(1)

Den 6 september 2012 meddelande Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas avseende import till Europeiska unionen (nedan kallad unionen) av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet).

(2)

Undersökningen inleddes efter ett klagomål inlämnat den 25 juli 2012 av EU ProSun (nedan kallad klaganden) som företrädare för tillverkare som står för mer än 25 % av unionens totala tillverkning av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och för att detta vållat väsentlig skada, och bevisningen ansågs också tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Efter en begäran från klaganden, med de styrkande handlingar som krävs, antog kommissionen den 1 mars 2013 förordning (EU) nr 182/2013 (3) om registrering av import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina från och med den 6 mars 2013.

(4)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, andra kända tillverkare i unionen, de kända exporterande tillverkarna, de kinesiska myndigheterna och kända importörer om att undersökningen inletts. Kommissionen underrättade också tillverkare i Förenta staterna, som ansågs vara ett möjligt jämförbart land.

(5)

De berörda parterna gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(6)

På grund av det stora antalet exporterande tillverkare i det berörda landet, icke-närstående importörer och unionstillverkare som var involverade i undersökningen och för att det skulle vara möjligt att slutföra undersökningen inom föreskriven tid, meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den hade beslutat begränsa antalet exporterande tillverkare i det berörda landet, icke-närstående importörer och unionstillverkare som skulle undersökas till ett rimligt antal genom att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen välja ut ett representativt urval (detta kallas även stickprovsförfarande).

(7)

Kommissionen meddelade i tillkännagivandet om inledande att den preliminärt hade valt ut ett stickprov av unionstillverkare. Alla kända unionstillverkare och kända intresseorganisationer för tillverkare underrättades om urvalet av ett preliminärt stickprov av unionstillverkare. Detta preliminära stickprov bestod av nio av ca 220 unionstillverkare som var kända innan undersökningen inleddes som tillverkare av den likadana produkten (se skäl 26), utvalda på grundval av den största representativa tillverkningsvolymen, med hänsyn till försäljningsvolymen och det geografiska läge som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Det säkerställdes att stickprovet täcker in både vertikalt integrerade och icke-integrerade unionstillverkare. Även berörda parter inbjöds att lämna synpunkter på det preliminära stickprovet. Ett antal berörda parter lämnade synpunkter på det preliminära stickprovet, och en part begärde att bli hörd av förhörsombudet.

(8)

Flera berörda parter tog upp nedanstående invändningar när det gällde det preliminära urvalet av unionstillverkare:

(9)

De argument som parterna tog upp besvarades på följande sätt:

(10)

Efter att synpunkterna tagits emot sågs stickprovets sammansättning över eftersom det fanns indikationer på att ett av de utvalda företagen inte var i stånd att samarbeta fullt ut. För att upprätthålla stickprovets representativitet valdes ytterligare en unionstillverkare ut. Detta ändrade stickprov bestod därmed av tio företag, utvalda på grundval av den största representativa volymen för varje tillverkningsnivå, med hänsyn till försäljningsvolym på EU-marknaden och geografiskt läge, som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I andel av den totala unionstillverkningen stod som en följd av detta det ändrade stickprovet av unionstillverkare för 18–21 % av modulerna, 17–24 % av cellerna och 28–35 % av plattorna och omfattade vertikalt integrerade och icke-integrerade tillverkare. Med tanke på att en exakt andel skulle göra det möjligt att beräkna tillverkningsvolymen för ovannämnda ytterligare unionstillverkare och att dennes identitet därmed skulle kunna fastställas kan ingen sådan exakt andel offentliggöras.

(11)

Eftersom ett stort antal icke-närstående importörer kunde beröras angavs det i tillkännagivandet om inledande att kommissionen kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla importörer att ge sig till känna för kommissionen och, enligt vad som angavs i tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller den berörda produkten under undersökningsperioden, enligt definitionen i skäl 19.

(12)

Bland de ca 250 icke-närstående importörer som framfördes av klaganden och som kommissionen kontaktade svarade 36 på det stickprovsformulär som bifogades tillkännagivandet om inledande, 35 för moduler, endast en för celler och ingen för plattor. Stickprovet valdes ut i enlighet med artikel 17 i grundförordningen för att täcka den största möjliga representativa importvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. På grundval av detta valde kommissionen ut ett stickprov med tre icke-närstående importörer för moduler och en för celler. Som en följd av mottagna synpunkter beslutade kommissionen att inkludera ytterligare en icke-närstående importör av moduler i urvalet. Detta företag gav sig till känna och hävdade att dess verksamhetsnivå skulle motivera att de togs med i urvalet. Deras inledande inlämnande granskades därför på nytt, och ett skrivfel upptäcktes som rörde den volym den berörda importören rapporterat. Därför inkluderades företaget i fråga i urvalet med icke-närstående importörer. Vidare svarade två av de företag som inledningsvis valdes ut för stickprovet inte på frågeformulären. De ansågs därför icke-samarbetsvilliga och uteslöts från stickprovet av icke-närstående importörer. Stickprovet av icke-närstående importörer bestod därför av två importörer av moduler och en importör av celler, vilket representerade ca 2–5 % av den totala importen från det berörda landet. Efter att frågeformuläret mottagits visade det sig dock att kärnverksamheten för två av de tre importörerna i praktiken var solvärmeteknik och inte handel med den berörda produkten. Undersökningen avslöjade att en majoritet av importen av den berörda produkten kommer in på unionsmarknaden genom företag närstående de exporterande tillverkarna i Kina eller genom installatörer eller projektutvecklare. Under dessa omständigheter ansågs stickprovet preliminärt representativt. Under den fortsatta undersökningen kommer kommissionen dock att kontakta ytterligare samarbetsvilliga icke-närstående importörer för att kontrollera om dessa kan betraktas som importörer och se om stickprovets storlek kan ökas.

(13)

Eftersom ett stort antal exporterande tillverkare föreföll kunna beröras angavs det i tillkännagivandet om inledande för fastställande av dumpning att kommissionen kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare att ge sig till känna för kommissionen och, enligt vad som angavs i tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller den berörda produkten under undersökningsperioden, enligt definitionen i skäl 19. Samråd skedde även med det berörda landets myndigheter.

(14)

Så många som 135 av de exporterande kinesiska tillverkarna (ofta i grupper med flera företag) gav sig till känna för stickprovsförfarandet. De samarbetsvilliga företagen representerade 80 % av det kinesiska exportvärdet. Det utvalda stickprovet omfattar sju grupper av företag som utgörs av de tre samarbetsvilliga exportörerna med den största exportvolymen av moduler, de två samarbetsvilliga exportörerna med den största exportvolymen av celler och de två samarbetsvilliga exportörerna med den största exportvolymen av plattor.

(15)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet samt till unionstillverkarna som ingick i urvalet, de icke-närstående importörer som ingick i urvalet samt aktörer i olika led och deras intresseorganisationer som hade gett sig till känna inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen kontaktade också en representativ konsumentorganisation.

(16)

Svar på frågeformulären mottogs från alla kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, från alla unionstillverkare som ingick i urvalet, från tre icke-närstående unionsimportörer som ingick i urvalet och från 21 aktörer i olika led och tre av deras intresseorganisationer.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav vållad skada och unionens intresse. Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande (grupper av) företag.

(18)

Med hänsyn till behovet av att fastställa ett normalvärde för de kinesiska exporterande tillverkarna om marknadsekonomisk status inte skulle beviljas, gjordes kontrollbesök på plats för att fastställa ett normalvärde på grundval av uppgifter från Indien som jämförbart land hos följande företag:

(19)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från den 1 juli 2011 till den 30 juni 2012 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från 2009 till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(20)

Den berörda produkten är solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler och plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina. Cellerna och plattorna har en tjocklek på högst 400 mikrometer. Denna produkt klassificeras för närvarande enligt KN-nr ex 3818 00 10 , ex 8501 31 00 , ex 8501 32 00 , ex 8501 33 00 , ex 8501 34 00 , ex 8501 61 20 , ex 8501 61 80 , ex 8501 62 00 , ex 8501 63 00 , ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90 (nedan kallad den berörda produkten).

(21)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:

(22)

Solcellsmodulerna, cellerna och plattorna omvandlar solljus till elektricitet. Omvandlingen ombesörjs av celler som tar upp ljus och omvandlar det till elektricitet via kristallint kisel.

(23)

Plattorna är det första steget i tillverkningsprocessen. De framställs av kristallint kisel och är den väsentliga komponenten för celltillverkning.

(24)

Först måste kristallint kisel smältas så att göt av kristallint kisel erhålls som sågas till plattor. Fungerande solceller skapas av plattorna med hjälp av en högteknologisk halvledarprocess. Cellerna är det andra steget i tillverkningsprocessen. De har en positiv-negativ övergång för uppsamling och vidareledning av den elektricitet som genereras av cellen.

(25)

Modulerna är det tredje steget i tillverkningsprocessen. Modulerna monteras genom att celler svetsas samman med platt tråd eller metallband till en sträng av celler. Dessa lamineras mellan skikt. Oftast används glas överst och ett polymeriskt bärarskikt i botten. Vanligen används ramar för att göra det möjligt att montera modulerna eller panelerna utomhus (t.ex. på hustak). Modulen kan ha en växelriktare men måste inte ha det.

(26)

Undersökningen har visat att den berörda produkten och den produkt som säljs på hemmamarknaden i Indien, som fungerade som jämförelseland för att fastställa normalvärdet, och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma grundläggande slutanvändningar. Dessa produkter anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(27)

Flera berörda parter hävdade att undersökningen inte kan omfatta tre produkter med olika fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och att moduler, celler och plattor därför borde vara föremål för tre separata undersökningar. Vidare hävdade de att det är oklart huruvida undersökningen omfattar en enda produkt eller tre separata produkter och att de därför inte har full möjlighet att försvara sina intressen. Det hävdades också att plattor borde uteslutas från undersökningen som alternativ om monokristallina plattor inte skulle uteslutas (se skälen 42–44).

(28)

Tillverkningskedjan med platta, cell och modul är en enda tillverkningsprocess med olika tillverkningssteg. Moduler, celler och plattor avgör tillsammans slutproduktens (dvs. modulens) egenskaper. Undersökningen visade att tillverkningen av plattor och celler är direkt och uteslutande avsedd för tillverkning av moduler. Moduler, celler och plattor har samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper (som bestäms av det råmaterial som används) och samma grundläggande slutanvändningar, dvs. de säljs för att byggas in i solcellssystem. Modulernas prestanda är direkt kopplad till plattornas och cellernas.

(29)

I tillkännagivandet om inledande av undersökningen sägs uttryckligen att moduler, celler och plattor utgör den undersökta produkten. Berörda parter hade därför full möjlighet att försvara sina intressen på grundval av den berörda produkten såsom den definieras. Detta påstående måste därför avvisas.

(30)

Vidare hävdades det att moduler, celler och plattor inte kunde betraktas som en enda produkt, eftersom de har flera olika åttasiffriga KN-nummer, sexsiffriga undernummer, fyrsiffriga HS-nummer och tvåsiffriga kapitelnivåer, och de återfinns dessutom i olika avsnitt av HS-nomenklaturen. Detta argument är i sig irrelevant när det gäller att fastställa produktdefinitionen för en antidumpningsundersökning, som bygger på den berörda produktens fysiska egenskaper.

(31)

Flera parter hävdade att det mervärde som härrör från cellomvandlingsprocessen utgör en moduls största värde och att cellerna därför bör betraktas som en separat produkt.

(32)

Undersökningen visade att celltillverkningen är den tekniskt mest sofistikerade delen av tillverkningsprocessen. Den visade dock också att de tre bearbetningsstegen är kopplade till varandra och att mervärdet inte är koncentrerat till något särskilt skede i tillverkningsprocessen utan är fördelat över hela processen. Detta påstående måste därför avvisas.

(33)

Vissa berörda parter hävdade att moduler, celler och plattor har separata marknader och att de därför bör behandlas som skilda produkter, vilket även skulle visas av det faktum att ett stort antal tillverkare inte är vertikalt integrerade.

(34)

Moduler, celler och plattor kan inte betraktas som separata produkter vars priser fluktuerar enbart beroende på marknadsfaktorer. Deras priser har i stället ett nära samband med varandra och påverkas av priset på polykristallint kisel. Likaledes gäller såsom förklaras i skälen 23–25 att den berörda produkten tillverkas i en enda tillverkningsprocess med olika steg. Att vissa tillverkare inte är vertikalt integrerade beror enbart på företagsbeslut och skalfördelar och kullkastar inte denna slutsats. Detta argument måste därför avvisas.

(35)

Flera berörda parter hävdade att moduler, celler och plattor måste behandlas som olika produkter eftersom de har olika slutanvändningar och inte är utbytbara.

(36)

Såsom nämns ovan visade undersökningen att tillverkningsprocessen med platta, cell och modul är en enda process och att frågan om utbytbarhet inte är tillämplig på olika steg i en enda tillverkningsprocess. Vidare har moduler, celler och plattor samma slutanvändning, att omvandla solljus till elektricitet, och kan därmed inte användas i andra tillämpningar.

(37)

En berörd part hävdade att moduler, celler och plattor inte har samma distributionskanaler och därför inte bör betraktas som en enda produkt. Undersökningen visade att moduler, celler och plattor kan distribueras inom olika eller liknande distributionskanaler. Huvudkriterierna för att definiera en enda produkt är samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma slutanvändningar. Med tanke på skälen 27–29 dras därför slutsatsen att olika distributionskanaler inte kan anses vara en avgörande faktor. Argumentet bör därför avvisas.

(38)

Det hävdades att konsumentens uppfattning av moduler, celler och plattor skiljer sig väsentligt och att de därför inte bör betraktas som en enda produkt.

(39)

Liksom i fallet ovan är huvudkriterierna för att definiera en enda produkt samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma slutanvändningar. Med tanke på skälen 27–29 dras därför slutsatsen att olika konsumentuppfattningar inte kan anses vara en avgörande faktor. Argumentet bör därför avvisas.

(40)

En berörd part hävdade att tunnfilmssolcellsprodukter bör ingå i definitionen av den berörda produkten, med argumentet att de delar samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt grundläggande slutanvändningar.

