Förnybar energi för hållbar landsbygdsutveckling: stora potentiella synergier som oftast inte har förverkligats

Sammanfattning

I

Förnybar energi är energi som genereras från förnybara, icke-fossila energikällor som byggs upp igen under en mänsklig livstid. Både produktion och konsumtion av förnybar energi i EU har ökat, men ytterligare åtgärder behövs om EU ska uppnå sitt mål att andelen av den slutliga energikonsumtionen som kommer från förnybara energikällor ska vara 20 % år 2020 och minst 27 % år 2030. Användning av mer förnybar energi är avgörande om EU ska kunna minska sina utsläpp av växthusgaser för att uppfylla Parisavtalet från 2015 om klimatförändringar. Att öka användningen av förnybar energi skulle även minska EU:s beroende av fossila bränslen och importerad energi, och därmed bidra till att trygga energiförsörjningen. Det finns flera finansieringsprogram på EU-nivå och nationell nivå som kan ge incitament till produktion och användning av förnybar energi. En källa till EU-finansiering är Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu).

II

I vår revision undersöktes kopplingen mellan förnybar energi och landsbygdsutveckling. Vi undersökte EU:s politiska ram för förnybar energi som helhet och hur specifika aspekter av landsbygdsutveckling har integrerats i densamma. Vi bedömde huruvida ramen för användning av medel som öronmärkts för landsbygdsutveckling hade utformats och genomförts på ett sätt som främjade både ökad användning av förnybar energi och hållbar landsbygdsutveckling.

III

En slutsats av vårt granskningsarbete är att det finns potentiella synergier mellan politiken för förnybar energi och Ejflu när det gäller att främja en hållbar landsbygdsutveckling, men att dessa synergier ännu till största delen inte har förverkligats.

IV

I flera studier rekommenderades en proaktiv metod för att frigöra de potentiella synergierna och vi konstaterade att EU:s politik för förnybar energi skulle kunna vara mer tydlig med att fastställa villkor för hur satsningar på förnybar energi på ett framgångsrikt sätt kan kopplas samman med landsbygdsutveckling. Vi konstaterar att några av instrumenten i förslaget till politisk ram för förnybar energi har potential att förbättra denna situation. Varken den nuvarande eller den föreslagna hållbarhetsramen för bioenergi (om produktion och användning av biomassa) skyddar i tillräcklig grad landsbygdsområden mot identifierade miljömässiga och socioekonomiska risker eller maximerar deras potential för fortsatt hållbar utveckling.

V

Den specifika finansiering som finns tillgänglig för landsbygdsutveckling kan bidra till att uppnå EU-omfattande och nationella mål för förnybar energi, men detta bör utgöra ett komplement till den hållbara utvecklingen av EU:s landsbygdsområden. Kommissionen har dock inte gett tillräckliga klargöranden eller vägledning om detta eller om hur Ejflu bör komplettera befintliga EU-omfattande och nationella finansieringssystem. Som ett resultat prioriterade de flesta av de besökta medlemsstaterna inte de projekt för förnybar energi som skulle kunna bidra till hållbar landsbygdsutveckling.

VI

Dessutom har kommissionen inte någon heltäckande information om Ejflus utgifter för förnybar energi under programperioden 2007–2013, eller om hur de passar in i EU:s sammantagna utgifter för förnybar energi. Informationen om vad som har uppnåtts med de använda medlen är också begränsad. Trots vissa förbättringar under programperioden 2014–2020 kvarstår svagheter inom övervakningssystemet, huvudsakligen på grund av komplikationer inom programplaneringsarbetet och att de viktigaste indikatorerna är alltför begränsade i sin omfattning.

VII

Vårt urval av granskade projekt inbegrep både investeringar genom vilka tredje part hade försörjts med energi från förnybara energikällor och investeringar som genererade energi för de projektansvarigas egen användning. Vi ansåg att de flesta av de besökta projekten var framgångsrika, på grund av deras positiva ekonomiska och miljömässiga inverkan på landsbygdsutvecklingen. Svagheter i medlemsstaternas urvalsförfaranden resulterade dock även i finansiering av projekt som innebar ekonomiska fördelar för de projektansvariga, men som hade liten inverkan på landsbygdsområdet i övrigt.

VIII

Baserat på dessa resultat lämnar vi följande rekommendationer:

• Kommissionen och medlemsstaterna bör vid utformningen av den framtida politiken för förnybar energi beakta landsbygdsområdenas förhållanden och behov, i synnerhet vid upprättande av de integrerade energi- och klimatplanerna.
• Kommissionen bör, tillsammans med medlagstiftarna, utforma den framtida politiska ramen för bioenergi på ett sätt som ger ett bättre skydd mot ohållbar anskaffning av biomassa för energi.
• Kommissionen bör specificera Ejflu-stödets syfte och roll när det gäller investeringar i förnybar energi.
• Med avseende på Ejflu-stöd till förnybar energi bör kommissionen kräva att medlemsstaterna tillhandahåller relevanta uppgifter om programresultat för projekt inom förnybar energi i sina utökade årliga genomföranderapporter för 2019.
• Kommissionen bör understryka behovet av att medlemsstaterna tillämpar relevanta urvalsförfaranden i syfte att endast ge stöd till bärkraftiga projekt inom förnybar energi med tydlig nytta för hållbar landsbygdsutveckling.

Inledning

Förnybar energi i EU

01

Förnybar energi är energi som genereras från förnybara, icke-fossila energikällor som byggs upp igen under en mänsklig livstid. Förnybara energikällor inbegriper solenergi, vindkraft, marin energi, vattenkraft, geotermisk energi och bioenergi¹, ². De huvudsakliga typerna av förnybar energi, relevant teknik och normala tillämpningsområden visas i figur 1.

02

Användning av mer förnybar energi är avgörande om EU ska kunna minska sina utsläpp av växthusgaser för att uppfylla Parisavtalet från 2015 om klimatförändringar. Att öka användningen av förnybar energi skulle även minska EU:s beroende av fossila bränslen och importerad energi, och därmed bidra till att trygga energiförsörjningen.

03

År 2015 kom 26,7 % av primärenergin som producerades i EU från förnybara energikällor (se figur 2). Produktionen av förnybar energi steg från omkring 120 Mtoe år 2005 till 205 Mtoe år 2015 (en ökning på 71 %), medan produktionen av primärenergi från de flesta andra källorna minskade under samma period, både i absoluta och relativa termer³.

04

I figur 2 åskådliggörs även att biomassa (inbegripet den biologiskt nedbrytbara delen av avfall) är den klart viktigaste förnybara energikällan i EU: den står för 63,3 % av all produktion av förnybar energi. Detta gör jord- och skogsbrukssektorerna särskilt viktiga för produktion av förnybar energi. År 2010 kom 48,5 % (80,7 Mtoe) av den förnybara energi som producerades i EU från biomassa från skogsbruk, medan biomassa från jordbruk stod för ytterligare 10,6 % (17,6 Mtoe)⁴.

EU:s politiska ram för förnybar energi

05

Den centrala beståndsdelen i EU:s nuvarande politiska ram för förnybar energi är direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Direktivet ingår som en del i EU:s klimat- och energipaket för 2020⁵ där tre EU-omfattande mål som ska uppnås till 2020 fastställs. Ett av dessa mål är att 20 % av den energi som konsumeras i EU ska ha producerats genom användning av förnybara resurser⁶. I direktivet fastställs även nationella mål för andelen energi från förnybara energikällor av den slutliga energianvändningen, från 10 % i Malta till 49 % i Sverige⁷. Det anges även att minst 10 % av den energi som används inom transportsektorn i alla medlemsstaterna ska komma från förnybara energikällor.

06

I direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor krävs att medlemsstaterna antar nationella handlingsplaner för förnybar energi och att de rapporterar till kommissionen vartannat år om sina framsteg mot att uppnå målen för förnybar energi. Med dessa rapporter som underlag utarbetar kommissionen en lägesrapport med en översikt över utvecklingen av politiken för förnybar energi i EU⁸.

07

Europeiska rådet antog 2014 en ny klimat- och energiram där nya mål som ska uppnås till 2030 fastställs. De nya målen innebär att minst 27 % av EU:s energi ska komma från förnybara energikällor senast 2030⁹. I detta syfte har kommissionen utarbetat flera lagstiftningsförslag, i synnerhet paketet Ren energi för alla i EU (även benämnt ”vinterpaketet”) av den 30 november 2016. I paketet ingår ett förslag till ändring av direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (förslaget till ett andra direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor)¹⁰, och det genomgår för närvarande lagstiftningsförfarandet.

08

Kommissionen föreslog i sitt förslag till ett andra direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor att de bindande nationella målen för medlemsstaterna tas bort. Den krävde dock att medlemsstaterna inte släpar efter i förhållande till sina mål för 2020. I sitt förslag om styrningen av energiunionen¹¹ krävde kommissionen att medlemsstaterna utarbetar integrerade nationella energi- och klimatplaner för att se till att deras nationella åtgärder är tillräckligt ambitiösa och samstämmiga för att uppfylla EU-målen.

09

Förnybar energi utgör 26,7 % av den energi som produceras i EU (se figur 2) men sett till konsumtionen i EU var enligt kommissionens lägesrapport om förnybar energi från 2017 andelen förnybar energi endast 16 % år 2014. Detta beror på att mer än hälften av EU:s energikonsumtion täcktes genom nettoimport (främst av gas och råolja)¹². I samma rapport anges att EU som helhet och en majoritet av medlemsstaterna kommer att uppnå eller överskrida sina mål för 2020. Prognoserna säger dock även att Irland, Luxemburg, Nederländerna och Förenade kungariket inte kommer att uppnå sina nationella mål¹³.

