<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-25/18</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62018CC0025</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:86">EU:C:2019:86</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>14</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>14</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott – Mål C‑25/18</HT></P><P><HT TYPE="SC">Kerr</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Juliane Kokott</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20190131">31 januari 2019</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: tyska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑25/18</HT></P><P>Brian Andrew Kerr</P><P>mot</P><P>Pavlo Postnov,</P><P>Natalia Postnova</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Okrazhen sad – Blagoevgrad (Regiondomstolen i Blagoevgrad, Bulgarien))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Civilrättsligt samarbete</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EU) nr 1215/2012</KEYWORD><KEYWORD>Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 24.1 första stycket</KEYWORD><KEYWORD>Exklusiv behörighet för förfaranden som avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 24.2</KEYWORD><KEYWORD>Exklusiv behörighet för förfaranden som avser giltighet av beslut av bolags eller andra juridiska personers organ</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 7.1 a</KEYWORD><KEYWORD>Särskild behörighet om talan avser avtal</KEYWORD><KEYWORD>Talan om betalning av avgifter för underhåll av fast egendom med stöd av beslut som fattats av en samfällighetsförening som inte är en juridisk person</KEYWORD><KEYWORD>Tillämplig lag</KEYWORD><KEYWORD>Tillämpligheten av förordning (EG) nr 593/2008</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Vilken nationell domstol har internationell behörighet enligt Bryssel Ia-förordningen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den <DATE ISO="20121212">12 december 2012</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="351" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 351, 2012, s. 1</REF.DOC.OJ>), nedan kallad Bryssel Ia-förordningen.</P></NOTE> om en samfällighetsförening vill kräva in betalning av avgifter för underhåll av en fastighet genom att väcka talan vid domstol, men lägenhetsägarna som inte betalat har sin hemvist i en annan medlemsstat? Denna fråga uppkommer i förevarande fall med anledning av en betalningsförpliktelse som baseras på beslut som fattats av en samfällighetsförening som enligt nationell rätt inte är en juridisk person.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen ställer i detta sammanhang frågan huruvida det i stället för den allmänna regeln att domstolen där svaranden har hemvist är behörig är möjligt att tillämpa den särskilda behörighetsregeln att domstolen för uppfyllelseorten för den aktuella förpliktelsen är behörig, i den utsträckning som de aktuella betalningsanspråken avser avtal i den mening som avses i artikel 7.1 a i Bryssel Ia-förordningen. Vidare vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida Rom I-förordningen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den <DATE ISO="20080617">17 juni 2008</DATE> om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="177" PAGE.FIRST="6" DATE.PUB="2008">EUT L 177, 2008, s. 6</REF.DOC.OJ>), nedan kallad Rom I-förordningen.</P></NOTE> är tillämplig på beslut som fattats av en samfällighetsförening som den i den aktuella tvisten, och enligt vilket lands materiella rätt anspråk som följer av dessa beslut ska bedömas.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Bryssel Ia-förordningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Skäl 15 och 16 i Bryssel Ia-förordningen har i relevanta delar följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>(15)</NO.P><TXT>Behörighetsbestämmelserna bör uppfylla kravet på förutsebarhet och bygga på den allmänna principen om svarandens hemvist. Det bör alltid kunna gå att bestämma vilken domstol som är behörig utifrån denna princip, utom i vissa bestämda fall när tvistens art eller hänsynen till parternas rätt att själva avtala om behörig domstol gör det berättigat att använda något annat kriterium om anknytning. I fråga om juridiska personer måste hemvisten kunna bestämmas på ett objektivt sätt så att de gemensamma reglerna blir överskådliga och behörighetskonflikter kan undvikas.</TXT></NP></CONSID><CONSID><NP><NO.P>(16)</NO.P><TXT>Principen om att domstolen där svaranden har hemvist är behörig bör kompletteras med alternativa behörighetsgrunder i de fall där det finns en nära anknytning mellan domstolen och tvisteföremålet eller då detta krävs för att underlätta en korrekt rättskipning. Detta kriterium om nära anknytning bör säkerställa ökad rättssäkerhet och förhindra att svaranden kan stämmas i en domstol i en medlemsstat som han eller hon inte rimligen kunde förutse. …<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></TXT></NP></CONSID></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Artikel 4.1 i Bryssel Ia-förordningen föreskriver följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>Om inte annat föreskrivs i denna förordning, ska talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den medlemsstaten, oberoende av i vilken stat han eller hon har medborgarskap.<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen föreskriver följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>Talan mot en person som har hemvist i en medlemsstat får väckas i en annan medlemsstat:</P><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Om talan avser avtal, vid domstolen för uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Vid tillämpning av denna bestämmelse, och såvida inte annat avtalats, avses med uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>vid försäljning av varor, den ort i en medlemsstat dit enligt avtalet varorna har eller skulle ha levererats,</P></ITEM><ITEM><P>vid utförande av tjänster, den ort i en medlemsstat där enligt avtalet tjänsterna har eller skulle ha utförts.</P></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>Om led b inte gäller, ska led a gälla.<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></TXT></NP></ITEM></LIST></TXT></NP></ITEM></LIST></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Artikel 24 i Bryssel Ia-förordningen föreskriver bland annat följande exklusiva behörigheter:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Följande domstolar i en medlemsstat ska, oberoende av var parterna har hemvist, ha exklusiv behörighet:</P><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Om talan avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom, domstolarna i den medlemsstat där egendomen är belägen.</TXT><?PAGE NO="3"?><P>…</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Om talan avser giltighet, ogiltighet eller upplösning av bolag eller andra juridiska personer eller giltighet av beslut av deras organ, vid domstolarna i den medlemsstat där den juridiska personen har sitt säte. För att bestämma var detta säte är beläget ska domstolen tillämpa sin egen internationella privaträtt.</TXT></NP></ITEM></LIST></P><P>…<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I artikel 27 i Bryssel Ia-förordningen föreskrivs följande: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>Om talan som väcks vid en domstol i en medlemsstat gäller en tvist som huvudsakligen rör en fråga som en domstol i en annan medlemsstat är exklusivt behörig att pröva enligt artikel 24, ska den förstnämnda domstolen självmant förklara sig obehörig.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/> Enligt artikel 28.1 i samma förordning ska domstolen likaså självmant förklara sig obehörig, såvida den inte är behörig enligt bestämmelserna i denna förordning, om talan väcks mot en svarande som har hemvist i en annan medlemsstat, och svaranden inte går i svaromål.