Mål C-277/00
Förbundsrepubliken Tyskland
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
«Talan om ogiltigförklaring – Statligt stöd – Beslut 2000/567/EG – Stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat till förmån för System Microelectronic Innovation GmbH, Frankfurt/Oder (Brandenburg)
– Artikel 88.2 EG – Rätten till försvar – Förenlighet med den gemensamma marknaden – Artikel 87.1 EG – Återkrav av rättsstridigt stöd – Återkrav riktade till andra företag än den ursprungliga stödmottagaren»
|
| Förslag till avgörande av generaladvokat A. Tizzano föredraget den 19 juni 2003 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 29 april 2004 |
|
|
|
|
|
|
|
Sammanfattning av domen
- 1.
- Statligt stöd – Förbud – Undantag – Undantagets tillämpningsområde – Restriktiv tolkning – Treuhandanstalts verksamhet – Begreppet privatisering
(Artikel 87.1 och 87.2 c EG)
- 2.
- Statligt stöd – Kommissionens undersökning – Bedömning av lagenligheten mot bakgrund av den information som fanns tillgänglig när beslutet fattades
(Artikel 88 EG)
- 3.
- Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd till förmån för områden som påverkats genom Tysklands delning – Undantagets tillämpningsområde – Restriktiv tolkning – Ekonomiska nackdelar som uppkommit genom den isolering som upprättandet av gränsen mellan de två områdena har medfört
(Artikel 87.1 och 87.2 c EG)
- 4.
- Statligt stöd – Återkrav av rättsstridigt stöd – Skyldighet som följer av rättsstridigheten – Syfte – Återställande av den tidigare situationen
(Artikel 88.2 EG)
- 5.
- Statligt stöd – Återkrav av rättsstridigt stöd – Fastställande av vem som är betalningsskyldig när tillgångar överlåtits – Den som erhållit konkurrensfördelen
(Artikel 88.2 EG)
- 1.
- Undantag från den allmänna regeln i artikel 87.1 EG, att statliga stöd är oförenliga med den gemensamma marknaden, skall tolkas
restriktivt. Vid tolkningen av en gemenskapsrättslig bestämmelse skall inte bara dess lydelse beaktas utan också sammanhanget
och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i.
- Reglerna för Treuhandanstalts verksamhet, såsom dessa har fastställts av kommissionen, utgör en rad undantag från den allmänna
regeln i artikel 87.1 EG att stöd är oförenliga med den gemensamma marknaden. Genom att anta dessa undantag avsåg kommissionen
att underlätta för Treuhandanstalt, vilket är ett unikt organ i sitt slag, att utföra sin uppgift, nämligen att omstrukturera
företag i före detta Tyska demokratiska republiken och säkerställa företagens övergång från planekonomi till marknadsekonomi.
- Begreppet privatisering i samband med Treuhandanstalts stödordningar skall tolkas restriktivt, eftersom det utgör ett villkor
för tillämpningen av en ordning som utgör ett undantag från den allmänna regeln i artikel 87.1 EG att statliga stöd är oförenliga
med den gemensamma marknaden. Enligt en sådan tolkning kan en privatisering i den mening som avses i dessa stödordningar i
princip endast anses föreligga om en privat investerare förvärvar en aktieandel som kan ge denne kontroll över det aktuella
företaget.
- Det är därvid inte uteslutet att förvärvet av en minoritetspost i ett offentligt företag, tillsammans med en överlåtelse av
den faktiska kontrollen över detta företag, kan anses utgöra en privatisering i den mening som avses i Treuhandanstalts stödordningar.
(se punkterna 20–22, 24 och 25)
- 2.
- Lagenligheten av ett beslut avseende statligt stöd skall bedömas mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen hade tillgång
till när den antog beslutet. En medlemsstat kan således inte till grund för sitt bestridande av ett sådant beslut åberopa
omständigheter som den har underlåtit att informera kommissionen om under det administrativa förfarandet.
(se punkt 39)
- 3.
- Enligt artikel 87.2 c EG är ”stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats
genom Tysklands delning, i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom
denna delning”, förenligt med den gemensamma marknaden. Denna bestämmelse har inte upphävts efter Tysklands återförening,
vare sig genom Fördraget om Europeiska unionen eller genom Amsterdamfördraget.
- Eftersom det är fråga om ett undantag från den allmänna regeln i artikel 87.1 EG att statliga stöd är oförenliga med den gemensamma
marknaden, skall artikel 87.2 c EG tolkas restriktivt. Vid tolkningen av denna bestämmelse skall dessutom inte bara dess lydelse
beaktas utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i.
- Om artikel 87.2 c EG kan tillämpas på de nya delstaterna efter Tysklands återförening, skall denna tillämpning ske på samma
villkor som gällde i de gamla delstaterna under perioden före återföreningen.
