I.

Inledning

1.

Förevarande begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) avser tolkningen av förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. ( 2 )

2.

Begäran har framställts i ett mål mellan Ferrari SpA, å ena sidan, och Mansory Design & Holding GmbH (nedan kallat Mansory) och WH, företagsledare för sistnämnda bolag, å andra sidan.

3.

Mansory tillverkar och saluför byggsatser för styling (så kallade Body-Kits) som används för att förändra Ferrari 488 GTB:s utseende så att det liknar den (mer prestigefyllda) Ferrari FXX K:s utseende.

4.

Ferrari väckte talan om intrång mot Mansory och WH, och gjorde gällande att Mansory hade gjort sig skyldigt till efterbildning av flera oregistrerade gemenskapsformgivningar, i den mening som avses i artikel 1.2 a i förordning nr 6/2002.

5.

Förutom den uppmärksamhet som detta mål kommer att väcka hos sportbilentusiaster, är målet ur rättslig synpunkt särskilt intressant, eftersom den gemenskapsformgivning som Ferrari har åberopat i första hand inte avser FXX K:s utseende som helhet, utan en del av fordonet som utgörs av enskilda beståndsdelar av en kaross. Den hänskjutande domstolen har således begärt att domstolen, för första gången, ska uttala sig om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en produktdel – eller partial design (delmönster) – kan skyddas som oregistrerad gemenskapsformgivning.

6.

I detta sammanhang uppkommer först frågan huruvida, i enlighet med artikel 11.2 i förordning nr 6/2002, en produktdels utseende, för att kunna omfattas av sådant skydd, måste göras tillgängligt på ett visst sätt eller om det därvid räcker att produktens formgivning offentliggörs i sin helhet. Ferrari har nämligen i det nationella målet endast offentliggjort flera helhetsbilder av sin modell FXX K, vilket enligt Ferrari även medför att formgivningen av de aktuella delarna av karossen gjorts tillgänglig.

7.

Vidare uppkommer frågan huruvida en produktdels utseende måste uppvisa en viss självständighet i förhållande till det sammanlagda utseendet för att kunna vara föremål för en annan gemenskapsformgivning än den som i förekommande fall skyddar produktens utseende i sin helhet. Under förfarandet i det nationella målet anklagades nämligen Ferrari för att ha åberopat som formgivning en beståndsdel av FXX K som bolaget villkorligt hade fastställt.

8.

I detta förslag till avgörande kommer jag inledningsvis att förklara att tillgängliggörandet för allmänheten, i den mening som avses i artikel 11.2 i förordning nr 6/2002, av en formgivning av en produkt som helhet även medför att formgivningen av en del av denna produkt görs tillgänglig, förutsatt att den sistnämnda formgivningen tydligt kan identifieras när den görs tillgänglig. Vidare kommer jag att redogöra för skälen till att jag anser att själva utseendet på en produktdel kan vara föremål för en gemenskapsformgivning som är oberoende av den som, i förekommande fall, skyddar det sammanlagda utseendet på produkten, eftersom detta utseende, i enlighet med definitionen av formgivning i artikel 3 a i denna förordning, endast omfattar särskilda linjer, konturer, färger eller former eller en särskild ytstruktur, som gör att utseendet kan identifieras som en formgivning.

II.

Tillämpliga bestämmelser

9.

I skälen 16, 17, 21 och 25 i förordning nr 6/2002 anges följande:

10.

Artikel 1 i förordningen har rubriken ”Gemenskapsformgivning”. I artikel 1.2 a föreskrivs följande:

11.

I artikel 3 i förordningen, med rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

12.

Artikel 4 i samma förordning har rubriken ”Skyddskrav”. I artikel 4.1 och 4.2 föreskrivs följande:

13.

I artikel 6 i förordning nr 6/2002, med rubriken ”Särprägel”, anges följande:

14.

I artikel 11 i förordningen, med rubriken ”Skyddstid för oregistrerad gemenskapsformgivning”, föreskrivs följande:

15.

Artikel 19 i förordningen, med rubriken ”Rättigheter knutna till gemenskapsformgivningar”, har följande lydelse:

III.

Målet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen

16.

Ferrari tillverkar tävlings- och sportbilar. Företaget har sitt säte i Italien. Bolagets toppmodell FXX K får inte framföras på allmän väg, utan enbart på tävlingsbanor.

17.

FXX K presenterades för första gången för allmänheten genom ett pressmeddelande från Ferrari den 2 december 2014. Pressmeddelandet innehöll följande två avbildningar, vilka visar en bild av fordonet sett från sidan och en bild framifrån:

18.

Ferrari FXX K tillverkas i ett fåtal exemplar och finns i två varianter som i optiskt hänseende enbart skiljer sig åt genom färgen på det ”V” som återfinns på huven. I den ena varianten är den framåtriktade spetsen av ”V” lackerad i fordonets grundfärg, medan resten av detta ”V” är svartlackerat, vilket framgår av ovanstående avbildning. I den andra varianten är spetsen på detta ”V” helt svartlackerad.

19.

Mansory, för vilket WH är företagsledare, är ett företag som tillverkar byggsatser för styling (Body-Kits) av exklusiva bilar. Både Mansory och WH har hemvist i Tyskland. Sedan år 2016 tillverkar och säljer Mansory komponenter i form av byggsatser för styling (Body‑Kits) för att förändra modellen Ferrari 488 GTB (som serietillverkas sedan år 2015 och är avsedd för allmän väg) så att den liknar modellen Ferrari FXX K.

20.

Mansory erbjuder flera Body-Kits som gör det möjligt att bygga om modellen Ferrari 488 GTB: ”front kit”, ”rear kit”, ”side set”, ”roof cover” och ”rear wing”. Mansory säljer även en ”front kit” i två olika versioner som motsvarar de två versionerna av Ferrari FXX K. Den ena versionen har ett endast delvis ifyllt ”V”, medan den andra har ett enhetligt mörkt ”V” på framhuven.

21.

Vid en fullständig ombyggnad av modellen Ferrari 488 GTTB byts en stor del av den synliga karossen ut. I mars 2016 presenterade Mansory på bilmässan i Genève (Schweiz) en sådan ombyggnad under beteckningen Mansory Siracusa 4XX.

22.

Ferrari anser att Mansory, genom sin försäljning av Body-Kits, har gjort intrång i en eller flera oregistrerade gemenskapsformgivningar som föreligger till Ferraris förmån.

23.