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Rom I-förordningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Enligt skäl 7 i Rom I-förordningen bör <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>[d]enna förordnings materiella tillämpningsområde och bestämmelser … överensstämma med rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den <DATE ISO="20001222">22 december 2000</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<QUOT.START CODE="2019" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>Bryssel I<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="2019" ID="QE0007"/>) …<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>. I enlighet med detta anges i skäl 17 i Rom I-förordningen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>begreppen <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>utförande av tjänster<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="2019" ID="QE0009"/> och <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>försäljning av varor<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="2019" ID="QE0010"/> [bör] tolkas på samma sätt som vid tillämpning av artikel 5 i förordning (EG) nr 44/2001 i den mån försäljning av varor och utförande av tjänster omfattas av den förordningen<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Enligt artikel 1.2 f i Rom I-förordningen ska den inte tillämpas på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>frågor som underkastas lagreglerna om bolag, föreningar och andra juridiska personer, såsom frågor om deras upprättande genom registrering eller på annat sätt, deras rättskapacitet, interna organisation eller upplösning samt om personligt ansvar för delägare eller medlemmar och organ i denna egenskap för bolagets, föreningens eller den juridiska personens förpliktelser<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Nationell rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Rättsliga förhållanden som avser bostäder regleras i Bulgarien av Zakon za sobstvenostta (egendomslagen). Dess artikel 38 klargör vilka delar av ett bostadshus som kan vara föremål för samägande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Zakon za upravlenie na etazhnata sobstvenost (lagen om förvaltning av bostäder, ZUES) fastställer rättigheter och skyldigheter för ägare, användare och boende inom ramen för förvaltningen av samägd egendom. Enligt nämnda lags artikel 10 utgörs förvaltningsorganen av årsstämman och styrelsen. Enligt artikel 11.1 punkt 5 ZUES fastställer årsstämman storleken på avgifterna för utgifter för förvaltning och underhåll av byggnadens gemensamma utrymmen. Sådana beslut som fattas av årsstämman är enligt artikel 38.2 ZUES verkställbara i enlighet med den bulgariska civilprocesslagen. Ett rättsmedel för att upphäva det berörda beslutet finns i artikel 40 ZUES. Artikel 6.1 punkt 8 ZUES föreskriver att beslut som fattas av samfällighetsföreningens förvaltningsorgan är bindande för lägenhetsägarna. De är vidare enligt punkt 9 i nämnda bestämmelse skyldiga att i överensstämmelse med de andelar som de innehar i den samägda egendomen bidra till renoveringskostnader och kostnader för att upprätta fonder i detta syfte, och enligt punkt 10 är de skyldiga att bidra till utgifter för förvaltning och underhåll av byggnadens gemensamma utrymmen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="4"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund och målet vid den nationella domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Käranden i förfarandet i första instans och numera klaganden i överklagandeförfarandet inför den hänskjutande domstolen, Brian Andrew Kerr, är styrelseledamot i en samfällighetsförening i en fastighet som ligger i staden Bansko (Bulgarien). Han väckte talan vid Rayonen sad Razlog (distriktsdomstolen i Razlog, Bulgarien) mot två lägenhetsägare, Pavlo Postnov och Natalia Postnova. Talan avsåg betalning av avgifter som de helt eller delvis var betalningsskyldiga för på grund av beslut som fattats av lägenhetsägarnas årsstämma under åren 2013–2017 rörande underhåll av de gemensamma utrymmena i byggnaden. Enligt Brian Andrew Kerrs uppgifter i det nationella förfarandet innehåller talan ett yrkande om interimistiska åtgärder för att säkra verkställighet av det yrkade beloppet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>I de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat anges ingenting om eventuella yrkanden från motparterna eller andra delägare om upphävande av de berörda besluten enligt artikel 40 ZUES.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Motparternas adress som använts av domstolen i första instans är i Irland.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Efter att brister i stämningsansökan vilka påpekades av domstolen i första instans Rayonen sad Razlog (distriktsdomstolen i Razlog) åtgärdats, fastställde denna domstol att den inte var behörig att avgöra målet. Styrelseledamoten invänder nu mot detta beslut i första instans genom sitt överklagande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Begäran om förhandsavgörande och förfarandet vid domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="20171219">19 december 2017</DATE>, antaget av Okrazhen sad Blagoevgrad (Regiondomstolen i Blagoevgrad, Bulgarien) den <DATE ISO="20180116">16 januari 2018</DATE>, begär nämnda domstol förhandsavgörande rörande följande frågor enligt artikel 267 FEUF:</TXT><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Utgör beslut som antas av samfälligheter som inte är juridiska personer som uppkommit i kraft av lag på grund av särskilt innehav av en rättighet och som antas med majoritet bland medlemmarna, men är bindande för alla, också för dem som inte har röstat, underlag för en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>avtalsförpliktelse<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/> när det gäller att fastställa internationell behörighet enligt artikel 7.1 a i förordning (EU) nr 1215/2012?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Om den första frågan besvaras nekande: Ska reglerna om fastställande av tillämplig lagstiftning vid avtalsförhållanden i förordning nr 593/2008 tillämpas på sådana beslut?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Om den första och den andra frågan besvaras nekande: Ska bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den <DATE ISO="20070711">11 juli 2007</DATE> om utomobligatoriska förpliktelser (Rom II-förordningen) tillämpas på sådana beslut, och vilket av de underlag för utomobligatoriska förpliktelser som nämns i förordningen är relevant i det aktuella fallet?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Om den första eller den andra frågan besvaras jakande: Ska beslut från samfälligheter som inte är juridiska personer som avser kostnader för underhåll av en byggnad anses utgöra tjänsteavtal i den mening som avses i artikel 4.1 b i förordning nr 593/2008 eller avtal om sakrätt eller hyra i den mening som avses i artikel 4.1 c i denna förordning?</TXT></NP></ITEM></LIST></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Republiken Lettland och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden till domstolen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Enligt den hänskjutande domstolens uppgifter inleddes det nationella målet genom att käranden i första instans överklagade ett beslut som meddelats av Rayonen sad Razlog (distriktsdomstolen i Razlog) genom vilket denna domstol förklarade sig obehörig att pröva talan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Huruvida stämningsansökan delgavs svarandena i första instans i enlighet med gällande bestämmelser – här särskilt med tillämpning av bestämmelserna i delgivningsförordningen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den <DATE ISO="20071113">13 november 2007</DATE> om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="324" PAGE.FIRST="79" DATE.PUB="2007">EUT L 324, 2007, s. 79</REF.DOC.OJ>), nedan kallad delgivningsförordningen.</P></NOTE> – framgår inte uttryckligen av beslutet att begära förhandsavgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa omständigheter kan man vid första anblicken ställa frågan huruvida den aktuella begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning. Om stämningsansökan aldrig delgavs svarandena i första instans skulle den nationella domstolen i första instans vid vilken talan väckts eventuellt inte heller haft rätt att pröva sin internationella behörighet. I sådana fall skulle domstolen vid vilken överklagandet anhängiggjorts ha varit tvungen att bifalla förvaltarens överklagande redan på denna grund, utan att det hade blivit nödvändigt att besvara tolkningsfrågorna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Även om frågan huruvida en begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning principiellt inte är beroende av att det nationella förfarandet – här överklagandeförfarandet – är kontradiktoriskt,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Se, för ett liknande resonemang, särskilt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19940303">3 mars 1994</DATE>, <NAME.CASE>Eurico Italia m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑332/92, C‑333/92 och C‑335/92</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1994:79">EU:C:1994:79</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0011">11</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> ska det i detta sammanhäng ändå understrykas att en korrekt genomförd delgivning av stämningsansökan är av stor betydelse både när en nationell domstol prövar sin internationella behörighet<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Jämför exempelvis skyldigheten att inte avgöra saken enligt artikel 19 i delgivningsförordningen i förening med artikel 28.3 i Bryssel Ia-förordningen, fram till dess att det kan konstateras att stämningsansökan har översänts i vederbörlig ordning.