EU-stöd till produktiva investeringar i företag – större fokus på varaktiga resultat krävs

Sammanfattning

Eruf-stöd till produktiva investeringar i företag

I

Över 75 miljarder euro från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) öronmärktes för produktiva investeringar i företag mellan 2000 och 2013, och mer än 68 miljarder euro planeras för detta syfte under perioden 2014–2020.

Vår revision

II

Syftet med vår revision var att bedöma om den här finansieringen förvaltades på ett sätt som säkerställer varaktighet för utfall och resultat och att identifiera de huvudfaktorer som påverkar detta.

III

Vi undersökte 41 slutförda produktiva investeringsprojekt som medfinansierades av Eruf mellan 2000 och 2013 inom åtta operativa program i Österrike, Tjeckien, Tyskland, Italien och Polen. Bland annat gick vi igenom de operativa program som låg till grund för de granskade projekten och tittade på urval, övervakning, rapportering och utvärdering av projekt.

Våra iakttagelser

IV

Överlag fann vi att en majoritet av de granskade projekten hade varaktiga resultat. I många av projekten var resultaten dock inte varaktiga eller endast delvis varaktiga, vilket huvudsakligen berodde på bristande fokus på varaktighet i förvaltningen av Eruf-stödet till produktiva investeringar mellan 2000 och 2013.

V

Varaktighetskraven i EU-lagstiftningen uppfylldes i alla regioner där revisionen genomfördes. De granskade projekten hade i allmänhet levererat utfall som planerat. I de flesta fall fanns och användes de inköpta tillgångarna och andra utfall fortfarande vid tidpunkten för revisionen.

VI

Vid tidpunkten för revisionen genererade majoriteten av de granskade projekten fortfarande de förväntade direkta resultaten, främst avseende sysselsättning, ökad tillgång till finansiering och lån samt ökad produktion och produktivitet. Men i en femtedel av dem bestod inte de resultat som hade uppnåtts när projekten slutfördes. Dessutom var det i nästan hälften av de granskade projekten inte möjligt att göra en övergripande bedömning av varaktigheten i slutet av varaktighetsperioden, eftersom information inte fanns tillgänglig då den inte alltid hade samlats in (eller åtminstone inte konsekvent) och eftersom relevanta dokument inte längre var tillgängliga därför att arkiveringsperioden hade löpt ut.

VII

Det fanns flera skäl till att resultaten i vissa fall inte var varaktiga. I ett fåtal fall låg orsakerna tydligt bortom mottagarnas kontroll, på grund av externa faktorer såsom den ekonomiska krisen eller förändringar i nationell lagstiftning, men i andra fall var svagheter i förvaltningen orsaken. Den huvudsakliga orsaken var otillräckligt fokus på varaktighet på olika nivåer i förvaltningen av EU-medel: operativa program främjade inte varaktighet på ett ändamålsenligt sätt, urvalsförfarandena tog inte tillräcklig hänsyn till villkor för att uppnå goda långsiktiga resultat, övervakning och rapportering av resultat efter projektslut var svaga och de resultatindikatorer som användes var dåliga, korrigerande åtgärder vid bristande måluppfyllelse eller bristande efterlevnad av lagstadgade varaktighetskrav tillämpades inte konsekvent och kommissionen lade inte tillräcklig vikt vid varaktighetsaspekter när den godkände operativa program.

Våra rekommendationer

VIII

Regelverket har medfört förbättringar på det här området för perioden 2014–2020. Dock krävs ytterligare åtgärder för att uppnå varaktiga resultat under den här programperioden och förbättra utformningen av de berörda programmen med avseende på varaktighet under perioden efter 2020. Vi rekommenderar därför att

• Medlemsstaterna bör främja uppnåendet av varaktiga resultat av Eruf-finansierade produktiva investeringar på de operativa programmens programplaneringsnivå, i synnerhet genom
  • mer fokus på att identifiera och begränsa riskerna för att varaktiga resultat inte uppnås,
  • bättre analys av behoven hos olika typer av företag, inbegripet behovet av offentlig finansiering, i syfte att undvika dödviktsförlust.
• Under förfarandet för godkännande av operativa program bör kommissionen lägga särskild vikt vid hur medlemsstaterna hanterar varaktighet för utfall och resultat.
• Medlemsstaterna bör förbättra sina urvalsförfaranden och urvalskriterier så att risken för dödviktsförlust beaktas och endast produktiva investeringsprojekt med potential för lämpliga långvariga resultat beviljas stöd.
• Medlemsstaterna bör genomföra lämplig och konsekvent övervakning och rapportering och
  • använda fördefinierade och relevanta indikatorer för både utfall och resultat samt för mätning av långvariga resultat på de operativa programmens nivå, samtidigt som antalet indikatorer hålls på en hanterbar nivå,
  • upprätta övervaknings- och rapporteringsförfaranden som ska användas vid projektens slutförande och under varaktighetsperioden och som ska beskrivas i bidragsavtalen,
  • förbättra insamlingen och användningen av relevanta data.
• Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa att efterhandsutvärderingarna på de operativa programmens nivå eller EU-nivå omfattar de olika aspekterna av varaktigheten hos de resultat som uppnåtts i slutet av varaktighetsperioden och därefter på ett mer systematiskt sätt. Utvärderingarnas resultat bör användas vid utformningen av framtida EU-stödprogram för företag.
• Kommissionen bör säkerställa att medlemsstaterna konsekvent tillämpar tydliga korrigerande åtgärder, inbegripet återkravsförfaranden, i de fall där projekt inte uppfyller EU:s lagstadgade varaktighetskrav.
• När medlemsstaterna har fastställt bindande mål på projektnivå bör de fastställa tydliga korrigerande åtgärder och tillämpa dem konsekvent.

Inledning

Produktiva investeringar och företagsstöd från Eruf

EU:s politiska mål

01

I mer än 15 år har ökad produktivitet, entreprenörskap, konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning samt innovation stått i centrum för unionens ansträngningar för att stärka ekonomin. Stöd till företagsinvesteringar i de europeiska regionerna har införlivats i två ledande EU-strategier:

• Lissabonstrategin från 2000¹, där EU satte upp som mål att bli ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning”.
• Europa 2020-strategin², som sedan 2010 har syftat till att främja tillväxt och sysselsättning genom olika flaggskeppsinitiativ, varav ett fokuserade på industripolitik för att förbättra företagsklimatet, i synnerhet för små och medelstora företag.

Eruf-stöd till företag

02

EU:s strategier för europeiska regioner genomförs genom en kombination av nationella och europeiska strukturfonder (sedan 2014: Europeiska struktur- och investeringsfonder eller ESI-fonder). Den viktigaste av dessa fonder, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), har möjliggjort direkta investeringar i företag av olika typer och storlekar.

03

Mellan 2000 och 2013 föreskrevs i förordningarna för Eruf³ att medlen skulle bidra till att finansiera produktiva investeringar för att skapa och bevara varaktig sysselsättning genom åtgärder som också främjar lokal och regional utveckling. Kommissionen definierar produktiva investeringar som investeringar i anläggningstillgångar eller immateriella tillgångar för företag. Tillgångarna ska användas i produktion av varor och tjänster och på så sätt bidra till bruttoinvesteringar och sysselsättning. Dessa åtgärder skulle i första hand – men inte enbart – ge stöd åt små och medelstora företag.

04

Erufs tillämpningsområde under perioden 2014–2020 är i princip begränsat till stöd till att skapa och bevara varaktig sysselsättning i små och medelstora företag. Undantagsvis kan dock större företag få stöd till produktiva investeringar under förutsättning att detta inbegriper samarbete med små och medelstora företag och bidrar till att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation eller ger stöd åt övergången till en koldioxidsnål ekonomi⁴.

Betydande ekonomiskt stöd till produktiva investeringar från Eruf

05

Erufs direkta stöd till företag och innovation mellan 2000 och 2020 planeras uppgå till nästan 143 miljarder euro. Det innebär att omkring en tredjedel av Erufs totala medel har gått till den privata sektorn. I figur 1 visas anslagen till produktiva investeringar mellan 2000 och 2020, och detaljer för varje medlemsland finns i bilaga I. I de olika medlemsstaterna och regionerna har Erufs medfinansieringsnivåer i allmänhet legat på mellan 25 % (i relativt välmående regioner) och upp till 85 % (i fattigare regioner).

Delad förvaltning av Eruf-program

06

Strukturfondsprojekt medfinansieras av EU-budgeten tillsammans med de nationella eller regionala myndigheterna. Projektfinansieringen omfattas av regler och villkor som delvis fastställs på EU-nivå och delvis på medlemsstatsnivå. Fonderna har alltså en delad förvaltning. Inom ramen för förvaltningen av Eruf har de förvaltande myndigheterna utarbetat operativa program, skött genomförandet av dessa, upprättat och drivit förvaltnings- och kontrollsystemen och skickat in årliga genomföranderapporter till kommissionen. Som en del i den löpande förvaltningen har dessa myndigheter varit ansvariga för att välja ut projekt samt övervaka, genomföra, kontrollera och utvärdera dem⁵.

07

Kommissionen har å sin sida utfärdat riktlinjer för utarbetandet av operativa program. Sedan har den godkänt programmen och övervakat upprättandet och driften av förvaltnings- och kontrollsystemen i medlemsstaterna. I första hand har den övervakat genomförandet av de operativa programmen, huvudsakligen genom medlemsstaternas genomföranderapporter och genom att delta i övervakningskommittéer. Dessutom har den kunnat begära specifik information (inbegripet projekturvalsuppgifter från de förvaltande myndigheterna) när som helst fram till att programmet slutgiltigt har avslutats.

