<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><JUDGMENT xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.JUDGMENT><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-66/20</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62020CJ0066</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:670">EU:C:2021:670</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>11</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>11</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.JUDGMENT><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Dom av den <DATE ISO="20210902">2. 9. 2021</DATE> – Mål C‑66/20</HT></P><P><HT TYPE="SC">Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung Münster</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens dom</HT> (fjärde avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20210902">2 september 2021</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="STAR" NOTE.ID="E0001"><P>Rättegångsspråk: italienska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 267 FEUF</KEYWORD><KEYWORD>Begreppet nationell domstol</KEYWORD><KEYWORD>Kriterier</KEYWORD><KEYWORD>Procura della Repubblica di Trento (åklagaren i Trento, Italien)</KEYWORD><KEYWORD>Avvisning av begäran om förhandsavgörande</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><JUDGMENT.INIT><P>I mål C‑66/20,</P><P>angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Procura della Repubblica di Trento (åklagaren i Trento, Italien) genom beslut av den <DATE ISO="20200115">15 januari 2020</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20200124">24 januari 2020</DATE>, i förfarandet angående erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder avseende</P></JUDGMENT.INIT><PARTIES><P><HT TYPE="BOLD">XK,</HT></P><P>ytterligare deltagare i rättegången:</P><P><HT TYPE="BOLD">Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung Münster,</HT></P></PARTIES><P>meddelar</P><PREAMBLE><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden M. Vilaras samt domarna N. Piçarra, D. Šváby, S. Rodin och K. Jürimäe (referent),</P><P>generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona,</P><P>justitiesekreterare: A. Calot Escobar,</P></PREAMBLE.INIT><GR.VISA><VISA>efter det skriftliga förfarandet,</VISA></GR.VISA><GR.CONSID><CONSID><P>med beaktande av de yttranden som avgetts av:</P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av G. Aiello och E. Figliolia, avvocati dello Stato,</P></ITEM><ITEM><P>Tysklands regering, genom J. Möller, M. Hellmann och F. Halabi, samtliga i egenskap av ombud,</P></ITEM><?PAGE NO="2"?><ITEM><P>Portugals regering, genom L. Inez Fernandes, A. Pimenta, D. Capinha, P. Barros da Costa och L. Medeiros, samtliga i egenskap av ombud,</P></ITEM><ITEM><P>Europeiska kommissionen, genom C. Cattabriga och M. Wasmeier, båda i egenskap av ombud,</P></ITEM></LIST></CONSID></GR.CONSID><GR.VISA><VISA>och efter att den <DATE ISO="20210311">11 mars 2021</DATE> ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,</VISA></GR.VISA><PREAMBLE.FINAL>följande</PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE><CONTENTS.JUDGMENT><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Dom</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2 c ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den <DATE ISO="20140403">3 april 2014</DATE> om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="130" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2014">EUT L 130, 2014, s. 1</REF.DOC.OJ>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2</NO.P><TXT>Begäran har framställts i samband med en begäran om verkställighet i Italien av ett beslut om en europeisk utredningsorder som fattats av Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung Münster (myndigheten för skattebrott och skatteutredningar i Münster, Tyskland) (nedan kallad Finanzamt Münster) avseende XK.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3</NO.P><TXT>Skäl 34 i direktiv 2014/41 har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>Detta direktiv behandlar på grund av sitt tillämpningsområde endast provisoriska åtgärder i bevisinhämtningssyfte. Det bör i detta avseende betonas att allt material, inklusive finansiella tillgångar, kan omfattas av olika provisoriska åtgärder under det straffrättsliga förfarandet, inte enbart i bevisinhämtningssyfte utan också i förverkandesyfte. Skillnaden mellan de provisoriska åtgärdernas båda syften är inte alltid tydlig och de provisoriska åtgärdernas syfte kan förändras under förfarandets gång. Det är därför av största vikt att bibehålla ett flexibelt samband mellan de olika instrument som tillämpas på detta område. Bedömningen av huruvida materialet ska användas som bevis och därmed vara föremål för en utredningsorder bör dessutom av samma skäl göras av den utfärdande myndigheten.