</P></NOTE> enligt bestämmelserna i Bryssel Ia-förordningen, och vid erkännande av ett senare avgörande i sak.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Se artikel 45.1 b i Bryssel Ia-förordningen om rättsföljderna av en utebliven, felaktig eller för sen delgivning inom ramen för erkännande.</P></NOTE> Till följd av motpartens rätt att höras<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Pfeifer E./Pfeiffer M., i Paulus D./Peiffer E./Peiffer M., Europäische Gerichtsstands- und Vollstreckungsverordnung (Brüssel Ia), Kommentar, artikel 28, punkterna 18 och 29.</P></NOTE> och för att säkerställa dennes rätt till försvar<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Queirolo I., i Magnus/Mankowski, ECPIL Commentary of Brussels Ibis Regulation, artikel 28, punkt 20. Se i detta avseende redan förslaget till avgörande av generaladvokaten Bot i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>A</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑112/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:207">EU:C:2014:207</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0053">53</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140911">11 september 2014</DATE> (<NO.CASE>C‑112/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2195">EU:C:2014:2195</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE> har kravet på delgivning särskild betydelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>I det aktuella fallet kan dock omständigheten att det av beslutet att begära förhandsavgörande inte uttryckligen framgår huruvida och i förekommande fall hur stämningsansökan har delgivits svarandena i sig själv inte väcka några tvivel med avseende på huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Det följer av nämligen domstolens fasta praxis att det föreligger en presumtion om att de frågor angående vilka nationella domstolar begär förhandsavgörande är relevanta.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990907">7 september 1999</DATE>, <NAME.CASE>Beck och Bergdorf</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑355/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:391">EU:C:1999:391</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180123">23 januari 2018</DATE>, <NAME.CASE>F. Hoffmann-La Roche m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑179/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:25">EU:C:2018:25</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180529">29 maj 2018</DATE>, <NAME.CASE>Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑426/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:335">EU:C:2018:335</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180725">25 juli 2018</DATE>, <NAME.CASE>Confédération paysanne m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑528/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:583">EU:C:2018:583</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0073">73</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Dessutom konstaterar domstolen endast i rena undantagsfall att frågorna som ställts saknar relevans för att avgöra målet, närmare bestämt när detta är uppenbart.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Av den fasta rättspraxis som anges i fotnot 10 framgår det att en begäran från en nationell domstol bara kan avvisas av EU-domstolen då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet, eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte förfogar över de uppgifter om sakförhållandena eller de rättsliga förhållandena som är nödvändiga för att kunna besvara frågorna på ett ändamålsenligt sätt.</P></NOTE> Det är inte fallet här.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har i övrigt angett att klagandens överklagande avser att motparterna fram till tidpunkten för det överklagade beslutet inte hade gjort någon invändning avseende domstolens behörighet. Dessutom understryker den hänskjutande domstolen att dess konstateranden <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>i faktiskt och rättsligt hänseende<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/> har gjorts på grundval av en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>prövning av de argument som parterna framfört med beaktande av beslutet som talan avser att upphäva<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>. Detta tyder på att stämningsansökan faktiskt har delgetts.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Det ankommer under alla omständigheter på den nationella domstolen att – innan ett avgörande i sak meddelas och därmed i förekommande fall efter att ha erhållit domstolens svar på tolkningsfrågorna – säkerställa att stämningsansökan har delgetts i vederbörlig ordning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Av det ovan anförda framgår att de faktiska osäkerheterna rörande både hur stämningsansökan delgavs och tidpunkten för delgivningen – både i första instans och i det anhängiggjorda överklagandeförfarandet – inte kan väcka några tvivel med avseende på om begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">VI.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning av tolkningsfrågorna i sak</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Den nationella domstolen har hänskjutit fyra tolkningsfrågor till domstolen. Den första frågan avser den särskilda behörighetsregeln för domstolar om en talan avser avtal enligt artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen. För det fall denna behörighetsregel inte är tillämplig har den nationella domstolen ställt en andra fråga rörande tillämpligheten av Rom I-förordningen. För det fall att Rom I-förordningen inte är tillämplig i en sådan situation som den aktuella har den nationella domstolen i sin tredje fråga bett om klargörande av huruvida Rom II-förordningen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den <DATE ISO="20070711">11 juli 2007</DATE> om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="199" PAGE.FIRST="73" DATE.PUB="2007">EUT L 199, 2007, s. 73</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> är tillämplig. I sin fjärde fråga begär den hänskjutande domstolen slutligen ett klargörande av huruvida – utifrån lagvalsreglerna – de aktuella besluten ska anses utgöra tjänsteavtal i den mening som avses i artikel 4.1 b i Rom I-förordningen eller avtal om sakrätt (punkt c) eller hyra (punkt c) i den mening som avses i artikel 4.1 i denna förordning</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Jag kommer i enlighet med det ovan anförda inledningsvis behandla tolkningen av Bryssel Ia-förordningen. Det kommer därvid att framgå att frågeställningarna som rör lagvalsregler som är föremålet för fråga 2–4 inte behöver prövas med hjälp av andra instrument.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Tolkningen av Bryssel Ia-förordningen</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Den första frågan som avser tolkningen av artikel 7 punkt 1 a i Bryssel Ia-förordningen handlar om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>beslut som antas av samfälligheter som inte är juridiska personer som uppkommit i kraft av lag på grund av särskilt innehav av en rättighet och som antas med majoritet bland medlemmarna, men är bindande för alla, också för dem som inte har röstat<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/>. Enligt den hänskjutande domstolens uppgifter om de faktiska omständigheterna är det dock inte de aktuella besluten som fattats av samfällighetsföreningen som är föremål för det nationella förfarandet, utan betalningsanspråk med stöd av nämnda beslut.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Artikel 7.1 a i Bryssel Ia-förordningen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Se punkt 5 i förevarande förslag till avgörande.</P></NOTE> föreskriver att den behöriga domstolen är den i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>om talan avser avtal<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Den tyska språkversionen av denna bestämmelse avviker i detta avseende från andra språkversioner, som delvis är mindre specifika (engelska: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>matters relating to a contract<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>, spanska: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>materia contractual<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>, franska: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>en matière contractuelle<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>, ungerska: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>egy szerződés<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>, italienska: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>materia contrattuale<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>, rumänska: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>materie contractuală<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>).