Ferrari har i första hand gjort gällande att saluföringen av ”front kits” utgör ett intrång i en första oregistrerad gemenskapsformgivning som avser utseendet på det delområde av dess modell FXX K som utgörs av den V-formade delen av framhuven, den längsgående, fenliknande del (strake) som i längdriktning löper ut från mitten av denna del, den i stötfångaren integrerade dubbla främre spoilern och den vertikala brygga i mitten som förbinder framspoilern med framhuven. Detta område uppfattas som en enhet som ses som ett ”ansikte”. Den för även tankarna till ett flygplan eller en Formel 1-bil. Enligt Ferrari har denna oregistrerade gemenskapsformgivning uppkommit vid offentliggörandet av pressmeddelandet av den 2 december 2014.

24.

Ferrari gjorde i andra hand gällande att det vid offentliggörandet av detta pressmeddelande eller senast vid offentliggörandet av filmen med titeln Ferrari FXX K - The Making Of från den 3 april 2015, har uppkommit en oregistrerad gemenskapsformgivning som omfattar utseendet på den dubbla främre spoilern (formgivning 2), i vilken Mansory även har gjort ett intrång genom att saluföra ”front kits”.

25.

I tredje hand har Ferrari, till stöd för sin talan, åberopat en oregistrerad gemenskapsformgivning (formgivning 3) beträffande en ytterligare avbildning från pressmeddelandet av den 2 december 2014 av fordonet från sidan, vilken omfattar den utformning av FXX K som framgår där.

26.

Ferrari har även framställt krav på grundval av konkurrensrättsligt skydd mot otillbörlig imitation för de ”kits” som erbjuds till försäljning i Förbundsrepubliken Tyskland.

27.

Ferrari väckte talan i första instans och yrkade att motparterna skulle förbjudas att tillverka, bjuda ut, släppa ut på marknaden, importera, exportera eller använda delar inom hela Europeiska unionen. Ferrari riktade därutöver krav på redovisning, återkallande, förstöring och fastställande av skadestånd. Landgericht (regional domstol, Tyskland) ogillade samtliga yrkanden.

28.

Vid appellationsdomstolen angav Ferrari att det saknades anledning att pröva vissa delar av målet, eftersom de åberopade rättigheterna löpte ut den 3 december 2017, nämligen vad gällde begäran om förbudsföreläggande, i den mån denna grundades på rättigheter från gemenskapsformgivningar och dessutom vad gällde de ytterligare yrkandena om återkallelse och förstöring. ( 3 ) Ferrari vidhöll däremot yrkandet om ersättning för sin skada.

29.

Ferraris överklagande ogillades. Appellationsdomstolen fann bland annat att bolagets yrkanden avseende de påstådda oregistrerade gemenskapsformgivningarna var ogrundade. Enligt appellationsdomstolen hade formgivning 1, som avser det delområde på modellen Ferrari FXX K som beskrivits i punkt 23 i detta förslag till avgörande, inte uppkommit, eftersom Ferrari inte har visat att minimikraven på en ”viss självständighet” och en ”viss samstämmighet med avseende på formen” är uppfyllda. Ferrari har endast hänfört sig till ett villkorligt fastställt delområde. Formgivning 2, för vilken Ferrari har begärt skydd och som avser utseendet på den dubbla främre spoilern, kan inte heller anses ha uppkommit, eftersom formen saknar samstämmighet. Formgivning 3, som avser helhetsutformningen av Ferrari FXX K, kan visserligen ha anses uppkommit, men Mansory har inte gjort något intrång i denna.

30.

Ferrari överklagade domen till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen). Bundesgerichtshof har meddelat prövningstillstånd. Bundesgerichtshof anser att utgången i överklagandet beror på tolkningen av förordning nr 6/2002 vad gäller de yrkanden som grundas på intrång i de påstådda oregistrerade gemenskapsformgivningar som Ferrari menar har uppkommit.

31.

Närmare bestämt ska det klargöras huruvida och under vilka förutsättningar en produktdels utseende kan skyddas som en oregistrerad gemenskapsformgivning enligt förordningen.

32.

I detta sammanhang vill den hänskjutande domstolen först få klarhet i huruvida tillgängliggörandet för allmänheten, i den mening som avses i artikel 11.2 i förordning nr 6/2002, av en helhetsbild av en produkt kan medföra att även formgivningar av delar av denna produkt görs tillgängliga.

33.

Om det antas att så är fallet, vill den hänskjutande domstolen även få klarhet i huruvida en produktdels utseende, för att anses utgöra en särpräglad formgivning som är oberoende av den samlade produkten, såsom appellationsdomstolen har slagit fast, måste uppvisa en ”viss självständighet” och en ”viss samstämmighet med avseende på formen” som gör det möjligt att fastställa att denna del har ett utseende som inte helt sammanfaller med nämnda produkts utseende och tvärtom ger ett helhetsintryck som är oberoende av det sammanlagda utseendet.

34.

Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

35.

Begäran om förhandsavgörande, daterad den 30 januari 2020, registrerades vid domstolens kansli den 4 mars samma år. Ferrari, Mansory, den tjeckiska, den italienska och den polska regeringen samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Dessa parter och rättegångsdeltagare har även skriftligen besvarat de frågor som domstolen ställt den 15 januari 2021.

IV.

Bedömning

36.

I artikel 1 i förordning nr 6/2002 anges två kategorier av enhetliga rättigheter, nämligen ”registrerad gemenskapsformgivning” och ”oregistrerad gemenskapsformgivning” De huvudsakliga materiella skyddskraven är desamma i båda fallen. Enligt artikel 4.1 i förordningen ska den aktuella formgivningen vara ”ny” och ”särpräglad”. De formkrav som ska vara uppfyllda skiljer sig däremot åt. För att en ”registrerad gemenskapsformgivning” ska uppkomma, krävs per definition att en ansökan om registrering lämnas in. En formgivning kan däremot skyddas som en ”oregistrerad gemenskapsformgivning” om den har gjorts tillgänglig för allmänheten på det sätt som föreskrivs i artikel 11.2 i nämnda förordning. ( 4 )

37.

Ferrari har i förevarande fall, inom ramen för den talan om intrång som väckts mot Mansory och WH, åberopat olika oregistrerade gemenskapsformgivningar. Som jag har angett i inledningen till detta förslag till avgörande, är det som utmärker förevarande mål att klaganden i målet vid den nationella domstolen bland annat ( 5 ) begär skydd som gemenskapsformgivning för utseendet på det delområde av Ferrari FXX K som utgörs av flera beståndsdelar av en fordonskaross – det vill säga, den V-formade delen av framhuven, den längsgående, fenliknande del (strake) som i längdriktning löper ut från mitten av denna del, den i stötfångaren integrerade dubbla främre spoilern och den vertikala brygga i mitten som förbinder framspoilern med framhuven. ( 6 ) Bolaget har påstått att det har tillerkänts rättigheter på vad som vanligtvis betecknas som ”partial design” (delmönster).

38.

Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat, råder det knappast något tvivel om att en oregistrerad gemenskapsformgivning, med tillämpning av förordning nr 6/2002, även kan omfatta en produktdel.

39.

De ”formgivningar” som kan omfattas av sådant skydd definieras nämligen i artikel 3 a i förordning nr 6/2002 som ”en produkts eller en produktdels utseende som beror av detaljer som finns på själva produkten och/eller i produktens ornament och som särskilt kan vara linjer, konturer, färger, form, ytstruktur och/eller material” (min kursivering).

40.

För att en produktdels utseende ska kunna skyddas som en oregistrerad gemenskapsformgivning måste det, såsom jag har angett i punkt 36 ovan, ha gjorts tillgängligt för allmänheten i enlighet med artikel 11.2 i förordning nr 6/2002.

41.

Ferrari har i målet vid den nationella domstolen dock endast offentliggjort helhetsbilder av Ferrari FXX K. ( 7 ) Den hänskjutande domstolen har således ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida Ferrari, för att uppfylla kravet på tillgängliggörande enligt artikel 11, borde ha gjort ett särskilt offentliggörande av den delen av karossen som det har åberopat skydd för. Jag kommer i avsnitt A att förklara varför jag anser att så inte är fallet.

42.

Den hänskjutande domstolen har vidare ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida produktdelens utseende, för att omfattas av en gemenskapsformgivning, måste uppvisa en ”viss samstämmighet” och en ”viss självständighet” i förhållande till produktens sammanlagda utseende. Sammanfattningsvis undrar den hänskjutande domstolen om det borde finnas någon lagstiftning på grundval av vilken formgivare ska iaktta vissa gränser för att dela upp utseendet på produkten i olika delar som var och en åtnjuter ett självständigt skydd. Jag kommer att undersöka denna frågeställning i avsnitt B.

43.

Innan jag gör detta måste jag dock klargöra en sista aspekt. Även om den hänskjutande domstolen i sin första fråga och i motiveringen till beslutet om hänskjutande hänvisat till begreppet produktdel i artikel 3 a i förordning nr 6/2002, konstaterar den hänskjutande domstolen även att de nu aktuella delarna av Ferrari FXX K-karossen utgör ”beståndsdelar av en sammansatt produkt”, i den mening som avses i artiklarna 3 c och 4.2 i denna förordning.

44.

Det ska erinras om att domstolen i domen Acacia och D’Amato ( 8 ) preciserat att begreppet ”beståndsdelar av en sammansatt produkt”, i avsaknad av en definition i förordning nr 6/2002, ska förstås som flera beståndsdelar som utformats i syfte att sättas ihop till en, industriellt eller hantverksmässigt framställd, sammansatt produkt, och som kan bytas ut, så att produkten kan tas isär och åter hopfogas och utan vilka den sammansatta produkten inte kan bli föremål för en normal användning.

45.

Domstolen slog därvid fast att en bilfälg ska anses utgöra en ”beståndsdel av en sammansatt produkt”, eftersom en sådan fälg utgör en beståndsdel av en sammansatt produkt – här, en bil – utan vilken produkten inte kan bli föremål för en normal användning. ( 9 )

46.

På samma sätt anser jag att delar av en fordonskaross ska anses utgöra ”beståndsdelar av en sammansatt produkt” om dessa delar dels kan bytas ut, dels är nödvändiga för en normal användning av det berörda fordonet.

47.

Ferrari har emellertid bestritt beteckningen som ”beståndsdelar”, i den mening som avses i artiklarna 3 c och 4.2 i förordning nr 6/2002, med motiveringen att de beståndsdelar av den fordonskaross som omfattas av de aktuella formgivningarna inte uppfyller dessa kriterier.

48.

Det ankommer naturligtvis inte på domstolen att avgöra denna fråga, eftersom den rör de faktiska omständigheterna. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att i förekommande fall pröva denna fråga.

49.

På domstolens fråga i detta avseende är parterna och intervenienterna emellertid eniga om att svaret på frågan inte är av avgörande betydelse för att besvara tolkningsfrågorna.

50.

Såsom Ferrari och den polska regeringen har påpekat, kan nämligen en formgivning, i den mening som avses i artikel 3 a i förordning nr 6/2002, utgöras av såväl en produkts utseende som en produktdels utseende, inbegripet en beståndsdel av en sammansatt produkt eller en del av en sådan beståndsdel.

51.

Jag anser att det enda som är av betydelse för de frågor som ställts i förevarande mål är att Ferrari har åberopat en ”produktdels” utseende som en oregistrerad gemenskapsformgivning. Huruvida produkten är ”sammansatt” och huruvida den aktuella delen består av beståndsdelar som motsvarar definitionen av ”beståndsdelar” saknar däremot betydelse för att besvara tolkningsfrågorna. Jag kommer således att i de följande punkterna i huvudsak hänvisa till begreppen produkt och produktdel.

A.

Tillgängliggörande för allmänheten, i den mening som avses i artikel 11.2 i förordning nr 6/2002, av formgivningar av produktdelar (fråga 1)

52.

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 11.2 i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att tillgängliggörandet för allmänheten av en helhetsbild av en produkt, såsom ett fordons utseende, även kan medföra att formgivningen av en del av denna produkt, såsom utseendet på vissa beståndsdelar av fordonskarossen, görs tillgänglig för allmänheten, och, i förekommande fall, under vilka förutsättningar.

53.

I det nationella målet har den hänskjutande domstolen konstaterat att Ferrari, genom att offentliggöra två helhetsbilder av sin modell FXX K, har gjort fordonets formgivning tillgänglig för allmänheten, i den mening som avses i artikel 11.2 i förordning nr 6/2002. De krav som uppställs i denna bestämmelse är således uppfyllda med avseende på denna formgivning. ( 10 )

54.

Den hänskjutande domstolen anser emellertid att ett sådant offentliggörande endast kan medföra skydd för formgivningen av FXX K i sin helhet. Offentliggörandet ska inte anses utgöra offentliggörande av de formgivningar för de delar som denna bil består av. Den hänskjutande domstolen anser, såsom Mansory, den polska regeringen och kommissionen, att en sådan produktdels utseende, för att åtnjuta eget skydd som oregistrerad gemenskapsformgivning, måste ha varit föremål för ett särskilt offentliggörande. Denna tolkning av artikel 11.2 i förordning nr 6/2002 främjar rättssäkerheten genom att allmänheten, och i synnerhet ekonomiska aktörer, på grundval av de bilder som offentliggjorts av rättsinnehavaren, enkelt och tillförlitligt kan fastställa vad som omfattas av det formskydd som åberopats av rättsinnehavaren.

55.

