Kontrollsystemet för ekologiska produkter har blivit bättre, men några utmaningar kvarstår

Sammanfattning

De främsta målen för en heltäckande EU-ram för ekologisk produktion är att skydda konsumenternas intressen bättre, säkerställa rättvis konkurrens mellan producenterna och underlätta den fria omsättningen av ekologiska produkter i EU. Kontrollsystemet för ekologiska produkter anges i EU:s förordningar. Syftet är att konsumenterna ska kunna vara säkra på att EU-regler – eller likvärdiga regler – har tillämpats i distributionskedjans alla led när de köper ekologiska produkter. Så ska det vara oavsett om produkterna produceras i EU eller importeras.

I juni 2012 offentliggjorde vi särskild rapport nr 9/2012 om det kontrollsystem som reglerar produktionen, bearbetningen, distributionen och importen av ekologiska produkter. Vi har nu gjort en uppföljningsrevision för att bedöma om kommissionen har åtgärdat de brister som vi identifierade i rapporten. Därutöver har vi särskilt inriktat oss på importförfarandena för ekologiska produkter. Vi fann att kontrollsystemet hade blivit bättre och att våra rekommendationer i allmänhet hade genomförts sedan vår föregående revision, men att några utmaningar kvarstod.

När det gäller de ekologiska produkter som produceras i EU – vilka utgör större delen av konsumtionen i EU – har både kommissionen och medlemsstaterna åtgärdat många av de brister som vi identifierade i den förra rapporten. Sedan vår rapport från 2012 har kommissionen återupptagit sina granskningsbesök till medlemsstaterna och har nu besökt de flesta av dem. De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som vi granskade har vidtagit åtgärder för att förbättra sina kontrollsystem. Några av dem har åtgärdat de brister som vi fann förra gången genom att ändra den rättsliga ramen, andra har förbättrat samordningen mellan ackrediteringsorganen eller sina riktlinjer för tillsynen av kontrollorgan. Vi konstaterade dock att ett antal brister från våra tidigare iakttagelser kvarstod. Vi konstaterade också att tillämpningen av verkställighetsåtgärder ännu inte var harmoniserad i hela EU och att rapporteringen i medlemsstaterna ibland var långsam och ofullständig.

En mindre del av den ekologiska mat som konsumeras i EU importeras. Likvärdiga kontrollorgan i tredjeländer certifierar över 80 % av de ekologiska produkter som importeras till EU. Den resterande delen importeras från ett begränsat antal tredjeländer som anses tillämpa likvärdiga normer. Kommissionen har sedan 2012 gjort revisioner av de flesta likvärdiga tredjeländerna. Kommissionen har även börjat besöka likvärdiga kontrollorgan och granskat deras verksamhet på plats i tredjeländer. Hittills har de granskat de system som används för omkring en tredjedel av den import som certifieras av de likvärdiga kontrollorganen.

Vi konstaterade att kommissionen bara har börjat undersöka möjliga synergier vid tillsynen av ekologisk import både med de behöriga myndigheterna för andra stora marknader som importerar sådana produkter och med ackrediteringsorganens arbete. När det gäller kontrollsystemet för import kan processen för att åtgärda ett problem som identifierats av kommissionen vara svår och utdragen. Det har dock införts nya regler för att åtgärderna ska kunna verkställas snabbare och mer ändamålsenligt. På medlemsstatsnivå fann vi brister i kontrollerna av inkommande sändningar. Kontrollorganens kontroller av importörer var fortfarande ofullständiga.

Även denna gång gjorde vi ett spårbarhetstest och följde därför dokumentationen på papper bakåt – från återförsäljare till producent. Resultatet visar att det har blivit bättre sedan den föregående revisionen, särskilt i EU. Men alla produkter kunde fortfarande inte spåras tillbaka till jordbrukaren.

Vi lämnar rekommendationer om hur de kvarstående brister avseende EU-produkter som vi identifierade i medlemsstaterna kan åtgärdas, om hur tillsynen av importerade ekologiska produkter kan förbättras genom bättre samarbete och om att mer kompletta spårbarhetskontroller bör göras.

Inledning

I juni 2012 offentliggjorde vi särskild rapport nr 9/2012 om det kontrollsystem som reglerar produktionen, bearbetningen, distributionen och importen av ekologiska produkter. För att bedöma om kommissionen hade åtgärdat de brister som identifierades i rapporten har vi följt upp vår revision och ägnat särskild uppmärksamhet åt importförfarandena för ekologiska produkter.

Ekologisk produktion är ”ett övergripande system för jordbruksverksamhet och livsmedelsproduktion, där man kombinerar bästa miljö- och klimatpraxis, hög grad av biologisk mångfald, bevarande av naturresurser och tillämpning av stränga djurvälfärdskrav och produktionsnormer som motsvarar en växande skara konsumenters efterfrågan på produkter som har framställts med användning av naturliga ämnen och processer”¹. Ekologiska produkter inbegriper bearbetade och obearbetade livsmedel, drycker liksom foder och utsäde. I den ekologiska produktionssektorn ingår producenter inom jordbruk och vattenbruk, liksom deras leverantörer samt producenter och distributörer av livsmedel.

Genom en rådsförordning infördes 1991 en EU-ram för ekologisk produktion tillsammans med ett kontroll- och certifieringssystem². Innan dess hade ekologisk produktion i EU definierats med hjälp av flera normer som hade utfärdats av ekologiska sammanslutningar i de olika medlemsstaterna. De främsta målen för den heltäckande EU-ramen för ekologisk produktion var att skydda konsumenternas intressen bättre, säkerställa rättvis konkurrens mellan producenterna och underlätta den fria omsättningen av ekologiska produkter i EU.

Det finns inget vetenskapligt test för att avgöra om en produkt är ekologisk. För att kunna ”bevara och rättfärdiga konsumenternas förtroende för produkter som märkts som ekologiska”³ måste kontroll- och certifieringssystemet ha kapacitet att minska sannolikheten för att aktörer inte följer de relevanta normerna.

EU:s kontrollsystem för ekologiska produkter

EU-logotypen (se bild 1) visar att en produkt har framställts i enlighet med de relevanta EU-normerna och omfattas av ett kontroll- och certifieringssystem. För bearbetade produkter betyder det att minst 95 % av ingredienserna som härstammar från jordbruket är ekologiska. Bredvid den nya EU-logotypen för ekologiska produkter visas kontrollorganets kodnummer. Där anges också om de jordbruksråvaror som produkten består av har odlats i eller utanför EU (eller både och).

Källa: Kommissionens förordning (EU) nr 271/2010, 24.3.2010.

Enskilda aktörer i olika led av distributionskedjan tillämpar sina egna förfaranden för ekologiska produkter, vilket kan vara allt från enkla kontroller till mycket komplexa processer. Detta är de byggstenar som ska garantera att de produkter som slutligen märks med EU-logotypen verkligen uppfyller normerna.

EU har infört ett kontrollsystem med organ som kontrollerar de enskilda aktörerna. Kontrollerna innefattar fysiska inspektioner i produktions- eller bearbetningslokalerna, kontroll av dokumentation och stickprov på slutprodukter, skördade produkter, löv eller jord för att kontrollera att inga otillåtna substanser har använts. Kontrollorganen är en central del av alla kontroll- och certifieringssystem för ekologisk produktion och ekologiska produkter. Aktörerna betalar för de intyg som kontrollorganen utfärdar.

Olika kontrollsystem används för produkter som produceras i EU och produkter som importeras. Kommissionen spelar en central roll i alla dessa system genom att den utövar tillsyn av medlemsstaternas kontrollsystem och övervakar de aktörer som deltar i de olika importförfarandena.

Kontrollsystem för produkter som produceras i EU

EU:s medlemsstater kan välja om de vill införa ett kontroll- och certifieringssystem som är privat, offentligt eller en kombination av båda. En majoritet av medlemsstaterna har godkänt privata kontrollorgan. Fem medlemsstater har nominerat offentliga kontrollorgan (som i lagstiftningen kallas kontrollmyndigheter ) och två har valt ett kombinerat system. Omkring 250 kontrollorgan och offentliga tillsynsmyndigheter har godkänts i hela EU⁴. I den här rapporten går de under den gemensamma beteckningen kontrollorgan.

Medlemsstaterna ska utse en eller flera myndigheter som ansvarar för att godkänna och utöva tillsyn av kontrollorganen, och vid behov tillämpar olika verkställighetsåtgärder (bl.a. sanktioner).

