(1)

I en skrivelse registrerad av kommissionens generalsekretariat den 28 juli 2008 ansökte Förenade kungariket om tillstånd att fortsätta att tillämpa en särskild åtgärd som tidigare beviljats genom rådets beslut 2007/250/EG av den 16 april 2007 (2) och som avviker från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG i fråga om vilken person som ska vara skyldig att betala mervärdesskatt till skattemyndigheterna.

(2)

Genom en skrivelse av den 17 mars 2009 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG övriga medlemsstater om Förenade kungarikets ansökan. Genom en skrivelse av den 20 mars 2009 underrättade kommissionen Förenade kungariket om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna behandla ärendet.

(3)

Den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatten är enligt artikel 193 i direktiv 2006/112/EG den beskattningsbara person som levererar varorna. Enligt avvikelsen fick emellertid Förenade kungariket tillstånd att till och med den 30 april 2009 under vissa omständigheter tillämpa ett förfarande för omvänd betalningsskyldighet, som innebär att skyldigheten att betala mervärdesskatt överflyttas till den beskattningsbara person som mottar vissa leveranser av mobiltelefoner och integrerade kretsanordningar, på villkor att leveransens beskattningsunderlag utgör minst 5 000 brittiska pund.

(4)

Syftet med den avvikelsen var att hantera vissa aggressiva typer av skatteundandragande, i synnerhet ”karusellbedrägerier” där varor levereras flera gånger utan att mervärdesskatt betalas till skattemyndigheterna men där kunderna får en giltig faktura för att kunna dra av ingående mervärdesskatt. Tillämpningen av omvänd betalningsskyldighet, utan att köparen betalar mervärdesskatt till leverantören, undanröjer möjligheten till den typen av skatteundandragande.

(5)

Med hänsyn till den märkbart allvarliga graden av mervärdesskattebedrägeri i Förenade kungariket, vilket bekräftas av de uppgifter som landet lämnat, och med hänsyn till åtgärdens förväntade preventiva effekt, är åtgärden proportionell eftersom avvikelsen är begränsad till en rimlig period och åtgärden förblir riktad i sin omfattning. Vidare utgör den inte någon grund för ett allmänt system med omvänd betalningsskyldighet.

(6)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på de av gemenskapens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(7)

Åtgärdens rättsliga kontinuitet bör säkerställas.