<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ2007SVB.1000886301.case.xml"><NO.CASE>C-355/06</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62006C0355</NO.CELEX><NO.SEQ>0003.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>8865</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>8874</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>10</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT SHARPSTON — MÅL C-355/06</LEFT><RIGHT>VAN DER STEEN</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Eleanor Sharpston</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20070614">14 juni 2007</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Originalspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Ett aktiebolag och en enskild person som är ensam aktieägare, ensam företagsledare och enda anställd i bolaget i fråga betraktas av skattemyndigheten som en enda skattskyldig person i mervärdesskattehänseende. Detta är möjligt endast om den enskilda personen i fråga kan betraktas som en skattskyldig person med avseende på det arbete han utför för bolaget. Gerechtshof te Amsterdam vill därför veta om arbetet i fråga är en <QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>ekonomisk verksamhet<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/> som bedrivs självständigt i den mening som avses i sjätte mervärdesskattedirektivet.<NOTE NOTE.ID="E0002" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den <DATE ISO="19770517">17 maj 1977</DATE> om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="145" DATE.PUB="1977" PAGE.FIRST="1">EGT L 145, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (ändrat vid ett flertal tillfällen, dock inte med avseende på de här citerade bestämmelserna). Den <DATE ISO="20070101">1 januari 2007</DATE> upphävdes sjätte direktivet och ersattes av rådets direktiv 2006/112/EG av den <DATE ISO="20061128">28 november 2006</DATE> om ett gemensamt system för mervärdesskatt (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="347" DATE.PUB="2006" PAGE.FIRST="1">EUT L 347, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Tillämpliga mervärdesskattebestämmelser</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Gemenskapsrättsliga bestämmelser</P></TI></TITLE><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen stadgades i artikel 2 i sjätte direktivet att mervärdesskatt skulle betalas för <QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som sker mot vederlag inom landets territorium av en skattskyldig person i denna egenskap<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0003" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Samma bestämmelse återges i artikel 2.1 a i direktiv 2006/112.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Relevanta delar av artikel 4 hade följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>Med <QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="2019"/>skattskyldig person<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="2019"/> avses varje person som självständigt någonstans bedriver någon form av ekonomisk verksamhet som anges i punkt 2, oberoende av syfte eller resultat.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>De former av ekonomisk verksamhet som avses i punkt 1 skall omfatta alla verksamheter<?PAGE NO="I-8866"?> av producenter, återförsäljare och personer som tillhandahåller tjänster, däribland gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamhet inom fria yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav skall likaså betraktas som ekonomisk verksamhet.</TXT></NP><P>...</P><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Användningen av uttrycket <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="2019"/>självständigt<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="2019"/> i punkt 1 undantar anställda och övriga personer från skatten i den mån de är bundna till en arbetsgivare av ett anställningsavtal eller av några andra rättsliga bindningar som skapar ett anställningsförhållande vad beträffar arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar.</TXT></NP><P>... kan varje medlemsstat anse såsom en enda skattskyldig sådana personer som är etablerade inom landets territorium och som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band.</P><P>...<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0004" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dessa bestämmelser återges i allt väsentligt i artiklarna 9.1, 10 och 11 i direktiv 2006/112.