<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-114/17 P</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62017CC0114</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:309">EU:C:2018:309</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>16</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>16</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston – Mål C‑114/17 P</HT></P><P><HT TYPE="SC">Spanien mot kommissionen</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20180508">8 maj 2018</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑114/17 P</HT></P><P>Konungariket Spanien</P><P>mot</P><P>Europeiska kommissionen</P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Överklagande</KEYWORD><KEYWORD>Statligt stöd till förmån för utbyggnad av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden i Comunidad Autónoma de Castilla-La Mancha</KEYWORD><KEYWORD>Stöd till operatörer av digitala markbundna televisionssändningar</KEYWORD><KEYWORD>Beslut att stöd delvis är oförenligt med den inre marknaden</KEYWORD><KEYWORD>Kommissionens antagande av ändringsbeslut</KEYWORD><KEYWORD>Nya yrkanden</KEYWORD><KEYWORD>Begäran om ändring av ett visst slags beslut</KEYWORD><KEYWORD>Berörd medlemsstats rätt att yttra sig innan beslut fattas om ändring</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>I sitt överklagande yrkar Spanien att EU-domstolen ska i dess helhet upphäva tribunalens dom i målet Konungariket Spanien mot kommissionen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161215">15 december 2016</DATE>, <NO.CASE>T–808/14</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2016:734">EU:T:2016:734</NO.ECLI></REF.DOC.ECR> (nedan kallad den överklagade domen).</P></NOTE> i vilken tribunalen ogillade Spaniens talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2014) 6846.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Kommissionens beslut C(2014) 6846 om statligt stöd SA.27408 (C 24/10) (ex NN 37/10, ex CP 19/09), beviljat av myndigheterna i Castilla-La Mancha för utbredning av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden (nedan kallat <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>beslut C(2014) 6846<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>det första beslutet<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>).</P></NOTE> Till stöd för sitt överklagande hävdar Spanien särskilt att kommissionen handlade i strid med Spaniens rätt att få yttra sig, när den antog beslut C(2015) 7193,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Kommissionens beslut C(2015) 7193 av den <DATE ISO="20151020">20 oktober 2015</DATE> om rättelse av vissa fel i kommissionens beslut C(2014) 6846 (nedan kallat <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>beslut C(2015) 7193<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>ändringsbeslutet<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/>). Beslut C(2014) 6846 publicerades i sin ändrade version i <REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="222" PAGE.FIRST="52" DATE.PUB="2016">EUT L 222, 2016, s. 52</REF.DOC.OJ> den <DATE ISO="20160817">17 augusti 2016</DATE>. Ändringsbeslutet C(2015) 7193 publicerades inte separat.</P></NOTE> om ändring av beslut C(2014) 6846.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Domstolen får här tillfälle att utveckla sin praxis rörande Europeiska kommissionens skyldighet att höra den berörda medlemsstaten i ett förfarande om undersökning av statligt stöd innan den antar ett beslut om ändring av tidigare beslut om samma statliga stöd. Domstolens dom kan ge god vägledning för mål C‑56/18 P, kommissionen mot Gmina Miasto Gdynia and Port Lotniczy Gdynia Kossakowo<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Det förefaller som om kommissionen i detta fall underlät att höra den berörda medlemsstaten innan den antog ett beslut som ersatte det tidigare beslutet om statligt stöd.</P></NOTE> som är anhängigt vid domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Inledningsvis måste domstolen emellertid klargöra under vilka förutsättningar det är tillåtet att i ett mål om ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen om statligt stöd framföra argument som riktas mot ändringar i detta beslut. I det sammanhanget måste domstolen klargöra betydelsen av och förhållandet mellan artiklarna 84 och 86 i tribunalens rättegångsregler.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Tribunalens rättegångsregler</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Enligt artikel 84 i tribunalens rättegångsregler får nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången. Den berörda parten måste åberopa de nya grunderna så snart parten får kännedom om dessa omständigheter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I artikel 86.1 anges att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>[n]är den rättsakt som en talan om ogiltigförklaring avser har ersatts av eller har ändrats genom en annan rättsakt som rör samma sak, får sökanden … justera talan för att ta hänsyn till denna nya omständighet<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/>. Artikel 86.2 föreskriver att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>[j]ustering av talan ska göras genom separat handling och inom den frist som enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF gäller för att väcka talan om ogiltigförklaring av den rättsakt som föranleder justeringen av talan<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>. Enligt artikel 86.4 ska inlagan om justering av talan innehålla de justerade yrkandena och, om det finns skäl till det, de justerade grunderna och argumenten.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Förordning 2015/1589</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Enligt artikel 15.1 i förordning (EU) 2015/1589<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Rådets förordning av den <DATE ISO="20150713">13 juli 2015</DATE> om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="248" PAGE.FIRST="9" DATE.PUB="2015">EUT L 248, 2015, s. 9</REF.DOC.OJ>). Skälen 17 och 18 betonar medlemsstatens rätt att delta i, och bli hörd under, förfarandet.</P></NOTE> kan undersökningen av eventuellt olagligt stöd leda till ett beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande. Om ett sådant förfarande inleds, ska det avslutas genom ett beslut enligt artikel 9. Enligt artikel 9.8 ska kommissionen, innan den fattar ett sådant beslut, ge den berörda medlemsstaten möjlighet att yttra sig <HT TYPE="ITALIC">om de upplysningar</HT> som lämnats till kommissionen under granskningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I artikel 11, som enligt artikel 15.3 är tillämplig på ett sådant förfarande, anges att kommissionen får upphäva ett sådant beslut, om det grundat sig på oriktiga upplysningar. Artikel 11 kräver att kommissionen, innan ett sådant upphävande och innan ett nytt beslut fattas, inleder ett formellt granskningsförfarande och ger den berörda medlemsstaten tillfälle att lämna sina synpunkter.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Bakgrund och förfarandet vid tribunalen</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Mellan åren 2005 och 2008 vidtog Spanien ett antal åtgärder till stöd för utbyggnad av system för digitala markbundna televisionssändningar i avlägsna och mindre urbaniserade områden på dess territorium, särskilt i Castilla-La Mancha.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Efter klagomål från två televisionsoperatörer i brev av den <DATE ISO="20100929">29 september 2010</DATE> underrättade kommissionen Spanien om att den hade beslutat att inleda ett formellt granskningsförfarande avseende dessa åtgärder. Under detta förfarande mottog kommissionen synpunkter från intresserade parter och överlämnade dem till Spanien för yttrande. Spanien inkom med yttranden vid flera tillfällen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20141001">1 oktober 2014</DATE> antog kommissionen beslut C(2014) 6846 om statligt stöd till regionen Castilla-La Mancha.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Kommissionen antog också ett separat beslut avseende återstoden av Spaniens territorium. Se kommissionens beslut av den <DATE ISO="20130619">19 juni 2013</DATE> om statsstöd SA.28599 (C 23/2010 (ex NN 36/2010, ex CP 163/2009)) beviljat av Konungariket Spanien för utbredning av digital markbunden television i avlägsna och mindre urbaniserade områden (utanför Castilla-La Mancha) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="217" PAGE.FIRST="52" DATE.PUB="2014">EUT L 217, 2014, s. 52</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>I artikel 1 första punkten i detta beslut uttalades att det stöd som Spanien hade lämnat två televisionsoperatörer, Telecom CLM och Abertis, för att uppgradera deras överföringscenter, för att bygga nya överföringscenter och för att tillhandahålla, sköta eller vidmakthålla digitala tjänster i område II i Castilla-La Mancha hade stått i strid med artikel 108.3 FEUF och var oförenligt med den inre marknaden. I artikel 1 andra punkten upprepades denna slutsats med avseende på Hispasat, ett satellitsändningsföretag, som fått stöd för att installera satellitmottagare för överföring av signaler i detta område. I artikel 3.1 krävdes att Spanien skulle återkräva det stöd som dittills lämnats dessa tre operatörer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20141212">12 december 2014</DATE> väckte Spanien talan vid tribunalen med yrkande att beslut C(2014) 6846 skulle ogiltigförklaras.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Målet registrerades med nummer T–808/14.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20150123">23 januari 2015</DATE> väckte Hispasat talan vid tribunalen med yrkande att beslutet skulleogiltigförklaras.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Målet registrerades med nummer T–36/15.</P></NOTE> I sin ansökan hävdade Hispasat att företaget aldrig hade fått något stöd från Spanien eller dess lokala myndigheter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>I samband med verkställigheten av beslut C(2014) 6846 uppkom oenighet mellan Spanien och kommissionen i frågan om kostnaden för den digitala utrustningen (som förvärvats av de lokala myndigheterna i Castilla-La Mancha för överföring av televisionssignalen) föll inom tillämpningsområdet för beslutet och om Spanien därför måste återkräva den från de berörda operatörerna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20151020">20 oktober 2015</DATE> antog kommissionen beslut C(2015) 7193 med ändring i beslut C(2014) 6846. I den inledande delen av ändringsbeslutet förklarade kommissionen att beslutet var avsett att korrigera fel rörande Hispasat. Genom ändringsbeslutet togs Hispasat bort från dem som hade fått statligt stöd.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>För att nå detta resultat upphävde kommissionen den andra punkten i artikel 1 i det första beslutet, uteslöt hänvisningen till Hispasat i artikel 3.1 och tog bort alla hänvisningar till Hispasat i preambeln (skälen 44, 45, 108, 113, 115, 118, 130, 170 och 198–200).