<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></P></CONSID></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4</NO.P><TXT>I artikel 1 i direktivet, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>Den europeiska utredningsordern och skyldigheten att verkställa den<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="001.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>En europeisk utredningsorder (nedan kallad utredningsorder) är ett rättsligt avgörande som har utfärdats eller godkänts av en rättslig myndighet i en medlemsstat (nedan kallad den utfärdande staten) för genomförande av en eller flera specifika utredningsåtgärder i en annan medlemsstat (nedan kallad den verkställande staten) i syfte att inhämta bevis i enlighet med detta direktiv.</ALINEA><ALINEA>…</ALINEA></PARAG><?PAGE NO="3"?><PARAG IDENTIFIER="001.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna ska verkställa en utredningsorder på grundval av principen om ömsesidigt erkännande och i enlighet med detta direktiv.<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5</NO.P><TXT>Artikel 2 i direktivet har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Definitioner<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/>, och lyder enligt följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>I detta direktiv gäller följande definitioner:</P><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">utfärdande myndighet:</HT></TXT><P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>i)</NO.P><TXT>en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare som är behörig i det berörda fallet, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>ii)</NO.P><TXT>en annan behörig myndighet, enligt den utfärdande statens definition, som i det enskilda fallet handlar i egenskap av utredande myndighet i straffrättsliga förfaranden, med behörighet att besluta om bevisinhämtning i enlighet med nationell rätt. Dessutom ska utredningsordern, efter granskning av dess överensstämmelse med villkoren för utfärdande av en europeisk utredningsorder enligt detta direktiv, i synnerhet villkoren i artikel 6.1, och innan den översänds till den verkställande myndigheten, godkännas av en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare i den utfärdande staten. Om utredningsordern har godkänts av en rättslig myndighet, kan den myndigheten också betraktas som en utfärdande myndighet med avseende på översändandet av utredningsordern.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>d)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">verkställande myndighet</HT>: en myndighet som har behörighet att erkänna en utredningsorder och se till att den verkställs i enlighet med detta direktiv och med de förfaranden som är tillämpliga vid liknande inhemska ärenden. Sådana förfaranden kan kräva ett bemyndigande av domstol i den verkställande staten, om så krävs i den statens nationella lagstiftning.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6</NO.P><TXT>Artikel 5 i samma direktiv har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>Utredningsorderns innehåll och form<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>Utredningsordern, som återges i formuläret i bilaga A, ska fyllas i och undertecknas av den utfärdande myndigheten, som också ska intyga att innehållet är riktigt och korrekt.</P><P>Utredningsordern ska särskilt innehålla följande uppgifter:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Uppgift om den utfärdande myndigheten och i förekommande fall den godkännande myndigheten.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7</NO.P><TXT>I artikel 6 i direktivet, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>Villkor för utfärdande och översändande av en utredningsorder<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="006.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Den utfärdande myndigheten får endast utfärda en utredningsorder om den har konstaterat att följande villkor är uppfyllda:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Utfärdandet av utredningsordern är nödvändigt och proportionellt med avseende på de förfaranden som avses i artikel 4 och med beaktande av den misstänkta eller tilltalade personens rättigheter, och</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="4"?><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>den eller de utredningsåtgärder som anges i utredningsordern kunde ha begärts under samma förutsättningar i ett liknande inhemskt ärende.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="006.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Den utfärdande myndigheten ska i varje enskilt ärende göra en bedömning av huruvida de villkor som avses i punkt 1 är uppfyllda.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="006.