(41)

Tunnfilmssolcellsprodukter är tydligt uteslutna från produktdefinitionen, se skäl 21. Tunnfilmssolcellsprodukter har andra fysiska, kemiska och tekniska egenskaper än den berörda produkten. De tillverkas med en annan tillverkningsprocess och inte av kristallint kisel, som är det huvudsakliga råmaterialet för tillverkning av moduler, celler och plattor. De har lägre verkningsgrad och lägre avgiven effekt och lämpar sig därför inte för samma typer av tillämpningar som den berörda produkten. Dessa argument måste därför avvisas.

(42)

En berörd part hävdade att plattor av monokristallint kisel skulle uteslutas från definitionen av den berörda produkten, eftersom de har andra fysiska, kemiska och tekniska egenskaper än plattor av multikristallint kisel. Det hävdades att de skiljer sig åt i kristallstrukturen, formen och aspekten. Vidare hävdades det att det inte fanns någon unionstillverkare av plattor med monokristallint kisel.

(43)

Undersökningen visade att plattor med monokristallint kisel är av högre kvalitet än sådana med multikristallint kisel, trots att de kommer från likartade tillverkningsprocesser med användning av samma råmaterial (polykristallint kisel). Därför dras slutsatsen att plattor av monokristallint och multikristallint kisel har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper.

(44)

Undersökningen visade att de grundläggande slutanvändningarna är desamma, eftersom plattor av både monokristallint och multikristallint kisel används enbart för tillverkning av solceller (mono- och multiceller) avsedda för tillverkning av solcellsmoduler (mono- och multimoduler). Det finns inga väsentliga skillnader mellan de båda typerna av plattor och de är utbytbara, de kan båda användas för att tillverka celler. När det gäller påståendet att det inte förekom någon tillverkning av plattor av monokristallint kisel i unionen visade undersökningen dessutom att plattor av både monokristallint och multikristallint kisel tillverkas i unionen. Detta argument måste därför avvisas.

(45)

Vidare hävdades det att plattor och celler borde betraktas som två halvfärdiga insatsprodukter medan modulerna är slutprodukter och därför inte bör betraktas som en enda produkt.

(46)

Såsom nämns ovan är huvudkriterierna för att definiera en enda produkt samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma slutanvändningar. Med tanke på skälen 27–29 dras därför slutsatsen att skillnaden mellan halvfärdiga produkter och slutprodukter inte anses vara en avgörande faktor. Argumentet bör därför avvisas.

(47)

En berörd part begärde uteslutning av solpaneler avsedda endast för laddning av 12-voltsbatterier baserat på att de har en annan slutanvändning än modulerna för anslutning till elnätet eftersom de genererar en mycket lägre spänning och därför inte är lämpliga för anslutning till nätet.

(48)

Enligt tillkännagivandet av inledande är solladdare som består av färre än sex celler, är bärbara och levererar elektricitet till enheter eller laddar batterier uteslutna från definitionen av den undersökta produkten. Moduler som består av fler än sex celler och endast är avsedda för laddning av batterier har samma grundläggande egenskaper och prestanda som modulerna för nätanslutning. De använder en öppen spänningskrets med en lägre spänning än den krets som används i moduler för nätanslutning. Undersökningen har visat att denna typ av moduler trots detta kan anslutas till nätet. Den lägre spänningen kan enkelt kompenseras genom en ökning av dimensionen och/eller antalet celler. Därför innefattas moduler avsedda för batteriladdning som består av fler än sex celler av definitionen av den berörda produkten.

(49)

På grundval av det ovanstående dras preliminärt slutsatsen att solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler och plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, enligt beskrivningen ovan, utgör en enda produkt. Kommissionen kommer dock att fortsätta utreda huruvida moduler, celler och plattor utgör en enda eller två eller tre separata produkter. Den inbjuder därför alla berörda parter att lämna synpunkter på denna fråga, med hänsyn till den preliminära slutsats som dragits av kommissionen i detta skede. I vilket fall, även om den slutliga slutsatsen skulle bli att det rör sig om två eller tre olika produkter, skulle den nuvarande undersökningen omfatta alla dessa olika produkter, och slutgiltiga åtgärder skulle införas för moduler, celler och plattor oberoende av huruvida de utgör en eller flera produkter.

(50)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import från Kina ska normalvärdet, enligt artikel 2.7 b i grundförordningen, bestämmas i enlighet med artikel 2.1–2.6 för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(51)

Dessa kriterier anges som referens och är i korthet följande:

(52)

I den aktuella undersökningen ansökte alla exporterande tillverkare som ingick i urvalet om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen och svarade på ansökningsformuläret om marknadsekonomisk status inom de givna tidsfristerna.

(53)

Kommissionen inhämtade alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade alla uppgifter som inlämnats i ansökningar om marknadsekonomisk status på plats hos företagen i fråga.

(54)

Vid kontrollen fastställdes att ingen av de sju exporterande tillverkarna (företagsgrupperna) som ansökte om marknadsekonomisk status uppfyllde kraven i kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(55)

Alla sju företagsgrupperna omfattades av program för förmånlig skattebehandling och bidrag och hade följaktligen inte visat att de inte var föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. De uppfyllde därmed inte kraven enligt kriterium 3 för marknadsekonomisk status.

(56)

Sex företagsgrupper kunde inte visa att deras räkenskaper blev föremål för en årlig självständig revision i linje med internationell redovisningsstandard och uppfyllde därför inte kraven enligt kriterium 2 för marknadsekonomisk status.

(57)

En företagsgrupp kunde inte visa att alla dess företag skulle omfattas av lagstiftning om konkurser och uppfyllde inte kraven enligt kriterium 4 för marknadsekonomisk status.

(58)

Dessutom har tre företagsgrupper inte varit i stånd att visa att de inte är föremål för ett större statligt inflytande och uppfyllde inte kraven enligt kriterium 1 för marknadsekonomisk status.

(59)

Efter meddelandet om resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status mottogs synpunkter från alla företag som ingick i urvalet.

(60)

Två företagsgrupper lämnade en synpunkt på förfarandet och hävdade att bedömningen av marknadsekonomisk status gjordes för sent, dvs. efter den tremånadersperiod som fastställs i artikel 2.7 c i grundförordningen, och att undersökningen därför borde avslutas utan dröjsmål. Som stöd för påståendet anförde de domstolens domar i målen Brosmann (4) och Aokang Shoes (5).

(61)

Det erinras för det första om att domarna i målen Brosmann och Aokang Shoes inte är relevanta för bedömningen av huruvida besluten om marknadsekonomisk status i den här undersökningen är rättsenliga, eftersom de avsåg situationer där det över huvud taget inte genomfördes någon bedömning av marknadsekonomisk status, till skillnad från vad som är fallet i den här undersökningen.

(62)

Brosmann och Aokang-målen är inte heller relevanta för bedömningen av huruvida den aktuella undersökningen är rättsenlig mot bakgrund av att grundförordningen har ändrats. I artikel 2.7 i grundförordningen, i dess ändrade lydelse, föreskrivs att kommissionen ska fatta beslut om marknadsekonomisk status endast avseende företag som ingår i ett urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen, och att den ska fatta beslut inom sju månader, men inte senare än inom åtta månader, efter det att undersökningen har inletts. Denna ändring är tillämplig på alla nya och pågående undersökningar från och med den 15 december 2012, och således också på den här undersökningen.

(63)

Tolkningen av rättspraxisen som att det inte i sig hade ägt rum någon överträdelse av rätten till ett beslut om marknadsekonomisk status, trots att tidsfristen på tre månader inte hållits, måste upprätthållas.

(64)

De huvudsakliga innehållsliga synpunkter som mottogs gällde förmånlig skattebehandling och bidrag. Exportörerna bestred inte de sakförhållanden som fastställts, men ifrågasatte deras betydelse för uppfyllelsen av kriterium 3 för marknadsekonomisk status. De hävdade särskilt att statliga förmåner inte utgör någon större andel av deras respektive omsättning.

(65)

I detta avseende noteras det att ett inkomstskattesystem som gynnar vissa företag som staten bedömer som strategiska uppenbart inte hör hemma i en marknadsekonomi. Ett sådant system är fortfarande starkt påverkat av statens planering. Det noteras också att snedvridningar som införs genom nedsättning av inkomstskatten är väsentliga, eftersom de helt förändrar de vinster före skatt som företaget måste uppnå för att vara attraktivt för investerare. Snedvridningarna är dessutom permanenta, den absoluta förmån som erhålls under undersökningsperioden är på grund av fördelens karaktär inte relevant för att bedöma huruvida snedvridningen är ”väsentlig”. Bedömningen av hur väsentlig snedvridningen är måste bygga på åtgärdens sammantagna verkningar på företagets ekonomiska situation.

(66)

När det gäller kriterium 2 hävdade tre företagsgrupper att de följde respektive regler enligt internationell redovisningsstandard eftersom deras konsoliderade redovisningar i Förenta staterna var helt i linje med dessa standarder. Vissa företag hävdade också att deras räkenskaper följde kinesiska redovisningsstandarder, som de ansåg vara likvärdiga med de internationella standarderna. Frågan är dock inte huruvida kinesiska redovisningsstandarder är i linje med internationella redovisningsstandarder. Den är i stället huruvida räkenskaperna följer tillämpliga redovisningsstandarder eller inte. Särskilt gäller att dessa synpunkter inte tar upp det faktum att de berörda kinesiska företagens redovisningsrapporter bryter mot ett antal internationella redovisningsstandarder (och de kinesiska motsvarigheterna), bland annat när det gäller lagernedskrivning och utlämnande av närstående parters transaktioner.

(67)

När det gäller kriterium 1, med hänsyn till de synpunkter som mottogs från parterna och mot bakgrund av domen i mål C-337/09 P (6), dras slutsatsen att detta kriterium uppfylls av alla företag. Den sammantagna bedömningen av marknadsekonomisk status för alla exportörer i urvalet förblir dock oförändrad eftersom de fortfarande inte uppfyller kraven enligt kriterierna 2 och 3.

(68)

När det gäller kriterium 4 kunde den företagsgrupp som avses i skäl 57 visa att ett konkursförfarande under tiden hade inletts mot det viktigaste kinesiska företaget i gruppen. Därför dras slutsatsen att detta kriterium uppfylls av denna företagsgrupp. Den sammantagna bedömningen av marknadsekonomisk status för denna företagsgrupp förblir dock oförändrad eftersom de fortfarande inte uppfyller kraven enligt kriterierna 2 och 3.

(69)

Sammanfattningsvis har det inte visats att kriterierna 2 och/eller 3 för marknadsekonomisk status uppfylldes av någon av de exporterande tillverkarna i urvalet. Därför kan inte marknadsekonomisk status tilldelas något av dessa företag.

(70)

Begäran om enskild undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen lämnades in av 18 samarbetsvilliga exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet.

(71)

Med tanke på det stora antal ansökningar som mottogs har kommissionen preliminärt dragit slutsatsen att individuella undersökningar skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid. Följaktligen beslöts det preliminärt att ingen av ansökningarna om individuell undersökning skulle godtas.

(72)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljas marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land).

(73)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen sin avsikt att använda Förenta staterna som lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina och uppmanade alla berörda parter att lämna synpunkter på detta.

(74)

Ett antal exportörer och importörer har lämnat synpunkter på valet av jämförbart land med hänvisning till att Förenta staterna inte skulle vara ett lämpligt jämförbart land, främst på grund av att den amerikanska marknaden skyddades från kinesisk import under delar av undersökningsperioden genom antidumpnings- och antisubventionsåtgärder.

(75)

Berörda parter föreslog Taiwan, Indien och Sydkorea som lämpligare jämförbara länder. Efter dessa synpunkter beslöts det att analysen för att identifiera ett lämpligt jämförbart land skulle breddas. Som en följd av detta kontaktades alla större tillverkare av solpaneler. Sammanlagt kontaktades 34 företag i Indien, 9 företag i Japan, 15 företag i Malaysia, 2 företag i Mexiko, 34 företag i Korea, 9 företag i Singapore, 43 företag i Taiwan och 21 företag i Förenta staterna.

(76)

Svar mottogs från två företag i Indien, två i Taiwan och två i Förenta staterna. Eftersom företagen i Taiwan nästan uteslutande tillverkade solceller medan den kinesiska exporten huvudsakligen består av moduler, och Förenta staterna ansågs olämpligt i ljuset av de synpunkter som mottogs, beslöts det preliminärt att Indien skulle användas som jämförbart land. Det bör noteras att kommissionen kan ta upp frågan igen om vidare undersökning visar att moduler, celler och plattor består av två eller tre olika produkter. Bland annat kan det hända att ett annat jämförbart land kan behöva väljas för plattor, eftersom Indien inte tillverkar plattor.

(77)

En indisk tillverkare lämnade ett ofullständigt svar. Därför kunde den information som lämnades av detta företag inte användas vid fastställandet av normalvärdet. Den information som lämnades av det företaget och kontrollerades kunde dock användas för att bekräfta att den information som lämnades av den fullt ut samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet faktiskt var representativ för den indiska marknaden.

(78)

Eftersom ingen kinesisk exportör i urvalet beviljades marknadsekonomisk status, fastställdes normalvärdet enligt bestämmelsen i artikel 2.7 a i grundförordningen, med hjälp av Indien som jämförbart land med marknadsekonomi.

(79)

Först identifierades de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av tillverkaren i det jämförbara landet som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som säljs för export till unionen.

(80)

Kommissionen undersökte därefter för tillverkaren i det jämförbara landet huruvida varje typ av likadan produkt som såldes på hemmamarknaden kunde anses säljas vid normal handel. Detta gjordes genom att man för varje produkttyp fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

(81)

Om försäljningsvolymen för en produkttyp, som såldes till ett nettopris motsvarande minst den beräknade tillverkningskostnaden, utgjorde mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den typen och om det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset. Detta pris beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna för all inhemsk försäljning av den typen under undersökningsperioden.

(82)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den produkttypen var lägre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ.

(83)

När produkttyperna såldes med förlust ansågs de inte ha blivit sålda vid normal handel.

(84)

För försäljning av produkttyper som inte såldes vid normal handel, samt för produkttyper som inte såldes på hemmamarknaden, användes ett konstruerat normalvärde.

