Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Estlands nationella reformprogram 2013 med avgivande av rådets yttrande om Estlands stabilitetsprogram för 2012–2017 /* COM/2013/0356 final - 2013/ () */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Estlands nationella reformprogram 2013
med avgivande av rådets yttrande om Estlands stabilitetsprogram för 2012–2017 EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr
1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga
finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt artikel 5.2, med beaktande av Europeiska kommissionens
rekommendation[2], med beaktande av Europaparlamentets
resolutioner[3], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs
yttrande, efter att ha hört ekonomiska och finansiella
kommittén, och av följande skäl: (1) Den 26 mars 2010 antog
Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och
sysselsättning – Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den
ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder
behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och
konkurrenskraft i Europa. (2) Den 13 juli 2010 antog rådet,
på grundval av kommissionens förslag, en rekommendation om de allmänna
riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014)
och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas
sysselsättningspolitik[4],
vilka tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna
uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska
politik och sysselsättningspolitik. (3) Den 29 juni 2012 antog EU:s
stats- och regeringschefer en tillväxt- och sysselsättningspakt, som är en
enhetlig ram för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå, och
där alla tillgängliga medel, instrument och politiska åtgärder ska användas. De
beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och förband sig
särskilt att uppnå målen i Europa 2020-strategin och genomföra de landspecifika
rekommendationerna. (4) Den 6 juli 2012 antog rådet
en rekommendation om Estlands nationella reformprogram för 2012 och avgav ett
yttrande om Estlands uppdaterade stabilitetsprogram för 2011–2015. (5) Den 28 november 2012 antog kommissionen
den årliga tillväxtöversikten[5],
som inleder den europeiska planeringsterminen 2013 för samordning av den
ekonomiska politiken. Samma dag antog kommissionen även, på grundval av
förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska
obalanser, rapporten om varningsmekanismen[6],
där Estland inte identifierades som en medlemsstat som skulle bli föremål för
en fördjupad granskning. (6) Den 14 mars 2013 antog
Europeiska rådet prioriteringar för att säkerställa finansiell stabilitet,
budgetkonsolidering och tillväxtfrämjande insatser. Det betonade behovet att
genomföra en differentierad och tillväxtfrämjande budgetkonsolidering,
återställa normala lånevillkor i ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft,
ta itu med arbetslösheten och krisens sociala följdverkningar samt modernisera
den offentliga förvaltningen. (7) Den 30 april 2013 lade
Estland fram sitt stabilitetsprogram för 2013, som omfattar perioden 2012–2017,
och samma dag sitt nationella reformprogram för 2013. För att beakta inbördes
samband mellan de båda programmen har de bedömts samtidigt. (8) På grundval av bedömningen av
stabilitetsprogrammet för 2013 enligt rådets förordning (EG) nr 1466/97 anser
rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmets
beräkningar av de offentliga finanserna är rimligt för perioden 2013–2014, då
den reala BNP-ökningen väntas uppgå till i genomsnitt ca 3,3 %. Enligt
kommissionens vårprognos 2013 kommer tillväxten att uppgå till 3,5 % under
