<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><ORDER xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.ORDER><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-32/22 P</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62022CO0032</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2022:621">EU:C:2022:621</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>15</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>15</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.ORDER><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Beslut av den <DATE ISO="20220801">1. 8. 2022</DATE> – Mål C‑32/22 P(I)</HT></P><P><HT TYPE="SC">Anheuser-Busch InBev och Ampar/Magnetrol International och kommissionen</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens beslut</HT> (stora avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20220801">1 augusti 2022</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="STAR" NOTE.ID="E0001"><P>Rättegångsspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Överklagande</KEYWORD><KEYWORD>Intervention</KEYWORD><KEYWORD>Statligt stöd</KEYWORD><KEYWORD>Stödordning som genomförts av Konungariket Belgien</KEYWORD><KEYWORD>Tillåtligheten av interventioner i ett förfarande för överklagande av en dom av tribunalen</KEYWORD><KEYWORD>Tribunalens dom har upphävts</KEYWORD><KEYWORD>Målet har återförvisats till tribunalen</KEYWORD><KEYWORD>Tribunalens beslut att inte låta ett skriftligt yttrande som getts in av en intervenient i detta överklagande och som avser den dom genom vilken målet återförvisas föras till handlingarna i målet</KEYWORD><KEYWORD>Tribunalens underförstådda beslut att vägra tillerkänna en intervenient i överklagandet ställning som intervenient vid tribunalen</KEYWORD><KEYWORD>Huruvida överklagandet kan tas upp till sakprövning</KEYWORD><KEYWORD>Huruvida en intervenient i överklagandet har ställning som intervenient vid tribunalen</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><ORDER.INIT><P>I mål C‑32/22 P(I),</P><P>angående ett överklagande enligt artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den <DATE ISO="20220110">10 januari 2022</DATE>,</P></ORDER.INIT><PARTIES><PLAINTIFS><P><HT TYPE="BOLD">Anheuser-Busch InBev SA/NV</HT>, Bryssel (Belgien),</P><P><HT TYPE="BOLD">Ampar BVBA</HT>, Turnhout (Belgien),</P><P>företrädda av A. von Bonin, Rechtsanwalt, O. W. Brouwer, A. Pliego Selie och T. C. van Helfteren, advocaten,</P><PARTY.STATUS>klagande,</PARTY.STATUS></PLAINTIFS><AGAINST>i vilket de andra parterna är:</AGAINST><INTERVENERS><P><HT TYPE="BOLD">Magnetrol International NV</HT>, Zele (Belgien), företrätt av H. Gilliams och L. Goossens, advocaten,</P><PARTY.STATUS>sökande i första instans,</PARTY.STATUS></INTERVENERS><DEFENDANTS><P><HT TYPE="BOLD">Europeiska kommissionen</HT>, företrädd av P.-J. Loewenthal och F. Tomat, båda i egenskap av ombud,</P><PARTY.STATUS>svarande i första instans,</PARTY.STATUS></DEFENDANTS></PARTIES><P>meddelar</P><PREAMBLE.GEN><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (stora avdelningen),</P><?PAGE NO="2"?><P>sammansatt av ordföranden K. Lenaerts, vice-ordföranden L. Bay Larsen (referent), avdelningsordförandena A. Arabadjiev, C. Lycourgos, E. Regan, I. Jarukaitis, N. Jääskinen och I. Ziemele samt domarna M. Ilešič, P. G. Xuereb, N. Piçarra, L. S. Rossi, A. Kumin, N. Wahl och O. Spineanu-Matei,</P><P>generaladvokat: M. Szpunar,</P><P>justitiesekreterare: A. Calot Escobar,</P></PREAMBLE.INIT><GR.VISA><VISA>efter det skriftliga förfarandet,</VISA><VISA>och efter att den <DATE ISO="20220714">14 juli 2022</DATE> ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,</VISA></GR.VISA><PREAMBLE.FINAL>följande</PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE.GEN><CONTENTS.ORDER><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Beslut</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1</NO.P><TXT>Anheuser-Busch InBev SA/NV och Ampar BVBA har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den <DATE ISO="20211206">6 december 2021</DATE>, genom vilket tribunalen vägrade tillerkänna dem ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV och låta det skriftliga yttrande de ingett angående vilka slutsatser som bör dras av domstolens dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210916">16 september 2021</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:741">EU:C:2021:741</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) med avseende på avgörandet i mål T‑263/16 RENV omfattas av handlingarna i det målet (nedan kallat det överklagade beslutet).