Preliminär utgåva
DOMSTOLENS BESLUT (prövningstillståndsavdelningen)
den 6 oktober 2026 (*)
” Överklagande – Skiljedomsklausul – Prövningstillstånd – Artikel 170b i domstolens rättegångsregler – Klaganden har i ansökan om prövningstillstånd visat att överklagandet aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten – Partiellt prövningstillstånd ”
I mål C‑122/26 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 24 februari 2026,
DT, företrädd av A. Kunst, Rechtsanwältin,
klagande,
i vilket den andra parten är:
Eulex Kosovo, Pristina (Kosovo),
svarande i första instans
meddelar
DOMSTOLEN (prövningstillståndsavdelningen),
sammansatt av domstolens vice ordförande T. von Danwitz samt domarna M. Condinanzi och R. Frendo (referent),
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
med beaktande av referentens förslag och efter att ha hört generaladvokaten J. Kokott,
följande
Beslut
1 DT har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva tribunalens dom av den 21 januari 2026, DT/Eulex Kosovo (T‑218/24, EU:T:2026:34) (nedan kallad den överklagade domen), genom vilken tribunalen ogillade den talan som han väckt mot Eulex Kosovo (nedan även kallad missionen). DT hade genom sin talan i första hand, med stöd av artikel 272 FEUF, yrkat att tribunalen skulle fastställa att två beslut från Eulex Kosovo, vilka fanns intagna i skrivelser av den 13 november 2023 respektive den 20 februari 2024, var rättsstridiga. Genom det första beslutet sade Eulex Kosovo upp DT:s anställning vid missionen och genom det andra avslog den hans interna överklagande av uppsägningsbeslutet. Med stöd av samma artikel hade DT även yrkat ersättning för den skada som han påstod sig ha lidit till följd av uppsägningsbeslutet och avslagsbeslutet samt andra åtgärder från missionens sida. I andra hand hade DT, med stöd av artikel 263 FEUF, yrkat att tribunalen skulle ogiltigförklara dessa beslut och, med stöd av artikel 268 FEUF, yrkat ersättning för den skada som han påstod sig ha lidit till följd av dessa.
Prövning av ansökan om prövningstillstånd
2 Av artikel 58a andra stycket b i stadgan för Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolens stadga) framgår att det i mål om överklagande av tribunalens avgöranden om genomförande av ett avtal som innehåller en skiljedomsklausul, i den mening som avses i artikel 272 FEUF, krävs prövningstillstånd för att domstolen ska pröva målet.
3 I artikel 58a tredje stycket i domstolens stadga anges att prövningstillstånd ska meddelas, helt eller delvis, i enlighet med de närmare bestämmelser härom som föreskrivs i domstolens rättegångsregler, om överklagandet aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.
4 Enligt artikel 170a.1 i rättegångsreglerna ska klaganden, i de fall som avses i artikel 58a andra stycket i domstolens stadga, till överklagandet bifoga en ansökan om prövningstillstånd, i vilken klaganden ska ange den genom överklagandet aktualiserade fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. Ansökan om prövningstillstånd ska även innehålla alla uppgifter som domstolen behöver för att kunna ta ställning till den.
5 Enligt artikel 170b.1 och 170b.3 i rättegångsreglerna ska domstolen så snart som möjligt avgöra ansökan om prövningstillstånd genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat.
DT:s argument
6 DT har till stöd för sin ansökan om prövningstillstånd gjort gällande att de tre grunder som han åberopar till stöd för överklagandet av tribunalens dom aktualiserar frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, och utvecklingen av, unionsrätten.
7 Som första grund – vilken består av två delar – för överklagandet har DT åberopat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen. DT anser att det var fel av tribunalen att förklara sig sakna behörighet att pröva frågan om beslutet att dra in hans tjänst vid Eulex Kosovo och att, på grundval av detta, avvisa hans talan såvitt avsåg samtliga av honom åberopade grunder rörande denna fråga. Enligt DT strider denna bedömning från tribunalens sida mot artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och mot artikel 19 FEU. Som andra grund – vilken också består av två delar – har DT åberopat att tribunalen åsidosatte rättspraxis avseende arbetsrättsliga tvister som rör tjänstemän och övriga anställda i unionen, och närmare bestämt att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast, i huvudsak, att Eulex Kosovo inte hade någon omsorgsplikt gentemot honom. DT har även åberopat att tribunalen i den överklagade domen åsidosatte bland annat principen om skydd för berättigade förväntningar. Som tredje grund för överklagandet har DT åberopat att tribunalen åsidosatte artiklarna 20, 21 och 47 i stadgan.