</P></NOTE> Kommissionen ersatte också termen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>tillhandahållande av digitala <HT TYPE="ITALIC">tjänster</HT><QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/> i första punkten i artikel 1 i det första beslutet med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>tillhandahållande av digital <HT TYPE="ITALIC">utrustning</HT><QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Kursivering tillagd.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>I skrivelse till tribunalen den <DATE ISO="20151223">23 december 2015</DATE> framställde Spanien ett nytt yrkande i det pågående förfarandet i mål T‑808/14 (nedan kallat Spaniens nya argumentation). Spanien hävdade att ändringsbeslutet gick längre än det angivna syftet att avlägsna Hispasat från dem som omfattades av det första beslutet och att det väsentligt utvidgade det stöd som skulle återkallas genom att inkludera stöd som beviljats för tillhandahållande av utrustning (32,5 miljoner euro). Spanien gjorde gällande att kommissionen härigenom hade åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Kommissionen ingav sitt yttrande den <DATE ISO="20160128">28 januari 2016</DATE>. Den hävdade att ändringsbeslutet endast utgjorde en rättelse av det första beslutet och inte ålade Spanien några nya förpliktelser. Kommissionen tillade att Spaniens nya argumentation skulle avvisas, eftersom den inte innehöll något mer än vad Spanien redan tidigare hade åberopat till stöd för sitt yrkande om påstått åsidosättande av rättssäkerheten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>I beslut i målet Hispasat mot kommissionen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160114">14 januari 2016</DATE>, <NO.CASE>T‑36/15</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2016:73">EU:T:2016:73</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> ansåg tribunalen att beslut C(2014) 6846, sedan det ändrats, inte längre tjänade något ändamål och att det därför inte längre fanns skäl att fatta något beslut med anledning av Hispasats talan.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="4"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Den överklagade domen och överklagandet</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>I den överklagade domen fann tribunalen att de yrkanden som framställts av Spanien i dess ansökan var ogrundade, vilket ledde till att tribunalen ogillade Spaniens talan i dess helhet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>När det gällde Spaniens nya argumentation fann tribunalen att den i själva verket riktade sig mot ändringsbeslutet och att den därför kunde tas upp till prövning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Punkterna 34–37.</P></NOTE> Vidare ansåg tribunalen, som i denna del uttalade sig utan särskilt yrkande, att kommissionen, genom att inte ge Spanien möjlighet att framlägga sina synpunkter innan beslutet fattades, hade åsidosatt Spaniens rätt att avge ett yttrande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Punkterna 41–46.</P></NOTE> Tribunalen ansåg också att det första beslutet redan från början hade omfattat stöd till anskaffande av digital utrustning och att ändringsbeslutet därför inte hade ålagt Spanien någon ny förpliktelse. Följaktligen var den brist som förelåg inte sådan att den medförde att ändringsbeslutet skulleogiltigförklaras.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Punkterna 47–49.</P></NOTE> Tribunalen avslog därför det tilläggsyrkande som ingick i Spaniens nya argumentation.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>I sitt överklagande begär Spanien att EU-domstolen ska upphäva den överklagade domen, ogiltigförklara beslut C(2014) 6846 och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. Spanien åberopar tre grunder för överklagandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Spanien framhåller <HT TYPE="ITALIC">för det första</HT> att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sin tolkning av artikel 1 i beslut C(2014) 6846 i dess ursprungliga version och alltså gjorde en felaktig bedömning av karaktären av det statliga stöd som lämnats av Spanien och av hur begreppet statligt stöd i artikel 107 FEUF skulle förstås. Tribunalen hade också förfarit felaktigt genom att inte förklara att underlåtenheten att låta Spanien yttra sig utgjorde ett åsidosättande av principerna för god förvaltning och rättssäkerhet. <HT TYPE="ITALIC">För det andra</HT> hade tribunalen enligt Spaniens mening gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att Spanien inte hade respekterat det första och det fjärde villkoret i <HT TYPE="ITALIC">Altmark Trans</HT> och <HT TYPE="ITALIC">Regierungspräsidium Magdeburg</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030724">24 juli 2003</DATE>, <NO.CASE>C‑280/00</NO.CASE>, <NAME.CASE>Regierungspräsidium Magdeburg</NAME.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:415">EU:C:2003:415</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> <HT TYPE="ITALIC">För det tredje</HT> hade tribunalen åsidosatt artikel 107.3 c FEUF genom att finna att det stöd som Spanien lämnat var oförenligt med den inre marknaden på grund av att denna medlemsstat gynnade den markbundna teknologin för televisionssändningar framför satellitteknologin.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Kommissionen har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet. Särskilt hävdar kommissionen att den första grunden för överklagandet, om den skulle godtas av domstolen, inte kunde leda till mer än ogiltigförklaring av ändringsbeslutet, medan överklagandet syftar till få det första beslutet ogiltigförklarat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Vid förhandlingen den <DATE ISO="20180307">7 mars 2018</DATE> yttrade sig Spanien och kommissionen muntligt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>I enlighet med domstolens önskan ska jag i detta förslag till avgörande begränsa mig till att ta ställning till den första grunden för överklagandet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Behörighet att pröva den första överklagandegrunden</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>En logisk tolkning av den första överklagandegrunden tyder på att den avser det första beslutet. Den ifrågasätter tribunalens tolkning av artikel 1 i det beslutet i dess version före antagandet av ändringsbeslutet. Genom argumenten för den första överklagandegrunden ifrågasätts emellertid tribunalens uppfattning när det gällde frågan om förfarandet vid tillkomsten av <HT TYPE="ITALIC">ändringsbeslutet</HT> var korrekt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Eftersom Spanien gav in sin ansökan till tribunalen före <HT TYPE="ITALIC">ändringsbeslutet</HT>, kan den bara ha varit riktad mot det <HT TYPE="ITALIC">första beslutet</HT>. De beslut som begärs i överklagandet gäller uttryckligen endast upphävande av den överklagade domen och ogiltigförklaring av det <HT TYPE="ITALIC">första beslutet</HT> men inte <HT TYPE="ITALIC">ändringsbeslutet</HT>. Vid förhandlingen hävdade Spaniens ombud att Spanien, genom sin nya argumentation, hade försökt utvidga föremålet för förfarandet och begära ogiltigförklaring av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>det första beslutet i dess förändrade lydelse<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Med hänsyn till detta ska jag, som en inledandefråga, undersöka om <HT TYPE="ITALIC">ändringsbeslutet</HT> faller inom området för detta förfarande och om domstolen därför har behörighet att pröva Spaniens argument avseende detta beslut.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Eftersom detta är en fråga om grundläggande rättsprinciper, bör domstolen pröva den <HT TYPE="ITALIC">ex officio</HT>, trots att ingen av parterna ha aktualiserat den (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151112">12 november 2015</DATE>, <NAME.CASE>Elitaliana mot Eulex Kosovo</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑439/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:753">EU:C:2015:753</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150226">26 februari 2015</DATE>, <NAME.CASE>Planet mot kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑564/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:124">EU:C:2015:124</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Frågan om föremålet för förfarandet automatiskt innefattar ändringsbeslutet alltifrån den dag då beslutet fattades</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Kan man hävda att föremålet för förfarandet automatiskt innefattade ändringsbeslutet alltifrån den dag då beslutet fattades?</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Kommissionen hävdar att verkningarna av ändringsbeslutet inte är något mera än en enkel korrigering av skrivfel och uppenbara felaktigheter i det första beslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Om kommissionen hade rätt, skulle ändringsbeslutet inte få några självständiga rättsliga konsekvenser och inte vara avsett att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>ha rättsverkan i förhållande till tredje man<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/> enligt artikel 263 FEUF. Därför skulle det inte kunna bli föremål för en separat talan om ogiltigförklaring.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Om så hade varit fallet, tror jag att ändringsbeslutet kunde anses, i fråga om ogiltigförklaring, som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>sammansmält<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> med det första beslutet och därför som en odelbar helhet tillsammans med detta beslut. Spaniens ansökan och överklagande kunde då anses automatiskt riktade mot det första beslutet, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>så som detta rättats<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>, utan att det skulle vara nödvändigt att ändra det ursprungliga yrkandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Medan somliga justeringar utgör enkla rättelser av den ursprungliga beslutstexten,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Skälen 98, 131, 132, 146 och 165 korrigerar vissa hänvisningar i texten.</P></NOTE> förefaller andra överskrida denna tröskel och gälla beslutets innehåll.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>På denna punkt är parterna djupt oeniga. Vad som är den rätta tolkningen av beslutet i fråga är en rättslig fråga. Det argument som Spanien åberopar för att bestrida tribunalens tolkning av artikel 1 i det första beslutet kan därför prövas efter överklagande (se, i denna riktning, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151006">6 oktober 2015</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen mot Andersen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑303/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:647">EU:C:2015:647</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0074">74</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Så är utan tvivel fallet när det gäller avlägsnandet av alla hänvisningar till Hispasat. Resultatet av denna ändring var att Hispasat uteslöts från kategorin av dem som hade mottagit ifrågavarande stöd.