(1a)

Tillämpningsområdet för direktiv (EU) 2015/637 bör också utvidgas, utöver unionsmedborgare, till att omfatta alla andra personer som har laglig rätt till konsulärt skydd i en medlemsstat, så att dessa personer kan få detta skydd från en annan medlemsstat på samma villkor som icke-företrädda medborgare. Denna kategori av personer kan omfatta erkända flyktingar, statslösa personer och andra personer som inte är medborgare i något land, personer som är lagligen bosatta i en medlemsstat och är innehavare av en resehandling utfärdad i den medlemsstaten samt personer som åtnjuter tillfälligt skydd.

(2)

Kriser som leder till ansökningar om konsulärt skydd ökar i frekvens och omfattning. Covid-19-pandemin, krisen i Afghanistan, Rysslands anfallskrig mot Ukraina, konflikten i Sudan, hemtransporterna från Israel och Gaza och andra liknande kriser har gett upphov till ett sammanhang för att identifiera brister och överväga hur unionsmedborgarnas utövande av rätten till konsulärt skydd ytterligare kan underlättas. Mot bakgrund av dessa erfarenheter och för att förenkla förfarandena för medborgare och konsulära myndigheter bör reglerna och förfarandena i direktiv (EU) 2015/637 förtydligas och strömlinjeformas, för ett mer verkningsfullt tillhandahållande av konsulärt skydd till icke-företrädda unionsmedborgare, särskilt i krissituationer. De tillgängliga resurserna bör utnyttjas på bästa sätt på medlemsstats- och unionsnivå, både lokalt i tredjeländer och i huvudstäderna.

(2)

Kriser som leder till ansökningar om konsulärt skydd ökar i frekvens och omfattning. Covid-19-pandemin, krisen i Afghanistan 2021 , Rysslands anfallskrig mot Ukraina, konflikten i Sudan, hemtransporterna från Israel och Gaza , den ökande mängden humanitära kriser samt naturkatastrofer och av människan orsakade katastrofer och andra liknande kriser har gett upphov till ett sammanhang för att identifiera brister och överväga hur unionsmedborgarnas utövande av rätten till konsulärt skydd ytterligare kan underlättas. Unionens förmåga att reagera på dessa pågående kriser bör stärkas genom att man åtgärdar eventuella brister och stärker beredskaps-, informationsinsamlings- och beslutsförmågan inför och under kriser. Mot bakgrund av dessa erfarenheter och för att förenkla förfarandena för medborgare och konsulära myndigheter bör reglerna och förfarandena i direktiv (EU) 2015/637 förtydligas och strömlinjeformas, för ett mer verkningsfullt tillhandahållande av konsulärt skydd till icke-företrädda unionsmedborgare, särskilt i krissituationer. De tillgängliga resurserna bör utnyttjas på bästa sätt på medlemsstats- och unionsnivå, både lokalt i tredjeländer och i huvudstäderna.

(4)

För att förbättra rättssäkerheten för konsulära myndigheter och medborgare är det lämpligt att fastställa mer detaljerade kriterier till stöd för bedömningen av huruvida en unionsmedborgare ska betraktas som icke-företrädd och därmed berättigad till konsulärt skydd från den medlemsstat vars konsulära myndigheter unionsmedborgaren har kontaktat. Dessa kriterier bör vara tillräckligt flexibla och tillämpas mot bakgrund av lokala omständigheter, exempelvis resmöjligheterna eller säkerhetssituationen i det aktuella tredjelandet. I detta sammanhang bör tillgänglighet och närhet förbli viktiga faktorer.

(4)

För att förbättra rättssäkerheten för konsulära myndigheter och medborgare är det lämpligt att fastställa mer detaljerade kriterier till stöd för bedömningen av huruvida en unionsmedborgare ska betraktas som icke-företrädd och därmed berättigad till konsulärt skydd från den medlemsstat vars konsulära myndigheter unionsmedborgaren har kontaktat. Dessa kriterier bör vara tillräckligt pragmatiska och flexibla och tillämpas mot bakgrund av lokala omständigheter, exempelvis resmöjligheterna eller säkerhetssituationen i det aktuella tredjelandet. I detta sammanhang bör tillgänglighet , närhet och säkerhet förbli viktiga faktorer.

