<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><JUDGMENT xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.JUDGMENT><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C‑340/16</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62016CJ0340</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:576">EU:C:2017:576</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>7</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>7</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.JUDGMENT><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P>DOM AV DEN <DATE ISO="20170720">20.7.2017</DATE> – Mål C 340/16</P><P>MMA IARD</P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens dom</HT> (tredje avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20170720">20 juli 2017</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="STAR" NOTE.ID="E0001"><P>Rättegångsspråk: tyska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Civilrättsligt samarbete</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EG) nr 44/2001</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 9.1</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 11.2</KEYWORD><KEYWORD>Domstols behörighet vid försäkringstvister</KEYWORD><KEYWORD>Talan väckt av den skadelidande direkt mot försäkringsgivaren</KEYWORD><KEYWORD>Talan väckt av den skadelidandes arbetsgivare, en offentligrättslig institution, som enligt lag övertagit den anställdes rättigheter gentemot det i trafikolyckan inblandade fordonets försäkringsgivare</KEYWORD><KEYWORD>Subrogation</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><JUDGMENT.INIT><P>I mål C‑340/16,</P><P>angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) genom beslut av den <DATE ISO="20160525">25 maj 2016</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20160616">16 juni 2016</DATE>, i målet</P></JUDGMENT.INIT><PARTIES><PLAINTIFS><P><HT TYPE="BOLD">Landeskrankenanstalten-Betriebsgesellschaft – KABEG</HT></P></PLAINTIFS><AGAINST>mot</AGAINST><DEFENDANTS><P><HT TYPE="BOLD">Mutuelles du Mans assurances MMA IARD SA,</HT></P></DEFENDANTS></PARTIES><P>meddelar</P><PREAMBLE><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (tredje avdelningen)</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden L. Bay Larsen samt domarna M. Vilaras, J. Malenovský, M. Safjan (referent) och D. Šváby,</P><P>generaladvokat: M. Bobek,</P><P>justitiesekreterare: A. Calot Escobar,</P></PREAMBLE.INIT><GR.VISA><VISA>efter det skriftliga förfarandet,</VISA></GR.VISA><GR.CONSID><CONSID><P>med beaktande av de yttranden som avgetts av:</P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Landeskrankenanstalten-Betriebsgesellschaft – KABEG, genom H.H. Toriser, Rechtsanwalt,</P></ITEM><ITEM><P>Mutuelles du Mans assurances – MMA IARD SA, genom M. Angerer, Rechtsanwalt,</P></ITEM><ITEM><P>Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av F. Di Matteo, avvocato dello Stato,</P></ITEM><ITEM><P>Europeiska kommissionen, genom M. Heller och M. Wilderspin, båda i egenskap av ombud,</P></ITEM></LIST></CONSID></GR.CONSID><?PAGE NO="2"?><GR.VISA><VISA>och efter att den <DATE ISO="20170518">18 maj 2017</DATE> ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,</VISA></GR.VISA><PREAMBLE.FINAL>följande</PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE><CONTENTS.JUDGMENT><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Dom</P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 9.1 b i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den <DATE ISO="20001222">22 december 2000</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="012" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2001">EGT L 12, 2001, s. 1</REF.DOC.OJ>), jämförd med artikel 11.2 i samma förordning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2</NO.P><TXT>Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Landeskrankenanstalten-Betriebsgesellschaft – KABEG (nedan kallad KABEG), en offentligrättslig institution med säte i Klagenfurt am Wörthersee (Österrike) som driver sjukvårdsinrättningar och, å andra sidan, Mutuelles du Mans assurances – MMA IARD SA (nedan kallat MMA IARD), ett franskt försäkringsföretag. Målet rör de ersättningsanspråk som KABEG framställt för lön som utbetalats till en av KABEG:s anställda under en period av arbetsoförmåga till följd av en trafikolycka i Italien i vilken den anställde och ett motorfordon var inblandade. Fordonet omfattades av en ansvarsförsäkring tecknad hos MMA IARD.