Stödsystem för förnybar energi

10

För att öka produktionen av förnybar energi och uppnå sina nationella mål för förnybar energi behöver medlemsstaterna genomföra en rad olika politiska åtgärder. Dessa inbegriper finansiella incitament, såsom inmatningspriser eller inmatningspremier, och åtgärder, såsom kvotkrav avseende gröna certifikat som kan köpas och säljas. En kombination av dessa instrument används ofta, särskilt inom elsektorn. Inom sektorn för uppvärmning och kylning är stöd ofta baserat på investeringsstöd och skatteincitament¹⁴.

11

Förnybar energi utgör en övergripande prioritering som berör flera av EU:s politikområden. EU ger stöd till förnybar energi inom ramen för flera finansieringsprogram, däribland Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), såväl som programmen Horisont 2020 och Life¹⁵.

12

Kommissionen kunde inte tillhandahålla aktuella heltäckande uppgifter om det sammantagna stödet till förnybar energi, varken från EU-program eller från nationella system som inrättats av medlemsstaterna. Endast Ecofys-studien Subsidies and costs of EU energy (energi i EU, bidrag och kostnader)¹⁶ ger en uppskattning av de årliga bidragen till förnybar energi från 2008 till 2012. Enligt uppgifterna häri betalades 99,4 miljarder euro ut i stöd till energisektorn i EU under 2012, huvudsakligen från nationella budgetar, varav 40,32 miljarder euro gällde förnybar energi. Inmatningspriser (23,8 miljarder euro), inmatningspremier (6,4 miljarder euro) och investeringsbidrag (4 miljarder euro) utgjorde de huvudsakliga typerna av stöd som anslogs till förnybar energi.

Förnybar energi inom EU:s politiska ram för landsbygdsutveckling

13

I EU:s lagstiftnings- och policydokument identifieras en potentiellt positiv inverkan av förnybar energi på landsbygdsutvecklingen. Direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och förslaget till ett andra sådant direktiv innehåller hänvisningar till de möjligheter som erbjuds genom förnybar energi för sysselsättning och regional utveckling ”särskilt i landsbygdsområden och isolerade områden”¹⁷.

14

I gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen för 2007–2013¹⁸ och i förordning (EG) nr 1698/2005¹⁹ tas dessa frågor upp i samband med den politiska ramen för landsbygdsutveckling. Övervägandena om potentialen för produktionen och användningen av förnybar energi i landsbygdsområden vidareutvecklades i ”hälsokontrollen”, ett reformpaket inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) som EU:s jordbruksministrar kom överens om i november 2008. I detta sammanhang erkände de förnybar energi som en av sex ”nya utmaningar”²⁰.

15

Under programperioden 2014–2020 tillhandahålls EU-stödet till landsbygdsutveckling, inbegripet stödet till projekt för förnybar energi, inom en ny ram. Ejflu har blivit en av fem europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonder). Ramen ska göra att de olika fonderna samordnas bättre, i syfte att förbättra genomförandet av Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla²¹. De strategiska målen för Europa 2020-strategin har omsatts i form av elva tematiska mål på nivån för ESI-fonderna. För Ejflu har de delats upp ytterligare i sex prioriteringar för landsbygdsutveckling och 18 fokusområden²² (se figur 3). Våra synpunkter på det nya förfarandet för programplanering ges i särskild rapport nr 16/2017 Programplanering inom landsbygdsutveckling: mindre komplexitet och mer fokus på resultat behövs.

16

Förnybar energi omfattas av fokusområde 5C, som avser att ”främja en hållbar samhällsekonomi genom att underlätta tillgången till och användningen av energi från förnybara källor och öka användningen av biprodukter, avfall, restprodukter och andra råvaror som inte är avsedda till livsmedel”. Det innebär att Ejflu-åtgärder som stöder satsningar på förnybar energi i princip bör tillskrivas fokusområde 5C.

17

Inom ramen för landsbygdsutvecklingspolitiken fördelas investeringsstöd till satsningar på förnybar energi genom delad förvaltning mellan kommissionen och medlemsstaterna. Programmen för landsbygdsutveckling upprättas av medlemsstaterna och godkänns av kommissionen. Medlemsstaterna väljer sedan ut de projekt som ska få finansiering utifrån de program som presenterats.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

18

Vi undersökte ramen för förnybar energi med fokus på hur aspekter av landsbygdsutveckling hade integrerats i densamma. Vår övergripande revisionsfråga var följande: ”Främjar Ejflu-stödet till förnybar energi en ökad användning av förnybar energi och en hållbar landsbygdsutveckling?”

19

Vi utvärderade huruvida, och hur, de politiska instrumenten för förnybar energi på EU-nivå och medlemsstatsnivå aktivt hade främjat landsbygdsutvecklingen. Bioenergi är av central vikt för landsbygdsområden där biomassa finns lättillgänglig i form av grödor, animaliskt och organiskt avfall och vedbiomassa, men användningen är förknippad med vissa miljömässiga och socioekonomiska risker (punkterna 23–41).

20

Vi undersökte även den politiska ramen för landsbygdsutveckling och dess genomförande på medlemsstatsnivå i syfte att bedöma huruvida Ejflu-stöd till förnybar energi faktiskt bidrog till hållbar landsbygdsutveckling (punkterna 42–81).

21

Med beaktande av OECD:s arbete inom detta område²³ slog vi fast att investeringar i förnybar energi kan anses bidra till hållbar landsbygdsutveckling om de leder till en eller flera av följande fördelar:

• Miljöfördelar.
• Diversifiering av inkomster för jordbrukare och skogsägare.
• Arbetstillfällen och affärsmöjligheter inom och för företag på landsbygden.
• Ny och bättre energiinfrastruktur och nya och bättre energitjänster i landsbygdsområden.
• Nya inkomstkällor till stöd för viktiga offentliga tjänster och viktig infrastruktur i landsbygdsområden.

22

Vi genomförde revisionen mellan september 2016 och maj 2017, och samlade in revisionsbevis från följande källor:

• Granskningar av dokument och intervjuer med personal från fyra generaldirektorat vid Europeiska kommissionen: GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, GD Energi, GD Miljö och GD Klimatpolitik.
• Granskningsbesök i fem medlemsstater: Bulgarien, Frankrike (Basse-Normandie), Italien (Toskana), Litauen och Österrike. Dessa medlemsstater valdes ut eftersom de täcker 53 % av de planerade utgifterna för fokusområde 5C och för att ge en geografiskt balanserad spridning. Vi granskade de fem relevanta programmen för landsbygdsutveckling och andra relevanta dokument, och intervjuade personal från medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter för landsbygdsutveckling, utbetalande organ och energiministerier. Vi besökte 29 projekt för förnybar energi från programperioderna 2007–2013 och 2014–2020 på plats och intervjuade projektledarna (se bilaga II). De projekt vi besökte var framför allt investeringar i installationer för förnybar energi, men de inbegrep även ett antal stödprojekt: exempelvis skogsförvaltningsprojekt, eller investeringar i produktionsanläggningar för träflis eller pellets.
• En kortfattad undersökning av sex medlemsstater (Irland, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Rumänien och Slovenien) som hade tilldelat endast liten eller ingen Ejflu-finansiering till fokusområde 5C. Vårt mål var här att ta reda på varför.
• Samrådsmöten med relevanta intressenter, inbegripet den europeiska biomassaorganisationen (Aebiom) och BirdLife, för diskussion av potentiella fördelar och hållbarhetsrisker med koppling till bioenergi.

Iakttagelser

EU:s politiska ram för förnybar energi skulle kunna utnyttja möjligheterna med satsningar på förnybar energi i landsbygdsområden bättre och samtidigt minska de risker det är förenat med

23

I detta avsnitt undersöker vi huruvida den politiska ramen för förnybar energi uppmuntrar till förverkligande av de potentiella fördelarna med satsningar på förnybar energi i landsbygdsområden, samtidigt som de tillhörande miljömässiga och socioekonomiska riskerna minskas. Vi fokuserade på det specifika fallet bioenergi, eftersom bioenergi är den förnybara energi som har den mest uppenbara kopplingen till landsbygdsområden.

Möjligheterna med förnybar energi för landsbygdsutveckling har inte utnyttjats tillräckligt

Studier visar att satsningar på förnybar energi har potentiellt positiva effekter på landsbygdsutvecklingen

24

Flera studier visar att projekt för förnybar energi kan utvecklas till fördel för lokala intressen och hållbar landsbygdsutveckling²⁴. Förnybar energi kan till exempel skapa direkta arbetstillfällen (exempelvis drift och underhåll av utrustning) men de flesta långsiktiga arbetstillfällena är indirekta och kan återfinnas längs hela försörjningskedjan (inom bygg- och anläggning, tillverkning eller skogs- och jordbruk vad gäller biomassa). I vissa fall visade de studier som vi undersökte att tillverkningen av komponenter för solpaneler eller vindturbiner hade gett nytt liv åt befintliga tillverkningsanläggningar som tidigare inte hade använts för energiproduktion. I vissa studier rapporterades innovationer (t.ex. utveckling av nya produkter, praxis och policyer) i landsbygdsområden med anläggningar för förnybar energi. Förnybar energi kan utgöra en ny inkomstkälla för jordbrukare eller skogsägare, men även för markägare eller lokala myndigheter. Vidare kan landsbygdsområden, genom att producera sin egen energi, bli mindre beroende av prisfluktuationer på konventionella bränslen.

