<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-203/20</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62020CC0203</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:498">EU:C:2021:498</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>13</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>13</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott – Mål C‑203/20</HT></P><P><HT TYPE="SC">AB m.fl. (Återkallande av en amnesti)</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Juliane Kokott</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20210617">17 juni 2021</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: tyska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑203/20</HT></P><P>AB m.fl. (Återkallande av en amnesti)</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Bratislava III (distriktsdomstolen i Bratislava III, Slovakien))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Straffrättsligt samarbete</KEYWORD><KEYWORD>Europeisk arresteringsorder</KEYWORD><KEYWORD>Rambeslut 2002/584/RIF</KEYWORD><KEYWORD>Principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT></KEYWORD><KEYWORD>Avslutande av förfarandet på grund av en amnesti</KEYWORD><KEYWORD>Återkallande av amnestin</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har för avsikt att anta en europeisk arresteringsorder enligt rambeslut 2002/584/RIF<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Rådets rambeslut av den <DATE ISO="20020613">13 juni 2002</DATE> om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="190" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2002">EGT L 190, 2002, s. 1</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den <DATE ISO="20090226">26 februari 2009</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="081" PAGE.FIRST="24" DATE.PUB="2009">EUT L 81, 2009, s. 24</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> mot en slovakisk medborgare. Det straffrättsliga förfarande som låg till grund för arresteringsordern avslutades emellertid först på grund av en amnesti och återupptogs sedan efter att denna amnesti återkallats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund uppkommer frågan huruvida principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna utgör hinder mot utfärdandet av en europeisk arresteringsorder.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Europakonventionen</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen (med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>Rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/>) föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="004.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>1)</NO.PARAG><ALINEA>Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.</ALINEA></PARAG><?PAGE NO="2"?><PARAG IDENTIFIER="004.002"><NO.PARAG>2)</NO.PARAG><ALINEA>Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder för att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet, vilket kan ha påverkat utgången av målet.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="004.003"><NO.PARAG>3)</NO.PARAG><ALINEA>Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av artikel 15 i konventionen.<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> fastställs på följande sätt i artikel 50 i stadgan:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>Ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen.<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I artikel 51 i stadgan regleras dess tillämpningsområde enligt följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="051.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Bestämmelserna i denna stadga riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Institutionerna, organen, byråerna och medlemsstaterna ska därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt fördragen.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="051.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Denna stadga innebär inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Rambeslut 2002/584</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>I artikel 3 i rambeslut 2002/584 fastställs skäl till att vägra verkställighet av en europeisk arresteringsorder enligt följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>Den rättsliga myndigheten i den verkställande medlemsstaten (nedan kallad den verkställande rättsliga myndigheten) skall vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder i följande fall:</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Om det brott som ligger till grund för den europeiska arresteringsordern omfattas av amnesti i den verkställande medlemsstaten då denna var behörig att lagföra brottet enligt sin egen strafflag.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Om det framgår av de uppgifter som står till den verkställande rättsliga myndighetens förfogande att den eftersöktes ansvar för samma gärning prövats genom lagakraftägande dom i en medlemsstat, under förutsättning att straffet, vid fällande dom, avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken avkunnandet ägt rum.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>…<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Enligt artikel 8.1 i rambeslutet krävs det att en europeisk arresteringsorder innehåller vissa uppgifter:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>En europeisk arresteringsorder skall innehålla följande uppgifter uppställda i enlighet med formuläret i bilagan:</P><P>…</P><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>Uppgift om förekomsten av en verkställbar dom, en arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan och som omfattas av artiklarna 1 och 2.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2012/13</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Den rättsliga grunden för direktiv 2012/13/EU<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av den <DATE ISO="20120522">22 maj 2012</DATE> om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="142" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 142, 2012, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> är artikel 82.2 FEUF. I skäl 9 föreskrivs dessutom följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>Enligt [artikel 82.2 FEUF] ska det fastställas minimiregler som ska tillämpas i medlemsstaterna för att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar och rättsliga avgöranden samt polissamarbete och rättsligt samarbete i sådana straffrättsliga frågor som har en gränsöverskridande dimension. Den artikeln avser <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>personers rättigheter vid det straffrättsliga förfarandet<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="2019" ID="QE0008"/> som ett av de områden på vilka minimiregler kan fastställas.