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Tillämpliga bestämmelser</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Förordning nr 44/2001</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3</NO.P><TXT>I skälen 11–13 i förordning nr 44/2001 angavs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>(11)</NO.P><TXT>Behörighetsbestämmelserna måste uppfylla kravet på förutsebarhet och bygga på den allmänna principen om svarandens hemvist, och det måste alltid kunna gå att bestämma vilken domstol som är behörig utifrån denna princip, utom i vissa bestämda fall när tvistens art eller hänsynen till partsautonomin gör det berättigat att använda någon annan anknytning. I fråga om juridiska personer bör hemvisten definieras autonomt så att de gemensamma reglerna blir klara och behörighetskonflikter kan undvikas.</TXT></NP></CONSID><CONSID><NP><NO.P>(12)</NO.P><TXT>Principen om att domstolen där svaranden har hemvist är behörig bör kompletteras med alternativa behörighetsregler i de fall där det finns en nära koppling mellan domstolen och tvisteföremålet eller då detta krävs för att underlätta rättskipningen.</TXT></NP></CONSID><CONSID><NP><NO.P>(13)</NO.P><TXT>Vid försäkrings-, konsument- och anställningsavtal bör den svagare parten skyddas genom behörighetsbestämmelser som är förmånligare för dennes intressen än de allmänna bestämmelserna.<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></TXT></NP></CONSID></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4</NO.P><TXT>Behörighetsreglerna i förordning nr 44/2001 återfanns i kapitel II i förordningen, vilket omfattade artiklarna 2–31.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5</NO.P><TXT>Artikel 2.1 i förordning nr 44/2001, som ingick i nämnda kapitel II, avsnitt 1, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>Allmänna bestämmelser<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>, hade följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall talan mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas vid domstol i den staten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap.<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6</NO.P><TXT>Artikel 3.1 i förordningen, som också ingick i nämnda avsnitt 1, hade följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat får väckas vid domstol i en annan medlemsstat endast med stöd av bestämmelserna i avsnitten 2–7 i detta kapitel.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7</NO.P><TXT>Avsnitt 3 i kapitel II i förordning 44/2001 hade rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>Behörighet vid försäkringstvister<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/>. Det avsnittet innehöll artiklarna 8–14.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8</NO.P><TXT>I artikel 8 i förordningen föreskrevs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>För försäkringstvister gäller i fråga om domstols behörighet utöver föreskrifterna i artikel 4 och artikel 5.5 bestämmelserna i detta avsnitt.<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9</NO.P><TXT>I artikel 9.1 i förordningen föreskrevs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>Talan mot en försäkringsgivare som har hemvist i en medlemsstat kan väckas</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>vid domstolarna i den medlemsstat där han har hemvist, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>i en annan medlemsstat, vid domstolen i den ort där käranden har hemvist om talan väcks av försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare...</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10</NO.P><TXT>Artikel 10 i förordningen hade följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>Beträffande ansvarsförsäkring eller försäkring av fast egendom kan talan mot försäkringsgivaren också väckas vid domstolen i den ort där skadan inträffade. Detsamma gäller om både lös och fast egendom omfattas av samma försäkringsavtal och har skadats genom samma händelse.<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11</NO.P><TXT>I artikel 11.2 i förordning nr 44/2001 föreskrevs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>Bestämmelserna i artiklarna 8–10 gäller om den skadelidande väcker talan direkt mot försäkringsgivaren, om sådan direkt talan är tillåten.