(1)

Den 14 oktober 2020 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av björkplywood med ursprung i Ryssland (det berörda landet) på grundval av artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (grundförordningen). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 31 augusti 2020 av Woodstock Consortium (klaganden). Klagomålet ingavs av unionsindustrin för björkplywood i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

I tillkännagivandet om inledande utelämnades av misstag ett avsnitt om förfarandet för bedömning av unionens intresse. Även om detta utelämnande inte påverkade de berörda parternas rätt att lämna synpunkter om unionens intresse ansågs det lämpligt att ta itu med denna underlåtenhet som en fråga om insyn i förfarandet. Det ändrades därför den 11 december 2020. (3)

(4)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen ska kommissionen registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand såvida den inte har tillräcklig bevisning i den mening som avses i artikel 5 för att vissa krav i artikel 10.4 c eller d inte är uppfyllda. Ett av dessa krav, som anges i artikel 10.4 d i grundförordningen, är att det sker ytterligare en betydande ökning av den import som vållade skada under undersökningsperioden. Kommissionen analyserade importens utveckling och fann ingen ytterligare betydande ökning av importen.

(5)

Kommissionen gjorde därför inte import av björkplywood från Ryssland enligt definitionen i avsnitt 2 till föremål för registrering enligt artikel 14.5a i grundförordningen.

(6)

I tillkännagivandet om inledande, i dess ändrade lydelse, uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade också klaganden, andra kända unionstillverkare, de kända exporterande tillverkarna och de ryska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda om att undersökningen skulle inledas och uppmanade dem att delta.

(7)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Flera parter begärde att få bli hörda av kommissionen. Kommissionen höll utfrågningar med Woodstock Consortium, UPM Plywood Oy, UPM Kymmene Otepää OÜ och den ryska tillverkaren UPM Kymmene Chudovo LLC.

(8)

Flera parter hävdade att klagomålet inte innehöll tillräcklig information i sin öppna version.

(9)

Kommissionen ansåg att den version som berörda parter kan begära att få ta del av som finns i klagomålet innehöll tillräcklig väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av konfidentiella uppgifter, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar under hela förfarandets gång.

(10)

Flera parter hävdade att vissa skadeindikatorer i klagomålet, såsom produktionskapacitet, unionspriser och förbrukning i unionen, inte stödde slutsatsen om skada under undersökningsperioden.

(11)

Kommissionen erinrar om att ett prima facie-fastställande av väsentlig skada som är nödvändig för att inleda en undersökning kräver en undersökning av bland annat de faktorer av betydelse som beskrivs i grundförordningen. Det krävs dock inte uttryckligen i artikel 5 i grundförordningen att alla de skadefaktorer som nämns i artikel 3.5 ska visa på en försämring för att väsentlig skada ska vara tillräckligt underbyggd för att en undersökning ska kunna inledas. Enligt ordalydelsen i artikel 5.2 i grundförordningen ska klagomålet innehålla uppgifter om förändringar i volymen av den påstått dumpade importen, denna imports inverkan på priserna på den likadana produkten på unionsmarknaden och importens inverkan på unionsindustrin, vilket visas av relevanta (inte nödvändigtvis alla) faktorer. Klagomålet innehöll dessa uppgifter, som pekade på förekomsten av skada. Kommissionen ansåg därför att klagomålet innehöll tillräckliga bevis för skada.

(12)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas för de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Detta preliminära urval bestod av tre unionstillverkare i tre olika medlemsstater som stod för nästan 40 % av den uppskattade totala tillverkningen och 35 % av den uppskattade totala försäljningsvolymen i unionen av den likadana produkten i unionen. Urvalet av dessa tre företag baserades på den största volym av tillverkning och försäljning av den likadana produkten i EU mellan juli 2019 och juni 2020 som rimligen kunde undersökas, samtidigt som den geografiska spridningen också beaktades. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet.

(14)

Kommissionen mottog synpunkter från en grupp närstående unionstillverkare, UPM, som begärde att få ingå i urvalet. Efter att noggrant ha analyserat de uppgifter som lämnats fann kommissionen emellertid inga tvingande skäl till att ändra det preliminära urvalet. För det första skulle, med tanke på koncernens företagsstruktur och försäljningskanaler, ett tillägg eller medtagande av något av de två företagen i urvalet äventyra kommissionens förmåga att utföra sin undersökning inom de lagstadgade tidsfristerna på grund av den kraftigt ökade arbetsbördan. Om något av dessa två företag togs med i urvalet skulle det dessutom endast i marginell utsträckning ändra representativiteten för det preliminära urvalet när det gäller tillverknings- eller försäljningsvolymer i unionen eller geografisk spridning. Kommissionen beslutade därför att behålla de preliminärt utvalda företagen som det slutliga urvalet.

(15)

Efter meddelandet om det slutgiltiga urvalet hävdade ett av företagen, UPM, att andra tillverkare i urvalet har lika eller mer komplexa företagsstrukturer och försäljningskanaler. Företaget hävdade också att det inte skulle vara betungande att ta med UPM-Kymmene Otepää Oü i urvalet och kontrollera en av dess enheter, och eftersom kontrollbesöket skulle äga rum på distans skulle det inte påverka kommissionens möjligheter att genomföra undersökningen.

(16)

Kommissionen noterade att eftersom urvalet redan omfattade företag med komplexa strukturer, skulle införlivandet av ett annat företag med en komplex struktur avsevärt öka arbetsbördan och därmed äventyra kommissionens möjligheter att genomföra sin undersökning inom de lagstadgade tidsfristerna. I detta avseende skulle inkluderandet av UPM-Kymmene Otepää Oü på grund av sin försäljningsorganisation ha krävt en kontroll av flera andra juridiska enheter i UPM-koncernen, som omfattar försäljnings- och produktionsenheter. Dessa enheter kunde inte rimligen undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(17)

Kommissionen behöll därför sitt beslut att inte ta med UPM i det slutliga urvalet. Det preliminära urvalet bekräftades som det slutliga urvalet och ansågs representativt för unionsindustrin.

(18)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande.

(19)

Tretton icke-närstående importörer lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre importörer på grundval av den största försäljningsvolymen av den undersökta produkten i unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen underrättades alla kända importörer om urvalet, men inga synpunkter lämnades.

(20)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Ryssland att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Ryska federationens delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(21)

Femton exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare i det berörda landet lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval bestående av tre grupper av företag, av vilka en bestod av sju närstående exporterande tillverkare, på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd med alla kända exporterande tillverkare och myndigheterna i det berörda landet om urvalet. Urvalet stod för ungefär 47 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden.

(22)

Två samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hävdade att de också borde ingå i urvalet. Den första hävdade att företaget borde ingå i urvalet eftersom dess försäljningsvolym till unionen låg nära den tredje exporterande tillverkaren i urvalet. Den andra hävdade att kommissionen tidigare undersökt ett betydligt större antal exporterande tillverkare och att tillägget därför inte på ett orimligt sätt kommer att belasta kommissionens kapacitet och resurser. Samma exporterande tillverkare hävdade dessutom att det faktum att företaget är närstående en grupp unionstillverkare skiljer det från de andra exporterande tillverkarna. Företaget hävdade särskilt att dess ledning, försäljningsstruktur och logistikorganisation skiljer det från vissa eller alla av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet (4).