(85)

För att konstruera normalvärdet adderades det jämförbara landets enda samarbetsvilliga tillverkares vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt den vägda genomsnittliga vinsten för den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden till dess egna genomsnittliga tillverkningskostnad under undersökningsperioden. Vid behov justerades tillverkningskostnader samt försäljnings- och administrationskostnader och andra kostnader innan de användes för att undersöka om försäljningen skett vid normal handel och för att konstruera normalvärden.

(86)

För solcellsplattor gick det inte att fastställa normalvärdet med den metod som beskrivs i skälen 79–85 eftersom ingen av de samarbetsvilliga indiska tillverkarna tillverkade plattor. Det kontrollerades huruvida normalvärdet kunde fastställas på grundval av en i hög grad överensstämmande produkt, vid behov med tillämpning av nödvändiga anpassningar för skillnader i fysiska egenskaper. När det gäller plattor skulle den närmast överensstämmande produkten vara en solcell. Plattor behöver dock genomgå betydande bearbetning för att bli celler. Enligt denna metod skulle vidare betydande anpassningar krävas som inte kan kvantifieras på ett tillförlitligt sätt. Därför kan normalvärdet för en cell inte användas som grund för att beräkna ett normalvärde för en platta. Som ett alternativ övervägdes det att använda priser på plattor sålda av tillverkare från marknadsekonomiska länder på den indiska marknaden, eftersom dessa priser är representativa för de marknadsförhållanden som råder på marknaden för plattor i Indien. Eftersom Sydkorea är den största marknadsekonomiska leverantören av plattor till tillverkare i det jämförbara landet, fastställs normalvärdet på grundval av priserna på sydkoreanska plattor på den indiska marknaden.

(87)

De exporterande tillverkarnas exportförsäljning till unionen skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag i unionen.

(88)

I de fall där exportförsäljningen till unionen skedde direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriserna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(89)

När exportförsäljningen till unionen ägde rum via närstående företag i unionen, fastställdes exportpriserna, enligt artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av de närstående företagens första återförsäljningspriser till oberoende kunder i unionen. Justeringar gjordes för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. När det gäller vinstmarginalen användes den vinst som gjorts av den samarbetsvillige icke-närstående importören av den berörda produkten, eftersom den verkliga vinsten för den närstående importören inte ansågs tillförlitlig på grund av förhållandet mellan den exporterande tillverkaren och den närstående importören.

(90)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik.

(91)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörliga justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten.

(92)

Lämpliga justeringar gjordes för fysiska egenskaper, indirekta skatter, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader, provisioner samt bankkostnader i de fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och kunde beläggas.

(93)

För företagen i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten som fastställdes för det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för den motsvarande berörda produkttypen, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(94)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes som ett vägt genomsnitt av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i urvalet.

(95)

Med avseende på övriga exporterande tillverkare i Kina, fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes först samarbetsviljan genom att den exportvolym till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämfördes med den totala volymen av kinesisk import till unionen.

(96)

Eftersom samarbetet stod för mer än 80 % av den totala kinesiska exporten till unionen kan samarbetsviljan anses vara hög. Eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare avsiktligen avstod från att samarbeta, fastställdes den återstående dumpningsmarginalen till den nivå som gällde för företaget i urvalet med den högsta dumpningsmarginalen. Detta ansågs vara lämpligt eftersom det inte fanns något som tydde på att företagen med bristande samarbetsvilja bedrev dumpning på en lägre nivå, och för att säkerställa effektiviteten av eventuella åtgärder.

(97)

På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(98)

Den likadana produkten tillverkades av ca 220 tillverkare i unionen. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen och kallas nedan unionsindustrin.

(99)

All tillgänglig information gällande unionsindustrin, inklusive uppgifter som tillhandahållits i klagomålet, makroekonomiska data som tillhandahållits av Europressedienst, ett oberoende konsultföretag (nedan kallat konsulten), och de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet användes för att fastställa den totala unionstillverkningen under undersökningsperioden eftersom fullständig offentlig information om tillverkningen inte fanns tillgänglig. Eftersom moduler, celler och plattor importeras till unionen under tullnummer som omfattar andra produkter som inte är föremål för den aktuella undersökningen gick det inte att använda Eurostat för att fastställa importvolymer och importvärden. Importvolymer och importvärden byggde på data som tillhandahölls av konsulten. När det var möjligt dubbelkollades de data som mottogs från konsulten mot offentliga källor och jämfördes med de kontrollerade svaren på frågeformuläret.

(100)

På grundval av detta uppskattades den totala unionstillverkningen till ca 4 GW för moduler, 2 GW för celler och 2 GW för plattor under undersökningsperioden.

(101)

Såsom anges i skäl 10 valdes tio unionstillverkare ut för stickprovet, som representerade 18–21 % av unionens totala tillverkning av moduler, 17–24 % av den totala unionstillverkningen av celler och 28–35 % av den totala unionstillverkningen av plattor.

(102)

En del av unionsindustrin är vertikalt integrerad, och en betydande del av unionsindustrins tillverkning var avsedd för företagsintern användning, särskilt tillverkning av celler och plattor.

(103)

För att fastställa huruvida unionsindustrin hade lidit väsentlig skada och för att fastställa förbrukning och andra ekonomiska indikatorer, granskades det huruvida och i vilken grad hänsyn behövde tas till efterföljande användning av unionsindustrins tillverkning av den likadana produkten (nedan kallad företagsintern användning).

(104)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrins situation, insamlades och analyserades uppgifter om all verksamhet som rör den likadana produkten och därefter fastställdes det huruvida tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(105)

Det visade sig att följande ekonomiska indikatorer förknippade med unionsindustrin borde undersökas genom hänvisning till all verksamhet (inklusive företagsintern användning): förbrukning, försäljningsvolym, tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, tillväxt, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, kassaflöde, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga och dumpningsmarginalens storlek. Detta beror på att undersökningen visade att dessa indikatorer rimligen kunde granskas genom hänvisning till all verksamhet eftersom den tillverkning som var avsedd för företagsintern användning påverkades lika mycket av konkurrensen från import från det berörda landet. Den företagsinterna marknaden och den öppna marknaden tillsammans kallas nedan den totala marknaden.

(106)

När det gäller lönsamhet inriktades analysen på den fria marknaden eftersom det visade sig att priserna på den företagsinterna marknaden inte alltid återspeglade marknadspriserna och påverkade denna indikator.

(107)

Unionens förbrukning utgjordes av den totala volymen av den berörda produkten som importerades samt den totala försäljningsvolymen för den likadana produkten i unionen, inklusive den som var avsedd för företagsintern användning. Inga fullständiga uppgifter om unionsindustrins totala försäljning på unionsmarknaden fanns tillgängliga. Vidare registrerades import till unionen under tullnummer som omfattade andra produkter som inte var föremål för den nuvarande undersökningen. Följaktligen gick det inte att använda Eurostat för att fastställa importvolymer och importvärden. Därför baserades unionens förbrukning på uppgifter tillhandahållna av den konsult som nämns i skäl 99 och dubbelkontrollerades mot offentliga källor såsom marknadsundersökningar och offentligt tillgängliga studier samt jämfördes med de kontrollerade svaren på frågeformulären.

(108)

Unionens förbrukning utvecklades på följande sätt:

Tabell 1-a

Unionens förbrukning av moduler (MW)

Tabell 1-b

Unionens förbrukning av celler (MW)

Tabell 1-c

Unionens förbrukning av plattor (MW)

(109)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionens totala förbrukning med 221 % för moduler, 87 % för celler och 29 % för plattor mellan 2009 och undersökningsperioden men minskade under undersökningsperioden jämfört med 2011. Sammantaget ökade unionens förbrukning väsentligt under undersökningen jämfört med 2009 års nivå.

(110)

Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2-a

Import av moduler från Kina (MW)

Tabell 2-b

Import av celler från Kina (MW)

Tabell 2-c

Import av plattor från Kina (MW)

(111)

Under undersökningsperioden ökade importvolymen till unionen från det berörda landet betydligt, med 308 % för moduler, 482 % för celler och 648 % för plattor. Detta ledde till att marknadsandelen ökade väsentligt för importen från det berörda landet till unionen. Närmare bestämt ökade marknadsandelarna för importen från det berörda landet från 63 % till 80 % för moduler, från 8 % till 25 % för celler och från 6 % till 33 % för plattor. Sammantaget ökade importen av den berörda produkten från Kina väsentligt i volym och marknadsandel mellan 2009 och undersökningsperioden.

(112)

Det bör noteras att ökningen av importen från det berörda landet var mycket större än ökningen av unionens förbrukning av den berörda produkten. Följaktligen kunde de exporterande tillverkarna dra nytta av unionens ökande förbrukning, och deras marknadsposition stärktes tack vare större marknadsandelar.

(113)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3-a

Importpris på moduler från Kina (euro/kW)

Tabell 3-b

Importpris på celler från Kina (euro/kW)

Tabell 3-c

Importpris på plattor från Kina (euro/kW)

(114)

Det genomsnittliga importpriset från Kina sjönk väsentligt under skadeundersökningsperioden på moduler, celler och plattor. Det genomsnittliga priset på moduler sjönk med 64 %, från 2 100 euro/kW 2009 till 764 euro/kW under undersökningsperioden. Likaledes sjönk det genomsnittliga importpriset på celler från Kina med 42 %, från 890 euro/kW till 516 euro/kW. Under skadeundersökningsperioden sjönk det genomsnittliga importpriset på plattor med 40 %, från 550 euro/kW till 333 euro/kW.

(115)

Sammantaget sjönk priset på den berörda produkten väsentligt mellan 2009 och undersökningsperioden.

(116)

I syfte att fastställa prisunderskridandet under undersökningsperioden jämfördes det vägda genomsnittliga försäljningspriset per produkttyp som unionstillverkarna som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga importpriser per produkttyp för subventionerad import från de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för kostnader som uppstår efter import, dvs. kostnader för tullklarering, hantering och lastning. De genomsnittliga kostnaderna efter import för de två importörer som ingick i urvalet användes. Deras huvudsakliga verksamhet var inte import utan installation av moduler, men uppgifterna var ändå representativa.

(117)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen, uttryckt som en procentandel av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i urvalet, visade en vägd genomsnittlig underskridandemarginal i intervallen 17,5–30,7 % för moduler, 4–24,2 % för celler, 16,6–21,6 % för plattor och 11,2–27,5 % sammantaget för den berörda produkten.

(118)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins situation.

(119)

Som nämndes i skälen 7–10 användes ett stickprovsförfarande för undersökningen av vilken skada unionsindustrin lidit.

(120)

För skadeanalysen skiljde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer. Kommissionen analyserade de makroekonomiska indikatorerna för skadeundersökningsperioden på grundval av uppgifter erhållna från den oberoende konsult som nämns i skäl 99 när det gällde alla unionstillverkare. Kommissionen analyserade mikroekonomiska indikatorer på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(121)

I denna undersökning bedömdes följande makroekonomiska indikatorer på grundval av information om alla tillverkare i unionen av den likadana produkten: tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(122)

Följande mikroekonomiska indikatorer bedömdes på grundval av information om de tillverkare i unionen av den likadana produkten som ingick i urvalet: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(123)

En berörd part hävdade att marknadsförhållandena för den berörda produkten skiljde sig mellan medlemsstaterna och att skadeanalysen därför borde göras separat för varje medlemsstat. Detta påstående kunde inte styrkas. Dessutom visade undersökningen inga särskilda omständigheter som motiverade en skadeanalys per medlemsstat. Påståendet avvisades därför.

(124)

Den totala tillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4-a

Moduler – tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande (MW)

Tabell 4-b

Celler – tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande (MW)

Tabell 4-c

Plattor – tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande (MW)

(125)

Totalt sett ökade tillverkningen av moduler i unionen med 87 % under skadeundersökningsperioden. Tillverkningen nådde en topp 2011 och minskade sedan under undersökningsperioden. Tillverkningen av moduler i unionen ökade mycket långsammare än tillväxten av förbrukningen, som mer än tredubblades under samma period. Mot bakgrund av den väsentligt ökade förbrukningen fördubblade unionstillverkarna sin produktionskapacitet för moduler under skadeundersökningsperioden. Trots den högre produktionsnivån sjönk dock unionsindustrins kapacitetsutnyttjande med 4 procentenheter och nådde endast 41 % under undersökningsperioden.

(126)

Totalt sett ökade tillverkningen av celler i unionen med 20 % under skadeundersökningsperioden. Den nådde en topp 2011 och minskade därefter under undersökningsperioden. Unionstillverkningen av celler följde trenden för unionsförbrukningen, med en långsammare ökning fram till 2011 och sedan en mer uttalad minskning under undersökningsperioden. I linje med utvecklingen av förbrukningen i unionen ökade unionsindustrin först sin kapacitet med 51 % fram till 2011 och sedan sjönk denna under undersökningsperioden. Totalt sett ökade kapaciteten med 39 % under skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet ökade fram till 2011, då det nådde en topp på 78 %, och sjönk sedan med 15 procentenheter under undersökningsperioden. Totalt sett minskade unionsindustrins kapacitetsutnyttjande under skadeundersökningsperioden och nådde 63 % under undersökningsperioden.

(127)

Under skadeundersökningsperioden ökade tillverkningen av plattor i unionen med 26 % totalt. Unionstillverkningen nådde en topp 2010 och minskade sedan stadigt 2011 och sjönk till ännu lägre nivåer under undersökningsperioden. Som reaktion på en ökad förbrukning i unionen ökade unionstillverkarna sin produktionskapacitet med 52 % fram till 2011. Därefter minskade deras kapacitet under undersökningsperioden. Totalt sett ökade unionsindustrins produktionskapacitet för plattor trots detta med 40 % under skadeundersökningsperioden. Trots den ökade tillverkningen ökade unionsindustrins kapacitetsutnyttjande när det gällde plattor fram till 2010 och minskade sedan stadigt efter den perioden, vilket resulterade i en total minskning med 7 procentenheter under skadeundersökningsperioden, ned till 55 % under undersökningsperioden.