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12</NO.P><TXT>Förordning nr 44/2001 upphävdes genom artikel 80 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den <DATE ISO="20121212">12 december 2012</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="351" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 351, 2012, s. 1</REF.DOC.OJ>). Enligt artikel 81 andra stycket i förordning nr 1215/2012 är emellertid inte den förordningen tillämplig förrän från och med den <DATE ISO="20150110">10 januari 2015</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2009/103/EG</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13</NO.P><TXT>Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den <DATE ISO="20090916">16 september 2009</DATE> om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="263" PAGE.FIRST="11" DATE.PUB="2009">EUT L 263, 2009, s. 11</REF.DOC.OJ>) har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>Obligatorisk försäkring av motorfordon<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>. Artikeln har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>Om inte annat följer av artikel 5 ska varje medlemsstat vidta de åtgärder som är lämpliga för att fordon som är normalt hemmahörande inom dess territorium ska omfattas av ansvarsförsäkring.</ALINEA><ALINEA>Försäkringens omfattning och villkor ska bestämmas inom ramen för de åtgärder som avses i första stycket.</ALINEA><?PAGE NO="4"?><ALINEA><P>Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är lämpliga för att försäkringsavtalet ska täcka även följande:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Förlust eller skada som orsakas inom en annan medlemsstats territorium, enligt där gällande lag.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Förlust eller skada som orsakas medborgare i medlemsstaterna vid direkt färd mellan två territorier i vilka fördraget gäller, om det inte finns någon nationell försäkringsbyrå som är ansvarig för det territorium som passeras. I ett sådant fall ska förlusten eller skadan täckas enligt den lag om obligatorisk försäkring som gäller i den medlemsstat där fordonet är normalt hemmahörande.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA><ALINEA>Den försäkring som avses i första stycket ska obligatoriskt omfatta både sakskador och personskador.<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14</NO.P><TXT>I artikel 18 i direktivet, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>Direktanspråk<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>Medlemsstaterna ska se till att skadelidande parter vid olyckor vållade av ett fordon som omfattas av försäkring enligt artikel 3 har rätt att rikta anspråk direkt mot det försäkringsföretag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för den ansvariga personen.<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna</P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20110326">26 mars 2011</DATE> ägde en trafikolycka rum i Italien mellan en cyklist och ett motorfordon. Cyklisten var bosatt i Österrike och anställd hos KABEG. Motorfordonet omfattades av en ansvarsförsäkring som tecknats hos MMA IARD. Cyklisten ådrog sig olika skador i samband med olyckan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16</NO.P><TXT>KABEG väckte talan vid Landesgericht Klagenfurt (regional domstol i Klagenfurt, Österrike) och yrkade att MMA IARD skulle förpliktas att betala skadestånd med ett belopp på <FT TYPE="DECIMAL">15505,64</FT> euro jämte ränta samt ersätta rättegångskostnaderna. KABEG angav att institutionen fortsatt att betala ut lön till den arbetstagare som skadats i trafikolyckan under dennes sjukskrivning och därför har övertagit arbetstagarens rätt till ekonomisk ersättning med ett belopp som motsvarar den utbetalade lönen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17</NO.P><TXT>KABEG grundar den territoriella behörigheten för Landesgericht Klagenfurt (regional domstol i Klagenfurt) på artikel 9.1 b i förordning (EG) nr 44/2001 jämförd med artikel 11.2 i samma förordning. Dessutom pågår ett parallellt mål som anhängiggjorts av arbetstagaren vid nämnda domstol, vilken redan har funnit att den är behörig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18</NO.P><TXT>MMA IARD framställde en invändning om bristande behörighet och gjorde därvid gällande att det i kapitel 2 avsnitt 3 i förordning nr 44/2001 inrättas ett separat system för att lösa behörighetskonflikter vid försäkringstvister. Enligt skäl 13 i den förordningen syftar de speciella behörighetsreglerna i det avsnittet till att skydda den svagare parten. KABEG kan i egenskap av arbetsgivare inte åberopa ett sådant skydd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19</NO.P><TXT>Landesgericht Klagenfurt (regional domstol i Klagenfurt) avslog denna invändning med motiveringen att KABEG, som endast har övertagit den anställdes rättigheter, kan åberopa artikel 9.1 b i förordning nr 44/2001, jämförd med artikel 11.2 i samma förordning, eftersom en sådan juridisk person som KABEG, oberoende av dess storlek, skulle vara den svagare parten i en tvist med ett försäkringsföretag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20</NO.P><TXT>MMA IARD överklagade detta avgörande till Oberlandesreicht Graz (Regionala överdomstolen i Graz, Österrike), som ändrade avgörandet i första instans och sålunda biföll invändningen och avvisade KABEG:s talan. Nämnda domstol påpekade bland annat att hänvisningen i artikel 11.2 i förordning nr 44/2001 till artikel 9.1 b i samma förordning ger den skadelidande fysiska eller juridiska personen<?PAGE NO="5"?