(1)

Tidigare kriser, särskilt inledningen av covid-19-pandemin, har visat att den inre marknaden och dess leveranskedjor kan drabbas hårt av sådana kriser , och att lämpliga krishanteringsverktyg och samordningsmekanismer antingen saknas, inte täcker alla aspekter av den inre marknaden eller inte ger möjlighet till snabba insatser mot sådana effekter .

(1)

Tidigare kriser, särskilt inledningen av covid-19-pandemin, har visat att den inre marknaden och dess leveranskedjor kan drabbas hårt, och att lämpliga krishanteringsverktyg och samordningsmekanismer antingen saknas, inte täcker alla aspekter av den inre marknaden eller inte ger möjlighet till snabba och effektiva insatser mot sådana kriser .

(2)

Unionen var inte tillräckligt väl förberedd för att kunna säkerställa effektiv tillverkning, upphandling och fördelning av krisnödvändiga icke-medicinska varor såsom personlig skyddsutrustning, särskilt under covid-19-pandemins tidiga fas, och att de tillfälliga åtgärder som kommissionen vidtog för att återupprätta den inre marknadens funktion och säkerställa tillgången på krisnödvändiga icke-medicinska varor under covid-19-pandemin hade tillräcklig verkan. Pandemin visade också att det saknades tillräcklig överblick över tillverkningskapaciteten i unionen och att det fanns sårbarheter i de globala leveranskedjorna.

(2a)

Under covid-19-pandemin hade icke samordnade åtgärder som begränsade den fria rörligheten för personer en särskild inverkan på kritiska sektorer, särskilt de som är beroende av mobila arbetstagare, inbegripet gränsarbetare och gränspendlare, som spelade en avgörande roll för att hålla igång unionens ekonomi under den tiden.

(3)

Kommissionens åtgärder försenades med flera veckor på grund av att det saknades unionsomfattande beredskapsplaneringsåtgärder och att det var oklart vilken del av den nationella förvaltningen som skulle kontaktas för att hitta snabba lösningar på krisens effekter på den inre marknaden. Dessutom blev det tydligt att restriktiva åtgärder vidtagna av medlemsstaterna utan samordning skulle förvärra krisens effekter på den inre marknaden ytterligare. Det visade sig att det finns ett behov av arrangemang mellan medlemsstaterna och unionens myndigheter i fråga om beredskapsplanering, samordning på teknisk nivå samt samarbete och informationsutbyte.

(3)

Kommissionens åtgärder försenades med flera veckor på grund av att det saknades unionsomfattande beredskapsplaneringsåtgärder och att det var oklart vilken nationell myndighet som skulle kontaktas för att hitta snabba lösningar på krisens effekter på den inre marknaden. Dessutom blev det tydligt att restriktiva åtgärder vidtagna av medlemsstaterna utan samordning skulle förvärra krisens effekter på den inre marknaden ytterligare. Det visade sig att det finns ett behov av arrangemang mellan medlemsstaterna och unionens myndigheter i fråga om beredskapsplanering, samordning på teknisk nivå samt samarbete och informationsutbyte. Dessutom blev det uppenbart att bristen på effektiv samordning mellan medlemsstaterna förvärrade bristen på varor och skapade fler hinder för den fria rörligheten för tjänster och personer.

(4)

Organisationer som företräder ekonomiska aktörer har framfört att aktörerna inte hade tillräcklig information om medlemsstaternas krishanteringsåtgärder under pandemin, dels på grund av att de inte visste var sådan information fanns att tillgå, dels på grund av språkliga begränsningar och den administrativa bördan av att göra upprepade förfrågningar i alla medlemsstater , särskilt med ett regelverk som ständigt förändrades. Detta hindrade aktörerna från att fatta välgrundade affärsbeslut om i vilken utsträckning de kunde förlita sig på sin rätt till fri rörlighet eller fortsätta affärsverksamheten över gränserna under krisen. Tillgången till information om krishanteringsåtgärder på nationell nivå och unionsnivå måste förbättras.

(4)

Trots den ursprungliga bristen på samordning spelade emellertid reglerna för den inre marknaden en viktig roll för att mildra krisens negativa effekter och säkerställa en snabb återhämtning av unionens ekonomi , nämligen genom att förhindra omotiverade och oproportionerliga nationella restriktioner i medlemsstaternas ensidiga hantering och genom att tillhandahålla ett starkt incitament att hitta gemensamma lösningar och på så sätt främja solidaritet .

(5)

Dessa händelser har också understrukit unionens behov av att vara bättre förberedd för eventuella framtida kriser, särskilt när man ser till de fortsatta effekterna av klimatförändringarna och tillhörande naturkatastrofer samt den globala ekonomiska och geopolitiska instabiliteten. Eftersom ingen vet vilka kriser som kan inträffa härnäst och medföra allvarliga konsekvenser för den inre marknaden och dess leveranskedjor i framtiden , är det nödvändigt att föreskriva ett instrument som kan tillämpas om den inre marknaden påverkas av olika slags kriser .

(5)

Dessa händelser har också understrukit unionens behov av att vara bättre förberedd för eventuella framtida kriser, i synnerhet med tanke på de fortsatta effekterna av klimatförändringarna och tillhörande naturkatastrofer samt den globala ekonomiska och geopolitiska instabiliteten. Eftersom ingen vet vilka framtida kriser som kan inträffa och medföra allvarliga konsekvenser för den inre marknaden och dess leveranskedjor, är det nödvändigt att föreskriva ett instrument som kan tillämpas om det uppstår en rad kriser som påverkar den inre marknaden och har gränsöverskridande effekter .

(6)

En kris kan påverka den inre marknaden på två sätt. Å ena sidan kan en kris leda till hinder för den fria rörligheten på den inre marknaden och därmed störa dess normala funktion. Å andra sidan kan en kris förvärra bristen på krisnödvändiga varor och tjänster på den inre marknaden. Förordningen bör inriktas på båda sorters effekter på den inre marknaden.

(6)

En kris på den inre marknaden kan leda till hinder för den fria rörligheten på den inre marknaden och därmed störa dess normala funktion. En kris kan förvärra bristen på krisnödvändiga varor och tjänster på den inre marknaden. Denna förordning bör inriktas på de skadliga effekterna på den fria rörligheten för varor, tjänster eller personer på den inre marknaden.

(7)

Eftersom det är svårt att förutsäga några specifika aspekter av framtida kriser som skulle kunna påverka den inre marknaden och dess leveranskedjor, bör denna förordning föreskriva en allmän ram för att förutse, förbereda sig för, mildra och minimera de negativa effekter som en kris kan ha på den inre marknaden och dess leveranskedjor.

(7)

Eftersom det är svårt att förutsäga några specifika aspekter av framtida kriser som skulle kunna påverka den inre marknaden och dess leveranskedjor, bör denna förordning föreskriva en allmän ram för att förutse, förbereda sig för, mildra och minimera de negativa effekter som en kris kan ha på den inre marknaden och dess leveranskedjor och för att stärka resiliensen .

(8)

Den ram med åtgärder som fastställs i denna förordning bör införas på ett enhetligt, öppet, ändamålsenligt, proportionerligt och snabbt sätt, med vederbörlig hänsyn till behovet av att upprätthålla centrala samhällsfunktioner, vilket inkluderar allmän säkerhet, trygghet, ordning och folkhälsa, med respekt för medlemsstaternas ansvar att skydda den nationella säkerheten och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, däribland säkerställandet av statens territoriella integritet och upprätthållandet av lag och ordning.

(8)

De åtgärder som fastställs i denna förordning bör införas på ett enhetligt, öppet, ändamålsenligt, proportionerligt och snabbt sätt, med vederbörlig hänsyn till behovet av att upprätthålla centrala samhällsfunktioner, vilket inkluderar allmän säkerhet, trygghet, ordning och folkhälsa, med respekt för medlemsstaternas ansvar att skydda den nationella säkerheten och deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, däribland säkerställandet av statens territoriella integritet och upprätthållandet av lag och ordning. Denna förordning bör därför inte påverka frågor som rör nationell säkerhet och försvar.

(9)

I detta syfte föreskrivs i denna förordning

(9)

I detta syfte föreskrivs i denna förordning de verktyg som krävs för att säkerställa den fortsatta funktionen för den inre marknaden, den fria rörligheten för varor, tjänster och personer, inbegripet arbetstagare, och tillgången på krisnödvändiga varor och tjänster för enskilda, företag och offentliga myndigheter i kristider.

(10)

När så är möjligt bör denna förordning skapa förutsättningar för att kunna förutse händelser och kriser, med utgångspunkt i fortlöpande analyser av strategiskt viktiga områden i den inre marknadens ekonomi och unionens kontinuerliga framsynsarbete.