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>I det första beslutet valde kommissionen att identifiera alla dem som faktiskt åtnjutit förmånen i stället för att allmänt och abstrakt ange dem som möjligen kunde dra fördel av stödet. Att ta bort Hispasat från denna kategori får klara konsekvenser inte bara för Spaniens rättsliga situation, eftersom det berör omfattningen av dess skyldighet att återkräva det lämnade stödet, utan också för den förmånstagare som det första beslutet berörde direkt och individuellt, medan ändringsbeslutet inte gjorde detta.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Vid en logisk tolkning berör även utbytet av ordet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>tjänster<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/> i punkt 1 i artikel 1 i det första beslutet mot ordet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>utrustning<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> innehållet i det första beslutet. I vart fall kan dessa två ord inte anses vara synonyma.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Formen</HT> för ändringsbeslutet bekräftar intrycket att dess innehåll inte är begränsat till enbart rättelser. Vid förhandlingen förklarade kommissionens ombud att ändringsbeslutet hade antagits av kommissionskollegiet. Han förklarade att detta är det förfarande som tillämpas när kommissionen fattar materiella beslut om statligt stöd, medan rena beslut om rättelser fattas av kommissionens generalsekreterare. Han medgav att valet av förfarande i detta fall hade föranletts av att ändringsbeslutet väsentligt begränsade det första beslutets räckvidd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Slutligen skulle frågan om och i vilken utsträckning ersättandet av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>tjänster<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/> med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>utrustning<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> utgör en saklig ändring av omfattningen av Spaniens skyldighet att återkräva beviljat stöd endast kunna besvaras genom en jämförelse mellan ursprungsversionen och den ändrade versionen av artikel 1, läst mot bakgrund av de grunder som kommissionen anfört i varje beslut. Emellertid har inga grunder anförts i ändringsbeslutet, vilket gör en sådan analys (utom i fråga om Hispasat) nästan omöjlig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Jag ska återkomma till den frågan i punkterna 67–69 nedan.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Vid en allmän bedömning förefaller det sannolikt att ändringsbeslutet medförde vissa självständiga rättsverkningar som i sak påverkade Spaniens rättsläge som det var vid tiden för det första beslutet. Om det förhöll sig så, skulle ändringsbeslutet utgöra en rättsakt som kunde bli föremål för en separat talan om ogiltigförklaring. Om Spanien ville utsträcka omfattningen av sin tidigare begäran till att omfatta ändringsbeslutet, behövde medlemsstaten formellt ändra sin ansökan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Jag ska nu undersöka om Spanien lyckades göra detta genom att ge in sina nya inlagor till tribunalen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Utsträckte Spanien verkligen räckvidden av sin ansökan?</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Artikel 76.d i tribunalens rättegångsregler kräver att klaganden i sin ansökan ska specificera saken som förfarandet gäller. I princip är det inte tillåtet för en part att ändra saken under förfarandet, och frågorna i ärendet ska bedömas enbart med hänsyn till yrkandena i den ansökan som inledde förfarandet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101111">11 november 2010</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Portugal</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑543/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:669">EU:C:2010:669</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Artiklarna 84 och 86 i tribunalens rättegångsregler anger två undantag från denna regel. Artikel 84 är tillämplig när det under förfarandet uppkommer en ny rättslig eller faktisk fråga. Artikel 86 är betydligt mera begränsad till sitt omfång. Den kan endast åberopas när den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>nya omständigheten<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/> består i att ersätta eller ändra rättsakten i fråga med en annan rättsakt rörande samma fråga.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Medan artikel 84 endast tillåter en sökande att komma med nya rättsliga yrkanden (tillsammans med argument och bevis som stöd), går artikel 86 längre: den tillåter parten att också ändra saken i förfarandet, det vill säga att omformulera talan för att på så vis angripa den nya rättsakten i det pågående förfarandet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Motivet bakom artikel 86 är dubbelt: för det första skulle det inte vara förenligt med god förvaltning och processekonomiska krav att tvinga klaganden att ge in en ny ansökan till domstolen och därvid inleda ett separat förfarande. För det andra skulle det vara oskäligt om upphovsmannen till den angripna akten (i detta fall kommissionen) kunde ändra akten som angripits vid domstol eller låta den ersättas av en annan akt för att skada förfarandet (se, om sådana förhållanden, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19820303">3 mars 1982</DATE>, <NAME.CASE>Alphasteel/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>14/81</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1982:76">EU:C:1982:76</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0008">8</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19880714">14 juli 1988</DATE>, <NAME.CASE>Stahlwerke Peine-Salzgitter/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>103/85</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1988:398">EU:C:1988:398</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0011">11</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Artikel 86 utgör en kodifikation av denna rättspraxis som utvecklats senast i samband med tvister om restriktioner antagna av rådet och kommissionen på området för Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetpolitik. Se, som exempel på denna rättspraxis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151006">6 oktober 2015</DATE>, <NAME.CASE>Chyzh m.fl./rådet</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑276/12</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2015:748">EU:T:2015:748</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Införandet år 2015 av artikel 86 i rättegångsreglerna innebar en höjning av den formella nivån som krävdes.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Den rättspraxis som föregick denna bestämmelse krävde, som anförs i föregående fotnot, inte mycket på det formella planet. Särskilt hade klaganden möjlighet att ändra sin ansökan vid förhandlingen. Se, till exempel, domar av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130906">6 september 2013</DATE>, <NAME.CASE>Iran Insurance/rådet</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑12/11</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2013:401">EU:T:2013:401</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150512">12 maj 2015</DATE>, <NAME.CASE>Ternavsky/rådet</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑163/12</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2015:271">EU:T:2015:271</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171005">5 oktober 2017</DATE>, <NAME.CASE>Ben Ali mot rådet</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑149/15</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2017:693">EU:T:2017:693</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Sålunda kräver punkterna 2 och 4 i artikel 86 uttryckligen att en sådan förändring ska göras i en skriftlig inlaga som innehåller <HT TYPE="ITALIC">den ändrade talan</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>De formella kraven i artikel 86 är givetvis inte där för sin egen skull. De är avsedda att säkerställa förfarandets kontradiktoriska natur och en god rättskipning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171109">9 november 2017</DATE>, <NAME.CASE>HX mot rådet</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑423/16 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:848">EU:C:2017:848</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Att ge in en inlaga under förhandlingar vid tribunalen i syfte att justera en ansökan är detsamma som att föra talan om ogiltigförklaring genom en ansökan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19820303">3 mars 1982</DATE>, <NAME.CASE>Alphasteel/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>14/81</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1982:76">EU:C:1982:76</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0008">8</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>. Se också, som exempel på ett mål där tribunalen tillämpade denna rättspraxis, beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160718">18 juli 2016</DATE>, <NAME.CASE>Arbuzov/rådet</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑195/16</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2016:445">EU:T:2016:445</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis.</P></NOTE> Följaktligen är den fasta rättspraxis som anger kraven på form och innehåll för en sådan talan analogt tillämplig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Härav följer att ett yrkande om justering ska innehålla klara och precisa uppgifter om föremålet för talan och uppgifter om de väsentliga rättsliga och faktiska förhållanden som talan grundas på. Yrkandena ska vara tydligt formulerade för att undvika att domstolen dömer utöver vad som har yrkats (<HT TYPE="ITALIC">ultra petita</HT>) eller försummar att ta ställning till något yrkande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100615">15 juni 2010</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Spanien</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑211/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:340">EU:C:2010:340</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171114">14 november 2017</DATE>, <NAME.CASE>British Airways/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑122/16 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:861">EU:C:2017:861</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0066">66</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Omvänt är en inlaga som innehåller nya yrkanden eller argument men som inte uppfyller alla kraven i artikel 86 eller i ovannämnda rättspraxis inte tillräcklig för att verkligen ändra föremålet för talan. Den får inga rättsverkningar bortsett från dem som anges i artikel 84, det vill säga att den kan innehålla nya grunder och argument avseende <HT TYPE="ITALIC">samma föremål för talan</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Artikel 86 fungerar i det avseendet som en lex specialis i förhållande till artikel 84: när en part söker gå vidare och ändra omfånget på en tvist under förfarandet, måste han uppfylla de strängare villkoren i artikel 86.