2013–2014. Landet uppnådde ett totalt budgetunderskott på 0,3 % av BNP för
2012. I programmet bekräftas det föregående målet på medellång sikt för de
offentliga finanserna i form av ett strukturellt överskott. Detta är mer
ambitiöst än vad som krävs enligt stabilitets- och tillväxtpakten. Eftersom det
strukturella saldot utgjordes av ett överskott 2012 uppnådde landet sitt mål på
medellång sikt för de offentliga finanserna ett år tidigare än vad som angavs i
landets föregående program. Budgetstrategins mål enligt stabilitetsprogrammet
är att föra en hållbar finanspolitik som främjar en balanserad tillväxt, genom
att stanna kvar vid målet på medellång sikt för de offentliga finanserna
samtidigt som tillräckliga finanspolitiska buffertar ackumuleras och
skattetrycket på arbete minskas. Det planerade totala underskottet på 0,5 % av
BNP för 2013 ska enligt programmet förbättras under prognosperioden, så att det
upphör 2014 och därefter övergår till ett överskott. Enligt en övergripande
bedömning av det omräknade strukturella saldot, inklusive en analys av
utgiftsriktmärket, kommer Estland inte att avvika avsevärt från målet på
medellång sikt för de offentliga finanserna under 2013 och återgå till ett
strukturellt överskott 2014. Skuldkvoten ligger långt under 60 % av BNP och
kommer enligt programmet sannolikt att sjunka efter 2013 till omkring 9 % av
BNP under 2015–2016. Estland planerar att under 2013 införa en regel om ett
strukturellt budgetsaldo i linje med kraven i fördraget om stabilitet,
samordning och styrning. Denna regel bör kompletteras av en förstärkning av de
fleråriga utgiftsmålens bindande karaktär så snart som budgetregeln har
införts. (9) När det gäller
arbetsmarknaden fortsätter sysselsättningen att stiga, även om den alltjämt
hindras av flaskhalsar i form av ihållande ungdomsarbetslöshet och långfristig
arbetslöshet, kompetensglapp och ökande brist på arbetskraft, bland annat
beroende på långvariga hälsoproblem. Socialförsäkringssystemet borde bli mer
flexibelt och riktat och tillhandahålla stödtjänster och incitament till
arbetslösa och inaktiva personer som skulle kunna få anställning igen,
samtidigt som aktiveringsåtgärderna borde förstärkas så att de når de som mest
behöver dem. De familjepolitiska utgifternas kostnadseffektivitet skulle kunna
förbättras på ett budgetneutralt sätt, bland annat genom att förmåner
omfördelas från föräldrabidrag till mer effektiva åtgärder som barnomsorg,
vilket väntas få positiva effekter på kvinnors sysselsättning. Den ekonomiska
utvecklingen i olika regioner måste hanteras på ett mer samordnat sätt så att
resultaten blir mer synliga. (10) När det gäller utbildning har
Estland till viss del infört rekommendationerna från 2012: en reform av den
högre utbildningen antogs 2012 och en ny allsidig reform av yrkesutbildning och
fortbildning ska antas under 2013. Man bör särskilt uppmärksamma att
arbetsmarknadens parter involveras i tillräcklig grad så att ett fullgott antal
lärlingsplatser inom yrkesutbildningen skapas. Man har ännu inte uppfyllt det
viktiga åtagandet att rationalisera tillhandahållandet av högstadie- och
gymnasieutbildning. Landet måste ta itu med den alltjämt relativt höga
ungdomsarbetslösheten mot bakgrund av den höga andelen personer som inte har
yrkesutbildning. Tillträdet till livslångt lärande för lågkvalificerade arbetstagare
är ännu inte tillräckligt bra och åtgärder för arbetslösa unga personer
motsvarar inte alltid arbetsmarknadens behov på ett trovärdigt sätt. Den låga
graden av samarbete mellan den offentliga forskningen och ekonomin hämmar
alltjämt produktivitetstillväxten och påverkar landets konkurrenskraft.
