<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-422/17</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62017CC0422</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:667">EU:C:2018:667</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>15</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>15</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek – Mål C‑422/17</HT></P><P><HT TYPE="SC">Skarpa Travel</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Bobek</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20180905">5 september 2018</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑422/17</HT></P><P>Szef Krajowej Administracji Skarbowej</P><P>mot</P><P>Skarpa Travel sp. z o.o. w Krakowie</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Mervärdesskatt</KEYWORD><KEYWORD>Förskottsbetalningar</KEYWORD><KEYWORD>Beskattningsgrundande händelse</KEYWORD><KEYWORD>Särskild ordning för resebyråer</KEYWORD><KEYWORD>Fastställande av vinstmarginalen</KEYWORD><KEYWORD>Resebyråns faktiska kostnad</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Skarpa Travel sp. z o.o. w Krakowie (nedan kallad Skarpa) är en resebyrå. Skarpa tar emot förskottsbetalningar från sina kunder som kan täcka upp till 100 procent av det pris som de är skyldiga att betala. Enligt de allmänna bestämmelserna i EU:s mervärdesskattelagstiftning gäller att när förskottsbetalningar görs innan tjänsterna faktiskt har tillhandahållits, blir mervärdesskatten utkrävbar på sådana betalningar och på det mottagna beloppet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Samtidigt omfattas Skarpas tjänster av mervärdesskattereglerna i den särskilda ordningen för resebyråer. Enligt denna ordning ska Skarpa ta ut mervärdesskatt på sin vinstmarginal. Skarpas slutmarginal är emellertid fortfarande okänd när förskottsbetalningar mottas. De exakta belopp som Skarpa ska betala till sina leverantörer kan ännu inte fastställas eller kan komma att ändras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Skarpa och den nationella skattemyndigheten är oense om den exakta tidpunkten vid vilken mervärdesskatt för resetjänster blir utkrävbar. Skarpa anser att mervärdesskatten blir utkrävbar när vinstmarginalen blir slutgiltigt känd. Minister Finansów (finansministern, Polen) anser att mervärdesskatt redan är utkrävbar när en förskottsbetalning görs.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Det är mot denna bakgrund som Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen) vill få klarhet i om den <HT TYPE="ITALIC">allmänna</HT> regeln om utkrävbarhet för förskottsbetalningar är tillämplig på tjänster som omfattas av den <HT TYPE="ITALIC">särskilda</HT> ordningen för resebyråer. Om så är fallet vill den hänskjutande domstolen veta på vilket belopp mervärdesskatt ska tas ut, eftersom slutmarginalen endast kan fastställas efter det att förskottsbetalningar har gjorts.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I artikel 63 i direktiv 2006/112/EG<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Rådets direktiv av den <DATE ISO="20061128">28 november 2006</DATE> om ett gemensamt system för mervärdesskatt (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="347" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2006">EUT L 347, 2006, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>[d]en beskattningsgrundande händelsen inträffar och mervärdesskatt blir utkrävbar vid den tidpunkt då leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna äger rum<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>I artikel 65 i samma direktiv anges att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>[o]m förskottsbetalningar görs innan leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna äger rum, skall mervärdesskatten på förskottsbetalningen vara utkrävbar vid mottagandet av betalningen och på det mottagna beloppet<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Med avvikelse från artiklarna 63, 64 och 65 får medlemsstaterna enligt artikel 66 i mervärdesskattedirektivet föreskriva att mervärdesskatten blir utkrävbar vid någon av tre olika tidpunkter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Artiklarna 306–310 i mervärdesskattedirektivet innehåller bestämmelser om en särskild ordning för resebyråer. Artiklarna 306–308 har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><ARTICLE IDENTIFIER="306"><TI.ART><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>Artikel 306</TI.ART><PARAG IDENTIFIER="306.001"><NO.PARAG>1.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna skall tillämpa en särskild ordning för mervärdesskatt på resebyråers transaktioner i enlighet med detta kapitel, om resebyråerna handlar i eget namn gentemot kunder och använder andra beskattningsbara personers leveranser och tjänster för att tillhandahålla reseprestationer.</ALINEA><ALINEA>Denna särskilda ordning skall inte tillämpas på resebyråer som enbart fungerar som förmedlare och på vilka artikel 79 första stycket led c skall tillämpas för beräkning av beskattningsunderlaget.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="306.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Vid tillämpningen av detta kapitel skall även researrangörer betraktas som resebyråer.</ALINEA></PARAG></ARTICLE><ARTICLE IDENTIFIER="307"><TI.ART>Artikel 307</TI.ART><ALINEA>Transaktioner som genomförs av en resebyrå på de villkor som anges i artikel 306 i samband med en resa skall anses som ett enda tillhandahållande av tjänster av resebyrån till den resande.</ALINEA><ALINEA>Detta enda tillhandahållande skall beskattas i den medlemsstat där resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsten görs.</ALINEA></ARTICLE><ARTICLE IDENTIFIER="308"><TI.ART>Artikel 308</TI.ART><ALINEA>Med avseende på det enda tillhandahållande av tjänster som resebyrån utför skall som beskattningsunderlag och som pris, exklusive mervärdesskatt, i den mening som avses i artikel 226 punkt 8, anses resebyråns marginal, dvs. skillnaden mellan det totala belopp som skall betalas av den resande, exklusive mervärdesskatt, och resebyråns faktiska kostnad för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av andra beskattningsbara personer och som är till direkt nytta för den resande.<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></ARTICLE></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="3"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Nationell rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>I Ustawa z dnia 11 marca 2004 r. o podatku od towarów i usług (lagen om skatt på varor och tjänster av den <DATE ISO="20040311">11 mars 2004</DATE>, Dz.U 2011, nr 177, pos. 1054, i dess nuvarande lydelse) (nedan kallad mervärdesskattelagen) föreskrivs följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><ARTICLE IDENTIFIER="019A"><TI.ART><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Artikel 19a.8.</TI.ART><ALINEA>Om betalning, särskilt förskottsbetalning, handpenning, avbetalning, bygg- eller lägenhetsdeposition innan en kooperativ äganderätt till en bostad eller lokal avsedd för andra ändamål, uppbärs helt eller delvis innan varan levereras eller tjänsten tillhandahålls, blir skatten utkrävbar med avseende på det uppburna beloppet vid tidpunkten då denna betalning uppbärs, med de undantag som föreskrivs i punkt 5 led 4.</ALINEA></ARTICLE><P>…</P><ARTICLE IDENTIFIER="119"><TI.ART>Artikel 119</TI.ART><PARAG IDENTIFIER="119.001"><NO.PARAG>1.</NO.PARAG><ALINEA>I samband med tillhandahållande av turisttjänster ska beskattningsunderlaget, med undantag för vad som stadgas i punkt 5, utgöras av marginalvinsten minskad med den skatt som ska betalas.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="119.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Med marginalvinsten i punkt 1 avses skillnaden mellan beloppet som ska betalas av tjänstens mottagare och den faktiska kostnad för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av andra beskattningsbara personer och som är till direkt nytta för den resande; med tjänster som är till direkt nytta för den resande avses tjänster som utgör en beståndsdel av turisttjänsterna som tillhandahålls, vilket särskilt omfattar transport, logi, kost och försäkring.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></PARAG></ARTICLE></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Enligt beslutet om hänskjutande tillämpade Polen artikel 66 i mervärdesskattelagen och en särskild bestämmelse på förskottsbetalningar för turisttjänster.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Detta förefaller nämligen följa av artikel 3.1 i dekretet av finansministern om implementering av vissa bestämmelser i mervärdesskattelagen av den <DATE ISO="20110404">4 april 2011</DATE> (Dz. U. 2013, pos. 247).</P></NOTE> Den polska regeringen bekräftade vid den muntliga förhandlingen att den rättsakt som innehöll den bestämmelsen hade upphävts från den <DATE ISO="20140101">1 januari 2014</DATE>, tydligen utan att ersättas av någon annan särskild bestämmelse för resetjänster.