<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><JUDGMENT xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.JUDGMENT><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-666/21</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62021CJ0666</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2023:149">EU:C:2023:149</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>7</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>7</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.JUDGMENT><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Dom av den <DATE ISO="20230302">2. 3. 2023</DATE> – Mål C‑666/21</HT></P><P><HT TYPE="SC">Åklagarmyndigheten</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens dom</HT> (tredje avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20230302">2 mars 2023</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="STAR" NOTE.ID="E0001"><P>Rättegångsspråk: svenska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Vägtransport</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EG) nr 561/2006</KEYWORD><KEYWORD>Tillämpningsområde</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 2.1 a</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 3 h</KEYWORD><KEYWORD>Begreppet 'vägtransport av gods'</KEYWORD><KEYWORD>Begreppet 'högsta tillåtna vikt'</KEYWORD><KEYWORD>Fordon som inretts för att användas som tillfällig privat bostad och lastutrymme för icke-kommersiell transport av gods</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EU) nr 165/2014</KEYWORD><KEYWORD>Färdskrivare</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 23.1</KEYWORD><KEYWORD>Krav på regelbunden besiktning utförd av godkända verkstäder</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><JUDGMENT.INIT><P>I mål C‑666/21,</P><P>angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hovrätten för Nedre Norrland (Sundsvall, Sverige) genom beslut av den <DATE ISO="20211025">25 oktober 2021</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20211105">5 november 2021</DATE>, i målet</P></JUDGMENT.INIT><PARTIES><PLAINTIFS><P><HT TYPE="BOLD">AI</HT></P></PLAINTIFS><AGAINST>mot</AGAINST><DEFENDANTS><P><HT TYPE="BOLD">Åklagarmyndigheten</HT></P></DEFENDANTS></PARTIES><P>meddelar</P><PREAMBLE><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (tredje avdelningen),</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe samt domarna M. Safjan, N. Piçarra (referent), N. Jääskinen och M. Gavalec,</P><P>generaladvokat: N. Emiliou,</P><P>justitiesekreterare: A. Calot Escobar,</P></PREAMBLE.INIT><GR.VISA><VISA>efter det skriftliga förfarandet,</VISA></GR.VISA><GR.CONSID><CONSID><P>med beaktande av de yttranden som avgetts av:</P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Europeiska kommissionen, genom P. Messina, K. Simonsson och G. Tolstoy, samtliga i egenskap av ombud,</P></ITEM></LIST></CONSID></GR.CONSID><GR.VISA><VISA>och efter att den <DATE ISO="20221124">24 november 2022</DATE> ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,</VISA></GR.VISA><?PAGE NO="2"?><PREAMBLE.FINAL>följande</PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE><CONTENTS.JUDGMENT><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Dom</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den <DATE ISO="20060315">15 mars 2006</DATE> om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="102" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2006">EUT L 102, 2006, s. 1</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den <DATE ISO="20140204">4 februari 2014</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="060" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2014">EUT L 60, 2014, s. 1</REF.DOC.OJ>) (nedan kallad förordning nr 561/2006).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2</NO.P><TXT>Begäran har framställts i ett mål mellan AI och Åklagarmyndigheten (Sverige) angående en överträdelse av bestämmelserna om användning av färdskrivare.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Förordning nr 561/2006</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3</NO.P><TXT>Skäl 17 i förordning nr 561/2006 har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>Denna förordning syftar till att förbättra de sociala förhållandena för anställda som omfattas av förordningen, liksom till att förbättra den allmänna trafiksäkerheten. Detta uppnås huvudsakligen genom bestämmelser i vilka det anges en maximal körtid per dag, per vecka och per period om två på varandra följande veckor, samt genom en bestämmelse enligt vilken föraren är skyldig att ha en normal veckovila minst en gång per två på varandra följande veckor samt bestämmelser i vilka det anges att en dygnsvila under inga omständigheter får vara kortare än nio timmars sammanhängande viloperiod. …<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></P></CONSID></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4</NO.P><TXT>Enligt artikel 1 i denna förordning fastställs i