(23)

Såsom nämns i skäl 21 ingick tre företag/grupper av företag i urvalet. Antalet enheter som skulle undersökas var dock mycket större, eftersom en av grupperna bestod av sju exporterande tillverkare. Dessutom hade företagen/grupperna närstående handlare och en närstående importör som var involverade i försäljningen av den berörda produkten. Den första exporterande tillverkarens påstående om försäljningsvolym baserades på den öppna version av svaren på stickprovsfrågeformuläret som var tillgänglig för alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare, medan beslutet om stickprovsförfarande grundades på den faktiska volym som rapporterats av alla exporterande tillverkare. Med beaktande av den försäljningsvolym som rapporterats av de två exporterande tillverkarna i fråga rapporterade den tredje exporterande tillverkaren [5–10 %] mer i fråga om försäljningsvolym jämfört med den fjärde. Dessutom är de argument som framförts av den andra exporterande tillverkaren inte ett relevant kriterium för urvalet enligt artikel 17.1 i grundförordningen. Kommissionen drog därför slutsatsen att urvalet är representativt på grundval av de kriterier som anges i artikel 17.1 och att de två berörda parterna inte hade lämnat några relevanta uppgifter som skulle kunna ifrågasätta denna slutsats. Ansökningarna avslogs därför.

(24)

Tio exporterande tillverkare i Ryssland begärde individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen. Endast tre exporterande tillverkare lämnade dock in fullständiga frågeformulär inom tidsfristen. Granskningen av dessa ansökningar under undersökningens preliminära skede skulle ha varit orimligt betungande. Kommissionen kommer därför att besluta om individuell undersökning ska beviljas i undersökningens slutgiltiga skede.

(25)

Kommissionen sände frågeformulär till de tre utvalda ryska exporterande tillverkarna/grupperna av exporterande tillverkare, de unionstillverkare som ingick i urvalet och de icke-närstående importörer som ingick i urvalet. Frågeformulären hade också gjorts tillgängliga online (5) på dagen för inledandet.

(26)

Svar på frågeformuläret mottogs från de tre ryska exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare som ingick i urvalet, från tre samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkare, från unionstillverkarna i urvalet, från de icke-närstående importörer som ingick i urvalet och från nio användare.

(27)

Med tanke på covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som infördes av olika medlemsstater och tredjeländer kunde kommissionen i det preliminära skedet inte göra några kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen. Kommissionen dubbelkontrollerade i stället på distans all information som den ansåg vara nödvändig för sina preliminära avgöranden i enlighet med sitt tillkännagivande om konsekvenserna av covid-19-utbrottet för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (6). Kommissionen genomförde dubbelkontroller på distans av följande företag/parter:

Unionstillverkare

Importörer

Exporterande tillverkare i Ryssland

(28)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2019 till och med den 30 juni 2020 (undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2017 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(29)

Detta ärende inleddes den 14 oktober 2020, dvs. under den övergångsperiod som avtalats mellan Förenade kungariket och EU då Förenade kungariket fortfarande omfattades av unionsrätten. Denna period upphörde den 31 december 2020. Från och med den 1 januari 2021 betraktas därför företag och intresseorganisationer från Förenade kungariket inte längre som berörda parter i detta förfarande.

(30)

Genom en not till handlingarna i ärendet den 19 januari 2021 uppmanades de aktörer i Förenade kungariket som ansåg att de fortfarande var berörda parter att kontakta kommissionen (7). Inget företag gav sig till känna.

(31)

För att samordna de uppgifter som samlats in från berörda parter med det faktum att övergångsperioden hade avslutats och att Förenade kungariket inte längre omfattades av unionsrätten uppmanades de berörda parterna att lämna in omarbetade svar på frågeformuläret på EU-27-basis.

(32)

Den produkt som berörs är kryssfaner bestående enbart av träskikt som vart och ett har en tjocklek av högst 6 mm, med yttre skikt av trä enligt undernummer 4412 33, med minst ett yttre skikt av björkträ, även överdraget (björkplywood eller den undersökta produkten) med ursprung i Ryssland, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 4412 33 00 (Taric-nummer 4412330010) (den berörda produkten).

(33)

Björkplywood är ett träfanerskikt som består av lager eller trådar av faner som pressats ihop med lim i stora, platta skivor. Den används i en rad olika tillämpningar, t.ex. inom bygg-, förpacknings- och möbelsektorerna.

(34)

Av undersökningen framgick att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden:

(35)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är att anse som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(36)

En användare, Emiliana Imballaggi SpA, och två ryska exporterande tillverkare, Sveza och Vlas Truda, begärde att kvadratisk björkplywood med en längd och bredd på fem fot (1 525 x 1 525 mm) skulle undantas från undersökningen på grund av skillnader i fråga om i) fysikaliska, tekniska och kemiska egenskaper samt geometriska egenskaper. ii) slutanvändning och utbytbarhet, iii) produktens kvalitet och iv) konsumenternas uppfattning och priser, och v) bristande konkurrens mellan rektangulär och kvadratisk björkplywood.

(37)

Kommissionen analyserade ansökningarna och drog slutsatsen att kvadratisk plywood inte kunde uteslutas från produktdefinitionen av följande skäl: Den har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som rektangulär plywood. På samma sätt utövar kvadratisk björkplywood ett konkurrenstryck på rektangulär björkplywood, eftersom det finns en viss utbytbarhet, och det är möjligt att kvadratisk björkplywood bearbetas vidare till rektangulär björkplywood när den har importerats, med risk för kringgående. Dessutom tillverkar unionsindustrin och har den utrustning som krävs för att anpassa den till specifika kunders behov. Kommissionen avslog därför begäran om undantag.

(38)

En rysk tillverkare, Segezha, hävdade att produktdefinitionen borde utvidgas till att omfatta inte bara björkplywood utan även furu-, poppel-, okoumé- och bokplywood. Det hävdades att det råder direkt konkurrens och utbytbarhet mellan nämnda träplywood och björkplywood, som tillsammans utgör en enda produkt.

(39)

Kommissionen avvisade detta påstående med tanke på att furu-, poppel, okoumé- och bokplywood inte har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som björkplywood. Det faktum att alternativa produkter och material i vissa tillämpningar, som inte utvecklats eller identifierats i ansökan, skulle kunna användas, med en obestämd substitutionsgrad, ändrar inte arten av de fysikaliska, tekniska och kemiska skillnaderna mellan den berörda produkten och de nämnda produkterna.

(40)

Tre grupper av exporterande tillverkare ingick i urvalet.

(41)

Sveza-gruppen bestod av sju tillverkare och en handlare, som alla var direkt involverade i tillverkning och försäljning av den berörda produkten. De sju tillverkarna sålde via en närstående handlare på hemmamarknaden och exporterade direkt till unionen.

(42)

Zheshartsky LРK LLC ingår i en koncern med namnet UPG. Denna tillverkare exporterade både direkt och via ett närstående företag med säte i Lettland.

(43)

Syktyvkar Plywood Mill Ltd ingår i en företagsgrupp som är direkt involverad i tillverkning och försäljning av den berörda produkten. I denna grupp ingick fyra närstående handlare som var verksamma på den inhemska marknaden.

(44)

För att fastställa normalvärdet begärde kommissionen svar på frågeformuläret från alla tillverkare i urvalet som tillverkade den berörda produkten.

(45)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare som ingick i urvalet var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder per exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(46)

På grundval av detta konstaterades att den totala försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden för var och en av de exporterande tillverkarna i urvalet var representativ.

(47)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för de exporterande tillverkare som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(48)

Kommissionen undersökte sedan huruvida varje utvald exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av den till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen.

(49)

För de tre exporterande tillverkarna/grupperna av exporterande tillverkare fanns det för vissa produkttyper som exporterades till unionen under undersökningsperioden antingen ingen inhemsk försäljning alls, eller så var försäljningen på hemmamarknaden av produkttypen mindre än 5 % i volym och således inte representativ.

(50)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden, för att avgöra om den skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(51)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(52)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen i fråga under undersökningsperioden.

(53)

Normalvärdet är å andra sidan det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart för den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(54)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att mellan 28 % och 93 % av försäljningen på hemmamarknaden var lönsam, och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Följaktligen beräknades normalvärdet, beroende på produkttyp, som ett vägt genomsnitt av priserna för all inhemsk försäljning under undersökningsperioden i den situation som beskrivs i skäl 51, eller som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen endast i den situation som beskrivs i ovanstående skäl.