- Eftersom uttrycket ”Tysklands delning” i det avseendet historiskt sett hänvisar till upprättandet år 1948 av en demarkationslinje
mellan de två ockuperade områdena, kan ”de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning” endast avse sådana ekonomiska
nackdelar som orsakats i vissa tyska regioner av den isolering som upprättandet av denna fysiska gräns medfört, såsom till
exempel avbrutna kommunikationsvägar eller förlusten av naturliga avsättningsmöjligheter till följd av avbrutna affärsförbindelser
mellan de två delarna av Tyskland.
- Däremot står uppfattningen, att artikel 87.2 c EG gör det möjligt att helt och hållet kompensera den ekonomiska eftersläpning
som råder i de nya delstaterna, i strid med såväl bestämmelsens karaktär av undantag som det sammanhang i vilket den ingår
och de mål som eftersträvas. De ekonomiska nackdelar som de nya delstaterna rent allmänt lider av har nämligen inte direkt
uppkommit på grund av Tysklands geografiska delning i den mening som avses i artikel 87.2 c EG. Det kan därför fastslås att
skillnaderna mellan de gamla och de nya delstaterna i fråga om utveckling förklaras av andra orsaker än den geografiska klyftan
till följd av Tysklands delning, och i synnerhet av de skilda politiska och ekonomiska system som rått i de båda delarna av
Tyskland.
(se punkterna 45–53)
- 4.
- Upphävandet av ett rättsstridigt statligt stöd genom återkrav är en logisk följd av att det har slagits fast att stödet är
rättsstridigt och syftar till att återställa den tidigare situationen. Detta syfte är uppnått i och med att stödet i fråga,
i förekommande fall jämte dröjsmålsränta, har återbetalats av mottagaren eller, med andra ord, av de företag som i realiteten
mottagit det. Genom denna återbetalning förlorar mottagaren de fördelar han åtnjöt på marknaden i förhållande till sina konkurrenter,
och den situation som förelåg före utbetalningen av stödet är återställd.
- Härav följer att det främsta syftet med återbetalningen av statligt stöd som utbetalats rättsstridigt är att undanröja den
konkurrenssnedvridning som uppstått till följd av den konkurrensfördel som det rättsstridiga stödet har medfört.
(se punkterna 74–76)
- 5.
- När ett företag som erhållit rättsstridigt statligt stöd köps upp till ett marknadsmässigt pris, det vill säga till det högsta
pris någon privat investerare är beredd att under normala konkurrensförhållanden betala för bolaget i den situation det befinner
sig, i synnerhet efter att ha mottagit statligt stöd, har marknadsvärdet av det stöd som förekommit uppskattats och inkluderats
i köpeskillingen. Under sådana förhållanden kan inte köparen anses ha erhållit en fördel jämfört med andra aktörer på marknaden.
- När det företag som beviljades de rättsstridiga stöden behållit sin ställning som juridisk person och fortsatt att för egen
räkning bedriva den verksamhet som subventionerats genom de statliga stöden, behåller det normalt den konkurrensfördel som
följer av stöden och är således skyldigt att återbetala ett belopp som motsvarar stöden. Det kan således inte krävas att köparen
återbetalar sådant stöd.
- När det stödmottagande företaget däremot har försatts i konkurs, kan återställandet av den tidigare situationen och undanröjandet
av den konkurrenssnedvridning som följer av de rättsstridiga stöden i princip ske genom att fordran på återbetalning av stöden
i fråga tas upp bland skulderna i bouppteckningen.
- Det kan visserligen inte uteslutas att även bolag som bildats genom övertagande, i syfte att fortsätta att bedriva en del
av det stödmottagande företagets verksamhet när det har försatts i konkurs, eventuellt kan vara skyldiga att återbetala stöden
i fråga, om det har styrkts att de i realiteten fortfarande åtnjuter den konkurrensfördel som följer av stöden. Så skulle
kunna vara fallet när ett sådant bolag som bildats genom övertagande förvärvar tillgångar i det konkursförsatta bolaget utan
att som vederlag betala ett pris i enlighet med marknadsvillkoren eller när det har styrkts att bildandet av ett sådant bolag
har medfört ett kringgående av skyldigheten att återbetala stöden.
- Enbart den omständigheten att det stödmottagande företagets anläggningar hyrdes ut till ett sådant bolag under en viss period
är dock inte i sig tillräcklig för att styrka att sistnämnda bolag fick en konkurrensfördel som följde av de stöd som det
uthyrande företaget hade beviljats nästan tre år innan det företag som var hyrestagare bildades.
(se punkterna 80, 81, 85, 86 och 88)