Även artikel 22 ändrades i mitten av 1993, men ändringarna saknar betydelse för detta mål.
Det finns två slag av exportbidrag: rörligt (eller
Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den
Rådets förordning (EEG) nr 876/68 av den
att produkterna har exporterats från gemenskapen, och att produkterna har sitt ursprung inom gemenskapen, ...
Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den
Se särskilt fjärde, trettonde och tjugofjärde skälet.
... Fristen kan dock förlängas I de fall som nämns i första stycket skall bestämmelserna i artiklarna 17.3 och 18 gälla. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får dessutom kräva att ytterligare bevis läggs fram för att styrka att produkten faktiskt har släppts ut på marknaden i oförändrat skick i det importerande tredje landet. Om det råder starkt tvivel om produkters faktiska bestämmelse kan kommissionen begära att medlemsstaterna skall tillämpa bestämmelserna i punkt 1. ...
Artikel 18 ändrades flera gånger under perioden i fråga. Ändringarna saknar betydelse för utgången av detta mål.
Artikel 19 ändrades i mitten av 1993. Också dessa ändringar är utan betydelse för detta mål.
Även artikel 22 ändrades i mitten av 1993, men ändringarna saknar betydelse för detta mål.
Kommissionens förordning (EEG) nr 2945/94 av den
Den ursprungliga texten till artikel 11 löd helt enkelt:
... om återbetalningsplikten täcks av en ännu inte frisläppt säkerhet, anses beslag av denna säkerhet enligt artiklarna 23.1 eller 33.1 gälla som indrivning av det återbetalningsskyldiga beloppet, om säkerheten redan har frisläppts, skall mottagaren betala ett belopp motsvarande den säkerhet som skulle ha blivit förverkad till en ränta som beräknas för perioden från datum för frisläppandet till dagen före betalningsdatum. ...
Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den
Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den
För kontinuerliga eller upprepade oegentligheter löper preskriptionstiden från den dag då oegentligheten upphörde. ... Preskriptionstiden avbryts av varje åtgärd som den behöriga myndigheten underrättar den berörda personen om och som har till syfte att utreda eller beivra oegentligheten. Preskriptionstiden börjar åter löpa efter varje åtgärd som innebär avbrott. Preskriptionen inträder emellertid senast den dag då en tid som motsvarar den dubbla preskriptionstiden löper ut utan att den behöriga myndigheten beslutat om någon sanktion, ... . ...
genom förpliktelse att betala tillbaka ... de belopp som uppburits på ett otillbörligt sätt, ...
I begäran om förhandsavgörande hänvisas i allmänhet till att 75 partier vidareexporterades mellan 1988 och and 1994, men på ett ställe (sidan 5) anges att det vid US Customs undersökning framgick att omkring 70 partier hade vidareexporterats under denna period.
Av undersökningen framgår att Vonk Dairy Products BV under perioden 1988-1994 exporterade 75 containrar italiensk ost till Orlando Food Corporation, USA, och att denna ost sedan fördes vidare till köpare i Kanada, framför allt National Cheese & Food Company ..., Ontario. De 75 containrarna avsåg en kvantitet om omkring 1,47 miljoner kg ost. Vonk Dairy Products BV ansökte om exportbidrag för denna kvantitet, med Förenta staterna som bestämmelseland, och erhöll omkring 8,1 miljoner nederländska gulden [omkring Av undersökningen framgår att det förekom korrespondens mellan Vonk Dairy Products BV och National Cheese & Food Company rörande nämnda ostexport. Av undersökningen framgår att den roll som Vonk Dairy Products BV spelade inte inskränkte sig enbart till export av italiensk ost till Förenta staterna, utan att företaget kände till att osten fördes vidare till Kanada och att det även deltog i marknadsföringen av den italienska osten i Kanada.
Det förefaller som om Vonk till en början ansökte om och erhöll återbetalning av de importtullar som hade erlagts för vidareexporten. Efter den
Dom av den
Punkt 26, i vilken domstolen hänvisade till domen av den
Domen i målet Eichsfelder Schlachtbetrieb, punkt 27, och domen i målet Boterlux, punkt 19.
Domen i det ovannämnda målet Boterlux, punkt 30. Om det finns misstanke om eller bevis för missbruk, får medlemsstaterna också kräva sådana bevis före beviljandet av ett fast bidrag (se samma punkt). I artikel 17.3 i förordning nr 3665/87 specificeras kravet så att produkten skall ha
Artikel 18.2 b och c.
Dom av den
Villkor för utbetalning av bidrag och doktrinen om missbruk
Vid den muntliga förhandlingen hävdade Vonk att emedan gemenskapen har föreskrivit skillnader mellan exportbidragen beroende på bestämmelseland är det inte rimligt att begära återbetalning av en exportör som har uppfyllt alla krav i gemenskapslagstiftningen om beviljande av rörliga bidrag. Myndigheterna i gemenskapen hade dessutom under flera år känt till vidareexporten från Förenta staterna till Kanada och kunde ha vidtagit ytterligare kontroller i ett tidigare skede för att åtgärda situationen.
Grekland har lagt fram ett liknande argument.
Artikel 17.1.
Artikel 17.3.
Jämför domen i det ovannämnda målet Eichsfelder Schlachtbetrieb (ovan fotnot 16), punkt 36, där domstolen tillbakavisade argumentet att återbetalning till en annan ekonomisk aktör av de importtullar som exportören har erlagt i det tredje land som utgör bestämmelseland bör innebära att den rättsliga grunden för exportbidraget retroaktivt går förlorad.