</P></NOTE> Ur systematisk synpunkt ska det dock inledningsvis erinras om att denna särskilda behörighetsregel inte kan komma i fråga om det föreligger en exklusiv behörighet enligt artikel 24.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Se, för ett liknande resonemang, även artikel 27 i Bryssel Ia-förordningen.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>De exklusiva behörigheterna omfattar å ena sidan, om talan avser sakrätt i fast egendom,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Liksom för nyttjanderätt i fast egendom.</P></NOTE> domstolarna i den medlemsstat där egendomen är belägen enligt artikel 24.1. Å andra sidan omfattar de exklusiva behörigheterna även, om talan avser vissa bolagsrättsliga förfaranden,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Se punkt 6 i förevarande förslag till avgörande.</P></NOTE> domstolarna i den medlemsstat där den juridiska personen har sitt säte enligt artikel 24.2.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund är det för att kunna ge ett ändamålsenligt svar på den första tolkningsfrågan nödvändigt att först pröva de exklusiva behörigheterna enligt artikel 24.1 och 24.2 i Bryssel Ia-förordningen. Det är endast om det inte föreligger någon exklusiv behörighet enligt dessa bestämmelser som det blir nödvändigt att tolka artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Exklusiva behörigheter enligt artikel 24 i Bryssel Ia-förordningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Exklusiv behörighet för talan som avser fast egendom (artikel 24.1)</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Härnäst uppkommer frågan huruvida förfaranden som avser betalningsanspråk som grundas på beslut som fattats av en samfällighetsförening som inte är en juridisk person i samband med förvaltningen av fast egendom utgör en talan som avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>sakrätt i fast egendom<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>nyttjanderätt till fast egendom<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Det blir genom den fjärde tolkningsfrågan tydligt att den hänskjutande domstolen – emellertid med avseende på tillämpningen av Rom I-förordningen och dess eventuella betydelse för de materiella bestämmelser som ska tillämpas för att fastställa uppfyllelseorten – hyser tvivel med avseende på huruvida den anhängiggjorda talan i det nationella målet är en talan som avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>sakrätt i fast egendom<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>nyttjanderätt till fast egendom<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Skäl 7 i Rom I-förordningen klargör att bestämmelserna i denna förordning bland annat bör överensstämma med Bryssel I-förordningen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den <DATE ISO="20001222">22 december 2000</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="012" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2001">EGT L 12, 2001, s. 1</REF.DOC.OJ>), nedan kallad Bryssel I-förordningen.</P></NOTE>. Den hänskjutande domstolen utgår dessutom korrekt från att detta så kallade överensstämmelsepåbud även gäller för förhållandet mellan Bryssel Ia-förordningen och Rom I-förordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170615">15 juni 2017</DATE>, <NAME.CASE>Kareda</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:472">EU:C:2017:472</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) som hänvisar till dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160121">21 januari 2016</DATE>, <NAME.CASE>ERGO Insurance och Gjensidige Baltic</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑359/14 och C‑475/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:40">EU:C:2016:40</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund kan det konstateras att den hänskjutande domstolens tvivel med avseende på frågan huruvida det i förevarande fall handlar om sakrätt i fast egendom i detta avseende även berör artikel 24.1 i Bryssel Ia-förordningen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Som redan påpekats avser talan i det nationella målet betalning av obetalda avgifter för förvaltning och underhåll av den aktuella fasta egendomen som två lägenhetsägare påstås vara skyldiga att betala. Det är således fråga om skyldigheter – för att använda den hänskjutande domstolens formulering – som följer av ägande av andelar i samägd egendom i egenskap av sakrätt i fast egendom.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Enligt domstolens praxis ska begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>sakrätt<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/> i fast egendom i den mening som avses i artikel 24.1 i Bryssel Ia-förordningen tolkas självständigt och restriktivt<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Se avseende de systematiska och teleologiska grunderna för denna princip mitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Schmidt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑417/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:535">EU:C:2016:535</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161116">16 november 2016</DATE> <NAME.CASE>i samma mål</NAME.CASE> (<NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:881">EU:C:2016:881</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE> på så sätt att den aktuella rätten verkar i förhållande till alla personer (<HT TYPE="ITALIC">erga omnes</HT>)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161116">16 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Schmidt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑417/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:881">EU:C:2016:881</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) som hänvisar till dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151217">17 december 2015</DATE>, <NAME.CASE>Komu m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑605/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:833">EU:C:2015:833</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Dessutom krävs det enligt rättspraxis att giltigheten och omfattningen av denna rätt är förfarandets föremål.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161116">16 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Schmidt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑417/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:881">EU:C:2016:881</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) som likaså hänvisar till dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151217">17 december 2015</DATE>, <NAME.CASE>Komu m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑605/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:833">EU:C:2015:833</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>I det nationella förfarandet stöder förvaltaren dock sin talan på samfällighetsföreningens obligationsrättsliga anspråk på betalning av avgifter för underhåll av de gemensamma utrymmena i den fasta egendomen. De sakrätter som lägenhetsägarna Pavlo Postnov och Natalie Postnova innehar i den samägda egendomen – i form av andelar i den samägda egendomen – påverkas i första ledet inte av detta, vilket innebär att en exklusiv behörighet enligt artikel 24.1 med tillämpning av den angivna rättspraxisen inte kan komma i fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>En annan bedömning skulle dock vara möjlig eftersom talan, enligt klagandens uppgifter i det nationella målet, åtföljdes av en begäran om interimistiska åtgärder för att säkra verkställighet,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Enligt artikel 397.1 i den bulgariska civilprocesslagen kan gäldenären i detta sammanhang av en domstol beläggas med ett förbud att förfoga över en viss fastighet.</P><P>Se https://e-justice.europa.eu/content_interim_and_precautionary_measures-78-bg-de.do?member=1 (senast hämtad: <DATE ISO="20181126">2018–11–26</DATE>).</P></NOTE> vilken den första domstolen dock inte fattade något beslut om. En sådan begäran skulle emellertid kunna påverka motparternas sakrätt som följer av andelen i den samägda egendomen, exempelvis genom en inskränkning av deras förfoganderätt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>I överensstämmelse med detta har domstolen i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151217">17 december 2015</DATE>, <NAME.CASE>Komu m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑605/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:833">EU:C:2015:833</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) konstaterat att en talan om upplösning av samäganderätten till en fastighet genom försäljning som ombesörjs av en god man omfattas av talan som avser sakrätt i fast egendom i den mening som avses i bestämmelsen.