Privata kontrollorgan måste vara ackrediterade i enlighet med den senaste versionen av ISO-standard IEC 17065:2012. Ackrediteringsorganens kontroller avser kontrollorganens tekniska kompetens, oberoende, opartiskhet och yrkesintegritet. Offentliga kontrollmyndigheter behöver inte ackrediteras (se den schematiska översikten i figur 2).

Källa: Europeiska revisionsrätten.

Kontrollsystem för produkter som importeras till EU

Likvärdiga tredjeländer

EU har erkänt flera tredjeländer som länder med likvärdiga regler och kontrollsystem för ekologisk produktion. Behöriga myndigheter i likvärdiga tredjeländer har ansvaret för att garantera att ekologiska produkter framställs och aktörer kontrolleras i enlighet med deras normer. Kommissionen har rätt att göra officiella kontroller för att verifiera att tredjelandets lagstiftning och system är likvärdiga med EU:s regler.

Likvärdiga kontrollorgan

Import från andra länder än likvärdiga tredjeländer och Efta-länder⁵ måste produceras och kontrolleras i enlighet med normer som är likvärdiga med EU:s regler. Kommissionen godkänner därför privata kontrollorgan eller offentliga kontrollmyndigheter som certifierar ekologiska aktörer utanför EU. I den här rapporten kallas de för likvärdiga kontrollorgan.

När det gäller likvärdiga kontrollorgan fungerar kommissionen som behörig myndighet, vilket innebär att den inte endast ansvarar för att godkänna dessa kontrollorgan utan även för att utöva tillsyn av dem och, vid behov, dra tillbaka godkännandet. Kommissionen utövar tillsyn av de här kontrollorganen genom att granska deras årsrapporter och de bedömningsrapporter som deras ackrediteringsorgan lämnar. Den får även göra granskningsbesök för att undersöka hur kontrollorganen presterar.

En snabbt växande marknad

Den ekologiska sektorn i EU har vuxit snabbt under de senaste åren när det gäller berörd jordbruksareal, antalet aktörer och dess marknadsandel. Den totala jordbruksmarken som används för ekologisk odling i EU ökade från 9,1 miljoner hektar 2010 till 12 miljoner hektar 2016, vilket är en ökning med 33 %. År 2016 var andelen jordbruksmark i EU som användes för ekologisk odling 6,7 %. Under samma period ökade detaljhandelsförsäljningen av ekologiska produkter från 18,1 till 30,7 miljarder euro, vilket är en ökning med 69 %⁶ (se figur 3).

Källa: FiBL-AMI:s enkäter (2006–2018): Forskningsinstitutet för ekologisk odling (FiBL), Frick, Schweiz.

Det finns ingen konsoliderad statistik över ekologiska produkter som importeras från länder utanför EU. Några medlemsstater lämnar uppgifter om den ekologiska importens marknadsandel. I Frankrike till exempel, som är EU:s näst största marknad, stod importen från länder utanför EU för 15 % av alla ekologiska produkter som konsumerades i landet 2017⁷.

Den växande globala handeln med ekologiska produkter medför att både internt och externt producerade livsmedel transporteras långa sträckor. ”Ekologisk” är inte synonymt med ”lokal”, även om den nya förordningen om ekologisk produktion innehåller målet om att ”främja korta distributionskedjor och lokal produktion”⁸.

De priser som konsumenterna betalar för ekologiska produkter är högre än för konventionella varor, och ibland mycket högre. Prisskillnaden påverkas både av konsumenternas efterfrågan och av olika kostnader för bearbetning och distribution. De rapporterade prispåslagen varierar betydligt mellan olika studier och livsmedel, och endast en del av prispåslaget går till producenterna.

Ekonomiskt stöd för ekologisk produktion i EU

Ekologiska odlare i EU kan få specifikt ekonomiskt stöd inom EU:s landsbygdsutvecklingspolitik. Det kompletterar det stöd som betalas till alla jordbrukare i EU (dvs. ordningen för grundstöd/systemet för enhetlig arealersättning och miljöanpassningsstöd – som ekologiska odlare automatiskt kvalificerar sig för). Det specifika stödet till ekologiska odlare består av kombinerat EU-stöd och nationellt stöd per hektar, som varierar beroende på medlemsstat. Mellan 2015 och 2018 uppgick EU-stöden till i genomsnitt 700 miljoner euro per år.

EU:s rättsliga ram för ekologisk produktion

Rådets förordning från 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter⁹ anger den nuvarande rättsliga ramen. Den omfattar alla stadier i den ekologiska försörjningskedjan, såsom jordbruk och vattenbruk, livsmedelsbearbetning, distribution och detaljhandelsverksamhet¹⁰. Närmare tillämpningsföreskrifter anges i två förordningar¹¹.

I mars 2014 presenterade kommissionen en ny europeisk handlingsplan för ekologiska produkter och ett lagförslag om en ny uppsättning regler för ekologisk odling. Den nya förordningen om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter¹² offentliggjordes i juni 2018. De nya reglerna kommer att gälla från den 1 januari 2021. Fram till dess kommer kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och berörda intressenter för att slutföra och offentliggöra delegerade akter och genomförandebestämmelser.

Förutom den specifika lagstiftningen om ekologisk produktion måste ekologiska livsmedel följa den allmänna livsmedelslagstiftningen¹³. Ekologisk produktion omfattas av förordningen om offentlig kontroll¹⁴, som nyligen ändrades¹⁵. De flesta artiklarna i den nya förordningen ska tillämpas från den 14 december 2019.

EU:s medlemsstater, Island och Norge övervakar nivån av bekämpningsmedelsrester i livsmedelsprover och överlämnar provresultaten till Efsa (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet). Enligt en nyligen offentliggjord rapport¹⁶ om stickprov från 2013, 2014 och 2015 innehöll generellt 44 % av stickproven från konventionellt producerade livsmedel en eller flera kvantifierbara bekämpningsmedelsrester. Frekvensen i stickproven från ekologiska livsmedel var sju gånger lägre (6,5 % av de ekologiska stickproven, se även punkterna 46 och 47). Revisionsrätten offentliggjorde nyligen en särskild rapport om EU:s livsmedelssäkerhetspolitik¹⁷, som var inriktad på kemiska faror.

Revisionens omfattning och inriktning samt revisionsmetod

Baserat på resultaten av vår tidigare särskilda rapport, som offentliggjordes 2012, uppgraderade kommissionen sin egen utvärdering av risken kopplad till kontrollsystemet för ekologiska produkter. Framför allt värderade kommissionen anseenderisken kopplad till kontrollsystemet för importerade produkter som ”allvarlig”. Under 2013 och 2014 sänkte kommissionen gradvis risknivån. För att undersöka om kommissionen hade åtgärdat de identifierade bristerna, och för att lämna rekommendationer innan den nya rättsliga ramen är helt klar (se punkt 21), beslutade vi att följa upp vår revision, och även att i större utsträckning behandla importförfarandena för ekologiska produkter. Den övergripande revisionsfrågan var därför: ”Kan konsumenterna nu känna större förtroende för kontrollsystemen för ekologiska produkter?”.

För att få svar på den övergripande frågan undersökte vi för det första om kontrollsystemet för ekologiska produkter som produceras i EU nu ger konsumenterna större säkerhet. Vi inriktade oss på de förbättringar som kommissionen och medlemsstaterna har infört sedan 2012. Vi ägnade oss särskilt åt kommissionens övervakning av medlemsstaternas kontrollsystem, medlemsstaternas tillsyn av kontrollorgan och informationsutbytet mellan olika organ och myndigheter.

För det andra undersökte vi om kontrollsystemet för ekologiska produkter som importeras till EU nu ger konsumenterna större säkerhet. Vi undersökte de två importförfaranden för ekologiska produkter som för närvarande används, liksom kommissionens förfaranden och hur den utförde sina tillsynsuppgifter.

För det tredje följde vi upp vår rapport från 2012 genom att testa spårbarheten för ekologiska produkter. Testresultaten presenteras i den sista delen.

Vi genomförde revisionen mellan december 2017 och juli 2018, och samlade in revisionsbevis från följande källor:

• Dokumentgranskningar och intervjuer med personal från två generaldirektorat vid Europeiska kommissionen: GD Jordbruk och landsbygdsutveckling samt GD Hälsa och livsmedelssäkerhet.
• Dokumentgranskningar och videokonferenser med företrädare för de sex medlemsstater som vi besökte för särskild rapport nr 9/2012: Tyskland (Nordrhein-Westfalen), Irland, Spanien (Andalusien), Frankrike, Italien (Emilia Romagna) och Förenade kungariket (England).
• Besök i två medlemsstater: Bulgarien (där antalet ekologiska odlare har ökat snabbt de senaste åren) och Tjeckien (där den ekologiskt odlade arealen är stor).
• Dokumentgranskning av kontrollsystemet för ekologiska produkter i Norge, i nära samarbete med Eftas¹⁸ övervakningsmyndighet.
• Deltagande vid två granskningsbesök som GD Hälsa och livsmedelssäkerhet gjorde till organ för kontroll av tredjeländer med verksamhet i Mexiko och Ukraina.
• Samrådsmöten om EU:s system för kontroll av ekologiska produkter med berörda intressenter, däribland International Federation of Organic Agriculture Movement (IFOAM), Research Institute of Organic Agriculture (FiBL) och European Organic Certifiers Council (EOCC).
• Genomgång av relevanta studier om det granskade ämnesområdet.