(55)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av den likadana produktens produkttyp förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(56)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den likadana produkten för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet under undersökningsperioden:

(57)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden adderades de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa typer. För de produkttyper som inte sålts alls på hemmamarknaden adderades de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna och vinsten för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden.

(58)

De exporterande tillverkare som ingick i urvalet exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller via ett närstående företag, såsom beskrivs i skälen 40 och 43.

(59)

För de exporterande tillverkare som exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen var exportpriset det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(60)

För de exporterande tillverkare som exporterade den berörda produkten till unionen via ett närstående företag som fungerade som importör fastställdes exportpriset på grundval av den importerade produktens pris då den första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I sådant fall justerades priset för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt förväntad vinst.

(61)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkarna i urvalet på grundval av priset från fabrik.

(62)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering och lastning, förpackning, kreditkostnader, bankavgifter, EU-tullar, andra importavgifter och provisioner.

(63)

Den exporterande tillverkaren UPG hävdade att Ryska federationens regering ersatte upp till 80 % av tillverkarnas transportkostnader när de transporterade sina produkter till utländska marknader. Denna exporterande tillverkare hävdade att exportpriset borde justeras uppåt i enlighet med artikel 2.10 e och k i grundförordningen, eftersom en liknande återbetalning inte beviljades för försäljning på hemmamarknaden.

(64)

Enligt artikel 2.10 k i grundförordningen får en justering också göras för olikheter i andra faktorer som inte anges i leden a–j, om det kan visas att de påverkar prisernas jämförbarhet enligt kraven i denna punkt, särskilt om kunderna konsekvent betalar olika priser på hemmamarknaden på grund av skillnaderna mellan dessa faktorer. Den exporterande tillverkaren lämnade dock inte in någon bevisning som visade att priserna påverkades av detta subventionssystem. Den exporterande tillverkare som begärde justeringen lade inte fram några bevis för att dess kunder konsekvent betalade olika priser på den inhemska marknaden på grund av den påstådda skillnaden mellan den ryska statens återbetalning av transportkostnader mellan inhemsk försäljning och exportförsäljning. Utan att det påverkar ovanstående konstaterade kommissionen också att återbetalning av transportkostnader för försäljning till utländska marknader med uteslutande av inhemsk försäljning med all sannolikhet utgör en exportsubvention i den mening som avses i artikel 4.4 a i förordning (EU) 2016/1037. Sådana system förbättrar exportörernas förmåga att konkurrera illojalt på utländska marknader och, i synnerhet, att upprätthålla dumpningen ekonomiskt. De utgör därför inte en faktor som berättigar till en justering enligt artikel 2.10 i grundförordningen. Att tillåta en justering för faktorer som gör det lättare för en exportör att ägna sig åt dumpning skulle nämligen leda till att dumpningens omfattning döljs. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(65)

Samma exporterande tillverkare begärde också att en justering skulle göras i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen för provisioner som betalats till en närstående handlare för försäljning på hemmamarknaden. Den exporterande tillverkaren lämnade dock också uppgifter om att de provisioner som betalats gällde både den inhemska försäljningen och exportförsäljningen till unionen. Kommissionen fördelade följaktligen storleken på de provisioner som betalats till den närstående handlaren på både den inhemska försäljningen och exportförsäljningen på grundval av försäljningsvolymen.

(66)

Alla exporterande tillverkare i Sveza-gruppen som ingick i urvalet exporterade den berörda produkten till unionen via ett närstående inhemskt företag, nämligen Sveza-Les LLC (Sveza-Les) i Sankt Petersburg. Alla exporterande tillverkare i Sveza-gruppen har ingått ett provisionsagentavtal med den närstående handlaren i fråga. Alla exporterande tillverkare inom gruppen är antingen direkt eller indirekt närstående det företaget. De hävdade att de provisioner som betalats till handlaren inte borde dras av från exportpriset eftersom de inte påverkar prisernas jämförbarhet, då den närstående handlaren utförde exakt samma funktioner i exportförsäljningen och den inhemska försäljningen. Den enda skillnaden påstås gälla ersättningen för närstående näringsidkares verksamhet: Inhemsk försäljning täcks av ett pålägg, medan exportförsäljningen omfattas av en provision som grundar sig på provisionsavtal. De exporterande tillverkarna hävdade vidare att de tillsammans med handlaren utgjorde en enda ekonomisk enhet som påverkar både den inhemska försäljningen och exportförsäljningen.

(67)

Som svar erinrade kommissionen om att koncernens alla sju tillverkande företag hade undertecknat ett avtal om en tydligt definierad provision på varje exportförsäljning som faktiskt betalats. Detta var inte fallet på den inhemska marknaden. Detta ger upphov till en prisjämförbarhetsfråga enligt artikel 2.10 mellan exportpriset och normalvärdet, och kommissionen drog därför av den provision som betalats i enlighet med artikel 2.10 i.

(68)

Vad beträffar förekomsten av en enda ekonomisk enhet erinrade kommissionen om att förekomsten av skriftligt provisionsavtal enbart om exportförsäljning enligt unionens rättspraxis är en viktig faktor som tyder på att handlaren inte är en intern försäljningsavdelning hos de exporterande tillverkarna när det gäller exportförsäljning (8). Avtalet innehåller också ett stort antal klausuler, t.ex. en skiljedomsklausul, som visar på bristande solidaritet mellan företagen. Dessa klausuler var svåra att förena med påståendet om att de exporterande tillverkarna och den närstående handlaren bör behandlas som en enda ekonomisk enhet trots att de är juridiskt åtskilda företag. Det framgick också att de exporterande tillverkarna behöll vissa försäljningsfunktioner med tanke på deras försäljnings- och administrationskostnader samt allmänna kostnader i detta avseende. Slutligen noterade kommissionen att den närstående handlaren utfärdade fakturorna i exportföretagets namn till de första oberoende kunderna i unionen. Därför avvisade kommissionen preliminärt påståendet att handlaren och de exporterande tillverkarna utgör en enda ekonomisk enhet när det gäller exportförsäljning.

(69)

Undersökningen visade vidare att icke-närstående agenter i unionen också var involverade i en viss del av Sveza-gruppens exportförsäljning. Dessa agenter erhöll provision, som bokfördes i Sveza-Les räkenskaper som en del av dess försäljnings- och administrationskostnader samt allmänna kostnader. Kommissionen justerade därför exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen för den provision som betalats till de icke-närstående agenterna för exportförsäljning. Justeringen bestod av provision bestående av agentens arvode enligt Sveza-Les räkenskaper.

(70)

Slutligen hävdade samma grupp att om kommissionen skulle justera exportpriset skulle detta innebära att kommissionen ansåg att de exporterande tillverkarna och den närstående handlaren inte utgjorde en enda ekonomisk enhet. Följaktligen bör avdrag göras även för försäljnings- och administrationskostnaderna samt de allmänna kostnaderna och för vinsten i samband med återförsäljningen av den likadana produkten som säljs på hemmamarknaden.