<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>I artikel 1 i direktiv 2012/13 föreskrivs följande beträffande dess syfte:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>Detta direktiv fastställer bestämmelser om misstänkta eller tilltalade personers rätt till information om deras rättigheter vid straffrättsliga förfaranden och om anklagelsen mot dem. Det fastställer även bestämmelser om rätten till information för personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder angående deras rättigheter.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Artikel 2 i direktiv 2012/13 reglerar dess tillämpningsområde enligt följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="002.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Detta direktiv är tillämpligt från den tidpunkt då personer underrättas av en medlemsstats behöriga myndigheter om att de är misstänkta eller tilltalade för att ha begått ett brott fram till dess att förfarandena har avslutats, med vilket ska förstås det slutgiltiga avgörandet i frågan huruvida den misstänkta eller tilltalade personen har begått brottet samt i förekommande fall även under rättegång och i väntan på beslut om ett eventuellt överklagande.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="002.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>När det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att en påföljd för mindre förseelser kan åläggas av en annan myndighet än en domstol som är behörig i brottmål, och beslutet att ålägga en sådan påföljd kan överklagas till en sådan domstol, ska detta direktiv endast tillämpas på förfaranden vid den domstolen efter ett sådant överklagande.<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="4"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund och begäran om förhandsavgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>De tilltalade i det nationella målet tillhörde de slovakiska säkerhetsmyndigheterna och ska ha begått flera brott år 1995, däribland bortförande av en person utanför landets gränser, rån och utpressning. Offret för dessa gärningar var sonen till den dåvarande presidenten i Slovakien.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19980303">3 mars 1998</DATE> meddelade Slovakiens dåvarande premiärminister som företrädare för presidenten en amnesti med avseende på dessa anklagelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Trots detta väckte Krajská prokuratúra Bratislava (distriktsåklagarmyndigheten i Bratislava, Slovakien) den <DATE ISO="20001127">27 november 2000</DATE> åtal på grund av dessa anklagelser vid Okresný súd Bratislava III (Distriktsdomstolen i Bratislava III, Slovakien).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="20010629">29 juni 2001</DATE> avbröt Okresný súd Bratislava III (Distriktsdomstolen i Bratislava III) förfarandet mot samtliga tilltalade med motiveringen att de omfattades av amnestin av den <DATE ISO="19980303">3 mars 1998</DATE>. Ovannämnda beslut bekräftades den <DATE ISO="20020605">5 juni 2002</DATE> genom beslut av Krajský súd v Bratislave (Regionala domstolen i Bratislava, Slovakien) och vann laga kraft. Enligt nationell rätt var det frågan om en slutgiltig dom som är ett avgörande i sak och som medför verkningar som en frikännande dom.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Republiken Slovakiens nationalråd återkallade den aktuella amnestin genom beslut nr 570 av den <DATE ISO="20170405">5 april 2017</DATE>. Republiken Slovakiens författningsdomstol fastställde genom dom av den <DATE ISO="20170531">31 maj 2017</DATE> att nationalrådets beslut var förenligt med Republiken Slovakiens författning. Således skulle även nämnda lagakraftvunna beslut från domstol om avbrytande av det straffrättsliga förfarandet upphävas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Ordföranden för Okresný súd Bratislava III (Distriktsdomstolen i Bratislava III) överväger nu att utfärda en europeisk arresteringsorder för en av de tilltalade. I detta förfarande har följande frågor hänskjutits till domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>1)</NO.P><TXT>Utgör principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> hinder för utfärdande av en europeisk arresteringsorder i den mening som avses i rådets rambeslut 2002/584, detta med beaktande av artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, när det straffrättsliga målet slutligt har avslutats genom ett beslut om frigivning eller ett beslut att avbryta förfarandet, om dessa beslut har antagits på grundval av en amnesti som har återkallats av lagstiftaren efter det att dessa beslut har blivit slutgiltiga och den nationella lagstiftningen föreskriver att återkallandet av en sådan amnesti medför ogiltigförklaring av myndigheternas beslut i den mån dessa har antagits och motiverats på grundval av amnesti och nåd och de rättsliga hinder för de straffrättsliga förfarandena som grundade sig på en amnesti som på detta sätt återkallats har undanröjts, och detta utan rättsligt avgörande eller särskilt domstolsförfarande?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Är en bestämmelse i en nationell lag som, utan avgörande av en nationell domstol, direkt upphäver ett beslut av en nationell domstol att avbryta det straffrättsliga förfarandet, vilket enligt nationell rätt är ett slutgiltigt beslut som medför frigivning och på grundval av vilket det straffrättsliga förfarandet slutgiltigt har avbrutits till följd av den amnesti som beviljats i enlighet med en nationell lag, förenlig med rätten till en opartisk domstol, vilken garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och med rätten<?PAGE NO="5"?