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Under förhandlingen förklarade den polska regeringen att denna ändring ägde rum till följd av dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130516">16 maj 2013</DATE>, <NAME.CASE>TNT Express Worldwide (Polen)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑169/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:314">EU:C:2013:314</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund, förfarande och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Skarpa är en resebyrå. Dess tjänster omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>den särskilda ordningen för resebyråer<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/>) som föreskrivs i artiklarna 306–310 i mervärdesskattedirektivet och artikel 119 i mervärdesskattelagen. Då det enligt Skarpa var oklart när mervärdesskatten för de förskottsbetalningar som resebyråer tar emot blir utkrävbar, bad den finansministern att utfärda en individuell tolkning i denna fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Skarpa ansåg att mervärdesskatt bör tas ut för dess tjänster endast när Skarpa kan fastställa slutmarginalen. Finansministern ansåg däremot att mervärdesskatten blir utkrävbar när förskottsbetalningen äger rum, förutsatt att betalningen görs för en viss klart definierad tjänst. För att fastställa vinstmarginalen/beskattningsunderlaget vid den tidpunkten, bör Skarpa beakta sina beräknade kostnader och därefter göra relevanta justeringar om så krävs.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Skarpa ifrågasatte finansministerns individuella tolkning vid Wojewódzki Sąd Administracyjny w Krakowie (Regionala förvaltningsdomstolen i Kraków, Polen). Den domstolen fann att tolkningen var felaktig och upphävde den och slog därefter fast att mervärdesskatt enbart kan bli utkrävbar när slutmarginalen är känd. En annan lösning skulle leda till en oacceptabel förändring av de lagstadgade reglerna om beskattningsunderlaget, eftersom den inte skulle göra det möjligt att beakta den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>faktiska vinstmarginalen<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>, och skulle grundas på uppskattningar – vars användning bör begränsas till strikt definierade fall. Justering av skattedeklarationer bör genomföras undantagsvis och inte som regel.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Finansministern överklagade denna dom till Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen), den hänskjutande domstolen. Den hänskjutande domstolen frågar sig om den särskilda regeln om beskattningsunderlaget för resebyråers tjänster påverkar fastställandet av när mervärdesskatten för dessa tjänster blir utkrävbar. Även om kunden köper en särskild, identifierbar tjänst, kommer de kostnader som uppstår för resebyrån vara kända först senare. Den hänskjutande domstolen anser därför att den allmänna regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet inte är tillämplig. Den domstolen har emellertid även medgett att en sådan lösning inte föreskrivs i mervärdesskattedirektivet och endast kan härledas ur dess allmänna regelverk.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Om domstolen slår fast att mervärdesskatten blir utkrävbar när förskottsbetalningen har mottagits, vill den hänskjutande domstolen dessutom få klarhet i om mervärdesskatt ska beräknas på det mottagna beloppet (om den allmänna regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet tillämpas), eller om hänsyn bör tas till den särskilda metoden för fastställande av beskattningsunderlaget enligt artikel 308 i mervärdesskattedirektivet. I detta avseende anser den hänskjutande domstolen att beskattningsunderlaget bör vara vinstmarginalen (och inte det mottagna beloppet) och att vinstmarginalen ska beräknas på grundval av kostnader som uppkommer fram till mottagandet av förskottsbetalningen. Den hänskjutande domstolen är inte övertygad av finansministerns uppfattning om att de beräknade kostnaderna ska beaktas. En sådan uppfattning finner inte stöd i ordalydelsen i artiklarna 65 och 308 i mervärdesskattedirektivet, även om den motiveras och dikteras av praktiska överväganden. Om resebyrån däremot skulle beskattas för det mottagna beloppet skulle detta leda till att ett belopp som skulle vara avsevärt större än det beskattningsunderlag som slutligen fastställs beskattas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade den hänskjutande domstolen att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>1)</NO.P><TXT>Ska bestämmelserna i [direktiv 2006/112] tolkas på så sätt att skattskyldighet för förskottsbetalningar som en beskattningsbar person har tagit emot för tillhandahållande av turisttjänster som omfattas av den särskilda skatteordningen för resebyråer enligt artiklarna 306–310 i direktiv [2006/112] inträder vid tidpunkten som fastställs enligt artikel 65 i direktiv [2006/112]?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Om den första tolkningsfrågan ska besvaras jakande: Ska artikel 65 i direktiv [2006/112] tolkas på så sätt att en förskottsbetalning som en beskattningsbar person har tagit emot för tillhandahållande av turisttjänster som omfattas av den särskilda skatteordningen för resebyråer enligt artiklarna 306–310 i direktiv [2006/112] med avseende på skatteberäkningen minskas med de kostnader som anges i artikel 308 i direktiv [2006/112], vilka faktiskt uppstått för den beskattningsbara personen fram till dess att förskottsbetalningen tagits emot?<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Skarpa, den polska regeringen och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Såväl Skarpa, Szef Krajowej Administracji Skarbowej (direktör för den nationella skattemyndigheten, Polen), den tyska och den polska regeringen som kommissionen yttrade sig vid den muntliga förhandlingen den <DATE ISO="20180607">7 juni 2018</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Detta förslag till avgörande är uppbyggt på följande sätt. I del A kommer jag att som svar på den hänskjutande domstolens första fråga föreslå, att den särskilda bestämmelsen i artikel 308 i mervärdesskattedirektivet vad gäller beskattnings<HT TYPE="ITALIC">underlaget</HT> inte utesluter samtidig tillämpning av den allmänna regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet som avser den <HT TYPE="ITALIC">tidpunkt</HT> då skatt blir utkrävbar om förskottsbetalning görs. Jag kommer i del B, som svar på den andra frågan att föreslå att mervärdesskatt ska beräknas på vinstmarginalen – som fastställs som skillnaden mellan de belopp som mottagits som förskottsbetalning och motsvarande procentuella andel av den totala beräknade kostnaden för en viss transaktion.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den första frågan: Tillämpning av den allmänna regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet på tjänster som tillhandahålls av resebyråer</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Genom sin första fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i om den allmänna regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet, enligt vilken mervärdesskatten ska vara utkrävbar vid mottagandet av förskottsbetalningen, är tillämplig på förskottsbetalningar för tjänster som tillhandahålls av en resebyrå.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Skarpa har vid den muntliga förhandlingen förklarat att dess kunder vanligen först betalar 30 procent av priset på en bokad tjänst och att resten av priset betalas före avgång. Kostnaderna uppstår ungefär en månad före tillhandahållandet av tjänsten men det exakta beloppet för dessa kostnader blir känt först senare. Enligt Skarpa beror detta huvudsakligen på att i) priset är baserat på ett förväntat antal resenärer, som ofta skiljer sig från det faktiska antalet, ii) fluktuerande växelkurser och iii) oväntade kostnader.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Frågan uppkommer hur mervärdesskatten, under dessa omständigheter, kan bli utkrävbar när det är oklart <HT TYPE="ITALIC">vilket belopp</HT> som bör användas som utgångspunkt för dess beräkning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Enligt Skarpa är det helt enkelt omöjligt att tillämpa den tidsmässiga regel som anges i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet och ta ut mervärdesskatt när förskottsbetalningen har mottagits. Skarpa har gjort gällande att mervärdesskatten blir utkrävbar först när vinstmarginalen fastställts. Fastställandet av vinstmarginalen är nämligen en viktig del i den särskilda ordningen för resebyråer. Regeln i artikel 308 i mervärdesskattedirektivet påverkar således inte enbart frågan om <HT TYPE="ITALIC">vad</HT> som utgör beskattningsunderlaget (vinstmarginal i stället för det belopp som mottagits), utan senarelägger även den tidpunkt <HT TYPE="ITALIC">då</HT> mervärdesskatten blir utkrävbar. Med andra ord måste det sätt på vilket mervärdesskatt tas ut i detta sammanhang anpassas efter resetjänsternas särskilda egenskaper.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Direktören för den nationella skattemyndigheten, den tyska regeringen och den polska regeringen samt kommissionen anser att artiklarna 65 och 308 i mervärdesskattedirektivet kan (och måste) tillämpas samtidigt. Båda bestämmelserna avser olika aspekter av uppbörden av mervärdesskatten och tillämpningen av den allmänna regeln hindrar inte tillämpningen av särskilda regler. Kostnaderna uppkommer vid olika tidpunkter före, under eller till och med efter tillhandahållandet av den relevanta tjänsten. Att skjuta upp tidpunkten för mervärdesskattens utkrävbarhet på så sätt som Skarpa föreslår skulle enligt dem gå utöver det syfte som eftersträvas med den särskilda ordningen för resebyråer, och skulle leda till en oberättigad fördel.