(5)

Som ett första kriterium bör de konsulära myndigheterna ta hänsyn till hur svårt det är för medborgare att inom rimlig tid på ett säkert sätt nå eller nås av ambassaden eller konsulatet för den medlemsstat de är medborgare i, med beaktande av det begärda biståndets art och hur brådskande det är samt vilka medel, i synnerhet ekonomiska resurser, som är tillgängliga för dem. Till exempel bör behovet av en provisorisk EU-resehandling till följd av förlust av resehandlingar i princip leda till att en medborgare betraktas som icke-företrädd om medborgaren skulle behöva resa över natten eller med flyg för att nå ambassaden eller konsulatet för den medlemsstat de är medborgare i, eftersom det inte kan förväntas att medborgaren reser under sådana förhållanden.

(5)

Som ett första kriterium bör de konsulära myndigheterna ta hänsyn till hur svårt det är för medborgare att inom 48 timmar på ett säkert sätt nå eller nås av ambassaden eller konsulatet för den medlemsstat de är medborgare i, med beaktande av det begärda biståndets art och hur brådskande det är samt vilka medel, i synnerhet ekonomiska resurser, som är tillgängliga för dem. Även om den lämpliga tidsperioden beror på de särskilda omständigheterna i varje begäran om bistånd, bör den tid som medborgarna har på sig att på ett säkert sätt nå eller nås av sin medlemsstats ambassad eller konsulat under inga omständigheter överstiga 48 timmar. Till exempel bör behovet av en provisorisk EU-resehandling till följd av förlust av resehandlingar i princip leda till att en medborgare betraktas som icke-företrädd om medborgaren skulle behöva resa över natten eller med flyg för att nå ambassaden eller konsulatet för den medlemsstat de är medborgare i, eftersom det inte kan förväntas att medborgaren reser under sådana förhållanden.

(7)

Begreppet avsaknad av beskickning bör tolkas så att det säkerställs att rätten till konsulärt skydd är verkningsfullt. Om medborgaren hänvisas till sin hemmedlemsstats ambassad eller konsulat, bör medborgaren betraktas som icke-företrädd om det konsulära skyddet därigenom sannolikt skulle äventyras, i synnerhet om ärendet är så brådskande att det krävs omedelbara åtgärder från den ambassad eller det konsulat som anmodats. Detta är särskilt aktuellt i krissituationer, där avsaknad av bistånd inom rimlig tid kan få särskilt negativa konsekvenser för medborgaren.

(7)

Begreppet avsaknad av beskickning bör tolkas så att det säkerställs att rätten till konsulärt skydd är verkningsfullt. Om medborgaren hänvisas till sin hemmedlemsstats ambassad eller konsulat, bör medborgaren betraktas som icke-företrädd om det konsulära skyddet därigenom sannolikt skulle äventyras, i synnerhet om ärendet är så brådskande att det krävs omedelbara åtgärder från den ambassad eller det konsulat som anmodats. Detta är särskilt aktuellt i krissituationer, där avsaknad av bistånd inom rimlig tid kan få särskilt negativa konsekvenser för medborgaren. Dessutom bör man ta hänsyn till betydande minskningar av personalstyrkan vid ambassader eller konsulat, eftersom sådana avsevärt kan påverka ändamålsenligheten och effektiviteten i deras insatser och ytterligare skulle kunna förvärra de utmaningar som medborgare som söker konsulärt bistånd ställs inför.

(11)

Ansökningar bör inte överföras om det konsulära skyddet därigenom skulle äventyras, i synnerhet om ärendet är så brådskande att det krävs omedelbara åtgärder från den anmodade medlemsstatens ambassad eller konsulat. Detta kan till exempel vara fallet vid allvarliga medicinska nödsituationer eller till synes godtyckliga gripanden. Dessutom bör icke-företrädda medborgare hållas informerade om sådana eventuella överföringar.