I praktiken borde således Ferrari, utöver helhetsbilderna av FXX K, ha offentliggjort en eller flera bilder som särskilt fokuserar på den del av fordonet som det har begärt skydd för som oregistrerad gemenskapsformgivning eller infogat en anvisning på dessa helhetsbilder för att lätt kunna identifiera den berörda formgivningen, såsom färger, kontraster, spetsar eller linjer som avgränsar de aktuella beståndsdelarna.

56.

Jag delar inte denna uppfattning. I likhet med Ferrari, liksom den tjeckiska och den italienska regeringen, anser jag att ett tillgängliggörande för allmänheten, i den mening som avses i artikel 11.2 i förordning nr 6/2002, av en formgivning av en sammansatt produkt även kan medföra ett offentliggörande av formgivningen för en del av denna produkt. Med andra ord utgör ett särskilt offentliggörande under alla omständigheter inte någon förutsättning för att formgivningen av en sådan del ska kunna skyddas som en oregistrerad gemenskapsformgivning.

57.

Det ska i detta hänseende för det första påpekas att artikel 11 i förordning nr 6/2002 inte innehåller någon specifik regel om offentliggörande av en produktdels formgivning.

58.

Närmare bestämt fastställs i artikel 11.2 i denna förordning ett enda kriterium för att avgöra om formgivningar (oavsett om de används eller infogas i produkter eller produktdelar) har gjorts tillgängliga för allmänheten, det vill säga att de har ”offentliggjorts, förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller blivit känd på annat sätt, så att dessa omständigheter rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn”.

59.

Såsom Ferrari, den tjeckiska och den italienska regeringen med rätta har påpekat, kräver ordalydelsen i denna bestämmelse således inte att formgivningar för produktdelar måste vara föremål för ett särskilt offentliggörande. Det finns ingenting i denna ordalydelse som utesluter möjligheten att offentliggörandet av en och samma bild medför att formgivningen av den sammanlagda produkten eller av delar av produkten offentliggörs. Om unionslagstiftaren hade haft en sådan avsikt hade denne kunnat uppställa ett sådant krav.

60.

För det andra framgår av artikel 11.2 att en formgivning har ”gjorts tillgänglig” om den offentliggörs under sådana omständigheter som ”rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar” ( 11 ) inom den berörda sektorn inom unionen. Det är således frågan om att få klarhet i huruvida dessa kretsar rimligen kunde ha fått kännedom om den aktuella formgivningen. ( 12 )

61.

Jag anser emellertid att kretsar, under vissa omständigheter, rimligen kan få kännedom om en produktdels utseende när produktens övergripande utseende har gjorts tillgängligt för allmänheten, såsom Ferrari har gjort gällande.

62.

Omständigheterna i det nationella målet utgör ett bra exempel på detta. Jag erinrar om att Ferrari syftar med det tillgängliggörande som det åberopat på offentliggörandet av två bilder av FXX K, inklusive en bild av fordonet sett framifrån. ( 13 ) På denna bild visas bland annat utseendet på fordonets framhuv och spoiler.

63.

Med förbehåll för den bedömning av de faktiska omständigheterna som det ankommer på den nationella domstolen att göra, anser jag följaktligen att kretsar, genom offentliggörandet av den aktuella bilden, ( 14 ) rimligen har kunnat få kännedom om formgivningen av den del som Ferrari begär skydd för – inklusive den V-formade del som finns i mitten av fordonets framhuv. På samma sätt, kunde dessa kretsar, genom offentliggörandet av en bild av fordonet sett från sidan, rimligen få kännedom om bland annat formgivningen av de bilfälgar som hade monterats på fordonet.

64.

Som den tjeckiska regeringen har påpekat, krävs det naturligtvis – för att tillgängliggörandet för allmänheten av formgivningen av en sammanlagd produkt ska anses medföra att formgivningen av en del av denna produkt görs tillgänglig – att delens utseende tydligt kan identifieras vid tidpunkten för offentliggörandet. ( 15 ) Om så inte är fallet, kan kretsar inte rimligen få kännedom om formgivningen när den görs tillgänglig, vilket utgör ett krav enligt artikel 11.2 i förordning nr 6/2002.

65.

När tillgängliggörandet, såsom i förevarande fall, består i offentliggörandet av en bild av en produkt, måste med andra ord de detaljer som kännetecknar den åberopade delens formgivning – såsom dess linjer, konturer, färger, och så vidare ( 16 ) – tydligt framgå av bilden.

66.

Det är exempelvis uppenbart att offentliggörandet av en bild av Ferrari FXX K:s baksida inte hade kunnat medföra att formgivningen för den V-formade delen av fordonets framhuv hade gjorts tillgänglig. På samma sätt ska det anses att det inte har skett något tillgängliggörande när den berörda delens utseende inte tydligt kan identifieras av kretsar med hjälp av den offentliggjorda bilden, bland annat på grund av att återgivningen är för liten, av dålig kvalitet eller delvis döljs av någon annan beståndsdel.

67.

I sak finns det inget nytt, eftersom kravet på tydlighet enligt min mening gäller tillgängliggörandet av varje formgivning, i den mening som avses i artikel 11.2 i förordning nr 6/2002, oavsett om det är fråga om en icke sammansatt produkt, en sammansatt produkt eller en produktdel. Hursomhelst ska tillgängliggörande för allmänheten endast anses föreligga om formgivningen vid normal yrkesmässig verksamhet rimligen kunde ha blivit känd i kretsar inom den berörda sektorn. ( 17 ) Kravet innebär, enligt min mening, nödvändigtvis att offentliggörandet på ett tillräckligt tydligt sätt visar formgivningen.

68.

För det tredje framgår av skälen 16 och 25 i förordning nr 6/2002 att unionslagstiftaren, genom att införa det enhetliga begreppet oregistrerad gemenskapsformgivning, avsåg att, i syfte att främja innovation, ( 18 ) skydda de formgivningar som används eller infogas i produkter med kort kommersiell livslängd ( 19 ) och för vilka formgivaren önskar erhålla snabbt och effektivt skydd utan de belastningar som registreringsformaliteter innebär.

69.

Enligt artikel 1.2 a i denna förordning ska således formgivningar, under förutsättning att de materiella kraven för att erhålla skydd är uppfyllda, automatiskt skyddas som oregistrerade gemenskapsformgivningar så snart de görs tillgängliga för allmänheten, på de villkor som anges i artikel 11.2 i förordning, utan ytterligare formkrav.

70.

Såsom Ferrari samt den tjeckiska och den italienska regeringen med rätta har gjort gällande, skulle ett krav på att formgivare måste göra tillgänglig varje del av sina produkter separat, för att kunna åtnjuta ett särskilt skydd för dessa delars formgivningar, strida mot målet att förenkla och påskynda förfarandet. Som jag nyss har erinrat om, har systemet med oregistrerade gemenskapsformgivningar inrättats mot bakgrund av detta mål. ( 20 ) Detta skulle medföra att man tillämpar formkrav på ett system som utformats utan sådana krav i åtanke.