25

För att maximera de ekonomiska fördelarna med satsningar på förnybar energi för landsbygdsområden understryks dock i studierna att landsbygdspolitiken måste ta hänsyn till lokala förutsättningar och möjligheter och inriktas på landsbygdsområdens konkurrenskraft. I detta syfte behöver vissa centrala faktorer beaktas (se ruta 1).

26

Erfarenheter från satsningar på förnybar energi i landsbygdsområden i Norge, Sverige och Finland understryker vikten av lokalt samarbete för att främja utvecklingen av förnybar energi och landsbygdsutveckling. Exemplen gäller huvudsakligen biomassa från skog²⁶. Den typiska modellen för dessa ”bioenergigemenskaper” inbegriper producenter av biomassa, skogsförädlingsföretag, lokala myndigheter och lokala organisationer i det civila samhället. Dessa intressenter samarbetar ofta med konsultfirmor eller forskningsinstitut.

EU skulle dock kunna föra en mer aktiv politik för förnybar energi för att uppnå dessa fördelar

27

Vi konstaterade att EU:s befintliga politiska ram för förnybar energi på ett mer effektivt sätt skulle kunna uppmuntra projekt för förnybar energi som gynnar landsbygdsområden.

1. I EU:s lagstiftnings- och policydokument anges en potentiellt positiv inverkan av förnybar energi på landsbygdsutveckling. I skälen till direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor hänvisas visserligen till landsbygdsutvecklingsdimensionen av satsningar på förnybar energi, men det finns inga specifika bestämmelser i lagstiftningsdelen av direktivet som rör främjade av landsbygdsutveckling.
2. Ingen tydlig koppling görs mellan förnybar energi och landsbygdsutveckling i de nationella handlingsplanerna för förnybar energi och i tillhörande lägesrapporter. Ejflu nämns sällan som en finansieringskälla för projekt för förnybar energi. Det föreligger även en uppenbar brist på samordning mellan de olika ministerier som ansvarar för politiken för förnybar energi och landsbygdsutveckling i de besökta medlemsstaterna.

28

Våra resultat stöds av studien Impacts of Renewable Energy on European Farmers (inverkan av förnybar energi på europeiska jordbrukare) (december 2011) och av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), som antyder att medlemsstaterna borde ha tagit fram strategier för att koppla samman landsbygdsutveckling med ökad användning av förnybar energi, men inte hade gjort detta²⁷.

29

Trots detta såg vi i vissa medlemsstater också goda exempel på strategier för förnybar energi som beaktar landsbygdsdimensionen (se ruta 2).

30

I förklaringen från Europeiska konferensen om landsbygdsutveckling i Cork i september 2016²⁸ förespråkas en ”landsbygdssäkringsmekanism” för säkerställande av att ”[l]andsbygdens potential att leverera innovativa, inkluderande och hållbara lösningar” återspeglas i unionens politik och strategier. Landsbygdssäkring handlar om att hitta de bästa sätten att genomföra politik i landsbygdsområden och se till att de politiska resultaten ger rättvisa åt landsbygdsområden²⁹. I maj 2017 meddelade kommissionen att den hade börjat undersöka relevanta studier och medlemsstaters erfarenheter. Resultaten från detta arbete skulle kunna användas för att ta fram en landsbygdssäkringsmekanism.

31

Kommissionen har i sitt paket Ren energi för alla i EU (se punkt 7) föreslagit ett antal bestämmelser och verktyg som skulle kunna förstärka de potentiellt positiva effekterna på landsbygdsutvecklingen av satsningar på förnybar energi.

1. Integrerade klimat- och energiplaner ska ersätta de nationella handlingsplanerna för förnybar energi, vilket enligt kommissionen ska leda till bättre integrering av landsbygdsområdenas angelägenheter och olika ansvariga myndigheter samtidigt som rapporteringen harmoniseras genom att överlappningar undviks.
2. Genom förordningen om styrning av energiunionen³⁰ krävs att medlemsstaterna beaktar alla berörda aktörer och bättre utnyttjar synergier i olika sektorer.
3. I kommissionens förslag till ett andra direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor infördes bestämmelser om egenförbrukare av förnybar energi och lokalsamhällen som satsar på förnybar energi³¹. Syftet med dem var att ge egenförbrukare möjlighet att producera, lagra, förbruka och sälja förnybar el utan att drabbas av orimliga bördor och att göra lokalsamhällen delaktiga i att ta fram specifika strategier för att öka acceptansen och användningen av förnybar energi och därmed frigöra den potential som finns i landsbygdsområden.

Vi anser att dessa förslag från kommissionen innebär viktiga steg mot en bättre integration av landsbygdsdimensionen i EU:s politik för förnybar energi.

I EU:s politiska ram för förnybar energi behandlas inte de miljömässiga och socioekonomiska riskerna med bioenergi för landsbygdsområden fullt ut

32

Bioenergi är inte synonymt med hållbar energi. Bioenergins hållbarhet beror i hög grad på hur biomassan produceras och används. Produktion och användning av biomassa kan vara ohållbar, om den exempelvis inverkar negativt på människor, miljön eller naturresurser på ett sätt som riskerar framtida generationers möjlighet att tillgodose sina behov.

33

Bioenergi är den förnybara energi som är tydligast sammankopplad med landsbygdsområden. De råvaror³² som används för produktion av bioenergi är, i nästan alla fall, utvunna från landsbygdsområden. Odling och utvinning av biomassa från jord- och skogsbruk ger möjligheter till diversifiering av jordbruksinkomster, arbetstillfällen och affärsmöjligheter, och för tillhandahållande av nya landsbygdstjänster.

34

När fast biomassa, biogas eller biometan ersätter användningen av konventionella fossila bränslen har de potential att minska utsläppen av växthusgaser, såsom åskådliggörs i figurerna A1 och A2 i bilaga I. Denna potential varierar, beroende på produktionssystemet för biomassa från jord- eller skogsbruk, och på produktionssystemet för biogas och biometan.

35

Bioenergi innebär dock även miljömässiga och socioekonomiska risker för landsbygdsområden. Exempelvis kan förändrad markanvändning, intensifiering av skogsförvaltning eller intensiv odling av energigrödor leda till en minskning av biologisk mångfald, markförsämring eller vattenstress och vattenföroreningar (se ruta 3). Förbränningen av vedbiomassa kan även leda till högre utsläpp av vissa skadliga luftföroreningar³³, och det pågår diskussioner om huruvida vedbiomassa egentligen är koldioxidneutral (se ruta A1)³⁴. Vi har identifierat 16 miljömässiga och socioekonomiska risker som hänger samman med produktionen och användningen av bioenergi (se tabell 1 och tabellerna A2 och A3 i bilaga I)³⁵. Kommissionen analyserade risker i samband med produktion och användning av bioenergi i den konsekvensbedömning av hållbar bioenergi som gjordes inför omarbetningen av direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor³⁶.

36

I gällande EU-lagstiftning⁴¹ fastställs hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen⁴². Sedan dessa kriterier antogs 2009, och ändrades 2015, har diskussioner pågått om hållbarheten för bioenergi. Som ett resultat presenterade kommissionen i sitt paket Ren energi för alla i EU hållbarhetskriterier som även skulle gälla för andra typer av bioenergi, såsom bioenergi från fasta eller gasformiga biomassabränslen som används för el- och värmeproduktion.

37

Kommissionens förslag innehåller två typer av hållbarhetskriterier:

1. Kriterier som fastställer vissa gränser för produktion av biomassabränslen från jord- och skogsbruk.
2. Kriterier som erfordrar en minsta procentandel av minskningar av utsläpp av växthusgaser för olika anläggningar som använder biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen.

38

Vi undersökte huruvida och i vilken utsträckning kriterierna täckte de risker vi identifierat, och huruvida den föreslagna ramen⁴³ ger en adekvat grund för satsningar på hållbar förnybar energi i landsbygdsområden.

39

Kriterierna i kommissionens förslag är inte bindande villkor för att placera bioenergi på marknaden. De är endast bindande

1. när produktionen av bioenergi medräknas som bidrag till målet för förnybar energi och för att mäta efterlevnaden av kraven på förnybar energi,
2. för att fastställa vilken biomassa som används för energiproduktion som berättigar till finansiellt stöd.

40

Förslaget täcker inte alla grödor och användningsområden, och inte heller alla typer av anläggningar (se punkt A3). Endast tre av de sexton risker som vi hade identifierat behandlades fullt ut i förslaget till ett andra direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor medan två av riskerna behandlades i andra lagstiftningsakter. Ytterligare elva risker behandlades delvis. De risker som inte behandlades var främst kopplade till intensifieringen av jordbruksmetoder och skogsförvaltning, förbränningen av biomassa samt utsläppen av föroreningar under resten av livscykeln för bioenergi (se tabell 1 och tabellerna A2 och A3 i bilaga I). Den detaljerade analys och de slutsatser som utgör underlag till tabell 1 återfinns i bilaga I.