Iakttagelser

Tillsynen av kontrollsystemet för ekologiska produkter som produceras i EU har förbättrats

Tillsynen av kontrollsystemet för ekologiska produkter i EU är mycket viktig eftersom den allra största delen av de ekologiska produkter som konsumeras i EU också produceras i EU (se exemplet i punkt 16). Efter våra rekommendationer i särskild rapport nr 9/2012 förväntade vi oss att kommissionen hade förstärkt sin övervakning av medlemsstaternas kontrollsystem, och att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna hade förstärkt sin tillsynsroll gentemot kontrollorgan. Vi rekommenderade bland annat att definitionen av bristande efterlevnad och motsvarande verkställighetsåtgärder skulle harmoniseras. I följande avsnitt presenterar vi resultatet av vår uppföljning av rekommendationerna.

Kommissionens övervakning av kontrollsystemen i medlemsstaterna har förbättrats

I särskild rapport nr 9/2012 rekommenderade vi att kommissionen skulle stärka sin tillsyn av medlemsstaternas kontrollsystem genom att göra granskningsbesök och samla in och utnyttja de uppgifter och den information som krävs (se även bilagan).

När vår rapport offentliggjordes 2012 hade kommissionen inte gjort någon revision av ekologisk odling i medlemsstaterna sedan 2004. Efter vår rapport återupptog kommissionen sina granskningsbesök till medlemsstaterna. Mellan 2012 och slutet av 2018 gjorde GD Hälsa och livsmedelssäkerhet 63 revisioner av ekologisk odling, varav 28 i EU:s medlemsstater (se tabell 1)¹⁹. Kommissionen (GD Hälsa och livsmedelssäkerhet) offentliggjorde 2015 en översiktsrapport om de 14 revisioner i medlemsstaterna som den hade avslutat fram till slutet av 2014²⁰.

Tabell 1 – Revisioner av ekologisk odling i EU:s medlemsstater gjorda av GD Hälsa och livsmedelssäkerhet mellan 2012 och 2018 (situationen den 10 december 2018)

* Revisionsrapporten är ännu inte tillgänglig.

Generellt konstaterade kommissionen att kontrollsystemen var väl organiserade i de flesta medlemsstater, trots några brister i tillsynen av kontrollorgan och i enskilda inspektioner.

Vi undersökte kommissionens metod, rapporter och uppföljningsförfaranden. Vi bekräftade att revisionerna gällde rätt frågor, att revisionsprocessen dokumenterades på lämpligt sätt och att granskningsiakttagelser följdes upp. Därutöver besökte vi två medlemsstater som kommissionen hade kontrollerat 2014 och 2015 (Tjeckien och Bulgarien) och kunde bekräfta att kommissionen hade gjort relevanta iakttagelser. Kommissionens granskningsrapporter offentliggörs på GD Hälsa och livsmedelssäkerhets webbplats²¹.

Om EU-lagstiftningen om ekologisk produktion inte har tillämpats korrekt kan kommissionen skicka en underrättelse om att ett överträdelseförfarande kommer att inledas (även känt som EU Pilot) till medlemsstaten eller inleda ett överträdelseförfarande. EU Pilot-utredningar är bra verktyg för att inleda en dialog med medlemsstater. Sedan 2012 har kommissionen skickat 41 underrättelser om att ett överträdelseförfarande kommer att inledas till 22 olika medlemsstater²². Dessa EU Pilot-utredningar varade i genomsnitt nio månader, men de medförde att kommissionen inte behövde inleda mer utdragna överträdelseförfaranden.

Kommissionen tar väl vara på mötena i kommittén för ekologisk produktion, som består av företrädare för medlemsstaterna och träffas fem till sju gånger per år. Norge, Schweiz och Island deltar som observatörer. En av de återkommande diskussionerna under dessa möten gäller uppföljningen av oegentligheter och bedrägerianklagelser. Diskussionerna har lett till att kommissionen har tagit initiativ till att samordna med, och utbilda, de behöriga myndigheterna och kontrollorganen, bedrägeribekämpningsmyndigheterna och organisationer i den privata sektorn.

Många brister i medlemsstaternas tillsyn av kontrollorgan har åtgärdats

Förfaranden för godkännande och tillsyn av kontrollorgan

I särskild rapport nr 9/2012 rekommenderade vi att behöriga myndigheter skulle tillämpa lämpliga dokumenterade förfaranden för godkännande och tillsyn av kontrollorgan (se även bilagan). Vid uppföljningsrevisionen konstaterade vi att situationen hade förbättrats sedan 2012, även om några brister fortfarande kvarstod.

År 2013 ändrade Europeiska kommissionen förordning (EG) nr 889/2008²³ och angav därmed den rättsliga ramen för de behöriga myndigheterna i medlemsstater och hjälpte dem på så sätt följa rekommendationen. Där anges exempelvis vilken typ av tillsynsverksamhet som de behöriga myndigheterna ska utföra avseende kontrollorgan och föreskrivs att de ska göra årliga inspektioner av kontrollorgan²⁴.

De behöriga myndigheterna i de sex medlemsstater som vi följde upp har agerat för att åtgärda merparten av de brister som iakttogs förra gången. Några exempel på detta är

• ändringar av den rättsliga ramen (Tyskland, Spanien och Italien),
• bättre samordning med ackrediteringsorganen (Irland, Frankrike, Förenade kungariket och Tyskland),
• förbättrade förfaranden och riktlinjer för tillsyn av kontrollorgan (Irland, Spanien, Frankrike och Förenade kungariket),
• kontroll av behöriga myndigheter av att kontrollorgan har riskanalysförfaranden för sina inspektioner av aktörer och för rotation på tillsättningen av inspektörer.

Några av ändringarna hade skett ganska nyligen och det kommer att ta en viss tid innan de har genomförts fullt ut. Vid revisionen kontrollerade vi inte om åtgärderna var ändamålsenliga i praktiken.

Trots förbättringarna fann vi ett antal brister som gällde våra tidigare iakttagelser i de här medlemsstaterna, bland annat följande:

• I Italien gjorde de två kontrollorgan som vi granskade många inspektionsbesök i slutet av året när detta är mindre ändamålsenligt, åtminstone när det gäller växtodlare.
• Myndigheterna i medlemsstaterna bör offentliggöra de uppdaterade förteckningarna över aktörer och deras ekologiska intyg på internet²⁵. I Frankrike offentliggör några kontrollorgan inte denna information på internet, vilket minskar insynen och gör att spårbarhetskontroller tar längre tid.
• De kontroller som görs av den behöriga myndigheten i Spanien (Andalusien) är inte tillräckligt dokumenterade.

År 2014 och 2015 granskade Europeiska kommissionen Tjeckien och Bulgarien. Även vi besökte de två medlemsstaterna och konstaterade att de hade vidtagit åtgärder för att förbättra sina kontrollsystem. I Bulgarien fann vi dock att tillsynen av kontrollorgan fortfarande hade brister:

• Den behöriga myndigheten hade inte identifierat några brister under sin årliga inspektion (närmare information finns i punkt 45 och ruta 1).
• När det gäller de två kontrollorganen som vi besökte saknades bevis för att valet av aktörer vilkas produkter måste testas för icke godkända ämnen var riskbaserat, vilket krävs enligt förordningen.

Aktörers bristande efterlevnad och motsvarande verkställighetsåtgärder

I särskild rapport nr 9/2012 rapporterade vi att påföljder för bristande efterlevnad av reglerna för ekologisk produktion hade tillämpats olika i olika medlemsstater, inom medlemsstaterna och till och med inom kontrollorganen²⁶. Vi rekommenderade att tillämpningen skulle harmoniseras. Vid uppföljningsrevisionen konstaterade vi att harmoniseringen hade förbättrats betydligt inom kontrollorganen och medlemsstaterna, men inte inom hela EU.