förordningen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>[i] syfte att harmonisera konkurrensvillkoren mellan olika landtransportsätt, i synnerhet inom vägtransportsektorn, och förbättra arbetsförhållandena och trafiksäkerheten, … bestämmelser om körtider, raster och viloperioder för förare som utför person- och godstransporter på väg<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>. Den <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>syftar dessutom till att främja bättre övervakning och tillsyn i medlemsstaterna samt förbättrade arbetsmetoder inom vägtransportsektorn<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5</NO.P><TXT>I artikel 2.1 i nämnda förordning föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>Denna förordning skall tillämpas på vägtransporter av</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>gods, om fordonens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, överstiger 3,5 ton, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>passagerare med fordon som är konstruerade eller permanent inrättade för transport av mer än nio personer, inbegripet föraren, och avsedda för detta ändamål.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6</NO.P><TXT>I artikel 3 i samma förordning föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>Denna förordning skall inte tillämpas på vägtransporter med</P><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>h)</NO.P><TXT>fordon eller en kombination av fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 7,5 ton, vilka används för icke-kommersiell transport av gods,</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7</NO.P><TXT>I artikel 4 i förordning nr 561/2006 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>I denna förordning gäller följande definitioner:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">vägtransport</HT>: all körning helt eller delvis på en för allmän trafik upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport av personer eller gods.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>m)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">högsta tillåtna vikt</HT>: högsta tillåtna vikt för ett körklart och fullt lastat fordon.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Förordning nr 165/2014</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8</NO.P><TXT>Artikel 1.1 i förordning nr 165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>I denna förordning fastställs skyldigheter och krav i samband med konstruktion, installation, användning, provning och kontroll av färdskrivare som används vid vägtransporter, i syfte att kontrollera efterlevnaden av förordning (EG) nr 561/2006 …<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9</NO.P><TXT>Artikel 3 i förordning nr 165/2014 har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>Tillämpningsområde<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>. I punkt 1 i denna artikel anges följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>Färdskrivare ska vara installerade och användas i fordon som är registrerade i en medlemsstat och som används för transporter på väg av passagerare eller gods och som omfattas av förordning (EG) nr 561/2006.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10</NO.P><TXT>Artikel 23 i förordning nr 165/2014 har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>Besiktning av färdskrivare<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>Färdskrivare ska besiktigas regelbundet av godkända verkstäder. Regelbunden besiktning ska göras minst vartannat år.<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="4"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Svensk rätt</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11</NO.P><TXT>9 kap. 6 § förordningen (2004:865), om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>Till penningböter döms den förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en färdskrivare som inte har besiktigats i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 23.1 förordning (EU) nr 165/2014.<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/></ALINEA></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12</NO.P><TXT>I samband med en poliskontroll den <DATE ISO="20190404">4 april 2019</DATE> konstaterades det att det fordon som kördes av AI, som var registrerat i Sverige, var utrustat med en färdskrivare som inte hade besiktigats inom föreskriven tid. AI transporterade två snöskotrar i fordonets lastutrymme och uppgav att han var på väg till en snöskotertävling.