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Den nederländska lagstiftningen</P></TI></TITLE><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Enligt artikel 7.1 i lag om omsättningsskatt (Wet op de Omzetbelasting) av år 1968 är en företagare <QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>en person som självständigt bedriver verksamhet<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/>. Enligt artikel 7.2 omfattar <QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>verksamhet<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/> såväl utövande av näringsverksamhet eller yrkesverksamhet som utnyttjande av en tillgång i syfte att fortlöpande vinna intäkter.</TXT></NP><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Enligt artikel 7.4 i samma lag skall företagare enligt ovannämnda definition betraktas som en enda företagare, om de är finansiellt, organisatoriskt och ekonomiskt förbundna med varandra på ett sådant sätt att de utgör en enhet. Beslut om huruvida de skall betraktas som en enhet fattas av behörig skattemyndighet.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Gemenskapens rättspraxis</P></TI></TITLE><NP><NO.P>6.</NO.P><TXT>I målet Heerma,<NOTE NOTE.ID="E0005" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20000127">27 januari 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-23/98" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-419">C-23/98, Heerma (REG 2000, s. I-419)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> där en begäran om förhandsavgörande hade framställts av<?PAGE NO="I-8867"?> nederländska Hoge Raad (högsta domstolen), hade en jordbrukare tillsammans med sin maka bildat ett enskilt bolag, till vilket han från sitt jordbruksföretag tillsköt produktionsmedel Senare byggde han en ladugård som han hyrde ut till det enskilda bolaget mot årshyra. Han och det enskilda bolaget begärde att undantaget från mervärdesskatteplikt inte skulle tillämpas på uthyrningen i fråga.<NOTE NOTE.ID="E0006" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Undantag och valfrihet att inte omfattas av undantag enligt artikel 13 B b respektive 13 C a i sjätte direktivet.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>7.</NO.P><TXT>Domstolen slog fast att <QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>[a]rtikel 4.1 i [sjätte direktivet] skall tolkas så, att när den enda ekonomiska verksamhet som en person bedriver i den mening som avses i denna bestämmelse består i att han hyr ut fast egendom till ett sådant bolag som ett enligt nederländsk rätt bildat enskilt bolag, i vilket han är delägare, skall uthyrningen anses ha ägt rum självständigt i den mening som avses i den bestämmelsen<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>Som förklaring till detta synsätt konstaterade domstolen att <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>det nämligen inte [finns] något anställningsförhållande mellan bolaget och delägaren som liknar det förhållande som nämns i artikel 4.4 första stycket i sjätte direktivet och som skulle utesluta att delägaren uppfyller villkoret avseende självständighet. Vid uthyrandet av den fasta egendomen till bolaget handlar han tvärtom i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar, även om han samtidigt har en ledande ställning i det bolag som är arrendator. En sådan uthyrning ingår nämligen inte i förvaltningen eller företrädandet av bolaget.<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0007" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 18 i domen.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Nederländsk rättspraxis</P></TI></TITLE><NP><NO.P>9.</NO.P><TXT>I ett senare mål<NOTE NOTE.ID="E0008" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom nr <FT TYPE="NUMBER">35775</FT> av den <DATE ISO="20020426">26 april 2002</DATE>, se särskilt punkterna 3.6-3.10.</P></NOTE> stödde sig Hoge Raad på domen i det ovannämnda målet Heerma för att tolka artikel 7.4 i lagen om omsättningsskatt i samband med en situation där en enskild person, som var direktör för ett bolag i vilket han ägde 75 procent av aktierna, fakturerade företaget för sina tjänster som direktör. Hoge Raad konstaterade att enligt nederländsk lagstiftning är direktören anställd i bolaget, men till skillnad från en vanlig anställd är han inte i en beroendeställning gentemot det. Av denna anledning ansåg Hoge Raad att personen i fråga ovillkorligen hade handlat självständigt när han tillhandahöll företaget sina tjänster som direktör. Som stöd för detta synsätt hänvisade Hoge Raad också till ordalydelsen i artikel 4.4 i sjätte direktivet<NOTE NOTE.ID="E0009" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Särskilt orden <QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>som skapar ett anställningsförhållande<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/>.</P></NOTE> samt till domstolens dom i målet Asscher<NOTE NOTE.ID="E0010" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19960627">27 juni 1996</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-107/94" YEAR="1996" PAGE.ECR="I-3089">C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE>.