> att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott, vilken garanteras i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Är en bestämmelse i nationell lagstiftning som begränsar författningsdomstolens kontroll av beslutet av Národná rada Slovenskej republiky (Republiken Slovakiens nationalråd) genom vilket en amnesti eller individuella beslut om nåd återkallas och som antagits med tillämpning av artikel 86 i) i Republiken Slovakiens grundlag till enbart en bedömning av huruvida den är grundlagsenlig, utan att beakta de tvingande rättsakter som Europeiska unionen har antagit, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) och fördraget om Europeiska unionen (FEU), förenlig med lojalitetsprincipen i den mening som avses i artikel 4.3 FEU, i artikel 267 FEUF och i artikel 82 FEUF, med rätten till en opartisk domstol, som garanteras i artikel 47 i stadgan, liksom med rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott, vilken garanteras i artikel 50 i stadgan?<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>EU-domstolen har avslagit den nationella domstolens ansökan om skyndsam handläggning av målet om förhandsavgörande, eftersom det inte förelåg tillräckliga skäl till skyndsamhet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>De tilltalade AB och CD, Republiken Slovakien och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. När det skriftliga förfarandet hade genomförts begärde en ytterligare tilltalad, IJ, muntlig förhandling. Domstolen höll förhandlingen den <DATE ISO="20210506">6 maj 2021</DATE> och har därvid hört samtliga parter samt Krajská prokuratúra Bratislava (distriktsåklagarmyndigheten i Bratislava).</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Rättslig bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Okresný súd Bratislava III (Distriktsdomstolen i Bratislava III) vill få klarhet i huruvida, under de omständigheter som är aktuella i det nationella målet, utfärdandet av en europeisk arresteringsorder för en av de tilltalade och återkallandet av amnestin är förenliga med unionsrätten. Dess tvivel grundas särskilt på principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT>, eftersom förfarandet redan slutligt har avslutats.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den europeiska arresteringsordern</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Genom den första frågan ska det klargöras huruvida principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> utgör hinder mot meddelandet av en europeisk arresteringsorder, efter att domstolen först slutligt har avslutat det straffrättsliga förfarandet på grund av en amnesti, men denna amnesti emellertid senare återkallas och det straffrättsliga förfarandet återupptas på nytt.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Huruvida den första frågan kan tas upp till sakprövning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Enligt kommissionen och Slovakien saknar domstolen behörighet att besvara denna fråga, eftersom stadgan inte är tillämplig på målet vid den nationella domstolen. Denna uppfattning är emellertid inte korrekt. Detsamma gäller i fråga om tvivel beträffande tolkningsfrågornas relevans.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Domstolens behörighet</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Det är korrekt att domstolen inte är behörig att pröva en rättslig situation som inte omfattas av unionsrätten. Bestämmelserna i stadgan kan inte i sig utgöra grund för någon sådan behörighet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130226">26 februari 2013</DATE>, <NAME.CASE>Åkerberg Fransson</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑617/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:105">EU:C:2013:105</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151006">6 oktober 2015</DATE>, <NAME.CASE>Delvigne</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑650/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:648">EU:C:2015:648</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210114">14 januari 2021</DATE>, <NAME.CASE>Okrazhna prokuratura – Haskovo och Apelativna prokuratura – Plovdiv</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑393/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:8">EU:C:2021:8</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Enligt artikel 51.1 i stadgan tillämpas de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning endast i fall som omfattas av unionsrätten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130226">26 februari 2013</DATE>, <NAME.CASE>Åkerberg Fransson</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑617/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:105">EU:C:2013:105</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151217">17 december 2015</DATE>, <NAME.CASE>WebMindLicenses</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑419/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:832">EU:C:2015:832</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0066">66</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191119">19 november 2019</DATE>, <NAME.CASE>A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid högsta domstolen)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C-585/18, C‑624/18 och C-625/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:982">EU:C:2019:982</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0078">78</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Slovakien har visserligen framhållit att de här aktuella anklagelserna hänför sig till tiden innan landet anslöt sig till EU och att det redan av den anledningen saknas en anknytning till unionsrätten. Det saknas även unionsrättsliga bestämmelser om återkallande av en nationell amnesti. Dessutom har kommissionen med rätta gjort gällande att det nationella straffrättsliga förfarandet och de här aktuella brottsrekvisiten inte är harmoniserade i unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Den nationella domstolen överväger emellertid att utfärda en europeisk arresteringsorder. Meddelandet av en europeisk arresteringsorder skulle i sig nödvändigtvis utgöra ett genomförande av unionsrätten. Den utgör en rättsakt som föreskrivs i unionsrätten som utlöser vissa rättsliga följder som fastställs i unionsrätten, exempelvis en begränsning av de möjliga skälen för att vägra verkställighet enligt artikel 3–4a i rambeslut 2002/584 eller fristerna för verkställigheten enligt artikel 17.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Således är EU-domstolen behörig att tolka stadgan om de grundläggande rättigheterna och särskilt principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 50 i förevarande mål med avseende på utfärdandet av en europeisk arresteringsorder.