</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2</NO.P><TXT>I artikel 1.3 c i tribunalens rättegångsregler anges att vid tillämpningen av dessa rättegångsregler avses med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>rättegångsdeltagare<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/>, när begreppet används utan närmare angivelse, varje rättegångsdeltagare i målet, inbegripet intervenienter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3</NO.P><TXT>I artikel 60 i dessa rättegångsregler föreskrivs att fristerna rörande förfarandet ska förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4</NO.P><TXT>I artikel 79 i dessa rättegångsregler föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>Ett tillkännagivande ska offentliggöras i <HT TYPE="ITALIC">Europeiska unionens officiella tidning</HT>, som ska innehålla följande uppgifter: det datum när ansökan varigenom talan väckts inkom, parternas namn, yrkandena i ansökan samt åberopade grunder och huvudargument.<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5</NO.P><TXT>I artiklarna 142–145 i rättegångsreglerna fastställs de bestämmelser som reglerar intervention vid tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6</NO.P><TXT>I artikel 143.1 i tribunalens rättegångsregler föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>[e]n interventionsansökan måste göras inom sex veckor från dagen för offentliggörandet enligt artikel 79<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/>.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7</NO.P><TXT>Artikel 215 i dessa rättegångsregler har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Om domstolen upphäver en dom eller ett särskilt uppsatt beslut av tribunalen och återförvisar målet till denna, anhängiggörs målet vid tribunalen genom återförvisningen.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8</NO.P><TXT>I artikel 217 i dessa rättegångsregler föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="217.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Om det avgörande som senare upphävts av domstolen meddelades efter det att det skriftliga förfarandet avseende saken i målet vid tribunalen hade avslutats, får rättegångsdeltagarna i målet vid tribunalen inom två månader från delgivningen av domstolens avgörande ge in skriftliga yttranden om vilka slutsatser som bör dras av detta avgörande med avseende på målets avgörande. Denna frist kan inte förlängas.</ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="217.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>När det med hänsyn till omständigheterna är befogat, får ordföranden medge att ytterligare skriftliga yttranden ges in.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9</NO.P><TXT>I artikel 219 i dessa rättegångsregler föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>Tribunalen ska besluta om rättegångskostnader som uppkommit under rättegången dels i målet vid tribunalen, dels i överklagandet vid domstolen.<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Bakgrund till tvisten</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10</NO.P><TXT>Genom beslut (EU) 2016/1699 av den <DATE ISO="20160111">11 januari 2016</DATE> om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (f.d. 2015/NN) som Belgien har genomfört (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="260" PAGE.FIRST="61" DATE.PUB="2016">EUT L 260, 2016, s. 61</REF.DOC.OJ>) (nedan kallat det omtvistade beslutet), fann Europeiska kommissionen att vissa skattelättnader som beviljats av Konungariket Belgien utgjorde en stödordning i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF som var oförenlig med den inre marknaden och som hade genomförts i strid med artikel 108.3 FEUF. Kommissionen beslutade att beviljat stöd skulle återkrävas från de mottagare över vilka en slutlig förteckning senare skulle upprättas av Konungariket Belgien.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Förfarandet vid tribunalen och domstolen samt det överklagade beslutet</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11</NO.P><TXT>Konungariket Belgien och Magnetrol International NV väckte genom ansökningar som inkom till tribunalens kansli den 22 mars och den <DATE ISO="20160525">25 maj 2016</DATE> talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet. Ansökningarna registrerades med målnummer T‑131/16 respektive T‑263/16.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12</NO.P><TXT>Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den <DATE ISO="20160712">12 juli 2016</DATE> väckte Anheuser-Busch InBev och Ampar talan om ogiltigförklaring av detta beslut, vilken registrerades med målnummer T‑370/16.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="20180220">20 februari 2018</DATE> informerade tribunalens justitiesekreterare dem om att ordföranden på den avdelning vid tribunalen som tilldelats målen hade beslutat att vilandeförklara förfarandet i mål T‑370/16 till dess att tvisten i målen T‑131/16 och T‑263/16 avgjorts.