(128)

Unionsindustrin ökade därför sin kapacitet som svar på ökad förbrukning. Unionsindustrins tillverkningsnivåer ökade dock mycket långsammare än förbrukningen, vilket ledde till minskat kapacitetsutnyttjande för den berörda produkten under skadeundersökningsperioden.

(129)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5-a

Moduler – försäljningsvolym och marknadsandel (MW)

Tabell 5-b

Celler – försäljningsvolym och marknadsandel (MW)

Tabell 5-c

Plattor – försäljningsvolym och marknadsandel (MW)

(130)

Under skadeundersökningsperioden ökade försäljningsvolymen för moduler med 127 %. I förhållande till förbrukningsökningen på 221 % innebar detta dock att unionsindustrins marknadsandel minskade från 19 % år 2009 till 13 % under undersökningsperioden. När det gäller celler ökade unionsindustrins försäljning endast marginellt med 5 % medan förbrukningen ökade med 87 %, vilket ledde till en minskning av marknadsandelen från 68 % år 2009 till 38 % under undersökningsperioden. När det gällde plattor minskade den totala försäljningsvolymen med 7 % i förhållande till en ökad förbrukning, vilket innebar att marknadsandelen för plattor minskade från 81 % år 2009 till 59 % under undersökningsperioden.

(131)

Unionsindustrins försäljning av moduler och celler ökade mycket mindre än importen från det berörda landet i förhållande till den ökande förbrukningen, och försäljningen av plattor minskade. Därmed kunde unionsindustrin inte dra nytta av den ökande förbrukningen. Som en följd av detta minskade marknadsandelarna för alla de tre segmenten under skadeundersökningsperioden.

(132)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6-a

Moduler – sysselsättning och produktivitet

Tabell 6-b

Celler – sysselsättning och produktivitet

Tabell 6-c

Plattor – sysselsättning och produktivitet

(133)

Sysselsättningen ökade mellan 2009 och undersökningsperioden för moduler och plattor med 39 % respektive 102 %, medan den minskade med 9 % för celler. Det noteras dock att sysselsättningen ökade fram till 2011 och sedan minskade under undersökningsperioden för moduler och plattor. För celler ökade sysselsättningen fram till 2010 och minskade sedan under 2011 och undersökningsperioden. Den totala produktiviteten visade positiva trender för moduler och celler, med en ökning på 34 % respektive 33 %. Detta beror delvis på unionsindustrins ansträngningar att klara trycket från dumpad import från Kina. När det gällde plattor minskade dock produktiviteten totalt sett med 37 % under skadeundersökningsperioden.

(134)

I linje med minskningen av unionens tillverkning av moduler och plattor mellan 2011 och undersökningsperioden minskade därför även sysselsättningen inom tillverkning av moduler och plattor under samma period. För celler ökade sysselsättningen fram till 2010 och minskade sedan 2011 och under undersökningsperioden, medan tillverkningen av celler i unionen ökade stadigt fram till 2011 och sedan började minska.

(135)

Alla dumpningsmarginaler ligger väsentligt över miniminivån. När det gäller inverkan på unionsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek, med tanke på volymen av och priserna på import från det berörda landet, kan inverkan anses vara betydande.

(136)

Eftersom detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten är återhämtning från tidigare dumpning inte relevant.

(137)

De genomsnittliga försäljningspriserna för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 7-a

Moduler – genomsnittligt försäljningspris i unionen

Tabell 7-b

Celler – genomsnittligt försäljningspris i unionen

Tabell 7-c

Plattor – genomsnittligt försäljningspris i unionen

(138)

Försäljningspriset sjönk kraftigt, dvs. med 53 % för moduler, med 69 % för celler och med 40 % för plattor, under skadeundersökningsperioden. Försäljningspriserna sjönk stadigt under skadeundersökningsperioden, men prisminskningen var särskilt uttalad under undersökningsperioden, när de föll till ohållbara nivåer. Under skadeundersökningsperioden minskade tillverkningskostnaden med 48 % för moduler och med 55 % för celler. För plattor minskade tillverkningskostnaden 2010 jämfört med 2009. Den ökade 2011 men låg fortfarande under 2009 års nivå. Under undersökningsperioden ökade kostnaden ytterligare och nådde något högre nivåer än 2009, vilket huvudsakligen kan förklaras av ett produktionsstopp under undersökningsperioden. Unionsindustrin kunde varken dra nytta av sina kontinuerliga ansträngningar att öka sin kostnadseffektivitet eller inverkan av den minskade råvarukostnaden för polykristallint kisel. Detta berodde huvudsakligen på den ökande prispressen från dumpad import som hade en negativ inverkan på unionsindustrins försäljningspriser, som minskade ännu mer än effektivitetsvinsterna. Detta framgår av den negativa trenden för unionsindustrins lönsamhet som beskrivs i skäl 144. Totalt sett minskade det genomsnittliga försäljningspriset och tillverkningskostnaden för den likadana produkten väsentligt (förutom för plattor), vilket fick förödande konsekvenser för unionsindustrins lönsamhet.

(139)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 8-a

Moduler – genomsnittlig arbetskostnad per anställd

Tabell 8-b

Celler – genomsnittlig arbetskostnad per anställd

Tabell 8-c

Plattor – genomsnittlig arbetskostnad per anställd

(140)

Mellan 2009 och undersökningsperioden ökade den genomsnittliga arbetskostnaden per anställd för moduler stadigt med totalt 13 %. När det gäller celler förblev den genomsnittliga arbetskostnaden stabil under skadeundersökningsperioden och minskade något med 1 % mellan 2009 och 2010 men förblev sedan stabil fram till undersökningsperioden. När det gäller plattor varierade den genomsnittliga arbetskostnaden per anställd. Den ökade mellan 2009 och 2010 och minskade 2011 men ökade under skadeundersökningsperioden med totalt 17 %. Den totala ökningen av arbetskostnaden kan delvis förklaras av den samtidiga produktivitetsökningen (moduler) samt av inflationen och de sociala kostnader för vissa unionstillverkare (plattor) som var förknippade med nedskärningarna inom industrin mellan 2011 och undersökningsperioden.

(141)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 9-a

Moduler – lager

Tabell 9-b

Celler – lager

Tabell 9-c

Plattor – lager

(142)

Lagren ökade kraftigt, dvs. med 129 % för moduler, med 302 % för celler och med 70 % för plattor, under skadeundersökningsperioden. När det gäller moduler ökade lagren stadigt och nådde mycket höga nivåer 2011 (med 160 %), medan de minskade under undersökningsperioden men fortfarande låg på en hög nivå jämfört med början av skadeundersökningsperioden. När det gäller celler var utvecklingen ännu mer uttalad, medan en ökning av lagren mellan 2009 och 2011 på över 350 %. Även för celler minskade lagren under undersökningsperioden men låg kvar på en mycket hög nivå jämfört med början av skadeundersökningsperioden. När det gäller plattor minskade unionen visserligen sina lager mellan 2009 och 2010 med över 80 %, vilket berodde på ökad försäljning, men de utgående lagren steg snabbt till över nivån för 2009 och ökade med ytterligare 65 procentenheter under undersökningsperioden.

(143)

Undersökningen visade att unionstillverkarna på grund av den ogynnsamma situation som råder tenderade att hålla begränsade lager av produkten och utgå från beställningar för sin tillverkning. Därför är ökningen av lagren av likadan produkt under skadeundersökningsperioden en relevant faktor när det gäller att fastställa om unionsindustrin lidit väsentlig skada.

(144)

Lönsamhet och kassaflöde utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10-a

Moduler – lönsamhet och kassaflöde

Tabell 10-b

Celler – lönsamhet och kassaflöde

Tabell 10-c

Plattor – lönsamhet och kassaflöde

(145)

Lönsamheten för unionstillverkarna i urvalet fastställdes genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av omsättningen av sådan försäljning.

(146)

Lönsamheten minskade kraftigt och vändes i förlust under skadeundersökningsperioden för den likadana produkten. Lönsamheten minskade med 11 procentenheter för moduler, med 49 procentenheter för celler och med 63 procentenheter för plattor.

(147)

Lönsamheten för den likadana produkten steg mellan 2009 och 2010 men sjönk sedan väsentligt 2011, när unionsindustrin gjorde förluster, och fortsatte sjunka väsentligt under undersökningsperioden. Förlusterna var särskilt stora för celler och plattor.

(148)

Även utvecklingen av kassaflödet, som är unionstillverkarnas förmåga att investera i sin verksamhet, var progressivt negativ mellan 2009 och undersökningsperioden. Det minskade med 10 procentenheter för moduler med en liten ökning 2011. Den mest påtagliga minskningen av kassaflödet inträffade mellan 2011 och undersökningsperioden. Det minskade kassaflödet för celler och plattor var mer uttalat än för moduler och nådde kraftigt negativa nivåer under undersökningsperioden. Därför minskade kassaflödet för den likadana produkten under skadeundersökningsperioden.

(149)

Siffrorna nedan representerar utvecklingen av investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i urvalet i förhållande till den totala marknaden under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11-a

Moduler – investeringar och räntabilitet

Tabell 11-b

Celler – investeringar och räntabilitet

Tabell 11-c

Plattor – investeringar och räntabilitet

(150)

Tabellen ovan visar att unionsindustrin ökade sina investeringar med 171 % för moduler mellan 2009 och undersökningsperioden. Detta var i huvudsak kopplat till den väsentligt ökade kapaciteten. Under samma period minskade unionsindustrin dock sina investeringar med 78 % för celler och 80 % för plattor. De investeringar som gjordes gällde i huvudsak FoU samt förbättring och bibehållande av tillverkningsteknik och tillverkningsprocesser för att öka effektiviteten. Eftersom unionsindustrin inte hade råd att göra ytterligare investeringar när det gällde celler och plattor under skadeundersökningsperioden var investeringsnivån relativt låg under undersökningsperioden. Eftersom investeringarna i princip finansierades genom kassaflöde och företagsinterna lån hade det minskade kassaflödet en omedelbar inverkan på investeringsnivån.

(151)

Räntabiliteten uttrycktes som vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringar. Räntabiliteten för den likadana produkten följde motsvarande negativa utveckling som övriga indikatorer för ekonomiskt resultat mellan 2009 och undersökningsperioden för alla tre produkttyperna. För celler och plattor förelåg en ökning 2009 och 2010, men 2011 minskade räntabiliteten och nådde negativa nivåer. För moduler var räntabiliteten negativ under hela skadeundersökningsperioden, förutom 2010 när den nådde 19 %. Totalt sett minskade den under skadeundersökningsperioden till -17 % för celler, dvs. med 1 %, men var dock fortfarande kraftigt negativ, dvs. -19 %. När det gällde plattor var räntabiliteten stadigt negativ och nådde -7 % under undersökningsperioden. Totalt sett var utvecklingen av räntabiliteten för den likadana produkten negativ under skadeundersökningsperioden.

(152)

Kapitalanskaffningsförmågan analyserades i förhållande till den totala marknaden, och det visades att en konstant försämring förelåg av unionsindustrins förmåga att generera likvida medel för den likadana produkten och därmed en försvagning av unionsindustrins ekonomiska situation.

(153)

Analysen av unionsindustrins situation visade en tydlig nedåtgående trend för alla de viktigaste skadeindikatorerna. Mot bakgrund av en stadigt ökande förbrukning ökade tillverkningen av moduler och celler under skadeundersökningsperioden. Trots att försäljningsvolymen ökade, krympte unionsindustrins marknadsandel under undersökningsperioden på grund av den större ökningen av förbrukningen under skadeundersökningsperioden. Det genomsnittliga försäljningspriset sjönk kraftigt under skadeundersökningsperioden, vilket hade en negativ inverkan på alla indikator för ekonomiskt resultat såsom lönsamhet, kassaflöde, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(154)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins försäljningsvolym totalt sett. Ökningen åtföljdes dock av en oerhörd minskning av det genomsnittliga försäljningspriset.

(155)

Under skadeundersökningsperioden ökade berörda parters import från Kina uttryckt som volym och marknadsandel. Samtidigt sjönk importpriserna stadigt, vilket innebar ett betydande prisunderskridande av unionsindustrins genomsnittspris på unionsmarknaden.

(156)

Flera berörda parter hävdade att unionsindustrin och särskilt de unionstillverkare som ingick i urvalet gjorde bra resultat. Det hävdades att utvecklingen av vissa skadeindikatorer, nämligen tillverkningsvolym, produktionskapacitet, försäljning och sysselsättning och till och med lönsamheten för vissa av tillverkarna i urvalet ökade och inte skulle visa väsentlig skada. Undersökningen bekräftade inte dessa påståenden utan visade en tydlig nedåtgående utveckling för många skadeindikatorer som är relevanta för slutsatsen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada.

(157)

Mot bakgrund av detta bekräftade undersökningen bland annat att försäljningspriserna ligger lägre än tillverkningskostnaderna, vilket har en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet, som nådde negativa nivåer under undersökningsperioden. Slutsatsen dras att om den dumpade importen skulle fortsätta komma in på unionsmarknaden skulle unionsindustrins förluster sannolikt leda till att tillverkningen av den likadana produkten i någon betydande omfattning skulle upphöra i unionen. Detta förefaller bekräftas av utvecklingen under och efter undersökningsperioden, dvs. att vissa företag förklarat sig insolventa och/eller har upphört med tillverkningen tillfälligt eller permanent.

(158)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(159)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den väsentliga skada som unionsindustrin lidit vållades av den dumpade importen från det berörda landet. Även andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, som kunde ha skadat unionsindustrin, undersöktes för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av sådana faktorer inte tillskrevs dumpad import.

(160)

En berörd part hävdade att marknadsförhållandena för den berörda produkten skiljde sig mellan medlemsstaterna och att orsakssambandet därför borde fastställas separat för varje medlemsstat. Nationella stödprogram bestämmer i viss grad storleken på medlemsstaternas marknader. Undersökningen har dock också avslöjat att efterfrågan inte enbart beror på stödprogram. Beroende på geografisk belägenhet (solexponering) och lokalt elpris förefaller solpaneler ha nått eller åtminstone vara nära nätparitet, vilket innebär att vissa investeringar äger rum oberoende av stödprogram. Därmed kunde det inte fastställas att marknadsförhållandena beror uteslutande på stödprogram och detta påstående avvisades därför.

