(1)

Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2018/593 (2) bemyndigades Italien att till och med den 31 december 2021 införa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna 218 och 232 i direktiv 2006/112/EG (den särskilda åtgärden) för att införa obligatorisk elektronisk fakturering för alla beskattningsbara personer som är etablerade på det italienska territoriet, med undantag för beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i det direktivet.

(2)

Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2021/2251 (3) bemyndigades Italien att fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden till och med den 31 december 2024 och den särskilda åtgärdens tillämpningsområde utvidgades till att även omfatta beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i direktiv 2006/112/EG.

(3)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 11 april 2024 ansökte Italien, i enlighet med artikel 395.2 första stycket i direktiv 2006/112/EC, om bemyndigande att fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden (ansökan).

(4)

Genom en skrivelse av den 12 september 2024 överlämnade kommissionen, i enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG, ansökan till övriga medlemsstater. Genom en skrivelse av den 13 september 2024 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ansökan.

(5)

Enligt Italien har det införda obligatoriska elektroniska faktureringssystemet, som kanaliserar alla utfärdade fakturor via systemet Sistema di Interscambio, vilket förvaltas av den italienska skatteförvaltningen, till fullo uppnått sina mål, nämligen att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande, förenkla uppfyllandet av skattskyldighet och effektivisera skatteuppbörden och därigenom minska företagens administrativa kostnader.

(6)

Italien bör således bemyndigas att fortsätta att tillämpa den särskilda åtgärden till och med den 31 december 2027. Om Italien anser att en förlängning av den särskilda åtgärden efter 2027 är nödvändig bör Italien lämna in en ansökan om förlängning till kommissionen. Den ansökan bör åtföljas av en rapport om tillämpningen av den särskilda åtgärden, inbegripet en utvärdering av hur effektiv den är vad avser att bekämpa mervärdesskattebedrägeri och undandragande av mervärdesskatt att förenkla skatteuppbörden. Den rapporten bör också innehålla en utvärdering av åtgärdens effekter på beskattningsbara personer, särskilt de som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artikel 282 i direktiv 2006/112/EG.

(7)

Den särskilda åtgärden bör dock upphöra att gälla från och med datumet för tillämpningen av ett allmänt system om elektronisk fakturering som antas av rådet på grundval av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller i enlighet med någon annan relevant bestämmelse i fördraget, om ett sådant allmänt system blir tillämpligt före den 31 december 2027.

(8)

Den särskilda åtgärden bör inte påverka kundens rätt att få pappersfakturor vid gemenskapsinterna transaktioner.

(9)

Enligt de uppgifter som Italien tillhandahållit kommer den särskilda åtgärden endast i ringa utsträckning att påverka den samlade skatteintäkt som Italien uppbär i det sista konsumtionsledet och kommer inte ha någon negativ inverkan på de delar av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(10)

Genomförandebeslut (EU) 2018/593 bör därför ändras i enlighet med detta.