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Om en verkställande myndighet har skäl att tro att de villkor som avses i punkt 1 inte har uppfyllts, får den samråda med den utfärdande myndigheten om vikten av att verkställa utredningsordern. Efter samrådet får den utfärdande myndigheten besluta att återkalla utredningsordern.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8</NO.P><TXT>Artikel 9 i direktivet har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>Erkännande och verkställighet<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>. I punkterna 1–3 i den artikeln föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="009.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Den verkställande myndigheten ska utan krav på vidare formaliteter erkänna en utredningsorder som översänds i enlighet med detta direktiv och se till att den verkställs på samma sätt och på samma villkor som om den berörda utredningsåtgärden hade begärts av en myndighet i den verkställande staten, såvida inte denna myndighet beslutar att åberopa något av skälen för icke-erkännande eller icke-verkställighet eller något av skälen för att skjuta upp verkställigheten enligt detta direktiv.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="009.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Den verkställande myndigheten ska rätta sig efter de särskilda formaliteter och förfaranden som uttryckligen anges av den utfärdande myndigheten, såvida inte annat föreskrivs i detta direktiv och under förutsättning att sådana formaliteter och förfaranden inte strider mot de grundläggande rättsprinciperna i den verkställande staten.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="009.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Om en verkställande myndighet tar emot en utredningsorder som inte har utfärdats av en sådan utfärdande myndighet som avses i artikel 2 c ska den verkställande myndigheten återsända utredningsordern till den utfärdande staten.<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9</NO.P><TXT>I artikel 11 i direktiv 2014/41, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>Skäl för icke-erkännande eller icke-verkställighet<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>, anges i punkt 1 skälen för att vägra erkännande eller verkställighet av en europeisk utredningsorder i den verkställande staten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10</NO.P><TXT>Formuläret för den europeiska utredningsordern, som återfinns i bilaga A till samma direktiv, innehåller bland annat ett avsnitt L, i vilket uppgifter om den rättsliga myndighet som har godkänt den europeiska utredningsordern vid behov ska anges.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Tysk rätt</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11</NO.P><TXT>I 386 § i Abgabenordnung (skattelagen), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="386.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>(1)</NO.PARAG><ALINEA>Om en skatteöverträdelse misstänks, ska skattemyndigheten göra en utredning av de faktiska omständigheterna. I denna avdelning betecknas Hauptzollamt [(huvudtullkontoret)], Finanzamt [(skattekontoret)], Bundeszentralamt für Steuern [(den federala skattemyndigheten)] och Familienkasse [(familjebidragskassan)] som skattemyndigheten.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="386.002"><NO.PARAG>(2)</NO.PARAG><ALINEA><P>Skattemyndigheten ska genomföra utredningar självständigt, med iakttagande av de begränsningar som anges i artikel 399 § punkt 1, 400 § och 401 §, om omständigheterna</P><?PAGE NO="5"?><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>endast utgör en skatteöverträdelse, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>samtidigt åsidosätter andra strafflagar och åsidosättandet rör kyrkoskatt eller andra lagstadgade skatter med avseende på skatteunderlag, skatteunderlag för mark och byggnader eller skattebelopp.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="386.003"><NO.PARAG>(3)</NO.PARAG><ALINEA>Punkt 2 ska inte tillämpas om den tilltalade har frihetsberövats.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="386.004"><NO.PARAG>(4)</NO.PARAG><ALINEA>Skattemyndigheten får när som helst överlämna det straffrättsliga förfarandet till åklagarmyndigheten, och åklagaren får när som helst ta över det straffrättsliga förfarandet. I båda fallen kan åklagarmyndigheten, i samförstånd med skattemyndigheten, på nytt överlämna det straffrättsliga förfarandet till skattemyndigheten.<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12</NO.P><TXT>399 § punkt 1 i denna lag har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>Om skattemyndigheten handlar självständigt enligt 386 § punkt 2, ska den ha de befogenheter och skyldigheter som åklagarmyndigheten har under förundersökningsskedet.