Internationalisering och prioritering av forsknings- och innovationssystemet
fortsätter att vara en utmaning, med tanke på ekonomins ringa storlek. (11) Landets energiintensitet är
fortsatt mycket hög. Även om staten har vidtagit vissa åtgärder behöver
insatserna fortsätta och utökas, med ytterligare tonvikt på renovering av
bostadsbyggnader. Landets nybilsflotta är den mest energiintensiva i EU och
konsumtionsmönstren ändras inte trots de höjda punktskatterna på bränsle. Om
ytterligare insatser inte görs kommer Estland sannolikt inte att uppnå sitt
utsläppsmål i fråga om växthusgaser, särskilt inte om inget görs inom
transport- och bostadssektorn. Landets energimarknad är fortsatt relativt
isolerad, med tanke på att förbindelserna till andra länder är otillräckliga. (12) Tillhandahållandet av de
tjänster som lokala myndigheter enligt lag måste tillhandahålla är i flertalet
sektorer otillfredsställande, i synnerhet när det gäller långtidsvård,
familjestöd, hälso- och sjukvård, utbildning och transport. Detta är en följd
av de lokala myndigheternas låga administrativa kapacitet och glappet mellan de
intäkter de får och de ansvarsområden de tilldelats. Någon genomförbar plan för
att förbättra den lokala förvaltningen har ännu inte fastställts. (13) Inom ramen för den europeiska
planeringsterminen har kommissionen gjort en omfattande analys av Estlands
ekonomiska politik. Både stabilitetsprogrammet och det nationella
reformprogrammet har bedömts. Kommissionen har beaktat inte bara programmens
relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Estland utan
även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot
bakgrund av behovet av att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i
unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter
på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska
planeringsterminen avspeglas i rekommendationerna 1 till 5 nedan. (14) Mot bakgrund av denna bedömning
har rådet granskat Estlands stabilitetsprogram och dess yttrande[7] avspeglas särskilt i
rekommendation 1 nedan. (15) I samband med den europeiska
planeringsterminen har kommissionen också gjort en analys av den ekonomiska
politiken i euroområdet som helhet. Utifrån detta har rådet utfärdat särskilda
rekommendationer till de medlemsstater som har euro som valuta. Estland bör
också säkerställa att dessa rekommendationer genomförs i tid och till fullo. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Estland att
vidta följande åtgärder under perioden 2013–2014: 1. Föra en tillväxtvänlig finanspolitik,
bevara sunda offentliga finanser enligt plan och säkerställa att målet på
medellång sikt för de offentliga finanserna uppnås under hela programperioden.
Komplettera den planerade budgetregeln med mer bindande fleråriga utgiftsregler
inom ramen för budgetramen på medellång sikt och fortsätta att effektivisera de
offentliga utgifterna. 2. Öka incitamenten att arbeta genom att
göra de olika befintliga socialförsäkringssystemen mer konsekventa och genom
att öka flexibiliteten vid tilldelning av sociala förmåner och göra dem mer
riktade. Förbättra tillhandahållandet av sociala tjänster, däribland
barnomsorg, samtidigt som familjepolitikens ändamålsenlighet och
kostnadseffektivitet höjs. Förstärka aktiveringsåtgärderna för att göra det
lättare för långtidsarbetslösa och personer som mottar invaliditetsförmåner
eller ersättning för arbetsoförmåga att återvända till arbetsmarknaden. Inrätta
en samordnad strategi för att gynna ekonomisk utveckling i regioner som
kännetecknas av hög arbetslöshet. 3. Fortsätta insatserna för att
utbildningssystemen ska bli mer anpassade till arbetsmarknadens behov, bland
annat genom att i högre grad involvera arbetsmarknadens parter och genomföra
riktade åtgärder för att ta itu med ungdomsarbetslöshet. Avsevärt höja
lågkvalificerade personers deltagande i livslångt lärande. Intensifiera
insatserna för att fastställa prioriteringar för och internationalisera
forsknings- och innovationssystemen och utöka samarbetet mellan företag,
institut för högre utbildning och forskningsinstitut. 4. Förbättra energieffektiviteten, särskilt
inom byggnads- och transportsektorn, och stärka miljöincitamenten i fråga om
fordon och avfall, genom att se över bilbeskattningen och/eller höja
punktskatterna på motorbränslen. Påskynda utvecklingen av gränsöverskridande
energiförbindelser, för att diversifiera energiförsörjningen och främja
konkurrens på energimarknaden. 5. Uppnå bättre balans mellan lokala
myndigheters intäkter och de ansvarsområden de tilldelats. Höja lokala
myndigheters effektivitet och säkerställa att lokala offentliga tjänster av god
kvalitet tillhandahålls. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [2] COM(2013) 356 final. [3] P7_TA(2013)0052 och P7_TA(2013)0053. [4] Rådets beslut 2013/208/EU av den 22 april 2013. [5] COM(2012) 750 final. [6] COM(2012) 751 final. [7] Enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.