(11)

Ansökningar bör inte överföras om det konsulära skyddet därigenom skulle äventyras, i synnerhet om ärendet är så brådskande att det krävs omedelbara åtgärder från den anmodade medlemsstatens ambassad eller konsulat. Detta kan till exempel vara fallet vid allvarliga medicinska nödsituationer eller till synes godtyckliga eller politiskt motiverade gripanden. Dessutom bör icke-företrädda medborgare hållas informerade om sådana eventuella överföringar.

(13)

När medlemsstaterna tillhandahåller konsulärt skydd till icke-företrädda medborgare bör de ta hänsyn till de särskilda behoven hos utsatta grupper, såsom underåriga utan medföljande vuxen, gravida kvinnor, personer med nedsatt rörlighet, personer med funktionsnedsättning eller enskilda som riskerar att diskrimineras på någon grund, såsom de som anges i artikel 21 i stadgan.

(13)

När medlemsstaterna tillhandahåller konsulärt skydd till icke-företrädda medborgare bör de ta hänsyn till en intersektionell strategi för de särskilda behoven hos utsatta grupper, såsom underåriga utan medföljande vuxen, offer för tvångsäktenskap eller äktenskaplig fångenskap, vilka bör ges rättsligt och psykologiskt stöd , gravida kvinnor, personer med nedsatt rörlighet, äldre, personer med funktionsnedsättning eller enskilda som riskerar att diskrimineras på någon grund, såsom de som anges i artikel 21 i stadgan.

(19)

För att säkerställa beredskapen inför eventuella konsulära kriser som kräver bistånd till icke-företrädda medborgare bör det lokala konsulära samarbetet mellan medlemsstaterna och unionens delegationer i tredjeländer innefatta korrespondens om frågor som är relevanta för sådana medborgare, däribland om deras säkerhet och skydd, inrättandet av gemensamma konsulära beredskapsplaner och anordnandet av konsulära övningar. Det kan därvid vara särskilt relevant för orepresenterade medlemsstaters konsulära myndigheter att inkluderas i sådant lokalt konsulärt samarbete när de samordnar den konsulära krisberedskapen och krishanteringen.

(19)

För att säkerställa beredskapen inför eventuella konsulära kriser som kräver bistånd till icke-företrädda medborgare – inbegripet naturkatastrofer, politiska oroligheter eller terrordåd – bör det lokala konsulära samarbetet mellan medlemsstaterna och unionens delegationer i tredjeländer innefatta korrespondens om frågor som är relevanta för sådana medborgare, däribland om deras säkerhet och skydd, inrättandet av gemensamma konsulära beredskapsplaner och mekanismer för snabba insatser samt anordnandet av konsulära övningar. Det kan därvid vara särskilt relevant för orepresenterade medlemsstaters konsulära myndigheter att inkluderas i sådant lokalt konsulärt samarbete när de samordnar den konsulära krisberedskapen och krishanteringen.

(23)

För att säkerställa en ändamålsenlig samordning av konsulärt bistånd bör gemensamma konsulära beredskapsplaner också, när så är lämpligt, ta hänsyn till den roll och de ansvarsområden som tillkommer de ledande staterna, dvs. medlemsstater som är representerade i ett visst tredjeland och som ansvarar för att samordna och leda biståndet till icke-företrädda medborgare under kriser. För att säkerställa att gemensamma konsulära beredskapsplaner hålls fortsatt aktuella bör de även utvärderas årligen, i samband med konsulära övningar. Samtidigt bör gemensamma konsulära beredskapsplaner inte tolkas som att de ersätter medlemsstaternas befintliga nationella krisplaner eller påverkar medlemsstaternas ansvar att lämna konsulärt bistånd till sina egna medborgare.