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Tolkningsfrågornas relevans för målets utgång</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Vidare ska det prövas huruvida den första tolkningsfrågan är avgörande för utgången i det nationella målet. Kommissionen och Slovakien anser att det är avgörande i detta hänseende att den hänskjutande domstolen ännu inte har utfärdat någon europeisk arresteringsorder, utan än så länge endast har för avsikt att göra det.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Det kan emellertid inte anses rimligt att en nationell domstol först måste utfärda en europeisk arresteringsorder – som enligt dess mening eventuellt strider mot unionsrätten – för att på detta sätt möjliggöra en begäran om förhandsavgörande. Syftet med en begäran om förhandsavgörande är just att en bindande tolkning från EU-domstolen inhämtas <HT TYPE="ITALIC">innan</HT> avgörandet meddelas. Slutligen ska detta förfarande säkerställa att medlemsstaternas domstolar tillämpar unionsrätten på ett korrekt sätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Slovakien åberopar dessutom visserligen den bedömning som gjorts av den appellationsdomstol till vilken åklagarmyndigheten har överklagat, vilken anser att frågan om meddelandet av en europeisk arresteringsorder är hypotetisk, eftersom den eftersökte inte vistas i Europa och en internationell arresteringsorder har utfärdats mot honom.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Beslut från Krajský súd v Bratislave (Distriktsdomstolen i Bratislava) av den <DATE ISO="20200211">11 februari 2020</DATE> (2Tos/116/2019, tillgängligt på http://www.pravnelisty.sk/rozhodnutia/a811-uznesenie-krajskeho-sudu-v-bratislave-vo-vecizavlecenia-michala-kovaca-mlasieho-do-cudziny).</P></NOTE> Enligt artikel 267 FEUF<?PAGE NO="7"?> är det emellertid endast den domstol som har beslutat att begära förhandsavgörande som är ansvarig för bedömningen av huruvida begäran om förhandsavgörande är relevant och nödvändig, med förbehåll för den begränsade prövning som domstolen företar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20081216">16 december 2008</DATE>, <NAME.CASE>Cartesio</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑210/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:723">EU:C:2008:723</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0096">96</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140227">27 februari 2014</DATE> <NAME.CASE>Pohotovosť</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑470/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:101">EU:C:2014:101</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Dessutom har AB vid den muntliga förhandlingen utan att det bestritts uppgett att en europeisk arresteringsorder även kan vara nödvändig för att säkerställa en problemfri utlämning av en tilltalad från ett tredje land om denne transporteras genom andra medlemsstater på vägen till den anmodande medlemsstaten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Således är den första frågan relevant för utgången i målet och kan följaktligen även tas upp till sakprövning.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Besvarandet av den första frågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Det ska följaktligen klargöras huruvida en europeisk arresteringsorder får utfärdas efter det att en domstol i den anmodande medlemsstaten först slutgiltigt har avslutat förfarandet på grund av en amnesti, men denna amnesti emellertid senare har återkallats och det straffrättsliga förfarandet därefter återupptas på nytt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Artikel 3.1 i rambeslut 2002/584 är inte relevant för denna frågeställning. Enligt denna bestämmelse ska den rättsliga myndigheten i den verkställande medlemsstaten vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder om det brott som ligger till grund för den europeiska arresteringsordern omfattas av en amnesti i den verkställande medlemsstaten. Bestämmelsen omfattar inte en amnesti i den anmodande medlemsstaten eller återkallandet av den.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210429">29 april 2021</DATE>, <NAME.CASE>X (Europeisk arresteringsorder – <HT TYPE="ITALIC">Ne bis in idem</HT>)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑665/20 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:339">EU:C:2021:339</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0095">95</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>En amnesti i den anmodande medlemsstaten skulle däremot kunna vara relevant med avseende på artikel 8.1 c i rambeslut 2002/584. Enligt denna bestämmelse ska den europeiska arresteringsordern innehålla uppgifter om förekomsten av en verkställbar dom, en arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan. Om gärningen omfattas av en giltig amnesti kan det inte antas förekomma några sådana verkställbara domar i denna stat. Detta utgör hinder mot en europeisk arresteringsorder.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160601">1 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Bob-Dogi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑241/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:385">EU:C:2016:385</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0064">64</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210113">13 januari 2021</DATE>, <NAME.CASE>MM</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑414/20 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:4">EU:C:2021:4</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0056">56</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> På grund av återkallandet av amnestin kan denna hypotes emellertid inte anses ha någon betydelse i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Således är det faktiskt avgörande huruvida principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> utgör hinder mot utfärdandet av den europeiska arresteringsordern.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Enligt artikel 3.2 i rambeslut 2002/584 ska den rättsliga myndigheten i den verkställande medlemsstaten vägra att verkställa den europeiska arresteringsordern om den eftersöktes ansvar för samma gärning prövats genom lagakraftvunnen dom i en medlemsstat. I likhet med artikel 3.1 medför denna bestämmelse inte några skyldigheter för den anmodande medlemsstaten.