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13</NO.P><TXT>Genom dom av den <DATE ISO="20200907">7 september 2020</DATE> dömde Sundsvalls tingsrätt AI för hastighetsöverträdelse, men frikände honom från åtalet för brottet att inte ha låtit besiktiga den färdskrivare som fordonet var utrustad med, såsom föreskrivs i 9 kap. 6 § förordning (2004:865). Nämnda domstol fann att fordonet, eftersom det endast hade sex platser för passagerare, inte omfattades av tillämpningsområdet för förordning nr 561/2006 enligt artikel 2.1 b i den sistnämnda förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14</NO.P><TXT>Både AI och åklagarmyndigheten överklagade domen till Hovrätten för Nedre Norrland (Sundsvall, Sverige), vilken är den hänskjutande domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15</NO.P><TXT>Åklagaren har anfört att fordonet på grund av sin vikt och på grund av att det används för transport av snöskotrar omfattas av förordning nr 561/2006 och därmed av kravet på att använda färdskrivare.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16</NO.P><TXT>Enligt AI är detta emellertid inte fallet, eftersom fordonet inte används för vägtransport av gods i kommersiellt syfte. Han har gjort gällande att fordonet visserligen har ett lastutrymme där han ibland transporterar sina snöskotrar, men att det även har ett bostadsutrymme för hans och hans familjs personliga bruk under resor då de ägnar sig åt snöskoteråkning, och att fordonets huvudsakliga syfte är att utgöra tillfällig privat bostad.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har angett att det aktuella fordonet enligt det nationella vägtrafikregistret är registrerat som lastbil med fordonskod N3 och att karossen beskrivs enligt följande: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>Främre del av skåp försett med permanent bostadsinredning, bakre del lastutrymme<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>. Den hänskjutande domstolen har även uppgett att fordonet, som till sin kaross liknar en buss, har en angiven tjänstevikt om <FT TYPE="NUMBER">17680</FT> kg och en tillåten lastvikt om <FT TYPE="NUMBER">5120</FT> kg, är 3,6 m högt och 14,7 meter långt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18</NO.P><TXT>Eftersom det aktuella fordonet har ett lastutrymme som kan användas för vägtransporter av gods och eftersom fordonets högsta tillåtna vikt överskrider 3,5 ton anser den hänskjutande domstolen att fordonet omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 561/2006, i enlighet med artikel 2.1 a i den förordningen. Den hänskjutande domstolen frågar sig emellertid hur begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>vägtransporter av gods<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> i denna bestämmelse ska tolkas och den frågar sig särskilt huruvida det aktuella fordonets huvudsakliga syfte eller faktiska användning, dess kapacitet att frakta gods och dess registrering i det nationella vägtrafikregistret är omständigheter som är relevanta för att tolka detta begrepp.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen anser att artikel 2.1 a i förordning nr 561/2006 framför allt avser vägtransporter av gods som utförs inom ramen för en näringsverksamhet. Den anser att denna tolkning vinner stöd av målen med förordningen, som är att harmonisera konkurrensvillkoren inom vägtransportsektorn samt att förbättra arbetsförhållandena och trafiksäkerheten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har emellertid, med hänvisning till domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20131003">3 oktober 2013</DATE>, <NAME.CASE>Lundberg</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑317/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:631">EU:C:2013:631</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), påpekat att transport som utförs med tunga fordon som uteslutande används av privatpersoner i deras hobby- eller fritidsverksamhet utan samband med någon näringsverksamhet knappast kan anses äventyra målen att harmonisera konkurrensvillkoren inom vägsektorn och att förbättra arbetsförhållandena. Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i huruvida det står i proportion till dessa mål att tillämpa bestämmelserna om körtider, raster och viloperioder i förordning nr 561/2006 på sådana fordon.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade Hovrätten för Nedre Norrland (Sundsvall, Sverige) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>1)</NO.P><TXT>Ska begreppet vägtransport av gods i artikel 2.1.a i förordning (EG) nr 561/2006 anses omfatta även transporter med fordon med en totalvikt över 3,5 ton vars huvudsakliga användningsområde är att utgöra temporärt bostadsutrymme för privat bruk?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Är det i så fall av någon betydelse hur stor lastkapacitet fordonet har eller hur fordonet har registrerats i det nationella vägtrafikregistret?