(1)

Europeiska centralbanken (ECB) ansvarar för att se till att den gemensamma tillsynsmekanismen fungerar på ett effektivt och enhetligt sätt. ECB övervakar hur systemet fungerar och säkerställer en enhetlig tillämpning av hög tillsynsstandard och enhetliga tillsynsresultat i de deltagande medlemsstaterna. ECB får utfärda riktlinjer till nationella behöriga myndigheter, som dessa ska följa när de utför tillsynsuppgifter och antar tillsynsbeslut.

(2)

I enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013 och Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 (ECB/2014/17) (2) säkerställer ECB en enhetlig tillämpning av tillsynskraven på kreditinstitut i de deltagande medlemsstaterna.

(3)

Även om de nationella behöriga myndigheterna har det främsta ansvaret för översynen av de styrformer, processer, rutiner och strategier som genomförs av kreditinstitut som klassificeras som mindre betydande, för att på så sätt säkerställa att deras risker hanteras och täcks på ett sunt sätt – inbegripet avsättningspolicyer och behandling av tillgångar vad gäller kapitalbaskrav – bör ECB i sin övervakande roll inom den gemensamma tillsynsmekanismen främja att höga tillsynsstandarder tillämpas enhetligt när dessa översyner genomförs. I detta sammanhang bidrar en enhetlig tillämpning av höga tillsynsstandarder vad gäller översynen av dessa mindre enheters hantering och täckning av nödlidande exponeringar inom den gemensamma tillsynsmekanismen till de mer övergripande målen att säkerställa att a) en enhetlig och effektiv tillsynsmetod tillämpas med avseende på alla kreditinstitut i de deltagande medlemsstaterna, b) det enhetliga regelverket för finansiella tjänster tillämpas enhetligt på alla kreditinstitut i de deltagande medlemsstaterna och c) alla kreditinstitut i de deltagande medlemsstaterna omfattas av en tillsyn av högsta kvalitet.

(4)

Att säkerställa att nödlidande exponeringar hanteras och täcks på lämpligt sätt har varit en viktig prioritering inom den gemensamma tillsynsmekanismen sedan den inrättades. ECB har följt en tillsynsmetod för nödlidande exponeringar som grundar sig på den ram som utarbetats av unionslagstiftaren, med beaktande av de tolkningsriktlinjer som antagits av Europeiska bankmyndigheten. Som en del av denna tillsynsmetod har ECB informerat om tillsynsförväntningar på täckningen för nödlidande exponeringar som innehas av betydande enheter under tillsyn. Dessa förväntningar avser nödlidande exponeringar där exponeringen uppkom före den 26 april 2019 och som därför inte omfattas av avdragskravet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013. (3) För mindre betydande enheter under tillsyn har täckningen för sådana nödlidande exponeringar hittills inte omfattats av någon enhetlig tillsynspraxis inom den gemensamma tillsynsmekanismen. Täckningen för nödlidande exponeringar har hanterats genom de metoder som de nationella behöriga myndigheterna har fastställt för sin respektive tillsynsverksamhet.

(5)

Baserat på ECB:s erfarenhet av den tillsynsmetod som tillämpas på betydande enheter under tillsyn främjar en tillräcklig täckning för nödlidande exponeringar som sker i rätt tid att dessa exponeringar hanteras på ett proaktivt sätt, att stocken av nödlidande exponeringar minskar och att avsättningsnivåerna står i proportion till de risker som är förknippade med respektive exponeringars tidsperiod och de återvinningsbara beloppens utveckling.

(6)

De nationella behöriga myndigheternas tillsynsmetod för täckningen för nödlidande exponeringar som innehas av mindre betydande enheter under tillsyn bör därför omfatta en översyn av avsättningsstrategier och behandling av tillgångar när det gäller kapitalbaskraven för dessa enheter under tillsyn.

(7)

En sådan tillsynsmetod för täckningen för nödlidande exponeringar bedöms vara ett effektivt verktyg för att minska två huvudrisker. Den första risken är att det fortfarande finns betydande stockar med nödlidande exponeringar som omfattar långa tidsperioder (även kallade ackumulerade nödlidande exponeringar) och begränsad täckning för avsättningar, vilket utgör bestående källor till potentiella ytterligare förluster och begränsar bankernas kapacitet till ny utlåning. Den andra risken är att det kan förekomma en inkonsekvent tillsynsbehandling av nödlidande exponeringar som omfattas respektive inte omfattas av avdragskravet enligt förordning (EU) nr 575/2013, i de fall då dessa inkonsekvenser inte motiveras av särskilda omständigheter.

(8)

Dessa båda huvudrisker är väsentliga. De aggregerade kvoterna av nödlidande exponeringar för både betydande och mindre betydande enheter under tillsyn har i allmänhet visat en ihållande nedåtgående trend sedan den gemensamma tillsynsmekanismen inrättades. Denna trend var mer uttalad för betydande enheter under tillsyn och upphörde 2024. Med tanke på att kvoterna av nödlidande exponeringar kan komma att stiga på nytt bedöms en harmoniserad tillsynsmetod för de nationella behöriga myndigheterna vad gäller täckningen för nödlidande exponeringar som innehas av mindre betydande institut under tillsyn stå i proportion till tillsynsmålet att ta itu med de båda huvudrisker som är kopplade till dessa nödlidande exponeringar eftersom mindre betydande enheter under tillsyn överlag har tillfredsställande kapitalnivåer och under senare tid har haft gott om tid för att göra framsteg när det gäller att minska och täcka ackumulerade nödlidande exponeringar på eget initiativ. Syftet med detta är att stärka motståndskraften hos mindre betydande enheter under tillsyn mot potentiell negativ utveckling i den makroekonomiska miljön och därmed sammanhängande försämringar av kreditkvaliteten.

(9)

För att bedöma huruvida mindre betydande enheter som står under tillsyn har täckning för nödlidande exponeringar enligt den här riktlinjen, är det nödvändigt att de nationella behöriga myndigheterna kan erhålla detaljerade uppgifter avseende täckningen för sådana exponeringar. Sådana uppgifter ingår aktuellt inte i den information som institut ska rapportera enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/451 (4), och därför bör de nationella behöriga myndigheterna kräva att mindre betydande enheter som står under tillsyn rapporterar dem för varje relevant referensdatum för rapportering.

1.

referensdatum för rapportering: den 31 december ett visst kalenderår.

2.

nödlidande exponering som omfattas av denna riktlinje: en exponering som uppfyller villkoren för undantag från artikel 36.1 m i förordning (EU) nr 575/2013 enligt artikel 469a i den förordningen.

3.

teknisk garanti: en garanti som i förhållande till en exponering garanterar gäldenärens förmåga att fullgöra avtalsenliga icke-ekonomiska skyldigheter, såsom tillhandahållande av varor eller utförande av arbeten gentemot en tredje part och inte har karaktären av ett kreditsubstitut.