(11)

Denna förordning bör inte överlappa den befintliga ramen för läkemedel, medicintekniska produkter eller andra medicinska motåtgärder inom ramen för EU:s hälsosäkerhetsram, inbegripet förordning (EU) …/… om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa (COM/2020/727), rådets förordning (EU) …/… om en ram för åtgärder som ska säkerställa försörjning av krisnödvändiga medicinska motåtgärder [förordningen om en åtgärdsram vid hot mot folkhälsan (COM/2021/577)], förordning (EU) … / … om ett utvidgat mandat för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar [ECDC-förordningen (COM/2020/726)] och förordning (EU) 2022/ 123 om en förstärkt roll för Europeiska läkemedelsmyndigheten [EMA-förordningen] . Läkemedel, medicintekniska produkter eller andra medicinska motåtgärder som förts upp på den förteckning som avses i artikel 6.1 i förordningen om en åtgärdsram vid hot mot folkhälsan bör därför undantas från denna förordnings tillämpningsområde, utom när det gäller bestämmelserna om fri rörlighet under en krissituation på den inre marknaden, särskilt de som är avsedda att återupprätta och underlätta den fria rörligheten samt anmälningsmekanismen.

(11)

Denna förordning bör inte överlappa den befintliga ramen för läkemedel, medicintekniska produkter eller andra medicinska motåtgärder inom ramen för EU:s hälsosäkerhetsram, inbegripet förordning (EU) 2022 / 123 och förordning (EU) 2022/ 2371 . Läkemedel, medicintekniska produkter eller andra medicinska motåtgärder som omfattas av dessa bör därför undantas från denna förordnings tillämpningsområde, utom när det gäller bestämmelserna om fri rörlighet under en krissituation på den inre marknaden, särskilt de som är avsedda att återupprätta och underlätta den fria rörligheten samt anmälningsmekanismen.

(12)

Denna förordning bör komplettera mekanismen för integrerad politisk krishantering som rådet ansvarar för enligt rådets genomförandebeslut (EU) 2018/1993 vad gäller dess arbete med effekter på den inre marknaden av sektorsövergripande kriser som kräver politiska beslut.

(12)

Denna förordning bör komplettera arrangemangen för integrerad politisk krishantering som rådet ansvarar för enligt rådets genomförandebeslut (EU) 2018/1993 vad gäller dess arbete med effekter på den inre marknaden av sektorsövergripande kriser som kräver politiska beslut.

(16)

För att ta hänsyn till den exceptionella karaktären hos en krissituation på den inre marknaden och en sådan situations potentiellt vittgående konsekvenser för den inre marknadens grundläggande funktion bör rådet i enlighet med artikel 281.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) undantagsvis tilldelas genomförandebefogenheter för aktiveringen av krisläget för den inre marknaden .

(16)

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av arbetsrätt eller arbetsvillkor, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, eller rätten till kollektivförhandlingar och arbetsmarknadsparternas självständighet .

(17)

I artikel 21 i EUF-fördraget fastställs EU-medborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Närmare villkor och begränsningar fastställs i direktiv 2004/38/EG. I det direktivet fastställs de allmänna principer som är tillämpliga på dessa begränsningar och de hänsyn som kan åberopas för att motivera sådana åtgärder. Dessa hänsyn utgörs av allmän ordning, säkerhet och hälsa. I detta sammanhang kan inskränkningar i den fria rörligheten vara motiverade om de är proportionerliga och icke-diskriminerande. Denna förordning är inte avsedd att föreskriva ytterligare grunder för begränsning av rätten till fri rörlighet för personer, utöver de som föreskrivs i kapitel VI i direktiv 2004 / 38/EG .

(17)

När verksamhet som utförs i enlighet med denna förordning inbegriper behandling av personuppgifter bör denna behandling ske i enlighet med den tillämpliga unionslagstiftningen om skydd av personuppgifter , nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679  (1a) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018 / 1725  (1b) .

(18)

Åtgärderna för att återupprätta och underlätta den fria rörligheten för personer samt andra åtgärder som påverkar den fria rörligheten för personer enligt denna förordning grundar sig på artikel 21 i EUF-fördraget och kompletterar direktiv 2004/38/EG utan att det påverkar dess tillämpning vid krissituationer på den inre marknaden. Sådana åtgärder bör inte leda till att inskränkningar i den fria rörligheten tillåts eller motiveras i strid med fördragen eller andra bestämmelser i unionsrätten .

(18)

I denna förordning fastställs rättigheter och skyldigheter för ekonomiska aktörer, särskilt fysiska eller juridiska personer, inbegripet tillfälliga företagssammanslutningar, som erbjuder produkter eller tjänster av avgörande betydelse på marknaden. Dessutom definieras kritiskt viktiga områden som är av systemisk och avgörande betydelse för den inre marknadens funktion, särskilt områden som rör gränsöverskridande fri rörlighet för varor, tjänster eller personer, till exempel på områdena livsmedel, transport, underhåll, hälso- och sjukvård eller informationsteknik .

(19)

I artikel 45 i EUF-fördraget fastställs arbetstagares rätt till fri rörlighet, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar de befintliga åtgärderna för att stärka den fria rörligheten för personer, öka öppenheten och tillhandahålla administrativt bistånd vid krissituationer på den inre marknaden. Sådana åtgärder omfattar inrättandet och tillhandahållandet av gemensamma kontaktpunkter för arbetstagare och deras företrädare i medlemsstaterna och på unionsnivå under bevaknings- och krislägena för den inre marknaden enligt denna förordning.

(19)

För att säkerställa en väl fungerande inre marknad bör det genom denna förordning inrättas en nämnd för krissituationer och resiliens på den inre marknaden (”nämnden”) som ska ge kommissionen råd om lämpliga åtgärder för att förutse, förebygga eller reagera på effekterna av en kris. Europaparlamentet bör kunna utse en expert till medlem av nämnden. Kommissionen bör bjuda in företrädare för andra krisrelevanta organ på unionsnivå som observatörer till relevanta möten i nämnden, inbegripet, när så är lämpligt, företrädare för Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Kommissionen bör säkerställa att Europaparlamentet får alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas företrädare. Europaparlamentet bör också systematiskt ha tillträde till mötena i den nämnd som medlemsstaternas experter bjuds in till. Företrädare för Eftastater bör kunna delta som observatörer i enlighet med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och i enlighet med de bilaterala avtalen mellan unionen och Schweiziska edsförbundet. Nämnden bör särskilt bistå och ge råd till kommissionen om åtgärder som påverkar den fria rörligheten för varor, tjänster och personer, inbegripet arbetstagare, med särskilt fokus på mobila arbetstagare, inbegripet gränsarbetare och gränspendlare.

(20)

Om medlemsstaterna antar åtgärder som påverkar den fria rörligheten för varor eller personer eller friheten att tillhandahålla tjänster som förberedelse inför och under krissituationer på den inre marknaden bör de begränsa sådana åtgärder till vad som är nödvändigt och häva dem så snart situationen tillåter det. Sådana åtgärder bör respektera principerna om proportionalitet och icke-diskriminering och bör ta hänsyn till den särskilda situationen för gränsregioner .

(20)

Det är mycket viktigt att garantera större öppenhet och ansvarsskyldighet, särskilt i kristider, i linje med de värden som unionen bygger på. Europaparlamentet spelar en nyckelroll när det gäller att säkerställa demokratisk ansvarsskyldighet. Denna förordning bör därför fastställa regler för att stärka dialogen om nödsituationer och resiliens mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet .

(21)

Aktiveringen av krisläget för den inre marknaden bör utlösa en skyldighet för medlemsstaterna att anmäla krisrelaterade inskränkningar i den fria rörligheten .

(21)

För att säkerställa effektiv samordning och informationsutbyte i nödsituationer fastställs i denna förordning en skyldighet för medlemsstaterna att utse centrala kontaktkontor som ska ansvara för kontakterna med det centrala kontaktkontor på unionsnivå som utsetts av kommissionen och med de centrala kontaktkontoren i andra medlemsstater .

(22)

När kommissionen undersöker om anmälda förslag till åtgärder eller antagna åtgärder är förenliga med proportionalitetsprincipen bör den ta vederbörlig hänsyn till krissituationens utveckling och till faktumet att den information som står till medlemsstaternas förfogande ofta är begränsad när de försöker minska framväxande risker i samband med krisen. Kommissionen kan, om det är motiverat och nödvändigt med hänsyn till omständigheterna och på grundval av den information som finns tillgänglig, inklusive specialiserad eller vetenskaplig information, ta sakförhållandena i medlemsstaternas argument i beaktande och anföra försiktighetsprincipen som skäl för att göra inskränkningar i den fria rörligheten för personer. Det är kommissionens uppgift att säkerställa att sådana åtgärder är förenliga med unionsrätten och inte skapar omotiverade hinder för den inre marknadens funktion. Kommissionen bör reagera på medlemsstaternas anmälningar så snart som möjligt, med beaktande av omständigheterna för den aktuella krisen, och senast inom de tidsfrister som fastställs i denna förordning .