Dom av den
Kommissionens förordning (EEG) nr 2730/79 av den
Se punkt 46.
När det gäller bevis för att varorna faktiskt har övergått till fri omsättning i det tredjeland som utgör bestämmelseland: jämför artikel 5.1 sista stycket i förordning nr 3665/87, som har en mycket liknande ordalydelse.
Punkt 48. Detta konstaterande upprepas även i punkt 49 där det hänvisas till punkt 30 i den ovannämnda domen i målet Boterlux.
I den svenska texten i domen i målet Emsland-Stärke används begreppet
Punkt 51, där det hänvisas till punkt 21 i domen av den
Vidare krävs det att en subjektiv faktor föreligger, nämligen en avsikt att erhålla en förmån som följer av gemenskapsbestämmelserna genom att konstruera de omständigheter som krävs för att få förmånen. Att det föreligger en sådan subjektiv faktor kan bland annat visas genom att det bevisas att den exportör inom gemenskapen som uppbär bidraget har agerat i samförstånd med varuimportören i det tredje landet. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa huruvida dessa två faktorer föreligger. Bevisning kan föras i enlighet med nationella bestämmelser, såvitt detta inte hindrar gemenskapsrättens effektivitet. Domen i det ovannämnda målet Emsland-Stärke, punkterna 52-54. När det gäller reglerna om bevisning, se de domar som det hänvisas till i punkt 54.
Se ovan fotnot 16; se punkt 39 i domen.
I den svenska versionen av domen i det ovannämnda målet Eichsfelder Schlachtbetrieb används begreppet
Domen i det ovannämnda målet Eichsfelder Schlachtbetrieb, punkterna 41-42.
Dom av den
I punkt 3.6.
Se ovan punkt 33.
Se domen i det ovannämnda målet Eichsfelder Schlachtbetrieb, punkt 40.
Se ovan punkterna 57 och 58.
Dom av den
Dom av den
Dom av den
Domen i de ovannämnda förenade målen Deutsche Milchkontor, punkt 18, och i det ovannämnda målet Steff-Houlberg, punkt 14. Jämför också domen i de ovannämnda förenade målen BayWa, punkt 30.
Domen i de ovannämnda förenade målen BayWa, punkt 30, de ovannämnda förenade målen Deutsche Milchkontor, punkt 22, och det ovannämnda målet Steff-Houlberg, punkt 14.
Jämför artikel 4.4 i förordning nr 2988/95.
Punkt 56.
har sitt ursprung inom gemenskapen, har exporterats från gemenskapen, har kommit fram till den bestämmelseort för vilken det rörliga exportbidraget fastställdes, och har importerats till det tredjeland som är bestämmelseland inom tolv månader från den dag då exportdeklarationen togs emot och har tullbehandlats för övergång till fri konsumtion i det berörda landet.
För att få behålla den förmån som ett slutgiltigt beviljat rörligt bidrag utgör får exportören emellertid inte ha uppfört sig på ett sätt som med rätta kan betecknas som missbruk.
För att det skall kunna fastställas att det är fråga om missbruk krävs det dels att vissa objektiva förhållanden föreligger, av vilka det framgår att målsättningen med de berörda gemenskapsbestämmelserna inte har uppnåtts trots att de villkor som uppställs i bestämmelserna formellt har uppfyllts, dels att en subjektiv faktor föreligger, nämligen en avsikt att erhålla en förmån som följer av gemenskapsbestämmelserna genom att konstruera de omständigheter som krävs för att få förmånen.
Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa huruvida dessa två faktorer föreligger. Bevisning kan föras i enlighet med nationella bestämmelser, såvitt detta inte hindrar gemenskapsrättens effektivitet.
Ett konstaterande att exportören hade gjort sig skyldig till missbruk var vid tidpunkten i fråga den enda grund på vilken ett slutgiltigt utbetalat bidrag kunde anses ha betalats ut felaktigt.
Dom av den
Dom av den
Se punkt 81 i förstainstansrättens dom som citeras i punkt 7 i domstolens dom.
Dom av den
I enlighet med artiklarna 4 och 6 i rådets förordning (EEG) nr 876/68 av den har sitt ursprung inom gemenskapen, har exporterats från gemenskapen, har kommit fram till den bestämmelseort för vilken det rörliga exportbidraget fastställdes, och har importerats till det tredjeland som är bestämmelseland inom tolv månader från den dag då exportdeklarationen togs emot och har tullbehandlats för övergång till fri konsumtion i det berörda landet. För att få behålla den förmån som ett slutgiltigt beviljat rörligt bidrag utgör får exportören emellertid inte ha uppfört sig på ett sätt som med rätta kan betecknas som missbruk. För att det skall kunna fastställas att det är fråga om missbruk krävs det dels att vissa objektiva förhållanden föreligger, av vilka det framgår att målsättningen med de berörda gemenskapsbestämmelserna inte har uppnåtts trots att de villkor som uppställs i bestämmelserna formellt har uppfyllts, dels att en subjektiv omständighet föreligger, nämligen en avsikt att erhålla en förmån som följer av gemenskapsbestämmelserna genom att konstruera de omständigheter som krävs för att få förmånen. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa huruvida dessa två omständigheter föreligger. Bevisning kan föras i enlighet med nationella bestämmelser, såvitt detta inte hindrar gemenskapsrättens effektivitet. Ett konstaterande att exportören hade gjort sig skyldig till missbruk var vid tidpunkten i fråga den enda grund på vilken ett slutgiltigt utbetalat bidrag kunde anses ha betalats ut felaktigt. Oegentligheter skall anses vara kontinuerliga och upprepade i den mening som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den