</TXT></NP><?PAGE NO="I-8868"?><NP><NO.P>10.</NO.P><TXT>Målet Asscher gällde fördragets bestämmelser om fri rörlighet för personer och deras inverkan på bestämmelserna om inkomstskatt. Domstolen konstaterade i sin dom<NOTE NOTE.ID="E0011" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se punkt 26.</P></NOTE> att en person som är direktör för ett (nederländskt) företag i vilket han är ensam aktieägare inte utövar <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>verksamhet i en beroende ställning<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/>, och därför inte skall anses <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>som någon <QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>arbetstagare<QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/> i den mening som avses i artikel [39 EG] utan som en person som utövar verksamhet som egenföretagare i den mening som avses i artikel [43 EG]<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/>. Målet gällde inte begreppet <QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="201D"/>anställning<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="201D"/> i mervärdesskattesammanhang.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan</P></TI></TITLE><NP><NO.P>11.</NO.P><TXT>J.A. van der Steen drev ett enmansbolag som tillhandahöll städtjänster och var således företagare i den mening som avses i lagen om omsättningsskatt.</TXT></NP><NP><NO.P>12.</NO.P><TXT>Han bildade senare aktiebolaget J.A. van der Steen Schoonmaakdiensten BV (nedan kallat bolaget), med sig själv som enda person i företagsledningen och ensam aktieägare. Bolaget, som var företagare i den mening som avses i lagen om omsättningsskatt, tog över hans verksamhet. Efter att ha slutit ett muntligt anställningsavtal med bolaget fortsatte han att utföra alla uppgifter som rörde verksamheten.<NOTE NOTE.ID="E0012" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Om detta är bokstavligt sant, kan man bara hoppas att han var ensam vid tillfället i fråga, eftersom förfaringssättet för att ingå ett sådant avtal skulle ha verkat ganska bisarrt för en tillfällig åskådare.</P></NOTE> Bolaget betalade honom fast månadslön och årlig semesterersättning, från vilket bolaget drog av nödvändiga skatter och socialavgifter. Bolaget hade inga andra anställda.</TXT></NP><NP><NO.P>13.</NO.P><TXT>Senare blev bolaget insolvent. Verksamheten togs över av ett annat bolag.<NOTE NOTE.ID="E0013" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Begäran om förhandsavgörande innehåller inga närmare uppgifter, men det verkar underförstått att J.A. van der Steen varken var aktieägare eller direktör i detta bolag. Detta saknar hur som helst betydelse för förevarande mål.</P></NOTE> J.A. van der Steens anställning i det egna bolaget upphörde, och han anställdes i stället av det andra bolaget.</TXT></NP><NP><NO.P>14.</NO.P><TXT>Under arbetet med att balansera J.A. van der Steens och det insolventa bolagets mervärdesskattekonton beslutade skattemyndigheten att de båda utgjorde en skatte -mässig enhet enligt artikel 7.4 i lagen om omsättningsskatt. Skattemyndigheten hänvisade därvid till Hoge Raads dom nr <FT TYPE="NUMBER">35775</FT> och till beslutet från Staatssecretaris van Financiën<NOTE NOTE.ID="E0014" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Beslut DBG2002/3677M av den <DATE ISO="20020724">24 juli 2002</DATE>.</P></NOTE> som grundade sig på den domen. I det sistnämnda beslutet anges framför allt att <QUOT.START ID="QS0015" REF.END="QE0015" CODE="201D"/>den som leder ett bolag där han äger mer än hälften av aktierna räknas<?PAGE NO="I-8869"?> som företagare i den mening som avses i artikel 7 i lagen om omsättningsskatt för det arbete han utfört för bolaget mot ersättning. Det gör därvid ingen skillnad huruvida arbetet i fråga har utförts på grundval av ett anställningsavtal som har ingåtts med bolaget.<QUOT.END ID="QE0015" REF.START="QS0015" CODE="201D"/></TXT></NP><NP><NO.P>15.</NO.P><TXT>J.A. van der Steen överklagade skattemyndighetens beslut till Gerechtshof te Amsterdam, som påpekade att en förutsättning för beslutet i fråga är att van der Steen bedöms som företagare ur mervärdesskattehänseende, men att den var osäker på huruvida en sådan bedömning är förenlig med gemenskapsrätten.</TXT></NP><NP><NO.P>16.</NO.P><TXT>Gerechtshof hänsköt därför följande fråga till domstolen för förhandsavgörande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0016" REF.END="QE0016" CODE="201D"/>Skall artikel 4.1 i sjätte direktivet tolkas så, att om en fysisk person som enda aktivitet har utfört alla de faktiska arbetsuppgifter som omfattas av verksamheten i ett aktiebolag där han själv är ensam i företagsledningen, ensam aktieägare och enda anställd utgör dessa arbetsuppgifter inte en ekonomisk verksamhet, eftersom de utförs inom ramen för ledning och representation av aktiebolaget och således inte är en del av den ekonomiska samfärdseln?