(22)

Resiliens är avgörande för förverkligandet av ett av de slutliga målen att den inre marknaden ska stödja unionens ekonomi. Denna förordning bör skapa förutsättningar för att kunna förutse händelser och kriser, med utgångspunkt i fortlöpande analyser av mycket viktiga områden i den inre marknadens ekonomi och unionens kontinuerliga framsynsarbete. För att säkerställa krisberedskapen hos alla aktörer är det nödvändigt att fastställa bestämmelser om stresstester åtminstone vartannat år, och om utbildningar och krisprotokoll med deltagande av inte bara relevanta nationella myndigheter utan även berörda parter såsom företag, arbetsmarknadens parter och experter. Det är också viktigt att fastställa regler om strategiska reserver av varor av avgörande betydelse för att säkerställa ett korrekt informationsutbyte och ge stöd till medlemsstaterna för att hjälpa dem att samordna och effektivisera sina insatser.

(23)

För att säkerställa att de särskilda krisåtgärder avseende den inre marknaden som föreskrivs i denna förordning endast används om det är absolut nödvändigt för att hantera en viss krissituation på den inre marknaden , bör sådana åtgärder kräva enskild aktivering genom genomförandeakter från kommissionen, i vilka skälen till en sådan aktivering och de krisnödvändiga varor eller tjänster som omfattas av sådana åtgärder anges .

(23)

För att fastställa kritiska sektorer bör en metod fastställas med beaktande av särskilda kriterier, nämligen handelsflöden, efterfrågan och utbud , koncentration av utbudet, produktion och produktionskapacitet i unionen och globalt i olika led i värdekedjan och det ömsesidiga beroendet mellan ekonomiska aktörer .

(24)

För att säkerställa att genomförandeakterna är proportionella och att de ekonomiska aktörernas roll i krishanteringen respekteras på vederbörligt sätt bör kommissionen dessutom bara använda aktiveringen av krisläget för den inre marknaden om de ekonomiska aktörerna inte kan tillhandahålla en lösning på frivillig basis inom rimlig tid. Orsaken till detta bör anges i varje sådan akt, och med beaktande av den aktuella krisens särskilda omständigheter.

(24)

Det är viktigt att identifiera och övervaka leveranskedjorna för varor, tjänster av avgörande betydelse under bevakningsläget samt den fria rörligheten för kategorier av arbetstagare av avgörande betydelse före en krissituation på den inre marknaden. För att ta hänsyn till aktiveringen av bevakningsläget och de potentiella konsekvenser för den inre marknadens funktion som det aktiverar, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för aktiveringen av detta läge i enlighet med artikel 291.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Bevakningsläget bör aktiveras för en period på högst sex månader med möjlighet till en förlängning av samma varaktighet, med vederbörlig hänsyn till yttrandet från nämnden. Kommissionen bör lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om sina slutsatser om den övervakning som utförs under bevakningsläget av leveranskedjorna för varor, tjänster av avgörande betydelse, den fria rörligheten för kategorier av arbetstagare av avgörande betydelse och inventeringen av de mest relevanta ekonomiska aktörerna .

(25)

Begäranden om information av ekonomiska aktörer bör endast användas av kommissionen om den information som krävs för att kunna hantera en krissituation på den inre marknaden på ett lämpligt sätt, t.ex. information som krävs för kommissionens upphandling på medlemsstaternas vägnar eller för bedömning av produktionskapaciteten hos tillverkare av krisnödvändiga varor vars leveranskedjor har utsatts för störningar, inte kan erhållas från allmänt tillgängliga källor eller med hjälp av information som tillhandahållits på frivillig basis .

(25)

Kommissionen bör noggrant bedöma hur allvarliga störningarna av den inre marknadens funktion är och effekterna av en kris på grundval av konkreta och tillförlitliga bevis och med vederbörlig hänsyn till de kriterier som fastställs i denna förordning .

(26)

När det är nödvändigt att aktivera krisläget för den inre marknaden bör detta också leda till tillämpningen av vissa krishanteringsförfaranden som inför justeringar av regler om utformning, tillverkning, bedömning av överensstämmelse och utsläppande på marknaden av varor som omfattas av harmoniserade unionsregler. Dessa krishanteringsförfaranden bör möjliggöra att produkter som betecknas som krisnödvändiga varor snabbt kan släppas ut på marknaden i en krissituation. Organ för bedömning av överensstämmelse bör prioritera bedömningen av överensstämmelse för krisnödvändiga varor framför eventuella pågående ansökningar för andra produkter. Å andra sidan ska nationella behöriga myndigheter, i de fall där förfarandena för bedömning av överensstämmelse försenas i onödan, kunna utfärda tillstånd för produkter som inte har genomgått de tillämpliga förfarandena för bedömning av överensstämmelse för utsläppande på deras respektive marknad, förutsatt att de uppfyller de tillämpliga säkerhetskraven. Sådana tillstånd bör endast vara giltiga på den utfärdande medlemsstatens territorium och vara begränsade till varaktigheten för krissituationen på den inre marknaden . För att främja ökad försörjning av krisnödvändiga produkter bör dessutom viss flexibilitet införas när det gäller mekanismen för presumtion om överensstämmelse. Vid en krissituation på den inre marknaden bör tillverkare av krisnödvändiga varor även kunna förlita sig på nationella och internationella standarder som ger en skyddsnivå som är likvärdig med harmoniserade europeiska standarder. Om det inte finns harmoniserade europeiska standarder eller om det blir orimligt svårt att uppfylla dem på grund av störningarna på den inre marknaden bör kommissionen kunna utfärda gemensamma tekniska specifikationer för frivillig eller obligatorisk tillämpning så att tillverkarna får färdiga tekniska lösningar.

(26)

För att ta hänsyn till den exceptionella karaktären hos och potentiella långtgående konsekvenser av aktiveringen av krisläget för den inre marknaden, som skulle kunna inverka negativt på den fria rörligheten för varor, tjänster och personer , och för att säkerställa lämplig offentlig granskning, bör krisläget för den inre marknaden endast aktiveras genom en lagstiftningsakt i form av ett beslut om ett förslag från kommissionen som snabbt antas gemensamt av Europaparlamentet och rådet. För att hantera behovet av snabbt beslutsfattande i kristider skulle beslut om aktivering av krisläget för den inre marknaden kunna antas med hjälp av brådskande förfaranden, eftersom dessa förfaranden redan har använts framgångsrikt tidigare .

(27)

Införandet av dessa krisrelevanta anpassningar av de relevanta sektorsspecifika harmoniserade unionsreglerna kräver riktade justeringar av följande 19 sektorsspecifika ramar: direktiv 2000/14/EG, direktiv 2006/42/EU, direktiv 2010/35/EU, direktiv 2013/29/EU, direktiv 2014/28/EU, direktiv 2014/29/EU, direktiv 2014/30/EU, direktiv 2014/31/EU, direktiv 2014/32/EU, direktiv 2014/33/EU, direktiv 2014/34/EU, direktiv 2014/35/EU, direktiv 2014/53/EU, direktiv 2014/68/EU, förordning (EU) 2016/424, förordning (EU) 2016/425, förordning (EU) 2016/426, förordning (EU) 2019/1009 och förordning (EU) 305/2011. Aktiveringen av krisförfarandena bör ske på villkor att krisläget för den inre marknaden aktiveras , och bör begränsas till produkter som betecknas som krisnödvändiga varor.

(27)

Aktiveringen av krisförfarandena bör ske på villkor att krisläget för den inre marknaden aktiveras, och bör begränsas till produkter som betecknas som krisnödvändiga varor. Därför bör aktiveringen av krisläget för den inre marknaden vid behov också utlösa tillämpningen av vissa krishanteringsförfaranden som styr konstruktion, tillverkning, bedömning av överensstämmelse och utsläppande på marknaden av varor som omfattas av harmoniserade unionsregler eller omfattas av det allmänna ramverket för säkerhet, begränsat till produkter som betecknas som krisnödvändiga varor.

(28)

I fall där det föreligger betydande risker för den inre marknadens funktion eller råder allvarlig brist eller exceptionellt hög efterfrågan på varor av strategisk betydelse kan åtgärder på unionsnivå som syftar till att säkerställa tillgången på krisnödvändiga produkter , t.ex . prioritetsklassade order, vara absolut nödvändiga för att den inre marknadens ska kunna återgå till att fungera normalt igen .