71.

Den tolkning som jag föreslår stöds för det fjärde av ett systematiskt argument.

72.

Offentliggörandet av en formgivning får två rättsföljder i förordning nr 6/2002. Såsom anges ovan, ger offentliggörande till att börja med upphov till ett skydd som oregistrerad gemenskapsformgivning. Vidare medför, vid prövningen av de materiella kraven för att erhålla skydd som (registrerad eller oregistrerad) gemenskapsformgivning, ett tidigare offentliggörande av en identisk formgivning eller som ger samma helhetsintryck som det utseende för vilket skyddet begärs, att nyheten (artikel 5 i förordning nr 6/2002) och/eller särprägeln (artikel 6 i samma förordning) av den sistnämnda formgivningen ”undergrävs” och därmed inte omfattas av nämnda skydd. Vid denna prövning liknar definitionen av sådana omständigheter som innebär att formgivningen anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten, som återges i artikel 7.1 i förordningen, definitionen i artikel 11.2. ( 21 ) Båda bestämmelserna innehåller bland annat samma kriterium att omständigheterna måste ha blivit kända i kretsar. ( 22 ) I och med att det saknas uppgifter som talar för att unionslagstiftaren inte haft en sådan avsikt, ska kravet på offentliggörande bedömas på samma sätt, oavsett om det rör sig om den ena eller den andra bestämmelsen.

73.

Om domstolen i förevarande mål skulle finna att en formgivares offentliggörande av en helhetsbild av en produkt inte medför att formgivningen för en del av denna produkt har gjorts tillgänglig för allmänheten, så innebär detta, såsom Ferrari har gjort gällande, att även om kretsar rimligen kunde få kännedom om denna bild och denna formgivning tydligt kunde identifieras, skulle tredje man senare själv kunna ansöka om skydd för gemenskapsformgivning. Mot bakgrund av denna tolkning anses nämligen det första offentliggörandet inte utgöra något tidigare offentliggörande som ”försvagar” nyhetskravet, i den mening som avses i artikel 7.1 i förordning nr 6/2002, vilket utgör hinder för en sådan ansökan. En sådan tolkning främjar inte innovation på formgivningsområdet, såsom anges i skäl 7 i förordningen, utan efterbildning av befintliga formgivningar. ( 23 )

74.

För det femte är jag däremot inte övertygad av den hänskjutande domstolens argument, som Mansory, den polska regeringen och kommissionen har anslutit sig till, att kravet på rättssäkerhet utgör hinder för den tolkning som föreslagits ovan. Av detta argument, som redan nämnts i punkt 54 ovan, följer att, för det fall att offentliggörandet av det sammanlagda utseendet på ett fordon medför att delar eller beståndsdelar av fordonet, såsom stötfångare, strålkastare, och så vidare, skyddas som oregistrerade gemenskapsformgivningar, blir det svårt för de ekonomiska aktörerna att fastställa föremålet för det skydd som formgivaren gjort anspråk på. En sådan osäkerhet riskerar att motverka innovation.

75.

För tydlighetens skull håller jag naturligtvis, ur praktisk synvinkel, med om att ett särskilt offentliggörande av en produktdels formgivning innebär att rättssäkerheten ökar för såväl användare som för formgivaren av den berörda formgivningen. Formgivare får således göra ett sådant särskilt offentliggörande. Ferrari hade i förevarande fall lätt kunnat visa att kretsar, i enlighet med artikel 11.2 i förordning nr 6/2002, rimligen kunde få kännedom om den aktuella formgivningen. ( 24 )

76.

Att ålägga formgivare ett sådant särskilt offentliggörande skulle, av hänsyn till rättssäkerheten för tredje man, emellertid enligt min mening innebära ett åsidosättande av den jämvikt som unionslagstiftaren önskat uppnå genom systemet med oregistrerade gemenskapsformgivningar, vilket redan till sin art innebär att rättssäkerheten för tredje man är sämre än den som följer av registrerade gemenskapsformgivningar.

77.

Den omständigheten att oregistrerade gemenskapsformgivningar per definition inte omfattas av någon ansökan om registrering medför nämligen oundvikligen, som jag har angett ovan, en viss grad av rättsosäkerhet för tredje man. De ekonomiska aktörerna får inte tillgång till något offentligt register för oregistrerade gemenskapsformgivningar, varigenom aktörerna skulle kunna få klar och tydlig information om tredje mans rättigheter vad avser en viss formgivning. ( 25 ) I avsaknad av registreringsformaliteter kan det exakta skyddsföremålet vara svårare att fastställa på förhand. ( 26 ) Det är oftast först när formgivaren väcker talan om intrång som denne anger om den gör anspråk på produktens sammanlagda utseende eller enbart en del av denna produkt. ( 27 )

78.

I gengäld minskas även den skyddsnivå och följaktligen den rättssäkerhet som formgivaren åtnjuter. Dels har skyddet för innehavaren av en oregistrerad gemenskapsformgivning en begränsad räckvidd, såsom Ferrari med rätta har påpekat. I materiellt hänseende är innehavaren enligt artikel 19.2 i förordning nr 6/2002 endast skyddad mot att formgivningen ”efterbildats”. ( 28 )

79.

Dels är skyddstiden för oregistrerade gemenskapsformgivningar relativt kort, eftersom den, enligt artikel 11.1 i förordning nr 6/2002, är begränsad till tre år räknat från den dag då den berörda formgivningen för första gången gjordes tillgänglig. ( 29 )

80.

Dessutom anser jag inte att det är nödvändigt att överdriva betydelsen av de risker för rättssäkerhet och innovation som den föreslagna tolkningen innebär, nämligen att själva tillgängliggörandet för allmänheten av en sammansatt produkt kan medföra att formgivningen för en del av denna produkt görs tillgänglig för allmänheten.

81.

Som jag har förklarat i punkterna 64–67 ovan, förutsätter nämligen kriteriet först att kretsar får kännedom om formgivningen och att produktdelens formgivning tydligt kan identifieras när formgivningen av den sammanlagda produkten görs tillgänglig för allmänheten, vilket minskar risken för rättsosäkerhet.

82.

När det vidare gäller innovation ska det, utöver vad jag redan har förklarat i punkt 73 i detta förslag till avgörande, hållas i minnet att enligt artikel 19.2 andra stycket i förordning nr 6/2002 ska en oregistrerad gemenskapsformgivning som används av tredje man utan innehavarens samtycke inte anses följa av en ”efterbildning” av den aktuella formgivningen ”om den är ett resultat av ett oberoende, skapande arbete som utförts av en formgivare som man rimligen kan anta inte kände till den[na] formgivning”.