8 Till utveckling av den första grundens första del har DT anfört följande. Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 37–43, 68, 119, 147, 170 och 185 i den överklagade domen, slog fast att den inte var behörig att pröva beslutet att dra in den tjänst som han innehade vid Eulex Kosovo – vilket var en konsekvens av den reviderade genomförandeplanen för denna mission (nedan kallad den reviderade genomförandeplanen) – av det skälet att en sådan genomförandeplan omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och att indragningen av hans tjänst därmed berodde på ett ”strategiskt val” som gjorts inom ramen för denna politik. Eulex Kosovo agerar dock inom ramen för de resurser som ställs till dess förfogande. Beslutet att dra in den aktuella tjänsten måste därför anses utgöra ett beslut som rör missionens administrativa förvaltning och som därmed inte omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Tribunalens bedömning i denna del strider därmed mot den rättspraxis som följer av bland annat dom av den 19 juli 2016, H/rådet m.fl. (C‑455/14 P, EU:C:2016:569, punkterna 54 och 55), och dom av den 10 september 2024, KS m.fl./rådet m.fl. (C‑29/22 P och C‑44/22 P, EU:C:2024:725, punkterna 127 och 128).
9 Till utveckling av den första grundens andra del har DT anfört följande. Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 35, 36, 68, 119 och 148 i den överklagade domen, fann att hans talan inte kunde tas upp till prövning i den del den avsåg beslutet att, med hänvisning till den reviderade genomförandeplanen, dra in hans tjänst vid Eulex Kosovo och att han inom ramen för en talan mot beslutet att säga upp hans anställning saknade rätt att prejudiciellt föra talan mot beslutet att dra in hans tjänst. Tribunalens synsätt innebär således att han skulle ha varit tvungen att väcka en separat talan mot den reviderade genomförandeplanen, trots att något sådant krav inte följer av rättspraxis avseende mål om talan enligt artikel 270 FEUF.
10 Enligt DT aktualiserar den första grunden för överklagandet frågan om omfattningen av unionsdomstolens behörighet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och, närmare bestämt, frågan huruvida beslut om verksamhetsomstruktureringar och tjänsteindragningar som fattas inom ramen för denna politik är undantagna från unionsdomstolens laglighetsprövning. Denna fråga är enligt DT av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten, eftersom den kan påverka ett stort antal anställda vid EU-missioner av nu aktuellt slag, det vill säga sådana som inrättats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, eller vid EU-byråer som är verksamma på detta område.
11 DT har vidare anfört att den första grunden aktualiserar frågan om hur omfattande rätten till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan är för personalen vid sådana EU-missioner. Det rör sig närmare bestämt om frågan huruvida en person vars tjänst vid en EU-mission har dragits in måste väcka en separat talan mot beslutet om tjänsteindragning eller om den berörda personen har rätt att prejudiciellt föra talan mot detta beslut inom ramen för en talan mot det därav följande beslutet att säga upp hans anställning. Enligt DT är denna fråga av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, och utvecklingen av, unionsrätten. Att kräva att en separat talan väcks i mål som rör anställda vid EU-missioner som inrättats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samtidigt som ett sådant krav inte gäller i mål om talan enligt artikel 270 FEUF, skulle enligt DT kunna leda till ett ojämlikt domstolsskydd för dessa anställda, särskilt med hänsyn till att verksamhetsomstruktureringar på detta område omgärdas av sekretess.
12 Till utveckling av den andra grundens första del har DT anfört att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att Eulex Kosovo inte hade åsidosatt sin omsorgsplikt. Han har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den, i punkterna 179–181 i den överklagade domen, fann att missionen endast var skyldig att beakta tjänstens intresse. Denna bedömning var enligt DT i strid med tribunalens egen praxis, särskilt domen av den 10 oktober 2014, EMA/BU (T‑444/13 P, EU:T:2014:865, punkterna 28 och 32), och domen av den 24 april 2017, HF/parlamentet (T‑584/16, EU:T:2017:282, punkterna 119 och 120). DT har anfört att den tolkning som tribunalen gjorde, bland annat i punkt 150 i den överklagade domen, bygger på att EU-missioner av nu aktuellt slag, liksom de anställningsvillkor som gäller vid dessa, är av ”tillfällig karaktär”. Enligt honom medför denna tolkning att arbetsgivarens skyldigheter gentemot personalen vid dessa missioner begränsas på ett otillbörligt sätt och strider därmed mot den rättspraxis som är tillämplig på tjänstemän och övriga anställda i unionen.
