(1)

Stöd till insatser för bättre hållbarhet och effektivitet i unionens transportsystem är en förutsättning för att upprätthålla en stabil kurs mot klimatneutralitet senast 2050, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till behovet av att säkerställa en rättvis och inkluderande omställning, säkra en fortsatt tillväxt och stärka den europeiska industrins fortsatta tillväxt och konkurrenskraft. [Ändr. 1]

(2)

Redovisning av växthusgasutsläpp används inom olika ekonomiska sektorer – bland annat transportsektorn – för att kvantifiera data om växthusgasutsläpp från specifika verksamheter hos företag och enskilda. Bättre information om transporttjänsternas prestanda är ett kraftfullt verktyg för att minska koldioxidavtrycket från offentliga upphandlingar, skapa rätt incitament för transportanvändarna att göra mer hållbara val och för att påverka transportorganisatörernas och transportoperatörernas affärsbeslut. Tillförlitliga och jämförbara data om växthusgasutsläpp är en förutsättning för att skapa dessa incitament och därmed främja beteendeförändringar hos både konsumenter och företag, i syfte att bidra till målen i den europeiska gröna given (3) för transporter och den europeiska klimatlagen. [Ändr. 2]

(3)

Trots ett växande intresse bland berörda parter inom transportsektorn används redovisning av växthusgasutsläpp för transporttjänster fortfarande bara i begränsad omfattning. I de flesta fall får användarna inte korrekt information om transporttjänsternas prestanda, och organisatörer anordnare och operatörer av transporttjänster beräknar inte och redovisar inte sina utsläpp. Oproportionerligt liten användning av redovisning av växthusgasutsläpp kan observeras särskilt bland små och medelstora företag, det vill säga den stora majoriteten av de företag som erbjuder transporttjänster på EU-marknaden. Faktum är att små och medelstora företag ställs inför oproportionerligt större ekonomiska och byråkratiska bördor när de beslutar att redovisa sina växthusgasutsläpp. [Ändr. 3]

(4)

År 2011 antog Europeiska kommissionen vitboken om transporter (4), där man presenterade en vision om framtiden för EU:s transportsystem och fastställde en politisk agenda för att ta itu med transportsektorns framtida utmaningar, särskilt behovet av att upprätthålla och utveckla mobiliteten och avsevärt minska koldioxidavtrycket från transporter och logistisk verksamhet.

(5)

I strategin kommissionens meddelande om en strategi för hållbar och smart mobilitet från december 2020 (5) hänvisas till incitament för att välja de mest hållbara transportalternativen, både inom och mellan transportsätt , och stark tonvikt läggs på att en övergång till järnväg för både passagerare och gods, inklusive konkreta mål för båda, kan bidra konkret till transportsektorns roll för att uppnå det bindande unionsrättsliga mål som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119  (6) om att minska unionens nettoutsläpp av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030, och målet att uppnå klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050 . Dessa incitament omfattar bland annat inrättandet av en europeisk ram för harmoniserad mätning av växthusgasutsläpp från transporter och logistik, baserat på globalt erkända standarder, vilket sedan skulle kunna användas för att ge företag och slutanvändare en uppskattning av koldioxidavtrycket från deras val och öka efterfrågan från slutanvändare och konsumenter på mer hållbara transport- och mobilitetslösningar, inklusive paketleveranser, samtidigt som ”grönmålning” undviks. [Ändr. 4]

(5a)

De största växthusgasutsläppen från transport och logistik uppstår vid användning av ett fordon, produktion av en energibärare och tillverkning av ett fordon. [Ändr. 5]

(6)

