(1)

Vid sitt 39:e möte, 2016, beslutade Internationella civila luftfartsorganisationens församling (Icao), som inrättats genom konventionen angående internationell civil luftfart (konventionen), genom sin resolution A39-3 (resolution A39-3) att utarbeta en global marknadsbaserad åtgärd för att begränsa utsläppen av växthusgaser från internationell luftfart till 2020 års nivåer. Unionens ståndpunkt när det gäller utarbetandet och antagandet av denna mekanism och dess olika närmare detaljer fastställdes genom rådets beslut (EU) 2016/915 (1).

(2)

Den 27 juni 2018, vid det tionde sammanträdet inom ramen för Icao-rådets 214:e möte, antog Icao-rådet den första utgåvan av volym IV i bilaga 16 till konventionen: Internationella standarder och rekommenderad praxis på miljöskyddsområdet – Systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Corsia). I linje med resolution A39-3, som ersattes av resolution A40-19 vilken antogs av Icao-församlingen under dess 40:e möte (resolution A40-19), fastställs i denna första utgåva bland annat de utsläppsvärden som ska användas för att beräkna tillväxtfaktorerna (både tillväxtfaktorn för sektorn och tillväxtfaktorerna för flygplansoperatörerna). Dessa värden fastställs som genomsnittet av de koldioxidutsläpp från internationell luftfart som omfattades av Corsia under 2019 och 2020 (på sektorsnivå och på nivån för enskilda flygplansoperatörer).

(3)

Den pågående covid-19-pandemin kommer att leda till en betydande minskning av koldioxidutsläppen från internationell luftfart under 2020. Den kommer därför också att leda till användning av betydligt lägre utsläppsvärden inom ramen för Corsia för att beräkna tillväxtfaktorerna. Om dessa värden inte ändras skulle användningen av sådana betydligt lägre utsläppsvärden inom ramen för Corsia kunna leda till avsevärt högre kompensationskrav, beroende på i vilken takt den internationella flygtrafiken återhämtar sig och på hur koldioxidutsläppen från internationell flygtrafik utvecklas.

(4)

Det är sannolikt och viktigt att Icao-rådet, vid sitt 220:e möte den 8–26 juni 2020, fattar ett beslut om ändring av de utsläppsvärden som används för att beräkna tillväxtfaktorerna inom ramen för Corsia, närmare bestämt när det gäller den referensperiod som ska beaktas (referensperiod).

(5)

Varje ändring av internationella standarder och rekommenderad praxis inom ramen för Corsia skulle utgöra ett beslut som fattas av ett organ som inrättas genom ett avtal och som har rättslig verkan i den mening som avses i artikel 218.9 i EUF-fördraget.

(6)

Även om unionen och dess medlemsstater konsekvent har förespråkat ett globalt minskningsmål för utsläppen av växthusgaser från internationell luftfart på en nivå som inte överstiger 2020 års nivåer, verkar det under de rådande omständigheterna som om en hänvisning till 2019 som referensperiod är den närmaste möjliga proxyvariabeln baserad på verkliga uppgifter för att återspegla Icaos långsiktiga mål om koldioxidneutral tillväxt från 2020, enligt vad som fastställs i resolution A 39–3. Mot denna bakgrund och i syfte att bibehålla tillräckligt stort stöd, för att bevara de grundläggande delarna av Corsias utformning och på grundval av den information som för närvarande finns tillgänglig, bör kalenderåret 2019 godtas som referensperiod.

(7)

Det alternativ som tagits upp i den aktuella debatten, dvs. att fastställa olika referensperioder för olika länder beroende på deras utvecklingsnivå, vilket år de gick med i Corsia eller andra kriterier, bör inte stödjas. Det skulle strida mot principen om icke-diskriminering, såsom det erinras om i resolution A40-19, och skulle kunna äventyra Corsias fortsatta existens i dess nuvarande form.

(8)

Beslut (EU) 2016/915 bör därför ändras så att unionen och dess medlemsstater kan godta kalenderåret 2019 som referensperiod.

(9)

Principen om regelbunden översyn bör fortsätta att gälla. I det sammanhanget bör det erinras om att det i resolution A40-19 föreskrivs en översyn av Corsia vart tredje år. Den första översynen ska äga rum 2022. Betydelsen av en sådan översyn när det gäller de utsläppsvärden som används för att beräkna tillväxtfaktorerna ökar ju längre tid det tar för sektorn att nå den trafiknivå som rådde före krisen och därmed förknippade utsläpp. Om återhämtningen i luftfartssektorn blir långsam kommer 2019 års referensvärde för utsläpp sannolikt att leda till inga eller minimala kompensationskrav under Corsias pilotfas (2021–2023). Betydelsen av en sådan översyn understryks av behovet av att säkerställa överensstämmelse med ett eftersträvat långsiktigt mål för minskning av koldioxidutsläppen som är förenligt med temperaturmålen i Parisavtalet, vilket ska behandlas av Icao-församlingen. En sådan översyn kan, om det är relevant, inbegripa en definition av referensperioden.

(10)

Enligt artikel 28b.2 och 28b.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2) bör kommissionen inom 12 månader från Icaos antagande av de relevanta instrumenten, och innan den globala marknadsbaserade åtgärden börjar tillämpas, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med överväganden om hur dessa instrument kan genomföras i unionens lagstiftning genom en översyn av det direktivet och bör, om så är lämpligt, lägga fram ett förslag om att genomföra Corsia i överensstämmelse med säkerställandet av luftfartens bidrag till unionens åtagande om minskade växthusgasutsläpp från hela ekonomin till 2030.

”–

godta att de utsläppsvärden som ska användas för att beräkna de tillväxtfaktorer som fastställs i Corsia ändras så att de avser utsläppsnivåerna 2019, i syfte att beakta covid-19-pandemins påverkan på 2020 års utsläpp,”.