Tabell 1

Täckning av hållbarhetsrisker med anknytning till bioenergi i kommissionens förslag till ett andra direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor

	Hållbarhetsrisker	Har risken behandlats?
1) Minskning av biologisk mångfald	1 a)på grund av direkt förändring av markanvändning (t.ex. avskogning, förlust av skyddade områden)
	1 b)på grund av intensifiering av jordbruksmetoder (t.ex. förlust av mångfald av grödor)
	1 c)på grund av intensifiering av skogsbruket
2) Markförsämring	2 a)på grund av direkt förändring av markanvändning (som leder till t.ex. kolförluster i jorden, erosion)
	2 b)på grund av intensifiering av jordbruksmetoder (som leder till t.ex. kompaktering, förlust av markbördighet, erosion)
	2 c)på grund av intensifiering av skogsbruket (som leder till t.ex. förlust av markbördighet i skogar på grund av utvinning av näring – skogsrestprodukter)
3) Vattenstress och vattenföroreningar	3 a)på grund av direkt förändring av markanvändning (t.ex. förändringar av vattenbalansen)
	3 b)på grund av intensifiering av jordbruksmetoder (t.ex. bevattning, gödsling)
	3 c)på grund av intensifiering av skogsbruket (t.ex. förändringar av vattenbalansen)
4) Utsläpp av växthusgaser	4 a)på grund av utsläpp av växthusgaser under livscykeln, ej inbegripet biogent kol (t.ex. användning av gödselmedel, transport av biomassan, metanläckage från biogasanläggningar)
	4 b)på grund av indirekta effekter (t.ex. indirekt förändring av markanvändning (Iluc) genom undanträngande av odling av livsmedelsgrödor, yngre skogar)
	4 c)på grund av koldioxidutsläpp från förbränning av biomassa (biogena utsläpp)
5) Luftföroreningar	5 a)på grund av förbränning av biomassa (t.ex. partiklar, svaveldioxid etc.)
	5 b)på grund av utsläpp av föroreningar under resten av livscykeln för bioenergin (t.ex. transport av biomassan)
6) Socioekonomiska risker	6 a)Ineffektiv användning av biomassan (inbegripet att inte tillämpa kaskadprincipen, suboptimala omvandlingsmetoder från biomassa till energi)
	6 b)Konkurrens med befintliga användningsområden (t.ex. livsmedelsproduktion, timmer för pappers- och massaindustrin)

Färgförklaring:

Risken har behandlats	Risken har delvis behandlats	Risken har inte behandlats

Källa: Europeiska revisionsrätten.

41

Att fastställa mål för förnybar energi i kombination med offentliga stödsystem för bioenergi stimulerar användningen av bioenergi. Detta har varit fallet sedan tidigt 2000-tal, i synnerhet för transport och elproduktion. En del av denna bioenergi importeras: År 2015 importerade EU 34 % av de pellets och 9,5 % av de flytande biobränslen som konsumerades i unionen⁴⁴. I avsaknad av tillräckliga skyddsåtgärder (svaga hållbarhetskriterier) ser vi det som en risk att det i förslaget till ett andra direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor uppmuntras till produktion och användning av bioenergi genom ambitiösa mål för förnybar energi i kombination med finansiella incitament, eftersom detta på längre sikt kan leda till en ökad användning av ohållbar biomassa. Därför ger den föreslagna ramen inte en adekvat grund för maximering av landsbygdsområdens potential för hållbar utveckling.

Mål för landsbygdsutveckling eftersträvas inte i tillräcklig grad genom Ejflus utgifter för förnybar energi

42

Medlemsstaterna kan besluta om att finansiera investeringar i förnybar energi genom Ejflu. EU:s politik för landsbygdsutveckling är avsedd att hjälpa EU:s landsbygdsområden att hantera ekonomiska, miljömässiga och sociala utmaningar. Därför bör investeringar i förnybar energi som finansieras genom Ejflu tydligt gynna landsbygdsområden. I följande avsnitt undersöker vi huruvida kommissionen och medlemsstaterna har utformat och genomfört adekvata strategier och åtgärder och huruvida de kan påvisa resultat från Ejflu-stöd för både ökad användning av förnybar energi och hållbar landsbygdsutveckling.

Förnybar energi beaktas inte på ett adekvat sätt i programplaneringsarbetet för landsbygdsutveckling

43

Ejflu har potential att stödja projekt som bidrar till både ökad användning av förnybar energi och hållbar landsbygdsutveckling. För att ge bättre valuta för pengarna bör Ejflu-finansiering för förnybar energi bygga på en sund strategi och tillhandahållas i enlighet med noggrant identifierade och kvantifierade behov. Den bör även samordnas med andra tillgängliga finansieringskällor och andra politiska instrument, såsom de nationella handlingsplanerna för förnybar energi.

44

Stödmottagare inom ramen för projekt för förnybar energi kan återvinna en del av investeringskostnaderna genom försäljning av producerad energi till förmånspriser eller till marknadspriser, eller förbättra sin verksamhets ekonomiska resultat. När investeringsstöd från Ejflu kompletteras med attraktiva inmatningspriser föreligger det dock en risk för överkompensation och olagligt statligt stöd i form av en ekonomisk fördel för bidragsmottagarna, vilket bekräftades i en revision som kommissionen gjorde i Bulgarien. Olika metoder i de medlemsstater vi besökte visas i ruta 4.

De totala planerade utgifterna för förnybar energi från olika EU-fonder är inte kända

45

Det finns inga heltäckande uppgifter tillgängliga om de planerade utgifterna för investeringar i förnybar energi under programperioden 2014–2020. Detta gäller för ESI-fonderna i allmänhet och för Ejflu i synnerhet. ESI-fondernas tematiska mål 4, ”stöd till övergången mot en koldioxidsnål ekonomi”, som står för planerade utgifter på 44 814 miljoner euro⁴⁵, inbegriper förnybar energi, men även energieffektivitet och hållbar rörlighet i städer. Följaktligen har kommissionen inte någon tydlig bild av det planerade bidraget från investeringar från ESI-fonderna till utvecklingen av förnybar energi.

46

Ejflu stod för ungefär 11 % av anslagen från ESI-fonderna till det fjärde tematiska målet (ungefär 5 027 miljoner euro⁴⁶), medan de planerade Ejflu-utgifterna för fokusområde 5C uppgick till 798,9 miljoner euro för programperioden 2014–2020 (se figur 4). Investeringar inom ramen för detta fokusområde gäller dock inte endast förnybar energi, utan även andra aspekter av en hållbar samhällsekonomi, såsom försörjning och användning av biprodukter, avfall, restprodukter och andra råvaror som inte är avsedda till livsmedel.

47

Å andra sidan kan medlemsstater genomföra projekt med delar som omfattar förnybar energi inom ramen för andra fokusområden (se punkterna 55–58), vilket ytterligare komplicerar en analys av Ejflus bidrag till finansiering av förnybar energi. Vår undersökning (se punkt 22) visade att till exempel Rumänien (se ruta 6) och Slovenien beslöt att tilldela endast liten eller ingen finansiering till fokusområde 5C, eftersom de ansåg att andra fokusområden, såsom 2A, 3A, 6A eller 6B var mer lämpliga. Nederländerna och Polen svarade att de inte hade tagit med några Ejflu-utgifter för förnybar energi i sin programplanering, eftersom de ansåg att andra ESI-fonder och deras egna nationella program var tillräckliga för att stödja satsningar på förnybar energi i landsbygdsområden.

48

Halvvägs genom programperioden hade endast 40,9 miljoner euro av utgifterna använts (5,1 % av den totala budgeten på 800 miljoner euro)⁴⁷. De stora förseningarna i genomförandet av programmen för förnybar energi kan bero på svårigheter med programplaneringen för fokusområden (se punkterna 55–58) plus att antagandet av programmen för landsbygdsutveckling har försenats och att medlemsstaterna behöver tid för att utforma och anpassa sig till den nya ramen.

Kopplingen mellan identifierade behov och den metod för finansiering av förnybar energi som anges i programmen för landsbygdsutveckling kan förbättras

49

I kommissionens riktlinjer för strategisk programplanering för perioden 2014–2020 anges att det i den strategiska beskrivningen (interventionslogiken) bör ges en motivering till valet, kombinationen och prioriteringen av åtgärder för landsbygdsutveckling mot bakgrund av resultaten från swot-analysen och de identifierade behoven. En prioritering av de olika identifierade behoven ska göras och prioriteringen ska motiveras. I detta syfte granskar kommissionen medlemsstaternas strategiska överväganden för ökad användning av förnybar energi i samband med godkännandet av programmen för landsbygdsutveckling.

50

Kommissionen ger vägledning åt medlemsstaterna genom arbetsgrupper, övervakningskommittéer, checklistor, riktlinjer för åtgärder (åtgärdsdokument) och så vidare i syfte att underlätta inrättandet och genomförandet av programmen för landsbygdsutveckling. I vägledningsdokumenten diskuteras dock inte uttryckligen de strategiska övervägandena när det gäller förnybar energi eller vad Ejflu-investeringar i förnybar energi ska uppnå, hur de ska ge mervärde för landsbygdsområden eller hur Ejflu ska komplettera befintliga EU-omfattande och nationella finansieringssystem.

51

Vi konstaterade att alla de fem program för landsbygdsutveckling som undersöktes innehöll de obligatoriska delarna för fastställande av mål, behov, och strategiska överväganden avseende förnybar energi, men inget av dem inbegrep en heltäckande analys eller kvantifiering av de tillhörande finansiella behoven. Med undantag för Österrike använde de besökta medlemsstaterna inte sina identifierade behov eller swot-analyser som underlag för den strategiska metoden för förnybar energi i sina program för landsbygdsutveckling. Deras metod förblev mycket generell. Ytterligare svagheter gällde genomförandet och förändringar på kort sikt av de inledande strategierna (se ruta 5).

52

Kommissionens vägledning och kontroller avhjälpte inte dessa svagheter. De säkerställde inte heller att medlemsstaterna presenterade sunda strategier för förnybar energi i landsbygdsområden. Vidare utgjorde valet av Ejflu-åtgärder och deras budgetanslag inte alltid en logisk följd av den potential och de behov som beskrevs i programmen för landsbygdsutveckling.