Projektresultatens varaktighet

Varaktighetskonceptet

08

I den här revisionen definierar vi varaktighet som ett projekts förmåga att bevara sina fördelar under en lång tid efter det att projektet har avslutats. Den huvudsakliga indikationen på att ett projekt har uppnått varaktiga utfall och resultat är att nettofördelar uppnås kontinuerligt även efter projektets slut, både under och efter den lagstadgade varaktighetsperioden (se punkterna 12–15). Medfinansierade produktiva investeringar bör generera finansiell och ekonomisk avkastning på kostnader samt öka produktionen, produktiviteten, sysselsättningen, konkurrenskraften och entreprenörskapet och främja innovation. De verksamheter som beviljas stöd bör också ge långsiktiga fördelar i regionerna där de befinner sig.

09

Inom ramen för den här revisionen bör utfall förstås som ett projekts delresultat (aktiviteter, tjänster, drift av projektanläggningar, kunskap och färdigheter). Resultat är förändringar som uppstår för direkt berörda i slutet av deras deltagande i en insats (t.ex. ökad produktion, produktivitet, försäljning, omsättning eller export, mer entreprenörskap och ökad konkurrenskraft, nya produkter eller tjänster, skapande eller bevarande av långsiktiga arbetstillfällen) samt de positiva effekter som projekten har i de berörda regionerna.

10

I vissa av våra tidigare rapporter⁶ har vi understrukit riskerna avseende EU-finansierade infrastrukturers varaktighet, inbegripet problem med att bevara projektens utfall och resultat. Bristande varaktighet och bristande hänsyn till den här aspekten av projektledning kan minska ändamålsenligheten hos offentliga insatser.

11

För att varaktighet ska säkerställas krävs en tillförlitlig analys och strategi under ett programs eller projekts utformningsstadium. Viktiga förebyggande åtgärder kan vidtas så tidigt som under planeringsstadiet i syfte att fastställa vad som ska uppnås och bevaras på lång sikt genom att en viss investering finansieras. Lämplig övervakning krävs under ett projekts hela livscykel samt därefter. Dessutom krävs stabila institutioner och mottagare i den privata sektorn som garanterar ändamålsenligt förvaltningsstöd för fortsatt verksamhet under projektets ekonomiska livstid. Enligt en undersökning från Europaparlamentet⁷ har den offentliga sektorn inom strukturfonderna och Sammanhållningsfonden visat begränsat intresse för frågan om varaktighet, och därför finns det bara ofullständiga data om varaktigheten hos resultaten av de projekt som medfinansieras av Eruf.

Regelverket

12

I EU-förordningen om Eruf fastställs ett krav på lagstadgad varaktighet. I allmänhet krävs att företagen bevarar projektens utfall/inköpta tillgångar under en period på fem år (eller undantagsvis tre år för små och medelstora företag⁸ där detta har beslutats av den berörda medlemsstaten) för att undvika återkrav av den utbetalda Eruf-medfinansieringen. Med tanke på att den här lagstadgade varaktigheten endast gäller utfall/inköpta tillgångar och omfattar en period på högst fem år skiljer den sig från det varaktighetskoncept som förklaras ovan och används i den här revisionen.

13

Med tiden har kravet på varaktighetsperiodens längd skärpts. Under perioden 2000–2006 var de förvaltande myndigheterna tvungna att återkräva Eruf-medfinansieringen och informera kommissionen om ett projekt genomgick betydande förändringar⁹ inom fem år från och med beslutet om bidrag. Mellan 2007 och 2013¹⁰ var de lagstadgade kraven liknande, men startpunkten för beräkning av de fem åren flyttades från datumet för bidragsbeslutet till datumet för projektets slutförande. Dessutom infördes en påföljd för företag som hade överfört en produktiv aktivitet inom eller mellan medlemsstater.

14

År 2010 minskades varaktighetskravets tillämpning till att endast omfatta verksamheter som utgör en investering i infrastruktur eller produktiva investeringar. För att minska bördan på mottagarna efter den ekonomiska krisen infördes dessutom ett undantag från dessa krav för insatser där produktionsverksamheten upphör på grund av konkurs där det inte rör sig om bedrägeri¹¹.

15

En viktig nyhet avseende kraven på lagstadgad varaktighet i ESI-fonderna för 2014–2020 är den skärpning som det innebär att startpunkten för varaktighetsperioden nu fastställs till datumet för projektets slutbetalning eller det datum som fastställs i beslutet om statligt stöd. Dessutom måste EU-medfinansieringen återbetalas om produktionsverksamheten flyttas utanför EU inom tio år, förutom om mottagaren är ett litet eller medelstort företag¹². Interventionslogiken för produktiva investeringar inom Eruf, inbegripet varaktighetsaspekter, beskrivs detaljerat i bilaga II.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

16

Syftet med denna revision – som genomfördes mellan juli 2016 och juni 2017 – var att besvara frågan huruvida Erufs projekt för produktiva investeringar i företag har förvaltats på ett sätt som säkerställer varaktiga utfall och resultat.

17

I den första delen av den här rapporten analyserar vi utfallens varaktighet och i den andra delen (de direkta och indirekta) resultatens varaktighet. Vi bedömde varaktigheten i slutet av den lagstadgade varaktighetsperioden och vid tidpunkten för revisionen. I del tre identifierar vi de huvudsakliga skälen till att produktiva investeringar inte var varaktiga samt god praxis som vi stötte på under vår revision. I detta avseende undersökte vi den roll som de förvaltande myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen spelar. Bland annat gick vi igenom de operativa program som låg till grund för de granskade projekten och tittade på övervakning, rapportering och utvärdering av projekt. I den sista delen analyserar vi möjliga förbättringar av varaktigheten under programperioden 2014–2020. Vi undersöker också förändringar som har genomförts i förordningarna om ESI-fonderna för 2014–2020 i syfte att öka möjligheten till varaktiga resultat.

18

Vi undersökte 41 slutförda produktiva investeringsprojekt som medfinansierades av Eruf inom åtta operativa program i Österrike, Tjeckien, Tyskland, Italien och Polen, som genomfördes mellan 2000 och 2013 med en varaktighetsperiod som avslutas mellan 2006 och 2018. Alla projekt hade tidigare granskats av oss i samband med revisionsförklaringen med avseende på efterlevnaden av lagstadgade krav. De valdes ut på grundval av urvalsstorleken vid den tidigare revisionen i de berörda medlemsstaterna och den finansiella storleken. De flesta projekt gällde investeringar i tillgångar för företag inom olika tillverkningsindustrier (t.ex. stål- eller stenprodukter, bildelar, sanitetsutrustning och industriella tillämpningar), inom energisektorn (kol och förnybar energi) och inom turistsektorn (hotell). Vissa av dem inbegrep investeringar i FoU. Projekten varierade i värde från 0,1 till 91,7 miljoner euro. Mottagarna var vanligen små till medelstora företag. En lista över de granskade projekten och de operativa program som de finansieras genom presenteras i bilaga III.

Iakttagelser

Utfallen från de granskade projekten var i allmänhet varaktiga

19

För de granskade projekten kontrollerade vi först att alla förväntade utfall hade uppnåtts som planerat. Vi bedömde sedan om de faktiskt fanns kvar på sina ursprungsplatser och inte helt eller delvis hade överlåtits under den lagstadgade varaktighetsperioden (tre eller fem år), det vill säga de fick inte ha sålts och den tillhörande ekonomiska verksamheten fick inte ha flyttats inom eller utanför EU. Vi kontrollerade också att de hade använts på samma tillverkningsanläggning, förutom om de hade ersatts av tillgångar med åtminstone samma marknadsvärde som inköpts på projektmottagarens bekostnad.

20

I alla EU-regioner där revisionen genomfördes låg de operativa programmens lagstadgade varaktighetsvillkor i allmänhet i linje med relevanta EU-förordningar¹³. Endast i ett av de granskade projekten hittade vi några betydande förändringar avseende ägandeförhållandena eller upphörande av produktionsverksamheten i slutet av varaktighetsperioden.

21

På det stora hela hade de undersökta projekten uppnått de förväntade utfallen när de slutfördes¹⁴. Utfallen var vanligen förvärv av anläggningar för tillverkning eller produktion av varor, exempelvis produktionshallar och produktionslinjer, inbegripet maskiner och utrustning som används i olika industrisektorer (t.ex. livsmedel, kemikalier, plast- och metallvaror, sanitetsutrustning, bildelar, anläggningar eller delar därav för energi eller förnybar energi). Företag i service- eller turistsektorn fick också bidrag, till exempel stöd till tryckerier och renovering eller byggnation av hotell. Ruta 1 illustrerar utfall från tre av de granskade projekten, och närmare uppgifter om respektive projekt finns i bilaga III.

22

I allmänhet fanns tillgångarna vid produktionsanläggningarna i slutet av den lagstadgade varaktighetsperioden. Tillgångarna hade inte sålts, och företagens ekonomiska verksamheter hade inte flyttats. I de flesta fall hade de på ett lämpligt sätt bevarats och använts ändamålsenligt i linje med företagens behov under hela varaktighetsperioden (se figur 2). Det fanns bara ett fall¹⁵ där en anläggning inte var i drift, och det var på grund av konkurs. I tre andra fall¹⁶ användes inte tillgångarna (tillverkningsutrustning, datorer och program) fullt ut eller också var produktionslinjerna inte i drift på grund av bristande underhåll från ägarnas sida, underlåtenhet att beakta affärsutvecklingen i den berörda sektorn eller förändringar i tillämplig energilagstiftning.

23

Vid tidpunkten för våra besök på plats användes tillgångarna fortfarande i 31 projekt. I nio fall¹⁷ användes de antingen inte alls, användes delvis eller hade bytts ut mot annan utrustning efter den lagstadgade varaktighetsperiodens slut – vilket för små och medelstora företag ofta var endast tre år efter projektets slut. Sådant entreprenörsbeteende kan ha föranletts av giltiga skäl, såsom byte av maskiner eller it-system till följd av slitage eller avskrivning, behov av tekniskt mer avancerad utrustning med åtminstone samma handelsvärde eller förändringar av den tillämpliga energilagstiftningen. I ett av projekten¹⁸ byttes exempelvis utrustningen ut direkt efter den lagstadgade varaktighetsperiodens slut på grund av de höga driftskostnaderna.