(71)

Kommissionen erinrade om att inhemsk försäljning sker till den första oberoende kunden via Sveza-Les, detta i motsats till situationen vid exportförsäljning, då fabrikerna direkt fakturerar den första oberoende kunden i unionen. Sveza-Les vidareförsäljer med andra ord den berörda produkten som det köpt från gruppens olika fabriker. Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet fastställas på grundval av det inhemska försäljningspriset till den första oberoende kunden. En justering för pålägg enligt artikel 2.10 i skulle förutsätta att relevant försäljning vid normalvärdets fastställande snarare vore försäljningen mellan fabrikerna och Sveza-Les, för vilken ett pris skulle fastställas efter avdrag för det påstådda pålägget som Sveza-Les tog ut vid återförsäljningen av produkten. Fabrikernas försäljning till Sveza-Les är dock inte försäljning till en första oberoende kund. Under dessa omständigheter skulle ett avdrag för det pålägg som Sveza-Les tog ut inte vara förenligt med artikel 2.1 i grundförordningen. Enligt artikel 2.10 i skulle en justering för det pålägg som en handlare erhållit också kräva bevis för att Sveza-Les fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis för inhemsk försäljning. Någon sådan bevisning finns inte i ärendet Kommissionen avvisade på grundval av ovanstående överväganden preliminärt påståendet om att det var motiverat med en justering för pålägg för inhemsk försäljning.

(72)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(73)

För de exporterande tillverkarna i Sveza-gruppen beräknade kommissionen först en individuell dumpningsmarginal för varje exporterande tillverkare och beräknade som ett andra steg en vägd dumpningsmarginal för hela Sveza-gruppen.

(74)

På denna grundval fastställdes de provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(75)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande tillverkarna i urvalet.

(76)

På denna grundval fastställdes den provisoriska dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet till 15,7 %.

(77)

För samtliga övriga exporterande tillverkare i Ryssland fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställde kommissionen de exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen uttryckt som andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat.

(78)

Graden av samarbetsvilja är hög i detta fall, eftersom de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas export utgjorde omkring 81 % av den totala importen under undersökningsperioden. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare på nivån för det samarbetsvilliga företag som undersökts individuellt och som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(79)

De provisoriska dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(80)

Femton kända tillverkare i unionen tillverkade den likadana produkten under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(81)

Den sammanlagda unionstillverkningen under undersökningsperioden uppskattades till cirka 849 000 kubikmeter. Kommissionen fastställde siffran på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin, såsom svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Såsom anges i avsnitt 1.6 stod de tre unionstillverkare som ingick i urvalet för 39 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(82)

Unionens produktion avsedd för företagsintern förbrukning uppskattades till mindre än 0,5 %. På grund av att den företagsinterna förbrukningen inte är väsentlig anses den inte vara relevant för skadeanalysen i detta fall.

(83)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av a) uppgifter som lämnats av klaganden om unionsindustrins försäljning av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen, som dubbelkontrollerats mot de försäljningsvolymer som rapporterats av unionstillverkarna i urvalet, och b) import av den undersökta produkten från samtliga tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat (9).

(84)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukningskubikmeter i unionen (m3)

(85)

Förbrukningen i unionen ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden. En detaljerad analys visar på en stadig ökning från år till år, med den största ökningen från 2017 till 2018 på 7 %, och en mer dämpad takt under de följande åren, men med en konstant tillväxt.

(86)

Innan förfarandet inleddes och det skapades ett särskilt Taric-nummer (10) registrerades importen av den berörda produkten på KN-nivå (11), vilket även omfattade andra produkter än den berörda produkten. För att uppskatta importvolymen av den berörda produkten under skadeundersökningsperioden tillämpade kommissionen samma förhållande (Taric/KN) som observerats efter inledandet mellan importvolymerna för hela KN-numret och importen av den berörda produkten på grundval av Taric-uppgifter. För importen från det berörda landet fastställdes denna andel till 78 %.

(87)

Resultaten av denna metod bekräftar den importtrend som anges i klagomålet.

(88)

På grundval av ovannämnda metod fastställde kommissionen importvolymen baserat på uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes genom att importvolymerna jämfördes med förbrukningen i unionen.

(89)

Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (m3) och marknadsandel

(90)

Importen från det berörda landet ökade från cirka 871 050 kubikmeter till cirka 1 192 712 kubikmeter under skadeundersökningsperioden, en ökning med 37 %. Marknadsandelen för denna import ökade under skadeundersökningsperioden från 46 % till 56 %, en ökning med 20 %.

(91)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av statistik från Eurostat om euro/ton på KN-nivå. Såsom förklaras i avsnitt 4.3.1 registrerades importen av den berörda produkten tillsammans med en större produktkorg, men denna metod ger en tillförlitlig uppskattning av priserna och dess utveckling över tiden, eftersom den övervägande delen av importen enligt detta KN-nummer var den berörda produkten, och metoden gör det möjligt att jämföra prisutvecklingen mellan olika exportländer.

(92)

Det genomsnittliga priset på importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (i euro per ton)

(93)

Genomsnittspriserna på importen från Ryssland minskade från 646 euro/ton 2017 till 584 euro/ton under undersökningsperioden, en minskning med 10 %. Det genomsnittliga importpriset steg med 5 % under 2018 och minskade därefter med 15 %.

(94)

Samma tendens kan iakttas om man använder de vägda genomsnittliga exportpriser som rapporterats av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och som visade ett pris på 434 euro/m3 under undersökningsperioden för den undersökta produkten. Importpriserna var således genomgående lägre än unionstillverkarnas försäljningspriser (se tabell 7), vilket visar en prisskillnad på 38 % under undersökningsperioden.

(95)

Björkplywood säljs i många olika storlekar och kvaliteter och i enlighet med särskilda kundspecifikationer. På grund av att unionsindustrin och de ryska exporterande tillverkarna sålde många olika produkttyper, blev det svårt att fastställa en hög grad av överensstämmelse mellan identiska produkter i det detaljerade systemet med produktkontrollnummer, som infördes vid inledandet. För prisjämförelsen gjorde kommissionen därför en rimlig och tekniskt stabil approximering genom att gruppera liknande produkttyper nära varandra, vilket möjliggjorde en korrekt jämförelse mellan de produkter som såldes av unionsindustrin och de motsvarande produkttyper som såldes av de ryska exporterande tillverkarna. På grundval av detta var graden av överensstämmelse mellan de olika produkttyper som såldes av unionsindustrin och de produkttyper som såldes av de ryska exporterande tillverkarna mer än 68 % av de importerade volymerna för de ryska exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(96)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(97)

de vägda genomsnittliga försäljningspriserna per produkttyp för de unionstillverkare som ingick i urvalet vid försäljning till icke-närstående kunder på unionsmarknaden. Eftersom unionstillverkarna sålde den berörda produkten direkt och även via närstående försäljningsföretag, justerades försäljningspriset i förekommande fall för transport-, försäkrings- och hanteringskostnader till nivån fritt fabrik, och

(98)

motsvarande vägda genomsnittliga priser per produkttyp för importen från de ryska tillverkare som ingick i urvalet till den första oberoende kunden på unionsmarknaden justerades till nivån vid unionens tullgräns. För försäljningen via en närstående importör gjordes en ytterligare justering enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Ett belopp för kostnader efter import och tull lades sedan till det fastställda priset vid unionens tullgräns. Denna försäljning utgjorde mindre än 5 % av den totala försäljningen för de ryska tillverkare som ingick i urvalet.

(99)

Prisjämförelsen gjordes för transaktioner inom varje enskild produkttyp, vid behov justerad för rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden.

(100)

På grundval av ovanstående visade den dumpade importen från de exporterande tillverkarna i urvalet en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 12,6% (i ett intervall mellan 9,5 % och 18,5 %). Prisunderskridandemarginalerna anses vara betydande.

(101)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(102)

Såsom om anges i avsnitt 1.6.1 användes ett stickprovsförfarande för att fastställa den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(103)

Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i klagandens svar på frågeformuläret avseende alla unionstillverkare, vid behov dubbelkontrollerade mot svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen undersökte de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i de svar som unionstillverkarna i urvalet hade lämnat i frågeformuläret, vilka dubbelkontrollerades på distans. Båda uppsättningarna av uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(104)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(105)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och förmåga att anskaffa kapital.

(106)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(107)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins produktionsvolym med 14 %, dvs. cirka 140 000 kubikmeter. Det skedde en liten ökning från 2017 till 2018, följt av en betydande minskning under de följande perioderna.