</P></NOTE> Det skulle utgöra grund för internationell behörighet enligt artikel 24.1 första stycket första ledet i Bryssel Ia-förordningen. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att utreda vilka sakrättsliga effekter som yrkandet om interimistiska åtgärder för att säkra verkställighet kan få för motparternas andelar i den samägda egendomen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Om de bulgariska domstolarnas behörighet i förevarande fall följer av artikel 24.1 första stycket första ledet i Bryssel Ia-förordningen på grundval av begäran om interimistiska åtgärder avseende verkställighet, kan dessa domstolars behörighet i förekommande fall grundas på den säkrade penningfordran som talan avser enligt artikel 8.4 i nämnda förordning.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Jag vill endast för fullständighetens skull påpeka att förvaltningen av en samfällighetsförening inte kan likställas med nyttjande av fast egendom, varför talan i det nationella förfarandet inte kan avse <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>nyttjanderätt till fast egendom<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Exklusiv behörighet avseende bolag och juridiska personer (artikel 24.2)</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Enligt artikel 24.2 i Bryssel Ia-förordningen föreligger en exklusiv behörighet, om talan bland annat avser giltighet av beslut av bolags eller andra juridiska personers organ, vid domstolarna i den medlemsstat där den juridiska personen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Även här skiljer sig emellertid de olika språkversionerna av bestämmelsen från varandra: den engelska språkversionen hänvisar exempelvis till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>companies or other legal persons or associations of natural or legal persons<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/>.</P></NOTE> har sitt säte (fjärde ledet).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Av åtskillnaden mellan bolag och juridiska personer är det vid en första anblick möjligt att dra slutsatsen att samfälligheter som inte är juridiska personer det vill säga sammanslutningar som utgör personbolag, vilket samfällighetsföreningen i det nationella målet utgör enligt bulgarisk rätt, i princip omfattas av artikel 24.2, utan att det här är nödvändigt att närmare undersöka begreppet bolag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Det ska emellertid påpekas att artikel 24.2 fjärde ledet i Bryssel Ia-förordningen endast omfattar förfaranden som avser giltigheten av ett beslut.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20081002">2 oktober 2008</DATE>, <NAME.CASE>Hassett och Doherty</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑372/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:534">EU:C:2008:534</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Dessa skiljer sig från förfaranden som avser verkställighet av motsvarande beslut, som exempelvis den aktuella talan avseende betalning av avgifter som grundas på ett motsvarande beslut.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Det kan således konstateras att en exklusiv behörighet enligt artikel 24.2 fjärde ledet i Bryssel Ia-förordningen inte kan komma i fråga för ett förfarande av det slag som är aktuellt här.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">c)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Slutsats i denna del</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>För det fall att det på grund av föremålet för talan i det nationella förfarandet inte kan föreligga någon exklusiv behörighet enligt artikel 24.1 första stycket första ledet i Bryssel Ia-förordningen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Se i detta avseende ovan punkt 40.</P></NOTE> är det nu nödvändigt att gå in på tolkningen av artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Särskild behörighet enligt artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Med den första frågan som avser tolkningen av artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida de aktuella betalningsanspråken är sådana som följer av avtal i den mening som avses i denna bestämmelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Eftersom Bryssel Ia-förordningen har ersatt Bryssel I-förordningen har domstolen i fast rättspraxis<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161116">16 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Schmidt</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑417/15</NO.CASE> (<NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:881">EU:C:2016:881</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170309">9 mars 2017</DATE>, <NAME.CASE>Pula Parking</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑551/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:193">EU:C:2017:193</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> slagit fast att domstolens tolkning av bestämmelserna i sistnämnda förordning även ska gälla för Bryssel Ia-förordningen när bestämmelserna i dessa båda unionsrättsakter kan anses vara likvärdiga. I den utsträckning som artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen motsvarar bestämmelserna som föregick den i artikel 5.1 i Bryssel I-förordningen liksom artikel 5.1 i Brysselkonventionen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Brysselkonventionen av den <DATE ISO="19680927">27 september 1968</DATE> om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="299" PAGE.FIRST="32" DATE.PUB="1972">EGT L 299, 1972, s. 32</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> är domstolens tolkning av dessa föregångarbestämmelser relevant även för artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170615">15 juni 2017</DATE>, <NAME.CASE>Kareda</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:472">EU:C:2017:472</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se senast även dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181115">15 november 2018</DATE>, <NAME.CASE>Kuhn</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:911">EU:C:2018:911</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Domstolen har fastställt att ingåendet av ett avtal inte utgör ett villkor för att tillämpa artikel 5.1 a i Bryssel I-förordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150128">28 januari 2015</DATE>, <NAME.CASE>Kolassa</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑375/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:37">EU:C:2015:37</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160421">21 april 2016</DATE>, <NAME.CASE>Austro-Mechana</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑572/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:286">EU:C:2016:286</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Trots detta är det nödvändigt att fastställa en förpliktelse för att tillämpa bestämmelsen, eftersom domstolen i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser enligt denna bestämmelse är den behöriga domstolen. Formuleringen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>som avser avtal<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/> i den mening som avses i denna bestämmelse kan således inte förstås som att det omfattar en situation i vilken det inte föreligger en rättslig förpliktelse som en part frivilligt har åtagit sig gentemot en annan part.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130314">14 mars 2013</DATE>, <NAME.CASE>Česká spořitelna</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑419/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:165">EU:C:2013:165</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150128">28 januari 2015</DATE>, <NAME.CASE>Kolassa</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑375/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:37">EU:C:2015:37</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160421">21 april 2016</DATE>, <NAME.CASE>Austro-Mechana</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑572/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:286">EU:C:2016:286</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även med avseende på Brysselkonventionen dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19920617">17 juni 1992</DATE>, <NAME.CASE>Handte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑26/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:268">EU:C:1992:268</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0015">15</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Domstolen har av detta dragit slutsatsen att det för att bestämmelsen om särskild behörighet rörande avtal ska kunna tillämpas måste fastställas att det föreligger en rättslig förpliktelse som en person frivilligt har åtagit sig gentemot en annan person och att kärandens talan grundas på denna förpliktelse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170615">15 