Rättslig bedömning

Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 6 f i förordning nr 1107/2009, av punkt 2.2 i bilaga II till nämnda förordning och av proportionalitetsprincipen vad gäller de påstådda bristerna i uppgifterna

98

Vad slutligen gäller godkännandet eller förnyelsen av godkännandet av ett verksamt ämne, har sökanden tillagt att den rapporterande medlemsstaten slutgiltigt kontrollerar att dokumentationen är fullständig när det bedöms huruvida ansökan kan prövas. Efter detta skede kan det enligt sökanden inte längre ifrågasättas huruvida ansökan kan prövas. Efsa får begära ytterligare upplysningar som ska lämnas inom 90 dagar (godkännande) eller inom en månad (förnyelse), men Efsa kan inte ifrågasätta själva bedömningen att ansökan om förnyelse av ett verksamt ämne kan prövas.

106

För det tredje saknas det grund för sökandens argument att Efsa, i den mån som den rapporterande medlemsstaten hade förklarat att ansökan om förnyelse kunde prövas i enlighet med artikel 8 i genomförandeförordning nr 844/2012, inte längre kunde ifrågasätta huruvida de uppgifter som sökanden lämnat var fullständiga. Den omständigheten att dokumentationen formellt innehåller alla de uppgifter som avses i artikel 7 i nämnda förordning påverkar nämligen inte i sig nämnda uppgifters värde ur vetenskaplig synvinkel, vilket kan kräva en fördjupad undersökning och kan bli föremål för olika bedömningar av den rapporterande medlemsstaten och Efsa vad gäller huruvida uppgifterna är tillräckliga för att bifalla en ansökan om förnyelse. Det ska i detta hänseende observeras att enligt artikel 7 i genomförandeförordning nr 844/2012 krävs endast att de handlingar som avses i den bestämmelsen lämnas in för ändamålet att sammanställa så kallad ”kompletterande” dokumentation. Det rör sig här i enlighet med artikel 8 i samma förordning om ett villkor för att ansökan ska kunna prövas och därmed om ett formkrav som, om det är uppfyllt, medför att en bedömning i sak av dokumentationen enligt kapitel 2 i förordningen inleds. Tribunalen konstaterar att den omständigheten att det formellt har fastställts att ansökan kan prövas, i den mening som avses i artikel 8 i genomförandeförordning nr 844/2012, inte utesluter att medlemsstaten kräver ytterligare information i enlighet med artikel 11.5 i nämnda förordning, eller att Efsa kräver ytterligare information i enlighet med artikel 13.3 i samma förordning. Så var för övrigt fallet i förevarande mål, eftersom sökanden genom meddelande av den 13 juli 2016, erhöll en skrivelse från Efsa, i vilken myndigheten krävde ytterligare information om oxasulfuron.

1)

Talan ogillas.

2)

Agrochem-Maks d.o.o. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska kommissionen i samband med förevarande talan och det interimistiska förfarandet.

3)

Konungariket Sverige ska bära sina rättegångskostnader.