ISSN 1831-5380
Översiktskarta | Rättsligt meddelande | Kakor (cookies) | Vanliga frågor | Kontakt | Skriv ut sidan

4.2.2 Dokumentets struktur

En publikation består av två delar, nämligen innehållet, dvs. teckensträngar som binds samman i logiska strukturer, och utformningen.

Dokumentets struktur - 240202-sv.gif

Den grafiska utformningen görs av tryckeriet efter den grafiske formgivarens anvisningar. Originalets utformning, t.ex. sidbrytningar, motsvarar vanligen inte alls den tryckta slut­produkten. När man förbereder manuskriptet är det därför oftast onödigt att allt för mycket försöka efterlikna slutproduktens form. Därför bör man t.ex. inte göra manuella avstavningar, eftersom de måste tas bort vid tryckningen.

Däremot måste tryckeriet alltid kunna känna igen textens olika beståndsdelar. Vid inskriv­ningen måste man

antingen använda en formatmall, eller
använda ett väl definierat märkschema.

Formatmallar

För att texten ska kunna tolkas korrekt av tryckeriet måste de olika nivåerna markeras ordentligt (rubriker, löptext, anmärkningar osv.).

En enkel lösning är att använda formatmallarna i Word, men de måste tillämpas konsekvent. För varje element i texten måste olika format användas:

Rubriker (Rubrik 1, Rubrik 2 osv.).
Löptext, med rak vänsterkant och ojämn högerkant osv. (Brödtext osv.).
Referenser, rutor, fotnoter osv.

Varje element måste få ett eget format, helst enligt ett logiskt schema.

Olika rubriknivåer får t.ex. inte åtskiljas genom manuell formatering (fetstil, kursiv e.dyl.)!

Om varje upphovsman fritt får välja format kan det lätt bli problem: varje text kräver då en särskild behandling, med en mängd olika stilar som det blir svårt att hålla reda på. Därför måste användningen av olika format standardiseras.

De formatmallar som används till olika publikationer bör därför utgå från en och samma standardmall. Formatmallarna kan åtföljas av särskilda mallar för olika typer av grafisk utformning. De särskilda mallarna utformas genom att man anpassar formatmallen för en viss publikation.

En konsekvent användning av format, särskilt för olika rubriknivåer, har en extra fördel i Word: det blir möjligt att automatiskt skapa en innehållsförteckning, vilket man inte kan göra om rubrikerna formateras manuellt.

Uppmärkning

En annan viktig teknik för att markera nivåskillnader i en text är uppmärkningen, vilket innebär att man markerar olika nivåer i texten med hjälp av koder, t.ex. kapitelrubrik eller underrubrik, normal text eller indragen text, referenser osv. Ett märkschema upprättas där de olika text­elementen beskrivs och märkord och önskad typografisk utformning anges.

Märkorden är vanligen av denna typ: <MÄRKORD>. Exempelvis används <TCHAP> för att markera kapitelrubrik. De kommer från SGML (standard generalised markup language) som används för strukturmärkning av textbaserade elektroniska dokument. SGML har sedan vidareutvecklats, och det märkspråk som för närvarande dominerar är XML.

De märkord som används i dessa märkspråk har den fördelen att de kan tolkas direkt av desktop publishing-program (liksom av avancerade ordbehandlingsprogram) vilket gör arbetet med att förbereda dokumenten för tryckning mindre mödosamt. Den som vill använda sig av ett märkschema måste komma överens med Publikationsbyrån om detta redan på ett mycket tidigt stadium, helst redan då dokumentet skapas.

När det gäller flerspråkiga dokument är det lämpligt att involvera institutionens översättnings­tjänst. Översättarna kan arbeta direkt med den kodade texten och på så sätt koncentrera sig på textens innehåll utan att behöva bekymra sig om dess utseende. Det är också så att ett kodat dokument, som innehåller ett minimum av formatkoder, lättare kan behandlas av avancerade språktekniska hjälpmedel.

Senaste uppdatering: 22.12.2011
Till början av sidan
Föregående sidaNästa sida