juni 2017</DATE>, <NAME.CASE>Kareda</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:472">EU:C:2017:472</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130314">14 mars 2013</DATE>, <NAME.CASE>Česká spořitelna</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑419/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:165">EU:C:2013:165</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150128">28 januari 2015</DATE>, <NAME.CASE>Kolassa</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑375/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:37">EU:C:2015:37</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160421">21 april 2016</DATE>, <NAME.CASE>Austro-Mechana</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑572/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:286">EU:C:2016:286</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Domstolen har slagit fast att villkoret avseende frivillighet även är uppfyllt i sådana fall då den omtvistade förpliktelsens rättsliga grund är föreningsstadgar eller beslut av föreningsorgan,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19830322">22 mars 1983</DATE>, <NAME.CASE>Peters Bauunternehmung</NAME.CASE> (<NO.CASE>34/82</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1983:87">EU:C:1983:87</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> utövande av ledningsuppgifter i enlighet med bolagsrättsliga skyldigheter,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150910">10 september 2015</DATE>, <NAME.CASE>Holterman Ferho Exploitatie m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑47/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:574">EU:C:2015:574</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0054">54</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> bestämmelser<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180307">7 mars 2018</DATE>, <NAME.CASE>Flightright m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:160">EU:C:2018:160</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0064">64</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även tidigare dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090709">9 juli 2009</DATE>, <NAME.CASE>Rehder</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑204/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:439">EU:C:2009:439</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> i förordningen om flygpassagerares rättigheter<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den <DATE ISO="20040211">11 februari 2004</DATE> om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="046" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2004">EUT L 46, 2004, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> eller i en ensidig förklaring.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050120">20 januari 2005</DATE>, <NAME.CASE>Engler</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑27/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:33">EU:C:2005:33</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0053">53</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (meddelande om lotterivinst).</P></NOTE> Dessa fall visar att domstolen inte ger villkoret <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>som avser avtal<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/> en restriktiv tolkning,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050120">20 januari 2005</DATE>, <NAME.CASE>Engler</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑27/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:33">EU:C:2005:33</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> även om rättspraxis ofta innehåller en formell hänvisning till förhållandet mellan huvudregel och undantag som finns mellan den allmänna behörighetsregeln i artikel 4 i Bryssel Ia-förordningen och de särskilda behörighetsreglerna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160714">14 juli 2016</DATE>, <NAME.CASE>Granarolo</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑196/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:559">EU:C:2016:559</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) som hänvisar till dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130718">18 juli 2013</DATE>, <NAME.CASE>ÖFAB</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑147/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:490">EU:C:2013:490</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Det är för svaret på den första tolkningsfrågan således avgörande huruvida det i det nationella målet föreligger <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>en rättslig förpliktelse som en person frivilligt har åtagit sig gentemot en annan person<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>. I detta sammanhang ska det prövas i vilken utsträckning domstolens överväganden i målet Peters Bauunternehmung<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19830322">22 mars 1983</DATE>, <NAME.CASE>Peters Bauunternehmung</NAME.CASE> (<NO.CASE>34/82</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1983:87">EU:C:1983:87</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> kan tillämpas på förevarande fall. I nämnda mål handlade det om att klassificera en betalningsförpliktelse som grundades på ett frivilligt medlemskap i en företagarförening. I detta avseende konstaterade domstolen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>inträdet i en förening skapar nära förbindelser av samma karaktär som de som uppstår mellan avtalsparter<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19830322">22 mars 1983</DATE>, <NAME.CASE>Peters Bauunternehmung</NAME.CASE> (<NO.CASE>34/82</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1983:87">EU:C:1983:87</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> vilket gör det motiverat att vid tillämpningen av artikel 5.1 i Brysselkonventionen förstå de aktuella anspråken som avtalsförpliktelser.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Detta synsätt bekräftas genom dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19920310">10 mars 1992</DATE>, <NAME.CASE>Powell Duffryn</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑214/89</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:115">EU:C:1992:115</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) rörande giltigheten av en prorogationsklausul i en bolagsordning gentemot andelsägare, liksom i den tidigare angivna domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050120">20 januari 2005</DATE>, <NAME.CASE>Engler</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑27/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:33">EU:C:2005:33</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det saknar i detta sammanhang betydelse <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>om denna förpliktelse följer omedelbart av inträdet i föreningen eller av detta jämte ett beslut av ett föreningsorgan<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19830322">22 mars 1983</DATE>, <NAME.CASE>Peters Bauunternehmung</NAME.CASE> (<NO.CASE>34/82</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1983:87">EU:C:1983:87</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Med avseende på det nationella målet kan således först konstateras att formerna för antagande av beslutet som betalningskravet grundar sig på,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Enligt de angivna bestämmelserna i nationell rätt fattar årsstämman genom majoritetsomröstning beslut om underhållskostnaden som alla andelsägare ska bidra till på grundval av den andel i den samägda egendomen som de innehar. Ett sådant besluts bindande karaktär är således inte beroende av huruvida en andelsägare har deltagit i beslutsfattandet.</P></NOTE> eller omständigheten att lägenhetsägarna som är försenade med betalning inte har begärt att det berörda beslutet ska upphävas, saknar betydelse för bedömningen av om lägenhetsägarnas förpliktelse som följer av detta beslut är frivillig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Med avseende på medlemskapet i samfälligheten ska det visserligen understrykas att det å ena sidan föreskrivs i lag, eftersom den i det här fallet tillämpliga bulgariska lagstiftningen innehåller tvingande bestämmelser om förvaltning av samägd egendom genom en samfällighetsförening. Å andra sidan regleras detaljerna rörande förvaltningen i förekommande fall genom avtal och inträde i<?PAGE NO="11"?> samfällighetsföreningen sker genom frivilligt förvärv av en lägenhet samt andelar i de samägda gemensamma utrymmen som ingår i den fasta egendomen. Dessa aspekter stöder således antagandet att lägenhetsägarnas aktuella förpliktelse gentemot samfällighetsföreningen i slutändan är en rättslig förpliktelse som de frivilligt har åtagit sig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>I målet C‑421/18 kommer domstolen att ta ställning till huruvida dessa överväganden även kan överföras på ett fall i vilket ett advokatsamfund inför domstol har gjort gällande betalningsanspråk mot en av sina medlemmar.