<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13</NO.P><TXT>I 400 § i denna lag föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>Om det under utredningen inhämtas tillräcklig bevisning för ett avgörande av målet, ska skattemyndigheten begära att domstolen meddelar ett summariskt strafföreläggande, om ärendet kan bli föremål för ett summariskt straffrättsligt förfarande. Om så inte är fallet ska skattemyndigheten överlämna akten till åklagarmyndigheten.<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Italiensk rätt</HT></HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Straffprocesslagen</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14</NO.P><TXT>Artikel 257.1 i codice di procedura penale (straffprocesslagen) har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>I enlighet med artikel 324 får den misstänkta, den person vars tillgångar har beslagtagits och den person som kan ha rätt att återfå tillgångarna, lämna in en begäran om omprövning av beslutet om beslagtagande, även i sak.<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Lagstiftningsdekret nr 108/17</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15</NO.P><TXT>Direktiv 2014/41 införlivades i italiensk rätt genom decreto legislativo n. 108 – Norme di attuazione della direttiva 2014/41/UE del Parlamento europeo e del Consiglio, del 3 aprile 2014, relativa all’ordine europeo di indagine penale (lagstiftningsdekret nr 108 om införlivande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den <DATE ISO="20140403">3 april 2014</DATE> om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området) av den <DATE ISO="20170621">21 juni 2017</DATE> (GURI nr 162 av den <DATE ISO="20170713">13 juli 2017</DATE>) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 108/17).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16</NO.P><TXT>I artikel 4.1–4.4 i lagstiftningsdekret nr 108/17 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="004.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Åklagaren vid domstolen i den domkrets där de begärda åtgärderna ska utföras ska genom motiverat beslut erkänna utredningsordern inom 30 dagar från mottagandet eller, om så inte är fallet, inom den frist som angetts av den utfärdande myndigheten och i vart fall inom 60 dagar.<?PAGE NO="6"?> Åklagaren ska underrätta procuratore nazionale antimafia e antiterrorismo [(åklagaren vid den nationella myndigheten för bekämpning av maffian och terrorism)] om att utredningsordern har mottagits i syfte att samordna utredningarna, när det rör sig om utredningar av brott som avses i artikel 51.3a och 51.3c i straffprocesslagen. Under alla omständigheter ska en kopia av det mottagna utredningsbeslutet översändas till justitieministeriet.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="004.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Verkställighet ska ske inom 90 dagar på det sätt som uttryckligen begärts av den utfärdande myndigheten, i den mån detta inte strider mot principerna i statens rättsordning. Utförandet av de åtgärder som avses i artiklarna 21 och 22 regleras under alla omständigheter av italiensk rätt.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="004.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Om det finns brådskande skäl eller vid behov ska erkännande och verkställighet ske inom den kortaste tid som den utfärdande myndigheten har angett.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="004.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Åklagarmyndighetens kansli ska delge den misstänktes advokat beslutet om erkännande inom den tidsfrist som gäller för det meddelande som denne enligt italiensk lag har rätt till för att utföra åtgärderna. När det i italiensk lag endast föreskrivs en rätt för advokaten att närvara vid genomförandet av åtgärden utan föregående delgivning, ska beslutet om erkännande delges när åtgärden genomförs eller omedelbart därefter.<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17</NO.P><TXT>Artikel 5.1 och 5.2 i nämnda dekret har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="005.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>När den utfärdande myndigheten begär att domstolen ska vidta åtgärden eller när den anmodade åtgärden enligt italiensk lag ska vidtas av domstol, ska åklagaren erkänna utredningsbeslutet och begära verkställighet hos förundersökningsdomaren.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="005.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Så snart begäran har mottagits ska domstolen godkänna verkställigheten efter att ha kontrollerat villkoren för erkännande av utredningsbeslutet.<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18</NO.P><TXT>I artikel 13 i lagstiftningsdekretet föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="013.