(161)

Utredningen visade att den dumpade importen från Kina ökade dramatiskt under skadeundersökningsperioden. Volymen ökade väsentligt, med över 300 % för moduler, 482 % för celler och 648 % för plattor, och marknadsandelarna ökade med 17 procentenheter för moduler, med 17 procentenheter för celler och med 27 procentenheter för plattor. Därmed bekräftades det att den berörda produktens importvolym och marknadsandel ökade dramatiskt under skadeundersökningsperioden. Det fanns ett klart tidsmässigt samband mellan ökningen av den dumpade importen och unionsindustrins minskade marknadsandel. Utredningen fastställde också att den dumpade importen såsom nämns i skäl 117 underskred unionsindustrins priser under undersökningsperioden.

(162)

Utredningen visade att den dumpade importens pris sjönk med 64 % för moduler, med 42 % för celler och med 40 % för plattor under skadeundersökningsperioden, vilket ökade prisunderskridandet. Unionsindustrin gjorde betydande ansträngningar att sänka sina tillverkningskostnader för att stå emot denna prispress. Trots detta tvingade det extremt låga priset på den kinesiska importen unionsindustrin att sänka sina försäljningspriser ytterligare, till en olönsam nivå. Därmed minskade unionsindustrins lönsamhet dramatiskt under skadeundersökningsperioden och visade förluster under undersökningsperioden.

(163)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att närvaron av kinesisk import och den ökade marknadsandelen för dumpad import från Kina till priser som konstant underskred unionsindustrins har haft en avgörande roll för den väsentliga skada unionsindustrin lidit, vilket återspeglas främst av dess dåliga ekonomiska situation och försämringen av de flesta av skadeindikatorerna.

(164)

Volymen av importen från tredjeländer under skadeundersökningsperioden ökade under skadeundersökningsperioden med 19 % för moduler, samtidigt som marknadsandelen minskade från 18,4 % till 6,8 %. Taiwan är den näst största exportören efter Kina.

(165)

Importvolymen från övriga tredjeländer ökade med 186 % för celler under skadeundersökningsperioden, vilket medförde en ökning av marknadsandelen från ca 24 % år 2009 till ca 36 % under undersökningsperioden. När det gäller celler är Taiwan den näst största exportören efter Kina. Både mängden och marknadsandelen för den taiwanesiska exporten överstiger med stor marginal dem för övriga tredjeländer men är fortfarande lägre än för den kinesiska exporten.

(166)

Importvolymen från övriga tredjeländer minskade med 19 % för plattor under skadeundersökningsperioden och marknadsandelen sjönk från ca 13,4 % år 2009 till ca 8,5 % under undersökningsperioden. I likhet med vad som beskrivs ovan är Taiwan den näst största exportören av plattor efter Kina. Importnivån till unionen och marknadsandelen på unionsmarknaden för Taiwan visade dock ingen väsentlig ökning och förblev låga under skadeundersökningsperioden.

(167)

Importpriserna på moduler, celler och plattor från tredjeländer var i genomsnitt högre än det genomsnittliga enhetspriser för den kinesiska importen. Den information som finns tillgänglig om import från Taiwan visar att det genomsnittliga importpriset för moduler och plattor var högre än det genomsnittliga priset på motsvarande kinesiska import, medan det genomsnittliga importpriset på celler låg i samma intervall som det genomsnittliga kinesiska importpriset på celler. Eftersom ingen detaljerad prisinformation per produkttyp fanns att tillgå kan jämförelsen av genomsnittspriser endast användas som en indikation, och inga säkra slutsatser kan dras på grundval av jämförelsen. Under skadeundersökningsperioden ökade volymen av import av celler från Taiwan stadigt, vilket ledde till att marknadsandelen ökade med ca 14 procentenheter. Totalt sett för den undersökta produkten under skadeundersökningsperioden var volymen trots den ökade marknadsandelen lägre än den från Kina, och prisnivån för taiwanesiska produkter var generellt högre, med undantag för celler under undersökningsperioden. Av dessa skäl, särskilt med tanke på importvolymen och marknadsandelen för produkter från övriga tredjeländer samt deras prisnivå, som i genomsnitt är lika hög eller högre än för unionsindustrins produkter, kan den preliminära slutsatsen dras att import från tredjeländer inte bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada unionsindustrin lidit.

Tabell 12

Import och marknadsandelar för import från andra tredjeländer

(168)

Såsom nämns i skäl 108, ökade förbrukningen i unionen med 221 % för moduler, 87 % för celler och 29 % för plattor under skadeundersökningsperioden. Förbrukningen nådde en topp 2011 och sjönk under undersökningsperioden men låg fortfarande långt över nivån i början av skadeundersökningsperioden 2009. Unionsindustrin kunde inte dra nytta av denna ökning av förbrukningen eftersom dess marknadsandel föll från 19 % till 13 % för moduler, från 68 % till 38 % för celler och från 81 % till 59 % för plattor under samma period. Samtidigt ökade Kinas marknadsandel dramatiskt fram till 2011 och förblev därefter på en påtagligt hög nivå under undersökningsperioden, när förbrukningen minskade. Eftersom den dumpade importen från Kina trots en minskad förbrukning i unionen under undersökningsperioden antingen behöll sin marknadsandel (moduler) eller ökade den (celler och plattor) till men för unionsindustrin under skadeundersökningsperioden, går det inte att dra slutsatsen att den minskade förbrukningen bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada unionsindustrin lidit.

(169)

Utifrån tillgänglig information är det svårt att fastställa i vilken utsträckning efterfrågan drivs av medlemsstaternas stödprogram. Såsom nämns i skäl 171 finns det många olika stödprogram, och samspelet mellan dessa och efterfrågan är mycket komplext, varför det är svårt att avgöra hur stor inverkan de har. Det underlag som finns att tillgå tyder dock också på att det kommer att fortsätta finnas en efterfrågan på solenergi även utan stödprogram och att efterfrågan till och med kommer att öka med tiden, om än i en långsammare takt än om stödprogram tillämpas. I detta sammanhang hävdade flera parter att nätparitet (dvs. när kostnaden för att producera solenergi är samma som kostnaden för att producera konventionell energi) redan hade nåtts eller nästan nåtts i vissa delar av unionen. Dessa påståenden har hittills inte kunnat styrkas genom undersökningen och de kommer att utredas vidare.

(170)

Flera berörda parter har hävdat att orsaken till den skada unionsindustrin lidit är förknippad med medlemsstaternas minskade tillämpning av inmatningspriser. Dessa nedskärningar påstås ha lett till en minskad installation av solenergilösningar och minskat efterfrågan på unionsmarknaden, vilket i sin tur skulle ha åsamkat unionsindustrin väsentlig skada.

(171)

Medlemsstaterna införde inmatningspriser, kvoter att uppfylla, köp- och säljbara gröna certifikat, investeringsbidrag och skatteincitament för att stödja produktionen av förnybar energi. Dessutom beviljar vissa medlemsstater stöd från EU:s strukturfonder. Det vanligaste stödinstrument som tillämpades för solenergi var inmatningspriser. I detta skede inriktade kommissionen sin analys på denna typ av stödprogram.

(172)

Inmatningspriser är ett ekonomiskt stödinstrument som syftar till att uppnå obligatoriska nationella mål för användning av förnybar energi, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG (7) om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Stödnivån och hur inmatningspriserna fungerar varierar mellan medlemsstaterna. Inmatningspriserna binder aktörerna att köpa solenergi till priser som säkerställer att solenergiproducenter (vanligen ägarna av solenergiinstallationer) kan täcka sina kostnader och få en rimlig avkastning. I likhet med andra stödprogram är inmatningspriser i de flesta fall föremål för kontroll av statligt stöd i enlighet med artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, vilket säkerställer att elproducenterna inte överkompenseras.

(173)

Trots de nationella skillnaderna kunde tre fenomen observeras när det gäller utvecklingen av inmatningspriser i unionen: i) minskad nivå på inmatningspriserna, ii) upphörande av hela systemet med inmatningspriser (Spanien) och iii) införande av kapacitetsgränser (nedan kallade tak) för installationer som berättigade till finansiering samt övergripande tak för den årliga nyinstallationen av stödberättigad kapacitet på medlemsstatsnivå. När det gäller taken förefaller dessa huvudsakligen ha införts under 2012 och hade därför sannolikt ingen inverkan på förbrukningen under undersökningsperioden. Analysen inriktades därför på att inmatningsprissystemet har upphört i Spanien och minskningen av nivån på inmatningspriserna i de flesta medlemsstater. Det analyserades huruvida dessa faktorer hade påverkat efterfrågan på unionsmarknaden och huruvida detta kunde ha orsakat den väsentliga skada unionsindustrin lidit. Det ansågs att utvecklingen av inmatningspriser när det gäller efterfrågan på moduler även var representativ för celler och plattor. Eftersom celler och plattor är nödvändiga för tillverkning av moduler och eftersom de inte används i någon annan tillverkningsprocess utlöser en minskad efterfrågan på moduler automatiskt en minskad efterfrågan även på celler och plattor.

(174)

Undersökningen bekräftade kopplingen mellan utvecklingen av inmatningspriserna och förbrukningen, men den fastställde också att minskningen av efterfrågan mellan 2011 och undersökningsperioden inte innebar att orsakssambandet bryts mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som åsamkats unionsindustrin som beskrivs i detalj i skäl 163. Undersökningen visade att de exporterande tillverkarna klarade att behålla sin marknadsandel för moduler (80 %) och till och med kunde öka sin marknadsandel något för celler (från 22 % år 2011 till 25 % under undersökningsperioden) och plattor (från 32 % år 2011 till 33 % under undersökningsperioden), samtidigt som situationen för unionsindustrin försämrades. Det bör dessutom noteras att unionsindustrins genomsnittspris på moduler sjönk med 53 % under skadeundersökningsperioden, huvudsakligen på grund av den väsentliga ökningen av den dumpade importen och den kraftiga prispress denna medförde på unionsmarknaden. Därför kan den minskade lönsamhet som drabbade unionsindustrin inte huvudsakligen tillskrivas en minskad tillämpning av inmatningspriser.

(175)

Kommissionen håller med om att tillämpningen av inmatningspriser skapade efterfrågan på solenergi och att förbrukningen av den undersökta produkten har minskat på grund av att systemet med inmatningspriser har upphört, som i Spanien, eller tillämpas i mindre omfattning, som i andra medlemsstater, under undersökningsperioden, vilket kan ha bidragit till den skada unionsindustrin lidit. Denna minskade förbrukning under undersökningsperioden var dock inte av sådan omfattning att den bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada unionsindustrin lidit.

(176)

Flera parter hävdade att neddragningarna av inmatningspriserna gjorde det oattraktivt för investerare att investera i solenergi och därmed minskade efterfrågan på den berörda produkten i unionen.

(177)

Undersökningen bekräftade att det fanns ett samband mellan nivån på inmatningspriserna och investeringsnivån i solenergiindustrin, men den visade också att investeringar i solenergi är mindre beroende av stöd i regioner med hög solexponering där produktionen av solenergi är mer effektiv och i regioner med högre elpriser. Undersökningen visade att investeringar fortfarande görs (t.ex. i Spanien) trots att systemet med inmatningspriser har upphört. Vidare visade undersökningen att investeringar i solenergi fortfarande är attraktiva, trots lägre nivåer på inmatningspriserna.

(178)

Ovanstående gav inte underlag för någon klar slutsats om att den minskade tillämpningen av inmatningspriser hade gjort investeringar i solenergi mindre attraktiva för investerare och därmed bidragit till den skada som åsamkats unionsindustrin.

(179)

En berörd part hävdade att den minskade tillämpningen av inmatningspriser hade tvingat unionstillverkarna att sänka sina priser för att hålla intresset uppe hos investerare för solenergi och säkra fortsatt efterfrågan och tillväxt.

(180)

Undersökningen visade att unionsindustrin tvingades sänka priserna huvudsakligen på grund av pressen från dumpad import och inte på grund av den minskade tillämpningen av inmatningspriser. Detta framgår av att den mest betydande prissänkningen från unionsindustrins sida inträffade mellan 2010 och 2011, före de större neddragningarna av systemen med inmatningspriser. Ökningen av den dumpade importen från Kina som kraftigt underskred unionsindustrins priser tvingade unionsindustrin att sänka sina priser allt mer.

(181)

Detta påstående måste därför avvisas.

(182)

Sammanfattningsvis har inmatningspriser varit en viktig faktor för utvecklingen av solcellsmarknaden i unionen och systemet med inmatningspriser har påverkat förbrukningen av den undersökta produkten. Undersökningen visade dock att förbrukningen inte sjönk i någon väsentlig grad trots betydande neddragningar av systemet med inmatningspriser. Därför dras den preliminära slutsatsen att utvecklingen när det gäller inmatningspriser inte bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada unionsindustrin lidit.

(183)

Vissa berörda parter hävdade att den väsentliga skada som åsamkats unionsindustrin berodde på minskat ekonomiskt stöd till unionsindustrin. Som stöd för detta påstående tillhandahålls uppgifter om stöd som beviljats en unionstillverkare före skadeundersökningsperioden (mellan 2003 och 2006).

(184)

Den bevisning som lades fram visade ingen koppling mellan den väsentliga skada som åsamkats unionsindustrin och något påstått stöd som mottagits av en unionstillverkare under perioden före skadeundersökningsperioden. Eftersom denna information dessutom härrör från före skadeundersökningsperioden förefaller den inte vara relevant. Därför kunde inget samband fastställas mellan något påstått stöd som mottagits av unionsindustrin och den väsentliga skada som vållats. Detta påstående måste därför avvisas.

(185)

Det har påståtts att den väsentliga skada unionsindustrin lidit berodde på överkapacitet på unionsmarknaden och på hela världsmarknaden. Det hävdades också att överkapaciteten på världsmarknaden ledde till den konsolidering av unionsindustrin som för närvarande äger rum och att eventuell skada som lidits var en följd av det fanns alltför många produktionsanläggningar. Vidare hävdade flera berörda parter att den väsentliga skada som åsamkats unionsindustrin var självförvållad och förknippad med överexpansion av EU-industrins kapacitet. Vissa berörda parter hävdade i stället att den skada unionsindustrin lidit berodde på dess misslyckande med att göra de nödvändiga investeringarna för att öka sin kapacitet.