Det är därför lämpligt att fastställa harmoniserade regler för redovisning av växthusgasutsläpp från gods- och persontransporttjänster för att få fram jämförbara siffror för växthusgasutsläpp från transporttjänster och för att undvika vilseledande information om deras prestanda till följd av möjligheten att välja mellan olika indata och metoder för beräkning av utsläpp. Sådana regler bör säkerställa lika villkor mellan EU:s transportenheter och transportenheter från tredjeländer samt mellan transportsätt och , segment samt och de nationella näten i unionen. Detta bör också bidra till att skapa incitament för beteendeförändringar bland offentliga organ, företag och andra kunder för att minska växthusgasutsläppen från transporttjänster genom införande och användning av jämförbara och tillförlitliga data om växthusgasutsläpp. [Ändr. 6]

(7)

Denna förordning bör tillhandahålla en referensram för utlämnande av information om växthusgasutsläpp på frivillig eller avtalsmässig grund eller på grund av skyldigheter enligt unionsrätten och nationell rätt. Den bör tillhandahålla en referensram för andra åtgärder för utsläppsminskning som kan vidtas av offentliga myndigheter och industrin, inbegripet vid fastställande av transparensklausuler för växthusgaser i transportavtal, tillhandahållande av information om växthusgasutsläpp från rese- eller leveransalternativ till passagerare eller kunder, eller fastställande av klimatrelaterade kriterier för miljöanpassad upphandling. När det gäller e-handel och paketleveranser skulle den göra det lättare att uppfylla kravet på att, tillsammans med den aktuella informationen om beräknat leveransdatum, ange priset för och utsläppen från de olika alternativen. [Ändr. 7]

(8)

Trots fördelarna med den ökade insynen i transporttjänsters prestanda skulle en obligatorisk tillämpning av denna förordning för alla enheter som erbjuder transporttjänster på unionsmarknaden vara oproportionerlig och leda till orimliga kostnader och bördor. Därför bör denna förordning endast tillämpas på de enheter som själva beslutar, eller som är bundna av andra relevanta lagstiftnings- och icke-lagstiftningssystem, att beräkna och lämna ut information om växthusgasutsläpp från gods- eller persontransporttjänster som börjar eller slutar på unionens territorium. Detta omfattar följaktligen tjänster vars ursprungs- eller bestämmelseorter är belägna i ett tredjeland. För att säkerställa att alla relevanta transporttjänster redovisas och garantera lika villkor mellan EU:s transportenheter och transportenheter från tredjeländer bör denna förordning tillämpas på transporttjänster som börjar och slutar utanför unionens territorium men där stopp görs i unionen för att släppa på eller av passagerare eller för att lasta eller lossa gods. [Ändr. 8]

(9)

Denna förordning bör inte tillämpas på dataförmedlare, till exempel sådana som erbjuder multimodala digitala mobilitetstjänster samt digitala navigationstjänster och ruttplaneringstjänster, när de , om de inte direkt beräknar information om växthusgasutsläpp från transporttjänster utan endast lämnar ut sådan , inbegripet när de sammanställer information om utsläppen växthusgasutsläpp som tillhandahållits av en berörd enhet eller annan relevant juridisk eller fysisk person . Dataförmedlarna bör dock Dataförmedlare bör, när de inte beräknar information om växthusgasutsläpp från transporttjänster utan endast lämnar ut information om dessa utsläpp, vara bundna av relevanta regler om meddelande av och insyn i de data om växthusgasutsläpp som lämnas ut, för att säkerställa att dessa data är jämförbara på marknaden och mellan olika transportsätt . [Ändr. 9]

(9a)

Dataförmedlare som erbjuder multimodala digitala mobilitetstjänster ger konsumenterna flera valmöjligheter baserade på restid, tillhörande kostnader och transportsätt. Dessa dataförmedlare bör också kunna ge konsumenterna information om växthusgasutsläppen från en viss resa. Därför bör berörda enheter eller andra relevanta juridiska eller fysiska personer vara skyldiga att tillhandahålla denna information till dataförmedlare. [Ändr. 10]

(10)

Denna förordning bör inte tillämpas när beräkningen och utlämningen av växthusgasutsläpp görs i aggregerad form. Detta inbegriper situationer där obligatorisk utlämning av miljörelaterad information för hållbarhetsrapportering och upprättande av miljöräkenskaper för statistiska ändamål baseras på andra unionsregler, till exempel de som fastställs i direktivet om företagens hållbarhetsrapportering (7) och förordningen om europeiska miljöräkenskaper (8). Omvänt kan information som erhålls på grundval av denna förordning bidra till utarbetandet av de konsoliderade utsläppsrapporter som krävs enligt annan tillämplig unionslagstiftning, förutsatt att respektive metoder och insamlade data är tillräckligt kompatibla.