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Jag instämmer i princip i den sistnämnda uppfattningen. Jag anser att en tillämpning av den allmänna regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet (1) inte utesluter tillämpningen av den särskilda regeln i artikel 308 (2) helt enkelt därför att dessa två bestämmelser inom ramen för förevarande mål avser olika frågor. Den första avser frågan om <HT TYPE="ITALIC">när</HT> mervärdesskatt är utkrävbar, medan den andra fastställer <HT TYPE="ITALIC">vad</HT> som utgör beskattningsunderlaget. Dessa två bestämmelser utesluter följaktligen inte varandra ömsesidigt (3).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Allmän regel: När är mervärdesskatten utkrävbar?</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Reglerna om mervärdesskattens utkrävbarhet vid leverans av varor och tillhandahållande av tjänster föreskrivs i artiklarna 63–66 i mervärdesskattedirektivet. Enligt artikel 63 blir skatten utkrävbar när varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Domstolen erinrade om att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>[d]enna grundläggande princip återspeglas i artikel 63 i mervärdesskattedirektivet genom att det där föreskrivs att den beskattningsgrundande händelsen för mervärdesskatten inträffar och skatten blir utkrävbar den dag då varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>. Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130516">16 maj 2013</DATE>, <NAME.CASE>TNT Express Worldwide (Polen)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑169/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:314">EU:C:2013:314</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Om förskottsbetalningar görs blir mervärdesskatten utkrävbar, enligt artikel 65, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>vid mottagandet av betalningen och på det mottagna beloppet<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Av förarbetena till artikel 65 framgår att det för harmoniseringen av mervärdesskatten ansågs viktigt att definiera begreppet beskattningsgrundande händelse på unionsnivå.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Se förslag till rådets sjätte direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (KOM(73) 950 av den <DATE ISO="19730620">20 juni 1973</DATE>). Se även den förklarande anmärkningen till förslaget till det sjätte direktivet, <HT TYPE="ITALIC">Europeiska gemenskapernas bulletin</HT>, tillägg 11/73, s. 12.</P></NOTE> Logiken bakom regeln avseende förskottsbetalningars utkrävbarhet definierades enligt följande: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>när betalning a conto mottas före skattskyldighetens inträde gör mottagandet av denna betalning att skatt kan tas ut, eftersom avtalsparterna på detta sätt uttrycker sin avsikt att i förväg utlösa alla de ekonomiska konsekvenserna av skattskyldighetens inträde<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Den förklarande anmärkningen till förslaget till det sjätte direktivet, <HT TYPE="ITALIC">Europeiska gemenskapernas bulletin</HT>, tillägg 11/73, s. 13.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Artikel 65 i mervärdesskattedirektivet ingår i avdelning VI i mervärdesskattedirektivet som avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>Beskattningsgrundande händelse och utkrävbarhet<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/>. Det är emellertid avdelning VII som avser beskattningsunderlaget. Systemet och det sammanhang i vilket artikel 65 ingår bekräftar följaktligen också tydligt att bestämmelsen är inriktad på den <HT TYPE="ITALIC">tidsmässiga</HT> aspekten av uppbörden av mervärdesskatt, och endast i andra hand och på ett (logiskt) begränsat sätt på vad beskattningsunderlaget (förskottet som betalats vid den bestämda tidpunkten) ska vara.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Särskild bestämmelse om vad som utgör beskattningsunderlaget för resebyråers tjänster</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Samtliga parter och berörda personer, med undantag av Skarpa, har gjort gällande att den särskilda ordningen för resebyråer inte är en självständig och uttömmande beskattningsordning som reglerar alla aspekter av fastställande av mervärdesskatt för tjänster som tillhandahålls av resebyråer. Det är snarare en uppsättning regler som tillåter begränsade undantag – de som är nödvändiga för att uppnå det särskilda mål som eftersträvas genom den särskilda ordningen för mervärdesskatt, emellertid utan att avvika från andra delar av den allmänna mervärdesskatteordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0015">15</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), eller dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0005">5</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även punkt 34 i samma dom och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121025">25 oktober 2012</DATE>, <NAME.CASE>Kozak</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑557/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:672">EU:C:2012:672</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Jag delar denna uppfattning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Syftet med den särskilda ordningen för resebyråer är dubbelt. För det första har domstolen vid upprepade tillfällen förklarat att den särskilda ordningen för resebyråer försöker undvika de praktiska svårigheter som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>en tillämpning av allmänna bestämmelser avseende platsen för beskattning, beskattningsunderlag och avdrag för ingående skatt skulle medföra<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/> <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>på grund av mångfald[en hos resebyråers tjänster] och platsen för deras tillhandahållande<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030619">19 juni 2003</DATE>, <NAME.CASE>First Choice Holidays</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑149/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:358">EU:C:2003:358</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101209">9 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Minerva Kulturreisen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑31/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:762">EU:C:2010:762</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0017">17</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121025">25 oktober 2012</DATE>, <NAME.CASE>Kozak</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑557/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:672">EU:C:2012:672</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>För det andra syftar ordningen också till att säkerställa att uppbörden av mervärdesskatten för dessa tjänster även i fortsättningen äger rum i den medlemsstat där tjänsten utförs, samtidigt som den skatt som belöper på de tjänster som resebyrån tillhandahåller uppbärs i den medlemsstat där den är etablerad.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Se, som ett exempel på detta, rådets interinstitutionella ärende 2002/0041 (CNS), avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>Mervärdesskatt särskild ordning för resebyråer<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> [17567/09]: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>2. Det första syftet med ordningen var att underlätta tillämpningen av mervärdesskattereglerna på dessa transaktioner, och bespara arrangörerna från att behöva registrera i olika medlemsstater där tjänsterna tillhandahölls. 3. Ett andra syfte var att säkerställa att mervärdesskatt som ska tas ut på varor och tjänster som köps av en byrå uppbärs i den stat där dessa transaktioner genomförs, medan den skatt som motsvarar de tjänster som tillhandahålls av resebyrån uppbärs i den stat där byrån är etablerad.<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Resebyråer har enligt den särskilda ordningen för resebyråer följaktligen inte rätt att dra av ingående mervärdesskatt som tas ut på de tjänster som tillhandhålls av deras leverantörer i olika medlemsstater. De tar ut denna från sina kunder som en kostnadskomponent,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Den ingående mervärdesskatten tas ut implicit – se generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>First Choice Holidays</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑149/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:485">EU:C:2002:485</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> tillsammans med deras egna utgående mervärdesskatt som ska tas ut på deras vinstmarginal i den medlemsstat där de är etablerade.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Mer specifikt föreskrivs i artikel 307 andra stycket i mervärdesskattedirektivet att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>[d]etta enda tillhandahållande [av resebyrån] skall beskattas i den medlemsstat där resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsten görs.