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Den anmodande medlemsstaten är emellertid bunden av artikel 50 i stadgan när den meddelar en europeisk arresteringsorder. Enligt denna bestämmelse får ingen lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen. Utfärdandet av en europeisk arresteringsorder skulle emellertid utgöra en åtgärd för lagföring.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Därför krävs det ett klargörande av huruvida avslutandet av ett straffrättsligt förfarande på grund av en amnesti ska anses utgöra en lagakraftvunnen dom eller ett frikännande trots att amnestin senare återkallades.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Domstolen har i samband med principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 3.2 i rambeslut 2002/584 och artikel 54 i Schengenkonventionen slagit fast att ett sådant lagakraftvunnet beslut måste uppfylla följande båda krav: <HT TYPE="ITALIC">Inledningsvis</HT> krävs det en prövning av huruvida det aktuella beslutet medfört att det straffrättsliga förfarandet definitivt har avslutats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030211">11 februari 2003</DATE>, <NAME.CASE>Gözütok och Brügge</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑187/01 och C‑385/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:87">EU:C:2003:87</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20081222">22 december 2008</DATE>, <NAME.CASE>Turansky</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑491/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:768">EU:C:2008:768</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140605">5 juni 2014</DATE>, <NAME.CASE>M</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑398/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:1057">EU:C:2014:1057</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160629">29 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Kossowski</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑486/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:483">EU:C:2016:483</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> <HT TYPE="ITALIC">Vidare</HT> krävs det att beslutet innehåller en bedömning i sak.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050310">10 mars 2005</DATE>, <NAME.CASE>Miraglia</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑469/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:156">EU:C:2005:156</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140605">5 juni 2014</DATE>, <NAME.CASE>M</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑398/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:1057">EU:C:2014:1057</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160629">29 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Kossowski</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑486/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:483">EU:C:2016:483</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20190708">8 juli 2019</DATE>, Mihalache/Rumänien (54012/10, CE:ECHR2019:0708JUD005401210, punkterna 97 och 98).</P></NOTE> Dessa villkor måste även vara tillämpliga när det gäller artikel 50 i stadgan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140605">5 juni 2014</DATE>, <NAME.CASE>M</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑398/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:1057">EU:C:2014:1057</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160629">29 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Kossowski</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑486/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:483">EU:C:2016:483</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Definitivt avslutande av det straffrättsliga förfarandet</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Enligt begäran om förhandsavgörande pågick ett straffrättsligt förfarande mot de tilltalade, vilket de behöriga domstolarna avslutade genom lagakraftvunnet beslut på grund av amnestin.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Se punkt 3 i begäran om förhandsavgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Slovakien anser emellertid att detta beslut att avsluta förfarandet, i vart fall sedan amnestin återkallats, inte längre medför att det straffrättsliga förfarandet definitivt har avslutats i den mening som avses i det första villkoret. Tvärtom har återkallandet av amnestin enligt slovakisk rätt just haft i syfte att åter möjliggöra åtal.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Eftersom utgångspunkten vid bedömningen av huruvida det straffrättsliga förfarandet definitivt har avslutats är den nationella rätten i den medlemsstat som har meddelat det aktuella brottmålsavgörandet,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140605">5 juni 2014</DATE>, <NAME.CASE>M</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑398/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:1057">EU:C:2014:1057</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160629">29 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Kossowski</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑486/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:483">EU:C:2016:483</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> förefaller det vid en första anblick inte finnas någon möjlighet att ifrågasätta detta resultat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Domstolen har emellertid slagit fast att extraordinära rättsmedel i nationell rätt inte får beaktas vid bedömningen av huruvida förfarandet definitivt har avslutats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140605">5 juni 2014</DATE>, <NAME.CASE>M</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑398/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:1057">EU:C:2014:1057</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Därvid grundade domstolen till övervägande del sin bedömning på att de rättigheter som föreskrivs i artikel 50 i stadgan motsvarar rättigheterna i artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen och att tolkningen av artikel 50 således enligt artikel 52.3 i stadgan inte får medföra en lägre skyddsnivå än vad som garanteras i Europakonventionen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140605">5 juni 