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>I det nu aktuella fallet antog kommissionen, något över ett år efter det att det första beslutet fattats och medan det pågick ett förfarande om ogiltigförklaring av detta beslut, en rättsakt som ändrade detta beslut (beslut C(2015) 7193). Spanien ingav därefter sin nya inlaga till tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Det har inte ifrågasatts att ämnet för ändringsbeslutet var detsamma som för det första beslutet (Statligt stöd SA.27408). Följaktligen var artikel 86 tillämplig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Artikel 86 trädde i kraft den <DATE ISO="20150424">24 april 2015</DATE> och är därför av betydelse för bedömningen av verkningarna av Spaniens inlaga, som ingavs den <DATE ISO="20151223">23 december 2015</DATE>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Tribunalen ansåg utan vidare förklaring att eftersom Spanien i sin nya inlaga angrep ändringsbeslutet så kunde det nya yrkandet prövas.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Punkterna 36 <HT TYPE="ITALIC">in fine</HT> och 37 i den överklagade domen.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Jag kan inte följa eller godta tribunalens resonemang.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Ordalydelsen i Spaniens nya inlaga tyder på att Spanien <HT TYPE="ITALIC">inte avsåg</HT> att angripa ändringsbeslutet, även om några av argumenten som anfördes i inlagan berörde detta beslut. I den sista punkten i den nya inlagan höll Spanien fast vid sin ursprungliga talan, det vill säga den som gällde ogiltigförklaring av det <HT TYPE="ITALIC">första beslutet</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Överklagandet förefaller bekräfta att: (i) den första överklagandegrunden gäller tolkningen av <HT TYPE="ITALIC">det första beslutet i dess version före ändringen</HT> och (ii) yrkandet gäller uttryckligen ogiltigförklaring av <HT TYPE="ITALIC">det första beslutet</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Jag tror därför inte att tribunalen på rimliga grunder kunde tolka och omklassificera Spaniens nya inlaga så att den i verkligheten kunde anses avsedd att få <HT TYPE="ITALIC">ändringsbeslutet</HT> ogiltigförklarat.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051213">13 december 2005</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑78/03 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:761">EU:C:2005:761</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>En talan om ogiltigförklaring och likaledes ett yrkande som söker ändra dess räckvidd kan aldrig presumeras föreligga och endast den talan som särskilt preciseras kan beaktas.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Se, för liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19650708">8 juli 1965</DATE>, <NAME.CASE>Krawczynski/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>83/63</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1965:70">EU:C:1965:70</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0002">2</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Innehållet i ansökan måste prövas enbart med hänsyn till det yrkande som anges i ansökan eller i det yrkande som syftar till att ändra innehållet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19790925">25 september 1979</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Frankrike</NAME.CASE>, <NO.CASE>232/78</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1979:215">EU:C:1979:215</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0003">3</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> En talan som inte innehåller något yrkande kan inte tas upp till prövning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150212">12 februari 2015</DATE>, <NAME.CASE>Meister/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑327/14 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:99">EU:C:2015:99</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0014">14</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis.</P></NOTE> Jag avvisar Spaniens ombuds uttalande vid förhandlingen att en sådan inställning innebär överdriven formalism.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Vidare anser jag inte att tribunalen var skyldig att anmoda Spanien att klargöra om dess avsikt var att angripa ändringsbeslutet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Annorlunda i HX/rådet (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171109">9 november 2017</DATE>, <NO.CASE>C‑423/16 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:848">EU:C:2017:848</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Förhållandena i det målet var emellertid helt andra. Ombudet för HX fick först vid förhandlingen kännedom om akten (av allmän art) som ändrade den akt som angreps i ansökan. Han förleddes att tro (genom en version av rättegångsreglerna som motsvarade rättegångsspråket men som var oprecis i sitt språkbruk) att inget skriftligt uttalande var nödvändigt för att ändra den form av beslut som begärdes och han underlät därför att <HT TYPE="ITALIC">bekräfta</HT> skriftligt att han önskade en ändring som han hade <HT TYPE="ITALIC">gett uttryck för</HT> tidigare under förhandlingen. EU-domstolen fann att tribunalen var skyldig att underrätta klaganden om hans misstag och försätta honom i en sådan position att han kunde rätta det.</P></NOTE> Som förhållandena var skulle detta ha varit detsamma som att inbjuda Spanien att tillägga ett väsentligt element i dess talan om ogiltighet i strid med den tidsfrist som gällde enligt artikel 263 FEUF.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Ändringsbeslutet antogs den <DATE ISO="20151020">20 oktober 2015</DATE>. Spanien gav in sin nya inlaga den <DATE ISO="20151223">23 december 2015</DATE>, det vill säga under tribunalens juluppehåll. Tidsfristen hade alltså löpt ut innan tribunalen ens kunde återuppta sin verksamhet i början av januari 2016.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Den rättspraxis som nämns i punkterna 45, 46 och 55 ovan visar inte på förekomsten av tvingande skäl som motiverar att sänka kraven för upptagande till prövning. När, som i detta fall, ett individuellt beslut riktat till en medlemsstat delges staten, måste den bära konsekvenserna av en underlåtenhet att specificera inom föreskriven tidsfrist vilket yrkande som framställs med avseende på beslutet i förfarandet vid tribunalen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>I sitt förslag till avgörande i <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Spliethoff’s Bevrachtingskantoor/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑635/16 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:28">EU:C:2018:28</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0067">67</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) kom generaladvokat Kokott fram till att den grundläggande rättigheten till effektivt domstolsskydd kan utgöra grund för att extensivt tolka <HT TYPE="ITALIC">omfattningen</HT> av en begäran om upphävande. De faktiska omständigheterna är andra här och den rättigheten kan inte i detta fall utgöra stöd för att mildra effekterna av artikel 86.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Härav följer att Spanien, fastän staten hade gett in sin nya inlaga, hade underlåtit att utvidga föremålet för förfarandet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="9"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Slutsatsen rörande möjlighet till sakprövning av den första överklagandegrunden</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Det följer av det föregående att ändringsbeslutet inte faller inom området för detta förfarande. Den första överklagandegrunden som hänför sig till detta beslut söker därför utvidga föremålet för tvisten. Enligt artikel 170.1 i domstolens rättegångsregler är detta inte tillåtet på överklagandestadiet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100921">21 september 2010</DATE>, <NAME.CASE>Sverige m.fl./API och Kommissionen/API</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:541">EU:C:2010:541</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0125">125</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0126">126</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Jag föreslår därför att domstolen ogillar den första överklagandegrunden. Jag föreslår också att domstolen beslutar att tribunalen, genom att utvidga tvisteföremålet på grundval av Spaniens nya inlaga, felaktigt tolkade de argument som Spanien anförde och följaktligen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att besluta utanför parternas yrkanden (<HT TYPE="ITALIC">ultra petita</HT>).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20131210">10 december 2013</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Irland m.fl.</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑272/12 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:812">EU:C:2013:812</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Eftersom tribunalen ogillade dessa argument i sak, hade felet inget inflytande på målets utgång. Alltså behöver den överklagade domen inte upphävas på denna grund.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Innehållet i den första överklagandegrunden</HT></HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Kommissionens befogenhet att anta ändringsbeslutet och dess skyldighet att motivera beslutet</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Om domstolen inte godtar ovanstående bedömning, måste den ta ställning till om den överklagade domen är lagenlig i den mån den gäller ändringsbeslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>I det hänseendet föreslår jag att domstolen på eget initiativ tar upp och prövar två grundläggande frågor. För det första: var kommissionen behörig att anta ändringsförslutet? För det andra: fullgjorde kommissionen sin skyldighet att motivera beslutet?<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Båda dessa frågor gäller grundläggande rättsprinciper (<HT TYPE="ITALIC">ordre public</HT>). Domstolen ska ta upp dem och, om nödvändigt, ingripa mot besluten ex officio (se, om rättsaktens upphovsmans behörighet, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20000713">13 juli 2000</DATE>, <NAME.CASE>Salzgitter/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑210/98 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2000:397">EU:C:2000:397</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0056">56</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis; och om motiveringsskyldighet, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20091202">2 december 2009</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Irland m.fl.