<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/></P></NOTE> Med andra ord omfattar priset på paketresor priset på de tjänster som tillhandahållits av leverantörer inklusive den mervärdesskatt som tas ut av leverantörerna, resebyråns vinstmarginal (som i detta skede ännu inte är slutgiltig) och den mervärdesskatt som ska betalas av resebyråerna på vinstmarginalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Av ovannämnda uppgifter framgår följaktligen att artiklarna 306–308 i mervärdesskattedirektivet innehåller ett dubbelt undantag: såväl från definitionen av begreppet beskattningsunderlag (<HT TYPE="ITALIC">vad</HT>) som från platsen för beskattning (<HT TYPE="ITALIC">var</HT>). I dessa bestämmelser anges emellertid inte någonting om beskattningsgrundande händelse eller skattens utkrävbarhet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Samtidig tillämpning av artikel 65 och artiklarna 306–308 i mervärdesskattedirektivet</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Såsom redan framgår av de två föregående avsnitten blir argumentet om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>oförenlighet<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/> mellan den allmänna regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet, å ena sidan, och de särskilda reglerna i artiklarna 306–308 i samma direktiv, å andra sidan, ganska svagt när man fokuserar på den exakta karaktären av de båda aktuella bestämmelserna. Det ska upprepas att den särskilda regeln i artiklarna 306–308 i mervärdesskattedirektivet avser frågorna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/><HT TYPE="ITALIC">vad</HT><QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/><HT TYPE="ITALIC">var</HT><QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>. Den första delen av artikel 65, men framför allt den allmänna logiken bakom och syftet med avdelning VI, avser frågan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/><HT TYPE="ITALIC">när</HT><QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Det bör vidare noteras att den allmänna regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet för det första är tillämplig oberoende av den berörda sektorn. Den föreskriver <HT TYPE="ITALIC">när</HT> mervärdesskatten blir utkrävbar. Den anger att denna tidpunkt inträffar när förskottsbetalningen görs. För det andra är bestämmelsen i artikel 308 i mervärdesskattedirektivet endast tillämplig på resebyråer och definierar <HT TYPE="ITALIC">vad</HT> som utgör beskattningsunderlaget för de tjänster som de tillhandahåller. Beskattningsunderlaget är vinstmarginalen som definieras som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>skillnaden mellan det totala belopp som skall betalas av den resande, exklusive mervärdesskatt, och resebyråns faktiska kostnad för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av andra beskattningsbara personer och som är till direkt nytta för den resande<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Det finns två motargument till den tolkningen av förhållandet mellan dessa två bestämmelser: ett beträffande lydelsen och ett beträffande ändamålet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Vad gäller lydelsen anges i slutet av artikel 65 i mervärdesskattedirektivet att mervärdesskatten ska vara utkrävbar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>på det mottagna beloppet<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>… mervärdesskatten på förskottsbetalningen [skall] vara utkrävbar vid mottagandet av betalningen och på det mottagna beloppet.<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/></P></QUOT.S></NOTE> Det skulle därför särskilt kunna hävdas att artikel 65 även föreskriver om beskattningsunderlaget, som för förskottsbetalningar alltid borde motsvara det mottagna beloppet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av de allmänna synpunkter som framförts i föregående punkter, och av rent logiska skäl, anser jag att denna tolkning är problematisk. Vad som ska beskattas inom varje mottagen betalning är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>beskattningsunderlaget<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> eller snarare den beskattningsbara delen av den mottagna betalningen. Detta innebär naturligtvis inte att någon eller samtliga mottagna betalningar kommer att beskattas automatiskt. Än en gång, för fastställande av det (beskattningsbara) belopp som mottagits när det gäller tjänster som tillhandahålls av resebyråer, måste hänvisning göras till den särskilda bestämmelsen i artikel 308 i vilken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>beskattningsunderlaget<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/> definieras för detta ändamål.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Se vidare punkt 67 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Vad gäller ändamålet ska det erinras om att artiklarna 306–308, eller snarare hela kapitel 3, faller under avdelning XII i mervärdesskattedirektivet, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>Särskilda ordningar<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/> (för respektive sektor eller verksamhet). Unionslagstiftaren avsåg att införa en separat <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>ordning<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>, som inte endast kan avvika från de delar som uttryckligen föreskrivs i relevant kapitel för varje särskild ordning, utan också från ytterligare allmänna bestämmelser som skulle kunna medföra problem vid tillämpningen av den särskilda ordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Jag förstår den vidare logiken i detta argument. Det tycks emellertid som om ett sådant synsätt strider mot fast rättspraxis enligt vilken eventuella avvikelser från det allmänna mervärdesskattesystemet, både allmänt och särskilt med beaktande av den särskilda ordningen för resebyråer kräver en strikt och restriktiv tolkning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Allmänt gäller enligt vedertagen praxis från denna domstol att eventuella undantag som föreskrivs i mervärdesskattedirektivet ska tolkas restriktivt. Detta innebär att deras tillämpningsområde ska begränsas strikt till ordalydelsen och de mål för vilka de har utformats, även om ett mer omfattande undantag är tänkbart. Denna princip har nyligen återigen framhållits av domstolen i domen i målet <HT TYPE="ITALIC">Avon Cosmetics</HT>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171214">14 december 2017</DATE>, <NAME.CASE>Avon Cosmetics</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑305/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:970">EU:C:2017:970</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> där domstolen tydligt motsatte sig idén om att ett undantag som föreskrivs med avseende på beräkningen av beskattningsunderlaget i en direktförsäljningsmodell skulle kunna tolkas så, att avdrag även kan göras för kostnader för produkter som köps för demonstration på nivån för ingående skatt. Om ett sådant ytterligare undantag skulle tillåtas (som säkerligen är försvarbart på allmän nivå) skulle detta i praktiken innebära att ett undantag när det väl föreskrivs avseende en viss del skulle kunna generera ytterligare <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>dominoeffekter<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/> över hela mervärdesskattesystemet, vilket leder till uppkomsten av ett antal parallella <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>à la carte<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/> ordningar, som tydligt går utöver undantagets tillämpningsområde.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Se även mitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Avon Cosmetics</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑305/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:651">EU:C:2017:651</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>, särskilt punkterna 39–41 och 50, 58–60 och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Vad gäller den särskilda ordningen för resebyråer har domstolen vid upprepade tillfällen påpekat att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>i egenskap av undantag från de normala bestämmelserna i [mervärdesskattedirektivet] … ska [den särskilda ordning för resebyråer endast] tillämpas i den mån det är nödvändigt för att uppnå det avsedda syftet<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Se, exempelvis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0005">5</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030619">19 juni 2003</DATE>, <NAME.CASE>First Choice Holidays</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑149/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:358">EU:C:2003:358</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101209">9 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Minerva Kulturreisen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑31/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:762">EU:C:2010:762</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121025">25 oktober 2012</DATE>, <NAME.CASE>Kozak</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑557/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:672">EU:C:2012:672</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Den har även erkänt att den särskilda ordningen och de allmänna bestämmelserna i mervärdesskattesystemet kan tillämpas samtidigt, eftersom de allmänna bestämmelserna är tillämpliga på aspekter av en transaktion som faller utanför undantaget för resebyråer.