(108)

Unionens produktionskapacitet minskade med totalt 3 % under skadeundersökningsperioden. Unionens produktionskapacitet ökade något under 2018 och 2019, vilket förklaras av tidsförskjutningen mellan beslutet att öka kapaciteten och dess effekter. Under undersökningsperioden minskade dock unionsindustrin med 10 % jämfört med 2019.

(109)

Under skadeundersökningsperioden minskade kapacitetsutnyttjandet i unionen med 11 %, eftersom unionstillverkarna inte kunde öka sin produktion i linje med marknadstillväxten. Från 2017 till 2019 minskade utnyttjandet med 16 %, följt av en ökning under undersökningsperioden med 5 % på grund av avveckling och nedläggning av produktionsanläggningar.

(110)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(111)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins totala försäljningsvolym betydligt, med 17 %. Försäljningsvolymen i unionen låg kvar på samma nivå mellan 2017 och 2018, men minskade 2019 med 8 % och med ytterligare 9 % från 2019 till undersökningsperioden.

(112)

I kombination med den minskade försäljningen minskade unionsindustrins marknadsandel med 27 %, under en konstant nedåtgående trend som minskade unionsindustrins närvaro på marknaden från 44 % av marknadsandelen 2017 till 32 % under undersökningsperioden.

(113)

Mot bakgrund av marknadsexpansionen, med ökad förbrukning i unionen, visar siffrorna ovan att unionsindustrins produktion, försäljningsvolym och marknadsandel minskade avsevärt.

(114)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(115)

Sysselsättningen inom unionsindustrin minskade med 12 % under skadeundersökningsperioden. Sysselsättningen förblev relativt stabil från 2017 till 2018, men även under denna relativt stabila period minskade antalet anställda med 79. Sysselsättningen minskade ytterligare betydligt under 2019 och ökade inte under undersökningsperioden, utan fortsatte att minska i mindre utsträckning.

(116)

Mot bakgrund av minskningen av tillverkning och sysselsättning minskade produktiviteten med 2 % hos unionsindustrins personalstyrka, mätt i antal producerade ton per anställd och år, under skadeundersökningsperioden. Produktiviteten ökade med 4 % från 2017 till 2018, följt av en minskning under efterföljande perioder.

(117)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna för importen från det berörda landet.

(118)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan av eventuell tidigare dumpning.

(119)

De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspriser i unionen

(120)

Försäljningspriserna på unionsmarknaden till icke-närstående parter minskade från 717 euro/m3 till 694 euro/m3 under skadeundersökningsperioden, en minskning med 3 %. Under 2018 ökade prisnivån något med 4 %, men enbart på tillfällig basis, och försvagades därefter under de följande perioderna.

(121)

Under samma period ökade tillverkningskostnaden per enhet för de unionstillverkare som ingick i urvalet med 10 %. Produktionskostnaden påverkades av utvecklingen av priserna på den viktigaste råvaran, dvs. björkvirkesfaner, och svårigheterna att fullt ut dra nytta av stordriftsfördelar på grund av minskad försäljning och produktion.

(122)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(123)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 1 % under skadeundersökningsperioden.

(124)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lagerhållning

(125)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet steg med 22 % under skadeundersökningsperioden. Den största ökningen på 41 % ägde rum mellan 2017 och 2018 och lagren nådde sin högsta nivå 2018. Därefter lyckades unionsindustrin minska lagren med 25 % under 2019 genom att anpassa sin produktion, men lagren ökade på nytt med 6 % från 2019 till undersökningsperioden på grund av den fortsatta minskningen av försäljningen i unionen. Utgående lager i procent av tillverkningen ökade från 3,1 % under 2017 till 4,4 % under undersökningsperioden.

(126)

Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och avkastningen på investeringar för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och avkastning på investeringar

(127)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten för tillverkarna i urvalet rasade under hela skadeundersökningsperioden och minskade från 10 % 2017 till nästan -3 % under undersökningsperioden.

(128)

Såsom förklaras i avsnitt 4.4.3.1 ökade unionstillverkarnas kostnader märkbart mer än deras priser. Unionsindustrin kunde inte höja priserna i takt med kostnaderna på grund av det nedåtgående tryck som den dumpade importen från Ryssland vållade, både i form av volymer och låga priser. Under hela skadeundersökningsperioden skedde den ryska importen till höga och stadigt ökande volymer till priser som var genomgående låga och följde en tydlig nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. Det genomsnittliga priset på den ryska importen var betydligt lägre än unionsindustrins priser, vilket begränsade möjligheten till prisökningar som kunde ha förväntats mot bakgrund av ökade råvarukostnader och ökande efterfrågan. Detta ledde till en minskad och sjunkande lönsamhet i den mån unionsindustrin gick med förlust under undersökningsperioden.

(129)

Nettokassaflödet är ett mått på unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Utvecklingen av nettokassaflödet utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden, med årliga minskningar, vilket ledde till en total minskning på 14 % från 2017 till undersökningsperioden. Förmågan att anskaffa kapital påverkades negativt av den minskade vinsten.

(130)

De årliga investeringarna minskade med 1 % under skadeundersökningsperioden, men minskade med 22 % mellan 2018 och 2019 och återhämtade sig knappt till 2017 års nivå under undersökningsperioden. De inledande minskningarna förklaras av marknadsutvecklingen och inverkan på försäljning och lönsamhet, men den senaste ökningen under undersökningsperioden syftade till att bibehålla den befintliga kapaciteten och i tid ersätta nödvändiga produktionstillgångar.

(131)

Avkastningen på investeringar är vinsten i procent av investeringarnas bokförda nettovärde. Denna avkastning utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden och krympte från 20 % 2017 till -2 % under undersökningsperioden. Den negativa utvecklingen visar att även om investeringarna har fortsatt för att upprätthålla konkurrenskraften, har avkastningen på dessa investeringar sjunkit avsevärt under skadeundersökningsperioden.

(132)

I en situation med en betydande ökning av förbrukningen i unionen (+ 14 %) ökade importen från Ryssland ännu mer under skadeundersökningsperioden (+ 37 %), till priser som väsentligt underskred unionsindustrins priser. Detta gjorde det möjligt för de ryska exporterande tillverkarna att uppnå en marknadsandel på 56 % under undersökningsperioden (en ökning från 46 % 2017).

(133)

Under dessa omständigheter hindrades unionsindustrin inte bara från att dra nytta av en expanderande marknad, utan dess ekonomiska situation förvärrades, vilket framgår av alla större makroindikatorer som uppvisar en negativ trend: tillverkning (-14 %), försäljning i EU (-17 %) och en betydande minskning av unionens marknadsandel (från 44 % till 32 %) under skadeundersökningsperioden.

(134)

Som en reaktion på trycket från låga ryska priser försökte unionsindustrin sänka kostnaderna och anpassa sysselsättningen (-12 %). Till följd av trycket från dumpad rysk import i form av ökade volymer och låga priser minskade dock försäljningen i EU och lagren ökade snabbt (+ 22 %) under skadeundersökningsperioden och nådde sin högsta nivå (+ 41 %) 2018.

(135)

Unionsindustrins tillverkningskostnad ökade betydligt under skadeundersökningsperioden (+ 10 %), främst på grund av en kraftig ökning av råvarupriserna.

(136)

Unionsindustrins kostnader ökade mer än försäljningspriserna, vilket ledde till att lönsamheten kollapsade under skadeundersökningsperioden, från en sund situation (+ 10 %) 2017 till ett ohållbart förlustscenario (-3 %) under undersökningsperioden.