> rätt att väcka talan mot försäkringsgivaren vid behörig domstol i den medlemsstat där den skadelidande har hemvist eller är etablerad. Begreppet skadelidande omfattar enligt den domstolen såväl direkt som indirekt skadelidande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21</NO.P><TXT>Nämnda domstol anser emellertid inte att alla skadelidande har en sådan rätt. För att avgöra huruvida det ska anses att en skadelidande kan göra gällande en sådan rätt ska det avgöras huruvida denne är <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>ekonomiskt svagare och mindre erfaren i juridiskt hänseende<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> än ansvarsförsäkringsgivaren. Det är inte fallet med en offentligrättslig institution som KABEG, vilken förvaltar fem sjukhus.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22</NO.P><TXT>KABEG överklagade till Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike), den hänskjutande domstolen, och gjorde därvid gällande att artikel 9.1 b i förordning nr 44/2001 jämförd med artikel 11.2 i samma förordning borde tillämpas i fråga om KABEG.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23</NO.P><TXT>Enligt den hänskjutande domstolen uppkommer för det första frågan huruvida en talan som väcks av en kärande som inte är i behov av skydd kan anses utgöra en talan i en försäkringstvist i den mening som avses i artikel 8 i förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24</NO.P><TXT>För det andra söker nämnda domstol klarhet vad gäller de kriterier som gör det möjligt att fastställa huruvida den som enligt lag har övertagit en skadelidandes rättigheter intar en underlägsen ställning i förhållande till en yrkesmässig ansvarsförsäkringsgivare.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>1)</NO.P><TXT>Ska det anses utgöra en försäkringstvist, i den mening som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 44/2001, när en inhemsk arbetsgivare väcker talan om ersättning för den skada som denne indirekt lider till följd av de fortsatta löneutbetalningarna till sin inom landet bosatta arbetstagare, om</TXT><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>arbetstagaren har skadats i en trafikolycka i en medlemsstat (Italien),</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>talan riktar sig mot det skadevållande fordonets ansvarsförsäkringsgivare med hemvist i en annan medlemsstat (Frankrike), och</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>arbetsgivaren är en offentligrättslig institution med ställning som juridisk person?</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Om fråga 1 besvaras jakande:</TXT><P>Ska artikel 9.1 b i förordning (EG) nr 44/2001 jämförd med artikel 11.2 i samma förordning tolkas så, att en arbetsgivare som fortsätter betala ut lön, kan väcka talan i egenskap av <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>skadelidande<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="2019" ID="QE0016"/> mot det skadevållande fordonets ansvarsförsäkringsgivare vid domstolen i den ort där arbetsgivaren är etablerad, när en sådan direkt talan är tillåten?<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></P></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Prövning av tolkningsfrågorna</P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt tolkningsfrågorna, vilka ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 9.1 b i förordning (EG) nr 44/2001 jämförd med artikel 11.2 i samma förordning ska tolkas så, att en arbetsgivare som är etablerad i en medlemsstat och som har fortsatt att betala ut lön till en anställd, vilken är frånvarande från arbetet på grund av en trafikolycka, varvid arbetsgivaren har övertagit den anställdes rättigheter gentemot det företag hos vilket det fordon som var inblandat i olyckan är ansvarsförsäkrat och vilket är etablerat i en annan medlemsstat, kan väcka talan, i egenskap av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>skadelidande<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/> i den mening som avses i den sistnämnda bestämmelsen, mot detta försäkringsföretag vid domstolarna i den förstnämnda medlemsstaten, när en sådan direkt talan är tillåten.