<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Prövning av tolkningsfrågorna</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22</NO.P><TXT>EU-domstolen erinrar inledningsvis om att den, för att kunna ge ett användbart svar till den hänskjutande domstolen, kan behöva ta hänsyn till unionsbestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sina frågor, genom att i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande avgöra vilka delar av unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19901212">12 december 1990</DATE>, <NAME.CASE>SARPP</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑241/89</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1990:459">EU:C:1990:459</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0008">8</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170627">27 juni 2017</DATE>, <NAME.CASE>Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑74/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:496">EU:C:2017:496</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23</NO.P><TXT>För att avgöra huruvida en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 561/2006, ska det i förevarande fall prövas inte bara huruvida villkoren i artikel 2.1 a i förordningen är uppfyllda, utan även huruvida villkoren i artikel 3 h i förordningen inte är uppfyllda.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen ska således anses ha ställt sina frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 2.1 a i förordning nr 561/2006, jämförd med artikel 3 h i samma förordning, ska tolkas så, att begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>vägtransporter av gods<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/>, i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen, omfattar vägtransport som utförs av ett fordon vars högsta tillåtna vikt, i den mening som avses i artikel 4 m i nämnda förordning, överstiger 7,5 ton, och detta även när fordonet är inrett för att användas dels som tillfällig privat bostad, dels som lastutrymme för icke-kommersiell transport av gods, i förekommande fall med beaktande av detta fordons lastkapacitet och den kategori i vilken fordonet registrerats i det nationella vägtrafikregistret.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25</NO.P><TXT>Det framgår av lydelsen av artiklarna 2.1 a och 4 a i förordning nr 561/2006 att förordningen ska tillämpas på vägtransporter av gods som utförs med fordon, vars högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, överstiger 3,5 ton.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26</NO.P><TXT>Begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>vägtransport<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/> definieras i artikel 4 a i förordningen som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>all körning helt eller delvis på en för allmän trafik upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport av personer eller gods<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>. Begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>högsta tillåtna vikt<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/> definieras i artikel 4 m i förordningen som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>högsta tillåtna vikt för ett körklart och fullt lastat fordon<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27</NO.P><TXT>Eftersom definitionen av begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>vägtransport<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> hänvisar till <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>all körning<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> kan lydelsen av artikel 2.1 a i förordning nr 561/2006, jämförd med artikel 4 a i samma förordning, inte utesluta vägtransport av gods för icke-kommersiella ändamål från förordningens tillämpningsområde.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28</NO.P><TXT>Denna bokstavstolkning stöds av det sammanhang i vilket artikel 2.1 a i förordning nr 561/2006 ingår. Genom artikel 3 h i förordningen undantas nämligen vägtransporter som utförs med fordon <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger 7,5 ton, vilka används för icke-kommersiell transport av gods<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> uttryckligen från förordningens tillämpningsområde. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 39 i sitt förslag till avgörande följer det av en jämförelse mellan denna bestämmelse och artikel 2.1 a i nämnda förordning att icke-kommersiell vägtransport av gods är undantagen från tillämpningsområdet för förordning nr 561/2006 endast om det berörda fordonets högsta tillåtna vikt inte överstiger 7,5 ton.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29</NO.P><TXT>Omvänt gäller att icke-kommersiell vägtransport av gods, enligt dessa två bestämmelser sammantagna, omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 561/2006 när det aktuella fordonets högsta tillåtna vikt överstiger 7,5 ton, och transporten ska då utföras med iakttagande av de bestämmelser om körtider, raster och viloperioder för föraren som fastställs i nämnda förordning samt de skyldigheter och krav avseende installation, användning och besiktning av färdskrivare som följer av förordning nr 165/2014.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30</NO.P><TXT>Konstaterandet i föregående punkt påverkas inte av den omständigheten att ett fordon, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, är inrett för att användas dels som tillfällig privat bostad, dels som lastutrymme för icke-kommersiell transport av gods.