13 DT anser att den andra grundens första del aktualiserar frågan om omfattningen av omsorgsplikten för EU-missioner av nu aktuellt slag och, närmare bestämt, frågan huruvida tribunalen kan anses ha fog för sitt resonemang om att sådana missioners ”tillfälliga karaktär” i sig innebär att de inte kan anses ha någon skyldighet att omplacera personal. Enligt DT är denna fråga av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, och utvecklingen av, unionsrätten, eftersom nämnda resonemang från tribunalens sida även strider mot den rättspraxis som följer av domen av den 19 juli 2016, H/rådet m.fl. (C‑455/14 P, EU:C:2016:569, punkterna 54 och 55), av vilken framgår att personal vid EU-missioner av nu aktuellt slag åtnjuter samma skydd som tjänstemän och övriga anställda i unionen.
14 Till utveckling av den andra grundens andra del har DT anfört följande. I punkterna 200–202 i den överklagade domen åsidosatte tribunalen principen om skydd för berättigade förväntningar genom att slå fast att den omständigheten att det fanns en uppsägningsklausul i DT:s anställningsavtal utgjorde hinder för att de försäkringar som han fått kunde ge upphov till berättigade förväntningar om att hans anställningsavtal skulle fortsätta att gälla. Även detta resonemang från tribunalens sida strider enligt DT mot gällande rättspraxis på det aktuella området, särskilt personaldomstolens dom av den 11 april 2016, FN m.fl./Cepol (F‑41/15 DISS II, EU:F:2016:70, punkt 85). DT anser att detta resonemang medför att det uppstår en skillnad i skyddet för berättigade förväntningar mellan å ena sidan tjänstemän och övriga anställda i unionen vars anställningsavtal också har en uppsägningsklausul och å andra sidan kontraktsanställda vid EU-missioner av nu aktuellt slag.
15 Till utveckling av den tredje grunden har DT anfört följande. Den överklagade domen innebär att han, i egenskap av anställd vid en EU-mission som inrättats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, behandlas mindre förmånligt än tjänstemän och övriga anställda i unionen. Tribunalen åsidosatte därigenom likabehandlingsprincipen, såsom den kommer till uttryck i artiklarna 20 och 21 i stadgan, och hans rätt till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan. Även om olika anställningsordningar kan motivera skillnader i anställningsvillkor, kan de inte anses motivera att beslut som gäller anställda vid EU-missioner av nu aktuellt slag undantas från unionsdomstolens laglighetsprövning. DT har här åberopat domen av den 17 juli 2024, Montanari/Eucap Sahel Niger (T‑371/22, EU:T:2024:494, punkt 224), i vilken tribunalen slog fast att likabehandlingsprincipen kräver att tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i unionen och därtill hänförlig rättspraxis tillämpas analogt på anställda vid sådana EU-missioner, om de befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för tjänstemän och övriga anställda i unionen. Enligt DT krävs ett klargörande från domstolen i denna fråga för att undvika inkonsekvenser i rättspraxis.
Domstolens bedömning
16 Domstolen framhåller till att börja med att det ankommer på klaganden att visa att de frågor som aktualiseras genom överklagandet är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten (beslut av den 29 april 2025, SC/Eulex Kosovo, C‑881/24 P, EU:C:2025:313, punkt 14 och där angiven rättspraxis).
17 Vidare framgår det av artikel 58a tredje stycket i domstolens stadga, jämförd med artikel 170a.1 och artikel 170b.4 i domstolens rättegångsregler, att en ansökan om prövningstillstånd ska innehålla alla uppgifter som domstolen behöver för att kunna ta ställning till ansökan och, om partiellt prövningstillstånd meddelas, bestämma vilka grunder eller delgrunder för överklagandet som ska behandlas i svarsskrivelsen. Syftet med ordningen med prövningstillstånd enligt artikel 58a i stadgan är ju att domstolens prövning ska begränsas till frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. Det är därmed endast de grunder beträffande vilka klaganden har kunnat visa att de aktualiserar frågor av sådan vikt som ska prövas av domstolen i ett mål om överklagande (beslut av den 29 april 2025, SC/Eulex Kosovo, C‑881/24 P, EU:C:2025:313, punkt 15 och där angiven rättspraxis).