Sedan 2013²⁷ är behöriga myndigheter skyldiga att anta en förteckning över typer av bristande efterlevnad och skicka den till kontrollorganen så att den kan tillämpas. Det finns ingen rättslig skyldighet att upprätta en harmoniserad förteckning över verkställighetsåtgärder (bl.a. sanktioner) som gäller för hela EU, men kommissionen har nyligen börjat arbeta tillsammans med medlemsstaterna i denna riktning. Kommissionen har identifierat de vanligast förekommande allvarliga typerna av bristande efterlevnad i kontrollsystemet för ekologiska produkter och samlar in information om de motsvarande verkställighetsåtgärderna.

Samtliga åtta medlemsstater som vi besökte eller följde upp under den här revisionen har nu en förteckning över typer av bristande efterlevnad och motsvarande verkställighetsåtgärder²⁸, vilket är ett användbart steg mot tydlighet och harmonisering.

I Bulgarien behövs det dock ytterligare förtydliganden och korrekt tillsyn. Vi såg att ett av de två kontrollorganen som vi besökte valde att inte tillämpa vissa verkställighetsåtgärder som anges i förteckningen och att inget av dem tillämpade den korrekta åtgärden vid förekomst av otillåtna substanser. Den behöriga myndigheten rapporterade inte om detta i samband med sin tillsynsverksamhet.

Begränsningar av hur mycket kemiska och andra substanser²⁹ som får användas är ett huvudkrav i ekologiska produktionsmetoder. Kontroll av restsubstanser kan användas av kontrollorgan eller behöriga myndigheter för att upptäcka otillåtna substanser, både i slutprodukten men även i löv eller jord. I särskild rapport nr 9/2012 observerade vi att EU-förordningarna inte föreskriver ett minsta antal laboratorietester som kontrollorganen ska göra och att det saknades en harmoniserad syn på vilka åtgärder som ska vidtas om otillåtna substanser påträffas.

Sedan 2013 anges i EU:s regler ett minsta antal stickprov som kontrollorganen ska ta och analysera³⁰. För framtiden anger den nya förordningen om ekologiska produkter³¹ att de behöriga myndigheterna eller kontrollorganen i) ska genomföra en undersökning i syfte att fastställa källan och orsaken till förekomsten av sådana substanser och ii) tillfälligt förbjuda produkterna i avvaktan på resultatet av undersökningen. I slutet av 2024 ska kommissionen lägga fram en rapport med en analys av om ytterligare harmonisering behövs.

Informationsutbytet har blivit bättre, men det skulle kunna ske snabbare och vara mer heltäckande

I särskild rapport nr 9/2012 drog vi slutsatsen att informationsutbytet inom medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen och även mellan andra medlemsstater ännu inte var tillräckligt (se även bilagan). Vi rekommenderade medlemsstaterna att se till att det finns ett direkt flöde av all relevant information om överträdelser och oegentligheter från kontrollorganen till de utbetalande organen och vice versa. Vidare förväntade vi oss att kommissionen skulle i) precisera formen och tidpunkten för meddelanden om överträdelser och oegentligheter, ii) vidta lämpliga åtgärder som garanterar att medlemsstaterna fullgör sina rapporteringsskyldigheter och iii) se över det informationssystem som används för att meddela överträdelser och oegentligheter.

Kommissionen och medlemsstaterna har vidtagit ett antal åtgärder för att genomföra vår rekommendation:

• Europeiska kommissionen har infört ett krav³² på medlemsstaterna att meddela utbetalningsorganen resultatet av sina inspektioner av ekologiska produkter. Detta är viktigt eftersom det kan påverka en jordbrukares EU-bidrag (se även punkt 19). De medlemsstater/regioner som vi följde upp och besökte vid den här revisionen har nu infört system för korsanmälan, även om den här typen av kommunikation endast delvis har införts i Frankrike.
• Europeiska kommissionen införde 2013³³ ett krav på kontrollorganen att utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna om fall av bristande efterlevnad som påverkar produkters ekologiska status. De medlemsstater som vi granskade hade utarbetat förfaranden och, ibland, tekniska lösningar för att förbättra kommunikationen om bristande efterlevnad mellan kontrollorgan och de behöriga myndigheterna. Kommunikationen sker dock inte alltid utan dröjsmål (se ruta 1).
• Europeiska kommissionen har även specificerat att medlemsstaterna om de påträffar oegentligheter utan dröjsmål ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater via kommissionens webbaserade verktyg OFIS (informationssystemet för ekologiskt jordbruk)³⁴. Medlemsstaternas kommunikation hade blivit snabbare sedan vår föregående revision, men vi fann fortfarande förseningar (se ruta 1).
• När en anmälan har registrerats i OFIS förväntar sig kommissionen att det anmälda landet utreder möjliga orsaker till oegentligheten och svarar via OFIS inom 30 dagar³⁵. Svarstiderna har förbättrats sedan vår föregående revision. Under 2017 lämnades 85 % av svaren i tid (60 % under 2016).
• Sedan 2013 är medlemsstaterna skyldiga att ta med obligatorisk information om den ekologiska sektorn och kontroller i de årliga rapporterna om livsmedelssäkerhet som de överlämnar till kommissionen³⁶. I de flesta rapporter som vi analyserade nämns specifikt den ekologiska produktionen. Den analys som vi nu gjorde bekräftar emellertid att några av de brister som vi tidigare identifierade fortfarande kvarstår³⁷ (se ruta 1).

Utmaningen att övervaka kontrollsystemet för importerade ekologiska produkter hade delvis uppfyllts

En relativt liten del av EU:s ekologiska konsumtion kommer från importerade produkter (se exemplet i punkt 16). Ekologiska produkter som importeras från länder utanför EU kan certifieras på två sätt:

• Enligt de nationella reglerna i de länder för vilka kommissionen har erkänt att deras ekologiska principer, produktionsregler och kontrollsystem är likvärdiga med dem som fastställs i EU:s förordningar³⁸ (nedan kallade likvärdiga tredjeländer).
• För andra länder, av kontrollorgan som kommissionen har erkänt för ekologisk produktion utanför EU i enlighet med likvärdiga produktionsregler och kontrollsystem³⁹ (nedan kallade likvärdiga kontrollorgan).

Under 2018 levererade 114 länder ekologiska produkter till EU. I figur 4 visas de 20 största leverantörsländerna, där de likvärdiga tredjeländerna är markerade med mörkblått. Omkring 87 % av de importerade ekologiska produkterna certifieras av likvärdiga kontrollorgan.

Anm.: Likvärdiga tredjeländerna är markerade med mörkblått.

* Norge och Schweiz ingår inte i uppställningen eftersom kommissionens Traces-system inte innehåller information om export från dessa länder.

Källa: Revisionsrätten baserat på data som hämtats från Traces (certifikatets status = undertecknat intyg av den första mottagaren).

Det finns för närvarande 13 likvärdiga tredjeländer⁴⁰, vilket motsvarar cirka 13 % av den ekologiska importen. Vart och ett av dem har undertecknat ett avtal eller en överenskommelse med kommissionen om ekologisk likvärdighet. Sedan 2014 tillämpas ett nytt system för erkännande av likvärdiga tredjeländer som bygger på internationella handelsavtal⁴¹. Det första avtalet av detta slag ingicks med Chile 2017⁴² (se tabell 2).

Tabell 2 – Översikt över tredjeländer som har undertecknat ett avtal om ekologisk likvärdighet med kommissionen

I följande avsnitt presenterar vi våra iakttagelser om följande ämnen, för varje importförfarande:

• Kommissionens revisioner utanför EU.
• Informationsutbytet.
• Kommissionens verkställighetsförfaranden.

Därefter behandlar vi medlemsstaternas roll när det gäller importerade produkter.

Kommissionen har påbörjat revisioner utanför EU, men än så länge har de flesta likvärdiga kontrollorgan inte granskats

I särskild rapport nr 9/2012 rekommenderade vi kommissionen att sörja för en tillräcklig tillsyn av de länder som finns på förteckningen över likvärdiga tredjeländer för ekologisk produktion (se även bilagan). Kommissionen bör även sörja för tillsynen av de likvärdiga kontrollorganen⁴³.

Vi följde upp de åtgärder som kommissionen hade vidtagit som svar på vår rekommendation och fann att den sedan 2012 gör revisioner utanför EU (se punkt 31), och att en stor del av resurserna för revision av ekologisk produktion nu går till dessa revisioner (se tabell 3).