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Inom fem dagar efter den underrättelse som avses i artikel 4.4 får den misstänkte och dennes advokat överklaga beslutet om erkännande till förundersökningsdomaren.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="013.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Förundersökningsdomaren fattar beslut efter att ha hört åklagaren. Beslutet ska delges åklagaren och den berörda personen.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="013.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Åklagaren ska utan dröjsmål underrätta den utfärdande myndigheten om beslutet. Om invändningen bifalls, ska beslutet om erkännande upphävas.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="013.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>En invändning hindrar inte verkställigheten av utredningsbeslutet och översändandet av resultaten av de åtgärder som vidtas. Under alla omständigheter kan åklagaren underlåta att översända resultaten av de åtgärder som vidtas, om detta riskerar att orsaka allvarlig och irreparabel skada för den misstänkte, den tilltalade eller den berörda personen.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="013.005"><NO.PARAG>5.</NO.PARAG><ALINEA>När de skäl för avslag som anges i artikel 10 är uppfyllda ska förundersökningsdomaren, när den har att pröva verkställigheten av utredningsbeslutet enligt artikel 5, även på begäran av parterna förordna om att det beslut om erkännande som meddelats av åklagaren ska upphävas.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="013.006"><NO.PARAG>6.</NO.PARAG><ALINEA>Om beslutet om erkännande upphävs ska utredningsbeslutet inte verkställas.</ALINEA></PARAG><?PAGE NO="7"?><PARAG IDENTIFIER="013.007"><NO.PARAG>7.</NO.PARAG><ALINEA>Den misstänkte eller tilltalade, dennes advokat, den person vars bevisning eller tillgångar har frysts samt den person som skulle ha rätt till återställande av bevisning kan även överklaga beslutet om erkännande av utredningsbeslutet om att frysa bevisning. Domaren beslutar i egenskap av rådsavdelning i den mening som avses i artikel 127 i straffprocesslagen. I ett sådant fall kan åklagaren och de berörda personerna överklaga domstolsavgörandet till Högsta domstolen inom 10 dagar från delgivningen av domstolsavgörandet. Högsta domstolen beslutar i egenskap av rådsavdelning inom 30 dagar från dagen för överklagandet. Ett överklagande medför inte uppskov med verkställigheten.<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20191114">14 november 2019</DATE> mottog Procura della Repubblica di Trento (allmänna åklagaren i Trento, Italien) (nedan kallad åklagaren i Trento) en europeisk utredningsorder som samma dag hade utfärdats av Finanzamt Münster, i vilken begärdes att husrannsakan skulle genomföras i XK:s affärslokaler inom ramen för en undersökning om skatteflykt avseende inkomstbeskattning som genomfördes med stöd av bestämmelserna i skattelagen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20</NO.P><TXT>Avsnitt L i den europeiska utredningsordern, där det vid behov ska finnas kontaktuppgifter till den rättsliga myndighet som har godkänt utredningsordern, var inte ifyllt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="20191220">20 december 2019</DATE> begärde åklagaren i Trento att Finanzamt Münster skulle översända en kopia av den europeiska utredningsorder som godkänts av en rättslig myndighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22</NO.P><TXT>Genom e-postmeddelande av den <DATE ISO="20200108">8 januari 2020</DATE> underrättade Finanzamt Münster åklagaren i Trento om att den europeiska utredningsordern inte behövde godkännas av en rättslig myndighet. Finanzamt Münster förklarade nämligen att Finanzamt Münster, enligt 399 § punkt 1 i skattelagen, skulle anses vara en rättslig myndighet i den mening som avses i artikel 2 c i direktiv 2014/41, eftersom Finanzamt Münster fullgör åklagares uppgifter i förfaranden avseende överträdelser av skattelagstiftningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23</NO.P><TXT>I beslutet om hänskjutande har åklagaren i Trento påpekat att den europeiska utredningsordern nödvändigtvis måste vara ett rättsligt avgörande, i den meningen att den, i enlighet med artikel 2 c i direktiv 2014/41, antingen ska antas av en rättslig myndighet eller antas av en förvaltningsmyndighet och godkännas av en rättslig myndighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24</NO.P><TXT>Såsom analogt framgår av domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161110">10 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Özçelik</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑453/16 