18 Det nu sagda innebär följande. Av en ansökan om prövningstillstånd ska klart och tydligt framgå vilka grunder som åberopas till stöd för överklagandet samt vilken rättsfråga som var och en av grunderna aktualiserar. Klaganden ska även ange huruvida den aktuella rättsfrågan är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten och särskilt redogöra för skälen till att frågan är av sådan vikt utifrån det åberopade kriteriet. Vad särskilt gäller grunderna för överklagandet ska det i ansökan om prövningstillstånd preciseras vilken unionsbestämmelse eller rättspraxis som har åsidosatts genom det överklagade avgörandet. I ansökan ska kortfattat anges vad den felaktiga rättstillämpning som tribunalen påstås ha gjort består i och i vilken utsträckning detta har påverkat utgången i det överklagade målet. Om den felaktiga rättstillämpning som åberopats följer av att tribunalen har åsidosatt rättspraxis, ska klaganden kortfattat, men klart och tydligt, ange följande i ansökan om prövningstillstånd. För det första ska klaganden ange var den påstådda motstridigheten finns, med angivande av både de punkter i det överklagade avgörandet som ifrågasätts och de punkter i det aktuella avgörandet från domstolen eller tribunalen som påstås ha åsidosatts. För det andra ska klaganden ange de konkreta skälen till att den påstådda motstridigheten aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten (beslut av den 29 april 2025, SC/Eulex Kosovo, C‑881/24 P, EU:C:2025:313, punkt 16 och där angiven rättspraxis).
19 Principen är att det är den som ansöker om prövningstillstånd som har bevisbördan för att överklagandet aktualiserar en eller flera frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten. Detta innebär att klaganden, oberoende av vilka rättsfrågor som denne åberopar till stöd för sitt överklagande, måste visa att kravet på att de därigenom aktualiserade frågorna ska vara av sådan vikt är uppfyllt. Räckvidden av detta krav går nämligen utöver ramen för den överklagade domen och, i slutändan, för klagandens överklagande (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 29 april 2025, SC/Eulex Kosovo, C‑881/24 P, EU:C:2025:313, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
20 För att uppfylla sin bevisbörda måste klaganden kunna visa inte bara att överklagandet aktualiserar sådana frågor utan även att de faktiskt är av sådan vikt. Detta ska ske utifrån konkreta omständigheter som föreligger i det enskilda fallet, och inte enbart med åberopande av allmänt hållna argument (beslut av den 29 april 2025, SC/Eulex Kosovo, C‑881/24 P, EU:C:2025:313, punkt 18 och där angiven rättspraxis).
21 Vad gäller det nu aktuella fallet konstaterar domstolen inledningsvis att DT i ansökan om prövningstillstånd klart och tydligt har angett vilka tre grunder han åberopar till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den förklarade sig sakna behörighet att pröva frågan om beslutet att dra in DT:s tjänst och avvisade hans talan såvitt avsåg samtliga av honom åberopade grunder rörande denna fråga, vilket stred mot bland annat artikel 47 i stadgan. Den andra grunden avser att tribunalen åsidosatte gällande rättspraxis på området för arbetsrättsliga tvister som rör tjänstemän och övriga anställda i unionen och att den gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann, i huvudsak, att Eulex Kosovo inte hade en omsorgsplikt gentemot sina anställda samt att tribunalen åsidosatte bland annat principen om skydd för berättigade förväntningar. Den tredje grunden avser att tribunalen åsidosatte artiklarna 20, 21 och 47 i stadgan.
22 Domstolen finner därefter att DT:s ansökan om prövningstillstånd uppfyller kravet på att innehålla en redogörelse för vad den påstådda felaktiga rättstillämpningen från tribunalens sida består i och i vilken utsträckning detta har påverkat utgången i det överklagade målet. I ansökan anges dessutom – förutom vad gäller den andra grundens andra del – även de konkreta skälen till att var och en av de felaktiga bedömningar som DT påstår att tribunalen har gjort, om de antas vara styrkta, aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.
23 För det första framgår det nämligen, såsom angetts ovan i punkt 8, av ansökan om prövningstillstånd att den felaktiga rättstillämpning som DT gjort gällande inom ramen för den första grundens första del består i att tribunalen, i punkterna 37–43, 68, 119, 147, 170 och 185 i den överklagade domen, i strid med domstolens praxis, slog fast att en omstrukturering av verksamheten vid Eulex Kosovo av det slag som genomfördes enligt den reviderade utplaceringsplanen, vilken innebar tjänsteindragningar, hade ett direkt samband med strategiska val som gjorts inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Tribunalen fann således att den inte var behörig att göra en laglighetsprövning av den reviderade genomförandeplanen, däri inbegripet beslutet att dra in DT:s tjänst. Enligt DT innebar denna felaktiga rättstillämpning att han berövades möjlighet att i målet vid tribunalen föra talan mot beslutet om tjänsteindragning. Hans argumentation i denna del avser således även rätten till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan.