Tabell 3 – Revisioner gjorda av GD Hälsa och livsmedelssäkerhet mellan 2012 och 2018 i tredjeländer

* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

** Granskat genom en skrivbordsgranskning på kontrollorganens huvudkontor i EU.

Likvärdiga kontrollorgan

De likvärdiga kontrollorganen har ofta sitt huvudkontor i EU, men verksamheten bedrivs över hela världen. Tillsynen av likvärdiga kontrollorgan är en utmaning för kommissionen eftersom den inte kan förlita sig på en behörig myndighets arbete så som den kan när det gäller EU-medlemsstater eller likvärdiga tredjeländer (se punkt 14).

I slutet av juni 2018 fanns det 57 godkända likvärdiga kontrollorgan. Kontrollorgan kan erkännas för ett eller flera tredjeländer, och ibland kontrollerar ett enda organ mer än 50 länder. Det resulterar i ett stort antal kombinationer av kontrollorgan och länder som kommissionen måste godkänna och övervaka⁴⁴.

Kommissionen började granska erkända likvärdiga kontrollorgan 2013 och hade i slutet av 2018 gjort 25 sådana revisioner⁴⁵. De gjordes vanligen vid kontrollorganets huvudkontor och i ett tredjeland som kontrollorganet har erkänts för. Vi uppskattar att de kombinationer av kontrollorgan och länder som kommissionen har granskat sedan 2013 täcker uppskattningsvis en tredjedel av de ekologiska produkter som importeras via det här systemet. Det innebär att det kan gå flera år innan kommissionen besöker ett visst land eller kontrollorgan (se ruta 2).

Baserat på råd avseende säkerhetsaspekter från kommissionens berörda avdelningar och Europeiska utrikestjänsten ställs ibland planerade besök till vissa länder in eller senareläggs (t.ex. till Egypten och Mexiko). Detta är förståeligt, men begränsar den grad av säkerhet som kommissionens tillsyn i dessa länder kan ge.

Iakttagelserna från kommissionens revisioner illustrerar behovet av grundlig och regelbunden tillsyn av likvärdiga kontrollorgan. Kommissionen följer upp sina iakttagelser, men kan ta lång tid på sig för att åtgärda brister i olika kontrollorgan som är verksamma i samma land. I ruta 3 ges ett exempel.

När den nya förordningen om ekologiska produkter träder i kraft (se punkt 21) kommer systemet med likvärdighet att gradvis ersättas, mellan 2021 och 2023, med ett system där kontrollorganens normer och kontrollsystem för ekologiska produkter måste överensstämma med EU:s regler. Detta efterlevnadsbaserade tillvägagångssätt bör förkorta den tid som går åt till att förbereda granskningsbesök och behandla nya ansökningar och årsrapporter eftersom kommissionen inte längre måste bedöma om kontrollorganet har likvärdiga normer för ekologisk produktion och likvärdiga kontrollsystem.

Likvärdiga tredjeländer

Kommissionens tillsyn av likvärdiga tredjeländer har förbättrats sedan vår föregående revision. Sedan 2012 har kommissionen gjort tio revisioner av åtta likvärdiga tredjeländer (se tabell 3). Den deltog också vid en inbördes granskning av det amerikanska kontrollsystemet 2014. De likvärdiga tredjeländer som inte har granskats under den här perioden är Nya Zealand, Japan och Sydkorea som tillsammans svarar för mindre än 1 % av den ekologiska importen till EU, och Chile som undertecknade ett avtal med EU 2017.

De utförda revisionerna har avslöjat stora brister. När kommissionen följde upp sina revisioner fann den i många fall att de berörda länderna hade vidtagit korrigerande åtgärder för att åtgärda dem (se ruta 4).

Kommissionen gjorde ingen riskanalys av kontrollsystemet för ekologiska produkter i Efta-länderna Norge⁴⁹ och Island. Dessutom tog det mer än åtta år innan EU:s ekologiska förordningar⁵⁰ fördes in i EES-avtalet⁵¹ i mars 2017. I oktober 2018 följde kommissionen för första gången med Eftas övervakningsmyndighet på en revision av kontrollsystemet för ekologiska produkter i Norge⁵².

Informationsutbytet har blivit bättre, men kommissionen skulle kunna utnyttja det bättre och snabbare

Informationsutbytet om oegentligheter

År 2013 utvidgade kommissionen OFIS-verktyget⁵³ för att information ska kunna utbytas mellan kommissionen, medlemsstater, likvärdiga tredjeländer och likvärdiga kontrollorgan om oegentligheter avseende importerade produkter. Kommissionen har antagit förfaranden för att följa upp sådana oegentligheter.

För anmälda oegentligheter som gäller produkter som importeras via systemet med likvärdiga kontrollorgan har behöriga myndigheter i medlemsstaterna huvudrollen när det gäller uppföljning. De kontaktar det relevanta kontrollorganet via OFIS och begär ytterligare information tills de är helt nöjda med svaret. När oegentligheter inte åtgärdas tar kommissionen direktkontakt med kontrollorganet.

För produkter som importeras via systemet med likvärdiga tredjeländer övervakar kommissionen OFIS-meddelanden. För några av dem fann vi dock få bevis på ändamålsenlig uppföljning.

Årsrapporter

Förutom de meddelanden som utväxlas genom OFIS-verktyget ska kommissionen få årsrapporter från alla erkända likvärdiga kontrollorgan⁵⁴ och tredjeländer⁵⁵ där det beskrivs hur de har tillämpat kontrollsystemet. Kontrollorganens årsrapporter ska innehålla de senaste bedömningsrapporterna från ackrediteringsorganet.

Enligt sina interna regler är kommissionen skyldig att gå igenom årsrapporterna inom tre månader från mottagandet. Vi kontrollerade tio årsrapporter från kontrollorgan. I ett fall hade ingen genomgång gjorts. Endast i tre fall hade kommissionen gått igenom rapporterna inom tidsfristen på tre månader, och genomgången av tre andra rapporter hade tagit nio månader eller längre. Vi fann liknande förseningar när det gällde analysen av årsrapporter från likvärdiga tredjeländer⁵⁶.

Samarbete med andra organ och myndigheter

För sin tillsyn av likvärdiga kontrollorgan förlitar sig kommissionen även på bedömningsrapporterna från ackrediteringsorganen. Under 2017 och 2018 anordnade kommissionen ett årligt möte med ackrediteringsorganen. Det finns dock inga samarbetsöverenskommelser där villkoren för ett regelbundet informationsutbyte anges, eller som ger kommissionen tillgång till underlagen för årliga bedömningsrapporter eller rätt att följa med när ackrediteringsorgan gör sina bedömningar, när den bedömer att ett samordnat arbetssätt skulle vara effektivare för tillsynen av likvärdiga kontrollorgan.

Företag som exporterar till EU säljer ofta sina produkter även på andra marknader. Därför måste de också uppfylla regler för ekologisk produktion som de importländerna fastställer och som deras behöriga myndigheter ska övervaka. Eftersom kommission har begränsade resurser för att analysera den information som tas emot (se punkterna 67 och 69) och att utföra egna revisioner (se punkterna 57 och 58) skulle den kunna utveckla samarbetet med myndigheterna i andra stora importländer för att stärka sin tillsyn av importerade produkter. Kommissionen har tagit några inledande steg i denna riktning genom att sedan 2016 anordna plurilaterala diskussioner (rundabordssamtal) med ett antal tredjeländer (Förenta staterna, Kanada, Chile, Schweiz, Japan och Sydkorea). Det finns dock ännu inte några kanaler för ett mer systematiskt samarbete. Kommissionen vill till exempel också uppmuntra informationsutbytet om överträdelser och rapporter om platsbesök, liksom diskussionen om en gemensam tolkning av problem i några länder.

Det var svårt och tidskrävande för kommissionen att verkställa bestämmelser men kommande regeländringar är tänkta att göra processen snabbare och mer ändamålsenlig

Likvärdiga kontrollorgan

Om ett kontrollorgan inte i tid överlämnar den begärda informationen till kommissionen, om det inte vidtar korrigerande åtgärder eller inte går med på en granskning på plats, kan kommissionen tillfälligt eller definitivt stryka kontrollorganet från förteckningen över erkända kontrollorgan⁵⁷ eller ändra sina specifikationer. I praktiken drog kommissionen tillbaka erkännandet av sju kontrollorgan. I genomsnitt tog det dock fyra månader från det att kommissionen beslutade att dra tillbaka kontrollorganets erkännande till att beslutet trädde i kraft. Under tiden fortsatte kontrollorganen certifiera ekologiska produkter och utfärda kontrollintyg för export av dem. Enligt den nya förordningen⁵⁸ kommer kommissionen att kunna anta genomförandeakter med omedelbar verkan, vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet, och därmed kunna dra tillbaka erkännanden av kontrollorgan snabbare.