(10a)

Alla påståenden som görs på grundval av utdata som rapporteras i enlighet med denna förordning bör vara i full överensstämmelse med direktiv (EU) (…)/(…) om styrkande och framförande av uttryckliga miljöpåståenden (direktivet om miljöpåståenden) samt direktiv (…)/(…) om ändring av direktiven 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller mer konsumentmakt i den gröna omställningen genom bättre skydd mot otillbörliga affärsmetoder och bättre information. [Ändr. 11]

(11)

En lämplig metod för beräkning av växthusgasutsläpp från transporttjänster är en av de viktigaste aspekterna för den harmoniserade unionsram som fastställs i denna förordning. Metoden bör säkerställa att de utsläppsberäkningar som görs för en transportkedja ger upphov till jämförbara och korrekta data om växthusgasutsläpp genom att följa en enda uppsättning metodologiska steg. Den bör också på lämpligt sätt ta hänsyn till transportmarknadens behov så att man undviker onödig komplexitet samt alltför stora bördor och kostnader, särskilt för små och medelstora företag, och den bör kunna godtas av de berörda parterna. [Ändr. 12]

(12)

Standarden SS-EN ISO 14083:2023, som offentliggjordes av Europeiska standardiseringskommittén (9) i april 2023 och som införlivar ISO-standarden 14083:2023, har valts som bör vara referensmetod för beräkning beräkningen av växthusgasutsläpp från källa till hjul från transporttjänster enligt denna förordning. Analysen visade att ISO-standarden 14083:2023 var den mest relevanta och proportionella när det gäller att uppnå målen i denna förordning , bland annat en snabb spridning på marknaden och möjlighet att jämföra data . Kvantifieringen av utsläppen görs från källa till hjul, vilket inbegriper växthusgasutsläpp från energiförsörjning samt fordonsanvändning under transport och terminalverksamhet. [Ändr. 13]

(12a)

Standarden SS-EN ISO 14083:2023 har sina begränsningar; framför allt tar den inte hänsyn till växthusgasutsläpp under transporttjänsternas hela livscykel. Kommissionen bör därför bedöma möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för referensmetoden för att beräkna växthusgasutsläpp från transporttjänster inom den närmaste framtiden så att det blir möjligt att beräkna och rapportera om växthusgasutsläpp under transporttjänsternas hela livscykel. Den framtida metoden bör ta hänsyn till användningen av utsläppsfria fordon och bestämmelserna i artikel 14.5 i direktiv 2003/87/EG. I detta syfte bör kommissionen överväga befintliga insatser såsom ISO 14067:2018 och produktkategorireglerna för transporttjänster som fastställts i det internationella systemet för miljövarudeklarationer. [Ändr. 14]

(12b)

Kommissionen bör, i samarbete med Europeiska standardiseringskommittén och medlemsstaternas nationella standardiseringsorgan, säkerställa att mikroföretag samt små och medelstora företag (SMF) enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG, inom transportsektorn har kostnadsfri tillgång till standarden ISO 14083:2023 eller till den motsvarande europeiska standarden CEN ISO 14083. Standarderna bör vara tillgängliga i sina autentiska versioner och på alla unionens officiella språk för att göra denna förordning fullt tillgänglig för alla som omfattas av den. [Ändr. 111]

(12c)