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Vad gäller fastställande av beskattningsunderlaget avseende interna tjänster och inköpta tjänster, se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Jag kan inte se hur de mål som eftersträvas med den särskilda ordningen för resebyråer<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Dessa fastställs och diskuteras ovan i punkterna 30–33.</P></NOTE> kan påverkas av tillämpningen av den tidsmässiga regeln i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet. Om mervärdesskatten blir utkrävbar vid mottagande av förskottsbetalningar, skulle mervärdesskatt fortfarande tas ut på resetjänster i de medlemsstater där de genomförs. Den mervärdesskatten skulle inte dras av i dessa stater utan skulle överföras till kunden av resebyrån och den senare skulle ta ut sin utgående mervärdesskatt på sin vinstmarginal och betala skatten i den medlemsstat där den är etablerad.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Detta allmänna konstaterande förefaller inte påverkas av de argument som framförts av Skarpa i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>För det första har Skarpa gjort gällande att vinstmarginalen är en väsentlig del av ordningen för beskattning av vinstmarginal. Skatt kan följaktligen inte tas ut när den exakta vinstmarginalen är okänd. Detta argument tycks ha inspirerats av domstolens praxis av vilken det framgår att det för att kunna tillämpa artikel 65 i mervärdesskattedirektivet krävs att alla delar av transaktionen har fastställts.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060221">21 februari 2006</DATE>, <NAME.CASE>BUPA Hospitals och Goldsborough Developments</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑419/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:122">EU:C:2006:122</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101216">16 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Macdonald Resorts</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑270/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:780">EU:C:2010:780</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120503">3 maj 2012</DATE>, <NAME.CASE>Lebara</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑520/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:264">EU:C:2012:264</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121219">19 december 2012</DATE>, <NAME.CASE>Orfey Balgaria</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑549/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:832">EU:C:2012:832</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130307">7 mars 2013</DATE>, <NAME.CASE>Efir</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑19/12</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:148">EU:C:2013:148</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Det är riktigt att det enligt rättspraxis krävs en viss grad av klarhet för att mervärdesskatten ska kunna tas ut på leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster. Av domen i målet BUPA Hospitals framgår att klarhet i princip inte föreligger när <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>ett schablonbelopp som betalats för varor som angetts på ett allmänt hållet sätt i en förteckning som när som helst kan ändras genom ett avtal mellan köparen och säljaren och från vilken köparen kommer att ha möjlighet att välja produkter, på grundval av ett avtal som köparen ensidigt och när som helst får säga upp med följden att denna återfår hela den icke använda förskottsbetalningen.<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060221">21 februari 2006</DATE>, <NAME.CASE>BUPA Hospitals och Goldsborough Developments</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑419/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:122">EU:C:2006:122</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Jag har svårt att tillämpa denna rättspraxis på förevarande mål. Till skillnad från de faktiska situationerna i de målen, tenderar karaktären av och innehållet i den tjänst som tillhandahålls av resebyråer att vara mycket välkänd och definierad, ofta anges med en hög grad av precision, till och med, såsom tydligt angetts vid förhandlingen, mot vilket håll ett fönster till ett bokat rum vetter. Det är under dessa omständigheter svårt att förstå att vinstmarginalen utgör en väsentlig del av den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>beskattningsgrundande händelsen<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>. För mig förefaller den snarare utgöra en teknisk aspekt av skatteuppbörden som vanligen är okänd för kunden och därmed inte omfattas av de beståndsdelar av en transaktion som måste fastställas i förväg.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Skarpa har vidare gjort gällande att beskattningen av förskottsbetalningar i de fall där vinstmarginalen fortfarande är okänd, kommer att orsaka allvarliga och orimliga svårigheter i praktiken. Mervärdesskattedeklarationer skulle ständigt behöva justeras. Skarpa anser att detta skulle strida mot de mål som eftersträvas med ordningen för beskattning av vinstmarginal. Under förhandlingen framkom vidare att det faktiskt rör sig om två förslag i detta uttalande. Frågan om kännedom (känd eller okänd vinstmarginal) och de praktiska svårigheterna för justering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>För det andra, vad beträffar frågan om okänd vinstmarginal, bekräftade Skarpa vid förhandlingen att det pris som en resebyrå tar ut från kunderna i allmänhet verkar vara sammansatt av olika belopp. Den mervärdesskatt som därefter ska beräknas och betalas av resebyrån ingår faktiskt redan i det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>katalogpriset<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/>. Slutmarginalen tycks således vara beräknad <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>genom uteslutning<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> på så sätt att när de faktiska kostnaderna dras av från den mottagna betalningen, delas resten mellan vinstmarginal och mervärdesskatt. På detta sätt skickar resebyrån inte någon rättad faktura till kunden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>För att ge ett exempel. Om man antar att priset på resan är <FT TYPE="NUMBER">1000</FT> euro och kostnaderna är 800 euro, ska mellanskillnaden på 200 euro delas upp mellan vinstmarginalen och mervärdesskatten. Om det antas att mervärdesskattesatsen är 21 procent utgör beloppet om 200 euro 121 procent, vilket kommer att delas upp i mervärdesskatt på 34,71 euro, med en vinstmarginal motsvarande 165,29 euro.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Om det är så industrin fungerar, vilket som jag har förstått Skarpa har bekräftat vid förhandlingen, tillsammans med det faktum att katalogpriset redan inbegriper mervärdesskatt och resebyråerna inte skulle ta ut någon mervärdesskatt separat senare, är den enda logiska slutsatsen som kan dras från dessa uttalanden följande. En resebyrå som bedriver verksamhet måste göra en ganska detaljerad uppskattning av sina förväntade kostnader och vinstmarginaler för att kunna offentliggöra ett sådant pris i en katalog.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Även om den exakta vinstmarginalen kan vara okänd, antingen vid den tidpunkt då förskottsbetalning görs eller faktiskt vid den tidpunkt då tjänsten faktiskt tillhandahållits, eller även en avsevärd tid efter den tidpunkten (tills och såvida inte alla betalningar till en viss leverantör och/eller för en viss säsong har gjorts), kvarstår faktum att varje resebyrå som inte vill lida förluster sannolikt kommer att ha en ganska detaljerad uppskattning av de förväntade kostnaderna innan de startar och marknadsför vissa resor.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Vad för det tredje gäller de praktiska svårigheter som Skarpa anfört, särskilt behovet av ytterligare justeringar, kan ett sådant argument enligt min mening knappast i sig garantera en effektiv uteslutning av de lagstadgade bestämmelserna om mervärdesskatt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se, vid upprepade tillfällen, för att visa att domstolen inte godtar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>praktiska eller tekniska svårigheter<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> som ett tillräckligt skäl för att frångå EU-bestämmelser, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921027">27 oktober 1992</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑74/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:409">EU:C:1992:409</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0012">12</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). eller dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19960523">23 maj 1996</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Grekland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑331/94</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1996:211">EU:C:1996:211</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0012">12</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Dessutom, i motsats till vad Skarpa har gjort gällande, är sådana praktiska svårigheter inte de som ordningen för beskattning av vinstmarginal syftade att undvika. Såsom förklaras ovan,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Närmare ovan, punkterna 30–33.