De flesta av de granskade projekten hade varaktiga resultat, men en femtedel hade inte det

24

Vi kontrollerade först om de granskade projekten hade uppnått de förväntade direkta resultaten vid projektets slut. Sedan analyserade vi situationen vid tidpunkten för revisionen för att bedöma huruvida dessa resultat hade bevarats av projektets ägare så länge som möjligt i syfte att generera största möjliga fördelar efter projektets slut. Samtidigt tog vi också hänsyn till företagens ekonomiska situation i förhållande till den på marknaden där de är verksamma samt andra externa faktorer som kan påverka de potentiella fördelarna. En detaljerad förklaring av bedömningskriterierna finns i bilaga IV.

De direkta resultatens varaktighet var god i ungefär hälften av de granskade projekten

25

Vi kontrollerade att de granskade projekten eftersträvade olika direkta resultat, såsom att förbättra tillgången till finansiering, öka produktionen och produktiviteten, skapa sysselsättning, öka försäljningen, omsättningen eller exporten, diversifiera företagsstrukturer, förbättra företagets image, införa nya produkter eller tjänster med mera (t.ex. ökat samarbete med andra institutioner i syfte att främja innovation och konkurrenskraft), utifrån den information som de förvaltande myndigheterna hade tillgänglig¹⁹. Vi bedömde de direkta resultatens varaktighet i slutet av varaktighetsperioden och vid tidpunkten för revisionen utifrån den information som samlades in från mottagarna (se figur 3).

26

I slutet av den lagstadgade varaktighetsperioden (som för de granskade projekten var mellan 2006 och 2018²⁰), och baserat endast på tillgänglig övervakningsinformation, fanns fullständiga resultat (för hela varaktighetsperioden) för 14 projekt och delvisa resultat för sju projekt (se figur 3). För nästan hälften av alla projekt (19) var den här bedömningen dock inte möjlig eftersom de förvaltande myndigheterna inte hade samlat in nödvändiga övervakningsdata (se även punkterna 73–75) eller eftersom relevanta dokument inte längre var tillgängliga på grund av att arkiveringsperioden hade löpt ut (gäller projekten inom de operativa programmen i Apulien och Burgenland).

27

Vi noterade endast ett fåtal exempel där övervakningen möjliggjorde en mer noggrann insamling av data om projektresultaten. Den förvaltande myndighet som ansvarade för det operativa programmet i Polen övervakade och bedömde exempelvis uppnående av projektresultat med hjälp av andra finansiella indikatorer och resultatindikatorer, såsom inkomster, värdet på varor som producerats till följd av projektet, utsläppsminskningar och så vidare²¹. För sex andra projekt i Sachsen och Niedersachsen²² mättes också ökningen av omsättningen utanför regionen och av exporten.

28

Eftersom de flesta förvaltande myndigheter dock endast fokuserade på skapande av sysselsättning (ett av de operativa programmens huvudsakliga mål) samlade de inte in någon information om andra relevanta (ekonomiska) fördelar som projekten kan ha medfört. Därför var det inte alltid möjligt att göra en omfattande bedömning av ett projekts faktiska resultat och dess varaktighet enbart baserat på övervakningsinformationen.

29

Vid tidpunkten för våra besök på plats samt baserat på ytterligare information från mottagarna och de förvaltande myndigheterna fann vi att de direkta resultaten var varaktiga i 21 projekt, enbart delvis varaktiga i elva och dåliga eller inte varaktiga alls i åtta projekt²³ (detaljer finns i bilaga III).

30

Som sekundära fördelar möjliggjorde projekten för de mottagande företagen att omstrukturera eller modernisera produktionstillgångarna, anpassa och diversifiera produktportföljerna och öka produktiviteten och därmed lönsamheten, vilket i sin tur hjälper dem att utveckla sin marknadsposition. Ruta 2 illustrerar ett exempel på ett projekt där det uppnådda resultatet och dess varaktighet var god. En annan sekundär fördel var enligt de mottagande företagen en förbättrad image och till följd därav ökad kundlojalitet.

31

I vissa fall²⁴ fick mottagarna bättre tillgång till finansiering och lån. Det gjorde det möjligt för dem att vara mer ambitiösa i sina investeringar och därigenom uppnå bättre resultat. Ytterligare investeringar gjordes med företagens egna resurser vid sidan av de subventionerade tillgångarna. Enligt några av de granskade mottagarna stärkte projekten avsevärt deras ekonomiska lönsamhet på lång sikt. I flera fall²⁵ hade det i allmänhet hårda marknadsklimatet eller den ekonomiska krisens bistra återverkningar lett vissa av företagen till ruinens brant. I dessa fall menade mottagarna att projekten hade spelat en avgörande roll i att möjliggöra för dem att fortsätta sin affärsverksamhet (se exempel i ruta 3).

I ungefär en femtedel av de granskade projekten var de direkta resultaten dock inte varaktiga och de var endast delvis varaktiga i ungefär en fjärdedel

32

Som vi redan har visat i punkt 29 hittade vi varaktighetsproblem i 19 projekt vid tidpunkten för våra besök på plats: i åtta projekt (en femtedel av de granskade projekten) var resultaten inte varaktiga (ibland varade de inte ens till slutet av varaktighetsperioden²⁶ eller bara till kort därefter²⁷) och i elva projekt var de endast delvis varaktiga (se exempel i ruta 4). Emellertid innebär innovativa projekt (t.ex. projekt 1) på marknader med snabb utveckling högre risker när det gäller varaktigheten, vilket inte betyder att de är mindre förtjänta av EU-finansiering.

33

I tre fall²⁸ fanns det giltiga skäl till den bristande varaktigheten eller orsaker bortom mottagarens kontroll, till exempel förändringar på marknaden eller av nationell lagstiftning. I ytterligare fem fall²⁹ berodde den bristande varaktigheten dock på svagheter i förvaltningen eller andra problem inom de berörda företagen. För ett projekt³⁰ gick det dessutom inte att bedöma varaktigheten på grund av att ägandeförhållandena hade ändrats hos mottagaren.

34

Gemensamt för de operativa program inom vilka de granskade projekten genomfördes var att de syftade till att skapa eller bevara arbetstillfällen på befintliga och nya företag genom att förbättra deras produktivitet, lönsamhet och innovation. Den indikatorn användes och motsvarande mål sattes upp i 29 av de 41 undersökta projekten (se bilaga III för mer information). För de andra tolv projekten var informationen om projektens resultat ofullständig eller också var deras huvudsakliga mål att ta itu med miljöfrågor och omvandla gamla industrier, vilket innebär att sysselsättning inte var prioriterat och därför inte mättes.

35

Vad gäller sysselsättning var de mottagande företagen, utöver varaktighetskraven i EU-lagstiftningen, tvungna att genom bidragsavtal skapa ett visst antal nya arbetstillfällen eller bevara befintliga sysselsättningsnivåer enligt nationella bestämmelser (i förekommande fall). Tjänsterna skulle vara tillsatta eller åtminstone permanent tillgängliga och utannonserade fram till varaktighetsperiodens slut.

36

Även om inte alla projekt uppnådde sysselsättningsmålen fram till slutförandedatum blev resultaten totalt sett relativt goda. Såsom framgår av bilaga V hade sysselsättningen ökat med i genomsnitt 7,7 % i de 41 granskade projekten vid deras slutförande: 66,4 % i små och medelstora företag och 3,7 % i större företag. Men på grund av den ekonomiska krisen genomgick de flesta företagen omstruktureringsprocesser, och vi fann att de skapade arbetstillfällena ofta försvann efter projektens slut (se även Annex V). Inom det operativa programmet i Polen genomgick exempelvis mottagaren i projekt 41 flera omstruktureringar för att optimera produktionsprocesserna, vilket sammanlagt ledde till en avsevärt minskad sysselsättningsgrad. Inom det operativa programmet i Burgenland skyddades inte arbetstillfällena inom ett projekt efter varaktighetsperioden, och en annan mottagare gick i konkurs. I mitten av 2016 hade antalet anställda ökat med i genomsnitt 1 % för små och medelstora företag jämfört med situationen vid projektets slut, men minskat med 6 % för större företag (se även bilaga V).

37

Om de förvaltande myndigheterna hade satt bidragstak för varje skapat arbetstillfälle tenderade bidragens kostnadseffektivitet (mätt som total investeringskostnad per skapat arbetstillfälle) att vara högre. Om mottagarna överskred taket kunde de inte få bidraget. Mottagarna tvingades alltså att fästa mer uppmärksamhet vid storleken på sina investeringar. Dock fann vi att sådana tak endast användes i de två tyska operativa programmen.

38

Avseende de analyserade mottagande företagens ekonomiska utsikter hade två av dem³¹ upplösts. Vid tidpunkten för vår revision stod dessutom sammanlagt 19 andra företag (se bilaga III) inför utmaningar vad gäller framtida ekonomisk hälsa, till exempel skuldsanering eller avbetalning av skulder eller sjunkande produktion³². I vissa fall berodde företagens framtida affärsutsikter slutligen på resultatet av pågående forskningsprojekt och förmågan att generera ytterligare kapital³³.