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:860">EU:C:2016:860</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), som rörde den europeiska arresteringsorder som regleras av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den <DATE ISO="20020613">13 juni 2002</DATE> om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="190" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2002">EGT L 190, 2002, s. 1</REF.DOC.OJ>), innebär nämligen den höga graden av förtroende mellan medlemsstaterna att en rättslig myndighet ingriper i samband med antagandet av en europeisk utredningsorder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25</NO.P><TXT>I förevarande fall har Finanzamt Münster, som är en förvaltningsmyndighet, hävdat att den kan utfärda en europeisk utredningsorder som undertecknats av dess administrativa chef, utan att detta beslut måste godkännas av en domare eller åklagare, med motiveringen att den är behörig att utöva samma rättigheter och samma ansvar som den tyska åklagarmyndigheten, enligt 399 § punkt 1 i skattelagen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26</NO.P><TXT>Åklagaren i Trento har understrukit att det nationella målet ger upphov till frågan huruvida och i vilken utsträckning artikel 2 c i direktiv 2014/41 tillåter en medlemsstat att översända en europeisk utredningsorder som har utfärdats av en förvaltningsmyndighet när denna inte har godkänts av en rättslig myndighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27</NO.P><TXT>Åklagaren i Trento anser att EU-domstolens överväganden i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190527">27 maj 2019</DATE>, <NAME.CASE>OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑508/18 och C‑82/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:456">EU:C:2019:456</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), i vilka rambeslut 2002/584 var i fråga, är tillämpliga med avseende på direktiv 2014/41, eftersom en europeisk utredningsorder, även om den inte påverkar den personliga friheten, utgör en mycket ingripande åtgärd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28</NO.P><TXT>Dessutom anser åklagaren i Trento att denne är behörig att begära förhandsavgörande från EU-domstolen, trots att en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF endast kan härröra från en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>domstol i en medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29</NO.P><TXT>EU-domstolen har visserligen redan, i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19961212">12 december 1996</DATE>, <NAME.CASE>X</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑74/95 och C‑129/95</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1996:491">EU:C:1996:491</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), slagit fast att den italienska åklagarmyndigheten inte var behörig att begära förhandsavgörande från EU‑domstolen. Åklagaren i Trento anser emellertid att den domen inte är relevant i förevarande fall, eftersom det mål som gav upphov till den domen rörde ett straffrättsligt förfarande som inletts vid åklagarmyndigheten, vilken inte hade till uppgift att helt oberoende avgöra en tvist, utan att i förekommande fall låta den behöriga domstolen få kännedom om tvisten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30</NO.P><TXT>Åklagaren i Trento har emellertid påpekat att denne inte är part i det utredningsförfarande som Finanzamt Münster genomför i Tyskland. Vidare skulle åklagaren i Trento inte kunna vidta några straffrättsliga åtgärder i Italien för de gärningar som avses i den europeiska utredningsorder som är aktuell i det nationella målet eller begära att en domare bedömer den europeiska utredningsordern, eftersom det enligt italiensk rätt ankommer på åklagarmyndigheten och inte på domare att erkänna en europeisk utredningsorder och följaktligen att verkställa den eller, i förekommande fall, vägra att erkänna den. Ingen domstol deltar således i förfarandet för erkännande av ett sådant beslut.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31</NO.P><TXT>Inom ramen för förfarandet för verkställighet av den europeiska utredningsordern ska den italienska åklagarmyndigheten kvalificeras som ett organ som har till uppgift att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>helt oberoende avgöra en tvist<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> och således som en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> i den mening som avses i artikel 267 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade åklagaren i Trento att ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>Ska artikel 2 c ii i [direktiv 2014/41], i den del det däri föreskrivs att även <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>en annan behörig myndighet, enligt den utfärdande statens