83.

Formgivare kan således fortsätta att ägna sig åt innovation utan att riskera att oavsiktligt göra intrång i oregistrerade gemenskapsformgivningar. Även om det antas att de skapar formgivningar som ger ett helhetsintryck som är identiskt med helhetsintrycket av en skyddad formgivning som tidigare har tillgängliggjorts, ( 30 ) så kan de visa att de var i god tro ( 31 ) och således undgå ansvar.

84.

Slutligen påverkas enligt min mening inte heller den tolkning som föreslås i detta förslag till avgörande av det argument som framförts av Mansory, den polska regeringen och kommissionen, nämligen att en bild som inte enbart återger formgivningen av den del av produkten som åberopas, utan även produktens sammanlagda utseende, inte gör det möjligt att avgöra huruvida formgivningen uppfyller de materiella kraven för att erhålla skydd som gemenskapsformgivning.

85.

Såsom unionsdomstolarna har slagit fast i samband med ansökningar om ogiltigförklaring av registrerade gemenskapsformgivningar, ( 32 ) är det visserligen riktigt att bedömningen av huruvida den åberopade formgivningen är ny och särpräglad ska kunna jämföras på ett tillförlitligt sätt med den tidigare formgivning som åberopats av den som ansökt om ogiltighetsförklaring. För detta ändamål är det nödvändigt att ha tillgång till en bild av den tidigare formgivningen som gör det möjligt att exakt och med säkerhet identifiera den. Den som ansöker om ogiltighetsförklaring måste således förebringa en eller flera exakta och fullständiga återgivningar av formgivningen. ( 33 ) På samma sätt är det nödvändigt att förfoga över en återgivning av den sökta formgivningen som är av tillräcklig kvalitet för att tydligt särskilja detaljerna i det föremål för vilket skydd begärs. ( 34 )

86.

Jag anser emellertid att en bild som återger en produkts helhetsutseende gör det möjligt att göra en sådan jämförelse med formgivningen av en del av denna produkt när, såsom jag angett i punkterna 64–66 i detta förslag till avgörande, formgivningens detaljer tydligt framgår av denna bild. En sådan återgivning gör det möjligt att uppfatta nämnda formgivning och framhäva dess eventuella estetiska eller ornamentala skillnader i förhållande till en tidigare formgivning, så att det kan bedömas om formgivningen är ny och särpräglad. Så är däremot inte fallet när återgivningen är för liten, av dålig kvalitet eller när den formgivning som ansökan avser delvis döljs av en annan beståndsdel. ( 35 )

87.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar den första frågan så, att artikel 11.2 i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att ett offentliggörande av en helhetsbild av en produkt, såsom ett fordons utseende, även medför att formgivningen för en del av denna produkt, såsom utseendet på enskilda beståndsdelar av fordonskarossen, blir tillgänglig för allmänheten, förutsatt att den sistnämnda formgivningen tydligt kan identifieras när formgivningen görs tillgänglig.

B.

Möjligheten att begära skydd för en ”produktdels” formgivning, i den mening som avses i artikel 3 a i förordning nr 6/2002 (fråga 2)

88.

För det fall domstolen besvarar den första frågan jakande, såsom jag föreslår, vill den hänskjutande domstolen genom sin andra fråga få klarhet i vilket rättsligt bedömningskriterium som ska tillämpas inom ramen för prövningen av en formgivnings särprägel, i den mening som avses i artikel 4.2 b och artikel 6.1 i förordning nr 6/2002, vid fastställandet av helhetsintrycket för en beståndsdel som infogas i en sammansatt produkt, såsom exempelvis beståndsdelar av en fordonskaross.

89.

Jag har i punkterna 43–51 i detta förslag till avgörande förklarat varför jag anser att det i förevarande mål saknar betydelse huruvida den del av Ferrari FXX K som Ferrari har åberopat som en oregistrerad gemenskapsformgivning utgörs av ”beståndsdelar” som infogas i en ”sammansatt produkt”. Jag kommer således att fortsätta att i detta avsnitt hänvisa till begreppet produktdel.

90.

Jag anser att det ska göras några allmänna förklaringar för att få en god förståelse av den andra frågan.

91.

Som jag har angett i punkt 36 ovan, ingår ”särprägel” bland de materiella kraven som ska uppfyllas för att en formgivning ska kunna skyddas som en (registrerad eller oregistrerad) gemenskapsformgivning. Enligt artikel 6 i förordning nr 6/2002 ska en formgivning anses ha ”särprägel” om det helhetsintryck som en kunnig användare ( 36 ) får av formgivningen, skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten.

92.

För att bedöma detta krav är det således nödvändigt, såsom redan förklarats i punkt 85 ovan, att jämföra den formgivning för vilken skydd begärs med en tidigare formgivning.

93.

Såsom framgår av ordalydelsen i nämnda artikel 6, är det närmare bestämt fråga om att jämföra ”helhetsintrycket” av var och en av dessa motstående formgivningar. Det ska med andra ord kontrolleras om de vid en helhetsbedömning liknar varandra. Det är därför deras sammanlagda kännetecken som ska beaktas. Däremot behöver specifika detaljer av motstående formgivningarna inte jämföras. Några detaljskillnader, till och med betydande sådana, som dock endast avser en viss del av den sökta formgivningen, kan vara otillräckliga för att visa att det föreligger ett annat ”helhetsintryck” än det som den tidigare formgivningen ger och följaktligen för att det ska anses föreligga någon ”särprägel”. ( 37 )

94.

Samma logik gäller i tillämpliga delar i fråga om intrång. I artikel 10 i förordning nr 6/2002 föreskrivs att en gemenskapsformgivnings skyddsomfång ”skall omfatta varje formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck”. ( 38 )

95.

Härav följer att jämförelsen av motstående formgivningar ska göras med beaktande av det sammanlagda utseendet på den skyddade formgivningen, utan att kunna jämföra specifika delar av denna formgivning med den omtvistade formgivningen. Även om denna formgivning är identisk med en del av den skyddade formgivningen, kan de två formgivningarna ge helt olika ”helhetsintryck”, vilket medför att det inte föreligger något intrång. ( 39 )

96.

Dessa fall kan särskilt fastställas när den sökta gemenskapsformgivningen avser det sammanlagda utseendet på en produkt. Om en formgivare exempelvis har registrerat en sammanlagd formgivning av en docka ( 40 ) och en tredje part, utan formgivarens samtycke, saluför en formgivning som uppvisar olika skillnader men ett liknande huvud, kommer intrång möjligtvis inte att erkännas. Den omständigheten att formgivningarna till viss del är identiska räcker nämligen inte för att visa att det föreligger identiska ”helhetsintryck”.