(28)

Inskränkningar i den fria rörligheten för varor, tjänster och personer som införs av medlemsstaterna bör förbjudas, såvida de inte är icke-diskriminerande, motiverade och proportionella. Det bör inte vara möjligt att upphäva de grundläggande friheter som fastställs i fördraget i kristider och medlemsstaterna bör inte använda nödsituationen som en förevändning för att anta restriktioner som går utöver bestämmelserna i fördraget. Varje reaktion på en krissituation på den inre marknaden bör strikt följa sådana regler samt de regler som fastställs i denna förordning. Om medlemsstaterna antar åtgärder som påverkar den fria rörligheten för varor eller personer eller friheten att tillhandahålla tjänster som förberedelse inför och under krissituationer på den inre marknaden bör de begränsa sådana åtgärder till vad som är nödvändigt och avlägsna dem så snart krisläget avaktiveras eller tidigare , när de inte längre behövs . Sådana åtgärder bör respektera principerna om proportionalitet och icke-diskriminering och bör ta hänsyn till den särskilda situationen för gränsregioner.

(29)

För att dra nytta av kommissionens köpkraft och förhandlingsposition under bevaknings- och krislägena för den inre marknaden bör medlemsstaterna kunna begära att kommissionen upphandlar för deras räkning .

(29)

Organisationer som företräder ekonomiska aktörer har framfört att aktörerna inte hade tillräcklig information om medlemsstaternas krishanteringsåtgärder under pandemin, dels på grund av att de inte visste var sådan information fanns att tillgå, dels på grund av språkliga begränsningar och den administrativa bördan av att göra upprepade förfrågningar i alla medlemsstater, särskilt med ett regelverk som ständigt förändrades. Detta hindrade aktörerna från att fatta välgrundade affärsbeslut om i vilken utsträckning de kunde förlita sig på sin rätt till fri rörlighet eller fortsätta affärsverksamheten över gränserna under krisen. Tillgången till information om krishanteringsåtgärder på nationell nivå och unionsnivå måste förbättras.

(30)

Om det råder allvarlig brist på krisnödvändiga produkter eller tjänster på den inre marknaden under en krissituation på den inre marknaden , och det är uppenbart att de ekonomiska aktörer som är verksamma på den inre marknaden inte producerar sådana varor, men i princip skulle kunna ställa om sina produktionslinjer eller inte skulle ha tillräcklig kapacitet att kunna tillhandahålla de varor eller tjänster som behövs, bör kommissionen kunna rekommendera medlemsstaterna att som en sista utväg vidta åtgärder för att underlätta för eller begära att tillverkarnas produktionskapacitet eller tjänsteleverantörernas kapacitet att tillhandahålla krisnödvändiga tjänster utökas eller ställs om. I detta fall skulle kommissionen informera medlemsstaterna om hur allvarlig bristen är och vilken typ av krisnödvändiga varor eller tjänster som behövs och ge stöd och råd i fråga om flexibiliteten i EU:s regelverk för sådana ändamål .

(30)

I artikel 21 i EUF-fördraget fastställs unionsmedborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier , om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Närmare villkor och begränsningar fastställs i direktiv 2004/38/EG. I det direktivet fastställs de allmänna principer som är tillämpliga på de begränsningar och de hänsyn som kan åberopas för att motivera sådana åtgärder. Dessa hänsyn utgörs av allmän ordning, säkerhet och hälsa. I detta sammanhang kan inskränkningar i den fria rörligheten vara motiverade om de är proportionerliga och icke-diskriminerande. Denna förordning är inte avsedd att föreskriva ytterligare grunder för begränsning av rätten till fri rörlighet för personer, utöver de som föreskrivs i kapitel VI i direktiv 2004/38/EG .

(31)

De åtgärder som säkerställer flexibilitet i regelverket skulle ge kommissionen möjlighet att rekommendera att medlemsstaterna påskyndar de tillståndsförfaranden som krävs för att öka kapaciteten att producera krisnödvändiga varor eller tillhandahålla krisnödvändiga tjänster .

(31)

De åtgärder för att underlätta den fria rörligheten för personer och alla andra åtgärder som påverkar den fria rörligheten för personer och som föreskrivs i denna förordning grundar sig på artikel 21 i EUF-fördraget och kompletterar direktiv 2004/38/EG, utan att påverka dess tillämpning i händelse av nödsituationer på den inre marknaden. Sådana åtgärder bör inte leda till att inskränkningar i den fria rörligheten tillåts eller motiveras i strid med fördragen eller andra bestämmelser i unionsrätten .

(32)

För att säkerställa att krisnödvändiga varor finns tillgängliga under en krissituation på den inre marknaden bör kommissionen dessutom kunna uppmana de ekonomiska aktörer som är verksamma i krisnödvändiga leveranskedjor att prioritera order på insatsvaror som krävs för produktionen av krisnödvändiga slutprodukter, eller att prioritera order på själva slutprodukterna. Om en ekonomisk aktör vägrar att acceptera och prioritera sådana order, efter det att objektiva bevis läggs fram för att tillgången till krisnödvändiga varor är absolut nödvändig, bör kommissionen kunna uppmana de berörda ekonomiska aktörerna att acceptera och prioritera vissa order, vars fullgörande kommer att ha företräde framför andra privaträttsliga eller offentligrättsliga skyldigheter . Om en order inte accepteras bör aktören i fråga ange giltiga skäl till att avslå begäran . Kommissionen får offentliggöra en sådan motiverad förklaring eller delar av den, med vederbörlig hänsyn till affärshemligheter .

(32)

I artikel 45 i EUF-fördraget fastställs arbetstagares rätt till fri rörlighet, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar de befintliga åtgärderna för att underlätta den fria rörligheten för personer, öka öppenheten och tillhandahålla administrativt bistånd vid krissituationer på den inre marknaden. Sådana åtgärder inbegriper att inrätta gemensamma kontaktpunkter och göra dem tillgängliga för arbetstagare och deras företrädare i medlemsstaterna och på unionsnivå under bevaknings- och krislägena för den inre marknaden enligt denna förordning . Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att använda befintliga instrument för att inrätta och driva dessa kontaktpunkter . Sådana kontaktpunkter bör vara aktiva utanför krisläget och bör bidra till kommunikationen mellan medlemsstaterna och med nämnden .

(33)

För att säkerställa tillgången på krisnödvändiga varor under en krissituation på den inre marknaden kan kommissionen dessutom rekommendera att medlemsstaterna fördelar strategiska reserver, med vederbörlig hänsyn till principerna om solidaritet, nödvändighet och proportionalitet .

(33)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller möjligheten att anta stödåtgärder för att underlätta den fria rörligheten för personer. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 .

(34)

När verksamhet som utförs i enlighet med denna förordning inbegriper behandling av personuppgifter bör denna behandling ske i enlighet med den tillämpliga unionslagstiftningen om skydd av personuppgifter , nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725  (41) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679  (42) .

(34)

Aktiveringen av bevaknings- eller krisläget för den inre marknaden bör utlösa en skyldighet för medlemsstaterna att underrätta kommissionen om antagandet av åtgärder avseende krisnödvändiga begränsningar av den fria rörligheten för varor , friheten att tillhandahålla tjänster och den fria rörligheten för personer, inbegripet arbetstagare, tillsammans med en förklaring som motiverar införandet av sådana åtgärder. I uttalandet om sådana åtgärders proportionalitet bör hänsyn tas till åtgärdernas effekter, omfattning och förväntade varaktighet .

(35)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller möjligheten att anta stödåtgärder för att underlätta den fria rörligheten för personer och upprättandet av en förteckning över enskilda mål (kvantiteter och tidsfrister) för dessa strategiska reserver som medlemsstaterna bör upprätthålla , så att initiativets mål uppnås. Dessutom bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller aktiveringen av bevakningsläget och bevakningsåtgärder , så att de strategiska leveranskedjorna kan övervakas noggrant och uppbyggnaden av strategiska reserver för varor och tjänster av strategisk betydelse kan samordnas. Kommissionen bör även tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller aktiveringen av vissa krishanteringsåtgärder vid en krissituation på den inre marknaden, för att möjliggöra snabba och samordnade insatser. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 .

(35)

När kommissionen undersöker om anmälda förslag till åtgärder eller antagna åtgärder är förenliga med proportionalitetsprincipen bör den ta vederbörlig hänsyn till krissituationens utveckling och till faktumet att den information som står till medlemsstaternas förfogande ofta är begränsad när de försöker minska framväxande risker i samband med krisen. Kommissionen kan , om det är motiverat och nödvändigt med hänsyn till omständigheterna och på grundval av den information som finns tillgänglig , inklusive specialiserad eller vetenskaplig information, ta sakförhållandena i medlemsstaternas argument i beaktande. Det är kommissionens uppgift att säkerställa att sådana åtgärder är förenliga med unionsrätten och inte skapar omotiverade hinder för den inre marknadens funktion. Kommissionen bör reagera på medlemsstaternas anmälningar så snart som möjligt, med beaktande av omständigheterna för den aktuella krisen, och senast inom de tidsfrister som fastställs i denna förordning .