Likvärdiga tredjeländer

Om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att genomföra rekommendationer eller inte respekterar tidsfristen för att genomföra en rekommendation får kommissionen stryka tredjelandet från förteckningen över godkända tredjeländer eller ändra erkännandets omfattning⁵⁹. Kommissionen har utnyttjat den här möjligheten en gång (se ruta 4).

2017 års handelsavtal med Chile (se punkt 52) innehåller mekanismer för kommunikation, kontroll och tvistlösning⁶⁰, vilket underlättar verkställandet av reglerna.

Brister i medlemsstaternas kontroll av ekologisk import

EU:s medlemsstater spelar också en viktig roll i systemet för kontroll av importerade produkter. De gör kontroller av importerade produkter och kontrollerar importörer.

Medlemsstaternas kontroller av importerade ekologiska produkter

Medlemsstaterna ska kontrollera sändningar som importeras till EU innan produkterna får omsättas fritt inom EU⁶¹. De ska kontrollera dokument och även göra ytterligare fysiska kontroller (såsom kontroller av förpackningen och märkningen eller ta stickprov för analys och laboratorietest) beroende på sin riskbedömning. Baserat på resultat av kontrollerna får medlemsstatens myndighet sedan påteckna det tillhörande kontrollintyget (se också punkt 84).

Kommissionen kan arbeta tillsammans med medlemsstaterna och utarbeta en gemensam metod för de kontroller som ska göras av importerade produkter. I december 2015 offentliggjorde kommissionen exempelvis riktlinjer för ytterligare officiella kontroller som svar på en serie oegentligheter som hade upptäckts tidigare när det gällde sändningar från Ukraina och vissa grannländer. Riktlinjerna har antagits gemensamt av EU:s medlemsstater och ses över varje år. De ska för närvarande tillämpas på Ukraina, Kazakstan och Ryssland.

Vi fann brister i de kontroller som tre medlemsstater gjorde av importerade ekologiska produkter (se ruta 5).

Medlemsstaterna ska dessutom regelbundet kontrollera alla importerade produkter (både ekologiska och icke-ekologiska) i olika led av livsmedelskedjan med hjälp av en riskbaserad metod⁶². De rapporterar varje år till kommissionen om dessa kontroller. Vi analyserade ett stickprov med årsrapporter för tolv medlemsstater. Ingen rapport innehöll specifik information om offentliga kontroller av importerade ekologiska produkter. Utan denna information kan kommissionen inte veta vilka kontroller som har gjorts av importerade ekologiska produkter och vilka resultaten blev.

Medlemsstaternas kontroller av importörer

Genom sin tillsyn av kontrollorgan kan medlemsstaterna kontrollera om importörernas förfaranden och kontroller är lämpliga. I den särskilda rapporten från 2012 noterade vi att kontrollorganens kontroller av importörer ofta är ofullständiga. I denna revision följde vi upp iakttagelsen och fann att det fortfarande är så i några medlemsstater (se även ruta 6).

Spårbarheten har förbättrats även om några brister kvarstår

I enlighet med den allmänna livsmedelslagstiftningen ska livsmedels- och foderföretag se till att spårbarheten är garanterad genom alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. De måste kunna identifiera de företag som deras produkter har levererats till och spåra input i livsmedelskedjan tillbaka till den direkta leverantören⁶³. Detta gäller alla typer av livsmedel.

För ekologiska produkter måste spårbarheten gå utöver kraven i den allmänna livsmedelslagstiftningen. Eftersom det inte finns någon analytisk metod för att avgöra om en produkt är ekologisk eller inte bör spårbarheten göra det möjligt att verifiera en produkts ekologiska status längs leverantörskedjan. Syftet med en spårbarhetskontroll är i) att identifiera alla involverade aktörer, ii) att kontrollera deras ekologiska intyg, och iii) att när reglerna inte har följts spåra produkten tillbaka till källan och isolera problemet, och därigenom hindra de aktuella produkterna från att nå konsumenter.

I särskild rapport nr 9/2012 rapporterade vi om vår granskning av spårbarheten för ett stickprov av ekologiska produkter. Vår slutsats var att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna hade svårt att säkerställa att ekologiska produkter kunde spåras inom deras territorium och att det var ännu svårare att spåra produkter som korsar gränser. Vi rekommenderade att kontrollerna skulle stärkas så att man kan garantera att aktörerna uppfyller de lagstadgade kraven för spårbarhet och att kommissionen skulle klargöra de olika aktörernas roller och ansvarsområden (se även bilagan).

Spårbarheten har förbättrats inom EU men alla producenter kunde inte spåras

Kommissionen har vidtagit åtgärder för att genomföra vår rekommendation. Den har kompletterat Traces-systemet (TRAde Control and Expert System), ett webbverktyg för övervakning av import av livsmedel och foder, med en modul för import av ekologiska varor⁶⁴. Sedan oktober 2017 måste kontrollorgan utfärda elektroniska kontrollintyg som ska följa med alla sändningar av importerade ekologiska produkter. Kontrollintygsmodulen infördes i Traces för att förbättra ekologiska produkters spårbarhet och tillhandahålla betydligt mer heltäckande statistiska data om ekologisk import.

Inom ramen för sina revisioner i medlemsstaterna kräver kommissionen (GD Hälsa och livsmedelssäkerhet) att de behöriga myndigheterna ska testa spårbarheten för två ekologiska produkter (som väljs ut av kommissionens granskningsteam). När ingredienser kommer från länder utanför EU ska endast rörelserna efter inträdet i EU testas.

Som en del av vår revision valde vi ut 105 produkter och bad de behöriga myndigheterna i 18 medlemsstater och kommissionen att

1. spåra produkterna tillbaka till producenten (vid behov även utanför EU:s gräns),
2. för alla involverade aktörer, tillhandahålla det ekologiska intyg som var giltigt vid den tidpunkt då produkten hanterades/producerades/bearbetades.

Spårbarhetstestets resultat var bättre än för testet vi gjorde för rapporten 2012 när det gällde produkter med ursprung inom EU (se figur 5) och stabilt när det gällde importerade produkter. Många produkter kunde fortfarande inte spåras tillbaka till jordbrukaren.

Källa: Europeiska revisionsrätten.

Spårbarhetskontroller kan ibland vara svåra och ta lång tid av olika skäl, såsom

1. en komplex leveranskedja,
2. problem vid bedömningen av sanningshalten i ekologiska intyg med användning av olika databaser i EU, där innehållet inte är harmoniserat och som är opraktiska om man inte känner till aktörens kontrollorgan,
3. bristande samordning mellan vissa behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

Det tog över tre månader att spåra några av produkterna i vårt stickprov. När spårbarheten tar lång tid försämras förmågan att agera vid bristande efterlevnad och att stoppa de aktuella produkterna från att nå konsumenterna.

Vårt spårbarhetstest avslöjade problem med märkning och intyg

Spårbarhetstestet ledde till ett antal ytterligare iakttagelser som är negativa för kontrollsystemets tillförlitlighet, såsom att

• produktens ursprung är fel i den ekologiska märkningen (se ruta 7),
• kontrollorganets inspektionsrapport är ofullständig och ger låg säkerhet om ett stort antal produktions- och bearbetningsenheter i olika tredjeländer (se ruta 8).

Slutsatser och rekommendationer

Kontrollsystemet för ekologiska produkter anges i EU:s förordningar. Det syftar till att konsumenterna ska kunna lita på att EU-regler – eller likvärdiga regler – har tillämpats i distributionskedjans alla led när de köper ekologiska produkter. Detta ska gälla oavsett om produkten produceras i EU eller importeras. Vi fann att kontrollsystemet hade blivit bättre sedan vår föregående revision och att våra rekommendationer i allmänhet hade genomförts (se bilagan), men att några utmaningar kvarstod.

När det gäller de ekologiska produkter som produceras i EU – vilka utgör större delen av konsumtionen i EU – har både kommissionen och medlemsstaterna åtgärdat många av de brister som vi identifierade i den förra rapporten.

Sedan vår rapport från 2012 har kommissionen återupptagit sina besök till medlemsstaterna och har nu besökt de flesta av dem. Vi fann att detta arbete utfördes korrekt och följdes upp. Kommissionens revisioner ledde till att ett antal brister identifierades och att medlemsstaterna vidtog korrigerande åtgärder. Utöver sina revisioner har kommissionen tagit initiativ som gäller samordning och utbildning, och den träffar ofta medlemsstater för att diskutera uppföljning av oegentligheter och anklagelser om bedrägeri (punkterna 31–35).