2014</DATE>, <NAME.CASE>M</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑398/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:1057">EU:C:2014:1057</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170405">5 april 2017</DATE>, <NAME.CASE>Orsi och Baldetti</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑217/15 och C‑350/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:264">EU:C:2017:264</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180320">20 mars 2018</DATE>, <NAME.CASE>Menci</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑524/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:197">EU:C:2018:197</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0060">60</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Europadomstolen har slagit fast att det straffrättsliga förfarandet definitivt har avslutats i enlighet med principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen när alla ordinarie rättsmedel har utnyttjats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20040720">20 juli 2004</DATE>, Nikitin/Ryssland (50178/99, CE:ECHR:2004:0720JUD005017899, punkt 37), dom av den <DATE ISO="20090210">10 februari 2009</DATE>, Zolotukhin/Ryssland (14939/03, CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, punkt 107), och dom av den <DATE ISO="20190708">8 juli 2019</DATE>, Mihalache/Rumänien (54012/10, CE:ECHR2019:0708JUD005401210, punkterna 103 och 109–111).</P></NOTE> Detta föreskrivs redan i punkterna 22 och 29 i den förklarande rapporten till protokoll nr 7 och grundas i slutänden på de förklarande anmärkningarna till begreppet slutgiltigt beslut enligt Europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>European Treaty Series nr 70, se s. 13 i den förklarande rapporten.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Tolkningen av principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 50 i stadgan motsvarar dess funktion att garantera rättssäkerhet i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140527">27 maj 2014</DATE>, <NAME.CASE>Spasic</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑129/14 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:586">EU:C:2014:586</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0077">77</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160629">29 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Kossowski</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑486/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:483">EU:C:2016:483</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210429">29 april 2021</DATE>, <NAME.CASE>X (Europeisk arresteringsorder – <HT TYPE="ITALIC">Ne bis in idem</HT>)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑665/20 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:339">EU:C:2021:339</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0099">99</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Följaktligen står det inte medlemsstaterna fritt att inom områden som omfattas av unionsrätten utan begränsning fastställa när det straffrättsliga förfarandet definitivt har avslutats och på detta sätt på nytt lagföra personer som blivit slutgiltigt frikända eller dömda. Tvärtom måste de vid prövningen om det straffrättsliga förfarandet definitivt har avslutats beakta huruvida alla ordinarie rättsmedel i deras egen rättsordning har utnyttjats. Om detta inte är fallet är principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> inte tillämplig, eftersom det inte föreligger någon slutgiltig dom.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Återkallandet av en amnesti som samtidigt undanröjer rättsliga beslut genom vilka straffrättsliga förfaranden slutgiltigt avslutats vid genomförandet av amnestin kan normalt sett inte uppnås genom ett ordinarie rättsmedel.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Något annat gäller enligt den tillgängliga informationen inte heller för slovakisk rätt. Den omtvistade amnestin återkallades genom ett särskilt lagstiftningsförfarande och författningsdomstolen har därefter prövat denna akt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Se ovan punkt 15.</P></NOTE> Detta utgör inte något ordinarie rättsmedel.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>I en sådan situation har det straffrättsliga förfarandet slutgiltigt avslutats när förfarandet avslutades på grund av amnestin. Således är det första villkoret för en lagakraftvunnen dom i den mening som avses i artikel 50 i stadgan uppfyllt.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Prövningen i sak</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Således får det andra villkoret för en lagakraftvunnen dom i enlighet med principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> i artikel 50 i stadgan avgörande betydelse.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Grunden för detta villkor är att principen inte enbart ska garantera rättssäkerheten, utan att även förebyggandet och bekämpandet av brottslighet i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa ska beaktas. Inom detta område ska nämligen, enligt artikel 3.2 FEU, den personliga friheten och de nödvändiga åtgärderna för att förebygga och bekämpa brottslighet jämkas samman.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050310">10 mars 2005</DATE>, <NAME.CASE>Miraglia</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑469/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:156">EU:C:2005:156</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160629">29 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Kossowski</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑486/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:483">EU:C:2016:483</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20140527">27 maj 2014</DATE>, Marguš/Kroatien (4455/10, CE:ECHR:2014:0527JUD000445510, punkterna 122–141).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Utformningen av principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> i artikel 50 i stadgan bekräftar denna ändamålsenliga tolkning, eftersom principen enligt nämnda bestämmelse först är tillämplig när den berörda personen blivit frikänd eller dömd genom en lagakraftvunnen dom. Begreppen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>frikänd eller dömd<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/> talar nämligen för att den tilltalades straffrättsliga ansvar har fastställts efter en bedömning av omständigheterna i fallet, med andra ord att det har gjorts en bedömning i sak.