Indirekta resultat är svåra att mäta och koppla till finansiering

39

Endast företag som är registrerade och befinner sig i en region som är berättigad till Eruf-finansiering kan ansöka om detta finansiella stöd³⁴. Därför ska produktiva investeringar också generera ytterligare fördelar för den berörda regionen (indirekta resultat). Sådana fördelar kan inbegripa ökad sysselsättning, ökat entreprenörskap och ökad konkurrenskraft i regionen samt förbättrade miljöförhållanden, mer innovation och bättre överlevnadsgrad för företag. Med ekonomisk sammanhållning som syfte är ett annat viktigt mål att undvika att ekonomisk verksamhet flyttas utanför ursprungsregionen. Projekten bör också ha potentiella spridningseffekter, till exempel att stärka handeln för lokala leverantörer eller tjänsteleverantörer som har affärsrelationer med det mottagande företaget eller bidra till att stärka deras färdighets- eller kunskapsbas genom att tillhandahålla affärsrådgivning eller nätverksmöjligheter.

40

Sådana indirekta resultat specificerades inte som ett strategiskt mål i något av de operativa program som revisionen omfattade. Dessutom hade inte något av de granskade projekten sådana indirekta resultat som explicita operativa mål. Utan sådana operativa mål eller motsvarande indikatorer på projektnivå går det inte att sammanställa den här informationen i syfte att mäta indirekta resultat på regional nivå. Då de förvaltande myndigheterna inte har genomfört någon systematisk mätning och rapportering av spridningseffekterna för regionerna har det varit svårt att fastställa orsakssambanden mellan EU-finansierade investeringar i den privata sektorn och regional utveckling.

41

Det ligger i sakens natur att det är svårt att påvisa uppnående av och varaktighet för indirekta resultat på projektnivå. Exempelvis var det svårt att bevisa orsakssambandet mellan EU-projekten och deras effekt på sysselsättningen på regional nivå. Bidrag till sammanhållningspolitiska mål såsom innovation, nätverkande och kunskapsutbyte (se punkt 4) sågs endast i sällsynta fall där projekten inbegrep samarbete eller nätverkande med institutioner för högre utbildning.

42

Trots det bidrog ett antal av de undersökta projekten till indirekta resultat. Projekt vars direkta resultat åtminstone till viss del var varaktiga (se punkterna 26–31) genererade exempelvis även ekonomiska eller sociala fördelar för lokalsamhällena eller regionerna där de genomfördes, bland annat genom lokala leverantörer och tjänsteleverantörer. Permanenta och kvalificerade arbetstillfällen skapades genom de investeringar som också resulterade i ytterligare ekonomisk aktivitet i regionen. Andra indirekta resultat var: mindre föroreningar, avfall och buller³⁵, ökad energieffektivitet³⁶, förnyelse av tidigare exploaterad mark³⁷ och större omsättning utanför regionen eller ökad export³⁸. Dessutom fick regionen i många fall ökade skatteintäkter tack vare investeringarna.

43

I de sällsynta fall då bidrag till indirekta resultat gick att identifiera var de dock inte alltid varaktiga. Exempelvis identifierade berörda parterna i regionen Apulien strukturella svagheter i de små och medelstora företagen samt dessas i allmänhet ringa storlek som en nackdel för regional utveckling och sysselsättning³⁹. En åtgärd inom det operativa programmet som skulle motverka detta var ett krav på att projektsökande som inte var stora företag bildade ett konsortium med andra små och medelstora företag för att kunna ansöka om Eruf-bidrag, i hopp om att konsortiet skulle bestå även efter projektens slut. I två av de granskade projekten uppnåddes dock inte detta mål på grund av de berörda samarbetspartnernas bristande engagemang i projektets mål och konsortiets artificiella karaktär (se ruta 5).

Programplaneringen, urvalet och övervakningen av projekten hade otillräckligt fokus på varaktighet

44

Det kan finnas ett flertal anledningar till att varaktiga projektresultat uppnås (eller inte) och ett flertal metoder som påverkar uppnåendet. Sådana skäl kan finnas både på projektnivå och på strategisk nivå (eller program-/OP-nivå).

Varaktighet främjades inte tillräckligt när de operativa programmen planerades

45

Vår bedömning baserades på god och dålig praxis avseende främjandet av varaktighet inom de operativa programmen, inbegripet beaktande av relevanta risker. Vi undersökte också i vilken utsträckning de förvaltande myndigheterna hade analyserat behoven hos företag i regionerna samt de marknadsmisslyckanden de drabbades av. Slutligen tittade vi på hur de lagstadgade varaktighetskraven genomfördes.

46

Till och med på strategisk planeringsnivå identifierade vi olika svagheter som eventuellt kan förklara varför en betydande andel av de granskade projekten inte uppnådde varaktiga/långvariga resultat eller endast delvis gjorde det. När de operativa programmen upprättades vidtog de förvaltande myndigheterna vanligtvis otillräckliga åtgärder för att stödja varaktighet genom lämpliga politiska åtgärder och villkor utöver de lagstadgade kraven (se punkt 12).

Varaktighet har inte varit prioriterat i de operativa programmen

47

Fram till 2013, men i synnerhet under den programperiod som tog slut 2006, var fokus på resultatens varaktighet otillräckligt i de operativa programmen. Även om det inte var ett lagstadgat krav var det inte något av de granskade operativa programmen som tog itu med behovet att säkerställa att investeringsprojekten skapade varaktiga resultat. De operativa programmen hade visserligen breda ekonomiska utvecklingsmål, såsom ökad sysselsättning och ökad regional konkurrenskraft, men de betonade inte vikten av långsiktiga resultat. Varaktighet var inte ett mål i de operativa programmen eller i andra strategiska dokument och det fanns inte någon särskild indikator för att mäta den.

48

Varken de operativa programmen eller andra planeringsdokument för sektorspecifika affärsstödprogram berörde riskerna för att varaktiga projektresultat inte skulle uppnås, och därför planerades inte några begränsningsåtgärder. I de strategiska planeringsdokumenten fanns inte heller några exakta uppgifter om önskade indirekta resultat för regionerna eller mekanismer för att mäta dem (se även punkterna 40–43).

49

De nationella myndigheterna samlade inte in någon statistik om överlevnadsgraden för företag som mottagit EU-finansiering eller om skälen till att projektresultaten inte var varaktiga. De genomförde inte någon riktmärkning av framgången för företag som mottagit stöd i form av offentliga medel jämfört med företag som inte mottagit något stöd. De saknade därför viktig information när de olika företagsfrämjande systemen utformades inom de operativa programmen.

50

Kommissionens huvudsakliga mål med att förse Eruf med medfinansiering för företagsstödjande åtgärder var att ha en ekonomisk inverkan; varaktigheten hos investeringarnas resultat var bara en sidoaspekt. Avseende varaktighet strävade man därför huvudsakligen efter att uppfylla kraven i EU:s lagstiftning. Kommissionen försåg inte de förvaltande myndigheterna med vägledning om projekturval och projektutformning eller någon annan typ av stöd för att främja varaktiga resultat.

Behovsbedömningarna var svaga och det faktiska behovet av offentlig finansiering identifierades inte ordentligt.

51

Varaktighet förutsätter att offentlig finansiering används för de projekt som på bästa sätt kan bidra till de operativa programmens mål. Behovsbedömningar bidrar till den övergripande varaktigheten genom att göra det möjligt att identifiera de aktiviteter/företag som är mest relevanta för att uppnå de operativa programmens mål samt de företag som är i störst behov av offentlig finansiering, företag som inte kan hitta en lösning på marknaden eller företag för vilka marknadsförhållandena inte medger de privata investeringar som de behöver (”marknadsmisslyckande”). Om mottagarna inte hade ett verkligt behov av offentligt stöd, utan i stället hade fattat samma beslut utan stöd, är risken för dödviktsförlust större. Färre mottagare som verkligen hade behov av offentlig finansiering skulle också få det, vilket innebär att den totala varaktigheten minskar.

52

De granskade operativa programmen innefattade visserligen vissa element av behovsbedömning, men inget av dem och ingen av de relevanta förhandsutvärderingarna som föregår de operativa programmen innefattade noggranna analyser av företagens faktiska behov (t.ex. behoven hos stora jämfört med små företag) i de berörda regionerna när det gäller investeringsstöd. Inga detaljerade undersökningar och ingen dedikerad forskning eller liknande förberedande aktiviteter genomfördes för att identifiera behoven hos de mest sårbara sektorerna innan de företagsstödjande åtgärderna utformades. I synnerhet var de behovsbedömningar som presenterades inom de berörda italienska, polska och österrikiska operativa programmen avseende företagsstöd svaga.

53

I flera fall (de operativa programmen i Sachsen och Niedersachsen och i viss utsträckning de operativa programmen i Tjeckien och Italien) beskrevs utgångssituationen för företagen i de berörda regionerna relativt utförligt, inbegripet de särskilda begränsningar de ställdes inför när det gällde att investera och skapa ytterligare arbetstillfällen. Andra operativa program saknade tydliga regionala planer för att motverka dessa begränsningar, genom att till exempel förbättra tillgången till finansiering, stimulera privat finansiering, öka produktionen, omsättningen, exporten eller produktiviteten och införa nya produkter. Därtill fanns det inte heller några planer som angav hur Eruf skulle skapa mervärde genom att medföra långsiktigare förändring i företagssektorn, inbegripet de djupare omstruktureringsprocesser som krävs parallellt med ekonomiska effekter på sysselsättning eller företagens konkurrenskraft.

54

De operativa programmen identifierade dessutom inte på ett tydligt sätt företagens faktiska behov av offentlig finansiering, eller marknadsmisslyckandena, i de olika regionerna. Till följd därav saknades välgrundade förklaringar till varför vissa företag borde få EU-medel för att investera i tillgångar (t.ex. baserat på sektor, storlek, företagets potential eller grad av innovation). Förutom det centrala operativa programmet i Tjeckien tillhandahöll inte något av de granskade operativa programmen någon motivering som förklarade varför stora företag var berättigade till Eruf-medfinansiering.