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Denna slutsats ligger även i linje med Bryssel Ia-förordningens målsättningar. I skäl 15 och 16 däri anges att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>[b]ehörighetsbestämmelserna bör uppfylla kravet på förutsebarhet<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> och att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/>[p]rincipen om att domstolen där svaranden har hemvist är behörig bör kompletteras med alternativa behörighetsgrunder i de fall där det finns en nära anknytning mellan domstolen och tvisteföremålet eller då detta krävs för att underlätta en korrekt rättskipning<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/>. Redan i domen Peters Bauunternehmung<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19830322">22 mars 1983</DATE>, <NAME.CASE>Peters Bauunternehmung</NAME.CASE> (<NO.CASE>34/82</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1983:87">EU:C:1983:87</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0014">14</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> konstaterade domstolen i detta avseende följande: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>Eftersom enligt de nationella rättsordningarna den ort där föreningen har sitt säte i allmänhet också är uppfyllelseort för de förpliktelser som följer av medlemskapet, har tillämpningen av [behörighetsregeln för talan som avser avtal] dessutom praktiska fördelar: Domstolen i den ort där föreningen har sitt säte har nämligen i regel de bästa förutsättningarna att sätta sig in i föreningens stadga samt i övriga föreningsbestämmelser och föreningsbeslut liksom i omständigheterna i samband med tvistens uppkomst<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Dessa överväganden framstår som möjliga att tillämpa i den aktuella situationen. Såsom den lettiska regeringen har påpekat i sitt skriftliga yttrande står möjligheten att väcka talan rörande anspråk som följer av förvaltningen av bostäder vid domstolen på orten där beslutsfattandet<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Denna stämmer dessutom överens med orten där den fasta egendomen är belägen.</P></NOTE> rörande förvaltningen sker – såvitt den är densamma som uppfyllelseorten för den aktuella förpliktelsen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Se med avseende på fastställande av uppfyllelseorten dock mina kommentarer till den fjärde tolkningsfrågan, nedan punkt 62 och följande punkter.</P></NOTE> – i samklang med målsättningen med de särskilda behörighetsreglerna enligt artikel 7.1, så som de kommer till uttryck i skäl 16 i Bryssel Ia-förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Därmed förhindras särskilt att betalningsanspråk mot lägenhetsägare som i förekommande fall har hemvist i olika stater och frågor rörande giltigheten av beslut som ligger till grund för nämnda anspråk handläggs vid olika domstolar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen ska besvara den första tolkningsfrågan på följande sätt: Utan att det påverkar en eventuell exklusiv behörighet enligt artikel 24.1 första stycket första ledet i förening med artikel 8.4 i Bryssel Ia-förordningen, utgör förfaranden rörande anspråk som grundas på beslut som antas av samfällighetsföreningar som inte är juridiska personer och som antas med majoritet av medlemmarna, men är bindande för alla, också för dem som inte har röstat, anspråk som avser avtal i den mening som avses i artikel 7.1 a i Bryssel Ia-förordningen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Slutsatser med avseende på de övriga tolkningsfrågorna</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Fråga 2</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Den andra tolkningsfrågan rörande tillämpligheten av Rom I-förordningen ställs för det fall att den första frågan besvaras nekande. Eftersom jag föreslår att domstolen ska besvara den första frågan jakande skulle den andra frågan kunna lämnas obesvarad.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Med avseende på tillämpligheten av Rom I-förordningen ska det dock noteras att denna inte följer redan på den grunden att en talan som omfattas av den särskilda behörighetsregeln som avser avtal enligt artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Kommissionens hänvisning till överensstämmelsepåbudet är i detta avseende otillräckligt.</P></NOTE> Det är nämligen nödvändigt att ta hänsyn till undantagen från det materiella tillämpningsområdet för Rom I-förordningen. Enligt dess artikel 1.2 f ska Rom I-förordningen i synnerhet inte tillämpas på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/>frågor som underkastas lagreglerna om bolag, föreningar och andra juridiska personer …<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>. Av denna undantagsbestämmelse följer att betalningsanspråk som en rättslig gemenskap har gentemot sina medlemmar i lagvalshänseende inte ska bedömas enligt Rom I-förordningen, även om sådana anspråk <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>avser avtal<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> i den mening som avses i artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen som inte innehåller ett motsvarande undantag.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Se i detta avseende även: Von Hein i Rauscher, Großkommentar EuZPR/EuIPR, volym III Rom I-förordningen, Rom II-förordningen, fjärde utgåvan 2015, artikel 1 Rom I-förordningen, punkt 47.</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Fråga 3</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Den tredje tolkningsfrågan om tillämpligheten av Rom II-förordningen ställs likaså för det fall att både den första och den andra tolkningsfrågan besvaras nekande. Följaktligen är det med hänsyn till mitt förslag till svar på den första frågan inte nödvändigt att besvara denna fråga.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Fråga 4</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Den fjärde frågan, som rör tolkningen av artikel 4.1 b och c i Rom I-förordningen, har däremot ställts för det fall att den första eller andra frågan besvaras jakande, det vill säga om tillämpligheten av den särskilda behörighetsregeln som är hänförlig till uppfyllelseorten för en förpliktelse som följer av avtal, medför att lagvalsreglerna för avtalsförpliktelser blir tillämpliga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Det framgår dock av mina tidigare överväganden rörande tillämpligheten av Rom I-förordningen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Se ovan punkt 60.</P></NOTE> att det följer av dess artikel 1.2 f att denna förordning i princip inte är tillämplig på det aktuella rättsförhållandet i det nationella förfarandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Som redan antytts<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Se ovan punkt 34.</P></NOTE> är det ändå tydligt att den hänskjutande domstolen genom den fjärde tolkningsfrågan i huvudsak vill veta i vilken utsträckning klassificeringen av det rättsliga förhållandet som ligger till grund för det omtvistade betalningsanspråket i det nationella förfarandet påverkas av bestämmelser som ska tillämpas för att fastställa uppfyllelseorten för den aktuella prestationen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Enligt fast rättspraxis ankommer det på domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. Dessutom kan domstolen ha anledning att beakta unionsrättsliga bestämmelser, även om dessa bestämmelser inte anges uttryckligen i de frågor som den nationella domstolen har ställt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>Se senast dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180807">7 augusti 2018</DATE>, <NAME.CASE>Smith</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑122/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:631">EU:C:2018:631</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170622">22 juni 2017</DATE>, <NAME.CASE>E.ON Biofor Sverige</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑549/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:490">EU:C:2017:490</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0072">72</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund kan de tvivel som den hänskjutande domstolen ger uttryck för genom sin fjärde tolkningsfråga med avseende på huruvida rättsförhållandet som ligger till grund för betalningskravet ska klassificeras som ett tjänsteavtal<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Det ska påpekas att begreppet tjänst i artikel 7.1 b andra strecksatsen i Bryssel Ia-förordningen motsvarar samma begrepp i artikel 4.1 b i Rom I-förordningen. Se, för ett liknande resonemang, Paulus, i Paulus/Peiffer/Peiffer, Kommentar zur VO (EU) Nr. 1215/2012, artikel 7 punkt 97 med ytterligare hänvisningar.