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20190708">8 juli 2019</DATE>, Mihalache/Rumänien (54012/10, CE:ECHR:2019:0708JUD005401210, punkt 97), som gällde artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen, vars lydelse är identisk.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Beslutet att avbryta förfarandet på grund av en amnesti grundas emellertid inte på en prövning av de berörda personernas straffrättsliga ansvar, utan har endast fattats för att genomföra amnestin.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>I detta avseende är begäran om förhandsavgörande motsägelsefull. Inledningsvis uppges att avslutandet motiverades av amnestin,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Punkt 3 i begäran om förhandsavgörande.</P></NOTE> men senare anges att beslutet endast delvis grundades på amnestin.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Punkt 46 i begäran om förhandsavgörande.</P></NOTE> Dessutom har beslutet att avsluta förfarandet enligt de nationella lagbestämmelserna karaktären av ett avgörande i sak.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Punkt 46 i begäran om förhandsavgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Samtidigt saknas det uppgifter när det gäller frågan huruvida de tilltalades straffrättsliga ansvar har prövats. AB har efter att ha erhållit en fråga vid den muntliga förhandlingen endast lämnat vaga hänvisningar till en annan dom.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Således kan domstolen endast bedöma huruvida beslutet att avbryta förfarandet på grund av en amnesti innehåller en bedömning i sak i den mening som avses i det andra villkoret för ett lagakraftvunnet beslut i enlighet med principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 50 i stadgan. Detta är i regel inte fallet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">c)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Slutsatser i denna del</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Således utgör principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 50 i stadgan inte hinder mot att en europeisk arresteringsorder utfärdas i enlighet med rambeslut 2002/584 om brottmålet först slutgiltigt avslutas utan prövning av de berörda personernas straffrättsliga ansvar, men detta beslut att avsluta förfarandet emellertid förlorar sin verkan genom återkallandet av amnestin.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="11"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den andra frågan – återkallandet av amnestin</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Såsom den andra frågan är formulerad önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida återkallandet av amnestin som nödvändigtvis medförde ett återupptagande av det slutgiltigt avslutade straffrättsliga förfarandet är förenligt med den i unionsrätten erkända grundläggande rätten till effektivt rättsskydd enligt artikel 47 i stadgan och principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 50 i stadgan och artikel 82 FEUF.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Domstolens behörighet</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Vid en första anblick är domstolen inte behörig att besvara den fråga som ställts om de grundläggande rättigheterna, eftersom unionsrätten varken reglerar meddelandet av en amnesti eller återkallandet av en sådan och det således inte är frågan om en tillämpning av unionsrätten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Se ovan punkt 22.</P></NOTE> De materiella argument som de tilltalade anfört angående de i unionsrätten erkända grundläggande rättigheterna saknar därför stöd och kan på sin höjd bli analogt tillämpliga i det nationella förfarandet eller vid Europadomstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>I den mån den andra frågan hänvisar till den rättsliga grunden enligt artikel 82 FEUF framgår det inte på vilket sätt denna bestämmelse i sig skulle kunna vara tillämplig över huvud taget.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Det framgår emellertid av motiveringen till begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida direktiv 2012/13 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden, vilket antagits på grundval av artikel 82 FEUF, även är tillämpligt i ett särskilt förfarande som rör återkallande av en amnesti. Om direktivet är tillämpligt i detta hänseende skulle de processuella rättigheterna som föreskrivs där även nödvändigtvis vara tillämpliga. Dessa har enligt begäran om förhandsavgörande inte säkerställts i samband med att nationalrådet återkallat amnestin samt vid det efterföljande förfarandet vid författningsdomstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Domstolen är behörig att pröva frågor om tillämpningsområdet för direktiv 2012/13.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Huruvida direktiv 2012/13 är tillämpligt</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen drar av den definition av tillämpningsområdet som föreskrivs i artikel 2.1 i direktiv 2012/13 slutsatsen att nämnda direktiv är tillämpligt. Enligt denna definition ska direktivet tillämpas från den tidpunkt då personer underrättas av en medlemsstats behöriga myndigheter om att de är misstänkta eller tilltalade för att ha begått ett brott fram till dess att förfarandena har avslutats. Med detta ska förstås det slutgiltiga avgörandet i frågan huruvida den misstänkta eller tilltalade har begått brottet samt även under rättegången och i väntan på beslut om eventuellt överklagande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Eftersom de tilltalade åtalades år 2000 och åtalet först kan prövas i det nationella målet i framtiden är det möjligt att den hänskjutande domstolen antar att alla mellanliggande rättsakter som har betydelse för utgången i målet måste uppfylla kraven i direktiv 2012/13. Återkallandet av amnestin skulle utgöra en sådan rättsakt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Ett sådant antagande är emellertid inte korrekt.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Vid fastställandet av tillämpningsområdet för direktiv 2012/13 ska nämligen även artikel 1 i nämnda direktiv beaktas.