definition, som i det enskilda fallet handlar i egenskap av utredande myndighet i straffrättsliga förfaranden, med behörighet att besluta om bevisinhämtning i enlighet med nationell rätt<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="2019" ID="QE0024"/> kan anses vara utfärdande myndighet, varvid det dock föreskrivs att i ett sådant fall <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>ska utredningsordern, efter granskning av dess överensstämmelse med villkoren för utfärdande av en [utredningsorder] enligt detta direktiv, i synnerhet villkoren i artikel 6.1, och innan den översänds till den verkställande myndigheten, godkännas av en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare i den utfärdande staten<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="2019" ID="QE0025"/>, tolkas så, att denna bestämmelse tillåter att en medlemsstat undantar en<?PAGE NO="9"?> förvaltningsmyndighet från skyldigheten att se till att den europeiska utredningsordern godkänns, genom att kvalificera denna förvaltningsmyndighet som <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="2019" ID="QE0026"/> i den mening som avses i artikel 2 i direktivet?<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/></P></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33</NO.P><TXT>I sina skriftliga yttranden till domstolen har den tyska regeringen och kommissionen uttryckt tvivel om huruvida åklagaren i Trento är en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/> i den mening som avses i artikel 267 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34</NO.P><TXT>Enligt EU-domstolens fasta praxis ska EU-domstolen, vid bedömningen av huruvida det hänskjutande organet är en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/> i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilket är en rent unionsrättslig fråga, beakta ett antal omständigheter, såsom huruvida organet är upprättat enligt lag, huruvida det är av stadigvarande karaktär, huruvida dess jurisdiktion är av tvingande art, huruvida dess förfarande är kontradiktoriskt, huruvida organet tillämpar rättsregler och huruvida det har en oberoende ställning (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200121">21 januari 2020</DATE>, <NAME.CASE>Banco de Santander</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑274/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:17">EU:C:2020:17</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35</NO.P><TXT>När det gäller kriterierna att det hänskjutande organet är upprättat enligt lag och att dess jurisdiktion är av tvingande art och kriterierna avseende dess varaktighet, dess oavhängighet och dess tillämpning av rättsregler, innehåller handlingarna i målet inga uppgifter som kan styrka att åklagaren i Trento inte uppfyller dessa kriterier.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36</NO.P><TXT>Det ska emellertid även prövas huruvida åklagaren i Trento, inom ramen för det förfarande som föranlett denne att begära förhandsavgörande från EU-domstolen, utövar dömande verksamhet i den mening som avses i artikel 267 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37</NO.P><TXT>I detta hänseende framgår det av domstolens fasta praxis att även om artikel 267 FEUF inte kräver att det förfarande vid den nationella domstolen, i vilket en tolkningsfråga uppkommer, är kontradiktoriskt för att nämnda domstol ska kunna begära att EU-domstolen meddelar förhandsavgörande, är de nationella domstolarna dock endast behöriga att begära att domstolen ska meddela förhandsavgörande om de har att döma i ett förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190228">28 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>Gradbeništvo Korana</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑579/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:162">EU:C:2019:162</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38</NO.P><TXT>När en italiensk åklagare, såsom åklagaren i Trento, agerar i egenskap av verkställande myndighet för en europeisk utredningsorder, i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2014/41, har denne emellertid inte att avgöra en tvist och kan följaktligen inte anses utöva dömande verksamhet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39</NO.P><TXT>I artikel 1.1 i direktiv 2014/41 definieras en europeisk utredningsorder som ett rättsligt avgörande som har utfärdats eller godkänts av en rättslig myndighet i en medlemsstat för genomförande av en eller flera specifika utredningsåtgärder i en annan medlemsstat i syfte att inhämta bevis i enlighet med detta direktiv, inbegripet sådana som redan innehas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40</NO.P><TXT>Enligt artikel 1.2 i direktiv 2014/41 ska medlemsstaterna verkställa en europeisk utredningsorder på grundval av principen om ömsesidigt erkännande och bestämmelserna i detta direktiv. Enligt artikel 9.1 i direktiv 2014/41 ska den verkställande myndigheten utan krav på vidare formaliteter erkänna en utredningsorder och se till att den verkställs på samma sätt och på samma villkor som<?PAGE NO="10"?