Svag samordning mellan olika finansieringskällor för förnybar energi

53

Den befintliga rättsliga ramen⁴⁸ innebär att de olika EU-fonderna, i synnerhet de europeiska struktur- och investeringsfonderna, kan genomföras på ett ändamålsenligt, effektivt och samordnat sätt. Ansvaret för att motivera behovet av insatser inom ramen för programmen för landsbygdsutveckling och för att säkerställa en god samordning mellan fonderna ligger främst hos medlemsstaterna. Kommissionen ger stöd och vägledning åt medlemsstaterna genom att utfärda strategiska riktlinjer, sprida god praxis och övervaka programgenomförande.

54

Vid granskning av ett urval av partnerskapsöverenskommelser och program för landsbygdsutveckling för programperioden 2014–2020 noterade vi att medlemsstater hade identifierat flera potentiella finansieringskällor och fastställt allmänna principer och åtgärder för avgränsning i syfte att förebygga dubbelfinansiering. De strategiska dokument som vi granskade innehöll dock ingen ytterligare information om de fördelar som skulle kunna uppnås genom ändamålsenlig samordning mellan de olika finansieringskällorna för förnybar energi. Det hade inte heller gjorts någon analys av de potentiella substitutionseffekterna eller av finansiella brister inom detta område⁴⁹.

Tilldelning av åtgärder för förnybar energi till olika fokusområden

55

Såsom förklaras i punkterna 14 och 15 är den politiska ramen för landsbygdsutveckling för 2014–2020 strukturerad kring sex prioriteringar som i sin tur är indelade i 18 tematiska fokusområden (se figur 3). Stöd till förnybar energi omfattas av fokusområde 5C, som gäller försörjning och användning av förnybar energi.

56

Fokusområdena genomförs via åtgärder för landsbygdsutveckling. I figur 5 ges exempel på tilldelning av åtgärder och de indikatorer som fastställts för prioritering 5. En enskild åtgärd kan dock bidra till flera fokusområden, prioriteringar och mål.

57

Vidare kan medlemsstater identifiera sekundära effekter av specifika åtgärder inom fokusområde 5C som påverkar ytterligare fokusområden. Exempelvis skulle installation av solcellspaneler på en ny lada i syfte att förbättra en stödmottagares ekonomiska resultat kunna ses som ett projekt för förnybar energi (inom ramen för fokusområde 5C) eller som en del av ett projekt för jordbruksmodernisering under fokusområde 2A (se figur 3) där delen för förnybar energi har en sekundär effekt på fokusområde 5C.

58

Medlemsstaterna har inte tilldelat åtgärder för förnybar energi och typer av projekt till fokusområden (se ruta 6) på ett konsekvent sätt. Detta kommer att påverka ändamålsenligheten i övervakningen och utvärderingen av projekt för förnybar energi som finansierats genom Ejflu (se punkterna 69–71), i synnerhet eftersom kommissionen inte har utfärdat någon ytterligare vägledning om hur en konsekvent tilldelning av projekt till fokusområden ska göras i medlemsstaterna.

Övervakning och utvärdering ger få uppgifter om finansieringen och resultaten av investeringar i förnybar energi

59

Det behövs resultatinformation om ändamålsenligheten och effektiviteten avseende landsbygdsutvecklingsutgifterna för förnybar energi för att man ska kunna visa vad som har uppnåtts med EU-budgeten och för att visa att den använts väl. Dessutom är övervaknings- och utvärderingsinformation ett värdefullt verktyg för att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten avseende landsbygdsutvecklingsutgifter genom att ge vägledning åt den pågående förvaltningen av program, föreslå möjliga förbättringar och bidra till att forma framtida politik.

Förnybar energi inom ramen för den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen för 2007–2013

Avsaknad av heltäckande övervakningsinformation inom ramen för den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen för förnybar energi

60

Många medlemsstater (inbegripet alla fem medlemsstater som vi besökte) beslutade att från början av programperioden 2007–2013 använda Ejflu-medel för att finansiera projekt för förnybar energi. Vid den tidpunkten hade inga specifika indikatorer upprättats för att mäta utfall eller resultat från projekt för förnybar energi.

61

Detta förändrades i och med ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken, då förnybar energi erkändes som en ”ny utmaning” och medlemsstaterna erhöll ytterligare finansiering för projekt för förnybar energi för resten av programperioden (2009–2013) (se punkt 14). I detta sammanhang krävdes att medlemsstaterna skulle övervaka utgifterna och antalet stödmottagare i projekt för förnybar energi som finansierades inom denna ”nya utmaning”. De behövde dock inte samla in uppgifter om projektresultat, såsom producerad förnybar energi eller installerad kapacitet. Som en följd av detta finns det ingen heltäckande information om projekt för förnybar energi som finansierats genom Ejflu under perioden 2007–2013 på EU-nivå. De indikatorer som finns gäller uteslutande ytterligare medel som använts för förnybar energi inom ramen för ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken.

62

Vi undersökte de uppgifter om projekt för förnybar energi (antal projekt, utbetalat stöd) som tillhandahållits av de medlemsstater vi besökte, och konstaterade ett antal avvikelser i fyra av de besökta medlemsstaterna⁵¹ mellan de uppgifter som rapporterats till kommissionen och våra egna beräkningar på grundval av siffrorna från medlemsstaternas projektdatabaser. Myndigheterna kunde inte förklara detta, vilket väcker tvivel om huruvida uppgifterna från ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken är korrekta och fullständiga.

63

Vidare finns det ingen heltäckande information tillgänglig på EU-nivå om antalet projekt, produktion av förnybar energi eller installerad kapacitet. Följaktligen är det omöjligt att kvantifiera Ejflus bidrag till utvecklingen av förnybar energi i landsbygdsområden. I avsaknad av relevant och tillförlitlig information om förnybar energi är det inte möjligt att bedöma ändamålsenligheten för dessa åtgärder under denna period, och det förblir oklart på vilken grund medlemsstaterna utformade avsnitten om förnybar energi i sina program för landsbygdsutveckling. Dessa resultat överensstämmer med våra tidigare iakttagelser om övervakningsuppgifter för stöd från Eruf och Sammanhållningsfonden till förnybar energi under programperioden 2007–2013⁵².

Programutvärderingar enligt den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen ger begränsad information om inverkan av förnybar energi på landsbygdsutveckling

64

Att program som omfattas av den fleråriga budgetramen börjar genomföras för sent är ett återkommande problem som vi har stött på tidigare inom flera politikområden⁵³. Förseningarna av genomförandet av 2007–2013 års program för landsbygdsutveckling resulterade återigen i en bristande balans mellan utgiftscykeln och tidpunkten för när rapportering krävs. Detta ledde till att begränsade relevanta uppgifter fanns tillgängliga om förnybar energi för halvtidsutvärderingar, även om viss användbar information tillhandahölls (se ruta 7). Många medlemsstater blev försenade med att slutföra sina utvärderingar i efterhand⁵⁴.

65

Vår granskning av utvärderingar i efterhand visade att investeringar i förnybar energi hade behandlats (t.ex. vilka åtgärder som hade använts) men att deras inverkan på hållbar landsbygdsutveckling inte alltid hade diskuterats. Relevanta analyser om exempelvis miljöfördelar för landsbygdsområden, inkomstdiversifiering, skapande av arbetstillfällen, förbättringar av energiinfrastruktur och energitjänster i landsbygdsområden och så vidare hade inte genomförts.

66

Vi noterade dock viss god praxis avseende utvärderingen av projekt för förnybar energi (se ruta 7).

Förnybar energi inom ramen för det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet för 2014–2020

67

Den nya resultatramen för programperioden 2014–2020 syftar till att göra genomförandet av program för landsbygdsutveckling mer resultatinriktade än tidigare. I detta sammanhang ger övervaknings- och utvärderingssystemet för landsbygdsutveckling⁵⁵ en utförlig gemensam uppsättning av indikatorer som ska användas för fokusområdena, tillsammans med gemensamma utvärderingsfrågor som ska besvaras i framtiden. Syftet är att bedöma framsteg och resultat för politiken för landsbygdsutveckling samt inverkan, ändamålsenlighet, effektivitet och relevans för de politiska insatserna för landsbygdsutveckling.

68

Enligt övervaknings- och utvärderingssystemet erfordras att övervakningsinformation tillhandahålls om ”sammanlagda investeringar i produktion av förnybar energi” (målindikator T 16) och om ”förnybar energi som framställs från projekt som fått stöd” (kompletterande resultatindikator R 15). Medlemsstater kan välja att inrätta ytterligare utfallsindikatorer för specifika åtgärder, och kommissionen bekräftade att tio medlemsstater eller regioner⁵⁶ hade beslutat att göra detta. Majoriteten av dessa ytterligare åtgärdsspecifika indikatorer för fokusområde 5C var dock inputindikatorer, såsom de offentliga utgifterna, eller utfallsindikatorer, såsom antalet stödmottagare, projekt eller åtgärder som erhåller stöd. Dessa indikatorer ger därför ingen tillförlitlig grund för bedömning av resultaten från den del av programmen för landsbygdsutveckling som rör förnybar energi, och resultatinriktningen kunde inte stärkas⁵⁷.

