C-291/98 P61998O02910002.00011214112207CJBESLUT AV DEN 9.3.2000 — MÅL C-291/98 PSARRIO MOT KOMMISSIONEN<TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens beslut</HT> (femte avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20000309">9 mars 2000</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING="STAR"><P>Rättegångsspråk: italienska.</P></NOTE></P></TI>

I mål C-291/98 P,

Sarrio SA, Barcelona (Spanien), företrätt av advokaten A. Mazzoni, Milano, advokaten M. Siragusa, Rom, och advokaten EM. Moretti, Venedig, delgivningsadress: advokatbyrån Elvinger, Hoss & Prussen, 2, place Winston Churchill, Luxemburg,

klagande,

angående överklagande av dom meddelad den 14 maj 1998 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen i utökad sammansättning) i mål T-334/94, Sarrió mot kommissionen (REG 1998, s. II-1439), i vilket det förs talan om upphävande av domen,

i vilket den andra parten är:

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av R. Lyal, rättstjänsten, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten A. Dal Ferro, Vicenza, delgivnings-adress: rättstjänsten, C. Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden D.A.O. Edward samt domarna L. Sevón, P. Jann, H. Ragnemalm och M. Wathelet (referent),

generaladvokat: J. Mischo,

justitiesekreterare: R. Grass,

efter att ha hört generaladvokaten,

följande

<TI><P>Beslut</P></TI>1Sarrio SA (nedan Sarrio) har genom ansökan, som kom in till domstolens kansli den 28 juli 1998, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen överklagat förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T-334/94, Sarrió mot kommissionen, (REG 1998, s. II-1439), i vilken dom förstainstansrätten ogillade Sarriós talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 94/601/EG av den 13 juli 1994 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget (IV/C/33.833—Kartong) (EGT L 243, s. 1).2Sarrió har genom skrivelse av den 21 januari 2000 bestritt domstolens beslut att pröva överklagandet utan muntligt förfarande, på den grunden att beslutet inte uppfyller villkoren i artikel 120 i domstolens rättegångsregler samt principen om god rättskipning. Sarrió har i första hand yrkat att en muntlig förhandling skall äga rum och i andra hand att bolaget skall ges tillstånd att ge in en replik.3Sarrió har i detta hänseende erinrat om sin skrivelse av den 11 november 1998 med följande lydelse:

Såsom Ni påpekade i Er skrivelse av den 29 oktober i år, i vilken Ni tillställde oss kommissionens svaromål i förevarande mål, föreskriver artikel 117 i domstolens rättegångsregler en möjlighet för klaganden att framställa yrkande om domstolens tillstånd att ge in en replik.

I förevarande mål anser Sarrió att det inte är absolut nödvändigt att ge in en replik, varför Sarrió av processekonomiska skäl avstår från rätten att framställa yrkande om domstolens tillstånd i enlighet med artikel 117 i rättegångsreglerna.

Emellertid innefattar tvisten särskilt intressanta och viktiga juridiska frågeställningar, och kommissionens svaromål innehåller vissa överväganden som erfordrar en noggrann undersökning. Klaganden hemställer därför redan nu att domstolen vid förhandlingen beviljar Sarrió en tid för muntligt anförande som är en aning längre än vad som är brukligt, så att Sarrió inför domstolen kan lägga fram sina argument på ett lämpligt sätt, tillika med beaktande av svaromålet.

4Genom en skrivelse av den 8 december 1999 upprepade Sarrió vad som anförts i ovannämnda skrivelse som svar på kansliets anmodan till Sarrió att ta ställning till frågan huruvida det vore möjligt för domstolen att avgöra målet utan muntligt förfarande.5Sarrió har närmare angivit att, för det fall bolaget hade kunnat räkna med att domstolen skulle vägra att uppta ett muntligt förfarande, hade bolaget säkerligen yrkat om tillstånd att ge in en replik.6Domstolen erinrar om att artikel 18 i EG-stadgan för domstolen föreskriver att förfarandet vid domstolen skall bestå av en skriftlig och en muntlig del samt att den skriftliga delen skall avslutas innan den muntliga delen inleds.7Med avvikelse från artikel 41 i domstolens rättegångsregler, som ger parterna rätt att komplettera ansökan och svaromålet med en replik och en duplik, föreskriver artikel 117.1 i domstolens rättegångsregler beträffande överklagande att på yrkande av en part... får överklagandet och svarsskrivelsen följas av replik och duplik eller annan inlaga, om domstolens ordförande anser att inlagan är erforderlig och uttryckligen tillåter den, i syfte att möjliggöra för den berörda parten att utveckla sin talan eller i syfte att skapa underlag för målets avgörande.8I förevarande mål har emellertid Sarrió i sin skrivelse av den 11 november 1998 uttryckligen bekräftat att bolaget ansåg att någon replik inte var absolut nödvändig. Antag att Sarrió ämnade avstå från sin rätt att framställa yrkande om tillstånd att ge in en replik i förvissningen att bolaget skulle ha rätt att yttra sig muntligen. Genom att göra på detta sätt har bolaget feltolkat både ordalydelsen och systematiken i artikel 117.1, som överlämnar till domstolen att avgöra huruvida det är nödvändigt att tillåta att replik och duplik ges in innan det skriftliga förfarandet avslutas.9Vad beträffar det muntliga förfarandet, kan domstolen enligt artikel 120 i rättegångsreglerna pröva överklagandet utan något muntligt förfarande, om inte någon part invänder att han under det skriftliga förfarandet saknat möjlighet att till fullo utveckla sin talan.10Det kan konstateras att de olika skrivelser som Sarrió gett in till domstolens kansli inte innehåller någon dylik motivering. I skrivelserna anges endast att Sarrió, i november 1998, avstått från att ge in en replik på kommissionens svaromål, vilket kombineras med en begäran om att kunna reagera mündigen på kommissionens överväganden som erfordrar en noggrann undersökning.11Klagandens avstående från rätten att, i enlighet med artikel 117.1 i rättegångsreglerna, framställa yrkande om domstolens tillstånd att ge in en replik, ger emellertid inte klaganden någon rätt att kräva att domstolen på dennes yrkande skall besluta att en muntlig förhandling skall äga rum. Inte heller utvisar klagandens avstående att han under det skriftliga förfarandet saknat möjlighet att till fullo utveckla sin talan. Dessutom erfordras det att denne part, om än bara kortfattat, utvecklar skälen till att parten anser att han inte getts sådan möjlighet. Sarrió har i sin korrespondens inte angett några sådana skäl. Dessutom torde det vara svårt för Sarrió att göra gällande att bolaget saknat möjlighet att till fullo utveckla sin talan under det skriftliga förfarandet, då Sarrió frivilligt avstått från att framställa yrkande om tillstånd att ge in en replik.12Av detta följer att Sarrios yrkanden om att domstolen skall besluta att hålla en muntlig förhandling samt, i andra hand, att Sarrió skall ges tillstånd att ge in en replik, inte kan vinna bifall.

På dessa grunder fattar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

följande beslut:

1)Sarriós yrkanden om att domstolen skall besluta att hålla en muntlig förhandling samt, i andra hand, att Sarrió skall ges tillstånd att ge in en replik, ogillas.2)Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Luxemburg den 9 mars 2000

R. Grass

Justitiesekreterare

D.A.O. Edward

Ordförande på femte avdelningen