(186)

Unionsindustrin ökade visserligen sin tillverkningskapacitet, men dess totala produktionsvolym täckte inte den ökade förbrukningen på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Därmed var ökningen av unionsindustrins kapacitet rimlig och följde marknadsutvecklingen, dvs. förbrukningsökningen Kapacitetsökningen kan därför inte anses vara en orsak till skadan.

(187)

Inte heller påståendet att unionsindustrin inte investerade i att bygga ut sin kapacitet bekräftades under undersökningen. Såsom nämns ovan ökade unionsindustrin i stället under skadeundersökningsperioden gradvis sin kapacitet och hade tillgänglig överskottskapacitet under skadeundersökningsperioden, vilket är ett tecken på att kapaciteten räckte för att tillgodose den ökade efterfrågan. Detta argument avvisades därför.

(188)

Vissa berörda parter hävdade att situationen var svår för alla aktörer på marknaden, inklusive de lägre ned och högre upp i tillverkningskedjan, vilket berodde på överkapaciteten på världsmarknaden och resulterade i att marknaden förändrades. I detta sammanhang hävdades det att den undersökta produkten hade blivit en stapelvara som enskilda tillverkare inte längre kunde sätta priserna på utan att dessa bestämdes av efterfrågan och utbud på världsmarknaden. Det hävdades att det var denna situation och inte den dumpade importen som hade orsakat den väsentliga skada unionsindustrin lidit.

(189)

Undersökningen bekräftade att det fanns en överkapacitet på den globala marknaden, främst i Kina. När det gäller den marknadsförändring som påstods ha gjort den undersökta produkten till en stapelvara skulle denna inte motivera illojal prissättning och illojala handelsmetoder. I detta avseende bör det noteras att unionsindustrin hade tillverkat och sålt den undersökta produkten i över 20 år, medan den industri i Kina som tillverkar den berörda produkten utvecklades först nyligen (omkring 2005), huvudsakligen som en följd av inmatningspriser och andra politiska incitament i unionen och den efterföljande ökningen av efterfrågan.

(190)

Detta påstående måste därför avvisas.

(191)

Flera berörda parter hävdade att den väsentliga skada unionsindustrin lidit var förknippad med utvecklingen av priset på polykristallint kisel, det huvudsakliga råmaterialet för tillverkning av plattor. Det hävdades att unionsindustrin slöt långsiktiga leveranskontrakt till fast pris och därför inte kunde dra nytta av de sänkta priserna på polykristallint kisel under skadeundersökningsperioden.

(192)

Undersökningen visade att priserna på polykristallint kisel steg 2008 men sjönk igen 2009 och endast visade en måttlig uppåtgående trend under 2010 och början av 2011. Priserna sjönk kraftigt under undersökningsperioden.

(193)

Utredningen visade att även om unionsindustrin hade långsiktiga avtal för polykristallint kisel, omförhandlades dessa oftast utifrån prisutvecklingen för polykristallint kisel, och avtalspriserna nådde nivåer nära eller ibland t.o.m. under priserna på spotmarknaden.

(194)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att unionsindustrin som helhet inte lidit skada på grund av dessa långsiktiga avtal och kunde utnyttja prissänkningen på polykristallint kisel fullt ut, även om vissa unionstillverkare kan ha påverkats av avtalen. De långsiktiga avtalen befanns därför inte bidra till den väsentliga skada som åsamkats unionsindustrin.

(195)

Flera berörda parter hävdade att den skada som åsamkats unionsindustrin var berodde på den höga automatiseringsgraden för tillverkningsprocessen. Det hävdades att de småskaliga tillverkarna hade en nackdel jämfört med de större, vertikalt integrerade, tillverkarna och att eventuell skada dessa tillverkare lidit därmed inte kan tillskrivas den dumpade importen. I detta sammanhang hävdades det också att unionsindustrin i vilket fall sammantaget var liten och därmed inte kunde dra nytta av skalfördelar.

(196)

Undersökningen visade att även småskaliga tillverkare på unionsmarknaden hade en hög grad av automatisering i sina tillverkningsprocesser, vilket hade en gynnsam effekt på tillverkningskostnaderna. De flesta unionstillverkare har specialiserat sig på någon del av tillverkningsprocessen (plattor, celler eller moduler) och därigenom ökat sin konkurrenskraft när det gäller den specifika produkttyp de tillverkar. Argumentet att den höga automatiseringsgraden skulle ha orsakat den skada som unionsindustrin lidit måste därför avvisas.

(197)

Vissa berörda parter hävdade prispressen ledde till en konsolidering av unionsindustrin och att konsolideringen skulle ha varit orsaken till den väsentliga skada unionsindustrin lidit. Undersökningen visade dock att konsolideringen snarare var en följd av den dumpade importen. Vidare stärkte denna part inte med några bevis i vilken grad konsolideringsprocessen kunde ha orsakat den skada som lidits.

(198)

Vidare hävdades det att bristen på vertikal integration inom unionsindustrin är orsaken till den skada som lidits. Generellt borde de vertikalt integrerade tillverkarna under normala förhållanden ha större säkerhet för sin distributionskedja. Undersökningen visade dock att fördelen med vertikal integration inte kunde utnyttjas fullt ut av den del av unionsindustrin som var vertikalt integrerad på grund av den mycket starka prispressen från dumpad import. Den dumpade importen hindrade dessutom unionsindustrin, även den vertikalt integrerade, att dra full fördel av ett högt kapacitetsutnyttjande för att uppnå skalfördelar. Vidare visade undersökningen inget samband mellan vertikal integration och bättre lönsamhet, eftersom den starka prispressen hade påverkat detta samband.

(199)

Vissa berörda parter hävdade att unionsindustrin saknade teknisk innovation samt inte investerade i ny teknik. Vid undersökningen framkom dock inga bevis som styrkte dessa påståenden. Tvärtom visade undersökningen att huvuddelen av unionsindustrins investeringar gällde nya maskiner och FoU och att det inte fanns några relevanta tekniska skillnader mellan produkterna i olika delar av världen.

(200)

Vidare hävdade en berörd part att den väsentliga skada unionsindustrin lidit beror på dåligt projektgenomförande (misslyckade projekt). I detta avseende bör det noteras att argumentet inte styrktes. Dessutom kunde eventuella misslyckade projekt snarare betraktas som en följd av den dumpade importen. Argumentet måste alltså avvisas.

(201)

Flera berörda parter hävdade att unionsindustrin inte kunde rationalisera sina kostnader i tid för att anpassa sig till utvecklingen på världsmarknaden. Andra parter hävdade att arbetskostnader och omkostnader är högre i unionen än i Kina.

(202)

Undersökningen visade att unionsindustrins tillverkningskostnad stadigt sjönk under skadeundersökningsperioden, förutom för plattor, för vilka kostnaderna sjönk 2010 men ökade 2011 och ytterligare under undersökningsperioden till en något högre nivå än i början av skadeundersökningsperioden (se skäl 138). Produktiviteten ökade för moduler och celler men minskade för plattor. Såsom nämns ovan kunde unionsindustrin inte dra nytta av den minskade tillverkningskostnaden på grund av den plötsliga ökningen av dumpad import från Kina och den efterföljande prispressen på unionsmarknaden.

(203)

Det noteras att de exporterande tillverkarna i Kina inte hade någon komparativ fördel när det gäller råvaror (polykristallint kisel) och de maskiner som används, eftersom båda huvudsakligen importerades från unionen. När det gäller berörda arbetskostnader och omkostnader utgjorde dessa i genomsnitt mindre än 10 % av den totala kostnaden för en modul under undersökningsperioden och anses inte ha haft någon väsentlig betydelse.

(204)

Vidare hävdades det att vissa unionstillverkare köpte in plattor, celler och/eller moduler från det berörda landet och återförsålde dessa produkter på unionsmarknaden som sina egna. Undersökningen visade att unionsindustrins import av den berörda produkten var komplementär och omfattade en begränsad volym jämfört med tillverkningen i unionen och därför inte skulle anses bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som åsamkats unionsindustrin.

(205)

För att matcha utvecklingen med sjunkande priser på importen från Kina tvingades unionsindustrin därför att göra stora ansträngningar för att rationalisera sin tillverkningskostnad. Trots unionsindustrins ansträngningar kunde försäljningspriset dock inte återspegla kostnadsrationaliseringen på grund av den dumpade importens kraftiga prisunderskridande.

(206)

Alla de ovannämnda argumenten måste därför avvisas.

(207)

Flera berörda parter hävdade att den skada unionsindustrin lidit hade orsakats av konkurrensen från solcellstunnfilmsprodukter och annan solcellsteknik, eftersom dessa tekniker är utbytbara och har samma slutanvändning.

(208)

Undersökningen visade att solcellstunnfilmsprodukter tillverkas från andra råvaror och inte bygger på plattor av kristallint kisel. De har generellt mycket lägre verkningsgrad och lägre avgiven effekt än moduler av kristallint kisel. Därför kan de inte användas på begränsade ytor som tak, dvs. de är inte helt utbytbara med den berörda produkten. Även om det kan förekomma viss konkurrens mellan tunnfilmsprodukter och den berörda produkten anses denna därför vara marginell.

(209)

Undersökningen fann därmed inget samband mellan den skada unionsindustrin lidit och konkurrensen från solcellstunnfilmsprodukter och annan solcellteknik.

(210)

Detta argument måste därför avvisas.

(211)

Det hävdades att finanskrisen och den ekonomiska nedgången hade haft en negativ inverkan på unionsindustrins tillträde till finansiering och därmed var orsaken till den skada unionsindustrin lidit.

(212)

Unionsindustrins kapitalanskaffningsförmåga minskade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Eftersom solenergiindustrin är kapitalintensiv är kapitalanskaffningsförmågan av avgörande betydelse. Den ekonomiska nedgången hade viss inverkan på unionsindustrins situation. Undersökningen visade dock att unionsindustrins situation försämrades trots unionsmarknadens tillväxt mellan 2009 och 2011 som en följd av den dumpade import från Kina som kraftigt prisunderskred unionsindustrins försäljningspriser. Därför drogs slutsatsen att finanskrisens eventuella återverkningar förvärrades av ökningen av dumpad import från Kina och att det begränsade tillträdet till finansiering till stor del var en följd av det negativa marknadsklimatet samt av unionsindustrins situation och framtidsutsikter på grund av den dumpade importen. Trots att finanskrisen hade en viss betydelse för unionsindustrins situation kunde den därför inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada unionsindustrin lidit. Argumentet avvisades därför.

(213)

Vissa berörda parter hävdade att unionsindustrins exportförsäljning sjönk kraftigt under skadeundersökningsperioden, särskilt mellan 2009 och 2011 för moduler och mellan 2009 och första kvartalet 2012 för celler och att detta orsakade den väsentliga skada unionsindustrin lidit.

(214)

Såsom visas i tabellen nedan var exportvolymerna för moduler betydande trots en liten minskning under undersökningsperioden, och genomsnittspriserna under undersökningsperioden låg över genomsnittskostnaderna för moduler under hela skadeundersökningsperioden. Denna faktor kan därför inte ha orsakat den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. När det gäller celler representerade exportvolymen endast 12 % av den totala tillverkningsvolymen för celler. Trots att priserna var låga under undersökningsperioden kan de därför inte ha haft mer än begränsad inverkan på unionsindustrins situation. När det gäller plattor representerade exporten ca 24 % av den totala tillverkningsvolymen och därför kan de låga priserna under undersökningsperioden inte heller för plattor ha haft mer än begränsad betydelse för unionsindustrins situation. Dessa argument måste därför avvisas.

Tabell 13-a

Moduler

Tabell 13-b

Celler

Tabell 13-c

Plattor

(215)

Av dessa skäl konstaterades det att inverkan av unionsindustrins exportresultat inte bidragit till den väsentliga skada industrin lidit. De berörda parternas påstående i detta avseende måste därför avvisas.

(216)

En berörd part hävdade att den skada som åsamkats unionsindustrin berodde på upptäckten av skiffergasfyndigheter i unionen och att framtidsutsikterna med ökad produktion av billig skiffergas i unionen hade minskat offentliga och privata investeringar i projekt som rör förnybar energi.

(217)

Undersökningen visade att förbrukningen av den undersökta produkten ökade betydligt under hela skadeundersökningsperioden, vilket redan har nämnts i skäl 108. Vidare framkom vid undersökningen inga konkreta belägg för att den skada unionsindustrin lidit skulle ha berott på upptäckten av skiffergasfyndigheter i Europeiska unionen. Påståendet avvisades därför.

(218)

Samma part hävdade att den skada unionsindustrin lidit hade orsakats av den låga investeringen i solenergiproduktion på grund av de låga marknadspriserna för koldioxidutsläppsrätter inom unionens utsläppshandelssystem.

(219)

Inga bevis har dock lagts fram för detta, och undersökningen har påvisat några faktiska omständigheter som bekräftar detta påstående. Tvärtom visade undersökningen att förbrukningen av den undersökta produkten ökade väsentligt under skadeundersökningsperioden. Detta påstående måste därför avvisas.

(220)

Vissa berörda parter hävdade att den väsentliga skada minst en av unionstillverkarna lidit hade orsakats av felaktiga ledningsbeslut. Dessa påståenden byggde på årsredovisningar och viss information i en skrivelse från en aktieägare i företaget till övriga aktieägare.

(221)

Inga uppgifter i handlingarna visade att något av ledningsbesluten för det berörda företaget var ovanliga eller oförsiktiga eller hade någon inverkan på hela unionsindustrin. Därför måste argumenten i detta avseende avvisas.

(222)

En berörd part hävdade att den väsentliga skada unionsindustrin lidit hade orsakats av andra politiska åtgärder rörande förnybar energi, åtgärder för att stimulera innovation, minska byråkrati, underlätta handel och ändra reglerna för nätåtkomst, eftersom dessa politiska åtgärder gynnar de exporterande tillverkarna. Även om det skulle vara fallet att vissa av de politiska åtgärder som tas upp skulle underlätta import från tredjeländer och en allmän tillväxt av solenergiindustrin, skulle de även gynna unionsindustrin. Vidare skulle avsikten med dessa politiska åtgärder inte ha varit att import till unionen skulle ske till dumpade priser. Därför måste argumenten i detta avseende avvisas.