I artikel 2 i EU-fördraget föreskrivs att unionen bygger på rättsstatsprincipen, som kräver att alla fysiska eller juridiska personer i unionen ska ha fri tillgång till unionsrätten och att enskilda på ett otvetydigt sätt ska kunna få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter (dom av den 22 februari 2022, Stichting Rookpreventie Jeugd m.fl., C-160/20, punkt 41). Denna rätt till fri tillgång ska särskilt göra det möjligt för var och en som lagen syftar till att skydda att, inom de gränser som följer av lagstiftningen, kontrollera att de som bestämmelserna denna lagstiftning riktar sig till faktiskt följer dessa bestämmelser. En harmoniserad standard kan således, genom den verkan som den har enligt unionslagstiftningen, närmare beskriva vilka rättigheter och skyldigheter som enskilda har, och dessa beskrivningar kan vara nödvändiga för de enskilda så att de kan kontrollera huruvida en viss vara eller tjänst verkligen uppfyller kraven i en sådan lagstiftning. [Ändr. 112]

(12d)

I sin dom av den 27 oktober 2016 i mål C-613/14 slog domstolen fast att en harmoniserad standard som antagits med stöd av ett direktiv och till vilken hänvisningar skett genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, ingår i unionsrätten på grund av dess rättsverkningar. I sin dom av den 5 mars 2024 i mål C-588/21 P fann domstolen att det förelåg ett övervägande allmänintresse, i den mening som avses i sista delen i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001, som följer av rättsstatsprincipen, insynsprincipen, öppenhetsprincipen och principen om god förvaltning, och som motiverade att särskilda harmoniserade standarder lämnas ut, eftersom dessa standarder ingår i unionsrätten på grund av deras rättsverkningar. [Ändr. 113]

(12e)

Utsläpp under hela livscykeln anses i allmänhet omfatta växthusgasutsläpp från källa till hjul och utsläpp från produktion, underhåll och bortskaffande av fordon samt infrastruktur i den mån det är relevant, i enlighet med kommissionens rekommendation (EU) 2021/2279. Av proportionalitetsskäl och för att begränsa den administrativa komplexiteten och genomförandekostnaderna bör infrastruktur inte inkluderas när utsläpp under hela livscykeln bedöms i enlighet med denna förordning. [Ändr. 16]

(13)

Det bör inte göras några avvikelser från de ursprungliga metodvalen i standarden SS-EN ISO 14083:2023; detta för att undvika inkonsekvenser i beräkningen av växthusgasutsläpp från transporttjänster på marknaden, särskilt för internationella transportkedjor. Ibland är det Det är dock lämpligt att regelbundet bedöma behovet av en eventuell anpassning av SS-EN ISO 14083:2023 med hänsyn till unionens politik , inklusive kommande lagstiftning , samt framtida ändringar av standarden som kan genomföras av Europeiska standardiseringskommittén eller något annat behörigt organ. Om dessa bedömningar visar leder till slutsatsen att det finns en risk för att vissa delar av standarden kan skapa otillbörliga obalanser vid beräkningen av växthusgasutsläpp från transporttjänster inom specifika marknadssegment eller leda till skillnader mellan den standarden och målen i denna förordning eller annan tillämplig unionslagstiftning, får kommissionen i samarbete med medlemsstaterna överväga att begära att Europeiska standardiseringskommittén reviderar standarden i enlighet med detta, eller besluta att undanta den delen av standarden från denna förordnings tillämpningsområde. En ändring av standarden eller av en komponent som skapar en uppenbar risk för oförenlighet med målen i denna förordning och andra tillämpliga unionsregler, särskilt med unionens långsiktiga klimatmål och mellanliggande mål enligt förordning (EU) 2021/1119, och annan unionslagstiftning på klimatområdet, bör uteslutas. [Ändr. 17]

(14)

För att undvika spridning av felaktig information på marknaden kan det uppstå ett behov av att klargöra referensmetoden för parametrar och antaganden som är relevanta för växthusgasutsläpp och som används för att beräkna utsläpp innan en tjänst tillhandahålls. Detsamma gäller andra relevanta tekniska parametrar som rör tilldelning av utsläpp eller aggregering av dataelement om användningen av dessa parametrar inte uttryckligen klargörs i metoden.