(137)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(138)

Unionsindustrins försämrade ekonomiska situation sammanföll med en betydande och ökande marknadspenetration av den ökade importen från Ryssland, vars priser konsekvent underskred unionsindustrins priser och under alla omständigheter ledde till pristryck. I detta avseende dämpade utvecklingen av importvolymer och importpriser, såsom framgår av tabellerna 2 och 3, unionsindustrins prisnivåer, vilket visade att det fanns ett orsakssamband mellan de båda.

(139)

Importen från Ryssland ökade med 37 % under skadeundersökningsperioden, från ca 870 050 m3 2017, vilket motsvarar en marknadsandel på 46 %, till 1 192 712 m3 under undersökningsperioden, vilket motsvarar en marknadsandel på 56 %. Denna ökade import skedde till priser som var lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden, och under alla omständigheter genomfördes importen till prisnivåer som ledde till pristryck, mot bakgrund av att unionsindustrin inte kunde höja sina priser i linje med ökningen av tillverkningskostnaderna.

(140)

Detta hade en kraftig negativ inverkan på unionsindustrin under undersökningsperioden. I en situation med ökande kostnader och pristryck från den ryska dumpade importen hindrades unionsindustrin från att fastställa hållbara priser, vilket ledde till en mycket kraftig minskning av lönsamheten från 10 % till förluster (-3 %), vilket ledde till en försämring av dess finansiella indikatorer.

(141)

Därför drogs preliminärt slutsatsen att dumpad import från Ryssland vållade unionsindustrin väsentlig skada i fråga om pris och volym.

(142)

För att fastställa importvolymen från tredjeländer tillämpade kommissionen, såsom förklaras i avsnitt 4.3.1, samma kvot (Taric/KN) som observerats efter inledandet mellan importvolymerna för hela KN-numret och importen av den berörda produkten på grundval av Taric-uppgifter. De enda tredjeländer som importerade betydande volymer till unionen var Belarus och Ukraina. När det gäller Belarus har andelen fastställts till 43 %.

(143)

När det gäller Ukraina fann kommissionen snedvridna uppgifter i den rapporterade statistiken på nivån för tilläggsenheten (kubikmeter i detta fall). För jämförelseändamål beslutade kommissionen därför att omvandla den rapporterade vikten (ton), vilket är en mer tillförlitlig och stabil uppsättning uppgifter, till kubikmeter.

(144)

För att omvandla ton till kubikmeter använde kommissionen en omräkningsnyckel, nämligen Rysslands och Belarus ”läge” i fråga om volym och vikt på Taric-nivå efter inledandet (läge definieras som det värde som oftast visas i en uppsättning uppgifter). Omräkningsnyckeln för att omvandla importerade ton från Ukraina till kubikmeter fastställdes till 0,69.

(145)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av priset i euro/ton på KN-nivå, såsom förklaras i avsnitt 4.3.3.

(146)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Import från tredjeländer

(147)

Jämfört med Ryssland har Belarus och Ukraina en begränsad närvaro på unionsmarknaden. Under skadeundersökningsperioden låg deras marknadsandelar kvar på en stabil nivå, med minimala eller inga variationer, på 4 % respektive 5 %. Alla övriga tredjeländer ökade sin närvaro något, från en marknadsandel på 1 % till en fortfarande mycket liten marknadsandel på 3 %. Den sammanlagda marknadsandelen för importen från alla tredjeländer undantaget Ryssland ökade med 2 % från 2017 till 2018 och låg därefter kvar på en stabil nivå på 12 %.

(148)

När det gäller priserna under skadeundersökningsperioden sålde Ukraina till något högre priser än Ryssland och Belarus till lägre priser. De lägre priserna från Belarus förklaras av dess begränsade teknik som endast gör det möjligt att producera en mycket specifik och billigare produkt av lägre kvalitet på marknaden. Till skillnad från Belarus gäller importen från Ryssland björkplywood av högre kvalitet, som därmed har högre genomsnittspriser.

(149)

På grundval av detta drog kommissionen preliminärt slutsatsen att verkningarna av importen från andra länder inte försvagar orsakssambandet mellan den dumpade ryska importen och den väsentliga skada som unionstillverkarna lidit.

(150)

Exportvolymen för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Exportresultat för unionstillverkarna i urvalet

(151)

Exportvolymerna för unionstillverkarna i urvalet steg med 4 % under skadeundersökningsperioden. Mellan 2017 och 2019 minskade exporten med 5 %, följt av en ökning med 9 % under undersökningsperioden. De genomsnittliga exportpriserna ökade med 2 % under skadeundersökningsperioden. Från 2017 till 2018 ökade genomsnittspriserna med 10 %, med minskningar under de följande perioderna.

(152)

Med tanke på den positiva utvecklingen av både exportvolymen och de genomsnittliga priserna under skadeundersökningsperioden drog kommissionen preliminärt slutsatsen att exportresultatens inverkan inte kunde ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit.

(153)

Vissa parter hävdade att unionsindustrins tillgång till den viktigaste råvaran, dvs. björkvirke, är begränsad jämfört med Ryssland. Denna begränsade tillgång på råvaror skulle vara ursprunget till lägre produktionsvolymer, kostnadsökningar och därmed orsaken till skadan.

(154)

Tillgången till den viktigaste råvaran, dvs, björkvirke, förklarar inte skadan, eftersom unionstillverkarna har tillräcklig tillgång till björkvirke. Ökningen av lagren visar att problemet inte ligger i produktionen, utan snarare i saluföringen av den. Den minskade tillverkningen under skadeundersökningsperioden förklaras därför inte av tillgången på virke.

(155)

När det gäller den påstådda nackdelen i fråga om kostnader har undersökningen fastställt att priset på björkvirke är en viktig faktor som påverkar ökningen av unionsindustrins tillverkningskostnader. Råvarukostnaderna och dess inverkan på den totala ökningen av tillverkningskostnaderna för unionsindustrin försvagar dock inte orsakssambandet. Detta kan särskilt konstateras på grundval av det faktum att unionsindustrins produktionskostnader minskade mellan 2019 och undersökningsperioden, medan detta inte ledde till någon förbättring av lönsamheten.

(156)

Vissa parter hävdade att unionsindustrin gjorde omotiverade investeringar i kapacitetsutbyggnad när försäljningen avtog och att detta var en orsak till skadan.

(157)

Unionens produktionskapacitet minskade dock med totalt 3 % under skadeundersökningsperioden. Unionens produktionskapacitet ökade något under 2018 och 2019, men unionsindustrin gjorde nedskärningar under hela skadeundersökningsperioden. Påståendet att investeringar i expansionskapacitet var en källa till skada är därför ogrundat.

(158)

Vissa parter hävdade att ett antal strejker vid finska fabriker som ägde rum i december 2019 och början av 2020 skulle vara orsaken till den minskade produktionen.

(159)

Kommissionen drog preliminärt slutsatsen att strejken vid fabrikerna i Finland inte försvagar orsakssambandet, eftersom dess inverkan var begränsad geografiskt (Finland) och tidsbegränsad (strejker inträffade mellan december 2019 och januari 2020).

(160)

Vissa parter hävdade att kommissionen borde beakta uppgifterna för slutet av 2019 och första halvåret 2020 med särskild försiktighet för att särskilja effekterna av covid-19 på ekonomin från effekterna av den påstått dumpade importen.

(161)

Undersökningarna visade att efterfrågan på björkplywood förblev relativt stabil under andra kvartalet 2020. Dessutom förekom inga större störningar i leveranskedjan och exportförsäljningen fortsatte också under denna period. Kommissionen drog därför slutsatsen att effekterna av covid-19 inte försvagar orsakssambandet.

(162)

Vissa parter hävdade att den björkplywood som tillverkas av den ryska industrin inte konkurrerar med plywood som tillverkas av EU-industrin, eftersom de påstås producera olika kvaliteter avsedda för olika segment och den ryska importen därför inte är orsaken till skadan.