69

En ytterligare komplikation är att resultatinformation endast samlas in på nivån för fokusområdena⁵⁸. Sålunda ger de Ejflu-projekt som tilldelats fokusområde 5C inte några heltäckande uppgifter om förnybar energi i landsbygdsområden, eftersom vissa projekt kan vara indirekt kopplade till förnybar energi (såsom skogsförvaltning) men vara tilldelade till fokusområde 5C, samtidigt som andra kan bedömas ha sekundära bidrag till fokusområde 5C och sålunda erhålla stöd inom ramen för andra fokusområden, såsom 2A, 3A, 6A, 6B och så vidare. Som ett resultat kommer information om ”sammanlagda investeringar i produktion av förnybar energi” (målindikator T 16) endast att återspegla vad som tilldelades inom ramen för fokusområde 5C och inte ge en övergripande bild av alla investeringar i förnybar energi i landsbygdsområden.

70

En annan indikator, resultatindikator R 15 – ”Förnybar energi som framställs från projekt som fått stöd”, syftar till att täcka alla projekt för förnybar energi. I kommissionens vägledning anges dock att utvärderarna kan samla in uppgifter för denna indikator på olika sätt, till exempel genom statistiska undersökningar på EU-nivå och nationell nivå. Möjligheten att jämföra uppgifter på EU-nivå påverkas därför av utvärderarnas val.

71

Även om kommissionen utfärdade utförliga riktlinjer till stöd för utarbetandet av rapporteringen och utvärderingen skulle sammankopplingarna av övervaknings- och utvärderingssystemets indikatorer och fokusområden kunna innebära ytterligare en börda för utvärderarna, inverka på kvaliteten på programutvärderingarna och deras jämförbarhet, och leda till förseningar, såsom tidigare. Om tillförlitlig övervaknings- och utvärderingsinformation inte finns tillgänglig vid det viktiga rapporteringstillfället kan medlemsstaterna och kommissionen missa möjligheten att förbättra genomförandet av åtgärderna för förnybar energi.

Potentialen för landsbygdsutveckling bekräftas för projekt för förnybar energi, trots svagheter i urvalsförfarandena och projektgenomförandet

72

Medlemsstaterna ansvarar för att välja ut projekt för landsbygdsutveckling, med målet att åtgärderna ska riktas bättre i enlighet med EU-prioriteringar och medlemsstaternas mål och strategier. För det krävs att medlemsstaterna inrättar och tillämpar tydliga, relevanta och objektiva behörighets- och urvalskriterier, tillsammans med objektiva, rättvisa och transparenta förfaranden⁵⁹.

73

Behörighetskriterier är krav som måste uppfyllas för att projekten ska vara berättigande till stöd inom ramen för Ejflu. Denna behörighet fastställs som antingen ja eller nej. Urvalskriterier fastställs av medlemsstaterna för prioritering av projekt som bäst uppfyller de identifierade behoven och de fastställda målen i programmen för landsbygdsutveckling. Medlemsstaterna bör, i syfte att säkerställa sund finansiell förvaltning, tillämpa urvalskriterierna även i fall där tillräckliga medel finns tillgängliga för alla ansökningar som ska godkännas⁶⁰. I föreliggande fall bör de framför allt se till att välja ut bärkraftiga projekt som stöder ökad användning av förnybar energi och ger mervärde för landsbygdsområden.

De flesta projekten hade bidragit till ökad användning av förnybar energi och till landsbygdsutveckling

74

Vi granskade projekt för förnybar energi av olika slag och storlek (se bilaga II). Urvalet av projekt inbegrep både investeringar genom vilka tredje part hade försörjts med energi från förnybara energikällor och investeringar genom vilka energi hade genererats för de projektansvarigas egen användning.

75

Målet för projekten för ”energiförsörjning till tredje part” var främst att diversifiera inkomsten för jord- och skogsbruksföretag. Vissa projekt hade lanserats och genomförts av små och medelstora företag eller mikroföretag. Framgångsrika projekt av detta slag hade tillhandahållit nya och uppskattade energitjänster till privata hushåll och offentliga byggnader i landsbygdsområden. Dessa projekt hade haft miljöfördelar, i synnerhet avseende fjärrvärmesystem, som i allmänhet är mer energieffektiva och har lägre utsläpp än enskilda värmesystem. Dessa projekt hade även givit projektansvariga möjlighet att dra nytta av nya affärsmöjligheter. De hade gjort det möjligt för leverantörer av råvaror längs med den lokala försörjningskedjan för biomassa, huvudsakligen jord- och skogsbrukare, att diversifiera sina inkomster och bibehålla sina egendomar (se ruta 8).

76

Satsningar på förnybar energi kräver också omsorgsfull planering, såväl som installations- och underhållsarbete. Den expertis och erfarenhet som byggts upp i regionen utgör värdefulla tillgångar för ytterligare utveckling inom produktion och användning av förnybar energi, och vinsterna kan bli större än den ursprungliga projektinvesteringen.

77

”Projekt för egen användning” hade varit till nytta för jord- eller skogsbruksföretag och livsmedelsbearbetningsföretag, exempelvis genom energitrygghet och självförsörjning, minskade energikostnader, förbättrat finansiellt resultat eller ett minskat koldioxidavtryck. De hade även bidragit indirekt till hållbar landsbygdsutveckling genom att skapa arbetstillfällen och inkomstmöjligheter för lokalbefolkningen eller genom att bidra till en förbättring av miljöläget i regionen (se ruta 9).

Medlemsstaternas urvalsförfaranden säkerställde dock inte att de mest relevanta projekten valdes ut

78

Medlemsstaterna är skyldiga att fastställa kriterier för urval av projekt som innebär att de finansiella resurserna för landsbygdsutveckling används på bästa sätt. Vi konstaterade att de besökta medlemsstaterna inte alltid uppfyllde denna princip.

79

Vi undersökte kriterierna och förfarandena för urval under programperioden 2014–2020 och konstaterade att fyra av de fem medlemsstater⁶¹ vi besökte hade använt urvalskriterier som, i viss utsträckning, var relevanta för att säkerställa att projekt som främjade ökad användning av förnybar energi och hållbar landsbygdsutveckling prioriterades: exempelvis projekt som förväntades ha positiva effekter för inkomstdiversifiering och miljön, användningen av lokalt producerade och bearbetade råvaror (biomassabränslen) eller beaktandet av lokala strategier och lokalbefolkningens delaktighet. Dessa ansträngningar äventyrades dock delvis av bristfälliga urvalsförfaranden. Vi ansåg att Österrike, Bulgarien, Italien (Toskana) och Frankrike (Basse-Normandie, för sina skogsbruksåtgärder) hade använt poängsystem med låga krav och minimitrösklar som kunde uppnås genom att endast ett eller ett fåtal kriterier var uppfyllda.

Detta resulterade i vissa projekt för förnybar energi som gav marginella fördelar för landsbygdsområden

80

Svagheter i urvalsförfarandet kan leda till finansiering av projekt som innebär en ekonomisk fördel för de projektansvariga men har liten inverkan på landsbygdsområdet. Så var fallet för vissa av de projekt som besöktes under revisionen. Finansiellt stöd hade inte alltid använts för att skapa arbetstillfällen eller för att initiera ytterligare affärsmöjligheter, för att förbättra situationen för befintliga jord- eller skogsbruksföretag eller för att tillhandahålla energitjänster för befolkningen på landsbygden (se ruta 10).

81

Våra projektbesök bekräftade den positiva inverkan av vissa typer av projekt för förnybar energi på landsbygdsutveckling, vilket motiverar finansiellt stöd inom ramen för Ejflu. Eftersom det finns flera andra stödsystem för förnybar energi bör dock endast projekt som bidrar både till målet för förnybar energi och till det övergripande landsbygdsutvecklingsmålet erhålla Ejflu-stöd.

Slutsatser och rekommendationer

82

I EU:s lagstiftnings- och policydokument understryks avsikten att utnyttja den potentiellt positiva inverkan av investeringar i förnybar energi på landsbygdsutveckling. Genom studier bekräftas att förnybar energi kan ha positiva effekter på hållbar landsbygdsutveckling, men det finns även miljömässiga och socioekonomiska risker som är kopplade till en ökad användning av vissa typer av förnybar energi.

83

I vår revision undersökte vi ramen för förnybar energi med fokus på hur aspekter av landsbygdsutveckling hade integrerats i densamma. Vi undersökte även den politiska ramen för landsbygdsutveckling och dess genomförande i medlemsstaterna i syfte att bedöma huruvida Ejflu-stöd till förnybar energi faktiskt hade bidragit till hållbar landsbygdsutveckling.

84

Genom vår revision drog vi slutsatsen att finansiering av projekt för förnybar energi har stor potential att främja en hållbar landsbygdsutveckling, men denna potential har hittills inte förverkligats i någon större utsträckning.

85

Vi konstaterade att landsbygdsutvecklingsdimensionen av förnybar energi inte hade beaktats på ett adekvat sätt i kommissionens och medlemsstaternas nuvarande politiska ram. Följaktligen hade möjligheterna till satsningar på förnybar energi i landsbygdsområden inte utnyttjats tillräckligt. Kommissionen har nyligen föreslagit vissa förändringar av den politiska ramen för förnybar energi som har potential att förbättra denna situation (punkterna 24–31).

Rekommendation 1 – Landsbygdssäkring av framtida politik för förnybar energi

Kommissionen och medlemsstaterna bör vid utformningen av den framtida politiken för förnybar energi beakta landsbygdens och dess ekonomis förhållanden och behov, överväga potentiella positiva och negativa effekter av politiken och se till att de politiska resultaten ger rättvisa åt landsbygdsområden.

För att göra detta bör kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna, ta fram en relevant mekanism som skulle kunna hämta inspiration från den landsbygdssäkringsmekanism som beskrivs under ”punkt 1” i avsnittet ”Politikens inriktning” i Cork 2.0-förklaringen från 2016.