55

De förvaltande myndigheterna antog att praktiskt taget alla företag i en konvergensregion, eller i en på annat sätt strukturellt svag region, drabbades av marknadsmisslyckanden och därför behövde offentligt investeringsstöd, vilket inte nödvändigtvis är fallet. Dessutom hanterade de operativa programmen och investeringsprojekten så gott som inga marknadsmisslyckanden utöver (potentiella) kapitalbegränsningar eller tillgång till lån, samtidigt som små och medelstora företag drabbas av andra nackdelar⁴¹ jämfört med större företag. Behovet av offentliga insatser för att kombinera ekonomiskt bistånd med annat stöd än ekonomiskt stöd (t.ex. diagnostik, rådgivning eller tillgång till specialistinfrastruktur) förbisågs.

56

Kommissionen beaktade inte risken för dödviktsförlust i relation till EU-medlen när de granskade operativa programmen godkändes, genom att exempelvis framhäva sådana risker i de operativa programmen eller tillhandahålla rådgivning om hur relevanta projekt väljs ut. Flera operativa program tillhandahöll Eruf-medel utöver befintliga nationella eller regionala bidragssystem till stöd för företag. Baserat på långsiktig erfarenhet i medlemsstaterna bidrog de här bidragssystemen i allmänhet till meningsfulla investeringar. Det faktum att EU-medlen kompletterade nationella och privata investeringar betydde dock inte att det var sannolikt att de skulle resultera i ett större antal projektansökningar eller ansökningar av högre kvalitet. EU-finansieringen ledde inte heller till ökad varaktighet för projektresultaten utöver de lagstadgade kraven (t.ex. genom kravet på effektivare kontroller och rapportering eller införande av strängare villkor), eftersom den inte var kopplad till strävan efter långsiktiga resultat.

Fokus på de lagstadgade varaktighetskraven

57

Medlemsstaterna ansvarade också för att tillämpa EU:s lagstadgade varaktighetskrav korrekt. Kommissionen ansvarade för att övervaka medlemsstaternas ansträngningar och säkerställa efterlevnaden av EU:s lagstiftning. I de medlemsstater som revisionen omfattade var reglerna om projektresultatens varaktighet begränsade till dem som fastställdes i EU:s lagstiftning (se bilaga VI).

58

Kommissionen och de förvaltande myndigheterna ansåg att det var tillräckligt att uppfylla de lagstadgade varaktighetskraven⁴². Utifrån detta tillvägagångssätt accepterade de att de operativa programmen under programperioderna 2000–2006 och 2007–2013 inte beslutade om strängare villkor för att främja långsiktiga resultat, såsom att om lämpligt utöka varaktighetsperioden utöver den minimiperiod som anges i förordningarna⁴³.

59

Med ett fåtal undantag införde de förvaltande myndigheterna slutligen inte viktiga villkor om att uppnå långsiktiga resultat i bidragsavtalen. I de flesta bidragsavtal upprepades helt enkelt kraven i EU-lagstiftningen. Varaktighetsfrågor främjades inte genom ändamålsenligare villkor, till exempel genom att fastställa bindande nyckelmål för sysselsättning och mål för produktions- och produktivitetsnivåer eller för konkurrenskraft och innovation, med krav på att de upprätthölls under fastslagna minimitidsperioder.

Det lades inte tillräcklig vikt vid varaktighet när projekten valdes ut

60

När det gäller urvalsförfarandena inom de operativa programmen analyserade vi projektens relevans för det operativa programmets mål och undersökte om kriterier som kunde kopplas till varaktighet fanns och användes. Vi kontrollerade också om andra viktiga aspekter för resultatens varaktighet beaktades, exempelvis innovation eller undvikande av dödvikt.

61

Det faktum att de granskade projekten i allmänhet låg i linje med de övergripande målen för de operativa programmen är en god indikation på att urvalsförfarandena möjliggjorde urval av relevanta projekt. Under urvalet var det dock inte något av de granskade operativa programmen som i tillräcklig utsträckning prioriterade att uppnå varaktiga resultat. I synnerhet angavs sällan riskerna för projektens långsiktiga resultat och begränsningsåtgärderna i ansökningarna eller i dokumenten för urvalsförfarandena. Riskerna avseende dödvikt beaktades också sällan.

62

Trots att urvalskriterierna vanligtvis innehöll ett antal mål och syften (såsom att stärka företagens tillgångar, förbättra företagens potential och konkurrenskraft och skapa nya arbetstillfällen eller rädda befintliga) belönades inte ansökningar om projekt som hade potentialen att generera långsiktiga resultat. I stället nöjde sig de förvaltande myndigheterna med att bara bedöma potentialen att bevara målvärdena under de lagstadgade tre till fem åren efter projektens slut. De förvaltande myndigheterna bedömde inte projektens potentiella långsiktiga ekonomiska resultat under urvalet.

63

I de flesta fall fanns dessutom innovation bland de huvudsakliga målen för produktiva investeringar i de granskade operativa programmen. Men vidutvärderingen av projektansökningarna ignorerade man praktiskt taget projektens innovationsnivå. Stöd gavs ofta till relativt enkla industriprocesser med hög risk att bli kortvariga och därmed inte ge varaktiga resultat. Sammanlagt fann vi bara åtta projekt⁴⁴ inom de operativa programmen i Italien, Sachsen och Tjeckien där mottagarna hade investerat i innovativa industriprocesser eller produkter. EU-praxis visar att mottagare uppmuntras att skapa produkter som är differentierade, innovativa och erbjuder mervärde för att säkerställa projektens varaktighet. Projekt med stark potential för innovation och konkurrenskraft är mer bärkraftiga.

64

Risken för dödviktsförlust beaktades inte vid projekturvalet eftersom de förvaltande myndigheterna inte tog hänsyn till de privata organens kapacitet att själva finansiera projekt eller bära en större andel av kostnaden.

65

En indikation på dödviktsförlust är exempelvis att den projektansvarige har påbörjat ett projekt redan innan bidraget tilldelas, vilket var fallet för sex av de granskade projekten. I sådana fall finns det en risk för att projektet hade genomförts utan stöd eller att ett bidrag hade utlovats före projektbedömningen.

66

Ett annat tecken på eventuell dödviktsförlust är att en mottagare tilldelas mer än ett EU-bidrag inom loppet av endast ett fåtal år och att detta inte beaktas av urvalskommittén. Det var fallet i 15 av de 41 granskade projekten. Ett flertal stödmottagare mottog fler än ett Eruf-bidrag inom loppet av korta tidsperioder utan att respektive förfrågan genomgick någon överkomlighetsbedömning⁴⁵.

67

Slutligen fann vi att åtta av de granskade projekten⁴⁶ hade kunnat slutföras i samma omfattning och inom samma tidsram med endast företagets egna resurser eller genom banklån, utan några bidrag (se figur 4). Det gällde i synnerhet om företagen ingick i en företagskoncern. Denna användning av offentliga medel har alltså minskat behovet av privata investeringar. Ju större medfinansiering som beviljas, desto större blir dessutom effekten av en dödviktsförlust. Exempel på projekt som har fått bidrag trots att de inte drabbats av marknadsmisslyckanden finns också i ruta 6.

Indikatorer saknades och projektövervakningen var inte tillräckligt inriktad på resultatens varaktighet

68

Förutom att säkerställa att projekten genomfördes i enlighet med det tillämpningsområde, den budget och den tidsplan som planerats är det viktigt att förvaltningen och övervakningen fokuserar på både att resultaten uppnåtts vid projektets slut och dessa resultat sedan blir varaktiga. Motsvarande indikatorer, övervakning och rapportering bör inte bara säkerställa att de mottagande företagen har efterlevt de lagstadgade varaktighetskraven, utan också att de har vårdat resultaten och, om möjligt, utvecklat dem ytterligare.

Brist på indikatorer

69

Inom de operativa programmen under 2000–2006 definierades inte några indikatorer eller också definierades de inte enhetligt. Under den efterföljande perioden bad dock kommissionen de förvaltande myndigheterna att införa kärnindikatorer för utfall och resultat. Men ingen av dessa avsåg långvariga resultat. Indikatorerna valdes av de förvaltande myndigheterna utifrån strategierna och bidragstyperna för deras operativa program och möjliggjorde inte en jämförelse av hur de olika regionerna hade presterat.

70

Vissa av utfallsindikatorerna var inte tillräckligt specifika, utan snarare väldigt allmänt formulerade i de aktuella dokumenten avseende projekten under programperioderna 2000–2006 och 2007–2013. Resultatindikatorerna var också dåligt definierade i den bemärkelsen att de inte angav vad stödprogrammen skulle uppnå⁴⁷. Avsaknaden av relevanta, kvalitativa och kvantifierbara indikatorer för att mäta utfall och resultat innebar att det inte gick att genomföra en omfattande bedömning av projektens effekter (se exempel i ruta 7). Även om resultatindikatorerna i viss utsträckning avsåg projektens direkta och omedelbara mål användes inte någon av dem för att mäta projektresultatens, aktiviteternas eller åtgärdernas varaktighet (se också avsnittet nedan om projektövervakning). Visserligen är det viktigt att ha resultatindikatorer, men det är viktigt att det inte finns onödigt många⁴⁸.

71

I några fall var målvärdena för indikatorerna orealistiska: i två fall (projekt 19 och 22) överskreds sysselsättningsmålen med ca 100 % och i ett fall (projekt 11) gjordes energibesparingar som var nästan tre gånger högre än vad som förutsågs i planeringsdokumenten. I halvtidsutvärderingen av det operativa programmet i Tjeckien drogs slutsatsen att det operativa programmets olika mål inte var tillräckligt ambitiösa, och en ökning med 200 % eller mer rekommenderades.

