<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ2002SVA.0200173701.case.xml"><NO.CASE>C-295/00</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62000C0295</NO.CELEX><NO.SEQ>0012.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1739</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>1741</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>3</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT ALBER — MÅL C-295/00</LEFT><RIGHT>KOMMISSIONEN MOT ITALIEN</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Siegbert Alber</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20011025">25 oktober 2001</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Originalspråk: tyska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Kommissionens talan avser genomförandet av friheten att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet. Kommissionen har kritiserat de hamnavgifter som tas ut i hamnarna Trieste, Neapel och Genua för resande som inreser från eller utreser till andra medlemsstater. Denna avgift tas inte ut för resande inom Italien.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Genom artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den <DATE ISO="19861222">22 december 1986</DATE> om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land (nedan kallad förordning nr 4055/86)<NOTE NOTE.ID="E0002" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="378" DATE.PUB="1986" PAGE.FIRST="1">EGT L 378, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 145.</P></NOTE> infördes friheten att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet. På grundval av denna förordning är samtliga bestämmelser i EG-fördraget om friheten att tillhandahålla tjänster tillämpliga på sjötransporter mellan medlemsstaterna.<NOTE NOTE.ID="E0003" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domstolens dom av den <DATE ISO="19941005">5 oktober 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-381/93" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-5145">C-381/93, kommissionen mot Frankrike (REG 1994, s. I-5145; svensk specialutgåva, volym 16, s. 223), punkt 13</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Med tanke på den inre marknaden och för att uppnå dess syften utgör denna frihet även hinder för tillämpning av varje nationell reglering som medför att det blir svårare att tillhandahålla tjänster mellan medlemsstater än att tillhandahålla tjänster enbart inom en medlemsstat.<NOTE NOTE.ID="E0004" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domen i det ovan i fotnot 3 nämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 17.</P></NOTE> Såsom domstolen fann i sin dom av den <DATE ISO="19941005">5 oktober 1994</DATE> utgör uttagandet av olika hamnavgifter — beroende på om passagerarna skall färdas till en inhemsk hamn i den aktuella medlemsstaten eller till en hamn i en annan medlemsstat — en oberättigad inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet.</TXT></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>I den italienska lag nr 82/63<NOTE NOTE.ID="E0005" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Gazzetta Ufficiale nr 52 av den <DATE ISO="19630223">23 februari 1963</DATE>.</P></NOTE> föreskrivs att en avgift för de genomresande som inreser från andra medlemsstater i Europeiska unionen eller från tredje land skall tas ut i hamnarna Genua, Neapel och Trieste. Enligt artikel 7 i lag nr 255/91<NOTE NOTE.ID="E0006" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Gazzetta Ufficiale nr 190 av den <DATE ISO="19910814">14 augusti 1991</DATE>.</P></NOTE> uppgår avgiften till mellan 400 och <FT TYPE="NUMBER">6000</FT> ITL. För inhemska sjötransporter tas enligt artikel 32 d i lag nr 82/63 inte någon avgift ut. Detta undantag gäller sedan antagandet av lagdekret (decreto legge) nr 457 av den <DATE ISO="19971230">30 december 1997</DATE>, vilket omvandlats till lag genom lag nr 30 av den <DATE ISO="19980227">27 februari 1998</DATE><NOTE NOTE.ID="E0007" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Gazzetta Ufficiale nr 49 av den <DATE ISO="19980228">28 februari 1998</DATE>.</P></NOTE>, för såväl fartyg som är registrerade i Italien som fartyg som är registrerade i<?PAGE NO="I-1740"?> andra medlemsstater, för såvitt de genomför sjötransporter mellan italienska hamnar.</TXT></NP><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Kommissionen har den <DATE ISO="20000801">1 augusti 2000</DATE>, efter det att det administrativa förfarandet slutförts i enlighet med reglerna, väckt talan mot Republiken Italien och yrkat att domstolen skall fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 1 i förordning nr 4055/86 genom att bibehålla bestämmelser om uttagande av en avgift i hamnarna i Genua, Neapel och Trieste för de genomresande som inreser från hamnar i en annan medlemsstat eller ett tredje land eller som skall resa till sådana hamnar, medan någon sådan avgift inte tas ut vid transport mellan två hamnar som är belägna inom det nationella territoriet. Vidare har kommissionen yrkat att Italien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Republiken Italien har i sitt svaromål, som inkom den <DATE ISO="20001020">20 oktober 2000</DATE>, inte bestritt fördragsbrottet. Den har meddelat att nödvändiga ändringar av italiensk lag skulle tas med i förslaget till budgetlag för år 2001, vilken skulle antas redan under år 2000.</TXT></NP><NP><NO.P>6.</NO.P><TXT>Domstolen har hittills inte fått kännedom om någon omständighet som visar att lagändringen har genomförts. Dessutom har enligt fast rättspraxis ett eventuellt avhjälpande av fördragsbrottet efter utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet, i det aktuella fallet den <DATE ISO="19990214">14 februari 1999</DATE>, inte någon inverkan på huruvida talan skall vinna bifall. Föremålet för talan bestäms genom kommissionens motiverade yttrande. Även om den brist som kritiserats i yttrandet har avhjälpts efter utgången av den frist som uppställts i enlighet med artikel 226 andra stycket EG, kvarstår ändå ett intresse av en dom som kan ligga till grund för det ansvar som en medlemsstat riskerar att ådra sig på grund av sitt fördragsbrott mot andra medlemsstater, gemenskapen eller enskilda.<NOTE NOTE.ID="E0008" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domstolens dom av den <DATE ISO="19991109">9 november 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-365/97" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-7773">C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkt 45</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19910530">30 maj 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-361/88" YEAR="1991" PAGE.ECR="I-2567">C-361/88, kommissionen mot Tyskland (REG 1991, s. I-2567), punkt 31</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>7.</NO.P><TXT>Italien har inte bestritt att ett fördragsbrott föreligger. Kommissionens yrkande i detta hänseende skall följaktligen bifallas.</TXT></NP><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>Kommissionen har dessutom yrkat att Italien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part ersätta kostnaderna, om detta har yrkats.</TXT></NP><?PAGE NO="I-1741"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Förslag till avgörande</P></TI></TITLE><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 1 i förordning (EEG) nr 4055/86 genom att bibehålla bestämmelser om uttagande av en avgift i hamnarna i Genua, Neapel och Trieste för de genomresande som inreser från hamnar i en annan medlemsstat eller ett tredje land eller som skall resa till sådana hamnar, medan någon sådan avgift inte tas ut vid transport mellan två hamnar som är belägna inom det nationella territoriet, och</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>