Kommissionen bör införa detta verktyg under samrådsförfarandet med medlemsstaterna om de integrerade nationella energi- och klimatplanerna som ska anmälas till kommissionen senast den 1 januari 2019, och ge medlemsstaterna vägledning för hur det ska tillämpas.

Måldatum för genomförande: slutet av 2019.

86

Vidare har de miljömässiga och socioekonomiska risker som är kopplade till användningen av bioenergi, som är den förnybara energi som har den mest uppenbara kopplingen till landsbygdsområden, inte behandlats tillräckligt i kommissionens nuvarande eller föreslagna politiska ramar. Kombinationen av mål för förnybar energi, offentliga stödsystem och svaga hållbarhetskriterier för bioenergi riskerar att öka användningen av biomassa för energiändamål utan att det finns tillräckliga garantier för att biomassan härstammar från hållbara källor (punkterna 32–41).

Rekommendation 2 – Förbättrad ram för hållbar bioenergi

Kommissionen bör, tillsammans med medlagstiftarna, utforma den framtida politiska ramen för bioenergi på ett sätt som sörjer för tillräckliga skyddsåtgärder mot ohållbar anskaffning av biomassa för energi. I ramen bör hållbarhetsriskerna med att öka användningen av bioenergi genom mål och finansiella stödsystem erkännas och behandlas, och det bör säkerställas att de tillhörande miljömässiga och socioekonomiska riskerna minskas.

Måldatum för genomförande: 2020.

87

Kommissionen har inte tillhandahållit tydlig vägledning för hur Ejflu-stöd för förnybar energi skulle kunna ge mervärde på europeisk nivå, eller hur det bör komplettera befintliga EU-omfattande och nationella finansieringssystem. Därför riskerar Ejflu att bara bli ytterligare en finansieringskälla för förnybar energi, utan att någon prioritering ges åt landsbygdsutveckling.

88

Kommissionen har utfärdat omfattande vägledning till medlemsstaterna om inrättande och genomförande av deras program för landsbygdsutveckling. De besökta medlemsstaterna hade dock, delvis på grund av avsaknaden av en tydlig vision för Ejflu-stöd för förnybar energi, endast antagit en mycket allmän strategisk metod för stöd till förnybar energi och inte i tillräcklig grad samordnat Ejflu-stödet med de olika andra EU-omfattande och nationella finansieringskällorna för förnybar energi i syfte att maximera stödets effekt i landsbygdsområden. Vidare noterade vi att åtgärder för förnybar energi inte hade tilldelats konsekvent till fokusområden i EU, vilket kanske inte är optimalt men vi anser att detta främst är ett problem som rör övervakning och utvärdering (punkterna 49–58).

Rekommendation 3 – Tydlig vägledning för Ejflus roll avseende stöd till förnybar energi

Kommissionen bör vid utformningen av den framtida politiken för landsbygdsutveckling ange vad Ejflu-investeringar i förnybar energi ska uppnå, hur de ska ge mervärde i landsbygdsområden och hur Ejflu ska komplettera de befintliga EU-omfattande och nationella finansieringssystemen för förnybar energi.

I detta sammanhang bör kommissionen utnyttja relevant erfarenhet av god praxis som framkommit under vår revision (se ruta 7, ruta 8 och ruta 9), såväl som liknande erfarenhet som beskrivs i OECD-studien Linking Renewable Energy to Rural Development (sammankoppling av förnybar energi med landsbygdsutveckling) (se ruta 1).

Måldatum för genomförande: slutet av 2018.

89

Tillgången till relevant och tillförlitlig övervaknings- och utvärderingsinformation när rapporter utarbetas är avgörande för att kommissionen och medlemsstaterna ska kunna förbättra genomförandet av Ejflu-stöd till förnybar energi. Trots vissa exempel på god praxis finns det dock ingen heltäckande övervaknings- och utvärderingsinformation om stöd till projekt för förnybar energi från Ejflu eller andra EU-fonder för programperioden 2007–2013 (punkterna 60–65).

90

För programperioden 2014–2020 har kommissionen utfärdat riktlinjer till stöd för medlemsstaternas rapportering och utvärdering. Medlemsstaternas varierande metoder för definition av primära och sekundära bidrag från projekt och tilldelning av åtgärder och projekttyper kommer dock att ha en negativ inverkan på övervaknings- och utvärderingsarbetets effektivitet. De huvudsakliga indikatorerna av relevans för förnybar energi under programperioden 2014–2020⁶³ har begränsat informationsvärde på grund av deras begränsade omfattning och till följd av metodfrågor. Medlemsstaterna hade möjlighet att använda ytterligare relevanta indikatorer, men endast ett fåtal gjorde detta. Dessa begränsningar erfordrar ytterligare ansträngningar från medlemsstaternas utvärderare och kan leda till inkonsekvent EU-omfattande rapportering och till förseningar (punkterna 67–71).

91

I vår särskilda rapport nr 16/2017⁶⁴ har vi redan understrukit behovet av att kommissionen ser till att den förbättrade årliga rapporteringen om genomförandet för 2019 ger tydlig och utförlig information om programresultat, och av att definiera de olika typerna av indikatorer mer utförligt för programperioden efter 2020.

Rekommendation 4 – En enklare och mer meningsfull övervaknings- och utvärderingsram

Med avseende på Ejflu-stöd till förnybar energi bör kommissionen kräva att medlemsstaterna tillhandahåller relevanta uppgifter om programresultat för projekt inom förnybar energi i sina utökade årliga genomföranderapporter för 2019. Genom dessa uppgifter bör kommissionen få vetskap om hur mycket av utgifterna från Ejflu som har betalats ut till projekt för förnybar energi, den installerade energikapaciteten eller den energi som producerats från sådana projekt.

Måldatum för genomförande: slutet av 2018.

92

Medlemsstaterna ansvarar för att rikta in sitt urval av projekt mot EU:s prioriteringar och mot sina egna mål, i linje med sin strategi. För att göra detta bör de inrätta och tillämpa tydliga, relevanta och objektiva behörighets- och urvalskriterier, tillsammans med objektiva, rättvisa och transparenta förfaranden. Kommissionen har utfärdat vägledning om detta, exempelvis i form av seminarier och riktlinjer⁶⁵.

93

De projekt vi besökte rörde energiproduktion för projektansvarigas egen användning eller för försörjning till tredje part, eller stödde ökad användning av förnybar energi indirekt (punkterna 74–77). De stora budgetbeloppen för fokusområde 5C, tillsammans med låga genomförandegrader (se punkt 48) och bristfälliga urvalsförfaranden (se punkterna 78 och 79), innebär dock en risk för att Ejflu-stöd kommer att beviljas för projekt för förnybar energi som inte ger någon tydlig fördel för de landsbygdsområden där de är belägna, i syfte att undvika tillbakadragande av de öronmärkta medlen.

Rekommendation 5 – Bättre urval av projekt med beaktande av värde som tillförs landsbygdsområden och bärkraft för projekt

För att minska de risker som är förenade med stora budgetbelopp för fokusområde 5C, i kombination med låga genomförandegrader och bristfälliga urvalsförfaranden, bör kommissionen understryka behovet av att medlemsstaterna tillämpar relevanta urvalsförfaranden i syfte att endast ge stöd till bärkraftiga projekt inom förnybar energi med tydlig nytta för hållbar landsbygdsutveckling.

Måldatum för genomförande: slutet av 2018.

Denna rapport antogs av avdelning I, med ledamoten Phil Wynn Owen som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 10 januari 2018.

Ordlista och förkortningar

Aebiom: den europeiska biomassaorganisationen

anaerob nedbrytning: Den process genom vilken organiskt material såsom animaliskt avfall eller livsmedelsavfall bryts ned för att producera biogas och biogödselmedel.

bioekonomi: De delar av ekonomin som använder förnybara biologiska resurser från mark och hav – såsom grödor, skog, fisk, djur och mikroorganismer – för att producera livsmedel, material och energi.

bioenergi: Energi som produceras av biomassa.

biomassa: Den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk (inbegripet material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, såväl som den biologiskt nedbrytbara delen av avfall, inbegripet industriavfall och kommunalt avfall av biologiskt ursprung.

CO₂: koldioxid

de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna): De europeiska struktur- och investeringsfonderna är en grupp av fem separata fonder som syftar till att minska de regionala obalanserna inom EU, med politiska ramar som fastställs för en sjuårsperiod i enlighet med den fleråriga budgetramen. De fem fonderna är följande: Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

den fleråriga budgetramen: EU:s fleråriga utgiftsplan genom vilken de politiska prioriteringarna uttrycks i finansiella termer. Den gäller för en period på sju år.

den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP): Den uppsättning av lagstiftning och praxis som Europeiska unionen har antagit för att fastställa en gemensam och enhetlig politik för jordbruk och landsbygdsutveckling.

den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen: En övervaknings- och utvärderingsram för landsbygdsutveckling som omfattar hela EU under programperioden 2007–2013. För programperioden 2014–2020 omfattar den GJP:s båda pelare (Ejflu och EGFJ).

det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet: En del av den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen – de regler och förfaranden som berör landsbygdsutveckling (GJP:s andra pelare).

direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).

EEG: tyska: Erneuerbare-Energien-Gesetz (lagen om förnybara energikällor)

egenförbrukare (av förnybar energi): En aktiv kund som konsumerar och kan lagra och sälja förnybar el som produceras inom kundens fastighet, till exempel ett flerfamiljshus, en kommersiell plats, en plats för gemensamma tjänster eller ett slutet distributionssystem; för sådana egenförbrukare av förnybar energi som inte är hushåll dock med förbehåll för att dessa verksamheter inte är deras primära kommersiella eller professionella verksamhet.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK): Ett rådgivande organ som utgör en formell plattform där företrädare för Europas intressegrupper inom näringsliv och samhälle och andra kan uttrycka sina åsikter om EU-frågor.

