SEDAN EU BILDADES 1957 HAR UNIONEN VUXIT FRÅN 6 TILL 27 LÄNDER. DESSA LÄNDER HAR VALT ATT GÅ SAMMAN FÖR ATT TILLSAMMANS FORMA EN BÄTTRE FRAMTID. VILKA ÄR DÅ LÄNDERNA I EU OCH NÄR GICK DE MED? I DETTA KAPITEL FÅR DU LÄRA DIG OM HUR EU BLEV VAD DET ÄR I DAG OCH VARFÖR EU ÄR SÅ UNIKT.

VAD ÄR EU?

EU:s medlemsländer

EU är ett unikt partnerskap mellan 27 europeiska länder som kallas medlemsstater, medlemsländer eller EU-länder. Tillsammans täcker de större delen av Europa. I EU bor omkring 447 miljoner människor, vilket motsvarar ungefär 6 % av hela världens befolkning. Medborgarna i EU-länderna är också automatiskt EU-medborgare.

EU:s officiella språk

EU:s värden

EU-fördragen innehåller de regler som vägleder EU:s arbete. De ändras när det är nödvändigt, till exempel om nya länder ansluter sig eller när EU:s arbetssätt ändras. Det senaste fördraget är Lissabonfördraget, som undertecknades i Portugals huvudstad 2007.

Läs mer om EU-fördragen: europa.eu/!fPMc8C

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna trädde i kraft samtidigt med Lissabonfördraget. Den fastställer de rättigheter och friheter som gäller för alla människor som bor i EU, till exempel personliga, ekonomiska och sociala rättigheter. För att spegla det moderna samhället innehåller stadgan även nyare grundläggande rättigheter, till exempel dataskydd och garantier för bioetik. Den innehåller även särskilda bestämmelser om skydd för personer under 18 år, för att säkerställa att barns rättigheter ingår i de mänskliga rättigheter som EU och dess medlemsländer måste uppfylla och skydda.

Läs mer om EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (fra.europa.eu/sv/eu-charter) och om EU:s strategi för barnets rättigheter (ec.europa.eu/info/policies/justice-and-fundamental-rights/rights-child_sv).

Från 6 till 27 EU-länder

EU består av väldigt olika länder. Tyskland är det EU-land som har den största befolkningen med cirka 84 miljoner invånare, medan det minsta, Malta, bara har 500 000 invånare. I EU talar folken olika språk och använder ett av tre olika alfabet: det latinska, det grekiska och det kyrilliska. Varje land har olika traditioner, kulturer, maträtter och folkfester.

Hur började det?

Efter två förödande världskrig under första hälften av 1900-talet (1914–1918 och 1939–1945) var människor överens om att något sådant aldrig skulle få hända igen.

Mellan 1945 och 1950 började några europeiska politiker, bl.a. Robert Schuman, Konrad Adenauer, Alcide De Gasperi och Winston Churchill, att arbeta för att skapa det EU som vi lever i idag. Deras vision var att förena de europeiska länderna ekonomiskt och politiskt för att säkra en långvarig fred och välstånd.

Den 9 maj 1950 föreslog Frankrikes utrikesminister Robert Schuman att Europas produktion av kol och stål skulle slås ihop. På den tiden var kol och stål de råmaterial som användes för krig – kol som energiresurs och stål för vapen och maskiner. Genom att samordna produktionen av kol och stål kunde inget land i hemlighet samla på sig vapen att använda mot de andra. Förslaget ledde till att Europeiska kol- och stålgemenskapen bildades 1952. Den skapades av sex grannländer – Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland – och lade grunden till det EU vi har i dag.

Vidareutveckling från Europeiska kol- och stålgemenskapen

Några år senare beslutade de sex grundarländerna att utöka samarbetet till andra delar av ekonomin. Romfördraget undertecknades 1957, och genom det upprättades Europeiska ekonomiska gemenskapen. Det trädde i kraft 1958. Det ursprungliga syftet med Romfördraget var att främja handel och ytterligare ekonomisk integrering mellan de deltagande länderna.

Nya medlemmar

Danmark, Irland och Storbritannien (*) gick med i Europeiska ekonomiska gemenskapen 1973. Några år senare upphörde högerdiktaturerna i tre länder i södra Europa och de kunde därför ansöka om medlemskap. Det första landet var Grekland, som anslöt sig 1981. Portugal och Spanien gick med 1986. År 1993 skapades Europeiska unionen, och två år senare gick Österrike, Finland och Sverige med. EU hade då 15 medlemsländer.

En kort tid efter andra världskriget delades Europa upp i öst och väst med den s.k. järnridån, och detta blev början på det 40 år långa kalla kriget. Berlinmuren var en symbol för denna tudelning, eftersom den delade staden Berlin i två delar. Efter kommunismens fall 1989 inledde de tidigare kommunistiska central- och östeuropeiska länderna en demokratiseringsprocess och ansökte om EU-medlemskap.

År 2004 gick åtta länder från Central- och Östeuropa med i EU: Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Samma år blev också Medelhavsöarna Cypern och Malta medlemmar. Bulgarien och Rumänien gick med 2007, och Kroatien 2013.

Genom att nya medlemmar ständigt anslutit sig till EU har den inre marknaden vuxit och freden och välståndet i Europa har bevarats. Alla nya medlemsländer måste skriva under fördragen och åta sig att följa hela EU-lagstiftningen. De måste respektera EU:s värden, som demokratiprincipen, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Utanför sina egna gränser har EU även starka förbindelser med grannländer. Den europeiska grannskapspolitiken stöder säkerhet, stabilitet och välstånd i de närmaste länderna öster och söder om EU:s gränser. EU:s utvidgningspolitik omfattar dessutom möjliga nya medlemmar. Utanför grannskapsregionen grundas EU:s globala förbindelser vanligen på handelsavtal, partnerskap och multilateralt samarbete.

De sex länder som grundade EU är Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Danmark, Irland och Storbritannien blev medlemmar i EU den 1 januari 1973, vilket ökade antalet medlemsländer till nio. Grekland anslöt sig 1981, följt av Portugal och Spanien 1986. Finland, Sverige och Österrike gick med i EU 1995. Den största utvidgningen ägde rum 2004, när tio länder anslöt sig till EU: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Bulgarien och Rumänien blev medlemmar 2007, och Kroatien anslöt sig som det senaste landet 2013.

Nobels fredspris

EU skapades för att säkra varaktig fred bland medlemsländerna. Sedan EU bildades har våldsamma interna konflikter och risken för krig i Europa minskat stort. År 2012 fick EU Nobels fredspris för sitt arbete för fred, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa och övriga världen. EU beslutade att donera prispengarna på 930 000 euro – plus samma summa från EU:s egen ficka – till barn som nekas möjligheten att växa upp i fred.