(36)

Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Förordningen respekterar de ekonomiska aktörernas rätt till privatliv enligt artikel 7 i stadgan, rätten till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i stadgan, rätten till näringsfrihet och avtalsfrihet enligt artikel 16 i stadgan, rätten till egendom enligt artikel 17 i stadgan, förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder enligt artikel 26 i stadgan samt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol enligt artikel 47 i stadgan. Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Förordningen bör inte påverka arbetsmarknadsparternas självständighet enligt EUF-fördraget .

(36)

Om kommissionen finner att de anmälda åtgärderna inte är förenliga med unionsrätten får den utfärda ett beslut om att den berörda medlemsstaten ska ändra eller avstå från att anta det anmälda förslaget till åtgärd. Antagandet av beslut påverkar inte kommissionens befogenheter i egenskap av fördragens väktare , med ansvar för att säkerställa respekten för den fria rörligheten för varor, tjänster och personer . För att garantera ett effektivt genomförande av denna förordning bör kommissionen vidta effektiva åtgärder mot överträdelser av unionsrätten genom överträdelseförfaranden .

(37)

Unionen står fast vid sitt fulla engagemang för internationell solidaritet och stöder helhjärtat principen att alla åtgärder som anses nödvändiga enligt denna förordning, inklusive de som krävs för att förebygga eller avhjälpa allvarliga brister, genomförs på ett målinriktat , öppet redovisat, proportionerligt och tillfälligt sätt och i överensstämmelse med skyldigheterna inom ramen för WTO .

(37)

För att säkerställa att medborgare, konsumenter, ekonomiska aktörer och arbetstagare och deras företrädare får stöd i händelse av en nödsituation är det viktigt att inrätta nationella gemensamma kontaktpunkter och en gemensam kontaktpunkt på unionsnivå. Medlemsstaterna bör säkerställa att det är möjligt för alla som påverkas av nationella krishanteringsåtgärder att få relevant information från de behöriga myndigheterna , på ett klart och begripligt språk och på ett lättillgängligt sätt för personer med funktionsnedsättning .

(38)

Unionsramen bör omfatta interregionala inslag för att fastställa enhetliga, sektorsövergripande och gränsöverskridande bevaknings- och krishanteringsåtgärder för den inre marknaden, särskilt med beaktande av resurser , kapacitet och sårbarheter i angränsande regioner, i synnerhet gränsregioner .

(38)

För att säkerställa att de särskilda krisåtgärder avseende den inre marknaden som föreskrivs i denna förordning endast används om det är absolut nödvändigt för att hantera en viss krissituation på den inre marknaden, bör sådana åtgärder kräva enskild aktivering genom genomförandeakter från kommissionen , i vilka skälen till en sådan aktivering och de krisnödvändiga varor eller tjänster som omfattas av sådana åtgärder anges .

(39)

När så är lämpligt bör kommissionen också på unionens vägnar inleda samråd eller samarbeten med relevanta tredjeländer, med särskild uppmärksamhet på utvecklingsländer, i syfte att hitta samarbetslösningar för att åtgärda störningar i leveranskedjan, i enlighet med internationella förpliktelser. Detta bör i lämpliga fall inbegripa samordning i relevanta internationella forum.

(39)

För att säkerställa att genomförandeakterna är proportionella och att de ekonomiska aktörernas roll i krishanteringen respekteras på vederbörligt sätt bör kommissionen dessutom bara använda aktiveringen av krisläget för den inre marknaden om de ekonomiska aktörerna inte kan tillhandahålla en lösning på frivillig basis inom rimlig tid. Skälen till en sådan aktivering bör anges i varje rättsakt och bör ta hänsyn till alla särskilda aspekter av en kris .

(40)

I syfte att inrätta en ram för krisprotokoll bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera den rättsliga ram som fastställs i denna förordning genom att närmare ange formerna för medlemsstaternas och unionens myndigheter under bevaknings- och krislägena för den inre marknaden, säkert informationsutbyte samt risk- och kriskommunikation. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter .

(40)

Begäranden om information till ekonomiska aktörer bör användas av kommissionen som en sista utväg endast om den information som är nödvändig för att på ett adekvat sätt reagera på en krissituation på den inre marknaden, såsom information som är nödvändig för upphandling av kommissionen på medlemsstaternas vägnar eller för att uppskatta produktionskapaciteten hos tillverkare av krisnödvändiga varor vars leveranskedjor har störts, inte kan erhållas från allmänt tillgängliga källor eller till följd av information som tillhandahålls frivilligt på annat sätt, i samarbete med nämnden och medlemsstaterna .

(41)

Rådets förordning (EG) nr 2679/98 som föreskriver en mekanism för bilaterala diskussioner om hinder för den inre marknadens funktion har sällan använts och är föråldrad. En utvärdering av den förordningen har visat att de lösningar som den ger inte är anpassade till de verkliga förhållandena vid komplexa kriser , som inte inskränker sig till incidenter vid två grannmedlemsstaters gränser. Den bör därför upphävas.

(41)

Om det föreligger betydande risker för den inre marknadens funktion eller om det råder allvarliga brister eller en exceptionellt hög efterfrågan på varor av avgörande betydelse, kan åtgärder på unionsnivå som syftar till att säkerställa tillgången på krisnödvändiga varor , såsom prioritetsklassade order, visa sig vara nödvändiga för att återställa den inre marknadens normala funktion .

(41a)

Om det råder allvarlig brist på krisnödvändiga varor och tjänster på den inre marknaden under en krissituation på den inre marknaden, och det är uppenbart att de ekonomiska aktörer som är verksamma på den inre marknaden inte producerar sådana varor, men i princip skulle kunna ställa om sina produktionslinjer eller skulle ha tillräcklig kapacitet för att tillhandahålla nödvändiga varor eller tjänster, bör kommissionen som en sista utväg kunna rekommendera medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta eller begära att tillverkarnas produktionskapacitet eller tjänsteleverantörernas kapacitet att tillhandahålla krisnödvändiga tjänster ökar eller används för nya ändamål. I samband med detta bör kommissionen informera medlemsstaterna om hur allvarlig bristen är och vilken typ av krisnödvändiga varor och tjänster som är nödvändiga och bör tillhandahålla stöd och rådgivning när det gäller flexibiliteten i unionens regelverk för sådana ändamål.

(41b)

De åtgärder som säkerställer regleringsmässig flexibilitet skulle göra det möjligt för kommissionen att rekommendera att medlemsstaterna påskyndar de förfaranden för beviljande av tillstånd som krävs för att öka kapaciteten att producera krisnödvändiga varor eller tillhandahålla krisnödvändiga tjänster.

(41c)

För att säkerställa att krisnödvändiga varor finns tillgängliga under en krissituation på den inre marknaden bör kommissionen dessutom kunna uppmana de ekonomiska aktörer som är verksamma i krisnödvändiga leveranskedjor att prioritera order på krisnödvändiga varor eller order på insatsvaror som krävs för produktionen av krisnödvändiga varor. Om en ekonomisk aktör vägrar att acceptera och prioritera sådana order, trots att objektiva bevis läggs fram för att tillgången till krisnödvändiga varor är absolut nödvändig, bör kommissionen kunna uppmana de berörda ekonomiska aktörerna att acceptera och prioritera vissa order, vars fullgörande kommer att ha företräde framför andra privaträttsliga eller offentligrättsliga skyldigheter. Om en order inte accepteras bör aktören i fråga ange giltiga skäl till att avslå begäran.

(41d)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på aktivering av särskilda krishanteringsåtgärder, nämligen prioritetsklassade order, under en krissituation på den inre marknaden, för att möjliggöra snabba och samordnade insatser. Den prioritetsklassade ordern bör läggas till ett rättvist och rimligt pris, i förekommande fall inbegripet lämplig ersättning för alla merkostnader som den ekonomiska aktören ådrar sig, inbegripet kostnader som uppstår till följd av exempelvis kontrakt utanför unionen eller ändringar av produktionslinjer. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(41e)

Om allvarliga brister på krisnödvändiga varor och tjänster påverkar en medlemsstat får den berörda medlemsstaten dessutom informera kommissionen om detta och ange vilka kvantiteter som behövs. Kommissionen bör vidarebefordra informationen till alla behöriga myndigheter och effektivisera samordningen av medlemsstaternas svar. För att säkerställa tillgången på krisnödvändiga varor under en krissituation på den inre marknaden kan kommissionen dessutom rekommendera att medlemsstaterna fördelar strategiska reserver, med vederbörlig hänsyn till principerna om solidaritet, nödvändighet och proportionalitet.

(41f)

För att dra nytta av kommissionens köpkraft och förhandlingsposition under krisläget för den inre marknaden bör medlemsstaterna kunna begära att kommissionen upphandlar för deras räkning. Det är också viktigt att säkerställa att medlemsstaterna samordnar sina åtgärder med stöd av kommissionen och nämnden innan de inleder förfaranden för upphandling av krisnödvändiga varor och tjänster. Öppenhet är en central princip för effektiv offentlig upphandling som förbättrar konkurrensen, ökar effektiviteten och skapar lika villkor. Europaparlamentet bör informeras om förfaranden för gemensamma upphandlingar enligt denna förordning och, på begäran, beviljas tillgång till de kontrakt som ingås till följd av dessa förfaranden, under förutsättning att kommersiellt känsliga uppgifter, inbegripet affärshemligheter, skyddas på lämpligt sätt.

(41g)

Det är nödvändigt att fastställa regler om digitala verktyg för att säkerställa beredskap vid hantering av eventuella framtida nödsituationer i tid och på ett effektivt sätt, samt för att garantera en fortsatt fungerande inre marknad, fri rörlighet för varor, tjänster och personer i kristider och tillgången till krisnödvändiga varor och tjänster för medborgare, företag och offentliga myndigheter. När kommissionen inrättar sådana verktyg bör den sträva efter att säkerställa interoperabilitet med redan befintliga digitala verktyg, såsom informationssystemet för den inre marknaden (IMI), för att undvika dubbla krav och ytterligare administrativa bördor. Denna förordning bör också fastställa regler för lämplig samordning, samarbete och informationsutbyte och inrätta digitala verktyg för att garantera att snabbkörfält för kritiska varor och tjänster fungerar, i syfte att påskynda tillstånds-, registrerings- eller deklarationsförfaranden. För att öka deltagandet av alla ekonomiska aktörer, särskilt företag och det civila samhället, bör kommissionen dessutom inrätta en plattform för berörda parter för att underlätta och uppmuntra frivilliga insatser vid nödsituationer på den inre marknaden.

(41h)

Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Förordningen respekterar särskilt de ekonomiska aktörernas rätt till privatliv enligt artikel 7 i stadgan, rätten till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i stadgan, rätten till näringsfrihet och avtalsfrihet enligt artikel 16 i stadgan, rätten till egendom enligt artikel 17 i stadgan, förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder enligt artikel 28 i stadgan samt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol enligt artikel 47 i stadgan.

(41i)

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(41j)

Kommissionen bör göra en utvärdering av denna förordnings ändamålsenlighet och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, inbegripet en utvärdering av nämndens arbete, stresstester, utbildnings- och krisprotokoll, kriterierna för aktivering av krisläget samt användningen av digitala verktyg. Dessutom bör rapporter lämnas in efter avaktiveringen av krislägena. Dessa rapporter bör innehålla en utvärdering av hur krishanteringssystemet fungerar och av krisåtgärdernas inverkan på de grundläggande rättigheterna, såsom näringsfriheten, friheten att söka arbete och att arbeta samt förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder, inbegripet strejkrätten. Denna förordning bör inte tolkas som att den påverkar rätten till kollektiva förhandlingar och rätten att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), inbegripet arbetstagares och arbetstagares rätt att vidta kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk. Vidare bör inte förordningen påverka arbetsmarknadsparternas självständighet enligt EUF-fördraget.

(41k)

Alla åtgärder enligt denna förordning bör vara förenliga med unionens förpliktelser enligt relevant internationell rätt. Unionen står fast vid sitt fulla engagemang för internationell solidaritet och stöder helhjärtat principen att alla åtgärder som anses nödvändiga enligt denna förordning, inklusive de som krävs för att förebygga eller avhjälpa allvarliga brister, genomförs på ett målinriktat, öppet redovisat, proportionerligt och tillfälligt sätt och i överensstämmelse med skyldigheterna inom ramen för WTO.

(41l)

Unionsramen bör omfatta interregionala inslag för att fastställa enhetliga, sektorsövergripande och gränsöverskridande bevaknings- och krishanteringsåtgärder för den inre marknaden, särskilt med beaktande av resurser, kapacitet och sårbarheter i angränsande regioner, i synnerhet gränsregioner.

(41m)

I syfte att inrätta en ram med krisprotokoll bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av denna förordning genom att närmare specificera formerna för samarbete mellan medlemsstaterna och unionens myndigheter under bevaknings- och krislägena på den inre marknaden samt formerna för säkert informationsutbyte och risk- och kriskommunikation. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(41n)

Rådets förordning (EG) nr 2679/98 föreskriver en mekanism för bilaterala diskussioner och anmälning av hinder för den inre marknadens funktion. För att undvika dubbla anmälningskrav i krissituationer bör den förordningen därför ändras i enlighet med detta. Förordning (EG) nr 2679/98 bör inte på något sätt påverka utövandet av de grundläggande rättigheter som erkänns på unionsnivå, inklusive rätten eller friheten att strejka eller att vidta annan åtgärd som omfattas av specifika arbetsmarknadsmodeller i medlemsstaterna, i enlighet med nationell rätt. Inte heller bör det påverka rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal eller att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning.

a)

En rådgivande grupp som ska ge kommissionen råd om lämpliga åtgärder för att förutse, förebygga eller hantera effekterna av en kris på den inre marknaden.

b)

Åtgärder för att inhämta, dela och utbyta relevant information.

c)

Beredskapsåtgärder som syftar till framförhållning och planering.

d)

Åtgärder för att hantera effekter på den inre marknaden av betydande incidenter som ännu inte har lett till en krissituation på den inre marknaden (bevakning av den inre marknaden), däribland en uppsättning bevakningsåtgärder.

e)

Åtgärder för att hantera krissituationer på den inre marknaden, däribland en uppsättning krishanteringsåtgärder.

a)

läkemedel enligt definitionen i artikel 2 .2 i direktiv 2001/83/EG,

a)

läkemedel enligt definitionen i artikel 1 .2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG,

c)

andra medicinska motåtgärder enligt definitionen i artikel 3. 8 i förordning (EU) …/… om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa  (44) och som ingår i den förteckning som upprättats i enlighet med artikel 6.1 i förslaget till rådets förordning (EU) …/ … om en ram för åtgärder som ska säkerställa försörjning av krisnödvändiga medicinska motåtgärder  (45) ,

c)

andra medicinska motåtgärder enligt definitionen i artikel 3. 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022 / 2371  (45) ,

f)

finansiella tjänster, såsom bank-, kredit-, försäkrings- och återförsäkringsverksamhet, tjänstepensioner eller privata pensioner, värdepapper, investeringsfonder, betalnings- och investeringsrådgivning, inklusive de tjänster som förtecknas i bilaga I till direktiv 2013/36, samt avvecklings- och clearingverksamhet, rådgivnings- och förmedlingstjänster och andra därtill anknutna finansiella tjänster.

f)

finansiella tjänster, såsom bank-, kredit-, försäkrings- och återförsäkringsverksamhet, tjänstepensioner eller privata pensioner, värdepapper, investeringsfonder, betalnings- och investeringsrådgivning, inklusive de tjänster som förtecknas i bilaga I till direktiv 2013/36 /EU , samt avvecklings- och clearingverksamhet, rådgivnings- och förmedlingstjänster och andra därtill anknutna finansiella tjänster.

a)

på unionens vägnar inleda samråd eller samarbeten med relevanta tredjeländer, med särskild tonvikt på utvecklingsländer, i syfte att hitta samarbetslösningar för att undvika störningar i leveranskedjan, i enlighet med internationella förpliktelser; detta kan i lämpliga fall inbegripa samordning i relevanta internationella forum, eller

b)

bedöma huruvida det är lämpligt att införa exportrestriktioner för varor i linje med unionens internationella rättigheter och förpliktelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/479  (48) .

1.

kris: exceptionell oförutsedd och plötslig, naturlig eller av människan orsakad händelse av extraordinär karaktär och omfattning som inträffar inom eller utanför unionen.

1.

kris: exceptionell, naturlig eller av människan orsakad händelse av extraordinär karaktär och omfattning som inträffar inom eller utanför unionen och som har en negativ inverkan på den fria rörligheten för varor, tjänster eller personer.

2.

bevakningsläge för den inre marknaden: ram för hantering av ett hot om betydande störningar i försörjningen av varor och tjänster av strategisk betydelse som kan utvecklas till en krissituation på den inre marknaden inom de kommande sex månaderna.

2.

bevakningsläge för den inre marknaden: ram för att hantera hotet om en kris som leder till betydande störningar i försörjningen av varor och tjänster av avgörande betydelse och som har potential att utvecklas till en krissituation på den inre marknaden inom de kommande sex månaderna.