(223)

Undersökningen har visat ett orsakssamband mellan den väsentliga skada unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina. Andra möjliga orsaker till skada, såsom import från andra tredjeländer, förbrukning, inmatningspriser, andra ekonomiska stöd som beviljats unionsindustrin, överkapacitet, råvaruprisernas effekt, självförvållad skada, konkurrens från tunnfilm, finanskrisen och dess återverkningar, unionsindustrins exportresultat, upptäckten av skiffergasfyndigheter i EU, ledningsbeslut, unionens system för handel med utsläppsrätter och andra politiska åtgärder analyserades, och ingen av dessa kunde påvisas bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada unionsindustrin lidit.

(224)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadevållande verkningar, drogs därför den preliminära slutsatsen att det finns ett orsakssamband mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som vållats unionsindustrin under undersökningsperioden.

(225)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa provisoriska åtgärder i detta särskilda fall. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland intressena hos unionsindustrin, företagen på högre och lägre tillverkningsled inom solcellssektorn, importörerna och användarna av den berörda produkten.

(226)

Omkring 150 aktörer gav sig till känna efter att undersökningen inletts. Särskilda frågeformulär skickades till icke-närstående importörer, aktörer högre upp i tillverkningskedjan (inklusive en råvaruproducent och leverantörer av produktionsutrustning för den undersökta produkten), aktörer längre ned i tillverkningskedjan (inklusive projektutvecklare och installatörer) och konsumentorganisationen Beuc. Tre intresseorganisationer som företrädde olika aktörer (unionsindustrin, aktörer högre upp och längre ned i tillverkningskedjan) inom solcellssektorn lämnade information.

(227)

Ungefär 25 000 personer var direkt sysselsatta inom unionsindustrin under undersökningsperioden inom tillverkning och försäljning av den likadana produkten.

(228)

I undersökningen fastslogs att unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från det berörda landet under undersökningsperioden. Det erinras om att ett antal skadeindikatorer uppvisade en negativ utveckling under skadeundersökningsperioden. I synnerhet påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med samarbetsvilliga unionstillverkares ekonomiska resultat, såsom lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet, i stor utsträckning. Unionstillverkarna av moduler, celler och plattor bedrev sin verksamhet med förlust 2011 och under undersökningsperioden. Följaktligen tvingas vissa unionstillverkare redan då stänga sina tillverkningsanläggningar medan andra drabbades av insolvens. I avsaknad av åtgärder förefaller en ytterligare försämring av unionsindustrins ekonomiska situation mycket trolig.

(229)

Införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas innebära att rättvisa handelsvillkor återupprättas på unionsmarknaden, så att unionsindustrin kan anpassa priserna på den likadana produkten till tillverkningskostnaden och på så sätt förbättra sin lönsamhet. Införandet av provisoriska åtgärder skulle göra det möjligt för unionsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorade under skadeundersökningsperioden, med en positiv inverkan på den ekonomiska situationen och lönsamheten. Vidare skulle unionsindustrin kunna få bättre tillgång till kapital och investera mer i FoU och innovation på solcellsmarknaden. Slutligen visade undersökningen på en möjligt omstart av affärsverksamheten för de unionstillverkare som tvingades lägga ned sin tillverkning på grund av pressen från den kinesiska importen. Enligt detta scenario skulle inte bara de befintliga 25 000 arbetstillfällena i unionsindustrin (under undersökningsperioden) säkras, utan dessutom skulle det finnas rimliga framtidsutsikter till ytterligare expansion av tillverkningen och ökad sysselsättning.

(230)

Om åtgärderna inte skulle införas kan en fortsatt minskning av marknadsandelen förväntas med en ytterligare försämring av unionsindustrins lönsamhet. Detta skulle vara ohållbart på kort till medellång sikt. Som en följd av detta skulle utöver det stora antal unionstillverkare som redan tvingats bort från marknaden enligt beskrivningen i skäl 157 ännu fler tillverkare kunna ställas inför insolvens, vilket på kort till medellång sikt sannolikt skulle leda till att unionsindustrin skulle försvinna, med åtföljande omfattande följder när det gäller de befintliga arbetstillfällena.

(231)

Den preliminära slutsatsen blev därför att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att införa antidumpningstullar.

(232)

Såsom nämns i skäl 12 var den huvudsakliga verksamheten handel med den berörda produkten endast för en av tre importörer som ingick urvalet.

(233)

Ett påstående gjordes om att införande av åtgärder för den berörda produkten skulle inverka negativt på importörernas affärsverksamhet. För det första skulle all import från Kina inte upphöra om tullar infördes. För det andra kan det visserligen förväntas att införandet av åtgärder kan ha en negativ inverkan på den ekonomiska situationen för importörer som enbart importerar från Kina, men med tanke på den sannolika ökningen av import från andra tredjeländer, kan importörer som köper från olika länder ändra förhållandet mellan olika leverantörer.

(234)

Därför dras den preliminära slutsatsen att införandet av åtgärder på den föreslagna nivån kan ha en viss negativ inverkan på den ekonomiska situationen för icke-närstående importörer av den berörda produkten.

(235)

Aktörer högre upp i tillverkningskedjan är huvudsakligen verksamma inom råvaruproduktion samt tillverkning och konstruktion av produktionsutrustning för den undersökta produkten. Åtta svar på frågeformulären mottogs från aktörer högre upp i tillverkningskedjan. Två kontrollbesök gjordes som omfattade en råvaruproducent och en tillverkare av produktionsutrustning.

(236)

Sammantaget varierade verksamheten för de åtta samarbetsvilliga aktörerna högre upp i tillverkningskedjan för den undersökta produkten i förhållande till deras totala verksamhet, och endast för ett samarbetsvilligt företag representerade den 100 % av verksamheten. För övriga varierande andelen mellan 6 % och 80 %. Under undersökningsperioden representerade den verksamhet som rörde den berörda produkten ca 41 % av den totala verksamheten för samarbetsvilliga aktörer högre upp i tillverkningskedjan. När det gäller arbetstillfällen sysselsatte de åtta aktörerna högre upp i tillverkningskedjan ca 4 200 personer under undersökningsperioden. Lönsamheten varierade beroende på segment och enskilt företag från höga nivåer till svagt negativa resultat. Undersökningen visade att aktörer med negativ lönsamhet led av unionsindustrins försämrade situation, eftersom vissa kunder de förlorade var unionstillverkare av den undersökta produkten, och av den minskade förbrukningen.

(237)

Försäljningen för unionsaktörer på en högre nivå i tillverkningskedjan omfattade unionen, Kina och andra tredjeländer. Under undersökningsperioden motsvarade fördelningen av försäljningen ca 20 % i unionen, nästan 50 % till Kina och ca 30 % till övriga tredjeländer.

(238)

Vissa parter i den sektor som omfattar högre nivåer i tillverkningskedjan hävdade att ett införande av antidumpningsåtgärder skulle påverka deras affärsverksamhet negativt eftersom Kina är deras huvudsakliga exportmarknad. Det hävdades att tullar skulle leda till en kraftig begränsning av importen av den berörda produkten från Kina till unionen, vilket i sin tur skulle leda till att Kina skulle begränsa importen av polykristallint kisel och produktionsutrustning från unionen. Som en följd av detta skulle unionsaktörerna högre upp i tillverkningskedjan enligt uppgift behöva skala ned sin affärsverksamhet och minska antalet anställda.

(239)

Det noteras först att syftet med tullen inte är att förhindra importen från Kina av den berörda produkten utan att återupprätta lika konkurrensvillkor. Därmed skulle importen från Kina till unionsmarknaden fortsätta i viss grad men till rättvisa priser. Vidare visade undersökningen att aktörerna högre upp i tillverkningskedjan i unionen är globalt närvarande på olika nationella marknader och är därför inte helt beroende av sin export till Kina. Det är därmed rimligt att anta att unionens aktörer högre upp i tillverkningskedjan på solcellsmarknaden skulle kunna kompensera för en eventuell minskning av exporten till Kina genom export till andra marknader, som enligt offentligt tillgängliga marknadsundersökningar förväntas växa. I vilket fall står den kinesiska solcellsmarknaden redan inför en betydande tillverkningsöverkapacitet, och det är därför tveksamt om unionens maskintillverkare skulle kunna sälja mycket mer tillverkningsutrustning på kort till medellång sikt.

(240)

Med tanke på ovanstående dras den preliminära slutsatsen att antidumpningstullarnas inverkan på maskintillverkare inte skulle vara betydande, medan inverkan på råvaruleverantörerna kan vara negativ på kort sikt med tanke på en möjlig minskning av deras försäljning till Kina.

(241)

Aktörerna längre ned i tillverkningskedjan är huvudsakligen verksamma inom projektutveckling, marknadsföring och kommunikation samt solcellsinstallation. Medan 13 svar på frågeformuläret mottogs från aktörer på lägre nivåer i tillverkningskedjan var det endast sju som var tillräckligt fullständiga för att möjliggöra en meningsfull bedömning. Två kontrollbesök utfördes som omfattade projektutveckling och installationer inom solcellsområdet. Vid analys av svaren på frågeformuläret från de 36 samarbetsvilliga icke-närstående importörerna visade det sig att ett visst antal av dem faktiskt måste klassificeras som aktörer längre ned i tillverkningskedjan, eftersom deras huvudsakliga verksamhet är installation. Denna fråga kommer att utredas vidare under undersökningens fortsatta förlopp.

(242)

Sammantaget varierar verksamheten för aktörerna längre ned i tillverkningskedjan när det gäller den undersökta produkten i förhållande till deras totala verksamhet. I genomsnitt representerade den 41 % under undersökningsperioden. Samarbetsvilliga aktörers lönsamhet för den undersökta produkten var i genomsnitt 11 % under undersökningsperioden. När det gäller arbetstillfällen sysselsatte de sju aktörerna längre ned i tillverkningskedjan ca 550 personer under undersökningsperioden.

(243)

Ett påstående gjordes om att antidumpningsåtgärderna inte ligger i unionens intresse eftersom de kommer att leda till högre priser på moduler och därmed avskräcka slutanvändare/konsumenter från att göra installationer. Följaktligen skulle aktörerna längre ned i tillverkningskedjan få färre beställningar och vara tvungna att skala ned sin verksamhet. Denna bedömning byggde på en studie från Prognos av eventuella förluster av arbetstillfällen som lämnades in i samband med undersökningen. Enligt studien ligger den stora majoriteten arbetstillfällen på unionens solcellsmarknad i riskzonen om tullar införs. Studien bygger på en uppskattning från Epia (European Photovoltaic Industry Association), enligt vilken totalt 265 000 personer var direkt sysselsatta på alla nivåer av unionens solcellsmarknad 2011, inklusive unionstillverkare, importörer och aktörer högre upp och längre ned i tillverkningskedjan. Med utgångspunkt från 2011 för uppskattningen av den totala direkta sysselsättningen inom solcellssektorn drog man i studien från Prognos slutsatsen att upp till 242 000 av 265 000 arbetstillfällen skulle förloras på tre år, beroende på nivån på tullarna. De flesta av arbetstillfällen skulle enligt studien förloras på marknaden för aktörer längre ned i tillverkningskedjan, där Prognos hävdade att ca 220 000 personer var anställda 2011.

(244)

Undersökningen bekräftade inte scenariot ovan och pekade på en mycket lägre direkt sysselsättning på unionens solcellsmarknad 2011, under undersökningsperioden och 2012.

(245)

Till att börja med väckte undersökningen tvivel på att Epias uppskattning av den totala direkta sysselsättningen inom solcellssektorn var korrekt. Särskilt gällde att det vid kontrollbesöket hos Epia visade sig att underliggande data ledde till slutsatsen att siffran 265 000 var inexakt och inte kunde användas som underlag för en sådan slutsats. Information som erhölls i samband med kontrollbesöket tyder på att den direkta sysselsättning inom solcellssektorn som beräknats för 2011 kunde ha en felmarginal på upp till 20 %. Dessutom inkluderade uppskattningen arbetstillfällen i andra europeiska länder utanför EU samt arbetstillfällen som rörde tunnfilmsprodukten, som inte omfattas av denna undersökning.

(246)

Trots dessa tvivel, och även om den ursprungliga uppskattningen av antalet arbetstillfällen skulle användas för att analysera åtgärdernas inverkan, måste följande kommentarer göras. Uppskattningen omfattar europeiska arbetstillfällen inom solcellssektorn 2011, som hade samband med ett mycket stort antal solcellsinstallationer inom EU det året (ca 20 GW). Med tanke på att installationerna minskade till ca 17,5 GW under undersökningsperioden och 15 GW år 2012 är det rimligt att anta även antalet arbetstillfällen i lägre tillverkningsled minskade i motsvarande grad, eftersom den har ett direkt samband med den installerade effekten. För detta ändamål gav specialtidskrifter vid handen att sysselsättningen inom solcellssektorn i Tyskland, den största nationella marknaden, minskade från 128 000 till 100 000 mellan 2011 och 2012, inklusive arbetstillfällen hos tillverkarna. Vidare väckte undersökningen starka tvivel på huruvida siffran endast innefattade heltidsjobb som enbart gällde solcellsindustrin. Undersökningen visade här att särskilt verksamheten inom solcellssektorn längre ned i tillverkningskedjan (installationer) i allmänhet bara utgör en del av en mycket bredare verksamhet, primärt inom värme- eller elinstallationer, VVS m.m.

(247)

I ljuset av detta är det sannolikt att införandet av åtgärder kan leda till en höjning av priset i unionen på den undersökta produkten och därmed innebära att färre solcellsinstallationer görs på kort sikt. Arbetstillfällena inom denna del av marknaden kan dock endast påverkas negativt i begränsad grad, på grund av det följande. För det första utgör den solcellsrelaterade verksamheten för åtminstone vissa av installatörerna endast en del av deras verksamhet och är dessutom säsongsbunden. Därför bör installatörerna kunna genomföra annan verksamhet i ett läge där efterfrågan på solcellsinstallationer minskar. Eftersom de mål för förnybar energi och energieffektivitet som överenskommits på EU-nivå är rättsligt bindande för medlemsstaterna kan det förväntas att den minskade efterfrågan på solenergiinstallationer kompenseras av en ökad efterfrågan på andra former av förnybar el och energieffektivitet. Många anställda inom den sektorn som omfattar lägre nivåer i tillverkningskedjan har sannolikt de färdigheter som krävs för att dra fördel av den ökade efterfrågan inom närliggande sektorer. För det andra, med tanke på de befintliga vinsterna på marknaden på lägre nivåer i tillverkningskedjan (se skäl 242) torde installatörer kunna absorbera en del av prishöjningen och därmed begränsa inverkan på slutpriserna och på efterfrågan av solcellsinstallationer.