(15)

Olika typer av indata, inklusive primär- och sekundärdata, kan användas för att beräkna växthusgasutsläpp från transporttjänster. Användningen av primärdata ger mer de mest tillförlitliga och korrekta resultat resultaten och bör därför prioriteras för att möjliggöra en gradvis användning av dessa data vara obligatorisk i beräkningsprocesserna för växthusgasutsläpp. Eftersom primärdata kan dock vara omöjliga att erhålla eller orimligt dyra för vissa berörda parter, särskilt små och medelstora företag bör små och medelstora företag emellertid undantas . Användningen av sekundärdata bör därför tillåtas på vissa tydlig angivna de villkor som fastställs i denna förordning . Tillverkare av originalutrustning bör ge små och medelstora företag åtkomst till fordonsdata som är relevanta för detta ändamål. [Ändr. 18]

(15a)

Om en anordnare av transporttjänster helt eller delvis lägger ut det konkreta utförandet av en transporttjänst på underentreprenad och beslutar att integrera underleverantörens data om växthusgasutsläpp i sin övergripande beräkning, bör den kunna förlita sig på sekundärdata om de transporttjänster som underleverantören/underleverantörerna utför. Flexibilitet bör medges för användning av sekundärdata från en eller flera underleverantörer, även om primärdata används för att beräkna växthusgasutsläpp från transporttjänster som utförs av andra underleverantörer eller av transporttjänsteanordnarens egen fordonspark. [Ändr. 19]

(15b)

Medlemsstaterna kan införa incitament av administrativ, ekonomisk eller operativ karaktär för att främja användningen av primärdata, och i detta avseende bör medlemsstaterna underrätta kommissionen när de inför sådana incitament så att kommissionen kan övervaka att den inre marknaden fungerar väl och säkerställa lika villkor. [Ändr. 20]

(16)

När det gäller sekundärdata kan växthusgasutsläpp för en transporttjänst beräknas med hjälp av standardvärden eller modellerade data. Användningen av standardvärden och modellerade data bör dock ge korrekt och tillförlitlig information om växthusgasutsläppen från en viss transporttjänst, och därför bör sådana standardvärden fastställas och modellerade data tas fram och regelbundet uppdateras på ett neutralt och objektivt sätt, på grundval av tillförlitliga källor och lämpliga parametrar. Databaser och standardvärden som skulle leda till en underskattning av de utsläppsresultat som erhålls jämfört med dem som erhålls vid redovisning av primärdata anses inte klara den tekniska kvalitetskontrollen avseende uppgifternas korrekthet och tillförlitlighet. Dessa tekniska kvalitetskontroller bör upprepas regelbundet. [Ändr. 21]

(17)

En central EU-databas med standardvärden för växthusgasintensitet bör därför inrättas för att förbättra jämförbarheten mellan de resultat för växthusgasutsläpp som erhålls vid tillämpningen av denna förordning . Denna databas bör vara tillräckligt detaljerad och återspegla de sektorsspecifika, nationella och regionala särdragen i hela unionen, och den bör innehålla separata tabeller för varje transportsätt för att säkerställa regelbunden uppdatering och införlivande av de senaste tekniska framstegen när det gäller utsläppsminskning i tillämpliga fall . Med tanke på de sektorsspecifika, nationella och regionala särdragen hos dessa standardvärden i hela unionen bör dock andra relevanta databaser och dataset som administreras av tredje parter tillåtas, på villkor att de genomgår en teknisk kvalitetskontroll på unionsnivå. [Ändr. 22]

(18)

Vid fastställandet av växthusgasintensiteten för en transporttjänst måste utsläppsfaktorer för växthusgas för transportenergibärare härleda uppskattningar av växthusgasutsläpp som återspeglar den energimängd som används från källa till hjul. En central EU-databas över utsläppsfaktorer för växthusgas för energibärare bör därför inrättas för att garantera att indata är jämförbara och håller hög kvalitet.