<QUOT.END ID="QE0016" REF.START="QS0016" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>17.</NO.P><TXT>Den nederländska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden, och har båda hävdat att en person i den beskrivna situationen inte kan anses bedriva en ekonomisk verksamhet självständigt. J.A. van der Steen har inte inkommit med några yttranden. Ingen av parterna har begärt muntlig förhandling, och någon sådan har inte heller hållits.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Bedömning</P></TI></TITLE><NP><NO.P>18.</NO.P><TXT>När en företagare bildar ett företag för att bedriva verksamhet är syftet, som kommissionen har påpekat, i allmänhet att etablera en separat juridisk person, som skiljer sig från den egna personen.<NOTE NOTE.ID="E0015" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Bestämmelserna om sådana bolag har i viss utsträckning harmoniserats genom rådets tolfte direktiv 89/667/EEG av den <DATE ISO="19891221">21 december 1989</DATE> på bolagsrättens område om enmansbolag med begränsat ansvar (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="395" DATE.PUB="1989" PAGE.FIRST="40">EGT L 395, s. 40</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 103).</P></NOTE> Detta är särskilt lämpligt för att begränsa hans personliga ansvar med avseende på verksamheten.<NOTE NOTE.ID="E0016" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Jämför artikel 7 i direktivet i fråga, där det anges att om <QUOT.START ID="QS0017" REF.END="QE0017" CODE="201D"/>lagstiftningen i en medlemsstat [ger] ensamföretagare möjlighet att upprätta företag med ett ansvar som är begränsat till tillgångar som har anslagits till en bestämd verksamhet, behöver medlemsstaten inte tillåta enmansbolag<QUOT.END ID="QE0017" REF.START="QS0017" CODE="201D"/>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>19.</NO.P><TXT>När det finns två separata juridiska enheter, är det klart att de kan handla<?PAGE NO="I-8870"?> oberoende av varandra och att de kan ingå olika slag av rättsliga förbindelser med varandra.</TXT></NP><NP><NO.P>20.</NO.P><TXT>I till exempel det ovannämnda målet Heerma var jordbrukaren och det enskilda bolaget separata enheter, och jordbrukaren kunde till det enskilda bolaget hyra ut fast egendom som tillhörde honom. Domstolen har slagit fast att han när han gjorde detta bedrev en självständig ekonomisk verksamhet i mervärdesskattehänseende.</TXT></NP><NP><NO.P>21.</NO.P><TXT>I förevarande mål är J.A. van der Steen och bolaget separata enheter, och van der Steen kunde ingå anställningsavtal med bolaget, vilket han också gjorde.</TXT></NP><NP><NO.P>22.</NO.P><TXT>I den mån det arbete han utförde för bolaget omfattades av anställningsavtalet i fråga faller det, enligt den tydliga ordalydelsen i artikel 4.4 i sjätte direktivet, i princip inte inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt.</TXT></NP><NP><NO.P>23.</NO.P><TXT>I detta avseende skiljer sig omständigheterna i förevarande mål från omständigheterna i det ovannämnda målet Heerma, eftersom utarrendering och uthyrning av fast egendom är verksamheter som faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt och uttryckligen nämns i artikel 13 B b och 13 C a i sjätte direktivet.<NOTE NOTE.ID="E0017" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Artikel 135.1.1 och 135.2 i direktiv 2006/112.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>24.</NO.P><TXT>Mot den bakgrunden förefaller det som om skattemyndighetens beslut, mot vilket J. A. van der Steen har invänt, inte speglar en korrekt tolkning av gemenskapsrätten. I den mån beslutet är grundat på ett beslut av Staatssecretaris van Financiën och en dom från Hoge Raad är det möjligt att även dessa speglar en felaktig tolkning.</TXT></NP><NP><NO.P>25.</NO.P><TXT>Fördelarna med att undanta anställning från tillämpningsområdet för mervärdesskatt är uppenbara. Om anställning inte var undantaget skulle alla anställda vara tvungna att registrera sig för mervärdesskatt och skatten i fråga skulle behöva tas ut på alla löner. Arbetsgivare som tillverkar skattepliktiga varor skulle visserligen kunna dra av mervärdesskatten, men det skulle innebära en avsevärd börda för dem som tillverkar varor som är undantagna från mervärdesskatt, om inte ett kompensationssystem infördes, och ett sådant system skulle i sig innebära en börda. När anställning<?PAGE NO="I-8871"?> däremot är undantaget från tillämpningsområdet för mervärdesskatt utgör kostnaden för anställningen en del av mervärdet på utgående leveranser. Den inkluderas på så sätt automatiskt i beräkningsunderlaget för beskattning av sådana varor, men har ingen inverkan ur mervärdesskattehänseende på utgående leveranser som är undantagna från mervärdesskatt. Förutom att detta innebär avsevärt mindre administrativt arbete, garanteras att skatten är neutral och att den tilllämpas allmänt på skattepliktiga varor.