(2a)

Enligt 2019 års slutliga rapport inom ramen för ”Study and Reports on the VAT Gap in the EU-28 member states”  (44a) (studie och rapporter om mervärdesskattegapet i EU-28), som utarbetats för kommissionen, uppgick mervärdesskattegapet, dvs. skillnaden mellan förväntade intäkter från mervärdesskatt och det faktiskt uppburna beloppet, i unionen till 137,5  miljarder EUR 2017, vilket motsvarar 267 EUR i förlorade intäkter per person i unionen. Det finns dock stora skillnader mellan medlemsstaterna, med mervärdesskattegap som varierar från mindre än 0,7  % av de totala förväntade intäkterna i vissa medlemsstater till 35,5  % i andra. Detta visar på behovet av mer transnationellt samarbete för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri inom e-handeln i synnerhet, men också mervärdesskattebedrägeri mer generellt (inklusive karusellbedrägeri).

(2b)

Strategin för bekämpning av mervärdesskattebedrägerier bör utvecklas i takt med att vår ekonomi moderniseras och digitaliseras i allt högre grad, samtidigt som mervärdesskattesystemet görs så enkelt som möjligt för företag och medborgare. Det är därför särskilt viktigt att medlemsstaterna fortsätter att investera i teknikbaserad skatteuppbörd, särskilt genom att automatiskt koppla företagens kassaapparater och försäljningssystem till mervärdesskattedeklarationer. Dessutom bör skattemyndigheterna fortsätta sina ansträngningar för att säkra ett närmare samarbete och utbyte av bästa praxis, bland annat genom EU-toppmötet för skatteförvaltningar (Tadeus), ett nätverk av chefer för medlemsstaternas skatteförvaltningar som arbetar för att öka samarbetet på strategisk nivå mellan skatteförvaltningarna. I detta avseende bör skattemyndigheterna verka för en effektiv kommunikation och driftskompatibilitet mellan alla databaser som rör skattefrågor på unionsnivå. Blockkedjetekniken kan också användas för att bättre skydda personuppgifter och förbättra informationsutbytet online mellan skattemyndigheter.

(3a)

För närvarande betraktas inte växlingsplattformar för virtuella valutor som betaltjänstleverantörer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366  (1a) eftersom betalningar endast i ett begränsat antal fall utförs via sådana plattformar. Det finns dock en risk för mervärdesskattebedrägerier, även om den för närvarande är begränsad. Kommissionen bör därför inom tre år utvärdera om växlingsplattformar för virtuella valutor bör omfattas av detta direktiv.

(7)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (46) är det viktigt att skyldigheten för en betaltjänstleverantör att behålla och tillhandahålla information om en gränsöverskridande betalningstransaktion är proportionerlig och endast motsvarar det som är nödvändigt för medlemsstaterna för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri inom e-handel. Dessutom är den enda information om betalaren som bör behållas är den plats där betalaren befinner sig. Vad gäller information om betalningsmottagaren och själva betalningstransaktionen bör betaltjänstleverantörer endast åläggas att bevara och till skattemyndigheterna överföra uppgifter som är nödvändiga för att upptäcka eventuella bedragare och utföra mervärdesskattekontroller. Därför bör betaltjänstleverantörer endast vara skyldiga att behålla uppgifter om gränsöverskridande betalningstransaktioner som kan tyda på ekonomisk verksamhet. Införandet av ett tak på grundval av det antal betalningar som en betalningsmottagare mottagit under loppet av ett kalenderkvartal skulle ge en tillförlitlig indikation på att dessa betalningar mottagits som en del av en ekonomisk verksamhet och därigenom utesluta betalningar utan kommersiellt syfte. När detta tak har nåtts skulle betaltjänstleverantörens redovisningsskyldighet utlösas.