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27</NO.P><TXT>EU-domstolen erinrar härvidlag om att det i kapitel 2 avdelning 3 i nämnda förordning inrättas ett fristående system för fördelning av domstols behörighet vid försäkringstvister (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050512">12 maj 2005</DATE>, <NAME.CASE>Société financière et industrielle du Peloux</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑112/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:280">EU:C:2005:280</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28</NO.P><TXT>I likhet med vad som gäller arbetsrättsliga tvister och konsumenttvister och, såsom framgår av skäl 13 i förordning nr 44/2001, kännetecknas försäkringstvister av att det råder en viss obalans mellan de inblandade parterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050526">26 maj 2005</DATE>, <NAME.CASE>GIE Réunion européenne m.fl.</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑77/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:327">EU:C:2005:327</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Bestämmelserna i nämnda avsnitt är avsedda att korrigera denna obalans genom att låta den svagare parten omfattas av behörighetsregler som är förmånligare för dennes intressen än de allmänna reglerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090917">17 september 2009</DATE>, <NAME.CASE>Vorarlberger Gebietskrankenkasse</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑347/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:561">EU:C:2009:561</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolens tvivel angående huruvida en arbetsgivare, som enligt lag övertagit en skadelidandes rättigheter, kan betraktas som den <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>svagare parten<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/> bottnar i EU-domstolens konstaterande att ett socialförsäkringsorgan som enligt lag har övertagit de rättigheter som tillkommer den person som direkt har lidit skada i en trafikolycka inte kan kvalificeras på detta sätt, trots att det är möjligt i fråga om den direkt skadelidandes rättsinnehavare, exempelvis en arvinge (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090917">17 september 2009</DATE>, <NAME.CASE>Vorarlberger Gebietskrankenkasse</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑347/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:561">EU:C:2009:561</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30</NO.P><TXT>I det avseendet har den hänskjutande domstolen angett att, under sådana omständigheter som i det nationella målet, skulle behörighetsreglernas samstämmighet och således deras förutsebarhet samt en god rättskipning säkerställas om det var möjligt för en arbetsgivare, som har övertagit en anställds rättigheter, att väcka talan mot skadevållarens ansvarsförsäkringsgivare vid domstolarna i den medlemsstat där arbetsgivaren är etablerad.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31</NO.P><TXT>EU-domstolen ska följaktligen ta ställning till huruvida en arbetsgivare som övertagit de rättigheter som tillkommer den person som direkt har lidit skada omfattas av begreppet skadelidande i den mening som avses i artikel 11.2 i förordning nr 44/2001.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32</NO.P><TXT>Såsom generaladvokaten har angett i punkt 47 i sitt förslag till avgörande ska begreppet den svagare parten, i samband med tillämpningen av förordning nr 44/2001, ha en större räckvidd när det rör sig om försäkringstvister än i fråga om konsumenttvister och tvister om anställningsavtal.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33</NO.P><TXT>EU-domstolen har även slagit fast att syftet med hänvisningen till artikel 11.2 i förordning nr 44/2001 är att till gruppen kärande i artikel 9.1 b lägga personer som har lidit skada, utan att denna grupp därmed begränsas till dem som har lidit direkt skada (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20071213">13 december 2007</DATE>, <NAME.CASE>FBTO Schadeverzekeringen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑463/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:792">EU:C:2007:792</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090917">17 september 2009</DATE>, <NAME.CASE>Vorarlberger Gebietskrankenkasse</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑347/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:561">EU:C:2009:561</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34</NO.P><TXT>Såsom den hänskjutande domstolen har angett i begäran om förhandsavgörande skulle en bedömning från fall till fall av huruvida en arbetsgivare som fortsätter att betala ut lön kan