(23)

För att säkerställa en ändamålsenlig samordning av konsulärt bistånd bör gemensamma konsulära beredskapsplaner också, när så är lämpligt, ta hänsyn till den roll och de ansvarsområden som tillkommer de ledande staterna, dvs. medlemsstater som är representerade i ett visst tredjeland och som ansvarar för att samordna och leda biståndet till icke-företrädda medborgare under kriser. För att säkerställa att gemensamma konsulära beredskapsplaner hålls fortsatt aktuella bör de även utvärderas årligen , eller oftare om det föreligger extraordinära omständigheter som kräver det , i samband med konsulära övningar. Samtidigt bör gemensamma konsulära beredskapsplaner inte tolkas som att de ersätter medlemsstaternas befintliga nationella krisplaner eller påverkar medlemsstaternas ansvar att lämna konsulärt bistånd till sina egna medborgare , utan som en sammanhängande strategi som dessutom kan bidra till att samordna de företrädda medlemsstaternas insatser .

(25)

Reserekommendationer, dvs. information som lämnas av medlemsstaterna om den relativa säkerheten vid resor till specifika tredjeländer, gör det möjligt för resenärer att fatta ett välgrundat beslut om ett visst resmål, inbegripet tredjeländer där den medlemsstat de är medborgare i inte är representerad. Även om det är medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda reserekommendationer är det lämpligt att de samordnar innehållet, särskilt i krissituationer, för att i möjligaste mån säkerställa en enhetlig nivå i rekommendationerna. Detta skulle kunna inbegripa att man enas om en gemensam struktur för de risknivåer som anges i reserekommendationerna, med användning av utrikestjänstens säkra plattform. Sådan samordning bör om möjligt äga rum i ett tidigt skede när medlemsstaterna planerar att ändra nivån på sina reserekommendationer.

(25)

Reserekommendationer, dvs. information som lämnas av medlemsstaterna om den relativa säkerheten vid resor till specifika tredjeländer, bör regelbundet uppdateras så att resenärer kan fatta ett välgrundat beslut om ett visst resmål, inbegripet tredjeländer där den medlemsstat de är medborgare i inte är representerad. Även om det är medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda reserekommendationer är det lämpligt att de samordnar innehållet, särskilt i samband med kriser , för att säkerställa en enhetlig nivå i rekommendationerna. Detta skulle kunna inbegripa att man enas om en gemensam struktur för de risknivåer som anges i reserekommendationerna, med användning av utrikestjänstens säkra plattform. Sådan samordning bör äga rum i ett tidigt skede när medlemsstaterna planerar att ändra nivån på sina reserekommendationer.

(26)

Effektiv samordning är avgörande för att säkerställa en verkningsfull krishantering. För att säkerställa en sådan samordning bör medlemsstaterna stödjas av utrikestjänstens krishanteringscentrum och kommissionens centrum för samordning av katastrofberedskap. Samordnad krishantering på unionsnivå är särskilt viktig i de situationer som kräver evakuering, för att säkerställa att det tillgängliga stödet tillhandahålls på ett effektivt sätt och att tillgänglig evakueringskapacitet utnyttjas på bästa sätt. Av detta skäl bör information om tillgänglig evakueringskapacitet delas i god tid, även vid räddnings- och evakueringsinsatser med militära tillgångar.

(26)

Effektiv samordning är avgörande för att säkerställa en verkningsfull krishantering. För att säkerställa en sådan samordning måste medlemsstaterna stödjas av och få information i rätt tid av utrikestjänstens krishanteringscentrum och kommissionens centrum för samordning av katastrofberedskap. Samordnad krishantering på unionsnivå är särskilt viktig i de situationer som kräver evakuering, för att säkerställa att det tillgängliga stödet tillhandahålls på ett snabbt och effektivt sätt och att tillgänglig evakueringskapacitet utnyttjas på bästa sätt. Av detta skäl bör relevant förstahandsinformation, exempelvis om tillgänglig evakueringskapacitet , delas i god tid för att göra det möjligt att reagera snabbt och effektivt , även vid räddnings- och evakueringsinsatser med militära tillgångar. I detta avseende bör utrikestjänsten kunna ta emot automatisk och kontinuerlig information från medlemsstaterna om situationen i tredjeländer.