(7)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (46) är det viktigt att skyldigheten för en betaltjänstleverantör att behålla och tillhandahålla information om en gränsöverskridande betalningstransaktion är proportionerlig och endast motsvarar det som är nödvändigt för medlemsstaterna för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri inom e-handel. Dessutom är den enda information om betalaren som bör behållas är den plats där betalaren befinner sig. Vad gäller information om betalningsmottagaren och själva betalningstransaktionen bör betaltjänstleverantörer endast åläggas att bevara och till skattemyndigheterna överföra uppgifter som är nödvändiga för att upptäcka eventuella bedragare och utföra mervärdesskattekontroller. Därför bör betaltjänstleverantörer endast vara skyldiga att behålla uppgifter om gränsöverskridande betalningstransaktioner som kan tyda på ekonomisk verksamhet. Införandet av ett tak antingen på grundval av det antal betalningar som en betalningsmottagare mottagit under loppet av ett kalenderkvartal eller på ett minimibelopp per betalning skulle ge en tillförlitlig indikation på att dessa betalningar mottagits som en del av en ekonomisk verksamhet och därigenom utesluta betalningar utan kommersiellt syfte. När detta tak har nåtts skulle betaltjänstleverantörens redovisningsskyldighet utlösas.

(8)

På grund av den stora mängden information och dess känslighet när det gäller skyddet av personuppgifter är det nödvändigt och proportionerligt att betaltjänstleverantörer lagrar uppgifter avseende gränsöverskridande betalningstransaktioner under en tvåårsperiod för att hjälpa medlemsstaterna att bekämpa mervärdesskattebedrägeri inom e-handel och upptäcka bedrägerier. Denna period utgör det minimum som krävs för att medlemsstaterna effektivt ska kunna genomföra kontroller och utreda misstänkta mervärdesskattebedrägerier eller upptäcka mervärdesskattebedrägerier.

(8)

På grund av den stora mängden information och dess känslighet när det gäller skyddet av personuppgifter är det nödvändigt och proportionerligt att betaltjänstleverantörer lagrar uppgifter avseende gränsöverskridande betalningstransaktioner under en treårsperiod för att hjälpa medlemsstaterna att bekämpa mervärdesskattebedrägeri inom e-handel och upptäcka bedrägerier. Denna period utgör det minimum som krävs för att medlemsstaterna effektivt ska kunna genomföra kontroller och utreda misstänkta mervärdesskattebedrägerier eller upptäcka mervärdesskattebedrägerier.

(8a)

Dokumentations- och rapporteringsskyldigheten bör också omfatta fall när en betaltjänstleverantör tar emot medel eller löser in betalningstransaktioner för betalningsmottagarens räkning, och inte endast när en betaltjänstleverantör överför medel eller utfärdar betalningsinstrument åt betalaren.

(8b)

Det är nödvändigt att anta ett ambitiöst mandat för Europeiska åklagarmyndigheten i samarbete med nationella rättsliga myndigheter i syfte att säkerställa effektiv lagföring av bedragare vid nationella domstolar. Organiserade gränsöverskridande momsbedrägerier bör lagföras i vederbörlig ordning och bedragarna bör bestraffas.

(b)

När det gäller överföring av medel som avses i led a, om en betaltjänstleverantör genomför mer än 25 betalningar till samma betalningsmottagare under ett kalenderkvartal.

(b)

När det gäller överföring av medel som avses i led a, om en betaltjänstleverantör genomför mer än 25 betalningar till samma betalningsmottagare under ett kalenderkvartal eller genomför transaktioner med ett penningvärde på minst 2 500 EUR i en betalningstransaktion .

(a)

bevaras av betaltjänstleverantören i elektronisk form under en period av två år efter utgången av det år då transaktionen genomfördes,

(a)

bevaras av betaltjänstleverantören i elektronisk form under en period av tre år efter utgången av det år då transaktionen genomfördes,

(a)

Iban-numret på betalarens betalkonto,

(a)

Iban-numret på betalarens betalkonto eller varje annan identifierare som otvetydigt identifierar betalaren och betalarens plats ,

(h)

Alla utförda återbetalningar av betalningstransaktioner som avses i led g.

(h)

Alla utförda återbetalningar av betalningstransaktioner som avses i led g , om tillämpligt .

(1a)