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31</NO.P><TXT>När det gäller vägtransport av gods bestäms nämligen tillämpningsområdet för förordning nr 561/2006, enligt såväl artikel 2.1 a som artikel 3 h i denna förordning, av det berörda fordonets <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>högsta tillåtna vikt<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/>, utan att det förhållandet att fordonet inretts såsom anges i föregående punkt, fordonets lastkapacitet eller den kategori i vilken det är registrerat i det nationella vägtrafikregistret är relevanta i detta hänseende.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32</NO.P><TXT>Denna tolkning stöds även av de mål som eftersträvas med förordning nr 561/2006, bland annat att förbättra trafiksäkerheten och att främja en bättre övervakning och tillsyn i medlemsstaterna av de bestämmelser som avses i artikel 1 i förordningen, jämförd med skäl 17 i förordningen. Förverkligandet av dessa mål skulle nämligen äventyras om det förhöll sig så att fordon, vars högsta tillåtna vikt överstiger 7,5 ton, inte omfattas av de skyldigheter i fråga om trafiksäkerhet som föreskrivs i nämnda förordning om de används som tillfällig privatbostad och som lastutrymme för icke-kommersiell transport av gods.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33</NO.P><TXT>Det ska tilläggas att de eventuella olägenheter som följer av de skyldigheter som gäller på grund av att ett fordon vars <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>högsta tillåtna vikt<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>, i den mening som avses i artikel 4 m i förordning nr 561/2006, överstiger 7,5 ton omfattas av denna förordning, även när fordonet används för<?PAGE NO="7"?> vägtransporter av gods för icke-kommersiella ändamål, inte framstår som oproportionerliga i förhållande till målet att förbättra trafiksäkerheten. Detta mål kan nämligen inte begränsas till att avse vägtransporter av gods i kommersiellt syfte. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 47 i sitt förslag till avgörande skulle målet att förbättra trafiksäkerheten, som unionslagstiftaren hade för avsikt att förverkliga när den antog förordning nr 561/2006, äventyras om alla vägtransporter av gods för icke-kommersiella ändamål skulle uteslutas från tillämpningsområdet för förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34</NO.P><TXT>Detsamma gäller målet att, i enlighet med artikel 1 i förordning nr 561/2006, främja bättre övervakning och tillsyn i medlemsstaterna av de regler som fastställs i denna förordning och i förordning nr 165/2014.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa överväganden ska de frågor som ställts besvaras enligt följande. Artikel 2.1 a i förordning nr 561/2006, jämförd med artikel 3 h i samma förordning, ska tolkas så, att begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>vägtransport av gods<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/>, i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen, omfattar vägtransport som utförs med ett fordon vars högsta tillåtna vikt, i den mening som avses i artikel 4 m i nämnda förordning, överstiger 7,5 ton, och detta även när fordonet är inrett för att användas dels som tillfällig privat bostad, dels som lastutrymme för icke-kommersiell transport av gods. Fordonets lastkapacitet och den kategori i vilken det registrerats i det nationella vägtrafikregistret saknar betydelse i detta hänseende.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Rättegångskostnader</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36</NO.P><TXT>Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><JURISDICTION><INTRO>Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:</INTRO><P><HT TYPE="BOLD">Artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den <DATE ISO="20060315">15 mars 2006</DATE> om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den <DATE ISO="20140204">4 februari 2014</DATE>, jämförd med artikel 3 h i förordning nr 561/2006, i dess ändrade lydelse,</HT></P><P><HT TYPE="BOLD">ska tolkas så,</HT></P><P><HT TYPE="BOLD">att begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>vägtransporter av gods<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>, i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen, omfattar vägtransport som utförs med ett fordon vars högsta tillåtna vikt, i den mening som avses i artikel 4 m i förordning nr 561/2006, i ändrad lydelse, överstiger 7,5 ton, och detta även när fordonet är inrett för att användas dels som tillfällig privat bostad, dels som lastutrymme för icke-kommersiell transport av gods. Fordonets lastkapacitet och den kategori i vilken det registrerats i det nationella vägtrafikregistret saknar betydelse i detta hänseende.</HT></P></JURISDICTION></CONTENTS.JUDGMENT><SIGNATURE.CASE><SIGNATORY><P>Underskrifter</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></JUDGMENT>