61994B0290

Enligt artikel 35.2 b i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten på den ena partens begäran, sedan den andra parten hörts, tillåta att ett annat språk än rättegångsspråket används helt eller delvis.

Det saknas anledning att ge ett sådant tillstånd för det skriftliga förfarandet, när intervenienten som begär tillståndet har möjlighet att på egen hand skaffa översättningar av inlagor och andra rättegångshandlingar på sitt eget arbetsspråk, vilket innebär att intervenientens rättigheter inte kränks.

Vad däremot gäller det muntliga förfarandet finns anledning att ge tillstånd med hänsyn till att det gör det möjligt för den förutnämnda parten att även fortsättningsvis företrädas av det ombud parten önskar, samtidigt som det inte kränker huvudparternas processuella rättigheter, framför allt vad gäller förfarandets varaktighet.