(18a)

En platsbaserad strategi, som bygger på att en uppsättning aktuella och korrekta värden för intensitet säkerställs för de olika medlemsstaterna, bör uppmuntras när utsläppen i samband med elanvändning kvantifieras utifrån varje medlemsstats aktuella och korrekta värden för utsläppsintensitet. Det är dessutom önskvärt med en marknadsbaserad strategi, under förutsättning att korrekt spårbarhet säkerställs genom ett giltigt avtal med ursprungsgarantier. Siffrorna i de databaser som upprättas genom denna förordning bör baseras på en platsbaserad metod. [Ändr. 23]

(19)

Utvecklingen och underhållet av de EU-databaser med standardvärden för växthusgasintensitet och utsläppsfaktorer för växthusgas som upprättas genom denna förordning samt den tekniska kvalitetskontrollen av externa databaser och dataset som administreras av tredje parter bör utföras av ett neutralt och behörigt organ som verkar på unionsnivå. Med tanke på sitt uppdrag är Europeiska miljöbyrån bäst lämpad att tillhandahålla det stöd som krävs för ett korrekt genomförande av denna del av förordningen. I förekommande fall kan detta arbete bygga på bidrag från och stödjas av andra sektorsspecifika unionsorgan, i enlighet med separat unionslagstiftning. [Ändr. 24]

(20)

Modellerade data får användas om de bygger på en modell som fastställts i enlighet med referensmetoden och, i förekommande fall, andra bestämmelser om användning av sekundärdata och beräkningsverktyg som anges i denna förordning.

(21)

Enligt förordning (EU) 2015/757 (10) och direktiv 2003/87/EG (11) ska koldioxidutsläppen växthusgasutsläppen från fartyg respektive luftfartyg sammanställas, beräknas och årligen rapporteras. Förordning (EU) 2015/757 och direktiv 2003/87/EG kan i viss utsträckning komplettera bestämmelserna i den här förordningen, särskilt när det gäller framtagningen av data om bränsle som förbränns som underlag för kvantifiering av utsläpp från transporttjänster. Indata för växthusgasutsläpp från transporttjänster kan också erhållas via genomförandet av andra rättsliga ramar, till exempel förordning (EU) 2019/1242 (12) och , förordning (EU) 2019/631 (13) och förordning (EU) 2023/2405  (14). [Ändr. 25]

(22)

Det är lämpligt att fastställa gemensamma mått för att uttrycka de utdata om växthusgasutsläpp som ligger till grund för dessa datas jämförbarhet och som möjliggör en effektiv riktmärkning av olika transporttjänster. Gemensamma mått bör också möjliggöra tydlig kommunikation från en dataleverantör och en korrekt förståelse av denna kommunikation för en datamottagare. I detta avseende bör kommissionen när den fastställer avstånd, särskilt vid fastställandet av utsläppsintensitet, ange detaljerade regler för hur alternativet ”storcirkelavstånd” i ISO 14083 ska användas. Dessa regler bör inte hindra användningen av primärdata om faktiskt avstånd, till exempel inom järnvägssektorn. [Ändr. 26]

(23)

All disaggregerad information om växthusgasutsläpp från en transporttjänst som lämnas ut till en tredje part för kommersiella eller regleringsmässiga ändamål i enlighet med denna förordnings tillämpningsområde bör oundgängligen och på ett tydligt sätt inbegripa utdata som fastställts i enlighet med de särskilda regler för beräkning av växthusgasutsläpp som fastställs i denna förordning. Ytterligare dataelement för andra ändamål än de som definieras i denna förordning kan läggas till, där så är relevant.