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190613">13 juni 2019</DATE>, <NAME.CASE>Moro</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑646/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:489">EU:C:2019:489</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Enligt denna bestämmelse omfattar direktivet misstänkta eller tilltalade personers rätt till information om deras rättigheter vid straffrättsliga förfaranden och om anklagelsen mot dem. Dessutom fastställs även rätten till information för personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder angående deras rättigheter. Direktivet är således tillämpligt på straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med den europeiska arresteringsordern. Direktivet är emellertid inte tillämpligt på ett utomrättsligt förfarande för att återkalla en amnesti eller ett förfarande vid en författningsdomstol för att kontrollera detta återkallande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Genom artikel 2.2 i direktiv 2012/13 bekräftas begränsningen till straffrättsliga förfaranden vid domstol och domstolsförfarande i samband med den europeiska arresteringsordern. Direktivet gäller enligt denna bestämmelse inte för åläggandet av påföljder för mindre förseelser från en myndighet, utan endast vid ett eventuellt domstolsförfarande för omprövning av en sådan sanktion. Varken det utomrättsliga förfarandet för att återkalla amnestin eller förfarandet vid författningsdomstolen utgör dock domstolsförfaranden för att fastställa eller ompröva en sanktion.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>En tillämpning av direktiv 2012/13 på ett utomrättsligt förfarande för att återkalla en amnesti eller på ett förfarande vid författningsdomstolen skulle inte täckas av dess rättsliga grund. Enligt skäl 9 har direktivet antagits med stöd av artikel 82.2 b FEUF. Enligt denna bestämmelse får unionen fastställa minimiregler som omfattar personers rättigheter vid det straffrättsliga förfarandet. Den medger inte att unionen meddelar bestämmelser om återkallande av en amnesti eller om en kontroll från författningsdomstolen av ett sådant återkallande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Av begäran om förhandsavgörande framgår i övrigt att det straffrättsliga förfarande som inleddes genom åtalet år 2000 inledningsvis avslutades när det avbröts år 2001<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Till skillnad från i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200212">12 februari 2020</DATE>, <NAME.CASE>Kolev m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑704/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:92">EU:C:2020:92</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0054">54</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och sedan återupptogs efter det att amnestin återkallats och efter författningsdomstolens dom år 2017. Under perioden däremellan pågick inte något straffrättsligt förfarande och inte heller något förfarande i samband med en europeisk arresteringsorder där direktiv 2012/13 hade kunnat vara tillämpligt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Således är direktiv 2012/13 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden inte tillämpligt på ett förfarande om återkallande av en amnesti eller på ett efterföljande förfarande vid en medlemsstats författningsdomstol för att pröva detta återkallande. Således kan detta direktiv inte heller utgöra grund för en tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i detta förfarande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">C.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den tredje frågan – författningsdomstolens behörighet</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt sin tredje tolkningsfråga för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i den nationella lagen, enligt vilka Republiken Slovakiens författningsdomstol endast får kontrollera förenligheten med den nationella grundlagen, är förenliga med de grundläggande rättigheter som garanteras i Europakonventionen och stadgan samt särskilt med lojalitetsprincipen i artikel 4.3 FEU. Därvid utgår den nationella domstolen från att skyldigheten enligt denna bestämmelse även är tillämplig i de ömsesidiga förbindelserna mellan medlemsstaterna och unionen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Vidare anser den hänskjutande domstolen att bestämmelserna om återkallande av en amnesti eventuellt kan stå i strid med proportionalitetsprincipen och särskilt effektivitetsprincipen, som begränsar medlemsstaternas processuella autonomi vid antagandet av nationella lagbestämmelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Det framgår emellertid inte att förevarande återkallande av amnestin ska betraktas som ett genomförande av unionsrätten. Således ska det varken bedömas mot bakgrund av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller de unionsrättsliga proportionalitets- och effektivitetsprinciperna. Unionsrätten innehåller inte heller några bestämmelser som förpliktigar Republiken Slovakiens författningsdomstol att kontrollera huruvida återkallandet av denna amnesti är förenligt med de grundläggande rättigheter som garanteras i Europakonventionen och stadgan samt särskilt med lojalitetsprincipen i artikel 4.3 FEU.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Domstolen är således inte behörig att pröva denna fråga.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen ska meddela följande dom:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Principen <HT TYPE="ITALIC">ne bis in idem</HT> enligt artikel 50 i stadgan utgör inte hinder mot att en europeisk arresteringsorder utfärdas i enlighet med rambeslut 2002/584/RIF om brottmålet först slutgiltigt avslutats utan prövning av de berörda personernas straffrättsliga ansvar på grundval av en amnesti, men detta beslut att avsluta förfarandet emellertid förlorat sin verkan genom återkallandet av amnestin.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Direktiv 2012/13/EU om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden är inte tillämpligt på ett förfarande om återkallande av en amnesti eller på ett efterföljande förfarande vid en medlemsstats författningsdomstol för att pröva detta återkallande. Således kan detta direktiv inte heller utgöra grund för en tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i detta förfarande.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>