(28)

Gemensamma konsulära grupper bör bygga på principerna om frivilligt deltagande, solidaritet med representerade medlemsstater, jämlikhet vid beslut om interna arbetsstrukturer, enkelhet i gruppernas sammansättning, kostnadsdelning – där varje medlemsstat, unionsinstitution eller unionsorgan bär sina egna driftskostnader – flexibilitet, synlighet för unionens samordnade insatser och öppenhet gentemot relevanta tredjeländer.

(28)

Gemensamma konsulära grupper bör bygga på principerna om solidaritet med representerade medlemsstater, jämlikhet vid beslut om interna arbetsstrukturer, enkelhet i gruppernas sammansättning, kostnadsdelning – där varje medlemsstat, unionsinstitution eller unionsorgan bär sina egna driftskostnader – flexibilitet, synlighet för unionens samordnade insatser och öppenhet gentemot relevanta tredjeländer.

(30)

För att stödja unionsmedborgare i trångmål är det viktigt att förse dem med tillförlitlig information om hur de kan använda sig av konsulärt bistånd i tredjeländer. Kommissionens avdelningar och utrikestjänsten bör bidra till detta mål genom att sprida relevant information, inbegripet information som ska tillhandahållas av medlemsstater om sina konsulära nätverk och de tredjeländer med vilka de har ingått praktiska arrangemang om delat ansvar för att tillhandahålla konsulärt skydd till icke-företrädda medborgare. För att underlätta behandlingen av sådan information bör den tillhandahållas i maskinläsbart format.

(30)

För att stödja unionsmedborgare i trångmål är det viktigt att förse dem med tillförlitlig och lättillgänglig information om hur de kan använda sig av konsulärt bistånd i tredjeländer , inbegripet digitala kontaktalternativ . Kommissionens avdelningar och utrikestjänsten bör i nära samordning med medlemsstaterna sprida relevant information, inbegripet information som tillhandahålls av medlemsstater om sina konsulära nätverk och de tredjeländer med vilka de har ingått praktiska arrangemang om delat ansvar för att tillhandahålla konsulärt skydd till icke-företrädda medborgare. För att underlätta behandlingen av sådan information bör den tillhandahållas i maskinläsbart format.

(30a)

Medlemsstaterna bör säkerställa att aktuell information om konsulärt skydd är lättillgänglig för medborgarna. I detta avseende bör unionsmedborgarna omedelbart underrättas om sina rättigheter och förfarandena för att utöva dessa när de befinner sig i tredjeländer, särskilt i krissituationer.

(31)

Medlemsstaterna bör vidta ytterligare åtgärder för att öka unionsmedborgarnas medvetenhet om sin rätt till konsulärt skydd, varvid hänsyn även bör tas till de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning. Eftersom de kostnader som detta medför för medlemsstaterna är begränsade skulle ett sätt att åstadkomma detta kunna vara att återge ordalydelsen i artikel 23 i EUF-fördraget i pass som utfärdas av medlemsstaterna, för att därigenom öka medborgarnas medvetenhet om rätten till skydd av diplomatiska och konsulära myndigheter, vilket kommissionen rekommenderade redan i sin rekommendation K(2007) 5841 (5). Medlemsstaterna skulle också kunna tillhandahålla information om icke-företrädda medborgares rätt till konsulärt skydd i reserekommendationer och kampanjer om konsulärt bistånd. De skulle också kunna samarbeta med de leverantörer av persontransporttjänster och de transportknutpunkter som erbjuder resor till tredjeländer, till exempel genom att uppmana dem att lägga till relevant information om rätten till konsulärt skydd i det informationsmaterial som tillhandahålls kunderna.