Projektövervakning med otillräckligt fokus på varaktighet

72

Trots bristen på indikatorer fann vi att övervakningen av projektgenomförandena i allmänhet var ändamålsenlig. Dock var den till stor del utfallsbaserad och inte harmoniserad, varken avseende övervakning eller verifiering av data eller avseende tillgången till elektroniska rapporteringsverktyg. Projektens kontroll- och övervakningssystem i de regioner som omfattades av revisionen bidrog till att säkerställa att utfallen på det stora hela levererades som planerat före projektens slut och att bidragen hade använts för att köpa in de tillgångar som stödet hade beviljats för.

73

Dock genomförde de förvaltande myndigheterna inte någon ändamålsenlig övervakning av projektens varaktighet, varken i förhållande till de lagstadgade kraven eller när det gäller andra aspekter som indikerar långvariga resultat. Vid projektens slutförande var mottagarna tvungna att tillhandahålla en slutrapport om projektutgifterna (utfallen), men inte alltid om de direkta resultat som hade uppnåtts (se bilaga VII för de olika övervakningskraven i de olika granskade operativa programmen). De förvaltande myndigheterna hade inte heller planerat för att hantera fall där resultaten ännu inte hade konkretiserats vid projektets slut utan skulle bli märkbara först senare.

74

I allmänhet var övervakningen av de lagstadgade varaktighetskraven efter projektens slut begränsad och varierade mellan de operativa programmen. Rapporteringen och övervakningen och myndigheternas och mottagarnas respektive skyldigheter efter projektens slut var inte alltid tydliga eller formellt angivna i administrativa dokument för alla operativa program⁴⁹. De förvaltande myndigheterna gav inte mottagarna någon vägledning eller systematisk rådgivning avseende övervakning av varaktighet. De hade inte heller it-system för insamling av data om varaktighet, och ingen av de förvaltande myndigheterna kunde presentera tillförlitlig statistik om efterlevnaden av de lagstadgade varaktighetskraven. Eftersom det inte fanns något lagstadgat krav på att de förvaltande myndigheterna skulle fortsätta följa upp projektens utveckling slutade de med uppföljningen omedelbart efter den lagstadgade varaktighetsperiodens slut.

75

Den ovannämnda bristen på indikatorer och den begränsade övervakningen efter projektens slut gjorde att projektresultatens varaktighet inte kunde mätas. De utgjorde också en anledning till att det var svårt att identifiera orsakssambanden mellan de EU-medel som betalades ut för utveckling av den privata sektorn och de ekonomiska effekter som genererades för företagen och regionerna.

Otillräcklig användning av efterhandsutvärderingar

76

Vi fann inga utvärderingar av de produktiva investeringsprogrammen som innefattade en specifik bedömning av resultatens varaktighet. På grund av den begränsade omfattningen på övervakningen av den lagstadgade varaktigheten, avsaknaden av ett it-system för insamling av data om övervakningen och frånvaron av långsiktig övervakning efter varaktighetsperiodens slut fanns det inte några data tillgängliga om varaktigheten hos Eruf-projektens resultat eller om de mottagande företagens ekonomiska utveckling eller projektens effekter på regionerna. Detta gjorde det omöjligt att dra lärdomar och använda dem systematiskt i motsvarande regionala stödsystem inom ESI-fonderna för 2014–2020.

77

Kommissionen genomförde inte specifika revisioner eller utvärderingar av de Eruf-finansierade investeringarnas varaktighet. Den fick huvudsakligen förlita sig på data från de förvaltande myndigheternas årliga genomföranderapporter för information om varaktighet och de operativa programmens genomförande i allmänhet. Dock avsåg dessa data i första hand resultat i form av andel utnyttjade medel. De förvaltande myndigheterna var också tvungna att rapportera fall av bristande efterlevnad av de lagstadgade varaktighetskraven i sina årsrapporter. Dock kunde kommissionen inte på något sätt bevisa vilka åtgärder som hade vidtagits för att följa upp dessa fall av bristande efterlevnad.

78

Kommissionen införlivade studier av Erufs finansiella stöd till stora företag och små och medelstora företag i sin bredare efterhandsutvärdering av sammanhållningspolitiken under 2007–2013⁵⁰. Visserligen inbegrep slutrapporterna inte några direkta bedömningar av resultatens varaktighet, men de innehöll iakttagelser som var relevanta för målet att uppnå långvariga resultat med EU:s investeringar i företag. De viktigaste iakttagelserna i utvärderingen avseende de två typerna av företag ligger i linje med våra revisionsresultat och sammanfattas i bilaga VIII. Kommissionen har inte samlat in statistik om överlevnadsgraden för EU-finansierade företag på både EU-nivå och nationell nivå. Därför kan den ännu inte genomföra riktmärkning mellan dem som får stöd och dem som inte får det.

Korrigerande åtgärder vid bristande måluppfyllelse och efterlevnad av varaktighetskrav tillämpades inte konsekvent

79

Vi tittade på hur de förvaltande myndigheterna tillämpade korrigerande åtgärder för bristande måluppfyllelse eller efterlevnad av varaktighetskraven, eftersom detta också kan påverka i vilken utsträckning varaktiga resultat uppnås.

80

De förvaltande myndigheterna planerade för återkrav vid bristande uppfyllelse av bindande mål i bidragsavtalet och bristande efterlevnad av de lagstadgade varaktighetskraven. Åtgärderna tillämpades dock inte konsekvent. Det varierade med hur mycket projekten behövde missa sina mål för att korrigerande åtgärder skulle vidtas, och de belopp som återkrävdes varierade också beroende på reglerna i de operativa programmen.

81

De två tyska förvaltande myndigheterna tillämpade återkrav om inte alla bindande mål (om skapade eller bevarade arbetstillfällen) hade uppnåtts vid projektens slut⁵¹. De förvaltande myndigheterna i Tjeckien och Polen var mer flexibla: de återkrävde medel endast om det faktiskt uppnådda värdet understeg 95 % (Tjeckien) eller 90 % (Polen) av de uppsatta bindande målen. De italienska myndigheterna återkrävde också bidrag från projekten när målvärdena inte hade uppnåtts.

82

Dock varierade de återkrävda beloppen stort mellan de operativa programmen. I de operativa programmen i Tyskland och Tjeckien återkrävdes hela beloppen. I de operativa programmen i Italien återkrävdes dock belopp i förhållande till värdet på tillgångarna och hur länge de hade varit oanvända. Den förvaltande myndigheten i Italien återkrävde hela beloppen endast om den bristande efterlevnaden utgjorde ett allvarligt brott mot det lagstadgade varaktighetskravet, om sysselsättningsmålen inte uppnåddes eller om företagen bidrog mindre till projektens finansiering än vad som stipulerades i bidragsavtalen.

83

Ofta var bindande mål eller de aktuella tidsfristerna omförhandlingsbara. Där så var fallet möjliggjorde de förvaltande myndigheterna omförhandling före varaktighetsperiodens slut, utifrån de värden som troligen skulle uppnås. Det var visserligen motiverat i vissa fall, till exempel på grund av föränderliga externa faktorer, men om det tillämpas mer som regel än som undantag finns det en risk för både att valet av projektansökningar för finansiering ifrågasätts och att varaktiga resultat kanske inte uppnås.

84

I andra fall (t.ex. i det regionala operativa programmet i Tjeckien) möjliggjorde bidragsavtalen överföring av de subventionerade tillgångarna till en tredje part före varaktighetsperiodens slut, om den förvaltande myndigheten godkände överföringen. Enligt den förvaltande myndigheten genomfördes sådana överföringar enbart efter en noggrann bedömning av företaget som de subventionerade tillgångarna överfördes till. Trots det innebar tillvägagångssättet en risk för att företag mottog bidrag utan att behöva genomgå de gängse projekturvalsförfarandena.

Vissa förbättringar genomfördes i förordningarna om ESI-fonderna för 2014–2020 för att öka möjligheten till varaktiga resultat

85

Vi bedömde i vilken utsträckning kommissionen hade använt lärdomar från tidigare program i lagstiftningsförslagen för ESI-fonderna för 2014–2020 och om den hade identifierat tekniska och organisatoriska begränsningar för varaktiga resultat i företagssektorprojekt samt exempel på god praxis från tiden före 2014. Vi kontrollerade huruvida förändringarna avseende ökad varaktighet för EU-investeringar återspeglades i policydokument och i den rättsliga ramen för den här stödsektorn. Slutligen fastställde vi huruvida kommissionen hade gett de regionala myndigheterna vägledning i att använda lärdomar om varaktighet i programplaneringen för ESI-fonderna.

Förbättrad rättslig ram

86

När kommissionen utformade lagstiftningsförslagen till ESI-fonderna för 2014–2020 använde den lärdomar från tidigare produktiva investeringsprogram. Ett antal viktiga ändringar fördes in i förordningarna om ESI-fonderna. Följande bestämmelser i Eruf-förordningen och förordningen om gemensamma bestämmelser⁵² har klargjort den rättsliga ramen avseende varaktighet hos ESI-fondsfinansierade verksamheter och kommer sannolikt att öka resultatens varaktighet:

• Sedan 2014 har Eruf i princip endast gett stöd åt produktiva investeringar i små och medelstora företag. Små och medelstora företag antas i allmänhet ha ett större behov av finansiering och annat stöd, såsom företagsrådgivningstjänster. Stora företag kan få bidrag endast för investeringar för att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation eller för att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi⁵³.
• Startpunkten för den femåriga varaktighetsperioden har klargjorts. Den är nu antingen slutbetalningsdatumet eller, i förekommande fall, datumet i beslutet om statligt stöd. Definitionen av startpunkten var tidigare otydlig och tillämpades därför inte enhetligt av de förvaltande myndigheterna.
• Avseende korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad av de lagstadgade varaktighetskraven måste nu endast ett av följande tre villkor uppfyllas (och inte alla tre, vilket tidigare var fallet) för att ge upphov till ett återkrav: a) ett upphörande eller en omlokalisering av en produktionsverksamhet utanför programområdet, b) en förändring av ägandeförhållandena för en infrastruktur som innebär att ett företag får en felaktig förmån eller c) en väsentlig förändring som påverkar karaktären, målen eller villkoren för genomförande som skulle resultera i att de ursprungliga målen underminerades.
• ESI-fondernas bidrag ska återbetalas om den produktiva investeringen flyttas utanför EU inom tio år (i stället för fem år) efter slutbetalningen, förutom om mottagaren är ett litet eller medelstort företag⁵⁴.