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu): Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling har som mål att hjälpa EU:s landsbygdsområden att hantera en rad olika ekonomiska, miljömässiga och sociala utmaningar.

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf): Europeiska regionala utvecklingsfonden syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna. Detta uppnås genom ekonomiskt stöd till infrastruktursatsningar och produktiva investeringar som skapar arbetstillfällen. Stödet är huvudsakligen riktat till företag.

fjärrvärme eller fjärrkyla: Distribution av värmeenergi i form av ånga, varmvatten eller kylda vätskor från en central produktionskälla, via ett nät, till ett flertal byggnader eller anläggningar för uppvärmning eller kylning av utrymmen eller processer.

fokusområde 5C: Fokusområdet för förnybar energi – omfattar en rad olika mål som inbegriper att främja en hållbar samhällsekonomi genom att underlätta tillgången till och användningen av energi från förnybara källor och öka användningen av biprodukter, avfall, restprodukter och andra råvaror som inte är avsedda till livsmedel.

fokusområden: Europeiska unionen har fastställt sex prioriteringar för landsbygdsutveckling. Dessa är uppdelade på 18 fokusområden i syfte att närmare beskriva målen för varje prioritering och underlätta programplaneringen.

förnybar energi: Energi som genereras från förnybara resurser som byggs upp igen på naturlig väg under en mänsklig livstid, såsom solljus, vind, biomassa och geotermisk värme.

förslaget till ett andra direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor: Europeiska kommissionens förslag av den 30 november 2016 till ett direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor under perioden 2021–2030.

GD Energi: Europeiska kommissionens generaldirektorat för energi

GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling

GD Klimatpolitik: Europeiska kommissionens generaldirektorat för klimatpolitik

GD Miljö: Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö

gröna certifikat: En vara som kan säljas eller köpas som styrker att viss energi genereras genom användning av förnybara energikällor.

”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken: År 2009 granskades och justerades olika delar av den gemensamma jordbrukspolitiken så att den inriktades på en balanserad och miljövänlig utveckling. Denna anpassning kallas ”hälsokontrollen”.

Horisont 2020: EU:s forsknings- och innovationsprogram för perioden 2014–2020.

hållbarhetskriterier: En uppsättning kriterier för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen såsom de definieras i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och i förslaget till ett andra sådant direktiv. Kriterierna rör markanvändning och skogsförvaltning, minskning av växthusgasutsläpp och effektiv energiomvandling och syftar till att säkerställa miljömässig hållbarhet för bioenergi.

indirekta ändringar av markanvändningen (Iluc): Förändrad markanvändning som orsakas av undanträngande av jordbruksproduktion, dvs. när befintlig jordbruksmark övergår till produktion av energigrödor, såsom majs, elefantgräs eller växter inom videsläktet, och livsmedels- och foderproduktion breder ut sig till sådan mark som tidigare inte använts för jordbruk, till exempel skogar, gräsmarker, torvmarker eller andra kolrika ekosystem. Genom omvandlingen av dessa marktyper till odlingsmark kan utsläppen av koldioxid öka.

inmatningspremier: Ett stödsystem som normalt innebär att el från förnybara energikällor säljs på elmarknaden och producenter erhåller en premie utöver marknadspriset för sin elproduktion. Inmatningspremier kan antingen vara fasta (dvs. ligga på en konstant nivå oberoende av marknadspriser) eller glidande (dvs. ha varierande nivåer beroende på utvecklingen av marknadspriser).

inmatningspriser: Ett stödsystem som innebär att fasta elpriser betalas till producenter av förnybar energi för varje energienhet som produceras och tillförs elnätet. Betalningen av inmatningspriserna garanteras för en viss tidsperiod som ofta är kopplad till livslängden för respektive projekt för förnybar energi (vanligtvis 10–25 år).

koldioxidavtryck: Den mängd växthusgaser som släpps ut i atmosfären under en produkts eller aktivitets livscykel. Avtrycket uttrycks i form av koldioxidekvivalenter.

kvotkrav: Minsta andel förnybara energikällor i energimixen för allmännyttiga kraftföretag, elleverantörer eller ibland även stora elkonsumenter, fastställd av nationella, regionala eller lokala myndigheter.

landsbygdssäkring: Landsbygdssäkring syftar till förståelse av inverkan av statliga politiska åtgärder och till att säkerställa rättvisa och likvärdiga politiska resultat för landsbygdsområden. Det handlar om att hitta de bästa sätten att genomföra politik i landsbygdsområden.

Leader: En lokalt ledd utvecklingsmetod för mobilisering och utveckling av landsbygdssamhällen genom lokala offentlig-privata partnerskap (lokala aktionsgrupper). Termen är en fransk förkortning av Liaison Entre Actions de Développement de lʼEconomie Rurale (samverkande åtgärder för att stärka landsbygdens ekonomi).

Life: Franska: L’Instrument Financier pour l’Environnement EU:s finansiella instrument för stöd till miljö-, naturskydds- och klimatåtgärdsprojekt i hela EU.

livscykelanalys (LCA): En flerstegsprocess för beräkning av en produkts eller tjänsts miljöpåverkan under dess livscykel.

lokalsamhälle som satsar på förnybar energi: Ett litet eller medelstort företag eller en organisation som drivs utan vinstsyfte, vars aktieägare eller medlemmar samarbetar inom produktion, distribution, lagring eller leverans av energi från förnybara källor.

markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF): Sektor för inventering av växthusgaser som omfattar utsläpp och upptag av växthusgaser som en direkt följd av mänsklig påverkan genom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Precis som andra ekonomiska sektorer inverkar markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk på den globala kolcykeln. De aktiviteter som inbegrips i markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk kan leda till tillförsel eller avlägsnande av växthusgaser från atmosfären, och därmed påverka klimatförändringar antingen negativt (t.ex. avskogning) eller positivt (t.ex. ny- och återbeskogning).

måttenheter för energi

• toe – ton oljeekvivalent är den mängd energi som frigörs vid förbränning av ett ton råolja, ungefär 42 GJ.
  ktoe – tusen ton oljeekvivalenter
  Mtoe – miljon ton oljeekvivalenter
• kW – kilowatt
• MWh/kWh – mega-/kilowattimme

nationella handlingsplaner för förnybar energi: Nationella handlingsplaner för energi från förnybara energikällor i enlighet med artikel 4 i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

partnerskapsöverenskommelse: En handling som utarbetas av en medlemsstat tillsammans med partner, vari medlemsstatens strategi, prioriteringar och arrangemang fastställs för användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Den godkänns av kommissionen efter en bedömning och en dialog med medlemsstaten.

program för landsbygdsutveckling: En handling som en medlemsstat eller en region utarbetar och kommissionen godkänner för att planera och övervaka genomförandet av landsbygdsutvecklingspolitiken på regional eller nationell nivå.

programperiod: En period för genomförande av politik för landsbygdsutveckling som sammanfaller med EU:s fleråriga budgetram. Den nuvarande programperioden gäller för 2014–2020 och följer efter programperioden för 2007–2013.

statligt stöd: Stöd som ges av medlemsstaterna genom vilket mottagarna erhåller en ekonomisk fördel. Det kan bestå av enkelt finansiellt stöd eller indirekt stöd såsom skatteförmåner, bättre villkor för inköp eller hyra av mark, utställande av ett lån eller en garanti för att ta ett lån i en bank till bättre villkor än normala marknadsräntor och så vidare.

swot-analys: En metod för att identifiera styrkor, svagheter, möjligheter och faror (strengths, weaknesses, opportunities, and threats) med avseende på en organisation eller region, som används inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling.

trepartsdialog: Trepartsmöten om lagstiftningsförslag mellan företrädare för parlamentet, rådet och kommissionen. Syftet med dessa kontakter är att nå en överenskommelse om ett paket med ändringar som är godtagbara för både rådet och parlamentet. Kommissionen agerar medlare i syfte att underlätta en överenskommelse mellan medlagstiftarna.

växthusgaser: Gaser som fungerar som en filt i jordens atmosfär, som fångar värme och som värmer upp jordens yta genom vad som är känt som ”växthuseffekten”. De huvudsakliga växthusgaserna är koldioxid (CO₂), metan (CH₄), dikväveoxid (N₂O) och fluorerade gaser (HFC-föreningar, PFC-föreningar, SF₆ och NF₃).

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning I – där ledamoten Phil Wynn Owen är ordförande – som är specialiserad på utgiftsområdet hållbar användning av naturresurser. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Samo Jereb med stöd av Jerneja Vrabic (attaché), Michael Bain (förstechef), Ramona Bortnowschi och Els Brems (kärnteam), Roussalia Nikolova, Anžela Poliulianaitė, Maria Eulàlia Reverté i Casas, Frédéric Soblet, Pekka Ulander och Jolanta Žemailaitė (revisorer). Miroslava Chakalova-Siddy och Richard Moore gav språkligt stöd och Terje Teppan-Niesen var sekreterare.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

PDF	ISBN 978-92-872-9263-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/73448	QJ-AB-18-002-SV-N
HTML	ISBN 978-92-872-9269-8	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/925295	QJ-AB-18-002-SV-Q

© Europeiska unionen, 2018

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret
  • 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
  • Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (http://europa.eu).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (http://publications.europa.eu/eubookshop). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (http://europa.eu/contact).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.