</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑89/08 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:742">EU:C:2009:742</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">För det första</HT> ansåg tribunalen att kommissionen var behörig att fatta beslutet med stöd av artikel 108.2 FEUF.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Se punkt 40 i den överklagade domen.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Jag delar denna uppfattning. Enligt artikel 108.2 FEUF har kommissionen befogenhet inte endast att <HT TYPE="ITALIC">rätta</HT> beslut den har fattat enligt artikel 9 i förordning 2015/1589, som den ofta gör utan att detta röner något motstånd, eller att <HT TYPE="ITALIC">upphäva</HT> ett sådant beslut enligt artikel 11 i denna förordning. Den är också behörig att i sak <HT TYPE="ITALIC">ändra</HT> sådana beslut, när detta är nödvändigt för att nå de mål som anges i ovannämnda fördragsbestämmelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Kommissionen kan ha legitima skäl att göra detta, särskilt för att ta hänsyn till utvecklingen av unionsdomstolarnas praxis eller för att rätta kommissionens egna fel,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Se, för ett liknande resonemang, Heidenhain, M., <HT TYPE="ITALIC">European State Aid Law Handbook</HT>, Munich: Beck/Oxford: Hart, 2010, kapitel 31, punkt 58.</P></NOTE> vilket tycks ha varit syftet i det aktuella fallet. Utifrån ett sådant perspektiv är artikel 11 endast ett specifikt uttryck för kommissionens befogenhet enligt fördragen att säkerställa att bestämmelserna om statligt stöd tillämpas korrekt och effektivt<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Detta mål anges tydligt i skäl 21 i förordning 2015/1589.</P></NOTE> och det får därför inte tolkas motsatsvis (<HT TYPE="ITALIC">e contrario</HT>) så att behörighet inskränks till det enda fall (upphävande) som uttryckligen nämns.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Ingenting i fördraget tyder på att kommissionens befogenhet är begränsad till beslut som gynnar medlemsstaterna. Alltså är det utan betydelse om ändringsbeslutet gynnade Spanien, som kommissionen hävdar, eller om det ålade denna medlemsstat nya förpliktelser, som denna medlemsstat gör gällande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">För det andra</HT> noterar jag, fastän tribunalen inte har uttalat sig på denna punkt, att ändringsbeslutet inte anger några som helst skäl till att det utfärdats. Det gör det nästan omöjligt för domstolen att undersöka, framför allt, ändringsbeslutets karaktär<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Se punkt 37 ovan.</P></NOTE> och rättsverkningar,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Se punkt 80 nedan.</P></NOTE> och även att kontrollera om Spanien bereddes tillfälle att – före beslutets antagande – ange sina synpunkter på alla relevanta upplysningar som låg till grund för beslutet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Se punkterna 86–89 nedan.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Avsaknaden av motivering i ändringsbeslutet gör det därför omöjligt att genomföra en verklig domstolsprövning av dess lagenlighet, vilket klart strider mot artikel 296 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Jag kommer alltså fram till att ändringsbeslutet visar på en brist på så sätt att kommissionen klart brutit mot sin skyldighet att motivera beslutet, vilket utgör ett väsentligt krav i förfarandet. Detta åsidosättande är i sig tillräckligt för att beslutet ska ogiltigförklaras.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Se, i detta hänseende, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19940517">17 maj 1994</DATE>, <NAME.CASE>Frankrike/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑41/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1994:196">EU:C:1994:196</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Genom att inte dra denna slutsats har tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning, och dess dom ska därför upphävas med avseende på ändringsbeslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Endast om domstolen inte följer detta förslag måste den ta ställning till de specifika argument som Spanien framför i sin första överklagandegrund. Jag ska nu övergå till att bedöma dessa argument.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Artikel 107 FEUF och rättssäkerhetsprincipen</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Såvitt jag förstår hävdar Spanien att tribunalen tolkade artikel 1 i det första beslutet felaktigt. Därför skulle tribunalen ha försummat att slå fast att kommissionen, genom att anta ett beslut som ålade Spanien ytterligare förpliktelser, dels åsidosatte själva innehållet i det statliga stöd som denna medlemsstat hade beviljat, dels felaktigt tillämpade begreppet statligt stöd enligt artikel 107 FEUF, dels också åsidosatte rättssäkerhetsprincipen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Karaktären av denna påstådda olaglighet är totalt oklar för mig. Spanien anför inga argument till stöd för sina påståenden och förklarar inte vilket element i artikel 107 FEUF som påstås ha åsidosatts och på vilket sätt. Detsamma kan sägas om argumentet rörande det påstådda åsidosättandet av rättssäkerhetsprincipen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Det utgör fast rättspraxis att sådana argument ska avvisas.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Se punkt 46 ovan och där angiven rättspraxis.</P></NOTE> Därför föreslår jag att domstolen avvisar dem i enlighet härmed.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Frågan om Spanien hade rätt att yttra sig före antagandet av ändringsbeslutet</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Det framgår av handlingarna som är tillgängliga för domstolen att kommissionen, endast drygt ett år efter dagen för det första beslutet, antog ändringsbeslutet. Det fattades dessförinnan inget beslut om att inleda eller på nytt öppna det formella granskningsförfarandet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Å ena sidan har det inte bestritts att Spanien fick tillfälle att framföra synpunkter på alla element i kommissionens akt innan det första beslutet fattades. Å andra sidan framgår det av handlingarna att Spanien inte fick någon sådan möjlighet efter det att det första beslutet fattats men innan underrättelse gavs om ändringsbeslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Spanien hävdar att ändringsbeslutet, genom att föra in begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>tillhandahållande av digital utrustning<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/> i artikel 1 i det första beslutet, utsträckte räckvidden av det stöd som skulle återkrävas och därför ålade Spanien nya skyldigheter. Eftersom kommissionen inte gav Spanien tillfälle att ge uttryck för sin uppfattning innan beslut fattades, åsidosattes Spaniens rätt att försvara sig. Kommissionen hävdar att tribunalen hade rätt när den fann, med ledning av skäl 118 och 197 i det första beslutet, att det stöd som gavs för tillhandahållande av digital utrustning redan var inkluderat i beslutet och att ändringsbeslutet därför inte skapade någon ny förpliktelse. Eftersom artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P><REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="083" PAGE.FIRST="389" DATE.PUB="2010">EUT C 83, 2010, s. 389</REF.DOC.OJ> (nedan kallad stadgan).</P></NOTE> ger en rätt att bli hörd endast när en handling påverkar en enskild persons rättigheter negativt och eftersom ändringsbeslutet var positivt för Spanien, hade Spanien ingen sådan rättighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Jag ska nu undersöka i tur och ordning (i) om, under dessa förhållanden, Spanien <HT TYPE="ITALIC">hade</HT> rätt att höras, (ii) i så fall, om kommissionen <HT TYPE="ITALIC">respekterade</HT> denna rättighet, och (iii) vad som blir följden av ett <HT TYPE="ITALIC">eventuellt åsidosättande</HT> av denna rättighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Det framgår av fast rättspraxis att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>respekt för rätten att bli hörd är, i alla förfaranden mot en person som kan leda till en <HT TYPE="ITALIC">åtgärd med negativa verkningar</HT> för personen i fråga, en grundläggande princip i unionsrätten som måste garanteras <HT TYPE="ITALIC">även när det saknas regler för förfarandet i fråga</HT><QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19940629">29 juni 1994</DATE>, <NAME.CASE>Fiskano/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑135/92</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1994:267">EU:C:1994:267</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis (kursivering tillagd).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>När det finns rimligt tvivel om huruvida en handling kan påverka den medlemsstat som berörs av ett förfarande om statligt stöd negativt, ska kommissionen ge staten möjlighet att bli hörd, åtminstone som en säkerhetsåtgärd. Förfarandet för att kräva tillbaka olagligt statligt stöd grundas på principen om lojalt samarbete mellan medlemsstaten och kommissionen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20071018">18 oktober 2007</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Frankrike</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑441/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:616">EU:C:2007:616</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> När ett beslut som kommissionen avser att anta kan beröra omfattningen av en medlemsstats skyldighet att återkräva det statliga stödet i fråga, har kommissionen ännu starkare skäl att ge medlemsstaten tillfälle att yttra sig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Eftersom det inte finns någon motivering i ändringsbeslutet, är det svårt att få reda på om ändringsbeslutet var gynnsamt för Spanien eller ålade Spanien nya förpliktelser. Om, som kommissionen hävdar, ändringen i artikel 1 inte påverkade omfattningen av stödet, kan man fråga sig varför kommissionen brydde sig om att ändra bestämmelsen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>I alla fall har jag redan dragit slutsatsen att ändringsbeslutet antagligen påverkade Spaniens ställning<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Se punkt 38 ovan.</P></NOTE> och alltså utgjorde en handling som kunde angripas enligt artikel 263 FEUF. Eftersom kommissionen genom detta beslut behöll sin klassificering av de åtgärder som Spanien beviljat som olagligt statligt stöd, utgör beslutet en handling som påverkade Spanien negativt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Om kommissionen hade <HT TYPE="ITALIC">återkallat</HT> ursprungsbeslutet och <HT TYPE="ITALIC">ersatt</HT> det med ett nytt beslut, kunde detta konstateras redan vid en första anblick. Att kommissionen valde en annan teknik och <HT TYPE="ITALIC">ändrade</HT> det första beslutet för att nå samma resultat kan inte påverka klassificeringen av ändringsbeslutet som en handling som berörde Spanien negativt.