</P></NOTE> syftade den särskilda ordningen för resebyråer till att undanröja behovet för resebyråer att ansöka om avdrag för mervärdesskatt över hela Europeiska unionen. Avsikten var knappast att befria dem från allt administrativt ansvar som varje beskattningsbar person har under liknande omständigheter.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>MyTravel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑291/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:283">EU:C:2005:283</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0079">79</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>): <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/>Artikel 26 i sjätte direktivet syftar vidare till att tillämpliga regler på mervärdesskatteområdet skall anpassas till resebyråers specifika verksamhet och att de praktiska svårigheter som kan stå i vägen för verksamheten på så sätt minskas. Däremot syftar inte de regler som införs genom denna artikel, i motsats till dem som har införts till förmån för små företag och jordbrukare, till en förenkling av den bokföringsskyldighet som det normala mervärdesskattesystemet medför.<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/> Se även dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030619">19 juni 2003</DATE>, <NAME.CASE>First Choice Holidays</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑149/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:358">EU:C:2003:358</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Denna slutsats framstår som desto mer befogad eftersom resebyrån i motsatt fall skulle få en dubbel ekonomisk fördel. Den skulle ha rätt att betala mervärdesskatt även efter tillhandahållandet av tjänsterna, när vinstmarginalen blivit känd, medan den skulle debitera sina kunder i förväg. Jag kan inte se hur en sådan tolkning skulle skapa en rimlig balans mellan alla berörda intressen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Slutligen verkar inte problemet med den provisoriska karaktären av vinstmarginalen när förskottsbetalningen mottagits enbart avse förskottsbetalningar. Jag uppfattar den beskrivning som lämnats vid förhandlingen så, att vinstmarginalen även kan vara okänd <HT TYPE="ITALIC">efter att resetjänster tillhandahållits</HT>, när justeringar görs av resebyråns leverantörer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Detta faktum understryker bara det övergripande problemet med Skarpas argument på denna punkt. Om argumentet tas till sitt yttersta har Skarpa inte enbart begärt att undantag ska göras från artikel 65 i mervärdesskattedirektivet, eftersom samma argument skulle kunna utsträckas till att även frångå artikel 63.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>I avsaknad av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 66 a–c i mervärdesskattedirektivet.</P></NOTE> Eftersom den exakta vinstmarginalen även kan vara okänd vid den tidpunkten då tjänsterna tillhandahålls skulle den tidpunkt vid vilken mervärdesskatten blir utkrävbar vara helt beroende av resebyråns självdeklaration om när den anser att den känner till vinstmarginalens exakta belopp. Detta kommer sannolikt inte att vara fallet när den berörda tjänsten tillhandahålls, veckor eller månader senare, och kanske till och med i slutet av varje säsong, när det är sannolikt att det föreligger en fullständig och komplett uppdelning av alla faktiska kostnader för alla enskilda tjänster som de består av. Det är självklart att respektive resurser skulle bli otillgängliga för staten under alla dessa perioder.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Domstolen slog fast att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>… i fråga om mervärdesskatt, agerar skattskyldiga personer som skatteindrivare åt staten<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> och fann att bestämmelserna i sjätte direktivet som syftar till att förhindra att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/>stora belopp av offentliga medel samlas i deras händer under en beskattningsperiod<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/> är motiverade. Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19931020">20 oktober 1993</DATE>, <NAME.CASE>Balocchi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑10/92</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1993:846">EU:C:1993:846</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda drar jag i denna del slutsatsen att mervärdesskattedirektivet ska tolkas så, att skatten blir utkrävbar på förskottsbetalningar som mottagits av en beskattningsbar person som tillhandahåller resetjänster som omfattas av den särskilda ordning för resebyråer som föreskrivs i artiklarna 306–310 i mervärdesskattedirektivet, vid den tidpunkt som anges i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet, det vill säga när respektive förskottsbetalning har mottagits.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den andra frågan: Hur mervärdesskatten ska fastställas när beskattningsunderlaget är okänt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen vill genom sin andra fråga få klarhet i hur skatten, om den är utkrävbar vid mottagandet av en förskottsbetalning, ska fastställas när den exakta vinstmarginalen, det vill säga beskattningsunderlaget, ännu inte är känt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Direktören för den nationella skattemyndigheten, den polska och den tyska regeringen samt kommissionen är eniga om att mervärdesskatt inte ska tas ut på det <HT TYPE="ITALIC">mottagna beloppet</HT> utan på <HT TYPE="ITALIC">vinstmarginalen</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Detta är även Skarpas (alternativa) uppfattning, med det tydliga förbehållet som följer av dess svar på den första frågan att artikel 65 i mervärdesskattedirektivet inte är tillämplig och att mervärdesskatten blir utkrävbar först när vinstmarginalen är känd.</P></NOTE> Förslag om hur denna vinstmarginal bör fastställas vid tidpunkten för mottagandet av förskottsbetalningen skiljer sig emellertid åt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Direktören för den nationella skattemyndigheten har gjort gällande att vinstmarginalen bör fastställas vid mottagandet av förskottsbetalningen, på grundval av de <HT TYPE="ITALIC">beräknade</HT> kostnaderna. Nödvändiga justeringar ska göras senare – i skattedeklarationen för respektive redovisningsperiod under vilka tjänsten tillhandahölls. Den polska regeringen har på motsvarande sätt gjort gällande att Skarpa för att fastställa vinstmarginalen när förskottsbetalningen har mottagits bör tillämpa den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>funktionella metoden<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> och grunda sig på de <HT TYPE="ITALIC">beräknade</HT> kostnaderna.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Vid den muntliga förhandlingen framförde den tyska regeringen en (delvis) liknande ståndpunkt. Den gjorde gällande att de faktiska kostnaderna och de beräknade (förväntade) kostnaderna ska beaktas vid fastställandet av vinstmarginalen. Det är på så sätt som uttrycket <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>resebyråns faktiska kostnader<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/> i artikel 308 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas enligt den regeringen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Kommissionen anser att det strider mot ordalydelsen i artikel 308 i mervärdesskattedirektivet att beakta de beräknade kostnaderna vid fastställandet av vinstmarginalen efter mottagandet av förskottsbetalningen. I den bestämmelsen hänvisas till resebyråns <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/><HT TYPE="ITALIC">faktiska kostnad</HT><QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>I vissa andra språkversioner hänvisas till <HT TYPE="ITALIC">coût effectif supporté par l’agence de voyages</HT> (franska), <HT TYPE="ITALIC">tatsächliche(n) Kosten die dem Reisebüro entstehen</HT> (tyska), <HT TYPE="ITALIC">faktyczne koszty poniesione przez biuro podróży</HT> (polska), <HT TYPE="ITALIC">skutečné náklady cestovní kanceláře</HT> (tjeckiska), <HT TYPE="ITALIC">coste efectivo soportado por la agencia de viaje</HT> (spanska).</P></NOTE> Följaktligen kan endast de faktiska kostnader som uppkommit innan denna betalning åberopas vid fastställandet av vinstmarginalen när förskottsbetalning mottas. Kommissionens ståndpunkt överensstämmer också med den hänskjutande domstolens förslag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Såsom vidare diskuteras under förhandlingen finns teoretiskt i huvudsak fem olika alternativ till hur beräkningen av vinstmarginalen och beaktandet av kostnaderna ska hanteras under dessa omständigheter.</TXT><P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>(i)</NO.P><TXT>Artikel 65 i mervärdesskattedirektivet är inte tillämplig. Mervärdesskatt kan inte utkrävas när förskottsbetalningen har mottagits och vinstmarginalen ska beaktas vid beräkningen av mervärdesskatten när den är slutgiltigt känd (Skarpas ståndpunkt).</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>(ii)</NO.P><TXT>Mervärdesskatt ska tas ut på den förskottsbetalning som mottagits (i stället för på vinstmarginalen). Detta framgår av en bokstavlig tillämpning av artikel 65 i mervärdesskattedirektivet.