97.

Såsom diskuterats flera gånger i förevarande förslag till avgörande, har unionslagstiftaren i detta sammanhang tillåtit formgivare att göra anspråk på skydd, som gemenskapsformgivning, för ett mer specifikt föremål, nämligen utseendet på en ”produktdel”, i enlighet med artikel 3 a i förordning nr 6/2002. ( 41 )

98.

För att använda exemplet i punkt 96 ovan, kan en formgivare välja att göra anspråk på skydd enbart för utseendet på dockans huvud. Härigenom ökar skyddsnivån som formgivning för denna ”produktdel” och formgivaren maximerar sina chanser att få intrång fastställt för denna del. Formgivaren kan härigenom undvika att det görs en jämförelse mellan det visuella helhetsintryck som respektive docka ger. Det är endast huvudets utseende, som är föremål för gemenskapsformgivningen, som ska beaktas. Genom att endast jämföra utseendet på respektive dockas huvud blir intrånget uppenbart. ( 42 )

99.

Jag anser att dessa förklaringar har viss betydelse i det nationella målet. Det ska nämligen erinras om att Ferrari, till stöd för sin talan om intrång, i tredje hand har åberopat en oregistrerad gemenskapsformgivning beträffande den sammanlagda utformningen av FXX K. ( 43 ) Enligt min tolkning av beslutet om hänskjutande ansåg emellertid appellationsdomstolen i sin jämförelse av denna formgivning med helhetsintrycket av ”Mansory Siracusa 4XX” ( 44 ) i huvudsak att dessa två formgivningar inte gav samma helhetsintryck, i den mening som avses i artikel 10 i förordning nr 6/2002, ( 45 ) och detta trots visuella likheter avseende bland annat den V-formade delen av framhuven och den dubbla spoilern. Ferrari har således, genom att åberopa en oregistrerad gemenskapsformgivning som avser utseendet på den aktuella delen av FXX K, försökt maximera sina chanser att få intrånget erkänt i förevarande fall.

100.

Mot bakgrund härav anser jag att den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida formgivares möjlighet att dela upp det samlade utseendet på sina produkter i olika formgivningar av ”produktdelar”, som var och en blir föremål för skydd i egenskap av gemenskapsformgivning i syfte att de ska skyddas på bästa sätt, får begränsas.

101.

Denna frågeställning är än mer relevant i det nationella målet, eftersom appellationsdomstolen fann att den oregistrerade gemenskapsformgivning som Ferrari åberopat i första hand på det delområde av modellen FXX K som bland annat utgörs av den V‑formade delen av framhuven och den dubbla spoilern inte hade ansetts ha uppkommit, eftersom det inte hade visats att formen uppvisade ”en viss självständighet och samstämmighet” och att Ferrari endast hade hänfört sig till ett villkorligt fastställt delområde.

102.

Beslutet om hänskjutande innehåller få förklaringar till vad som ska förstås med orden ”självständighet” och ”samstämmighet med avseende på formen”. Enligt min uppfattning rör det sig i tysk rättspraxis om kumulativa villkor för att kunna göra anspråk på en gemenskapsformgivning som avser utseendet på en ”produktdel”. Kravet på ”självständighet” tycks enligt min mening anknyta till frågan huruvida delområdets utseende skiljer sig från, eller tvärtom helt och hållet går förlorat i, produktens sammanlagda utseende. Kravet på ”samstämmighet” avser frågan huruvida en del av den sökta formgivningen utgör en fullbordad helhet. I förevarande fall ansåg appellationsdomstolen att Ferrari ”villkorligt” hade fastställt formen, i och med av att Ferrari inte hade inkluderat strålkastarna och ändarna åt sidan på spoilern på FXX K – nämligen beståndsdelar som enligt Ferrari sågs som ett ”ansikte” med ”ögonen” och ”käken”. ( 46 ) Kraven syftar egentligen till att fastställa huruvida utseendet på det delområde av produkten som ansökan avser ger ”ett självständigt helhetsintryck i förhållande till hela formen”.

103.

I förevarande mål är det således nödvändigt att fastställa huruvida en produktdels utseende, för att kunna utgöra en självständig gemenskapsformgivning som är oberoende av produktens formgivning, faktiskt måste uppvisa en sådan ”självständighet” och ”samstämmighet”.

104.

Enligt min mening ligger svaret på denna fråga inte i tolkningen av begreppet särprägel, i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002. Detta begrepp reglerar nämligen inte förhållandet mellan en produkts formgivning och de formgivningar för de delar som den består av, utan, såsom jag har angett i punkt 92 ovan, förhållandet mellan dessa formgivningar och andra tidigare formgivningar. Begreppet är således inte relevant för att avgöra huruvida utseendet på det delområde som åberopats, som utgörs av den V-formade delen av framhuven och den dubbla spoilern för Ferrari FXX K, kan utgöra en ”produktdels” formgivning, i den mening som avses i artikel 3 a i förordning nr 6/2002, som är oberoende av fordonets sammanlagda formgivning.

105.

Jag anser däremot att detta svar ska sökas i definitionen av begreppet formgivning i artikel 3 a i förordning nr 6/2002.

106.

Det ska i detta hänseende erinras om att denna definition hänför sig till ”en produkts eller en produktdels utseende som beror av detaljer som finns på själva produkten och/eller i produktens ornament och som särskilt kan vara linjer, konturer, färger, form, ytstruktur och/eller material”.

107.

Flera kriterier kan utläsas av denna definition. Eftersom begreppet produktdel inte närmare har preciserats, ska det i enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk ( 47 ) förstås som ett delområde på den ”helhet” som produkten utgör. Dessutom ska delområdet, för att kunna skyddas som formgivning, uppvisa ett utseende, det vill säga per definition vara synligt. ( 48 ) Såsom Ferrari har gjort gällande, ska delområdet även avgränsas med särskilda linjer, konturer, färger eller former, eller en särskild ytstruktur.

108.

Ska EU-domstolen, såsom den hänskjutande domstolen har föreslagit, lägga till kraven på ”självständighet” och ”samstämmighet” till dessa kriterier?

109.

I domen Buck-Chemie/EUIPO – Henkel (Toalettblock) ( 49 ) har tribunalen visserligen fastställt kriterier som liknar dem som den hänskjutande domstolen har föreslagit.

110.