24 DT har i sin ansökan vidare framhållit att frågan om omfattningen av unionsdomstolens behörighet att pröva mål som rör beslut om verksamhetsomstruktureringar och tjänsteindragningar som fattas inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kan beröra ett stort antal anställda vid EU-missioner som inrättats inom ramen för denna politik, eller vid EU-byråer som är verksamma på detta område, och att en enhetlig tillämpning av bestämmelserna som reglerar unionsdomstolens behörighet bidrar till konsekvensen i unionsrätten. Mot bakgrund av detta anser DT att den rättsfråga som den första grundens första del aktualiserar går utöver ramen för hans överklagande, eftersom svaret på denna fråga kommer att få konsekvenser som går långt utöver det nu aktuella fallet.
25 DT har därmed på ett konkret sätt förklarat varför en sådan fråga är av vikt för enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten.
26 För det andra framgår det, såsom angetts ovan i punkt 9, av ansökan om prövningstillstånd att den felaktiga rättstillämpning som DT gjort gällande inom ramen för den första grundens andra del i huvudsak består i att tribunalen, i punkterna 35, 36, 68, 119 och 148 i den överklagade domen, slog fast att hans talan inte kunde tas upp till prövning i den del den avsåg beslutet att med hänvisning till den reviderade genomförandeplanen dra in hans tjänst vid Eulex Kosovo och motiverade detta med att DT saknade rätt att inom ramen för en talan mot beslutet att säga upp hans anställning prejudiciellt föra talan mot beslutet att dra in hans tjänst, varvid den tillade att han skulle behöva väcka en separat talan för att få till stånd en laglighetsprövning av detta beslut. Något sådant krav på att väcka en separat talan uppställs enligt DT dock inte i mål om talan enligt artikel 270 FEUF.
27 Det kan således konstateras att denna påstådda felaktiga rättstillämpning kan komma att anses ha påverkat utgången i det överklagade målet. Om domstolen skulle finna att DT har fog för sitt påstående, blir ju den del av hans talan som hänför sig till den reviderade genomförandeplanen möjlig att ta upp till prövning. Det kan vidare konstateras att DT har gjort gällande att frågan huruvida det för anställda vid EU-missioner av nu aktuellt slag uppställs ett krav på att väcka en separat talan, trots att något sådant krav inte uppställs för tjänstemän och övriga anställda i unionen i mål om talan enligt artikel 270 FEUF, är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, och utvecklingen av, unionsrätten, och att han därmed på ett konkret sätt har förklarat varför denna fråga går utöver ramen för hans överklagande.
28 För det tredje ska det påpekas att den andra grundens första del avser, såsom angetts ovan i punkt 12, att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 179–181 i den överklagade domen när den fann att Eulex Kosovo inte hade åsidosatt sin omsorgsplikt, eftersom missionen endast var skyldig att beakta tjänstens intresse. Tribunalen gjorde enligt DT även en felaktig bedömning när den – i strid med rättspraxis, bland annat dom av den 10 oktober 2014, EMA/BU (T‑444/13 P, EU:T:2014:865, punkterna 28 och 32), och dom av den 24 april 2017, HF/parlamentet, T‑584/16 (EU:T:2017:282, punkterna 119 och 120) – slog fast att Eulex Kosovo inte hade någon skyldighet att omplacera personal, eftersom anställningsvillkoren för personalen var av ”tillfällig karaktär”. DT har även åberopat domen av den 19 juli 2016, H/rådet m.fl. (C‑455/14 P, EU:C:2016:569, punkterna 54 och 55), av vilken det enligt honom framgår att personalen vid EU-missioner av nu aktuellt slag åtnjuter samma skydd som tjänstemän och övriga anställda i unionen. DT har gjort gällande att denna felaktiga bedömning från tribunalens sida kan komma att påverka ett stort antal anställda vid EU-missioner av nu aktuellt slag.