(163)

Jämförelsen mellan de olika produkttyper som såldes av unionsindustrin och de produkttyper som såldes av de ryska exporterande tillverkarna visar dock att produkttyperna liknar varandra och ofta är till och med identiska, och att graden av utbytbarhet även är betydande. Undersökningen visade dessutom att både unionsindustrin och de ryska tillverkarna levererar till de viktigaste sektorerna med björkplywood. Såsom förklaras i avsnitt 2 visade undersökningen att de produkter som såldes av unionsindustrin och den ryska exporterande tillverkaren är likadana produkter eftersom de har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. Begäran ansågs därför vara ogrundad.

(164)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden fastställde kommissionen preliminärt att det fanns ett orsakssamband mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Ryssland. Till följd av den betydande ökningen av dumpad import från Ryssland var unionsindustrin förhindrad att fastställa hållbara priser, vilket ledde till en kraftig försämring av dess ekonomiska situation.

(165)

Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av alla kända faktorer som hade betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar.

(166)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, betraktade var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(167)

För att kunna fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållas genom den dumpade importen.

(168)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom försäljning till ett målpris i den mening som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(169)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det berörda landet, nödvändig lönsamhetsnivå för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna samt forskning och utveckling (FoU) och innovation, samt förväntad lönsamhetsnivå under normala konkurrensförhållanden. En sådan lönsamhetsmarginal får inte vara lägre än 6 %.

(170)

Som ett första steg fastställde kommissionen en grundläggande vinst som täckte samtliga kostnader under normala konkurrensförhållanden. Kommissionen tog den vinst som uppnåddes av de unionstillverkare som ingick i urvalet innan den illojala importen från Ryssland accelererade och började skada unionsindustrin. Denna vinstmarginal fastställdes till 9,7 %, vilket motsvarar unionsindustrins vinstnivå 2017.

(171)

Vissa unionstillverkare hävdade att EU:s investeringsnivå, forsknings- och utvecklingsnivå (FoU) och innovation under skadeundersökningsperioden skulle ha varit högre under normala konkurrensförhållanden.

(172)

Kommissionen bedömde detta påstående, men konstaterade att trots en minskande omsättning var investeringsnivån under undersökningsperioden högre än under de två föregående åren och mycket nära investeringsnivån 2017, då unionsindustrin uppnådde en genomsnittlig vinst på 9,7 %. På grundval av detta, och med tanke på att investeringar i forskning och utveckling (FoU) och innovation är prognoser baserade på investeringsplaner, godtog kommissionen preliminärt inte dessa påståenden.

(173)

På grundval av detta är det icke-skadevållande priset 766,33 euro/kubikmeter, vilket är resultatet av att den ovannämnda vinstmarginalen på 9,7 % tillämpas på tillverkningskostnaden under undersökningsperioden för unionstillverkarna i urvalet.

(174)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen som ett sista steg de framtida kostnader som unionsindustrin kommer att ådra sig till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia, under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2. På grundval av de dubbelkontrollerade svaren på frågeformuläret och tillgänglig bevisning från några av unionstillverkarna i urvalet fastställde kommissionen en extra kostnad på 6,68 euro/kubikmeter, från vilken kommissionen drog av den faktiska kostnaden för efterlevnad av sådana konventioner under undersökningsperioden, dvs. 5,28 euro per måttenhet, vilket ledde till ett resultat på 1,40 euro/kubikmeter. Denna skillnad lades till det icke-skadevållande priset.

(175)

På grundval av detta beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris på 767,73 euro/kubikmeter för den likadana produkten för unionsindustrin genom att tillämpa det ovannämnda vinstmålet på tillverkningskostnaden för unionstillverkarna under undersökningsperioden och lade sedan till justeringarna enligt artikel 7.2d per produkttyp.

(176)

Kommissionen fastställde sedan målprisunderskridandemarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare i det berörda landet som ingick i urvalet, såsom det fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som unionstillverkarna i urvalet sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen eventuellt resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(177)

Nivån för undanröjande av skada för ”andra samarbetsvilliga företag” och för ”alla övriga företag” fastställs på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag.

(178)

Kommissionen undersökte om den tydligt kunde dra slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots fastställandet av skadevållande dumpning, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(179)

Unionsindustrin består av cirka femton företag. De är oftast geografiskt belägna nära björkskogarna i nordöstra Europa (Finland, de baltiska länderna och Polen) och sysselsätter mer än 5 000 arbetstagare direkt. Majoriteten av unionstillverkarna stödde klagomålet, två uttryckte en neutral ståndpunkt och ingen motsatte sig inledandet av undersökningen.

(180)

Nuvarande lönsamhetsnivåer är ohållbara. Införandet av åtgärder förväntas göra det möjligt för unionsindustrin att återvinna delar av den förlorade marknadsandelen och fastställa priser på nivåer som åtminstone täcker kostnaderna.

(181)

Om inga åtgärder vidtas kommer detta sannolikt att få en betydande negativ inverkan på unionsindustrin i form av ytterligare pristryck och en ytterligare minskning av försäljningen, vilket leder till fler förluster och sannolikt nedläggningar av produktionsanläggningar och uppsägningar.

(182)

Kommissionen drog därför slutsatsen att införandet av provisoriska åtgärder skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(183)

Tjugonio importörer gav sig till känna och ett antal inlagor och synpunkter mottogs. Såsom nämns i avsnitt 1.6.2 gjorde kommissionen ett urval bestående av tre importörer som besvarade frågeformuläret.

(184)

Flera importörer hävdade att införandet av antidumpningstullar skulle öka råvarukostnaderna för dem och deras kunder. Dessa merkostnader skulle vara svåra att täcka, och således skulle deras lönsamhet och konkurrenskraft hotas. Ytterligare påståenden framfördes om unionsindustrins bristande kapacitet att tillgodose efterfrågan i unionen, uppskattningsvis omkring 2,1 miljoner m3, varför det hävdades att åtgärderna skulle skapa brist på marknaden. Dessutom framfördes påståenden om unionstillverkarnas bristande intresse av att leverera till små företag samt vägran att tillhandahålla vissa material.

(185)

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna för importörerna har undersökningen visat att importörerna i urvalet har en vägd vinst på 4,7 %, med olika andelar av björkplywood i sin produktportfölj. Även om andelen av rysk plywood som distribueras av importörer skulle kunna minska om åtgärderna införs, förväntas nivån på åtgärderna inte leda till ett fullständigt upphörande av importen från Ryssland. Eftersom det också finns alternativa försörjningskällor i grannländer, såsom Ukraina och Belarus, förväntas åtgärdernas inverkan på importörernas lönsamhet och konkurrenskraft bli begränsad. Användarnas intresse behandlas i avsnitt 7.3.

(186)

När det gäller försörjningsrisken kommer åtgärdernas nivå sannolikt inte att stoppa importen från Ryssland, utan snarare möjliggöra fortsatt anskaffning av björkplywood från Ryssland till rättvisa priser. Dessutom kan björkplywood fortfarande importeras från andra tredjeländer, såsom Ukraina och Belarus.

(187)

När det gäller leveranser till konsumenter av små mängder har det i undersökningen fastställts att unionsindustrin har utvecklat ett omfattande nätverk av närstående och icke-närstående återförsäljare, vilket gör det möjligt att nå små kunder som inte har kapacitet att köpa hela containrar. Som nämnts ovan kan dessutom vilken konsument som helst fortsätta att köpa från ryska tillverkare.

(188)

Undersökningen visade också att unionsindustrin har den utrustning och kapacitet som krävs för att anpassa sig till specifika kunders produktkrav, och att unionsindustrin därför kan tillverka alla produkttyper som krävs.

(189)

Sammanfattningsvis kan antidumpningsåtgärderna på den nivå som fastställts påverka vissa icke-närstående importörer negativt. Dessa verkningar skulle dock inte bli betydande i stort och kommer i hög grad att bero på importörernas affärsmodell, deras olika försörjningskällor och i vilken utsträckning de ökade kostnaderna överförs till deras kunder.