De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som vi granskade har vidtagit åtgärder för att förbättra sina kontrollsystem. De sex medlemsstater som vi följde upp har åtgärdat merparten av de brister som observerades förra gången genom att ändra den rättsliga ramen, förbättra samordningen mellan ackrediteringsorganen och förbättra riktlinjerna för tillsynen av kontrollorgan (punkt 38). De åtta medlemsstaterna som vi granskade har nu en förteckning över typer av bristande efterlevnad och motsvarande verkställighetsåtgärder (bl.a. sanktioner) som kontrollorgan kan tillämpa (punkt 44). Vi konstaterade dock att ett antal brister från våra tidigare iakttagelser kvarstod (punkterna 40 och 41). Vi konstaterade också att tillämpningen av verkställighetsåtgärder ännu inte var harmoniserad i hela EU och att rapporteringen i medlemsstaterna ibland var långsam och ofullständig (punkterna 43, 45 och 49).

Rekommendation 1 – Åtgärda kvarstående brister i medlemsstaternas kontrollsystem och rapportering

Kommissionen bör

1. följa upp de kvarstående brister som vi identifierade i medlemsstaters kontrollsystem,
2. arbeta för en bättre harmonisering av definitionen av oegentligheter och överträdelser och deras motsvarande verkställighetsåtgärder genom att diskutera med medlemsstaterna och anta genomförandeakter,
3. ge vägledning till de behöriga myndigheterna för att förbättra deras rapportering, till exempel om informationsluckor i deras årsrapporter.

Måldatum för genomförande: 2020.

En mindre del av den ekologiska mat som konsumeras i EU importeras. Likvärdiga kontrollorgan certifierar över 80 % av de ekologiska produkter som importeras till EU. Den resterande delen importeras från likvärdiga tredjeländer. Kommissionen har sedan 2012 gjort revisioner av merparten av de likvärdiga tredjeländerna (punkt 62). Kommissionen har även börjat besöka likvärdiga kontrollorgan och granskat deras verksamhet på plats i tredjeländer. Hittills har kommissionen granskat de system som används för omkring en tredjedel av den import som certifieras av de likvärdiga kontrollorganen (punkterna 57 och 58). Tillsynen av likvärdiga kontrollorgan innebär en utmaning för kommissionen eftersom den är behörig myndighet och inte kan förlita sig på en annan behörig myndighets arbete på samma sätt som när det handlar om EU-medlemsstater eller likvärdiga tredjeländer. När kommissionen identifierar brister kan det ta lång tid att åtgärda dem vid de olika kontrollorgan som är verksamma i samma land (punkt 60).

Förutom att följa upp sina revisioner analyserar kommissionen systematiskt de årliga rapporter som lämnas av likvärdiga kontrollorgan och likvärdiga tredjeländer. Kommissionen är dock ofta försenad med att göra denna bedömning (punkt 69). Vi fann att kommissionen förlitar sig på ackrediteringsorganens rapporter men att det inte finns några formella samarbetsöverenskommelser som anger villkoren för ett regelbundet informationsutbyte eller gör att kommission kan samordna tillsynen med ackrediteringsorgan (punkt 70). Vi konstaterade att kommissionen bara har börjat undersöka de möjliga synergierna när det gäller övervakning av ekologisk import med de behöriga myndigheterna för andra stora importmarknader (Förenta staterna, Kanada, Chile, Schweiz, Japan och Sydkorea) (punkt 71).

När det gäller kontrollsystemet för import kan det vara svårt och tidskrävande för kommissionen att verkställa åtgärder, men nya regler har införts för att åtgärderna ska kunna verkställas snabbare och mer ändamålsenligt. Kommissionen kommer att kunna anta genomförandeakter med omedelbar verkan så att den kan dra tillbaka erkännandet av ett likvärdigt kontrollorgan snabbare (punkt 72). När det gäller likvärdiga tredjeländer kan framtida handelsavtal, i analogi med handelsavtalet med Chile, innehålla mekanismer för kommunikation, kontroll och tvistlösning (punkt 74).

Medlemsstaterna ansvarar också för att göra kontroller av importerade ekologiska produkter, och genom sin tillsyn av kontrollorgan kontrollerar de om importörernas förfaranden och kontroller är lämpliga. Vi fann att kontrollerna av inkommande sändningar hade brister och att kontrollorganens kontroller av importörer fortfarande var ofullständiga i några medlemsstater (punkterna 75–80).

Rekommendation 2 – Förbättra tillsynen av import genom bättre samarbete

Kommissionen bör

1. förbättra sin tillsyn av likvärdiga kontrollorgan, bland annat genom att förstärka samarbetet med ackrediteringsorgan och de behöriga myndigheterna för andra stora importmarknader,
2. utan dröjsmål bedöma årsrapporterna för likvärdiga kontrollorgan och likvärdiga tredjeländer,
3. ge medlemsstaterna vägledning om hur specifika kontroller av kontrollorganens tillsyn av importörer och importerade ekologiska produkter ska utföras.

Måldatum för genomförande: 2020.

Vi gjorde återigen ett spårbarhetstest för att se om ekologiska produkter kan spåras tillbaka till jordbrukaren och om produktens ekologiska status kan bekräftas med ett intyg i alla led av distributionskedjan. Resultatet visar att det har blivit bättre sedan den föregående revisionen, särskilt i EU. Men alla produkter kunde fortfarande inte spåras tillbaka till jordbrukaren (punkterna 86 och 87). Vi noterade att de flesta kontrollorganen i EU nu har en webbaserad databas med ekologiska intyg för alla sina aktörer. Databaserna är dock varken harmoniserade när det gäller innehåll eller praktiska om aktörens kontrollorgan är okänt (punkt 88). Spårbarheten när det gäller importerade produkter skulle bli bättre om det fanns webbaserade databaser för aktörer som är verksamma utanför EU.

Rekommendation 3 – Gör mer kompletta spårbarhetskontroller

Kommissionen bör

1. göra spårbarhetstester som sträcker sig utanför EU:s gränser inom ramen för sin tillsyn av importerade produkter och använda resultaten för att rikta revisioner eller oannonserade kontroller av kontrollorgan och i tredjeländer bättre,
2. tillsammans med de behöriga myndigheterna analysera resultaten av sina spårbarhetstester för att identifiera brister och tänkbara korrigerande åtgärder,
3. förbättra den gränsöverskridande tillgången till data om ekologiska intyg och kräva att kontrollorgan i tredjeländer lägger upp sina intyg på internet.

Måldatum för genomförande: a) och b) 2020, c) 2024.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I, med ledamoten Nikolaos Milionis som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 13 februari 2019.

För revisionsrätten

Klaus-Heiner Lehne
ordförande

Ordförklaringar

ackrediteringsorgan: ett offentligt eller privat organ som formellt bekräftar att ett kontrollorgan är behörigt att utföra tester och certifiering av tredje parter i enlighet med ekologiska standarder.

aktör: person eller företag som producerar, lagrar, bearbetar, transporterar, exporterar eller importerar ekologiska produkter.

behörig myndighet: den centrala myndighet i en medlemsstat (eller ett tredjeland) som ansvarar för att anordna officiella kontroller av ekologisk produktion, eller en annan myndighet som detta ansvar har överlåtits till.

kontrollorgan: en oberoende privat tredje part eller offentlig administrativ organisation i en medlemsstat (kallas även kontrollmyndighet i lagstiftningen) som utför inspektion och certifiering av ekologisk produktion.

likvärdig: uppfyller samma mål och principer genom tillämpning av regler som säkerställer samma överensstämmelsenivå.

likvärdigt kontrollorgan: kontrollorgan som verkar i ett tredjeland och som erkänts av kommissionen som ett organ som tillämpar regler och kontrollåtgärder som är likvärdiga med dem som tillämpas i EU.

likvärdigt tredjeland: tredjeland som erkänts av kommissionen som ett land som tillämpar regler och kontrollåtgärder som är likvärdiga med dem som tillämpas i EU.

OFIS: informationssystemet för ekologiskt jordbruk – kommissionens it-system för hantering av information om ekologiskt jordbruk; det möjliggör a) elektroniskt utbyte av data mellan EU:s medlemsstater, Norge, Island och kommissionen och b) spridning av offentliga uppgifter till europeiska medborgare och aktörer.

Traces: kommissionens integrerade veterinärdatasystem för hantering av alla sanitära krav på handel inom EU samt import av djur, sperma, embryon och livsmedel. Traces inrättades genom kommissionens beslut 2004/292/EG i enlighet med rådets direktiv 90/425/EEG.

Slutnoter

¹ Skäl 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 150, 14.6.2018, s. 1), som innebar en mindre ändring av skäl 1 i förordning (EU) 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1).

² Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 198, 22.7.1991, s. 1).

³ Skäl 3 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, 20.7.2007, s. 1).

⁴ GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: Förteckning över kontrollorgan och kontrollmyndigheter i den ekologiska sektorn per den 14 augusti 2018. Se: http://ec.europa.eu/agriculture/ofis_public/r8/ctrl_r8.cfm?targetUrl=home&lang=en

⁵ Norge och Island är de enda två Efta-länder som tillämpar EU:s ekologiska lagstiftning. Deras relationer med EU reglereras av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), och ekologisk produktion omfattas av avtalet. Ekologiska produkter från Norge och Island kan därför förflyttas fritt inom EU.

⁶ https://statistics.fibl.org/europe/key-indicators-europe.html

⁷ http://www.agencebio.org/le-marche-de-la-bio-en-france

⁸ Skäl 17 i förordning (EU) nr 2018/848.

⁹ Rådets förordning (EG) nr 834/2007.

¹⁰ EGT L 189, 20.7.2007, s. 1.

¹¹ Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll (EUT L 250, 18.9.2008, s. 1).
Kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer (EUT L 334, 12.12.2008, s. 25).

¹² Förordning (EU) 2018/848.

¹³ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1)

¹⁴ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

¹⁵ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).

¹⁶ Monitoring data on pesticide residues in food: results on organic versus conventionally produced food – Efsa (övervakning av data om bekämpningsmedelsrester i livsmedel: resultat för ekologiskt kontra konventionellt producerade livsmedel) (http://www.efsa.europa.eu/publications).

¹⁷ Särskild rapport nr 2/2019 Kemiska faror i våra livsmedel: EU:s politik för livsmedelssäkerhet skyddar oss, men står inför utmaningar

¹⁸ Europeiska frihandelssammanslutningen - en mellanstatlig organisation bestående av Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.

¹⁹ Därutöver gjorde kommissionen fem revisioner som var inriktade på kontroller av bekämpningsmedelsrester i ekologisk produktion (i Tyskland, Polen och Förenade kungariket 2015, och i Finland och Spanien 2016).

²⁰ Översiktsrapport Organic Production – Member States (ekologisk produktion – medlemsstaterna), GD Hälsa och livsmedelssäkerhet, 2015–8950 – MR.

²¹ http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/index.cfm

²² Tjugoen underrättelser gällde samma typ av överträdelse (att registreringar i OFIS hade gjorts för sent) och behandlades som ett gemensamt ärende.

²³ I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 392/2013 tillkom ett kapitel 9 till förordning nr 889/2009. Det tillkomna kapitlet handlade om de behöriga myndigheternas tillsyn.

²⁴ Artikel 92 c och e.

²⁵ Artikel 92 b i förordning (EG) nr 889/2008.

²⁶ Punkterna 35–37 i särskild rapport nr 9/2012.

²⁷ Med förordning (EU) nr 392/2013 tillkom artikel 92 d till förordning (EG) nr 889/2008.

²⁸ Enligt förordningen ska förteckningen innehålla åtminstone de typer av bristande efterlevnad som påverkar produkters ekologiska status samt motsvarande påföljder. I några medlemsstater (Bulgarien, Irland, Frankrike, Italien och Förenade kungariket) innehåller förteckningen till och med mindre allvarliga typer av bristande efterlevnad som inte påverkar produktens ekologiska status.

²⁹ Såsom vissa växtskyddsmedel, GMO, gödselmedel, fodertillsatser, processtekniska hjälpmedel eller rengörings- och desinfektionsmedel.

³⁰ I artikel 65.2 i förordning (EG) nr 889/2008 specificeras att det minsta antalet ska motsvara 5 % av antalet aktörer som omfattas av deras kontroll.

³¹ Artikel 29 i förordning (EU) 2018/848.

³² Artikel 92.6 i förordning (EG) nr 889/2008, ändrad genom förordning (EU) nr 392/2013.

³³ Artikel 92.4 i förordning (EG) nr 889/2008, ändrad genom förordning (EU) nr 392/2013.

³⁴ Avvikelser som gäller produkter från andra medlemsstater (artikel 92 a.1 i förordning (EG) nr 889/2008, ändrad genom förordning nr 392/2013) och även produkter från samma medlemsstat om oegentligheten påverkar en annan medlemsstat (artikel 92 a i förordning nr 889/2008, ändrad genom förordning (EU) 2018/1584).

³⁵ Artikel 92 a.4 i förordning (EG) nr 889/2008, ändrad genom förordning nr 392/2013.

³⁶ Artikel 92 f och bilagorna XIIIb och c i förordning (EG) nr 889/2008, ändrad genom förordning (EU) nr 392/2013.

³⁷ Punkt 43 i särskild rapport nr 9/2012.

³⁸ Artiklarna 7–9 i förordning (EG) nr 1235/2008.

³⁹ Artiklarna 10–12 i förordning (EG) nr 1235/2008.

⁴⁰ Bilaga III till förordning (EG) nr 1235/2008, senaste ändringen: kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/949 där Chile lades till i bilaga III.

⁴¹ Artikel 47 i förordning (EU) 2018/848.

⁴² Avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Chile om handel med ekologiska produkter (EUT L 331, 14.12.2017, s. 4).

⁴³ Artikel 33.3 i förordning (EG) nr 834/2007.

⁴⁴ I några fall tillämpar samma kontrollorgan olika normer i olika länder.

⁴⁵ Revisionerna omfattar 17 av de 57 kontrollorgan som var godkända i slutet av juni 2018.

⁴⁶ DG (SANTE) 2018–6392 (http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/details.cfm?rep_id=3998).

⁴⁷ Indien (2012): http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/details.cfm?rep_id=3059; Indien (2015: http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/details.cfm?rep_id=3641.

⁴⁸ Schweiz (2013): http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/details.cfm?rep_id=3215.

⁴⁹ Enligt data från Eurostat är Norge den tredje största exportören av livsmedel till EU. Det finns inga specifika uppgifter om de ekologiska livsmedlens andel.

⁵⁰ Rådets förordning (EG) nr 834/2007 och dess genomförandeförordningar.

⁵¹ Med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samlas sedan 1994 EU:s medlemsstater och de tre EES-/Efta-länderna – Island, Lichtenstein och Norge – i en enda marknad som brukar benämnas ”inre marknaden”.

⁵² http://www.eftasurv.int/press--publications/press-releases/internal-market/norway-needs-to-adjust-control-system-of-organic-production

⁵³ Med förordning (EU) nr 125/2013 ändrades artikel 15 i förordning (EG) nr 1235/2008.

⁵⁴ Artikel 12.1 b i förordning (EG) nr 1235/2008.

⁵⁵ Artikel 33.2 i förordning (EG) nr 834/2007.

⁵⁶ I tre fall (av de sex som analyserades) gjordes genomgången mer än nio månader efter att dokumenten kommit in.

⁵⁷ Artikel 12.1 c och artikel 12.2 i förordning nr 1235/2008.

⁵⁸ Artikel 46.9 i den nya ekologiska förordningen (EU) 2018/848.

⁵⁹ Exempelvis ta bort en produktkategori från erkännandet.

⁶⁰ Ömsesidigt utbyte av relevant information (artikel 6), möjligheten till inbördes utvärdering (artikel 7), införande av gemensamma kommittén för ekologiska produkter (artikel 8) och bestämmelser om tvistlösning (artikel 9).

⁶¹ Artikel 13.2 och 13.4 och bilaga V i förordning nr 1235/2008 – ruta 20.

⁶² Artikel 15.1 och 15.2 i förordning (EG) nr 882/2004.

⁶³ Även känd som principen om ”ett steg bakåt – ett steg framåt”.

⁶⁴ Traces inrättades genom kommissionens beslut 2004/292/EG i enlighet med rådets direktiv 90/425/EEG.

Revisionsrättens team

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I – där ledamoten Nikolaos Milionis är ordförande – som är specialiserad på utgiftsområdet hållbar användning av naturresurser. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Nikolaos Milionis med stöd av Ioulia Papatheodorou (tidigare kanslichef), Kristian Sniter (nuvarande kanslichef) och Matteo Tartaggia (attaché), Michael Bain (förstechef), Els Brems (uppgiftsansvarig) och Blanka Happach, Greta Kapustaite och Radostina Simeonova (revisorer). Miroslava Chakalova-Siddy, Marek Riha och Fiona Urquhart gav språkligt stöd.

Från vänster till höger: Michael Bain, Blanka Happach, Nikolaos Milionis, Matteo Tartaggia, Greta Kapustaite och Kristian Sniter.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2019

© Europeiska unionen, 2019

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (https://publications.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.