87

Vid en nyligen genomförd revision⁵⁵ fann vi att kommissionen och medlemsstaterna i allmänhet hade lyckats utarbeta operativa program som har en stabilare interventionslogik, det vill säga som anger mål (specifika mål/resultat) och hur de förväntas uppnås (nödvändig finansiering, åtgärder som ska vidtas och förväntad output). Nya regler har införts för att resultatindikatorer ska användas mer konsekvent och i större omfattning för att mäta utvecklingen mot långsiktiga resultat. För varje insatsområde måste de operativa programmen (utom områden med tekniskt stöd och operativa program som avser initiativet för små och medelstora företag) ha en resultatram med några av de indikatorer som har fastställts i de operativa programmen⁵⁶, varav de flesta redan är fördefinierade i den tillhörande förordningen.

Kvarstående brister

88

En nyhet i den rättsliga ramen för 2014–2020 som kan påverka resultaten av EU-finansierade företagsstödaktiviteter är kravet på att operativa program ska uppfylla ett antal förhandsvillkor⁵⁷. Dessa villkor är baserade på förutbestämda kriterier som anges i förordningen om gemensamma bestämmelser och är nödvändiga förutsättningar för att EU-medlen ska användas ändamålsenligt och effektivt av alla ESI-fonder. När medlemsstaterna utarbetade operativa program för perioden 2014–2020 skulle de bedöma huruvida dessa villkor hade uppfyllts.

89

I syfte att uppfylla kraven avseende förhandsvillkor 3, som avser att öka konkurrenskraften för små och medelstora företag, skulle de nationella myndigheterna genomföra särskilda åtgärder för att främja entreprenörskap, bland annat inom småföretagsakten för Europa⁵⁸, innan de tilldelades ESI-medel för stöd till företag. Vissa av dessa aktiviteter är avsedda att ha en positiv effekt på hur entreprenörskap organiseras och därmed på företags förväntade livslängd och deras långsiktiga resultat. Men med tanke på att det vid tidpunkten för revisionen bara hade gått tre år sedan programperiodens start gick det ännu inte att visa hur de påverkat resultatens varaktighet⁵⁹.

90

Ett förslag från kommissionen om ett ytterligare förhandsvillkor om genomförande av direktivet om sena betalningar⁶⁰, som hade kunnat spela en viktig roll för små och medelstora företags överlevnadsgrad, godkändes dock inte av de lagstiftande myndigheterna.

91

De operativa programmen för perioden 2014–2020 har strukturerats på ett sätt som leder till att betydligt fler indikatorer för utfall och resultat måste övervakas. I den särskilda rapporten nr 2/2017⁶¹ rekommenderade vi en harmonisering av definitionerna för terminologin ”output” och ”resultat”.

92

I en annan rapport från revisionsrätten⁶² anges dessutom att ”[d]e allra flesta indikatorerna som ligger till grund för fördelningen av resultatreserven gäller output [57 %], finansiella indikatorer [33 %] och viktiga genomförandesteg [9 %]”. Resultatramen för 2014–2020 är alltså fortfarande i allt väsentligt inriktad på utgifter och projektens utfall, och inte på att uppnå resultat.

93

När den nya rättsliga ramen utformades kunde kommissionen inte använda resultaten av efterhandsutvärderingarna för Eruf-stödet till företag (både stora och små och medelstora företag) under 2007–2013, eftersom rapporterna publicerades först i början av 2016. Bortsett från en studie gjord av Europaparlamentet⁶³, som huvudsakligen fokuserade på rättsliga aspekter, har vi inte noterat några andra väsentliga källor (exempelvis studier eller andra bedömningar från de nationella myndigheterna) som tar upp Eruf-stödet till produktiva investeringar och som användes för att utforma de nya förordningarna för ESI-fonderna. I allmänhet utformades därför förordningarna för programperioden 2014–2020 utan att tillräcklig information hämtades från utvärderingar.

94

Kommissionen har inte infört några andra specifika åtgärder för att främja varaktighet för ESI-fondernas produktiva investeringsprojekt i regionerna. Den nya rättsliga ramen innehåller fortfarande inte några bestämmelser som kräver att de förvaltande myndigheterna upprättar övervakningsförfaranden som i synnerhet möjliggör insamling av tillförlitliga data om varaktighet. Dessutom har den inte gett de förvaltande myndigheterna eller mottagarna någon relevant vägledning kring detta för den nya programperioden.

Slutsatser och rekommendationer

95

Sammanfattningsvis drar vi slutsatsen att det mellan 2000 och 2013 fanns ett bristande fokus på varaktiga resultat i förvaltningen av Eruf-stödet till produktiva investeringar i europeiska företag, trots att en majoritet av de granskade projekten hade varaktiga resultat. Till följd därav hade en femtedel av de granskade projekten resultat som inte var varaktiga. Vi fann tillkortakommanden i de operativa programmens programplanering och i urval, övervakning och utvärdering av de granskade projekten.

96

EU:s lagstadgade varaktighetskrav, i synnerhet mottagarnas skyldighet att bevara inköpta tillgångar på ursprungsplatserna till slutet av de fastställda varaktighetsperioderna på fem eller tre år, uppfylldes i alla de granskade projekten. De mottagande företagen hade inte genomgått några avsevärda förändringar i ägandeförhållandena eller upphört med eller omlokaliserat sin ekonomiska verksamhet. I allmänhet levererade de granskade projekten de planerade utfallen. Utfallen användes i huvudsak till slutet av varaktighetsperioden (se punkterna 20–23).

97

De granskade projektens direkta resultat avsåg främst skapande av sysselsättning, ökad tillgång till finansiering och lån samt ökad produktion och produktivitet. Vid tidpunkten för revisionen genererade de flesta av de granskade projekten fortfarande de förväntade direkta resultaten. För nästan hälften av de granskade projekten konstaterade vi dock att det inte var möjligt att genomföra en omfattande bedömning av varaktigheten vid varaktighetsperiodens slut. Eftersom de flesta förvaltande myndigheter enbart fokuserade på skapande av sysselsättning, och resultaten inte övervakades och rapporterades i tillräcklig omfattning efter projektens slut, fanns endast begränsad relevant information om i vilken utsträckning de hade uppnåtts och hur varaktiga de var (se punkterna 26–31). För en femtedel av projekten varade inte de resultat som hade uppnåtts vid slutförandet till slutet av varaktighetsperioden eller också varade de bara till kort därefter (se punkterna 32–38).

98

Indirekta resultat, såsom skapande av kunskapsbaser, nätverkande med institutioner för högre utbildning, ökade lokala skatteintäkter och fördelar för regionerna, prioriterades sällan (se punkterna 40–43).

99

Det fanns ett flertal olika skäl till att varaktiga projektresultat inte uppnåddes. I ett fåtal fall låg orsakerna tydligt bortom mottagarnas kontroll (på grund av externa faktorer såsom den ekonomiska krisen) eller berodde på svagheter i förvaltningen, men i andra fall var orsaken otillräckligt fokus på varaktighet på olika nivåer i förvaltningen av EU-medel.

100

På programnivå främjades inte uppnående av långvariga resultat av produktiva investeringar ändamålsenligt i de underliggande operativa programmen eller i andra relevanta regionala strategiska dokument. Det prioriterades inte att uppnå långvariga resultat. De specifika behoven hos företag i olika sektorer och av olika storlekar (marknadsmisslyckanden) identifierades inte ordentligt. Det resulterade i risker för dödviktsförluster i programmen. EU:s deltagande säkerställde i allmänhet inte varaktigare resultat (se punkterna 46–59).

Rekommendation 1 – Främja resultatens varaktighet

1. Medlemsstaterna bör främja uppnåendet av varaktiga resultat av Eruf-finansierade produktiva investeringar på de operativa programmens programplaneringsnivå, i synnerhet genom
   • mer fokus på att identifiera och begränsa riskerna för att varaktiga resultat inte uppnås,
   • bättre analys av behoven hos olika typer av företag, inbegripet behovet av offentlig finansiering, i syfte att undvika dödviktsförlust.

   Måldatum för genomförande: när de operativa programmen för perioden efter 2020 utarbetas.

2. Under förfarandet för godkännande av operativa program bör kommissionen lägga särskild vikt vid hur medlemsstaterna hanterar varaktighet för utfall och resultat.

   Måldatum för genomförande: under processen för godkännande av enskilda operativa program för perioden efter 2020.

101

När det gäller projekturval återspeglade inte urvalskriterierna i tillräcklig utsträckning behovet av att Eruf-finansierade projekt uppnår långvariga resultat, inför innovativa industriprocesser eller maximerar sin finansiella hävstångseffekt. Risken för att företag beviljas EU-finansiering trots att de hade kunnat genomföra sitt projekt utan sådan ytterligare finansiering eller med mindre finansiering begränsades inte tillräckligt (se punkterna 61–67).

Rekommendation 2 – Ta hänsyn till varaktighet i urvalsförfarandena

Medlemsstaterna bör förbättra sina urvalsförfaranden och urvalskriterier så att risken för dödviktsförlust beaktas och endast produktiva investeringsprojekt med potential för lämpliga långvariga resultat beviljas stöd.

Måldatum för genomförande: när nästa uppsättning urvalsförfaranden utarbetas.