</P></NOTE> eller som ett avtal om sakrätt<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Se, för ett liknande resonemang, ovan om artikel 24.1 i Bryssel Ia-förordningen, punkt 33 och följande punkter.</P></NOTE> eller hyra<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Se ovan punkt 41.</P></NOTE> även förstås som en vidareutveckling av tvivlen vad gäller tolkningen av artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen. För detta talar i synnerhet att den hänskjutande domstolen i sitt beslut att begära förhandsavgörande hänvisar till artikel 68 i Zakon za zadalzheniata i dogovorite (lagen om skyldigheter och avtal) avseende fastställande av uppfyllelseorten för en fordran.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Den fjärde tolkningsfrågan bör därför omformuleras och förstås så att den syftar till att klargöra huruvida uppfyllelseorten för den aktuella förpliktelsen ska fastställas enligt artikel 7.1 b andra strecksatsen i Bryssel Ia-förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>För tjänsteavtal innehåller artikel 7.1 b andra strecksatsen i Bryssel Ia-förordningen nämligen en regel om att fastställelse av uppfyllelseorten för förpliktelsen sker autonomt enligt unionsrätten, såvida det aktuella avtalet inte innehåller en motsvarande överenskommelse. Avgörande här är alltså uppfyllelseorten för avtalets karaktäristiska förpliktelse, alltså tjänsterna, såsom följer av avtalet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Enligt domstolens rättspraxis avseende artikel 5.1 b i Bryssel I-förordningen som har samma ordalydelse som artikel 7.1 b i Bryssel Ia-förordningen, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>innebär begreppet tjänst att den som utför tjänsten utför en bestämd verksamhet mot ersättning<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090423">23 april 2009</DATE>, <NAME.CASE>Falco Privatstiftung och Rabitsch</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑533/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:257">EU:C:2009:257</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160714">14 juli 2016</DATE>, <NAME.CASE>Granarolo</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑196/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:559">EU:C:2016:559</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0060"><P>Vid tolkningen av detta villkor för tillämpningen har domstolen emellertid ansett att det är tillräckligt att skapa ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/>ekonomiskt värde<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/> för att det ska betraktas som en motprestation om det inte varit möjligt att identifiera en betalningsförpliktelse. Se exempelvis dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20131219">19 december 2013</DATE>, <NAME.CASE>Corman-Collins</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑9/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:860">EU:C:2013:860</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Frågan blir således vilket förhållandet är mellan de avgifter som lägenhetsägarna ska betala – vilket är föremålet för det nationella förfarandet – och samfällighetsföreningens förvaltningsverksamhet. Denna verksamhet består i huvudsak i underhåll av egendomen och till följd av detta även i att ingå olika slags avtal med utomstående för att utföra denna skötsel av verksamheten, bland annat rengöring och skötsel av gemensamma utrymmen i fastigheten, utförande av reparationer och energiförsörjning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Det ska emellertid beaktas att denna skötsel inte nödvändigtvis sker mot ersättning. Detta är exempelvis endast fallet om förvaltningen av en fastighet som består av bostadslägenheter överförs till en specialiserad tjänsteleverantör, och inte till exempel genomförs ideellt av en av lägenhetsägarna. Dessutom går de avgifter som medlemmarna i samfällighetsföreningen ska betala till en icke oväsentlig del till att betala skatter och avgifter och därmed inte till att uppfylla avtalsförpliktelser gentemot utomstående som ingåtts för samfällighetsföreningens räkning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Med hänsyn till dessa överväganden om den blandade och under alla omständigheter fragmenterade karaktären hos de aktuella avgifterna, ska enligt min uppfattning och mot bakgrund av principerna om rättssäkerhet och förutsebarhet vid fastställandet av internationell behörighet,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0061"><P>Se skäl 15 och 16 i Bryssel Ia-förordningen.</P></NOTE> artikel 7.1 b andra strecksatsen i Bryssel Ia-förordningen inte tillämpas i en situation som den i det nationella förfarandet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>I enlighet med detta ska uppfyllelseorten fastställas i enlighet med den – enligt artikel 7.1 c i Bryssel Ia-förordningen – subsidiära bestämmelsen i artikel 7.1 a i förordningen. Enligt denna bestämmelse är domstolen för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0042" REF.END="QE0042"/>uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/> behörig för en talan som avser avtal.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>För motsvarande bestämmelse om uppfyllelseorten är enligt den så kallade Tessili-regeln<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0062"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19761006">6 oktober 1976</DATE>, <NAME.CASE>Industrie tessili italiana Como</NAME.CASE> (<NO.CASE>12/76</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1976:133">EU:C:1976:133</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> den <HT TYPE="ITALIC">lex causae</HT> som ska tillämpas enligt forumstatens tillämpliga lagvalsregler avgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>I detta avseende ska det beaktas att uppfyllelseorten i den mening som avses i artikel 7.1 a i Bryssel Ia-förordningen ska fastställas på grundval av den konkreta förpliktelse som tvisten avser, vilket i det nationella målet alltså är betalningsförpliktelsen och inte avtalets karaktäristiska förpliktelse enligt artikel 7.1 b.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0063"><P>Fast rättspraxis sedan dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19761006">6 oktober 1976</DATE>, <NAME.CASE>De Bloos</NAME.CASE> (<NO.CASE>14/76</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1976:134">EU:C:1976:134</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen omformulerar den fjärde tolkningsfrågan för att förtydliga dess relation till artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen och besvarar den på följande sätt:</TXT><P>Artikel 7.1 i Bryssel Ia-förordningen ska tolkas så att</P><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>utförande av förvaltningsverksamhet av en samfällighet inom ramen för vilken beslut om utgifter för underhåll av byggnader fattas inte utgör en tjänst i den mening som avses i artikel 7.1 b andra strecksatsen</P></ITEM><ITEM><P>uppfyllelseorten för en betalningsförpliktelse som följer av ett sådant beslut ska fastställas på grundval av den tillämpliga lag som enligt forumstatens lagvalsregler är tillämplig på det aktuella rättsförhållandet med tillämpning av artikel 7.1 a.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">VII.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar begäran om förhandsavgörande från Okrazhen sad Blagoevgrad (Blagoevgrads regionala domstol, Bulgarien) på följande sätt:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Utan att det påverkar en eventuell exklusiv behörighet enligt artikel 24.1 första stycket första ledet i förening med artikel 8.4 i förordning (EU) nr 1215/2012 (Bryssel Ia), utgör förfaranden rörande anspråk som grundas på beslut som antas av samfällighetsföreningar som inte är juridiska personer och som antas med majoritet bland medlemmarna, men är bindande för alla medlemmar, också för dem som inte har röstat, anspråk som avser avtal i den mening som avses i artikel 7.1 a i förordning (EU) nr 1215/2012 (Bryssel Ia).</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Artikel 7.1 förordning (EU) nr 1215/2012 (Bryssel Ia) ska tolkas så att</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>utförande av förvaltningsverksamhet av en samfällighet inom ramen för vilken beslut om utgifter för underhåll av byggnader fattas inte utgör en tjänst i den mening som avses i artikel 7.1 b andra strecksatsen</P></ITEM><ITEM><P>uppfyllelseorten för en betalningsförpliktelse som följer av ett sådant beslut ska fastställas på grundval av den tillämpliga lag som enligt forumstatens lagvalsregler är tillämplig på det aktuella rättsförhållandet med tillämpning av artikel 7.1 a.</P></ITEM></LIST></P></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>