(190)

På grundval av ovanstående fastställde kommissionen preliminärt att åtgärdernas eventuella negativa inverkan på icke-närstående importörer som helhet förväntas vara begränsad och inte uppväga de positiva effekterna av åtgärderna för unionstillverkarna.

(191)

Tretton användare gav sig till känna. Nio användare lämnade synpunkter och/eller besvarade frågeformuläret.

(192)

Kommissionen är inne i en process med ofullständiga svar som innefattar de flesta användare som har besvarat frågeformuläret, på grund av bristen på tillgängliga versioner för samråd med berörda parter. I detta skede har endast Emiliana Imballaggi SpA, som köper björkplywood för förpackningsindustrin, tillhandahållit en öppen version av sitt svar på frågeformuläret.

(193)

Påståenden framfördes om att införandet av antidumpningstullar skulle öka användarnas kostnader, vilket skulle vara svårt att överföra till kunderna och därmed skulle hota användarnas lönsamhet och konkurrenskraft.

(194)

Björkplywood används inom olika typer av sektorer. Införandet av åtgärder kommer sannolikt att få olika konsekvenser för användarna, beroende på andelen kostnader för björkplywood av de totala kostnaderna för den sektorn, samt förmågan att föra över kostnader till konsumenter i senare led. Detaljerade uppgifter från användarna tillsammans med en öppen version tillhandahölls av endast ett företag som använde plywood för förpackningssektorn. Dessutom lämnade klaganden in en oberoende studie med en analys av åtgärdernas förväntade inverkan på användarna, baserad på teoretiska tullar på mellan 20 % och 30 %.

(195)

De viktigaste sektorerna som använder björkplywood i EU enligt förbrukningsgrad: byggverksamhet (39 %), transport (27 %), möbelsektorn (10 %) och förpackningssektorn (8 %). På grundval av tillgängliga uppgifter bedömdes preliminärt effekterna av åtgärderna vara begränsade eller försumbara för de sektorer som står för merparten av förbrukningen av björkplywood. De sektorer där tullarna kan ha störst effekt är förpackningssektorn och sektorn för tillverkning av parkett. Även inom dessa sektorer är effekterna av åtgärderna begränsade. För förpackningssektorn beräknas effekten uppgå till mellan 2 % och 4 % i kostnadsstrukturen, vilket förväntas kunna övervältras på kunderna. När det gäller parkett- och golvsektorn finns det olika ersättande produkter för björkplywood, t.ex. andra typer av trä och alternativa material, vilket är ytterligare ett skäl till att effekterna av en eventuellt något högre kostnad enbart för björkplywood förväntas bli begränsade.

(196)

På grundval av ovanstående fastställde kommissionen preliminärt att åtgärdernas eventuella negativa verkningar för användarna förväntas vara begränsade och inte uppväga de positiva effekterna av åtgärderna för unionstillverkarna.

(197)

Tre leverantörer gav sig till känna som berörda parter.

(198)

Alla tre företag är leverantörer av maskiner, träbearbetningsutrustning eller material som används för tillverkning av björkplywood till ryska exporterande tillverkare. Företagen hävdade att införandet av åtgärder skulle innebära en minskning av importen från Ryssland, vilket skulle leda till minskade investeringar i utrustning för de ryska exporterande tillverkarna och därmed ha en negativ inverkan på deras verksamhet.

(199)

Kommissionen förväntar sig att ryska investeringar i utrustning inte kommer att påverkas nämnvärt, eftersom nivån på åtgärderna inte förväntas stoppa importen från Ryssland. Å andra sidan är det sannolikt att åtgärderna kommer att göra det möjligt för unionsindustrin att investera i utrustning, vilket har en positiv inverkan på leverantörerna av träbearbetningsutrustning i EU.

(200)

På grundval av ovanstående fastställde kommissionen preliminärt att åtgärdernas eventuella negativa inverkan på leverantörssidan som helhet förväntas bli begränsad och inte uppväga de positiva effekterna av åtgärderna för unionstillverkarna.

(201)

Tre nationella sammanslutningar (från Frankrike, Italien och Spanien) som företräder tillverkare av plywood av poppel, furu och andra träslag gav sig till känna som berörda parter. De hävdade att den berörda produkten och deras produkter visserligen är olika produkter, men att en viss grad av substitution kan förekomma. De hävdade att även om priserna på björkplywood traditionellt låg på högre nivåer kapade de dumpade priserna på björkplywood från Ryssland efterfrågan på andra träslag, såsom poppel, tall och okoumé, och hotade den värdekedja som etablerats inom andra typer av träindustrier. De berörda sammanslutningarna stöder därför införandet av åtgärder.

(202)

Flera parter hävdade att införandet av tullar kan orsaka koldioxidläckage på grund av att rysk björkplywood ersätts med kinesisk poppelplywood eller plywood från andra länder som ligger längre bort från Europa, vilket ökar transportutsläppen och risken för att ersättande produkter är mindre hållbara än rysk björkplywood. Kommissionen noterade att den nivå på vilken åtgärderna ska införas inte förväntas leda till att importen från Ryssland upphör. Det har inte heller bevisats att om importen från Ryssland ersätts med import från ett annat tredjeland skulle det vara från Kina, och inte heller att annan träproduktion skulle vara mindre hållbar än produktionen av rysk björk. Därför tillbakavisades påståendet.

(203)

Parterna har hävdat att tullar skulle förvärra covid-19-pandemins effekter på användarna. Såsom förklaras ovan förväntas dock effekterna av åtgärderna inom de viktigaste sektorerna som använder björkplywood bli begränsade. Dessutom har kommissionen för närvarande inga bevis till sitt förfogande som visar pandemins inverkan på de olika användarsektorerna, eller att inverkan på tillverkarna skulle vara annorlunda än inverkan på användarna. I avsaknad av sådana bevis anses covid-19-pandemin vara en neutral faktor vid bedömningen av unionens intresse.

(204)

Mot denna bakgrund slog kommissionen fast att det inte fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder på import av björkplywood med ursprung i Ryssland i detta skede av undersökningen.

(205)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(206)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import av björkplywood med ursprung i Ryssland, i enlighet med regeln om lägre tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde marginalerna för målprisunderskridande och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller målprisunderskridandemarginalen.

(207)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta på grundval av ett pris cif vid unionens gräns, före tull, införas:

(208)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar därför den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är tillämpliga endast på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i den normativa delen av denna förordning, inbegripet närstående enheter till de specifikt nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(209)

För att säkerställa att reglerna om antidumpningstullar efterlevs bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även sådana tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(210)

För att minimera risken för kringgående till följd av den stora skillnaden i tullsatser behövs särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella antidumpningstullarna. De företag som har individuella antidumpningstullar ska uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(211)

Även om det är nödvändigt att uppvisa denna faktura för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är detta inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura uppvisas som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning, ska medlemsstaternas tullmyndigheter likväl utföra sina sedvanliga kontroller och får, liksom i alla andra fall, begära ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kunna kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den efterföljande tillämpningen av en lägre tullsats är berättigad, i enlighet med tullrätten.

(212)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes också tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(213)

Synpunkter om beräkningarnas riktighet har mottagits. UPG lämnade giltiga synpunkter vilka beaktades, medan de synpunkter som lämnades av Sveza Group och Syktyvkar Plywood Mill Ltd inte påverkade beräkningarnas riktighet. De ryska myndigheterna framförde synpunkter mot införandet av provisoriska åtgärder dock utan inge några närmare uppgifter rörande beräkningarnas riktighet.

(214)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inom en fastställd tidsfrist inkomma med skriftliga synpunkter och/eller begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(215)

Undersökningsresultaten avseende införande av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.