(31)

Medlemsstaterna bör vidta ytterligare åtgärder för att öka unionsmedborgarnas medvetenhet om sin rätt till konsulärt skydd, varvid hänsyn även bör tas till de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning. Eftersom de kostnader som detta medför är begränsade bör medlemsstaterna återge ordalydelsen i artikel 23 i EUF-fördraget i pass som utfärdas av medlemsstaterna, för att därigenom öka medborgarnas medvetenhet om rätten till skydd av diplomatiska och konsulära myndigheter, vilket kommissionen rekommenderade redan i sin rekommendation K(2007) 5841 (5). Medlemsstaterna bör också tillhandahålla information om icke-företrädda medborgares rätt till konsulärt skydd i reserekommendationer och kampanjer om konsulärt bistånd. De bör också samarbeta med de leverantörer av persontransporttjänster och de transportknutpunkter som erbjuder resor till tredjeländer, till exempel genom att uppmana dem att lägga till relevant information om rätten till konsulärt skydd i det informationsmaterial som tillhandahålls kunderna.

(32)

De finansiella bestämmelserna i direktiv (EU) 2015/637 bör anpassas för att förenkla återbetalning och fortsatt säkerställa ekonomisk bördefördelning. Det bör i synnerhet vara möjligt för icke-företrädda medborgare att på samma villkor som den bistående medlemsstatens medborgare direkt ersätta kostnaderna för den tjänst som tillhandahålls av den medlemsstaten, för att undvika den administrativa börda som begäran om ersättning från den medlemsstat personen är medborgare i ger upphov till. Därutöver bör medlemsstaterna också ha möjlighet att avstå från att ta ut sådana kostnader. Eftersom icke-företrädda medborgare i vissa situationer kanske inte kan betala när de ansöker om bistånd, särskilt när de blivit bestulna på sina kontanter och andra betalningsmedel, är det nödvändigt att föreskriva att den bistående medlemsstatens konsulära myndigheter kan ålägga dem att underteckna ett åtagande om återbetalning. Myndigheterna i den bistående medlemsstaten kan på grundval av ett sådant åtagande begära ersättning för kostnaderna fyra veckor efter det att biståndet tillhandahölls.

(32)

De finansiella bestämmelserna i direktiv (EU) 2015/637 bör anpassas för att förenkla återbetalning och fortsatt säkerställa ekonomisk bördefördelning. Det bör i synnerhet vara möjligt för icke-företrädda medborgare att på samma villkor som den bistående medlemsstatens medborgare direkt ersätta kostnaderna för den tjänst som tillhandahålls av den medlemsstaten, för att undvika den administrativa börda som begäran om ersättning från den medlemsstat personen är medborgare i ger upphov till. Därutöver bör medlemsstaterna också ha möjlighet att avstå från att ta ut sådana kostnader. Eftersom icke-företrädda medborgare i vissa situationer kanske inte kan betala när de ansöker om bistånd, särskilt när de blivit bestulna på sina kontanter och andra betalningsmedel, är det nödvändigt att föreskriva att den bistående medlemsstatens konsulära myndigheter kan ålägga dem att underteckna ett åtagande om återbetalning. Myndigheterna i den bistående medlemsstaten kan på grundval av ett sådant åtagande begära ersättning för kostnaderna tre månader efter det att biståndet tillhandahölls.

(33)

I fall där kostnaderna inte har återbetalats av medborgaren direkt, dvs. varken omedelbart vid ansökningstillfället eller senare på begäran av den bistående medlemsstaten på grundval av åtagandet om återbetalning, bör den bistående medlemsstaten ha rätt att begära ersättning för kostnaderna från den icke-företrädda medborgarens hemmedlemsstat. För att undvika att man ställs inför begäranden om ersättning efter längre tidsperioder bör den bistående medlemsstaten och medborgarens hemmedlemsstat ges en rimlig tidsfrist för framställande av begäran respektive för återbetalning.

(33)

I fall där kostnaderna inte har återbetalats av medborgaren direkt, dvs. varken omedelbart vid ansökningstillfället eller senare på begäran av den bistående medlemsstaten på grundval av åtagandet om återbetalning, bör den bistående medlemsstaten ha rätt att begära ersättning för kostnaderna från den icke-företrädda medborgarens hemmedlemsstat. För att undvika att man ställs inför begäranden om ersättning efter längre tidsperioder bör den bistående medlemsstaten och medborgarens hemmedlemsstat ges en rimlig tidsfrist för framställande av begäran respektive för återbetalning. Tidsfristen bör vara anpassad efter hur komplicerat problemet är, hur mycket anläggningens personal deltar och varaktigheten för biståndet.