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>(iii)</NO.P><TXT>Mervärdesskatt ska tas ut på vinstmarginalen som ska beräknas genom avdrag från den förskottsbetalning som mottagits av en <HT TYPE="ITALIC">andel av kostnader som beräknas</HT> för en viss transaktion. Denna andel motsvarar den andel som det mottagna beloppet utgör av det totala priset för tjänsten (denna uppfattning företräds av direktören för den nationella skattemyndigheten och den polska regeringen).</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>(iv)</NO.P><TXT>Mervärdesskatt bör tas ut på vinstmarginalen, men vinstmarginalen bör fastställas vid tidpunkten för mottagandet av förskottsbetalningen, genom att de faktiska kostnaderna dras av, det vill säga de kostnader som faktiskt uppkommit för resebyrån fram till tidpunkten för mottagandet av förskottsutbetalningen (kommissionens ståndpunkt och den hänskjutande domstolens förslag).</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>(v)</NO.P><TXT>Mervärdesskatten skulle tas ut på vinstmarginalen, som också fastställts vid tidpunkten för mottagandet av förskottsbetalningen, men utifrån de kostnader som uppkommit för resebyrån fram till tidpunkten för mottagandet av förskottsbetalningen <HT TYPE="ITALIC">och</HT> de beräknade kostnaderna, förutsatt att alla beräknade kostnader ännu inte uppkommit (den tyska regeringens ståndpunkt).</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Blotta uppräkningen av alla dessa (åtminstone teoretiskt möjliga) alternativ visar tydligt att svaret är långt ifrån klart. Vissa alternativ är emellertid mer problematiska än andra.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Av de skäl som redan diskuterats i detalj i svaret på den första frågan,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Se punkterna 39–57 ovan i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> kan inte den första ståndpunkt som Skarpa har intagit helt enkelt godtas utan att hela systemet för uppbörd av mervärdesskatt ytterligare snedvrids. Om ett sådant tillvägagångssätt skulle godtas, varför skulle det sluta vid artiklarna 65 och 63. Det kan också finnas andra (allmänna) bestämmelser i mervärdesskattedirektivet som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0042" REF.END="QE0042"/>idealiskt<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/> skulle kunna anpassas ytterligare för att tillgodose de (objektivt sett utan tvivel helt motiverade) särskilda behoven hos en viss bransch. Men detta är just denna väg som domstolen har försökt att inte glida in på.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Av de skäl som även redan nämnts ovan<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Se ovan punkterna 37 och 38 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> kan inte heller det andra alternativet godtas. Det stämmer att det i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet anges att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0043" REF.END="QE0043"/>mervärdesskatten på förskottsbetalningen [ska] vara utkrävbar vid mottagandet av betalningen och <HT TYPE="ITALIC">på det mottagna beloppet</HT><QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Min kursivering.</P></NOTE> Om en sådan uppfattning emellertid skulle godtas skulle detta per definition alltid leda till ett (förmodligen provisoriskt) oproportionerligt resultat, eftersom detta första beskattningsunderlag per definition skulle vara större än det beskattningsunderlag som ska fastställas vid ett senare tillfälle. Även av det skälet anser jag att hänvisningen i artikel 65 till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0044" REF.END="QE0044"/>det mottagna beloppet<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/> ska förstås som en påminnelse om den allmänna bestämmelse enligt vilken skatt ska tas ut på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0045" REF.END="QE0045"/>allt som utgör den ersättning som leverantören eller tillhandahållaren har erhållit eller skall erhålla …<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>. Detta följer av artikel 73 i mervärdesskattedirektivet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0046" REF.END="QE0046"/>För andra leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster än som avses i artiklarna 74–77 skall beskattningsunderlaget omfatta allt som utgör den ersättning som leverantören eller tillhandahållaren har erhållit eller skall erhålla från förvärvaren eller en tredje part för dessa transaktioner, inklusive subventioner som är direkt kopplade till priset på transaktionerna.<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/> Enligt fast rättspraxis är det definitiva beskattningsunderlaget enligt de allmänna bestämmelserna det vederlag som faktiskt har erhållits, se till exempel (såvitt avser tillhandahållande av varor) dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20010529">29 maj 2001</DATE>, <NAME.CASE>Freemans</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑86/99</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2001:291">EU:C:2001:291</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Jag anser mer specifikt i detta sammanhang att uttrycket <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0047" REF.END="QE0047"/>på det mottagna beloppet<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/> i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas på så sätt att det hänvisar till det <HT TYPE="ITALIC">mottagna beskattningsunderlaget</HT>. Beskattningsunderlaget är enligt den särskilda bestämmelsen i artikel 308 i mervärdesskattedirektivet vinstmarginalen. Denna särskilda bestämmelse ska således vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0048" REF.END="QE0048"/>kopplad till<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/> logiken i artikel 65 i mervärdesskattedirektivet där det i artikel 65 hänvisas till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0049" REF.END="QE0049"/>det mottagna beloppet<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Jag medger att det fjärde och femte alternativet ligger närmare ordalydelsen i artikel 308 i mervärdesskattedirektivet. Jag är emellertid rädd för att redovisning och mervärdesskattedeklarationer, som redan nu är en komplicerad uppgift, blir ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0050" REF.END="QE0050"/>omöjligt uppdrag<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/>. De skulle kräva att den <HT TYPE="ITALIC">individuella</HT> uppdelningen av samtliga <HT TYPE="ITALIC">faktiska</HT> kostnader som uppkommit görs <HT TYPE="ITALIC">vid upprepade tillfällen</HT> och <HT TYPE="ITALIC">på olika sätt</HT> för varje individuell förskottsbetalning som mottas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Detta förefaller dock av ett antal skäl, helt enkelt vara omöjligt. För det första köps vissa tjänster in i stora mängder (boende och transport), medan individuella tjänster inom dem säljs separat. Om så är fallet, är det sannolikt att fördelningen av de totala kostnaderna för varje transaktion (varje tjänst) är okänd när förskottsbetalningen mottas, särskilt eftersom antalet sålda individuella tjänster sannolikt kommer att ändras avsevärt över tiden. För det andra kan jag inte förstå hur sådana faktiska kostnader för tjänster som beställts i stora mängder skulle kopplas till de individuella tjänster som tillhandahålls. För det tredje blir detta ännu mer komplicerat i de fall där förskottsbetalningen inte bara uppgick till 100 procent av priset, utan andelar av priset, såsom 10, 30 eller 50 procent.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Vidare kommer i samtliga dessa fall, innan den slutliga situationen är känd, avdrag för alla de faktiska kostnader som uppkommit vid den tidpunkt då antingen endast en del av betalningarna görs (endast för vissa platser på en större paketresa) och/eller endast en procentuell andel (30 procent eller 50 procent) sannolikt att leda till ett underskott. Med andra ord kan den faktiska kostnaden, i<?PAGE NO="14"?> form av kostnader som faktiskt har uppkommit, vid en viss tidpunkt, uppgå till 100 procent av alla kostnader, medan förskottsbetalningen endast motsvarar 10 procent av priset för tjänsten. Jag kan inte förstå exakt hur detta ska justeras senare och huruvida sådana <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0051" REF.END="QE0051"/>tillfälliga förluster<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/> till exempel ska deklareras som sådana.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Av praktiska skäl förefaller det således, mot bakgrund av denna komplexitet, som om man i slutändan, realistiskt sett, i bästa fall kan göra en annan (underbyggd) uppskattning om var den faktiska kostnadsnivån kan ligga. Den enda skillnaden skulle vara att resebyrån varje gång den erhåller förskottsbetalning skulle uppmanas att göra en sådan bedömning gång på gång med outtömlig omsorg.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Samtidigt förefaller det som, såsom redan förklarats ovan och bekräftats under förhandlingen, om en informerad resebyrå har en ganska detaljerad kännedom om de kostnader som kommer att uppkomma och den vinstmarginal som kommer att uppnås för en viss transaktion.