</P></NOTE> Jag har också pekat på att <HT TYPE="ITALIC">förfarandet</HT> som användes internt inom kommissionen för att anta ändringsbeslutet var det som användes för att besluta om statligt stöd i materiellt hänseende, <HT TYPE="ITALIC">inte</HT> det lättare administrativa förfarande som användes för att korrigera rena skrivfel.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Se punkt 36 ovan.</P></NOTE> Slutligen kunde det beslutet beröra omfattningen av Spaniens skyldighet att återkräva beviljat statligt stöd för Hispasat.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Av detta följer, som tribunalen med fog konstaterade, att Spanien i princip hade rätt att höras innan kommissionen fattade sitt ändringsbeslut.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Frågan om kommissionen iakttog Spaniens rätt att höras</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Antagandet av ändringsbeslutet kan inte ses isolerat. Det markerar slutpunkten i det förfarande som inleddes genom kommissionens skrivelse om inledande av ett formellt granskningsförfarande, följt (efter undersökningen) av antagandet av det första beslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>Syftet med förfarandet som säkerställer fullt skydd av rätten att bli hörd är tillgodosett om berörd part kunde ta del av de relevanta elementen i det administrativa aktmaterialet på <HT TYPE="ITALIC">något stadium</HT> av det förfarande som föregick antagandet av rättsakten i fråga.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Cosmas i Tyskland/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑288/96</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:239">EU:C:1999:239</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0062">62</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> När en part har fått en sådan möjlighet, är dess rätt att bli hörd så att säga <HT TYPE="ITALIC">uttömd</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Särskilt i samband med förfaranden för granskning av statligt stöd, när kommissionen en gång har gett den berörda medlemsstaten möjlighet att yttra sig om alla <HT TYPE="ITALIC">element på vilka dess beslut är grundat</HT> (eller <HT TYPE="ITALIC">ska grundas</HT>),<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111115">15 november 2011</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen och Spanien/regeringen i Gibraltar och Förenade kungariket</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑106/09 P och C‑107/09 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:732">EU:C:2011:732</NO.ECLI></REF.DOC.ECR> (nedan kallad Gibraltar), punkterna 173 och 174, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101216">16 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Nederländerna/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑231/06 och T‑237/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2010:525">EU:T:2010:525</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>. Se också Hancher, L., Salerno, F. M., Schütte, M., <HT TYPE="ITALIC">The different stages in the State aid procedure</HT>, State aid law of the European Union, Oxford University Press, 2016, s. 372.</P></NOTE> krävs inte, innan den fattar sitt beslut, att medlemsstaten informeras om den rättsliga bedömning den tänker göra,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111124">24 november 2011</DATE>, <NAME.CASE>Italien/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑458/09 P</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:769">EU:C:2011:769</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och Gibraltar, punkt 177.</P></NOTE> att medlemsstaten får lämna sina synpunkter på denna bedömning,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990121">21 januari 1999</DATE>, <NAME.CASE>Neue Maxhütte Stahlwerke och Lech-Stahlwerke/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑129/95, T‑2/96 och T‑97/96</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:1999:7">EU:T:1999:7</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0230">230</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0231">231</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> eller att medlemsstaten informeras om att beslutet väntas snart.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20040708">8 juli 2004</DATE>, <NAME.CASE>Technische Glaswerke Ilmenau/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑198/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2004:222">EU:T:2004:222</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0156">156</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Likaså krävs inte att kommissionen, innan den fattar ett ersättningsbeslut eller ett ändringsbeslut, går igenom alla stadier av förfarandet i förordning 2015/1589<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0060"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981112">12 november 1998</DATE>, <NAME.CASE>Spanien/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑415/96</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:533">EU:C:1998:533</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>. Beroende på vilka rättsverkningar av ändringarna som det nya beslutet medför kan det vara möjligt att avstå från att inleda ett formellt granskningsförfarande. Se om detta Heidenhain, M., <HT TYPE="ITALIC">European State aid law Handbook</HT>, Munich: Beck/Oxford: Hart, 2010, kapitel 31, punkt 58.</P></NOTE> och i det sammanhanget överlämnar handlingarna till ifrågavarande medlemsstat för dess yttrande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0061"><P>En sådan skyldighet skulle i princip finnas om det första beslutet hade grundats på oriktig information (i ett sådant fall skulle kommissionen först nödgas komplettera den administrativa akten genom att utföra en tilläggsundersökning enligt artikel 11 i denna förordning) eller om rättsreglerna hade utvecklats efter det att ett yttrande getts in (se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20080508">8 maj 2008</DATE>, <NAME.CASE>Ferriere Nord/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑49/05 P</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:259">EU:C:2008:259</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0068">68</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0071">71</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Förfarandet i detta fall har inte förmått skingra tvivlen om huruvida kommissionen grundade sig på nya omständigheter eller tilläggsomständigheter när den antog ändringsbeslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Om kommissionen har rätt när den uppger att ändringsbeslutet grundades – utöver de element som ingick i aktmaterialet vid den tidpunkt då det första beslutet fattades – även på information från Hispasats ansökan i mål T‑36/15, så kunde Spanien inte uttrycka sin mening i denna fråga. Inte heller intervenerade Spanien i mål T‑36/15 och fick därför inte del av de skriftliga inlagor som utväxlades mellan parterna i det målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Om å andra sidan Spanien har rätt i sitt påstående att ändringsbeslutet grundades på information härrörande från återkravsförfarandet, kan det i princip inte uteslutas att Spanien redan kände till informationens innehåll och att Spanien hade möjlighet att yttra sig i samband med detta förfarande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Avsaknaden av motivering i ändringsbeslutet gör det nästan omöjligt att ta reda på hur det förhöll sig med allt detta.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Under sådana förhållanden ska bevisbördan åvila kommissionen, som aldrig har hävdat att Spanien kunde kommentera den relevanta information som låg till grund för återkravsförfarandet och som ännu mindre har åberopat någon bevisning om detta.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>På den grunden drar jag slutsatsen att Spanien inte gavs tillfälle att effektivt framföra sin syn på sanningsenligheten och relevansen av alla de faktiska förhållanden, anklagelser och omständigheter som kommissionen stödde sig på för att nå fram till sin slutsats, särskilt i fråga om artikel 1 i ändringsbeslutet, att det hade förekommit ett åsidosättande av unionsrätten och att det statliga stöd som omfattades av beslutet skulle återkrävas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Av detta följer att kommissionen, i den mån den grundade sitt ändringsbeslut på information som Spanien inte hade möjlighet att kommentera, åsidosatte den medlemsstatens rätt att höras och därmed också god förvaltningssed.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Följder av åsidosättandet av Spaniens rätt att höras</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>I punkt 47 i den överklagade domen uttalade tribunalen att en processuell felaktighet leder till upphävande av en rättsakt endast om det visas att förfarandet utan denna felaktighet skulle ha lett till ett annat resultat.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0062"><P>Jag noterar att endast en av de domar som åberopades av tribunalen gällde rätten att bli hörd. De övriga handlade om andra (oväsentliga) processuella formkrav.</P></NOTE> Den tillämpade emellertid i de följande punkterna ett annat test, nämligen om ändringsbeslutet ålade Spanien nya förpliktelser. På den grunden ansåg tribunalen att åsidosättandet av Spaniens rätt att höras inte medförde ogiltigförklaring av ändringsbeslutet. Spanien angrep detta resonemang. Vid förhandlingen hävdade Spaniens ombud att ett åsidosättande av rätten att höras <HT TYPE="ITALIC">alltid</HT> ska leda till ogiltigförklaring.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Jag kan inte följa tribunalens resonemang och ska inleda min egen bedömning med att erinra om relevant rättspraxis.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>Å ena sidan har domstolen ansett att underlåtenhet att uppfylla ett <HT TYPE="ITALIC">väsentligt</HT> processuellt krav leder till att den rättsakt som påverkats av felet ska upphävas.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0063"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19871020">20 oktober 1987</DATE>, <NAME.CASE>Spanien/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>128/86</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1987:447">EU:C:1987:447</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> På den punkten är jag överens med generaladvokat Fennelly som anser att endast sådana processuella krav som är avsedda att utforma och ge uttryck för en avsikt hos dem som antog rättsakten i fråga är väsentliga. Att sådana krav respekteras är ett allmänt intresse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0064"><P>Se hans förslag till avgörande i <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Kommissionen/ICI</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑286/95 P och C‑287/95 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:578">EU:C:1999:578</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Dessa krav är så grundläggande att <HT TYPE="ITALIC">varje</HT> åsidosättande leder till att en följande rättsakt ska ogiltigförklaras oavsett om processen kunde ha fått en annan utgång om kraven hade respekterats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0065"><P>Se, exempelvis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20000406">6 april 2000</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/ICI</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑286/95 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2000:188">EU:C:2000:188</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>Å andra sidan har domstolen också ansett att ett åsidosättande av varje annan (icke väsentlig) processuellt formkrav bör ge anledning till ogiltighet endast om det kan visas att förfarandet skulle ha lett till ett annat resultat, om inte felaktigheten hade förekommit.