(34a)

En lämplig ökning av utrikestjänstens budget och personalresurser bör beviljas, utöver inkomsterna från medlemsstaternas återbetalningar, för att garantera ett korrekt genomförande av ansvaret för att tillhandahålla bistånd och/eller skydd till EU-medborgarna.

(41)

Vid behandlingen av sådana särskilda kategorier av personuppgifter bör medlemsstaternas behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ säkerställa lämpliga och specifika åtgärder för att skydda de registrerades intressen. När så är möjligt bör detta inbegripa kryptering av sådana personuppgifter och specifik tilldelning av åtkomsträttigheter för personal som har åtkomst till de angivna typerna av särskilda kategorier av personuppgifter.

(41)

Vid behandlingen av sådana särskilda kategorier av personuppgifter bör medlemsstaternas behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ säkerställa lämpliga och specifika åtgärder för att skydda de registrerades intressen och rättigheter . När så är möjligt bör detta inbegripa kryptering av sådana personuppgifter och specifik tilldelning av åtkomsträttigheter för personal som har åtkomst till de angivna typerna av särskilda kategorier av personuppgifter.

(-1)

I artikel 4 ska följande stycke 1a läggas till:

(a)

Hur svårt det är för berörda medborgare att inom rimlig tid på ett säkert sätt nå eller nås av ambassaden eller konsulatet för den medlemsstat de är medborgare i, med beaktande av det begärda biståndets art och hur brådskande det är samt vilka medel som de har till sitt förfogande.

(a)

Hur svårt det är för berörda medborgare att inom rimlig tid på ett säkert sätt nå eller nås av ambassaden eller konsulatet för den medlemsstat de är medborgare i, med beaktande av det begärda biståndets art och hur brådskande det är samt vilka medel som de har till sitt förfogande. Även om den lämpliga tidsperioden beror på de särskilda omständigheterna i varje begäran om bistånd, får den tid som medborgarna har på sig att på ett säkert sätt nå eller nås av sin medlemsstats ambassad eller konsulat under inga omständigheter överstiga 48 timmar.

(2)

I artikel 9 ska leden e och f ersättas med följande:

(2)

I artikel 9 ska följande led läggas till :

”e)

Nödsituationer som kräver praktiskt stöd, evakuering och hjälp med hemtransport.

(f)

Behov av en provisorisk EU-resehandling som infördes genom direktiv (EU) 2019/997 (*).

(fa)

Domstolsförfaranden i brådskande fall som kräver omedelbar uppmärksamhet.

(a)

En analys av den konsulära situationen i landet, inbegripet en översikt över medlemsstaternas ambassader eller konsulat, en uppskattning av antalet unionsmedborgare och deras lokalisering samt en riskbedömning av de mest sannolika scenarier som kan komma att påverka unionsmedborgarna.

(a)

En analys av den konsulära situationen i landet, inbegripet en översikt över medlemsstaternas ambassader eller konsulat, en uppskattning av antalet unionsmedborgare och deras lokalisering samt en riskbedömning av de mest sannolika scenarier som kan komma att påverka unionsmedborgarna , till exempel, men inte begränsat till, militära risker, politiska risker, brottsrisker och hälsorisker samt naturkatastrofer .

(a)

Återgivande av artikel 23 första meningen i EUF-fördraget på nationella pass.

(ca)

Införande av digital teknik och automatiska meddelandesystem, såsom sms via telefonnäten, för att förse unionsmedborgarna med viktiga kontaktuppgifter för konsulärt skydd när de reser in i ett tredjeland, samt varningsmeddelanden i krissituationer.

(fa)

säkerställa efterlevnad av bestämmelserna i artikel 13.4 om medborgarnas registrering och anmälan av sina resor till eller bosättning i tredjeländer.

(fb)

tillhandahålla den information och de varningar som avses i artikel 13c.1 -a,

(fc)

behandla information om och registreringar av resor eller bosättning som lämnas i enlighet med artikel 13.4.