> om den berörda utredningsåtgärden hade begärts av en myndighet i den verkställande staten. Enligt samma bestämmelse kan denna myndighet besluta att inte verkställa en europeisk utredningsorder med åberopande av något av skälen för icke-erkännande eller icke-verkställighet eller något av skälen för att skjuta upp verkställigheten enligt detta direktiv. I artikel 9.3 i direktiv 2014/41 föreskrivs dessutom att om en verkställande myndighet tar emot en utredningsorder som inte har utfärdats av en sådan utfärdande myndighet som avses i artikel 2 c i direktivet ska den verkställande myndigheten återsända utredningsordern till den utfärdande staten (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20201208">8 december 2020</DATE>, <NAME.CASE>Staatsanwaltschaft Wien (Förfalskade banköverföringar)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑584/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:1002">EU:C:2020:1002</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41</NO.P><TXT>Såsom framgår av skäl 34 i direktivet är de utredningsåtgärder som föreskrivs i en europeisk utredningsorder av provisorisk karaktär. Deras enda syfte är att skaffa fram bevis och, om de nödvändiga villkoren för detta är uppfyllda, översända dem till den utfärdande myndighet som avses i artikel 2 c i direktivet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42</NO.P><TXT>Under dessa omständigheter kan den verkställande myndigheten, i den mening som avses i artikel 2 d i direktivet, som förordnar om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder, inte anses ha till uppgift att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>döma i saken<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/> i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Det ankommer uteslutande på de behöriga rättsliga myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten att slutgiltigt ta ställning till dessa bevis inom ramen för det straffrättsliga förfarande som inletts i den utfärdande medlemsstaten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43</NO.P><TXT>När en italiensk åklagare, såsom åklagaren i Trento, agerar i egenskap av verkställande myndighet, i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2014/41, agerar denne således inte inom ramen för ett förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär, i den mening som avses i den praxis från domstolen som det erinrats om i punkt 37 i förevarande dom.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44</NO.P><TXT>Detta konstaterande påverkas inte av den omständighet som det hänskjutande organet och den italienska regeringen har nämnt i sitt yttrande och i sina svar till domstolen, nämligen att det i lagstiftningsdekret nr 108/17 inte föreskrivs någon domstolsprövning av åklagarmyndighetens beslut att inte erkänna en europeisk utredningsorder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45</NO.P><TXT>En sådan omständighet som för övrigt endast avser det fallet att en europeisk utredningsorder inte erkänns saknar nämligen relevans för att avgöra huruvida en italiensk åklagare, såsom åklagaren i Trento, utövar dömande verksamhet, i den mening som avses i artikel 267 FEUF, när den ska meddela ett beslut om erkännande och verkställighet av en sådan europeisk utredningsorder. Denna omständighet påverkar inte konstaterandet i punkterna 41 och 42 ovan att de utredningsåtgärder som föreskrivs i en utredningsorder till sin natur är av provisorisk karaktär och att beslut om erkännande och verkställighet av en sådan utredningsorder därför inte kan likställas med avgöranden av rättskipningskaraktär.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar domstolen att den begäran om förhandsavgörande som framställts av åklagaren i Trento inte kan tas upp till sakprövning.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="11"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Rättegångskostnader</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47</NO.P><TXT>Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><JURISDICTION><INTRO>Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:</INTRO><P><HT TYPE="BOLD">Den begäran om förhandsavgörande som framställts av Procura della Repubblica di Trento (åklagaren i Trento, Italien) genom beslut av den <DATE ISO="20200115">15 januari 2020</DATE> avvisas.</HT></P></JURISDICTION></CONTENTS.JUDGMENT><SIGNATURE.CASE><SIGNATORY><P>Underskrifter</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></JUDGMENT>