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0066"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19801029">29 oktober 1980</DATE>, <NAME.CASE>van Landewyck m.fl./kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>209/78–215/78 och 218/78</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1980:248">EU:C:1980:248</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> (kommissionens påstått felaktiga avslöjande av vissa dokument), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051025">25 oktober 2005</DATE>, <NAME.CASE>Tyskland och Danmark/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑465/02 och C‑466/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:636">EU:C:2005:636</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> (påstådd frånvaro av tyskspråkig version av ett dokument under förfarandet). Beträffande skillnaden mellan dessa två kategorier av processuella fel, se förslag till avgörande av generaladvokat <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Fennelly i Kommissionen/ICI</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑286/95 P och C‑287/95 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:578">EU:C:1999:578</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97.</NO.P><TXT>Även om EU-domstolens resonemang inte alltid har varit helt tydliga på denna punkt,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0067"><P>Jag är inte den första som konfronterats med denna svårighet och som framlägger synpunkter på detta. Se generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Bensada Benallal</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑161/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:3">EU:C:2016:3</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0072">72</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0100">100</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> (särskilt punkt 92) och där angiven rättspraxis. EU-domstolarna har konsekvent hållit fast vid klassificeringen av rätten att bli hörd som ett väsentligt processuellt krav (se, exempelvis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030306">6 mars 2003</DATE>, <NAME.CASE>Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑228/99 och T‑233/99</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2003:57">EU:T:2003:57</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0141">141</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030709">9 juli 2003</DATE>, <NAME.CASE>Vlaams Fonds voor de Sociale Integratie van Personen met een Handicap/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑102/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2003:192">EU:T:2003:192</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0084">84</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0086">86</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Vid flera andra tillfällen har i rättspraxis ändå hänvisats till behovet av att visa om utgången, såvida brottet inte ägt rum, kunde ha blivit en annan (se, till exempel, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20040708">8 juli 2004</DATE>, <NAME.CASE>Technische Glaswerke Ilmenau/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>T‑198/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2004:222">EU:T:2004:222</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0203">203</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, fastställd av domstolen efter överklagande genom dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070111">11 januari 2007</DATE>, <NAME.CASE>Technische Glaswerke Ilmenau/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑404/04 P</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:6">EU:C:2007:6</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0131">131</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> är det klart för mig att en medlemsstats rätt att bli hörd i ett förfarande om statligt stöd hör till den första kategorin.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0098"><NO.P>98.</NO.P><TXT>Jag är ense med generaladvokat Mengozzi, som kom fram till att skyldigheten att rådgöra med den berörda medlemsstaten ytterst kan betraktas som ett specifikt uttryck för fördelningen av befogenheter mellan institutionerna och medlemsstaterna eller för den institutionella (jag skulle säga <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/><HT TYPE="ITALIC">konstitutionella</HT><QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>) balansen inom Europeiska unionen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0068"><P>Se hans förslag till avgörande i <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Bensada Benallal</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑161/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:3">EU:C:2016:3</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0082">82</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0099"><NO.P>99.</NO.P><TXT>Sålunda har domstolen, i samband med flera olika processtyper, ansett att den berörda medlemsstatens rätt att bli hörd är ett väsentligt krav och att försummelse att iaktta kravet automatiskt medför betydelsefulla konsekvenser. Till exempel kan ett beslut ogiltigförklaras<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0069"><P>Se, i samband med beslut om begränsningar av ekonomiskt bistånd från Europeiska socialfonden, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19910507">7 maj 1991</DATE>, <NAME.CASE>Interhotel/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑291/89</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1991:189">EU:C:1991:189</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0017">17</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19920604">4 juni 1992</DATE>, <NAME.CASE>Infortec/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑157/90</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:243">EU:C:1992:243</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19930525">25 maj 1993</DATE>, <NAME.CASE>IRI/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑334/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1993:211">EU:C:1993:211</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>. Se också, i samband med förfarande om granskning enligt artikel 106.3 FEUF av speciella rättigheter som beviljas företag som bedriver tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19920212">12 februari 1992</DATE>, <NAME.CASE>Nederländerna m.fl./kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑48/90 och C‑66/90</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:63">EU:C:1992:63</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> eller att en fördragsbrottstalan som förs efter ett sådant förfarande, avvisas.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0070"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110414">14 april 2011</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Rumänien</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑522/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:251">EU:C:2011:251</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0100"><NO.P>100.</NO.P><TXT>Situationen för en medlemsstat som är berörd av ett förfarande om granskning av statligt stöd är jämförbar med de situationer som nämns här ovan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0071"><P>Särskilt är det fast rättspraxis att det förfarandet <HT TYPE="ITALIC">endast är en variant av talan om underlåtenhet att uppfylla skyldigheter</HT>, speciellt anpassad till de problem som statsstöd skapar för konkurrensen på den inre marknaden (se, exempelvis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20010703">3 juli 2001</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Belgien</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑378/98</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2001:370">EU:C:2001:370</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis). Likaledes har domstolen uttryckligen bekräftat den analoga rättsliga situationen för den berörda medlemsstaten mellan kränkningsförfarandet och förfarandet för anpassning av ekonomiskt bistånd (se om detta, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100429">29 april 2010</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Tyskland</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑160/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:230">EU:C:2010:230</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Detta talar för användning av en analog processuell regel i detta sammanhang, varvid stor vikt bör fästas vid rätten att bli hörd som är en grundläggande rättighet garanterad av artikel 47 i stadgan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0101"><NO.P>101.</NO.P><TXT>Det framgår av fast rättspraxis att den centrala roll som den berörda medlemsstaten spelar i processen för granskning av statligt stöd<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0072"><P>Se, exempelvis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100629">29 juni 2010</DATE>, <NAME.CASE>Kommissionen/Technische Glaswerke Ilmenau</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑139/07 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:376">EU:C:2010:376</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>. Tribunalen har tydligt förklarat karaktären av dessa (bilaterala) förfaranden och situationen för den medlemsstat som berörs av dem i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030306">6 mars 2003</DATE>, <NAME.CASE>Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>T‑228/99 och T‑233/99</NO.CASE> <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2003:57">EU:T:2003:57</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0140">140</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0141">141</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Det behöver inte påpekas att en medlemsstats situation är en helt annan än läget för varje annan intresserad part i sådana förfaranden.</P></NOTE> medför att kommissionen i ett <HT TYPE="ITALIC">följande beslut</HT> <HT TYPE="ITALIC">inte får använda</HT> yttranden av intresserade tredje parter som medlemsstaten i det tidigare förfarandet inte fått tillfälle att yttra sig över.