I det målet hade ett bolag ingett en ansökan om registrering för formgivningen av en del av ett wc‑rengöringsblock. Ansökan avsåg de fyra rengöringsbollar som blocket innehöll. En konkurrent gav in en ansökan om ogiltighetsförklaring av formgivningen, bland annat på grund av att den inte var ny och särpräglad. Den som hade ansökt om ogiltighetsförklaring hade i detta sammanhang presenterat som tidigare formgivningar utseendet på fyra bollar som hade ställts i rad. Bollarna hade valts ut på ett godtyckligt sätt bland tiotals andra bollar som fanns med på bilden av bollpoolen. Han hade även presenterat utseendet på en rad bollar som klippts ut ur helhetsbilden av ett problemlösande spel. Tribunalen fann emellertid att de sistnämnda formgivningarna inte hade uppkommit, med hänvisning till att de ”produktdelar” som hade åberopats inte var ”självständiga” och inte kunde ”särskiljas från det helhetsintryck som produkten gav i sin helhet”. ( 50 )

111.

Tribunalen har i detta sammanhang även slagit fast att ”för att utgöra en formgivning som är skild från den som gäller för huvudprodukten måste de relevanta beståndsdelarna vara särskilt uppenbara och därmed förhindra att huvudprodukten uppfattas som en helhet” (min kursivering). Däremot utgjorde den bollrad som klippts ut från ett problemlösande spel som den som ansökt om ogiltighetsförklaring presenterade ”en integrerad del i det sammanlagda spelet som presenterats och dess bild” och var inte ”särskilt framträdande”. ( 51 )

112.

Jag hyser emellertid viss tvekan om att man, genom tolkning och på ett så känsligt område som gemenskapsformgivningar, kan införa sådana oskrivna kriterier som ”självständighet” eller ”samstämmighet” för att avgränsa produktdelar vars utseende kan omfattas av särskilt skydd.

113.

I likhet med Ferrari samt den tjeckiska och den italienska regeringen har jag svårt att förstå hur dessa kriterier, förutom att de inte har föreskrivits av unionslagstiftaren, skulle kunna öka rättssäkerheten. Under vilka förutsättningar ska en produktdels formgivning anses uppfylla kraven på ”självständighet” och ”samstämmighet”?

114.

I detta avseende noterar jag bland annat att enligt artikel 3 a i förordning nr 6/2002 kan en ”produktdel” begränsas till produktens ornament. Jag ställer mig således frågande till hur dessa kriterier ska tillämpas i ett sådant fall. I exemplet avseende dockan som jag presenterat i punkt 96 i detta förslag till avgörande, är frågan hur utseendet på dockans huvud skulle kunna uppvisa en viss ”självständighet” eller ”samstämmighet” i förhållande till resten av kroppen. Ska det göras någon åtskillnad beroende på om det rör sig om en ”barbiedocka” eller en matrjosjka? Och vad gäller för delar av fordonskaross? En sådan beståndsdel är, i princip, aldrig helt självständig från resten av karossen, eftersom den utgör en del av karossens estetiska uttryck.

115.

I likhet med vad som framgår av målet Toalettblock, ( 52 ) kan naturligtvis granskaren eller domstolen ställas inför fullständigt godtyckliga avgränsningar av produktdelar.

116.

Lösningen för att reglera denna typ av försök ligger emellertid enligt min mening inte i antagandet av ytterligare kriterier, utan endast i att granskaren eller domstolen strikt tillämpar de kriterier som följer av definitionen av formgivning, i den mening som avses i artikel 3 a i förordning nr 6/2002. Såsom jag påpekat i punkt 107 ovan måste produktdelen bland annat avgränsas av sitt särskilda utseende – linjer, konturer, färg, och så vidare. ( 53 ) Med andra ord måste det finnas någon lämplig formgivning på grundval av vilken det kan bedömas huruvida skydd kan erhållas. Jag kan således dela den hänskjutande domstolens bedömning att själva delens utseende ska kunna ge ett ”helhetsintryck” och således inte helt gå förlorat i den sammanlagda produkten. En formgivning som inte motsvarar denna definition ska förklaras ogiltig ( 54 ) – eller, närmare bestämt, anses inte ha uppkommit.

117.

Allmänt anser jag att granskaren eller domstolen bör se till att det inte är möjligt att, som självständiga gemenskapsformgivningar, åberopa produktdelar som är obetydliga eller har fastställts på ett godtyckligt sätt. För övrigt anser jag att när en formgivare på ett helt konstlat sätt delar upp en produkts utseende, enbart i syfte att kringgå helhetsintryckstestet i artikel 6 eller 10 i förordning nr 6/2002, ska ett sådant handlande enligt min mening anses utgöra rättsmissbruk. ( 55 )

118.

I det nationella målet ankommer det på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida de oregistrerade gemenskapsformgivningar som Ferrari gjort anspråk på omfattas av definitionen av ”formgivning”, i den mening som avses i artikel 3 a i förordning nr 6/2002, såsom den förtydligas i punkterna 107 och 117 ovan. Jag anser emellertid att det är lämpligt att ge några användbara upplysningar i detta avseende.

119.

Härvidlag noterar jag att den del av FXX K vars utseende Ferrari har åberopat som oregistrerad gemenskapsformgivning, som består av den V-formade delen av framhuven på FXX K, den längsgående, fenliknande del (strake) som i längdriktning löper ut från mitten av denna del, den i stötfångaren integrerade dubbla främre spoilern och den vertikala brygga i mitten som förbinder framspoilern med framhuven, utgör ett delområde på fordonet. Detta delområde är synligt, vilket redan har konstaterats av den hänskjutande domstolen. Dessutom anser jag att nämnda delområdet avgränsas genom linjer, konturer, färger och särskilda former. Jag anser för min del, i likhet med Ferrari, bland annat att dessa olika beståndsdelar kan uppfattas som en helhet, som typiskt sett för tankarna till den främre delen av en Formel 1-bil. ( 56 )

120.

Om den hänskjutande domstolen är av samma mening, ankommer det därefter på denna domstol att pröva huruvida själva utseendet på den produktdel som ansökan avser uppfyller kraven för att erhålla skydd som gemenskapsformgivning. De kriterier som ska tillämpas vid bedömningen av kraven bör vara desamma som för alla formgivningar. Vid fastställandet av helhetsintrycket av formgivningen av en produktdel – för att bedöma huruvida produktdelen är ”särpräglad” eller om det föreligger intrång – ska särskild hänsyn tas till denna produktdels utseende, oberoende av det helhetsintryck som den sammanlagda produkten ger.

121.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar den andra frågan så, att artikel 3 a i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att med ”en produktdels utseende”, i den mening som avses i denna bestämmelse, som kan skyddas som gemenskapsformgivning förstås ett synligt delområde på en produkt, som är avgränsat genom linjer, konturer, färger, former eller en särskild ytstruktur. När det prövas huruvida en formgivning överensstämmer med denna definition är det inte nödvändigt att tillämpa ytterligare kriterier såsom ”självständighet” eller ”samstämmighet med avseende på formen”.

V.

Förslag till avgörande

122.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) har ställt på följande sätt: