<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.55-20141201.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C‑245/14</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62014CC0245</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:442">EU:C:2015:442</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>10</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>10</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT CRUZ VILLALÓN – MÅL C‑245/14</P><P>THOMAS COOK BELGIUM</P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Pedro Cruz Villalón</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20150702">2 juli 2015</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: spanska.</P></NOTE></P></TI><STI><P>Mål C‑245/14</P><P>Thomas Cook Belgium NV</P><P>mot</P><P>Thurner Hotel GmbH</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Handelsgericht Wien (Österrike))</HT></P></STI></TITLE><INDEX><KEYWORD>Området med frihet, säkerhet och rättvisa</KEYWORD><KEYWORD>Civilrättsligt samarbete</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EG) nr 1896/2006</KEYWORD><KEYWORD>Europeiskt betalningsföreläggande</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 20.2</KEYWORD><KEYWORD>Förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet när fristen för bestridande har löpt ut</KEYWORD><KEYWORD>Oriktiga eller felaktiga uppgifter</KEYWORD><KEYWORD>Avsaknad av behörighet för den domstol som utfärdar det europeiska betalningsföreläggandet</KEYWORD><KEYWORD>Begreppet exceptionella omständigheter</KEYWORD></INDEX><CONTENTS.CONCLUSION><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>I förevarande mål ges domstolen tillfälle att för praktiskt taget första gången uttala sig om begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>exceptionella omständigheter<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/> i artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den <DATE ISO="20061212">12 december 2006</DATE> om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="399" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2006">EUT L 399, s. 1</REF.DOC.OJ>). I sitt beslut i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Novontech-Zala</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑324/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:205">EU:C:2013:205</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), slog domstolen fast att åsidosättande av fristen för att bestrida ett europeiskt betalningsföreläggande på grund av ett felaktigt agerande från svarandens ombud inte kan utgöra grund för förnyad prövning av detta föreläggande. Ett sådant åsidosättande kan nämligen inte betraktas som en exceptionell omständighet i den mening som avses i artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006. I domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>eco cosmetics och Raiffeisenbank St. Georgen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑119/13 och C‑120/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2144">EU:C:2014:2144</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), slog domstolen fast att förfarandet i artikel 20 i förordningen inte är tillämpligt när ett europeiskt betalningsföreläggande inte har delgivits på ett sätt som uppfyller de minimikrav som fastställts i artiklarna 13–15 i förordningen.</P></NOTE> Det handlar i synnerhet om att inom ramen för ett förfarande för europeiskt betalningsföreläggande få klarhet i huruvida en bristande behörighet för den domstol som utfärdar ett europeiskt betalningsföreläggande till följd av ett avtal om behörig domstol som parterna hade ingått men som inte har nämnts i ansökningsformuläret, utgör en sådan <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>exceptionell omständighet<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/> som kan utgöra grund för en förnyad prövning av betalningsföreläggandet, trots att gäldenären uppenbarligen hade möjlighet att bestrida det inom den föreskrivna fristen men inte gjorde det.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>I –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Skäl 25 i förordning nr 1896/2006 har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>När tidsfristen för att lämna in ett bestridande har löpt ut bör svaranden i vissa undantagsfall ha rätt att begära en förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet. En förnyad prövning i undantagsfall bör inte innebära att svaranden får en andra möjlighet att bestrida fordran. Under den förnyade prövningen bör sakförhållandena i målet inte bedömas utöver vad som följer av de exceptionella omständigheter som svaranden har åberopat. De andra exceptionella omständigheterna kan omfatta en situation då det europeiska betalningsföreläggandet grundades på att oriktiga uppgifter lämnats i ansökningsformuläret.<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></P></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I artikel 16 i förordningen, vilken har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>Bestridande av det europeiska betalningsföreläggandet<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="016.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Svaranden kan lämna in ett bestridande av det europeiska betalningsföreläggandet vid ursprungsdomstolen genom att använda standardformulär F, som återges i bilaga VI och som denne skall erhålla samtidigt med det europeiska betalningsföreläggandet.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="016.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Bestridandet skall sändas inom 30 dagar från det att svaranden delgivits föreläggandet.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="016.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Svaranden skall i bestridandet ange att han bestrider den aktuella fordran utan att behöva ange skälen för detta.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="016.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Bestridandet skall lämnas in i pappersform eller med hjälp av annat kommunikationsmedel, inbegripet på elektronisk väg, som godtas av ursprungsmedlemsstaten och som finns tillgängligt vid ursprungsdomstolen.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Artikel 20 i förordningen, vilken har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>Förnyad prövning i undantagsfall<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>, har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="020.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Svaranden skall efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 16.2 ha rätt att ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet hos den behöriga domstolen i ursprungsmedlemsstaten, när</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>i) betalningsföreläggandet har delgivits svaranden på något av de sätt som föreskrivs i artikel 14,</TXT><P>och</P><P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>ii)</NO.P><TXT>delgivning utan svarandens förskyllan inte har skett i så god tid att denne haft möjlighet att förbereda sitt svaromål,</TXT><P>eller</P></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>svaranden utan egen förskyllan har varit förhindrad att bestrida fordran på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter,</TXT><P>förutsatt att svaranden i vilketdera fallet vidtar åtgärder utan dröjsmål.</P></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="020.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Svaranden skall efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 16.2 också ha rätt att ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet vid den behöriga domstolen i ursprungsmedlemsstaten, när det är uppenbart att betalningsföreläggandet har utfärdats felaktigt med avseende på de villkor som fastställs i denna förordning, eller på grund av andra exceptionella omständigheter.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="020.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Om domstolen avslår svarandens ansökan på grund av att inget av de skäl för förnyad prövning som anges i punkterna 1 och 2 är tillämpligt, skall det europeiska betalningsföreläggandet ha fortsatt rättsverkan.</ALINEA><ALINEA>Om domstolen beslutar att en förnyad prövning är motiverad på grund av ett av de skäl som anges i punkterna 1 och 2 skall det europeiska betalningsföreläggandet förlora sin giltighet.<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="3"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>II –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Klaganden i det nationella målet, Thomas Cook Belgium NV (nedan kallad Thomas Cook), är en resebyrå med säte i Gent (Belgien) som erbjuder olika slags tjänster inom turism. Den <DATE ISO="20090903">3 september 2009</DATE> slöt Thomas Cook ett avtal med Thurner Hotel GmbH (nedan kallat Thurner Hotel), ett österrikiskt bolag med säte i Sölden (Österrike), i vilket de nya villkoren för samarbete under sommarsäsongen 2010 fastställdes. Efter det att Thomas Cook hade underlåtit att betala, vände sig Thurner Hotel – som hade tillhandahållit logi åt turister i Sölden enligt de villkor som fastställts i det ovannämnda avtalet – till Bezirksgericht für Handelssachen Wien (Österrike) och ansökte om utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande mot den belgiska resebyrån avseende drygt <FT TYPE="NUMBER">15000</FT> euro. Thurner Hotel motiverade domstolens behörighet med att den ort där förpliktelserna hade fullgjorts låg i Österrike.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20130626">26 juni 2013</DATE> delgavs Thomas Cook det europeiska betalningsföreläggandet på ett korrekt sätt. Thomas Cook bestred inte betalningsföreläggandet inom den trettiodagarsfrist som föreskrivs i artikel 16.2 i förordning nr 1896/2006, då bolaget enligt egen uppgift var upptaget med att gå igenom sina arkiv för att ta reda på om det omtvistade betalningsföreläggandet var motiverat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20130925">25 september 2013</DATE> vände sig Thomas Cook till Bezirksgericht für Handelssachen Wien och ansökte om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet enligt artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006. Thomas Cook anförde huvudsakligen att föreläggandet hade utfärdats av en obehörig domstol, eftersom de allmänna villkor som parterna hade enats om innehöll ett avtal om domstols behörighet, enligt vilket tvister mellan parterna ska prövas av domstolarna i Gent. Enligt Thomas Cook ska det felaktigt utfärdade europeiska betalningsföreläggandet enligt artikel 20.3 i förordning nr 1896/2006 förlora sin giltighet, eftersom den omständigheten att den domstol som utfärdat föreläggandet är obehörig utgör en grund för förnyad prövning enligt artikel 20.2 i förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="20131028">28 oktober 2013</DATE> avslog Bezirksgericht für Handelssachen Wien Thomas Cooks begäran om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet. Thomas Cook överklagade detta beslut till den hänskjutande domstolen inom den föreskrivna fristen. Till stöd för sitt överklagande åberopade Thomas Cook skäl 25 i förordning nr 1896/2006, där det uttryckligen anges att om det europeiska betalningsföreläggandet har grundats på att oriktiga uppgifter lämnats i ansökningsformuläret, ska det omfattas av exceptionella omständigheter i den mening som avses i artikel 20.2. Enligt Thomas Cook underlät Bezirksgericht für Handelssachen Wien i förevarande fall att fastställa att det inte var österrikiska domstolar som var behöriga utan domstolarna i Gent, enligt de allmänna avtalsvillkor som parterna hade enats om att tillämpa. Thomas Cook gjorde gällande att Bezirksgericht für Handelssachen Wien borde ha fastställt att det var uppenbart att det europeiska betalningsföreläggandet hade utfärdats felaktigt i den mening som avses i artikel 20.2 i förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Handelsgericht Wien beslutade att vilandeförklara målet och att hänskjuta följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>1)</NO.P><TXT>Ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande tolkas så, att svaranden kan ansöka om förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande med stöd av artikel 20.2 i nämnda förordning även när betalningsföreläggandet har delgivits svaranden på ett korrekt sätt, men föreläggandet har utfärdats av en obehörig domstol på grund av uppgifter om behörighet i ansökningsformuläret?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Föreligger exceptionella omständigheter i den mening som avses i artikel 20.2 i förordning 1896/2006 enligt skäl 25 i kommissionens meddelande 2004/0055 av den <DATE ISO="20060207">7 februari 2006</DATE> när ett europeiskt betalningsföreläggande har utfärdats på grundval av uppgifter i ansökningsformuläret vilka senare visar sig vara felaktiga, i synnerhet när domstolens behörighet beror på dessa uppgifter?<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>I förevarande mål har skriftliga yttranden ingetts av Thurner Hotel, den österrikiska regeringen, den portugisiska regeringen, Europeiska kommissionen och den tyska regeringen. Thomas Cook ingav sitt skriftliga yttrande efter det att fristen hade löpt ut och det godkändes därför inte. Vid den muntliga förhandling som hölls den <DATE ISO="20150416">16 april 2015</DATE> på begäran av Thomas Cook, yttrade sig endast kommissionen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>III –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Sammanfattning av parternas ståndpunkter</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Thurner Hotel har för det första tillbakavisat Thomas Cooks påstående i det nationella målet att företaget inte känt till den uteblivna betalningen, eftersom det inte fått sig tillskickat (åtminstone inte inom rimlig tid) fakturorna i fråga, vilket, enligt Thomas Cook, gjorde att företaget inte kunde bestrida kravet i tid. För det andra har Thurner Hotel även förnekat att parterna skulle ha ingått avtal om att domstolarna i Gent skulle vara behöriga. Under alla förhållanden framgick det klart av dess ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande att behörigheten för den domstol till vilken ansökan ingavs grundade sig på uppfyllelseorten för avtalsförpliktelserna (i enlighet med artikel 5.1 i förordning nr 44/2001), vilket innebär att Thomas Cook kunde ha bestridit föreläggandet inom trettiodagarsfristen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Thurner Hotel anser att den omtvistade bestämmelsen (artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006) ska tolkas restriktivt. Skulle man med stöd av denna bestämmelse få göra invändningar om rättegångshinder som kunde (och borde) ha åberopats inom den föreskrivna fristen för bestridande, skulle det enligt Thurner Hotel strida mot rättssäkerhetsprincipen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Den österrikiska regeringen har också förordat en restriktiv tolkning av artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006, vilket innebär att en omständighet som gäldenären kunde ha åberopat till stöd för sitt bestridande inte kan betraktas som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>exceptionell<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/>, vilket även den tyska regeringen anser. Enligt den österrikiska regeringen kan endast ett europeiskt betalningsföreläggande som är uppenbart rättsstridigt eller som har erhållits på bedrägligt sätt, bli föremål för en förnyad prövning enligt artikel 20.2 i förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Den portugisiska regeringen har påpekat att det finns två fall då det enligt artikel 20.2 i förordningen är möjligt att ansöka om förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande när fristen för bestridande har löpt ut. Det gäller dels när det är uppenbart att föreläggandet har utfärdats felaktigt med hänsyn till de villkor som föreskrivs i förordningen, i den meningen att de giltighetsvillkor för utfärdande som föreskrivs i förordningen inte iakttogs då föreläggandet utfärdades, dels när det föreligger någon annan exceptionell omständighet. Den portugisiska regeringen anser att syftet med den frist för bestridande som föreskrivs i artikel 16.2 i förordning nr 1896/2006 är att man ska kunna bestrida lagenligheten eller giltigheten hos den fordran för vilken verkställighet söks när det europeiska betalningsföreläggandet uppfyller de giltighetskrav som föreskrivs i förordningen. En förnyad prövning enligt artikel 20.2 i förordningen syftar däremot till att förhindra verkställighet av betalningsförelägganden som utfärdats i strid med förordningen. Om föreläggandet utfärdas av en obehörig domstol åsidosätts enligt den portugisiska regeringen ett centralt villkor för giltighet och det bör därför kunna bestridas inom en frist som är längre än den som föreskrivs i artikel 16.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Kommissionen har föreslagit att den första tolkningsfrågan ska besvaras jakande, på så sätt att om betalningsföreläggandet verkligen har utfärdats av en domstol som saknar internationell behörighet, så har det utfärdats felaktigt mot bakgrund av de villkor som föreskrivs i förordning nr 1896/2006, vilket ger möjlighet att ansöka om förnyad prövning enligt artikel 20.2 i förordningen. När den andra tolkningsfrågan besvaras bör det undersökas huruvida det är <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>uppenbart<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/> att föreläggandet har utfärdats felaktigt. Vad beträffar internationell domstolsbehörighet är det i de flesta fall inte <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>uppenbart<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> om den domstol som utfärdar föreläggandet är behörig eller inte. Enligt kommissionen skulle det strida mot förordningens syfte om domstolen ålades att i varje enskilt fall ingående pröva om den är behörig att utfärda föreläggandet eller inte.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Kommissionen har föreslagit att räckvidden av artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006 ska begränsas i överensstämmelse med vad som föreskrivs i förordning nr 1215/2012<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den <DATE ISO="20121212">12 december 2012</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="351" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 351, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE>, på så sätt att det bara ska vara möjligt att angripa ett europeiskt betalningsföreläggande när fristen för bestridande har löpt ut, om regler om internationell domstolsbehörighet som särskilt utformats för att skydda den svagare parten i ett rättsförhållande har åsidosatts eller i de fall som avses i artikel 24 i förordning nr 1215/2012 (exklusiv behörighet), till vilken det hänvisas i artikel 45.1 e ii) i samma förordning. Ett avtal om domstols behörighet som det som tycks ligga till grund för det aktuella målet omfattas inte av något av dessa fall, vilket innebär att det inte kan anses <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>uppenbart<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/> att föreläggandet har utfärdats felaktigt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Därmed återstår det enligt kommissionen att fastställa huruvida det föreligger några andra exceptionella omständigheter i den mening som avses i artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006. Kommissionen har föreslagit att denna bestämmelse ska tolkas restriktivt och att den endast ska tillämpas i sådana fall där det föreligger ett uppsåtligt missbruk av betalningsföreläggandet, vilket måste bevisas i varje enskilt fall.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Enligt kommissionen förefaller det inte vara fallet här, eftersom Thurner Hotel grundade Bezirksgericht für Handelssachen Wiens internationella domstolsbehörighet på avtalsförpliktelsernas uppfyllelseort i enlighet med artikel 5 i förordning nr 44/2001.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Den tyska regeringen har gjort gällande att det inte är alla oriktiga eller felaktiga uppgifter i ansökningsformuläret som berättigar till en förnyad prövning enligt artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006. En förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande är bara motiverad om dess verkställighet med beaktande av båda parters intressen skulle vara oacceptabel (<QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>unerträglich<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>) för en av parterna. Den tyska regeringen har vidare hänvisat till beslutet i målet Novontech-Zala<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Beslut <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Novontech-Zala</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑324/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:205">EU:C:2013:205</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE>, vilket rörde artikel 20 i förordning nr 1896/2006. Domstolen slog där med avseende på trettiodagarsfristen för bestridande fast att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>[n]är … överskridandet av nämnda frist … beror på bristande omsorg från svarandens ombuds sida kan en sådan situation – då den med lätthet hade kunnat undvikas – inte utgöra exceptionella omständigheter i den mening som avses i [artikel 20.1 b och 20.2]<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>. Enligt den tyska regeringen bör detta resonemang även innebära att en omständighet som den som åberopar den lätt hade kunnat undvika, inte ska utgöra en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>exceptionell omständighet<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/>. Det skulle dessutom strida mot syftena med förordning nr 1896/2006 (i synnerhet vad avser påskyndande och sänkta kostnader) om förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande som hade kunnat bestridas i föreskriven tid (ett bestridande som inte ens behöver motiveras enligt artikel 16.3 i förordningen) skulle anses vara möjlig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Det faktum att den som ansöker om ett europeiskt betalningsföreläggande och den andra parten inte kommer överens om den internationella domstolsbehörigheten är enligt den tyska regeringen inte alls <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>exceptionellt<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> och i förevarande fall hade Thomas Cook utan större svårighet kunnat hävda att den domstol som utfärdade föreläggandet saknade behörighet genom att bestrida det. Avslutningsvis har den tyska regeringen gjort gällande att även om den domstol som till slut utfärdade föreläggandet saknade internationell behörighet, handlar det under alla förhållanden om en opartisk och oberoende domstol i en medlemsstat, varför det saknas skäl att anta att den i sitt beslut skulle ha åsidosatt eller bortsett från Thomas Cooks intressen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="6"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>IV –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A –</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Inledande överväganden</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt två tolkningsfrågor till EU‑domstolen. Med den första frågan önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det med stöd av artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006 går att ansöka om förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande som har utfärdats av en obehörig domstol på grundval av uppgifter om domstolsbehörighet i ansökningsformuläret. Med den andra frågan (vilken bara ställs för det fall den första frågan ska besvaras jakande) vill nämnda domstol få klarhet i huruvida den omständigheten att föreläggandet har utfärdats på grundval av uppgifter om behörighet som senare visar sig vara felaktiga, utgör exceptionella omständigheter i den mening som avses i den bestämmelsen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>I likhet med vad den tyska regeringen har föreslagit i sitt yttrande, anser jag att de båda frågorna kan föras samman till en enda, som skulle kunna omformuleras på följande sätt:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>Ska artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006, jämförd med skäl 25 i samma förordning, tolkas så, att den omständigheten att ett europeiskt betalningsföreläggande har utfärdats på grund av uppgifter i ansökningsformuläret som senare visar sig vara felaktiga, i synnerhet när domstolens behörighet beror på dessa uppgifter, innebär att det föreligger <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>exceptionella omständigheter<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="2019" ID="QE0018"/> som gör det möjligt för en svarande som har delgivits föreläggandet på ett korrekt sätt att ansöka om förnyad prövning av detta föreläggande?<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/></P></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B –</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Bedömning av frågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>I artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006, vilken har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>Förnyad prövning i undantagsfall<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/> föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>[s]varanden skall efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 16.2 också ha rätt att ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet vid den behöriga domstolen i ursprungsmedlemsstaten, när det är uppenbart att betalningsföreläggandet har utfärdats felaktigt med avseende på de villkor som fastställs i denna förordning, eller på grund av andra exceptionella omständigheter<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>. Dessa exceptionella omständigheter kan enligt skäl 25 i förordningen, till vilket den hänskjutande domstolen uttryckligen har hänvisat,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>I den andra tolkningsfrågans har Handelsgericht Wien hänvisat till <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>skäl 25 i kommissionens meddelande 2004/0055 av den <DATE ISO="20060207">7 februari 2006</DATE><QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>. Jag utgår ifrån att den hänskjutande domstolen syftar på ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande av den <DATE ISO="20060207">7 februari 2006</DATE> (KOM(2006) 57 slutlig], genom vilket den nu gällande lydelsen av skäl 25 i förordningen infördes.</P></NOTE> omfatta en situation där <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>det europeiska betalningsföreläggandet grundades på att oriktiga uppgifter lämnats i ansökningsformuläret<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Såväl kravet i artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006 att det ska vara <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>uppenbart<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> att betalningsföreläggandet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>har utfärdats felaktigt<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/>, som formuleringen i skäl 25 att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>[e]n förnyad prövning i undantagsfall … inte [bör] innebära att svaranden får en andra möjlighet att bestrida fordran<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>, talar enligt min uppfattning för att möjligheten till <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>förnyad prövning i undantagsfall<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/> ska tillämpas restriktivt. I princip delar jag den tyska regeringens uppfattning, att inte alla oriktiga eller felaktiga uppgifter i ansökningsformuläret kan motivera en förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet enligt artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Själva utformningen av förfarandet för det europeiska betalningsföreläggandet, vilket generellt bara ger gäldenären en möjlighet att invända mot borgenärens yrkande – genom att bestrida det enligt artikel 16 i förordning nr 1896/2006 – men som just därför är underkastad mycket få formella krav (bestridandet ska vara skriftligt och lämnas in inom 30 dagar) och inga materiella (inga skäl behöver anges), talar också emot en generös tillämpning av en möjlighet som bara är avsedd att användas i undantagsfall.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Ett bestridande får enligt artikel 17.1 i förordning nr 1896/2006 i princip till följd att förfarandet fullföljs vid de behöriga domstolarna i ursprungsmedlemsstaten i enlighet med reglerna för ordinarie civilrättsliga förfaranden. Inom ramen för ett sådant förfarande kan till exempel frågan om internationell domstolsbehörighet tas upp, i synnerhet – såvitt är relevant för detta mål – giltigheten och rättsverkan av ett avtal om domstols behörighet mellan parterna.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Följaktligen anser jag att artikel 20.2, jämförd med skäl 25 i förordningen, ska tolkas restriktivt, en uppfattning som delas av samtliga intervenienter som har inkommit med yttranden utom den portugisiska regeringen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Under omständigheter som dem som i förevarande fall är aktuella innebär det att det, vad beträffar de uppgifter som sökanden har lämnat i ansökningsformuläret, inte bör finnas möjlighet till förnyad prövning när gäldenären (i synnerhet när det som här rör sig om en näringsidkare) vid en granskning av det europeiska betalningsföreläggande som hade delgivits på ett korrekt sätt, kunde se att de uppgifter som den utfärdande domstolen hade grundat utfärdandet på (det vill säga de uppgifter som sökanden hade tillhandahållit) var felaktiga eller oriktiga. Detta innebär att jag i likhet med Thurner Hotel och den österrikiska regeringen anser att sådana oriktiga eller felaktiga uppgifter som gäldenären kunde ha reagerat på genom ett bestridande, inte kan anses utgöra exceptionella omständigheter. Således menar jag att de <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>oriktiga uppgifter<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/> som nämns i skäl 25 i förordning nr 1896/2006 endast bör avse sådana uppgifter vars oriktighet eller felaktighet visar sig eller kan konstateras av gäldenären först vid ett senare tillfälle, när fristen i artikel 16.2 i förordningen har löpt ut, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva i varje enskilt fall.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Jag anser således i denna del att det endast kan anses föreligga exceptionella omständigheter som ger gäldenären möjlighet att ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet enligt artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006, om detta föreläggande bygger på uppgifter i ansökningsformuläret som har visat sig oriktiga eller felaktiga vid ett senare tillfälle, när fristen för bestridande har löpt ut, vilket det ankommer på gäldenären att styrka i varje enskilt fall. Om betalningsföreläggandet bygger på uppgifter i ansökningsformuläret vars oriktighet eller felaktighet hade kunnat konstateras av gäldenären inom den frist för bestridande som föreskrivs i artikel 16.2 i förordningen, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva, föreligger det med andra ord inte exceptionella omständigheter som motiverar en förnyad prövning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Av de skäl som jag nu ska redogöra för, anser jag inte heller att den omständigheten att det är den utfärdande domstolens behörighet som är beroende av de felaktiga eller oriktiga uppgifterna i ansökningsformuläret – vilket är det fall som Handelsgericht Wien uttryckligen hänvisar till – leder till någon annan slutsats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>I skäl 16 i förordning nr 1896/2006 anges att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0028" ID="QS0028"/>[d]omstolen bör pröva ansökan [om ett europeiskt betalningsföreläggande], bland annat frågan om behörighet …, på grundval av de uppgifter som lämnats i ansökningsformuläret<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/>, men det är inte nödvändigt att denna prövning utförs av en domare.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Denna prövning får till och med enligt artikel 8 i förordning nr 1896/2006 ges formen av ett automatiskt förfarande.</P></NOTE> Ett av de villkor som den domstol till vilken ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnats in ska pröva enligt artikel 8 i förordning nr 1896/2006, på grundval av ansökningsformuläret, är villkoret om domstolens internationella behörighet (artikel 6 i förordningen). Detta innebär att den som prövar en ansökan om europeiskt betalningsföreläggande endast prövar om<?PAGE NO="8"?> den sifferkod (av tretton möjliga) avseende grund för domstolens behörighet som sökanden har angett på formulär A i bilaga I till förordning nr 1896/2006 är sannolik med avseende på vad som föreskrivs i förordning nr 44/2001,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Närmare bestämt föreskrivs det i artikel 6.1 i förordning nr 1896/2006 – såvitt är relevant för detta mål (där ingen konsument berörs) – att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0029" ID="QS0029"/>[v]id tillämpningen av denna förordning skall domstols behörighet fastställas i enlighet med tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelser på området, särskilt förordning (EG) nr 44/2001<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/>. Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den <DATE ISO="20001222">22 december 2000</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="012" DATE.PUB="2000">EGT L 12</REF.DOC.OJ>, 2001, s. 1), ersattes den <DATE ISO="20150110">10 januari 2015</DATE> av förordning nr 1215/2012, vilken inte var tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det aktuella målet.</P></NOTE> till vilken det hänvisas i artikel 6.1 i förordning nr 1896/2006 med avseende på domstols behörighet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Kormann har formulerat det så, att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0030" ID="QS0030"/>en sannolikhetsprövning kan bara göras genom att en jämförelse görs med uppgifterna om huvudfordran<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/> (Kormann, J.M., <HT TYPE="ITALIC">Das</HT> <HT TYPE="ITALIC">neue</HT> <HT TYPE="ITALIC">Europäische</HT> <HT TYPE="ITALIC">Mahnverfahren</HT> <HT TYPE="ITALIC">im</HT> <HT TYPE="ITALIC">Vergleich</HT> <HT TYPE="ITALIC">zu</HT> <HT TYPE="ITALIC">den</HT> <HT TYPE="ITALIC">Mahnverfahren</HT> <HT TYPE="ITALIC">in</HT> <HT TYPE="ITALIC">Deutschland</HT> <HT TYPE="ITALIC">und</HT> <HT TYPE="ITALIC">Österreich</HT>. Jena: Jenaer Wissenschaftliche Verlagsgesellschaft, 2007, s. 96).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>När gäldenären delges det europeiska betalningsföreläggandet genom formulär E i bilaga V till förordning nr 1896/2006, upplyses han vidare i punkt c, på ett sätt som framhävs visuellt, inte bara om att han kan bestrida föreläggandet inom 30 dagar och vilka följder det får om han inte gör det, utan även om att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0031" ID="QS0031"/>betalningsföreläggandet har utfärdats enbart på grundval av information som sökanden har lämnat och som inte har verifierats av domstolen<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Eftersom betalningsföreläggandet i förevarande mål enligt den hänskjutande domstolen har delgivits Thomas Cook på ett korrekt sätt, kan detta bolag från och med att det mottog delgivningen (då fristen för bestridande började löpa) anses ha haft kännedom om att detta föreläggande hade utfärdats enbart på grundval av de uppgifter som Thurner Hotel hade lämnat i formulär A i bilaga I till förordning nr 1896/2006. Även om det inte framgår av handlingarna i målet om Thomas Cook verkligen fick en kopia av detta formulär A, kunde följaktligen det belgiska bolaget utgå från att Thurner Hotel i sin ansökan inte hade upplyst om att det fanns ett avtal om domstols behörighet mellan parterna (eftersom föreläggandet kom från en österrikisk domstol och inte en domstol i Gent) och att den som hade gjort prövningen på grundval av de uppgifter som fanns i formuläret inte med nödvändighet kände till detta avtal.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Det bör beaktas att enligt artikel 7.2 e i förordning nr 1896/2006 behöver den som ansöker om ett europeiskt betalningsföreläggande i detta skede endast lämna en <HT TYPE="ITALIC">beskrivning</HT> av den bevisning som bestyrker fordran, vilket innebär att det är högst sannolikt att den domstol till vilken ansökan lämnats in, vid tidpunkten för den prövning som nämns i artikel 8 inte ens förfogade över det avtal som parterna hade ingått.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Beträffande detta anser jag dessutom, mot bakgrund av att artikel 24 i förordning nr 44/2001 generellt medger ett underförstått avtal om domstols behörighet om svaranden går i svaromål inför en annan domstol än den som parterna ursprungligen kom överens om,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Enligt artikel 24 i förordningen får käranden även om det finns ett avtal om domstols behörighet mellan parterna väcka talan vid en annan domstol än den avtalade och svaranden får underförstått godta denna domstols behörighet genom att gå i svaromål inför den, vilket innebär att ett eventuellt avtal om domstols behörighet som de tidigare har ingått förlorar sin rättsverkan (med undantag av fall med exklusiv behörighet enligt artikel 22 i förordning nr 44/2001). I detta hänseende har domstolen tidigare slagit fast, särskilt med avseende på det europeiska betalningsföreläggandet, att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0032" ID="QS0032"/>bestridande av ett europeiskt betalningsföreläggande som inte innehåller något bestridande av behörigheten för domstolen i ursprungsmedlemsstaten inte ska anses innebära att svaranden har gått i svaromål i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 44/2001<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>. Det saknar därvid betydelse att svaranden inom ramen för sitt bestridande har anfört materiella grunder i målet (dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Goldbet Sportwetten</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑144/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:393">EU:C:2013:393</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Se även, generellt rörande artikel 24, dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Cartier parfums-lunettes och Axa Corporate Solutions assurances</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑1/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:109">EU:C:2014:109</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE> att den omständigheten att den som ansöker om ett europeiskt betalningsföreläggande – i avvaktan på gäldenärens reaktion – anger uppfyllelseorten för förpliktelserna (artikel 5.1 i förordning nr 44/2001) som grund för den österrikiska domstolens behörighet inte utan vidare kan anses vara <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0033" ID="QS0033"/>oriktiga uppgifter<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> i den mening som avses i skäl 25.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Särskilt med beaktande av att Thurner Hotel har förnekat att det finns något sådant avtal om domstols behörighet som Thomas Cook har gjort gällande (se punkterna 2 och 3 i Thurner Hotels yttrande).</P></NOTE> Såsom domstolen tidigare har slagit fast med avseende på motsvarande bestämmelser i konventionen av den <DATE ISO="19680927">27 september 1968</DATE> om domstols behörighet och om verkställighet av domar på<?PAGE NO="9"?> privaträttens område (nedan kallad Brysselkonventionen),<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="299" DATE.PUB="1968">EGT L 299</REF.DOC.OJ>, 1972, s. 32 (svensk utgåva, <REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="015" PAGE.FIRST="30" DATE.PUB="1997">EGT C 15, 1997, s. 30</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt de på varandra följande konventionerna om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention.</P></NOTE> <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0034" ID="QS0034"/>[ger] varken konventionens allmänna uppbyggnad eller dess syften … skäl att anta att parter som ingått avtal om behörighet i den mening som avses i artikel 17 [artikel 23 i förordning nr 44/2001] är förhindrade att hänskjuta tvisten till en annan domstol än den som fastställts i avtalet<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Elefanten Schuh</NAME.CASE> (<NO.CASE>150/80</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1981:148">EU:C:1981:148</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0010">10</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>ČPP Vienna Insurance Group</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑111/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:290">EU:C:2010:290</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter). Det ska här också erinras om att artikel 35.1 i förordning nr 44/2001 inte förhindrar att en dom erkänns som har meddelats utan iakttagande av ett avtal om domstols behörighet som har ingåtts i enlighet med artikel 23 i förordningen. Det är bara om den strider mot bestämmelserna i avsnitten 3 (behörighet vid försäkringstvister), 4 (behörighet vid konsumenttvister) och 6 (exklusiv behörighet) i kapitel II i förordningen som en dom inte ska erkännas, och inte heller i de fall som avses i artikel 72.</P></NOTE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Det bör dessutom beaktas att enbart den uppständigheten att det finns ett sådant avtal i de allmänna avtalsvillkor som parterna kommer överens om, inte innebär att det är giltigt enligt artikel 23 i förordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Se, beträffande detta, Mankowski, P., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0035" ID="QS0035"/>Artikel 23 Brüssel I‑VO<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/>, <HT TYPE="ITALIC">Europäisches</HT> <HT TYPE="ITALIC">Zivilprozess</HT>- <HT TYPE="ITALIC">und</HT> <HT TYPE="ITALIC">Kollisionsrecht</HT> <HT TYPE="ITALIC">EuZPR/EuIPR</HT>, Rauscher, T: (red.), München: Sellier, 2006, s. 411 och följande sidor, i synnerhet punkt 16 och följande punkter.</P></NOTE> För att bedöma dess formella giltighet, vid fall av tvist mellan parterna, krävs det att den domstol där talan har väckts gör en mer ingående prövning än den som ska göras inom ramen för artikel 8 i förordning nr 1896/2006 även om den i formuläret för ansökan om europeiskt betalningsföreläggande upplyses om att ett sådant avtal finns. Därför anser jag att om den som ansöker om ett europeiskt betalningsföreläggande hyser tvivel om huruvida ett avtal om domstols behörighet som ingår i de allmänna avtalsvillkoren är giltigt, är denne inte skyldig att åberopa det i formuläret för ansökan om europeiskt betalningsföreläggande, eftersom dessa frågor inte under några omständigheter kan tas upp inom ramen för ett europeiskt betalningsföreläggande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Jag anser således, under dessa förhållanden, att det endast kan anses föreligga exceptionella omständigheter som ger gäldenären möjlighet att ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet enligt artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006, om detta föreläggande bygger på uppgifter i ansökningsformuläret som har visat sig oriktiga eller felaktiga vid ett senare tillfälle, efter det att fristen för bestridande har löpt ut, även om domstolens behörighet beror på dessa uppgifter, i synnerhet när sökanden har underlåtit att lämna uppgift om ett avtal om domstols behörighet som parterna har ingått.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Följaktligen anser jag att den tolkningsfråga som har hänskjutits av Handelsgericht Wien, ska besvaras så, att under omständigheterna i förevarande mål, ska artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006, jämförd med skäl 25 i förordningen, tolkas så, att det inte ska anses föreligga <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0036" ID="QS0036"/>exceptionella omständigheter<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/> som gör det möjligt för en svarande som har delgivits ett europeiskt betalningsföreläggande på ett korrekt sätt att ansöka om förnyad prövning av föreläggandet, enbart av det skälet att det europeiska betalningsföreläggandet har utfärdats på grundval av oriktiga eller felaktiga uppgifter i ansökningsformuläret, även om domstolens behörighet beror på dessa uppgifter – i synnerhet när sökanden har underlåtit att uppge att det finns ett avtal om domstols behörighet mellan parterna – såvida gäldenären inte kan styrka för den nationella domstolen att kännedom om att uppgifterna i ansökningsformuläret var oriktiga eller felaktiga erhölls förrän efter det att fristen för bestridande i artikel 16.2 i förordningen hade löpt ut.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>V –</NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Med hänsyn till vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar Handelsgericht Wiens tolkningsfrågor enligt följande:</TXT><P>Artikel 20.2 i förordning nr 1896/2006 av den <DATE ISO="20061212">12 december 2006</DATE> om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande, jämförd med skäl 25 i samma förordning, ska, under omständigheterna i förevarande mål, tolkas så, att det inte ska anses föreligga <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0037" ID="QS0037"/>exceptionella omständigheter<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> som gör det<?PAGE NO="10"?> möjligt för en svarande som har delgivits ett europeiskt betalningsföreläggande på ett korrekt sätt att ansöka om förnyad prövning av föreläggandet, enbart av det skälet att det europeiska betalningsföreläggandet har utfärdats på grundval av oriktiga eller felaktiga uppgifter i ansökningsformuläret, även om domstolens behörighet beror på dessa uppgifter – i synnerhet när sökanden har underlåtit att uppge att det finns ett avtal om domstols behörighet mellan parterna – såvida gäldenären inte kan styrka för den nationella domstolen att kännedom om att uppgifterna i ansökningsformuläret var oriktiga eller felaktiga erhölls först efter det att fristen för bestridande i artikel 16.2 i förordningen hade löpt ut.</P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>