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0073"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20020924">24 september 2002</DATE>, <NAME.CASE>Falck och Acciaierie di Bolzano/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑74/00 P och C‑75/00 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:524">EU:C:2002:524</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0081">81</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100629">29 juni 2010</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Technische Glaswerke Ilmenau</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑139/07 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:376">EU:C:2010:376</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0102"><NO.P>102.</NO.P><TXT>Alltså bör det, i motsats till vad tribunalen ansåg i punkt 47 i den överklagade domen, även vara föga betydelsefullt om den berörda medlemsstaten lyckas visa att kommissionens beslut om statligt stöd skulle ha blivit ett annat, om medlemsstatens rätt att bli hörd hade respekterats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0074"><P>Enligt min mening kan man inte utan vidare utesluta att de argument Spanien kunde ha anfört, om Spanien hade fått möjlighet till detta, skulle ha påverkat innehållet i ändringsbeslutet.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="15"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0103"><NO.P>103.</NO.P><TXT>Ett sådant test är med nödvändighet spekulativt och grundat på flera antaganden. Det är inte klart vilken bevisstandard som krävs och med vilken detaljrikedom det måste visas att det finns en skillnad mellan det faktiska och det hypotetiska beslutet. Jag är övertygad om att ett sådant test inte rimligen kan tjäna som måttstock för att bedöma om en medlemsstats rätt att bli hörd i ett förfarande om statligt stöd har respekterats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0104"><NO.P>104.</NO.P><TXT>Ytterst skulle det kräva att medlemsstaten och domstolen skulle försätta sig i kommissionens ställe för att spekulera om huruvida de synpunkter som medlemsstaten skulle ha framfört, om kommissionen tillåtit den att framföra synpunkter, skulle ha ändrat kommissionens bedömning av fallet. Det är sannolikt, tror jag, att kommissionen i ett sådant fall skulle hävda att medlemsstatens uttalanden i vart fall inte skulle ha ändrat kommissionens inställning. Detta stärker ytterligare uppfattningen att ett sådant test knappast är objektivt och därför inte heller helt lämpligt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0075"><P>Att acceptera ett sådant argument skulle medföra ytterligare ett dilemma: är en sådan förklaring bindande för domstolen? Eller ska domstolen i stället själv bestämma om kommissionen <HT TYPE="ITALIC">borde ha ändrat ståndpunkt</HT> i ljuset av medlemsstatens yttrande? På vilka kriterier skulle i så fall bedömningen göras?</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0105"><NO.P>105.</NO.P><TXT>I stället bör domstolen klarlägga, som den har gjort vid många tillfällen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0076"><P>I samband med statligt stöd har domstolen faktiskt tillämpat en strängare standard (brott mot rättigheter leder till automatiskt upphävande) vid många tillfällen (se, exempelvis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19860710">10 juli 1986</DATE>, <NAME.CASE>Belgien/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>234/84</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1986:302">EU:C:1986:302</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19880308">8 mars 1988</DATE>, <NAME.CASE>Exécutif régional wallon och Glaverbel/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>62/87 och 72/87</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1988:132">EU:C:1988:132</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050510">10 maj 2005</DATE>, <NAME.CASE>Italien mot kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑400/99</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:275">EU:C:2005:275</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och Gibraltar, punkt 179). Vid många andra tillfällen förefaller domstolen, trots att den hänvisat till det ytterligare kravet på att visa att kommissionens beslut skulle ha blivit ett annat om medlemsstaten haft tillfälle att yttra sig, ändå ha <HT TYPE="ITALIC">tillämpat</HT> den strängare standarden. I dessa fall åsidosattes <HT TYPE="ITALIC">faktiskt</HT> inte rätten att yttra sig (antingen därför att de dokument som inte hade överlämnats till medlemsstaten för yttrande inte innehöll några skadliga upplysningar eller därför att kommissionens beslut inte grundades på upplysningar i dessa dokument). Därför kunde domstolen lätt komma fram till att de förfarandemässiga felaktigheterna <HT TYPE="ITALIC">sannolikt inte hade haft någon inverkan</HT> på utgången i det administrativa förfarandet. Som jag förstår det var denna slutsats endast en <HT TYPE="ITALIC">följd</HT> av att tillämplig standard iakttagits snarare än ett självständigt <HT TYPE="ITALIC">villkor</HT> för sådan tillämpning (se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19871111">11 november 1987</DATE>, <NAME.CASE>Frankrike/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>259/85</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1987:478">EU:C:1987:478</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19900214">14 februari 1990</DATE>, <NAME.CASE>Frankrike/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑301/87</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1990:67">EU:C:1990:67</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19900321">21 mars 1990</DATE>, <NAME.CASE>Belgien /kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑142/87</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1990:125">EU:C:1990:125</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20001005">5 oktober 2000</DATE>, <NAME.CASE>Tyskland /kommissionen</NAME.CASE> <NO.CASE>C‑288/96</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2000:537">EU:C:2000:537</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0099">99</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0106">106</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> om medlemsstaten (objektivt sett), innan kommissionen antog sitt beslut, fick ett verkligt tillfälle att effektivt framföra sina synpunkter på <HT TYPE="ITALIC">de dokument som kommissionen erhållit till stöd för sina påståenden</HT> att det var fråga om ett åsidosättande av unionsrätten samt på <HT TYPE="ITALIC">de yttranden som getts in av intresserade tredje parter</HT>, vilka utgjorde grunden för beslutet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0077"><P>Se Gibraltar, punkt 165 och där angiven rättspraxis. Se också Dony, M., <HT TYPE="ITALIC">Contrôle des aides d</HT>’<HT TYPE="ITALIC">État</HT>, Éditions de l’Université de Bruxelles, 2006, s. 357.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0106"><NO.P>106.</NO.P><TXT>Jag drar slutsatsen att kommissionens underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet leder till att kommissionens beslut att det statliga stödet skulle avskaffas eller ändras ska ogiltigförklaras i den mån beslutet grundades på element som inte hade överlämnats till den aktuella medlemsstaten för yttrande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0107"><NO.P>107.</NO.P><TXT>Med hänsyn till vad som sagts i det föregående och i motsats till vad tribunalen kommit fram till i punkt 48 och följande punkter i den överklagade domen är det utan betydelse om ändringsbeslutet ålade Spanien några nya skyldigheter. Spaniens argument att tribunalen felaktigt tolkade artikel 1 i det första beslutet när den jämförde det med ändringsbeslutet är likaså utan betydelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0108"><NO.P>108.</NO.P><TXT>Jag har tidigare kommit fram till att kommissionen genom att anta ändringsbeslutet åsidosatte Spaniens rätt att höras.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0078"><P>Se punkt 92 ovan.</P></NOTE> Med ledning av föregående överväganden och med antagande att Spaniens nya yrkande kan tas upp till prövning, vilket inte är fallet, är karaktären av detta åsidosättande sådan att den medför att beslutet ska ogiltigförklaras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0109"><NO.P>109.</NO.P><TXT>Genom att inte inta denna ståndpunkt har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning. I följd därav ska enligt detta antagande den överklagade domen upphävas såvitt gäller ändringsbeslutet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="16"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Konsekvenser av att den överklagade domen upphävs</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0110"><NO.P>110.</NO.P><TXT>Min slutsats är alltså att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den inte slog fast att ändringsbeslutet led av två brister (åsidosättande avkommissionens skyldighet att lämna en motivering till beslutet och åsidosättande av Spaniens rätt att yttra sig) och att, om Spaniens nya yrkande inte avvisas, domen ska upphävas av detta skäl.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0111"><NO.P>111.</NO.P><TXT>Enligt artikel 61 i domstolens stadga kan domstolen, efter att ha upphävt tribunalens dom, slutligt avgöra ärendet, om detta är färdigt för avgörande, i stället för att återförvisa målet till tribunalen för avgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0112"><NO.P>112.</NO.P><TXT>Eftersom de fel som angetts i det föregående leder till att ändringsbeslutet ska ogiltigförklaras, kan domstolen alltså nu meddela slutlig dom.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0113"><NO.P>113.</NO.P><TXT>Jag föreslår därför att domstolen, om den beslutar att den första överklagandegrunden kan tas upp till prövning, ska bifalla denna överklagandegrund, upphäva den överklagade domen såvitt den gäller kommissionens ändringsbeslut och ogiltigförklara detta beslut.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Rättegångskostnader</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0114"><NO.P>114.</NO.P><TXT>Eftersom domstolen har bett mig att endast behandla Spaniens första överklagandegrund och eftersom det slutliga avgörandet av överklagandet beror på domstolens inställning inte endast till den grunden utan också till den andra och den tredje överklagandegrunden, framlägger jag inte något förslag om kostnaderna i detta mål.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0115"><NO.P>115.</NO.P><TXT>På grund av vad nu sagts och utan att ta ställning till hur domstolen ska bedöma den andra och den tredje överklagandegrunden föreslår jag att domstolen avvisar den första överklagandegrunden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0116"><NO.P>116.</NO.P><TXT>Alternativt, om domstolen anser att grunden kan prövas i sak, föreslår jag att domstolen godtar grunden och upphäver den överklagade domen såvitt den gäller ändringsbeslutet och ogiltigförklarar detta beslut.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>