3.

krissituation på den inre marknaden: omfattande konsekvens av en kris på den inre marknaden som allvarligt stör den fria rörligheten på den inre marknaden eller funktionen hos de leveranskedjor som är absolut nödvändiga för att kunna upprätthålla viktig samhällelig eller ekonomisk verksamhet på den inre marknaden.

3.

krisläget för den inre marknaden: ram för hantering av en betydande och omfattande konsekvens av en kris på den inre marknaden som allvarligt stör den fria rörligheten för varor, tjänster eller personer, eller funktionen hos de leveranskedjor som är absolut nödvändiga för att kunna upprätthålla viktig samhällelig eller ekonomisk verksamhet på den inre marknaden.

4.

strategiskt viktiga områden: områden som är av central betydelse för unionen och dess medlemsstater, eftersom de är av systemisk och avgörande betydelse för den allmänna säkerheten, tryggheten, ordningen eller folkhälsan , där avbrott, fel, förlust eller förstörelse skulle ha en betydande inverkan på den inre marknadens funktion.

4.

mycket viktiga områden: områden som är av central betydelse för unionen och dess medlemsstater, eftersom de är av systemisk och avgörande betydelse för den allmänna säkerheten, tryggheten, ordningen , folkhälsan eller miljön , där avbrott, fel, förlust eller förstörelse skulle ha en betydande inverkan på den inre marknadens funktion , särskilt den fria rörligheten för varor, tjänster eller personer .

5.

varor och tjänster av strategisk betydelse: varor och tjänster som är absolut nödvändiga för att kunna säkerställa att den inre marknaden fungerar på strategiskt viktiga områden och som inte kan ersättas eller diversifieras.

5.

varor , tjänster och arbetstagare av avgörande betydelse: varor , tjänster och kategorier av arbetstagare som är absolut nödvändiga för att kunna säkerställa att den inre marknaden fungerar på avgörande områden och som inte kan ersättas eller , vid behov, diversifieras.

6.

krisnödvändiga varor och tjänster: varor och tjänster som är absolut nödvändiga för att kunna hantera en kris eller åtgärda krisens effekter på den inre marknaden under en krissituation på den inre marknaden.

7.

strategiska reserver: lager av varor av strategisk betydelse för vilka det kan vara nödvändigt att bygga upp en reserv för att förbereda sig för en krissituation på den inre marknaden och som står under en medlemsstats kontroll .

7.

strategiska reserver: ett lager av varor av avgörande betydelse som står under en medlemsstats kontroll och för vilka det kan vara nödvändigt att bygga upp en reserv för att förbereda sig för en krissituation på den inre marknaden.

a)

Föreslå arrangemang för administrativt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i samband med bevaknings- och krislägena för den inre marknaden som ska ingå i krisprotokollen.

a)

Föreslå arrangemang för administrativt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i samband med bevaknings- och krislägena för den inre marknaden som ska ingå i krisprotokollen som avses i artikel 6.

b)

Göra bedömningar av betydande incidenter som medlemsstaterna har underrättat kommissionen om.

b)

Göra bedömningar av betydande incidenter som medlemsstaterna eller andra berörda parter har underrättat kommissionen om i enlighet med artikel 8, och deras inverkan på den fria rörligheten för varor, tjänster och personer, inbegripet arbetstagare .

ba)

Rekommendera medlemsstaterna att bygga upp en reserv av mycket viktiga varor för att förbereda sig för en krissituation på den inre marknaden, med beaktande av sannolikheten för och konsekvenserna av brister.

bb)

Samla in information om risken för en kris, utföra dataanalyser och tillhandahålla marknadsinformation.

bc)

Samråda med företrädare för ekonomiska aktörer, inklusive små och medelstora företag, och representativa organisationer, samt vid behov arbetsmarknadens parter, för att samla in marknadsinformation.

bd)

Analysera aggregerade data från andra krisrelevanta organ på unionsnivå och internationell nivå.

be)

Upprätthålla en databas över krisåtgärder på nationell nivå och unionsnivå som har använts under tidigare kriser som har påverkat den inre marknaden och dess leveranskedjor.

bf)

Vidta åtgärder för att stärka den inre marknadens motståndskraft i enlighet med denna förordning, såsom att anordna utbildningar och simuleringar och identifiera relevanta ekonomiska aktörer och leveranskedjor som en del av stresstesterna.

a)

Fastställa huruvida det hot som avses i artikel 3.2 föreligger samt omfattningen av ett sådant hot.

a)

Fastställa huruvida kriterierna föreligger för aktivering eller avaktivering av bevakningsläget, särskilt det hot som avses i artikel 3.2 , och omfattningen av ett sådant hot.

b)

Samla in information om framtida utveckling, dataanalyser och marknadsinformation.

c)

Samråda med företrädare för ekonomiska aktörer, inklusive små och medelstora företag, och näringslivet för att samla in marknadsinformation.

d)

Analysera aggregerade data från andra krisrelevanta organ på unionsnivå och internationell nivå.

e)

Underlätta utbyte och delning av information, även med andra relevanta organ och andra krisrelevanta organ på unionsnivå och, när så är lämpligt, tredjeländer, med särskild tonvikt på utvecklingsländer, samt med internationella organisationer.

f)

Upprätthålla en databas över krisåtgärder på nationell nivå och unionsnivå som har använts under tidigare kriser som har påverkat den inre marknaden och dess leveranskedjor.

b)

Fastställa huruvida kriterierna för aktivering eller avaktivering av krisläget har uppfyllts.

b)

Fastställa huruvida kriterierna för aktivering eller avaktivering av krisläget har uppfyllts , på grundval av tillräckliga och tillförlitliga bevis .

c)

Ge råd om genomförandet av de åtgärder som valts för att hantera krissituationen på den inre marknaden på unionsnivå.

e)

Underlätta utbyte och delning av information, även med andra krisrelevanta organ på unionsnivå och, när så är lämpligt, tredjeländer, med särskild tonvikt på utvecklingsländer, samt med internationella organisationer.

e)

Underlätta utbyte och delning av information, även med andra krisrelevanta organ på unionsnivå och, när så är lämpligt, tredjeländer, med särskild tonvikt på Eftaländer, kandidatländer och utvecklingsländer, samt med internationella organisationer.

a)

Yttranden, rekommendationer och rapporter som antagits av nämnden.

b)

Resultatet av stresstesterna.

c)

Aktivering av bevakningsläget, dess utvidgning och avaktivering samt eventuella åtgärder som antagits i enlighet med del III.

d)

Aktivering av krisläget, dess förlängning och avaktivering och eventuella åtgärder som antagits i enlighet med del IV.

e)

Alla åtgärder som begränsar den fria rörligheten för varor, tjänster och personer.

a)

Samarbete mellan behöriga myndigheter på nationell nivå och unionsnivå vad gäller hanteringen av bevaknings- och krislägena för den inre marknaden under bevaknings- och krislägena inom den inre marknadens sektorer .

a)

Samarbete mellan nationella behöriga myndigheter , inbegripet de på lokal och regional nivå, och behöriga myndigheter på unionsnivå för förvaltningen av bevaknings- och krislägena för den inre marknaden .

c)

En samordnad strategi för risk- och kriskommunikation, även gentemot allmänheten, med en samordnande roll för kommissionen.

c)

En samordnad strategi för risk- och kriskommunikation, även gentemot allmänheten och berörda parter, inbegripet ekonomiska aktörer , med en samordnande roll för kommissionen.

d)

Förvaltningen av ramen.

a)

En förteckning över relevanta nationella behöriga myndigheter, de centrala sambandskontor som utsetts i enlighet med artikel 5 och de gemensamma kontaktpunkter som avses i artikel 21, deras kontaktuppgifter, tilldelade roller och ansvarsområden under de bevaknings- och krislägen som föreskrivs i denna förordning, i enlighet med nationell lagstiftning.

a)

En förteckning över nationella behöriga myndigheter, de centrala sambandskontor som utsetts i enlighet med artikel 5 och de gemensamma kontaktpunkter som avses i artikel 21, deras kontaktuppgifter, tilldelade roller och ansvarsområden under de bevaknings- och krislägen som föreskrivs i denna förordning, i enlighet med nationell lagstiftning.

b)

Samråd med företrädare för ekonomiska aktörer och arbetsmarknadens parter , inklusive små och medelstora företag, angående deras initiativ och åtgärder för att mildra och hantera potentiella störningar i leveranskedjan och åtgärda potentiella brister på varor och tjänster på den inre marknaden.

b)

Samråd med företrädare för ekonomiska aktörer, inklusive små och medelstora företag, angående deras initiativ och åtgärder för att mildra och hantera kriser på den inre marknaden.

ba)

Samråd med arbetsmarknadens parter om konsekvenserna för den fria rörligheten för arbetstagare på områden av avgörande betydelse.

c)

Samarbete på teknisk nivå vad gäller bevaknings- och krislägena mellan den inre marknadens sektorer.

d)

Risk- och kriskommunikation, med en samordnande roll för kommissionen, med vederbörlig hänsyn till befintliga strukturer.

d)

Risk- och kriskommunikation, med en samordnande roll för kommissionen, med hänsyn till befintliga strukturer.

a)

De specifika parametrarna för de störningar som det frivilliga krisprotokollet syftar till att åtgärda och de mål som eftersträvas.

b)

Varje deltagares roll och de förberedande åtgärder som de ska vidta som förberedelse och deras roll när krisprotokollet väl har aktiverats.

c)

Förfarandet för att fastställa när och hur krisprotokollet ska fungera.

d)

Åtgärder för att begränsa och reagera på potentiella krissituationer på den inre marknaden, strikt begränsade till vad som är nödvändigt för att hantera dem.

e)

Skyddsmekanismer för att hantera eventuella negativa effekter på den fria rörligheten för varor, tjänster och arbetstagare.