29 DT har därmed på ett konkret sätt förklarat varför den rättsfråga som den andra grundens första del aktualiserar går utöver ramen för hans överklagande och är av vikt för enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten. Svaret på denna fråga kan nämligen få konsekvenser som går utöver det nu aktuella fallet, eftersom den överklagade domen, om prövningstillstånd inte meddelades, skulle kunna göra det möjligt att i samband med omorganisering av tjänster inom EU-missioner som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – eller inom EU-byråer som är verksamma på detta område – kringgå de garantier som de anställda vid sådana missioner eller byråer har rätt till.
30 För det fjärde ska det vad gäller den tredje grunden, som avser att tribunalen åsidosatte likabehandlingsprincipen och rätten till ett effektivt domstolsskydd, påpekas att DT till stöd för detta påstående har åberopat domen av den 17 juli 2024, Montanari/Eucap Sahel Niger (T‑371/22, EU:T:2024:494, punkt 224). Enligt DT framgår det av denna dom att likabehandlingsprincipen kräver att vissa bestämmelser i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i unionen och därtill hänförlig rättspraxis tillämpas analogt på anställda vid EU-missioner av nu aktuellt slag, om de befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för tjänstemän och övriga anställda i unionen. Enligt DT strider tribunalens bedömning i denna del mot likabehandlingsprincipen, eftersom den innebär att anställda vid EU-missioner berövas möjligheten att få till stånd en laglighetsprövning av beslut om tjänsteindragning som rör dem, samtidigt som denna möjlighet står öppen för tjänstemän och övriga anställda i unionen, genom en talan enligt artikel 270 FEUF. DT anser därför att det krävs ett klargörande från domstolen i denna fråga för att säkerställa en enhetlig tillämpning av likabehandlingsprincipen.
31 DT har därmed på ett konkret sätt förklarat varför den rättsfråga om likabehandlingsprincipen som den tredje grunden aktualiserar går utöver ramen för det överklagade målet och är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, och utvecklingen av, unionsrätten.
32 Vad däremot gäller den andra grundens andra del, som avser att tribunalen åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar, ska följande påpekas. DT har gjort gällande att tribunalens bedömning i denna del – det vill säga att den omständigheten att det fanns en uppsägningsklausul i hans anställningsavtal utgjorde hinder för att de försäkringar som han hade fått kunde ge upphov till berättigade förväntningar om att hans anställningsavtal skulle fortsätta att gälla –strider mot den rättspraxis som följer av personaldomstolens dom av den 11 april 2016, FN m.fl./Cepol (F‑41/15 DISS II, EU:F:2016:70, punkt 85). DT har här dock inte på ett konkret sätt förklarat varför denna påstått felaktiga bedömning från tribunalens sida, om det antas att påståendet är styrkt, skulle aktualisera en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten och därmed motivera att prövningstillstånd meddelas. I sin ansökan om prövningstillstånd har DT nämligen i denna del begränsat sig till att åberopa nämnda felaktiga bedömning och har till stöd för sitt påstående endast anfört allmänna argument.
33 Vad gäller den andra grundens andra del finner domstolen således att DT:s ansökan inte uppfyller samtliga ovan i punkt 18 angivna krav.
34 Med hänsyn till de omständigheter som DT har anfört konstaterar domstolen att ansökan om prövningstillstånd ger vid handen att den första grunden, den andra grundens första del och den tredje grunden i överklagandet aktualiserar frågor som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.
35 Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen att prövningstillstånd ska meddelas såvitt avser de frågor som aktualiseras genom den första grunden, den andra grundens första del och den tredje grunden i överklagandet och att svarsskrivelsen endast ska behandla dessa frågor. Domstolen finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.
Rättegångskostnader
36 Av artikel 170b.4 i rättegångsreglerna framgår att om prövningstillstånd meddelas för hela eller en viss del av målet utifrån de kriterier som anges i artikel 58a tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, så ska handläggningen av målet fortsätta i enlighet med artiklarna 171–190a i rättegångsreglerna.
37 Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i dessa regler, ska domstolen besluta om rättegångskostnader i den dom eller det särskilt uppsatta beslut genom vilket målet avgörs slutligt.
38 Eftersom partiellt prövningstillstånd meddelas ska frågan om rättegångskostnader anstå.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (prövningstillståndsavdelningen) följande:
1) Prövningstillstånd meddelas såvitt avser de frågor som aktualiseras genom den första grunden, den andra grundens första del och den tredje grunden i överklagandet. Svarsskrivelsen ska endast behandla dessa frågor.
2) Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.
3) Frågan om rättegångskostnader anstår.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: engelska.