</TXT></NP><NP><NO.P>26.</NO.P><TXT>Det är följaktligen inte önskvärt att en verksamhet som omfattas av ett anställningsavtal betraktas som en självständig skattepliktig verksamhet.</TXT></NP><NP><NO.P>27.</NO.P><TXT>Det synsätt som antagits av Hoge Raad och Staatssecretaris van Financiën, och på vilket det omtvistade beslutet grundar sig, förefaller att ha föranletts av två av domstolens domar, nämligen domarna i de ovannämnda målen Heerma och Asscher,<NOTE NOTE.ID="E0018" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se punkterna 6-8 ovan samt fotnoterna 5 och 10 ovan.</P></NOTE> samt av förhållandet mellan ett bolag och dess företagsledning enligt nederländsk rätt.</TXT></NP><NP><NO.P>28.</NO.P><TXT>Jag anser inte att de två domarna i fråga stöder det ovannämnda synsättet. Domen i det ovannämnda målet Heerma gällde inte ett anställningsavtal utan en uppenbart självständig och skattepliktig verksamhet som bestod i att arrendera ut och hyra ut fast egendom. I domen i målet Asscher gjordes åtskillnad mellan anställning och egenföretagande på grundval av huruvida det förelåg en beroendeställning eller inte, men detta var, såsom kommissionen har påpekat, i ett helt annat sammanhang, där det gällde att fastställa vilken artikel i fördraget som var tillämplig inom området fri rörlighet.</TXT></NP><NP><NO.P>29.</NO.P><TXT>Det är svårare för domstolen att uttala sig om förhållandet mellan ett bolag och dess företagsledning enligt nederländsk rätt.<NOTE NOTE.ID="E0019" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se emellertid, när det gäller social trygghet, dom av den <DATE ISO="19860710">10 juli 1986</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="79/85" YEAR="1986" PAGE.ECR="2375">79/85, Segers (REG 1986, s. 2375)</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20020319">19 mars 2002</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-393/99+C-394/99" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-2829">C-393/99 och C-394/99, Hervein m.fl. (REG 2002, s. I-2829)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Av Hoge Raads dom nr <FT TYPE="NUMBER">35775</FT><NOTE NOTE.ID="E0020" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se särskilt punkt 3.8.</P></NOTE> förefaller det som om tjänster som en direktör tillhandahåller bolaget i egenskap av direktör kan <HT TYPE="ITALIC">anses</HT> tillhandahållas inom ramen för ett anställningsavtal. Om så är fallet, kan det av domen i fråga anses framgå att sådana tjänster, i mervärdesskattehänseende, inte automatiskt bör anses tillhandahållas inom ramen för ett anställningsavtal. Detta behöver inte nödvändigtvis vara oförenligt med att <HT TYPE="ITALIC">faktisk</HT> anställning är undantagen från tillämpningsområdet för mervärdesskatt. Det behöver endast innebära att när en tjänst i övrigt anses omfattas av ett anställningsavtal, bör den icke desto mindre granskas ur mervärdesskattehänseende för att avgöra om den inte egentligen har tillhandahållits genom utövande av en självständig verksamhet.</TXT></NP><?PAGE NO="I-8872"?><NP><NO.P>30.</NO.P><TXT>Med detta sagt finns det, som kommissionen har påpekat, inget i förevarande mål som antyder att J.A. van der Steens tjänster till bolaget tillhandahölls på något annat sätt än genom ett verkligt anställningsavtal.</TXT></NP><NP><NO.P>31.</NO.P><TXT>Det är naturligtvis alltid möjligt — oavsett övriga aspekter av förhållandet mellan parterna — att vad som ser ut som ett verkligt anställningsavtal vid en närmare granskning visar sig vara ett annat slag av överenskommelse. Det finns dock som sagt inget som antyder att så är fallet när det gäller J.A. van der Steens avtal. Det faktum att han fick en fast månadslön från vilken skatt och socialavgifter drogs av talar tvärtom emot en sådan tolkning.</TXT></NP><NP><NO.P>32.</NO.P><TXT>Jag anser därför att tjänster som tillhandahålls ett bolag av en person i J.A. van der Steens ställning, såsom den beskrivs i begäran om förhandsavgörande, inte omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskatt enligt artikel 4.4 i sjätte direktivet, och att en sådan person med avseende på sådana tjänster inte är en skattskyldig person i den mening som avses i artikel 4.1.</TXT></NP><NP><NO.P>33.</NO.P><TXT>Den nederländska regeringen och kommissionen har gjort ett antal ytterligare påpekanden.</TXT></NP><NP><NO.P>34.</NO.P><TXT>För det första handlar personen i fråga inte <QUOT.START ID="QS0018" REF.END="QE0018" CODE="201D"/>i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar<QUOT.END ID="QE0018" REF.START="QS0018" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0021" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se domen i det ovannämnda målet Heerma, punkt 18.