(23a)

Utlämnandet av information om växthusgasutsläpp innan en transporttjänst tillhandahålls är avgörande för att uppmuntra medborgarna att fatta välinformerade beslut och påverkar affärsbesluten hos de enheter som anordnar och tillhandahåller dessa tjänster på marknaden. Därför bör berörda enheter och dataförmedlare, när så är möjligt, lämna ut information om växthusgasutsläpp från en specifik transporttjänst innan transporttjänsten tillhandahålls. Information om växthusgasutsläpp får emellertid visas efter tillhandahållandet av transporttjänsten, särskilt när kommunikationen mellan företag kräver en mer detaljerad informationsnivå, framför allt i samband med logistikkedjor och i förbindelser där avtal ingåtts med underleverantörer. [Ändr. 27]

(23b)

Dataförmedlare bör vara skyldiga att göra informationen synlig i varje sökresultat och att inkludera rangordning efter utsläpp, där det miljövänligaste alternativet visas först, som ett standardalternativ för sortering, samt en enkel jämförelse mellan olika transportval, inbegripet användning av privata fordon och, i förekommande fall, alternativ med cykel. E-handelsaktörer bör också visa utsläppen från transporttjänster för de olika alternativen för paketleverans, tillsammans med en uppskattning av det leveransdatum och den kostnad som gäller vid det aktuella tillfället. Utdata om de faktiska utsläppen från transporttjänsten bör också tillhandahållas efter att den har genomförts. [Ändr. 28]

(24)

För att visa att kraven i denna förordning är uppfyllda bör en enhet som beräknar och offentliggör information om växthusgasutsläpp från en transporttjänst kunna ta fram bevis som styrker respektive utdata. Bevisen bör tas fram i enlighet med de regler om rapportering på transporttjänstnivå som fastställs i standarden SS-EN ISO 14083:2023, och de ska göras tillgängliga på begäran av en behörig myndighet, t.ex. en domstol, eller någon annan tredje part om detta krävs enligt separata arrangemang, inklusive sådana mellan företag.

(25)

Såvida inte separata arrangemang tillämpas bör en dataförmedlare som samlar in information om växthusgasutsläpp från en transporttjänst från en berörd enhet eller annan relevant juridisk eller fysisk person, och som lämnar ut den på marknaden, inte betraktas som ansvarig om denna information strider mot något av de krav avseende beräkning och verifiering av växthusgasutsläpp från transporttjänster och certifiering av beräkningsverktyg som fastställs i denna förordning. Dataförmedlaren bör dock anstränga sig för att förhindra att felaktig eller inkorrekt information lämnas ut och bör respektera reglerna för utdata om växthusgasutsläpp, kommunikation och öppenhet. Dessutom bör dataförmedlaren ange källan till denna information för att göra det möjligt att identifiera respektive informationsleverantör.

(26)

Externa beräkningsverktyg som tillhandahålls på marknaden för en bredare kommersiell och icke-kommersiell användning kan underlätta redovisningen av växthusgasutsläpp från transporttjänster och på så sätt bidra till att den sprids till bredare grupper av berörda parter. Användningen av dessa verktyg bör certifieras för att garantera att de uppfyller kraven i denna förordning, särskilt när det gäller användningen av den gemensamma referensmetoden och en lämplig uppsättning indata. I certifieringen bör det anges om beräkningsverktyget stöder beräkningar baserade på primärdata. [Ändr. 29]

(26a)

För att skapa ett gemensamt och lätt jämförbart förfarande samt minska den administrativa och ekonomiska bördan för enheter som vill beräkna sina utsläpp, särskilt små och medelstora företag, bör kommissionen utveckla ett kostnadsfritt offentligt beräkningsverktyg som garanterar tillgång till utdata och som är enkelt att använda och lättillgängligt online. Detta beräkningsverktyg bör åtföljas av dokument med detaljerade instruktioner. Kommissionen bör se till att detta verktyg bidrar till att öka medvetenheten och uppmuntrar användningen av primärdata för beräkning av växthusgasutsläpp. [Ändr. 30]

(27)