1.

Kommissionen ska utveckla och regelbundet anordna den utbildning om krisberedskap, krissamordning, samarbete , kommunikation och informationsutbyte som avses i artikel 6 för personalen vid de utsedda centrala sambandskontoren och för ekonomiska aktörer . Den ska anordna simuleringar som inbegriper personalen vid de centrala sambandskontoren samt andra relevanta ekonomiska aktörer eller organ som deltar i förebyggandet av, beredskapen inför och hanteringen av krissituationer på den inre marknaden.

1a.

a)

Översikt, analys och utvärdering av alla relevanta åtgärder för att underlätta den fria rörligheten för varor, tjänster och personer.

b)

Främjande av genomförandet av bästa praxis på nationell nivå och unionsnivå och, när så är lämpligt, bästa praxis som utvecklats av tredjeländer och internationella organisationer.

c)

Riktlinjer för kunskapsspridning och genomförandet av olika uppgifter på nationell och, i förekommande fall, regional och lokal nivå.

d)

Införande och användning av relevant ny teknik och digitala verktyg för att hantera krissituationer på den inre marknaden.

1b.

a)

utveckla scenarier och parametrar som fångar upp de särskilda riskerna i samband med krissituationer på den inre marknaden och som syftar till att identifiera sårbarheter på mycket viktiga områden, samt bedöma inverkan på den fria rörligheten för varor, tjänster och personer,

b)

identifiera relevanta ekonomiska aktörer och representativa organisationer samt andra relevanta aktörer eller organ som är involverade i förebyggande av, beredskap inför och hantering av krissituationer och bjuda in dem att delta på frivillig basis,

c)

underlätta inbördes utvärderingar och uppmuntra framtagandet av strategier för krisberedskap,

d)

i samarbete med alla berörda aktörer fastställa riskreducerande åtgärder efter det att stresstesterna har slutförts.

a)

Handelsflöden.

b)

Tillgång och efterfrågan.

c)

Koncentration av utbudet.

d)

Produktion och produktionskapacitet i unionen och globalt i olika led av värdekedjan.

e)

Ömsesidigt beroende mellan ekonomiska aktörer, både med aktörer som är verksamma inom och utanför den inre marknaden.

a)

Antalet ekonomiska aktörer som påverkas av störningen eller den potentiella störningen .

a)

Antalet ekonomiska aktörer som påverkas i hela unionen .

b)

Varaktigheten eller den förväntade varaktigheten för störningen eller den potentiella störningen .

b)

Varaktigheten eller den förväntade varaktigheten för incidenterna .

c)

Det geografiska området, hur stor del av den inre marknaden som påverkas av störningen eller den potentiella störningen och påverkan på specifika geografiska områden som är särskilt sårbara eller utsatta för störningar i leveranskedjan , inklusive EU:s yttersta randområden .

c)

Det geografiska området, hur stor del av den inre marknaden som påverkas , samt de gränsöverskridande effekterna och påverkan på särskilt sårbara eller utsatta geografiska områden , såsom de yttersta randområdena .

d)

Störningens eller den potentiella störningens effekter på insatsvaror som inte kan ersättas eller diversifieras.

d)

Effekten av dessa incidenter på insatsvaror som inte kan ersättas eller diversifieras.

a)

Sannolikheten för och potentiella konsekvenser av de brister som avses i punkt 1.

b)

Nivån på de ekonomiska aktörernas befintliga lager och strategiska reserver i unionen samt eventuell information om ekonomiska aktörers pågående verksamhet för att öka sina lager.

c)

Kostnaden för att bygga upp och underhålla sådana strategiska reserver.

d)

Möjliga alternativ till försörjning och potentialen för alternativ försörjning.

e)

Ytterligare information som skulle kunna säkerställa tillgången på sådana varor och tjänster.

a)

En bedömning av krisens potentiella påverkan.

a)

En bedömning av den väntade krisens potentiella påverkan , inbegripet den specifika situationen i gränsregioner och i de yttersta randområdena.

b)

En förteckning över berörda varor och tjänster av strategisk betydelse.

b)

En förteckning över berörda varor, tjänster och kategorier av arbetstagare av avgörande betydelse.

c)

De bevakningsåtgärder som ska vidtas.

c)

De bevakningsåtgärder som ska vidtas , inbegripet en motivering av nödvändigheten och proportionaliteten av sådana åtgärder .

a)

Nivåerna av strategiska reserver på deras territorium.

b)

Eventuella möjligheter till ytterligare inköp.

a)

visa att den inte har någon annan tillgång till sådan information och motivera sitt behov, och

b)

begära ett yttrande från nämnden.

a)

Krisen har lett till aktivering av någon av rådets relevanta krishanteringsmekanismer , unionens civilskyddsmekanism eller de mekanismer som inrättats inom EU:s hälsosäkerhetsram, inklusive [förslaget till] förordning (EU) …/… om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och [förslaget till] rådets förordning (EU) …/… om en ram för åtgärder som ska säkerställa försörjning av krisnödvändiga medicinska motåtgärder .

a)

Krisen har utlöst aktiveringen av en relevant krishanteringsmekanism, inbegripet mekanismen för integrerad politisk krishantering , unionens civilskyddsmekanism eller någon av de mekanismer som inrättats inom EU:s hälsosäkerhetsram, inklusive ramen för nödåtgärder enligt förordning (EU)  2022/2372 .

b)

En uppskattning av antalet ekonomiska verksamheter eller användare som är beroende av den eller de störningsutsatta sektorerna på den inre marknaden när det gäller försörjningen av de berörda varorna eller tjänsterna.

b)

En uppskattning av antalet eller marknadsandelen och marknadsefterfrågan för ekonomiska verksamheter eller användare som är beroende av den eller de störningsutsatta sektorerna på den inre marknaden när det gäller försörjningen av de berörda varorna eller tjänsterna.

c)

De berörda varornas eller tjänsternas betydelse för andra sektorer.

c)

De berörda varornas, tjänsternas eller arbetstagarnas avgörande betydelse för andra sektorer.

ca)

Den uppskattade bristen på varor och tjänster på den inre marknaden.

d)

Påverkan på ekonomisk och samhällelig verksamhet, miljön eller den allmänna säkerheten, uttryckt i grad och varaktighet.

d)

Den faktiska eller potentiella påverkan på ekonomisk och vital samhällelig verksamhet, miljön och den allmänna säkerheten, uttryckt i grad och varaktighet.

e)

De drabbade ekonomiska aktörerna har inte kunnat erbjuda någon lösning på krisens särskilda aspekter inom rimlig tid och på frivillig basis.

e)

De ekonomiska aktörer som drabbas av störningen har inte kunnat erbjuda någon lösning på krisens särskilda aspekter inom rimlig tid och på frivillig basis.

g)

Det geografiska område som påverkas eller skulle kunna påverkas, inklusive eventuella gränsöverskridande effekter på funktionen hos de leveranskedjor som är absolut nödvändiga för upprätthållandet av viktig samhällelig eller ekonomisk verksamhet på den inre marknaden.

g)

Det geografiska område , inbegripet gränsregioner och yttersta randområden, som påverkas eller skulle kunna påverkas av störningen , inklusive eventuella gränsöverskridande effekter på funktionen hos de leveranskedjor som är absolut nödvändiga för upprätthållandet av viktig samhällelig eller ekonomisk verksamhet på den inre marknaden.

i)

Avsaknaden av alternativa varor, insatsvaror eller tjänster.

i)

Avsaknaden av eller bristen på alternativ till krisnödvändiga varor, insatsvaror eller tjänster.

ia)

Införandet av reserestriktioner eller gränskontroller.