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Med beaktande av alla dessa överväganden dras slutsatsen att det tredje alternativet, som föreslagits av direktören för den nationella skattemyndigheten och av den polska regeringen, tycks vara det mest rimliga och minst betungande. Enligt min mening skapar denna ståndpunkt en rimlig balans mellan de olika intressen som innehas av den nationella skattemyndigheten och den beskattningsbara personen, samtidigt som den befinner sig inom ramen för det möjliga. Detta tillvägagångssätt ger ingen av dessa parter en oskälig fördel i förhållande till den andra. Detta beror på att ingen av dem vid någon relevant tidpunkt tycks förfoga över <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0052" REF.END="QE0052"/>för mycket pengar<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/> jämfört med vad den parten slutligen kommer att ha rätt till.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Det exempel som direktören för den nationella skattemyndigheten gav vid förhandlingen fångar väl upp denna logik. Om priset på tjänsten till exempel är <FT TYPE="NUMBER">1000</FT> polska zloty, med en uppskattad vinstmarginal som utgörs av 20 procent av detta pris (200 zloty), och kunden gör en förskottsbetalning på 500 zloty, bör den marginal som ska beaktas vid tidpunkten för mottagandet av förskottsbetalningen uppgå till 100 zloty. Mervärdesskatten ska beräknas på detta belopp om 100 zloty och den ska tas ut i det skedet, och vid behov ska senare och slutliga justeringar göras när den slutliga vinstmarginalen är känd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Dessutom säkerställer detta en rimlig balans eftersom det inte betalas eller undandras orimligt mycket skatt, och gör det även möjligt att hantera redovisningsprocessen samtidigt som detta tillvägagångssätt överensstämmer med domstolens tidigare ståndpunkt (i domen i målet kommissionen/Spanien<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130926">26 september 2013</DATE> (<NO.CASE>C‑189/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:587">EU:C:2013:587</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0101">101</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0104">104</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och i domen i målet kommissionen/Tyskland)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180208">8 februari 2018</DATE> (<NO.CASE>C‑380/16</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:76">EU:C:2018:76</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0087">87</REF.NP.ECR>– <REF.NP.ECR REF="NP0092">92</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> att vinstmarginalen måste fastställas i förhållande till varje transaktion och inte <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0053" REF.END="QE0053"/>totalt<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/> per period. Detta förfarande med avseende på kostnadsberäkningen för varje individuell transaktion (i form av varje tjänst som resebyrån tillhandahållit) måste emellertid enbart genomföras två gånger. Detta skulle först ske när de första uppskattningarna görs och de uppskattade kostnaderna beräknas innan tjänsten prissätts och marknadsförs, och därefter i slutet, när alla kostnader och den exakta marginalen är känd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som sagts ovan drar jag därför slutsatsen att mervärdesskatten ska beräknas på vinstmarginalen, som fastställs som skillnaden mellan det belopp som mottagits som förskottsbetalning och motsvarande procentandel av de totala beräknade kostnaderna för en viss transaktion.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="15"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>En avslutande anmärkning är nödvändig. Jag medger att den lösning som jag just har föreslagit inte är perfekt. Men utifrån det beskrivna förfarandet för uteslutande av extrema situationer, verkar den vara den minst betungande och besvärliga för alla berörda parter, om man håller sig inom de alternativ som fortfarande rimligen kan anses hänföra sig till den rättsliga tolkningen av de befintliga reglerna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Fastställandet av resebyråers mervärdesskattesrelaterade skyldigheter stöter på svårigheter som beror på tidsmässiga skillnader mellan, å ena sidan, mottagande av prisbelopp och, å andra sidan, uppkomsten av kostnader. Beräkningen av vinstmarginalen är under dessa omständigheter ganska komplicerad, vilket framgår av medlemsstaternas erfarenheter. Dessa svårigheter har i vissa medlemsstater åtgärdats genom att en schablonmässig vinstmarginal har fastställts för en viss period.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>De olika nationella lösningarna beskrevs, såsom Skarpa mycket riktigt påpekade vid förhandlingen, i den rapport som utarbetats för kommissionen, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0054" REF.END="QE0054"/>Översyn på en undersökning av den särskilda ordningen avseende mervärdesskatt för resebyråer och alternativa reformer<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/>, slutrapport TAXUD/2016/AO-05, december 2017 (tillgänglig online på Europeiska kommissionens webbplats). I den rapporten anges att ett sådant alternativ föreskrivs i cirka 14 medlemsstater.</P></NOTE> Dessutom lades ett förslag fram år 2002 i syfte att införa en schablon för beräkning av resebyråers vinstmarginal.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Förslag till rådets direktiv av den <DATE ISO="20020208">8 februari 2002</DATE> om ändring av direktiv 77/388/EEG vad gäller den särskilda ordningen avseende mervärdesskatt för resebyråer KOM(2002) 64 slutlig (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="126E" PAGE.FIRST="390" DATE.PUB="2002">EGT C 126E, 2002, s. 390</REF.DOC.OJ>). På samma sätt ansåg mervärdesskattekommittén att det var godtagbart att göra en övergripande beräkning: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0055" REF.END="QE0055"/>Kommittén ansåg även att den princip som tillämpades på resebyråer för beskattning av vinstmarginaler inte utgör hinder mot att fastställa vinstmarginalen för alla transaktioner på grundval av samma mekanism under en viss period<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/> (Riktlinjer som utarbetats vid mervärdesskattekommitténs 17:e möte av den <DATE ISO="19840704">4</DATE>–<DATE ISO="19840705">5 juli 1984</DATE>, XV/243/84). Se dokumentet Riktlinjer från mervärdesskattekommitténs möte (fram till den <DATE ISO="20180702">2 juli 2018</DATE>) tillgängligt på följande webbplats: https://ec.europa.eu/taxation_customs/business/vat/vat-committee_en.</P></NOTE> Detta förslag övergavs emellertid år 2014. Dessutom förefaller detta tillvägagångssätt vara problematiskt efter domstolens domar i målen kommissionen/Spanien<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130926">26 september 2013</DATE> (<NO.CASE>C‑189/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:587">EU:C:2013:587</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0101">101</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0104">104</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och kommissionen/Tyskland.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180208">8 februari 2018</DATE> (<NO.CASE>C‑380/16</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:76">EU:C:2018:76</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0087">87</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0092">92</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>I en sådan (redan) komplex miljö instämmer jag i den tyska regeringens allmänna uppfattning att det är tillrådligt att sträva efter en lösning som ger upphov till färre snarare än fler svårigheter. Det är inte heller utan en viss dos av ironi som, såsom nästan alla parter och intervenienter vid förhandlingen antydde, den särskilda ordningen infördes i syfte att förenkla systemets funktion, samtidigt som mycket olika åsikter företräddes om vad en sådan förenkling bör innebära inom ramen för den särskilda ordningen för resebyråer. Även med tanke på den stora <HT TYPE="ITALIC">mångfalden när det gäller förenkling</HT>, anser jag att det vore lämpligt att överlåta ytterligare förenklande åtgärder i detta avseende till unionslagstiftaren och/eller, inom de gränser som fastställs i EU-lagstiftningen, de nationella lagstiftarna.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Med hänsyn till vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen) enligt följande:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Rådets direktiv 2006/112/EG av den <DATE ISO="20061128">28 november 2006</DATE> om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas på så sätt att skattskyldighet för förskottsbetalningar som en beskattningsbar person har tagit emot för tillhandahållande av turisttjänster som omfattas av den särskilda skatteordningen för resebyråer enligt artiklarna 306–310 i direktiv 2006/112 inträder vid tidpunkten som fastställs enligt artikel 65 i samma direktiv, det vill säga när respektive förskottsbetalning har mottagits.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Vid den tidpunkten ska mervärdesskatten beräknas på vinstmarginalen, som fastställs som skillnaden mellan det belopp som mottagits som förskottsbetalning och motsvarande procentandel av de totala beräknade kostnaderna för transaktionen.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>