Ett lämpligt utformat verifieringssystem för att kontrollera att de utdata om växthusgasutsläpp som lämnas ut på marknaden och de underliggande beräkningsprocesserna överensstämmer med kraven i denna förordning bör avsevärt öka förtroendet för att dessa data är tillförlitliga och korrekta. Enheter som framgångsrikt har genomgått bedömningen av överensstämmelse bör ha rätt att erhålla ett bevis på överensstämmelse som ska vara allmänt erkänt i hela unionen. Om primärdata har tagits med bör detta framgå avI beviset på överensstämmelse, särskilt bör det anges hur stor andel primärdata som använts, för att uppmuntra alla enheter som berörs av reglerna i denna förordning att samla in och använda primärdata. [Ändr. 31]

(28)

Den administrativa bördan i samband med verifieringen kan vara oproportionerlig för mindre företag och bör därför undvikas. I detta syfte bör små och medelstora företag undantas från kraven i samband med verifieringen, såvida inte dessa företag vill erhålla de olika bevisen på överensstämmelse. Dessutom bör stora företag beakta proportionalitetsprincipen när de överväger att begära en verifiering av överensstämmelse från partner i värdekedjan, särskilt om dessa är små och medelstora företag.

(28a)

Redovisning av växthusgasutsläpp baserat på primärdata kan visa den mängd bränsle eller energi som förbrukas i samband med specifika kunders uppdrag, och utsläppen kan därför omvänt omvandlas till driftskostnader. Detta påverkar de små och medelstora företagens förhandlingsstyrka negativt, särskilt inom godstransportsektorn. Därför bör stora företag inte tillåtas att begära uppgifter om växthusgasutsläpp som bygger på primärdata från partner i värdekedjan, särskilt inte från små och medelstora företag. [Ändr. 32]

(29)

Om verifieringen av data om växthusgasutsläpp från transporttjänster organiseras i enlighet med särskilda regler i annan unionslagstiftning, inbegripet en förordning om säkerställande av lika villkor för hållbar luftfart och genomförs av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, ska dessa regler behandlas på ett likvärdigt sätt, under förutsättning att verifieringsbedömningen fastställs i enlighet med kraven i denna förordning.

(29a)

För att säkerställa att denna förordning tillämpas och genomförs korrekt bör medlemsstaterna bidra till att den efterlevs, bland annat genom att inrätta ett sanktionssystem. Böterna bör vara proportionella och avskräckande och hänsyn bör tas till eventuella återkommande fall där berörda enheter inte uppfyller beräknings- och informationskraven eller där de tillhandahåller vilseledande information. De minimi- eller maximibelopp som fastställs bör inte på något sätt uppmuntra till bristande efterlevnad. [Ändr. 33]

(30)

I syfte att denna förordning ska fungera effektivt bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på bedömning och uteslutande av vissa delar av referensmetoden. lämna in begäranden till Europeiska standardiseringskommittén, fastställa regler för den tekniska kvalitetskontrollen av externa databaser över standardvärden, anpassa måtten för utdata om växthusgasutsläpp och fastställa ytterligare metoder och kriterier för ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (15). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(31)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter avseende certifiering av beräkningsverktyg och verifiering av data om växthusgasutsläpp. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16).

(32)

Jämförbarhet mellan data om växthusgasutsläpp från transporttjänster och bredare användning av redovisning av växthusgasutsläpp i affärspraxis är inte mål som i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan att riskera att skapa byråkrati på den inre marknaden och medföra ytterligare kostnader och administrativa bördor för industrin. Dessa mål kan snarare, på grund av de nätverkseffekter som uppstår då medlemsstaterna agerar tillsammans, bättre uppnås på unionsnivå. Unionen får därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen.

(33)

I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt för att uppnå det grundläggande målet att uppmuntra beteendeförändringar bland företag och kunder att minska växthusgasutsläppen från transporttjänster genom införande och användning av jämförbara och tillförlitliga data om växthusgasutsläpp och genom fastställande av regler för redovisning av växthusgasutsläpp från transporttjänster. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.