anses vara en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>svagare part<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/> för att därmed kunna utgöra en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>skadelidande<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/> i den mening som avses i artikel 11.2 i förordning nr 44/2001, dessutom kunna ge upphov till rättsosäkerhet och strida mot förordningens syfte, vilket enligt skäl 11 däri är att behörighetsbestämmelserna ska uppfylla kravet på förutsebarhet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35</NO.P><TXT>Det ska följaktligen anses att enligt artikel 11.2 i förordning nr 44/2001 kan en arbetsgivare, som har övertagit en anställds ersättningsanspråk – i egenskap av person som har lidit skada och oavsett arbetsgivarens storlek eller rättsliga form – åberopa de särskilda behörighetsreglerna i artiklarna 8–10 i förordningen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36</NO.P><TXT>En arbetsgivare, som har övertagit en anställds rättigheter genom att ha betalat ut lön till denne under en period av arbetsoförmåga, och som i denna enda egenskap har väckt talan med anledning av den skada den anställde lidit kan således anses vara svagare än den försäkringsgivare mot vilken talan väckts och ska därmed kunna omfattas av möjligheten att väcka denna talan vid domstolarna i den medlemsstat där arbetsgivaren är etablerad.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37</NO.P><TXT>Av detta följer att en arbetsgivare vilken har övertagit de rättigheter som tillkommer en anställd som skadats i en trafikolycka och vilken har fortsatt att betala ut lön till den anställde, i egenskap av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>skadelidande<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> kan väcka talan mot det i olyckan inblandade fordonets försäkringsgivare vid domstolarna i den medlemsstat där arbetsgivaren är etablerad, när en sådan direkt talan är tillåten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38</NO.P><TXT>I det sistnämnda avseendet ska medlemsstaterna, enligt artikel 18 i direktiv 2009/103, se till att skadelidande parter vid olyckor vållade av ett fordon som omfattas av ansvarsförsäkring har rätt att rikta anspråk direkt mot det försäkringsföretag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för den ansvariga personen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39</NO.P><TXT>Av det ovan anförda följer att artikel 9.1 b i förordning (EG) nr 44/2001 jämförd med artikel 11.2 i samma förordning ska tolkas så, att en arbetsgivare som är etablerad i en medlemsstat och som har fortsatt att betala ut lön till en anställd, som är frånvarande från arbetet på grund av en trafikolycka, varvid arbetsgivaren har övertagit den anställdes rättigheter gentemot det företag hos vilket det fordon som var inblandat i olyckan är ansvarsförsäkrat och vilket är etablerat i en annan medlemsstat, kan väcka talan, i egenskap av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>skadelidande<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> i den mening som avses i den sistnämnda bestämmelsen, mot detta försäkringsföretag vid domstolarna i den förstnämnda medlemsstaten, när en sådan direkt talan är tillåten.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Rättegångskostnader</P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40</NO.P><TXT>Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><JURISDICTION><INTRO>Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:</INTRO><P><HT TYPE="BOLD">Artikel 9.1 b i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den <DATE ISO="20001222">22 december 2000</DATE> om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område jämförd med artikel 11.2 i samma förordning ska tolkas så, att en arbetsgivare som är etablerad i en medlemsstat och som har fortsatt att betala ut lön till en anställd, vilken är frånvarande från arbetet på grund av en trafikolycka, varvid arbetsgivaren har övertagit den anställdes rättigheter gentemot det företag hos vilket det fordon som var inblandat i olyckan är ansvarsförsäkrat och vilket är etablerat i en annan medlemsstat, kan väcka talan, i egenskap av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>skadelidande<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> i den mening som avses i den sistnämnda bestämmelsen, mot detta försäkringsföretag vid domstolarna i den förstnämnda medlemsstaten, när en sådan direkt talan är tillåten.</HT></P></JURISDICTION></CONTENTS.JUDGMENT><SIGNATURE.CASE><SIGNATORY><P>Underskrifter</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></JUDGMENT>