</P></NOTE> när han tillhandahåller tjänster som anställd. Han handlar i bolagets namn, för bolagets räkning och på bolagets ansvar.</TXT></NP><NP><NO.P>35.</NO.P><TXT>För det andra tar personen i fråga i egenskap av anställd ingen egen ekonomisk risk.<NOTE NOTE.ID="E0022" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19910725">25 juli 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-202/90" YEAR="1991" PAGE.ECR="I-4247">C-202/90, Ayuntamiento de Sevilla (REG 1991, s. I-4247; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-385), punkt 13</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20060323">23 mars 2006</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-210/04" YEAR="2006" PAGE.ECR="I-2803">C-210/04, FCE Bank (REG 2006, s. I-2803), punkt 33</REF.DOC.ECR> och följande punkter.</P></NOTE> Risken tas av bolaget, som ingår avtal med kunderna och tillhandahåller dem ekonomiska tjänster.</TXT></NP><NP><NO.P>36.</NO.P><TXT>För det tredje finns det inte något ömsesidigt utbyte som innebär att ersättningen till den som tillhandahåller tjänsten utgör ett faktiskt vederlag för den tjänst som kommer köparen till godo — åtminstone inte transaktion för transaktion betraktat, vilket är den relevanta nivån när det gäller mervärdesskatt.<NOTE NOTE.ID="E0023" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19940303">3 mars 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-16/93" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-743">C-16/93, Tolsma (REG 1994, s. I-743), punkt 14</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20020321">21 mars 2002</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-174/00" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-3293">C-174/00, Kennemer Golf &amp; Country Club (REG 2002, s. I-3293), punkt 39</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Personen i fråga har fast lön och semesterersättning, oavsett vilka tjänster som faktiskt tillhandahålls.<NOTE NOTE.ID="E0024" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Det finns i förevarande mål inget som tyder på att denna omständighet bidrog till bolagets insolvens, men det faktum att den kunde ha gjort det understryker distinktionen mellan erhållen lön och insats för verksamheten.</P></NOTE></TXT></NP><?PAGE NO="I-8873"?><NP><NO.P>37.</NO.P><TXT>Det ovanstående stärker mig i uppfattningen att, eftersom en person i J.A. van der Steens ställning inte är skattskyldig när det gäller tjänster som tillhandahålls inom ramen för anställningsavtalet, kan han inte i detta hänseende tillsammans med bolaget anses utgöra <QUOT.START ID="QS0019" REF.END="QE0019" CODE="201D"/>en enda skattskyldig person<QUOT.END ID="QE0019" REF.START="QS0019" CODE="201D"/> i den mening som avses i artikel 4.4 andra stycket i sjätte direktivet, och de kan således inte heller anses som en enda företagare i den mening som avses i artikel 7.4 i lagen om omsättningsskatt.</TXT></NP><NP><NO.P>38.</NO.P><TXT>Inget av det som anförts ovan påverkar naturligtvis möjligheten att en person som är ensam aktieägare, ensam i företagsledningen och enda anställd i ett bolag ändå kan vara skattskyldig inom ramen för annan ekonomisk verksamhet som inte omfattas av anställningsavtalet. När sådan verksamhet involverar mellanhavanden med bolaget kan det beroende på omständigheterna hända att den enskilda personen och bolaget skall betraktas som en enda skattskyldig person. Omständigheterna i förevarande mål är emellertid inte sådana, enligt vad som angetts i begäran om förhandsavgörande.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Förslag till avgörande</P></TI></TITLE><NP><NO.P>39.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att domstolen skall besvara den fråga som ställts av Gerechtshof te Amsterdam på följande sätt:</TXT><P>En fysisk person som tillhandahåller en skattskyldig person tjänster inom ramen för ett anställningsavtal är i det sammanhanget inte själv en skattskyldig person i den mening som avses i artikel 4.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG, eftersom han inte självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet. Sådana tjänster är tvärtom<?PAGE NO="I-8874"?> undantagna från tillämpningsområdet för mervärdesskatt i enlighet med artikel 4.4 i det direktivet. Det är därvid oväsentligt huruvida arbetsgivaren är en juridisk person i vilken den anställde också är aktieägare och/eller ingår i företagsledningen eller till och med är ensam aktieägare och ensam utgör företagsledningen, förutsatt att de två parterna är separata rättssubjekt, som mellan sig kan ingå ett anställningsavtal och de facto har ingått ett sådant avtal, inom ramen för vilket tjänsterna tillhandahålls.</P></NP></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>