102

De förvaltande myndigheterna lade inte tillräcklig vikt vid att mäta resultatens varaktighet. Alla förvaltande myndigheter fastställde inte lämpliga indikatorer för att mäta utfallen av EU-medfinansierade insatser och deras resultat på längre sikt. Där relevanta indikatorer hade definierats mätte de huvudsakligen endast en aspekt av de fördelar som projekten gav eller också var det inte obligatoriskt att uppnå de uppsatta målen eller också användes de inte för att mäta resultat på ett enhetligt sätt. Det gjorde att myndigheterna inte kunde inhämta värdefull information om varaktigheten hos resultaten av projekten och programmen som helhet (se punkterna 69–71).

103

Visserligen var de förvaltande myndigheternas övervakning av projektens genomförande, baserat på utfallen, i allmänhet god, men deras övervakning och rapportering av resultat vid projektens slutförande och under hela varaktighetsperioden var till största delen dålig. Det berodde delvis på att resultatindikatorerinte användes i så stor utsträckning och delvis på att övervaknings- och rapporteringsförfarandena var bristfälliga eller inte tillämpades konsekvent. Långvariga resultat följdes inte upp alls. Inga specifika efterhandsutvärderingar beställdes inom de operativa program som vår revision omfattade. Kommissionen genomförde inte heller några specifika revisioner/studier om de EU-finansierade investeringarnas varaktighet (se punkterna 72–78).

Rekommendation 3 – Betona varaktighet i övervakning och rapportering

Medlemsstaterna bör genomföra lämplig och konsekvent övervakning och rapportering och

• använda fördefinierade och relevanta indikatorer för både utfall och resultat samt för mätning av långvariga resultat på de operativa programmens nivå, samtidigt som antalet indikatorer hålls på en hanterbar nivå,
• upprätta övervaknings- och rapporteringsförfaranden som ska användas vid projektens slutförande och under varaktighetsperioden och som ska beskrivas i bidragsavtalen,
• förbättra insamlingen och användningen av relevanta data.

Måldatum för genomförande: för pågående projekt – så snart som möjligt, för efterföljande projekt – när urvalsförfarandena utarbetas.

Rekommendation 4 – Ta hänsyn till varaktighet i utvärderingarna

Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa att efterhandsutvärderingarna på de operativa programmens nivå eller EU-nivå omfattar de olika aspekterna av varaktigheten hos de resultat som uppnåtts i slutet av varaktighetsperioden och därefter på ett mer systematiskt sätt. Utvärderingarnas resultat bör användas vid utformningen av framtida EU-stödprogram för företag.

Måldatum för genomförande: för framtida efterhandsutvärderingar som ska genomföras.

104

Bidragsavtalen föreskrev inte systematiskt korrigerande åtgärder i de fall där de förväntade resultaten inte hade uppnåtts vid projektens slutförande och/eller i slutet av varaktighetsperioden. När sådana åtgärder föreskrevs tillämpades de inte konsekvent, och i de olika operativa programmen tillämpades olika nivåer av flexibilitet (se punkterna 80–84).

Rekommendation 5 – Tillämpa tydliga korrigerande åtgärder konsekvent

1. Kommissionen bör säkerställa att medlemsstaterna konsekvent tillämpar tydliga korrigerande åtgärder, inbegripet återkravsförfaranden, i de fall där projekt inte uppfyller EU:s lagstadgade varaktighetskrav.

   Måldatum för genomförande: omedelbart.

2. När medlemsstaterna har fastställt bindande mål på projektnivå bör de fastställa tydliga korrigerande åtgärder och tillämpa dem konsekvent.

   Måldatum för genomförande: så snart som möjligt och före utgången av 2019.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Iliana Ivanova som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 7 februari 2018.

Förkortningar och ordförklaringar

Direkta projektresultat: Förändringar som upplevs av dem som berörs direkt av en insats till följd av deras deltagande (t.ex. ökad produktion, produktivitet, försäljning, omsättning eller export, förbättrat entreprenörskap och ökad konkurrenskraft, nya produkter eller tjänster, skapande eller bevarande av långsiktiga arbetstillfällen).

Dödviktsförlust: Dödvikt är en effekt som uppstår när finansiering ges som stöd till en mottagare som skulle ha gjort samma val även utan stödet. I sådana fall kan utfallet inte tillskrivas politiken, och det stöd som betalats ut till mottagaren har inte haft någon effekt. Således är den utgiftsandel som framkallar dödviktseffekt per definition inte ändamålsenlig eftersom den inte bidrar till måluppfyllelsen. När det gäller den här revisionen är det en situation där ett subventionerat projekt skulle ha genomförts helt eller delvis utan stödet.

EUF-fördraget: Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

(EU-)mervärde: EU-mervärde är det mervärde som en EU-åtgärd ger jämfört med det värde som skulle ha skapats om medlemsstaterna hade agerat själva. När det gäller den här revisionen är EU-mervärdet de fördelar som uppstår genom EU-medfinansierade produktiva investeringar, såsom ökad konkurrenskraft hos små och medelstora företag, bättre identifiering av lokala och regionala behov och lösningar, långsiktig sysselsättning och större utrymme för innovation.

Europa 2020-strategin: Europa 2020-strategin är EU:s tillväxtstrategi för 2010–2020 och syftar till återhämtning från finanskrisen. Den är uppdelad i fem överordnade mål som rör sysselsättning, forskning och utveckling, klimat och energi, utbildning samt social delaktighet och fattigdomsbekämpning.

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf): Europeiska regionala utvecklingsfonden syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom EU genom att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna via ekonomiskt stöd till infrastruktursatsningar och produktiva jobbskapande investeringar, främst för företag.

Europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonder): Det finns fem separata fonder som stöder genomförandet av Europeiska unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla i hela EU samt de fondspecifika uppdragen med politiska strategier för den sjuåriga budgetperioden: Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

FoU: Forskning och utveckling

Förordningen om gemensamma bestämmelser: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013. I denna förordning fastställs de gemensamma reglerna för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som verkar inom en gemensam ram (nedan kallade de europeiska struktur- och investeringsfonderna och ESI-fonderna). Den fastställer även bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att de europeiska struktur- och investeringsfonderna fungerar ändamålsenligt och att fonderna samordnas med varandra och med andra unionsinstrument.

Förvaltande myndighet: En förvaltande myndighet är en nationell, regional eller lokal offentlig myndighet (eller annat offentligt eller privat organ) som en medlemsstat har utsett att förvalta ett operativt program. I dess uppgifter ingår att välja ut vilka projekt som ska finansieras, övervaka hur projekten genomförs och rapportera till kommissionen om finansiella aspekter och uppnådda resultat. Den förvaltande myndigheten är också det organ som beslutar om finansiella korrigeringar för stödmottagare efter revisioner som utförts av kommissionen, Europeiska revisionsrätten eller en behörig myndighet i en medlemsstat.

Indikator: En mätbar indikation som gör att man kan bedöma i vilken grad ett mål har uppnåtts.

Indirekta projektresultat: Projektens positiva effekter i de berörda regionerna, till exempel högre sysselsättning, ökad konkurrenskraft och mer entreprenörskap, mer innovation, bättre överlevnadsgrad för företag, korrelation mellan ekonomiskt stöd och samarbete med universitet/forskare för att förbättra innovationskraft och konkurrens, ökat färdighets- och kunskapsunderlag, företagsrådgivning och nätverkande med andra liknande organisationer.

Operativt program (OP): I ett operativt program anges en medlemsstats eller en regions prioriteringar och särskilda mål och beskrivs hur finansieringen (både EU-finansiering och nationell offentlig finansiering och privat medfinansiering) kommer att användas under en viss period (för närvarande sju år) för att finansiera projekt. Projekten inom ett operativt program måste bidra till ett visst antal mål. Finansieringen kommer från Eruf. Det operativa programmet utarbetas av medlemsstaten och måste godkännas av kommissionen innan några medel kan betalas ut från EU:s budget. Operativa program kan endast ändras under programperioden om båda parterna är överens.

Övervakning: En kontinuerlig funktion som inbegriper systematisk datainsamling om specificerade indikatorer för att ledningen för och de huvudsakliga intressenterna i en pågående utvecklingsinsats ska få indikationer om framsteg och måluppfyllelse och framsteg i användningen av anslagna medel (Källa: ordlista från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd).

Programperiod: Den fleråriga ram inom vilken Erufs utgifter planeras och genomförs.

Projektets utfall: Ett projekts delresultat.

RES: Förnybara energikällor

ROP: Regionalt operativt program

SMF: Små och medelstora företag

Sund ekonomisk förvaltning: Rättvis och transparent förvaltning av EU:s budget i enlighet med budgetförordningen och, i synnerhet, principerna för sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

Varaktiga projektresultat: Långvariga projektresultat. Huvudindikatorn för projektresultatens varaktighet är att projektet kontinuerligt uppnår nettofördelar. Efter projektets slut, under och efter den lagstadgade varaktighetsperioden, ska projektet exempelvis generera en acceptabel nivå av finansiell och ekonomisk avkastning på kostnader samt öka produktionen, produktiviteten, sysselsättningen, konkurrenskraften och entreprenörskapet samt främja innovation.

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning II – där ledamoten Iliana Ivanova är ordförande – som är specialiserad på utgiftsområdet investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering. Revisionen leddes av ledamoten Ladislav Balko med stöd av Branislav Urbanič (kanslichef) och Zuzana Franková (attaché) som ingick i granskningsteamet, Gerhard Ross (direktör) , Myriam Cazzaniga (förstechef), Kurt Bungartz (uppgiftsansvarig), Alessandra Falcinelli och Jolita Korzunienė (revisorer).

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

PDF	ISBN 978-92-872-9391-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/65546	QJ-AB-18-005-SV-N
HTML	ISBN 978-92-872-9461-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/308825	QJ-AB-18-005-SV-Q

© Europeiska unionen, 2018

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (http://publications.europa.eu/eubookshop). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (http://europa.eu/contact).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.