(1)

Genom en skrivelse av den 7 augusti 2019 ansökte Frankrike om tillstånd att tillämpa en nedsatt skattesats för elektricitet som direkt tillhandahålls havsgående fartyg och fartyg i inlandssjöfart som ligger i hamn (landström), enligt artikel 19 i direktiv 2003/96/EG. De franska myndigheterna lämnade ytterligare upplysningar och förtydliganden den 4 mars 2020 och den 30 april 2020.

(2)

Syftet med den nedsatta skattesats som Frankrike har för avsikt att tillämpa är att främja utbyggnaden och användningen av landström. Användningen av sådan elektricitet anses vara ett ur miljösynpunkt mindre skadligt sätt att tillgodose behovet av elektricitet för fartyg som ligger i hamn än förbränning av bunkerbränsle ombord på sådana fartyg.

(3)

Eftersom man vid användning av landström undviker utsläpp av luftföroreningar från förbränning av bunkerbränsle ombord på fartyg som ligger i hamn, förbättrar sådan användning lokal luftkvalitet i hamnstäder. Med beaktande av särdragen hos elproduktionens struktur i Frankrike förväntas användningen av landström i stället för elektricitet som framställs genom förbränning av bunkerbränsle dessutom leda till minskade utsläpp av koldioxid och andra luftföroreningar samt till minskat buller. Åtgärden förväntas därför bidra till målen för unionens miljö-, hälso- och klimatpolitik.

(4)

Att tillåta Frankrike att tillämpa en nedsatt skattesats för landström går inte utöver vad som är nödvändigt för att öka användningen av sådan elektricitet, eftersom elframställning ombord i de flesta fall kommer att förbli det mest konkurrenskraftiga alternativet. Av samma skäl och på grund av att den relevanta tekniken för närvarande har en relativt liten marknadsspridning är det inte troligt att tillämpningen av den nedsatta skattesatsen kommer att leda till betydande snedvridningar av konkurrensen under den tid den är tillämplig, och den kommer således inte att inverka negativt på den inre marknadens funktion.

(5)

I enlighet med artikel 19.2 i direktiv 2003/96/EG ska varje tillstånd som beviljas enligt artikel 19.1 i det direktivet vara strikt tidsbegränsat. För att säkerställa att tillståndsperioden är tillräckligt lång, så att berörda ekonomiska aktörer inte avskräcks från att göra nödvändiga investeringar, är det lämpligt att bevilja det begärda tillståndet från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2026. Det tillståndet bör dock upphöra att gälla från och med tillämpningsdagen för eventuella allmänna bestämmelser om skatteförmåner för landström som antas av rådet på grundval av artikel 113 eller en annan relevant bestämmelse i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om sådana allmänna bestämmelser blir tillämpliga före den 31 december 2026.

(6)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av unionsreglerna för statligt stöd.