(248)

Oberoende av införandet av tullar tyder tillgängliga prognoser för efterfrågan på solcellsinstallationer på en sannolik minskning av efterfrågan 2013, med en årlig installation av mellan 9,8 och 16,5 GW under året, vilket sannolikt skulle inverka negativt på antalet arbetstillfällen på marknaden för lägre nivåer i tillverkningskedjan.

(249)

Slutligen påpekas det att höjningen av solcellspriser sannolikt skulle inträffa i vilket fall, eftersom den tillverkning i Kina som försörjer unionsmarknaden till stor del förefaller vara förlustbringande, vilket är en ohållbar situation.

(250)

Mot bakgrund av detta dras preliminärt slutsatsen att antidumpningstullarna på kort sikt skulle ha en begränsad negativ inverkan på aktörer på lägre nivåer i tillverkningskedjan, baserat på den större minskning av antalet installationer jämfört med ett kontrafaktiskt scenario utan tullar som större forskningscentrum förutspår i den mån tullarna inte kan absorberas av aktörerna på lägre nivåer i tillverkningskedjan. Trots den möjliga minskningen av efterfrågan på solcellsinstallationer bör installatörerna kunna bedriva annan verksamhet, antingen förknippad med andra gröna energikällor eller med installatörernas primära verksamhet, enligt ovan.

(251)

Inga framställningar har kommit från några parter som direkt företräder slutanvändarnas intressen, t.ex. konsumentorganisationer. I detta avseende hänvisas det till två typer av slutanvändare: konsumenter (hushåll) och övriga slutanvändare (t.ex. institutioner och företag). Undersökningen visade att endast ungefär en fjärdedel av de befintliga solcellsinstallationerna i unionen (så kallade takinstallationer, mindre installationer) var beställda av konsumenter. Övriga installationer (markmonterade, industriella och kommersiella i mycket större skala) var beställda av övriga slutanvändare.

(252)

Flera parter hävdade att konsumenterna skulle drabbas av en prishöjning på solcellsmoduler om antidumpningstullarna infördes. Som en följd av tullarna skulle priset på solcellsmoduler på EU-marknaden förväntas öka något, men troligen kommer konsumenter och andra slutanvändare endast att drabbas i begränsad omfattning eftersom undersökningen visade att en modul representerar upp till 50 % av det totala priset på en solcellsinstallation. Med tanke på projektutvecklares och installatörers vinstmarginaler är det rimligt att anta att eventuella prishöjningar för moduler för konsumenter kommer att kunna absorberas åtminstone delvis och därmed motverkas. På grundval av tillgängliga bevis dras den preliminära slutsatsen att den föreslagna tullen åtminstone delvis kommer att absorberas av distributionskedjan och därmed inte nödvändigtvis leda till högre priser för konsumenterna på detaljhandelsnivå.

(253)

Vidare noteras det att om ingen tull skulle införas skulle unionsindustrin sannolikt försvinna, och konsumenterna skulle bara ha en källa till moduler i framtiden. I detta scenario skulle de kinesiska exporterande tillverkarna kunna stärka sin redan mycket starka position på marknaden, och detta skulle också kunna leda till prishöjningar på kort till medellång sikt som skulle drabba konsumenter/slutanvändare. Såsom nämns ovan skulle en prishöjning förmodligen inträffa i vilket fall, med tanke på att den kinesiska tillverkningen är förlustbringande.

(254)

Mot bakgrund av det ovanstående dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder generellt borde ha begränsad inverkan på konsumenter och andra slutanvändare. Detta gäller oavsett nationella stödprograms roll när det gäller att stimulera efterfrågan på solcellsinstallationer som hänvisas till i skäl 182. Om nationella stödprogram anpassas till högre priser för solpaneler (genom högre inmatningspriser) kan effekten för konsumenterna försvinna helt.

(255)

Vissa parter hävdade att unionsindustrin inte kan försörja EU-marknaden med de mängder som krävs och att det därför om antidumpningstullar införs finns stor risk för brist i EU, vilket kan leda till ytterligare prishöjningar på den berörda produkten.

(256)

Undersökningen har funnit att detta argument är oberättigat. Unionsindustrin har underutnyttjat sin tillverkningskapacitet sedan 2009. Under undersökningsperioden var unionens kapacitetsutnyttjande för moduler 41 %, med reservkapacitet på ytterligare ca 5,7 GW. För celler var den 63 %, med ytterligare reservkapacitet på ca 1,2 GW och för plattor 55 %, med ytterligare reservkapacitet på ca 1,6 GW. Tack vare reservkapaciteten skulle unionsindustrin därför snabbt kunna konkurrera om en ytterligare marknadsandel. Även på medellång sikt kan det rimligen antas att unionsindustrin kommer att utöka sin tillverkningskapacitet för att kunna uppnå bättre skalfördelar och ytterligare prissänkningar. Vidare finns det även andra försörjningskällor i världen som finns på unionsmarknaden och kommer att kunna konkurrera på den om importen av kinesiska produkter minskar. Undersökningen visade att den icke-kinesiska reservkapaciteten utanför EU under undersökningsperioden var 5,6 GW för moduler, 6 GW för celler och 6 GW för plattor. Därför dras slutsatsen att den totala reservkapaciteten i EU och andra tredjelandstillverkare utanför EU räcker för att på kort sikt täcka upp den möjliga minskningen av kinesisk import mot bakgrund av efterfrågan på solcellsinstallationer i EU enligt prognosen för 2013 (mellan 9,8 GW och 16,5 GW) och 2014 (9 GW och 17,1 GW) från forskningscentrum som Epia.

(257)

Vissa parter hävdade också att införandet av antidumpningstullar på den berörda produkten kommer att skada utvecklingen av solcellsmarknaden i Europa och därmed innebära att målen för Europa 2020-agendan när det gäller förnybara energikällor och en minskning av utsläppen av växthusgaser inte kommer att kunna uppnås.

(258)

Till att börja med är 2020-målen inte beroende enbart av solenergi. Andra gröna energikällor som vind, biomassa, vattenkraft osv. är lika viktiga. Eftersom ingen särskild andel tillskrivs solenergi för 2020-målen förväntas ett något minskat antal solcellsinstallationer inte höja den totala kostnaden för 2020-agendan. Vidare är priset på solpaneler bara en av många faktorer som är avgörande för solcellsindustrins utveckling i Europa. Lika viktiga är: en gynnsam rättslig och ekonomisk ram på europeisk och nationell nivå, förbättrad tillgång till finansiering av projekt som rör förnybar energi och investeringar i FoU. När det gäller finansiering av investeringar i solenergi kommer införandet av tullar att förbättra unionsindustrins situation, särskilt solcellsindustrins. Därmed kommer troligen också tillgången till kapital att öka både för unionsindustrin och för investerare inom solcellssektorn. Slutligen påminns det om att syftet med tullen inte är att eliminera den kinesiska importen utan att återställa en rättvis konkurrens. Om priset på den berörda produkten skulle öka innebär beläggen för vinsterna på marknaden på lägre nivåer i tillverkningskedjan att det kan antas att prishöjningen delvis absorberas av aktörerna på den marknaden. Därför bör priset på moduler inte öka väsentligt för slutanvändarna/konsumenterna och efterfrågan på solenergiinstallationer skulle kunna bevaras i intervallet enligt prognosen.

(259)

Mot bakgrund av det ovanstående dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder generellt sett inte skulle få någon betydande påverkan på annan EU-politik.

(260)

Den övergripande positiva effekten på unionsindustrin uppväger den sannolika negativa effekten på andra aktörer på solcellsmarknaden, inklusive konsumenter och andra slutanvändare.

(261)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att det på grundval av den tillgängliga informationen rörande unionens intresse inte finns några tvingande skäl för att inte införa preliminära åtgärder mot importen av den berörda produkten med ursprung i Kina.

(262)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör preliminära antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(263)

Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit utan att överskrida de konstaterade dumpningsmarginalerna.

(264)

Vid beräkning av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina tillverkningskostnader och uppnå en vinst före skatt som industrin rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i unionen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import. Det anses därför att en vinstmarginal på 10 % av omsättningen, baserat på uppgifter från klaganden, skulle kunna vara en lämplig miniminivå som unionsindustrin kunde ha förväntats uppnå om det inte hade förekommit någon skadevållande dumpning.

(265)

På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för unionsindustrins likadana produkt. Det icke-skadevållande priset erhölls genom addition av ovannämnda vinstmarginal på 10 % till tillverkningskostnaden under undersökningsperioden för unionstillverkarna i urvalet.

(266)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina, som fastställts vid beräkningen av prisunderskridandet, vederbörligen justerat för importkostnader och tullar, och det icke-skadevållande priset för den produkt som unionsindustrin sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det vägda genomsnittliga totala importvärdet cif.

(267)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, anses det att preliminära antidumpningsåtgärder bör införas på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, och i enlighet med regeln om lägsta tull fastställas till en nivå motsvarande den lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(268)

Med hänsyn till den höga graden av samarbetsvilja från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida, fastställs tullsatsen för alla övriga företag till nivån för den högsta tullsatsen som ska införas för företag i urvalet eller som är samarbetsvilliga. Tullen för alla övriga företag kommer att tillämpas på de företag som inte samarbetade i undersökningen.

(269)

För de samarbetsvilliga kinesiska företag som förtecknas i bilagan och som inte ingick i urvalet fastställs den preliminära tullsatsen till den vägda genomsnittliga tullsats som gäller för företagen i urvalet.

(270)

De föreslagna antidumpningstullsatserna är följande:

(271)

De ovanstående antidumpningstullarna fastställs provisoriskt i form av värdetull.

(272)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De avspeglar därför företagens situation såsom den konstaterats inom ramen för undersökningen. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som är tillämplig för ”alla övriga företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i Kina och som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings artikeldel, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(273)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa antidumpningstullar för enskilda företag (till exempel efter en förändring av den juridiska personens namn eller inrättande av en ny tillverknings- eller försäljningsenhet) bör skyndsamt lämnas till kommissionen (8) med all relevant information, framför allt eventuella ändringar av den del av företagets verksamhet avseende tillverkning, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som är förknippad med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenhet. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(274)

För att säkra en korrekt tillämpning av antidumpningstullen ska tullsatsen för övriga företag tillämpas inte bara på de exporterande tillverkarna med bristande samarbetsvilja, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till EU under undersökningsperioden.

(275)

Som nämns i avsnitt 5 i tillkännagivandet om inledande håller kommissionen på att utreda huruvida importen av den berörda produkten från Kina kan anses ha sitt ursprung i Kina. Detta är särskilt viktigt när det gäller moduler som kan införliva komponenter och delar från olika länder. Enligt artikel 1.3 i grundförordningen kan det exporterande landet för en dumpad produkt vara ett mellanliggande land. Det ska också noteras att klagomålet gäller import från Kina utan att importens ursprung anges. Slutligen har det under Förenta staternas antidumpnings- och utjämningsundersökningar avseende samma produkt importerad från Kina framkommit hur komplicerade tillverknings- och monteringsprocesserna är, och att de eventuellt kan men inte måste ge ursprungsstatus (9). Mot bakgrund av dessa överväganden och utan att det påverkar den slutsats som kommer att dras i detta ärende i ett senare skede, anses det att provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import av den berörda produkten med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, förutom om produkten är under transitering enligt artikel V i Gatt.

(276)

Såsom nämns i skäl 3 gjorde kommissionen import av den berörda produkten med ursprung i eller avsänd från Kina till föremål för registrering genom förordning (EU) nr 182/2013. Detta gjordes mot bakgrund av en möjligt retroaktiv tillämpning av antidumpnings- och utjämningsåtgärder enligt artikel 10.4 i grundförordningen och artikel 16.4 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (10) (nedan kallad den grundläggande antisubventionsförordningen)

(277)

När det gäller den nuvarande antidumpningsundersökningen och mot bakgrund av ovanstående fynd bör registreringen av import för antidumpningsundersökning enligt artikel 14.5 i grundförordningen upphöra.

(278)

När det gäller den parallella antisubventionsundersökning som inleddes av kommissionen enligt artikel 10 i den grundläggande antisubventionsförordningen genom ett tillkännagivande i Europiska unionens officiella tidning den 8 november 2012 (11), bör registreringen av import enligt artikel 24.5 i den grundläggande antisubventionsförordningen fortsätta.

(279)

Inget beslut kan fattas om möjlig retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder i detta skede av förfarandet.

(280)

Med tanke på de exceptionella omständigheter som föreligger i det här förfarandet, i synnerhet det faktum att det gäller en produkt som är avsedd för en marknad som kräver kontinuerlig försörjning på kort sikt, bör de provisoriska antidumpningsåtgärderna införas stegvis. Eftersom unionsindustrin lidit skada till följd av det berörda landets illojala handelsmetoder under undersökningsperioden är unionstillverkarna inte genast i stånd att tillhandahålla de mängder som krävs om importnivån sjunker till följd av åtgärderna. Om antidumpningstullen införs stegvis kan unionsindustrin på kort sikt öka sin produktion. Genom att unionsindustrin får tillräckligt med tid för att öka sin produktion kommer dessutom den berörda produkten att finnas tillänglig i tillräckliga mängder för att man ska kunna tillgodose efterfrågan. Tullen bör därför införas i två steg.

(281)

Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en period inom vilken berörda parter som gett sig till känna inom den tidsfrist som anges i förordningen skriftligen får meddela sina synpunkter samt begära att bli hörda. Det bör dessutom påpekas att alla undersökningsresultat i denna förordning rörande införandet av antidumpningstullar är preliminära och kan komma att omprövas inför eventuella slutgiltiga tullar.