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="20180517">17 maj 2018</DATE> beslutade ordföranden på tribunalens sjunde avdelning i utökad sammansättning att förena målen T‑131/16 och T‑263/16 vad gäller det muntliga förfarandet och det slutliga avgörandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15</NO.P><TXT>Genom dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190214">14 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>Belgien och Magnetrol International/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>T‑131/16 och T‑263/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2019:91">EU:T:2019:91</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), ogiltigförklarade tribunalen det omtvistade beslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16</NO.P><TXT>Kommissionen överklagade denna dom den <DATE ISO="20190424">24 april 2019</DATE>. Detta överklagande registrerades med nummer C‑337/19 P.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17</NO.P><TXT>Genom beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191015">15 oktober 2019</DATE>, <NAME.CASE>Belgien och Magnetrol International/kommissionen</NAME.CASE>, tillät domstolen Anheuser-Busch InBev, Ampar, Atlas Copco Airpower NV och Atlas Copco AB (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:909">EU:C:2019:909</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) samt <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Soudal NV och Esko-Graphics BVBA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:915">EU:C:2019:915</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), att intervenera till stöd för Magnetrol Internationals yrkanden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18</NO.P><TXT>Genom dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210916">16 september 2021</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:741">EU:C:2021:741</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), beslutade domstolen att</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>upphäva tribunalens dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190214">14 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>Belgien och Magnetrol International/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>T‑131/16 och T‑263/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2019:91">EU:T:2019:91</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>),</P></ITEM><ITEM><P>ogilla talan såvitt avsåg den första och den andra grunden i mål T‑131/16 samt såvitt avsåg den första grunden och den tredje grundens första del i mål T‑263/16,</P></ITEM><ITEM><P>återförvisa målet till tribunalen för prövning av den tredje, den fjärde och den femte grunden i mål T‑131/16 samt den andra grunden, den tredje grundens andra och tredje del och den fjärde grunden i mål T‑263/16, och</P></ITEM><ITEM><P>låta frågan om rättegångskostnader anstå.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20211125">25 november 2021</DATE> gav Anheuser-Busch InBev och Ampar med stöd av artikel 217 i tribunalens rättegångsregler in ett skriftligt yttrande om vilka slutsatser som ska dras av domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210916">16 september 2021</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:741">EU:C:2021:741</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), med avseende på målets avgörande (nedan kallat det aktuella yttrandet).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20</NO.P><TXT>Genom skrivelse daterad den <DATE ISO="20211206">6 december 2021</DATE>, som delgavs Anheuser-Busch InBev och Ampar den <DATE ISO="20211217">17 december 2021</DATE>, underrättade tribunalens justitiesekreterare dem om att eftersom yttrandet inte utgjorde en handling som föreskrivs i tribunalens rättegångsregler, hade ordföranden på den avdelning som tilldelats målen beslutat att inte låta den föras till handlingarna i detta mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="20211229">29 december 2021</DATE>, ställd till tribunalens ordförande och domare yrkade Anheuser-Busch InBev och Ampar, bland annat med stöd av domstolens ordförandes beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191015">15 oktober 2019</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:909">EU:C:2019:909</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och tribunalens praxis, dels att tribunalen skulle <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>rätta<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/> det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>misstag<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/> som tribunalen gjort sig skyldig till, dels att tribunalen skulle bekräfta deras ställning som intervenienter vid tribunalen, och begärde svar inom fem dagar.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Parternas yrkanden</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22</NO.P><TXT>Anheuser-Busch InBev och Ampar yrkar att domstolen ska</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>upphäva det överklagade beslutet, och</P></ITEM><ITEM><P>fastställa att klagandena behöll sin ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV efter att det målet hade återförvisats till tribunalen av domstolen.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23</NO.P><TXT>Kommissionen har yrkat att domstolen ska</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>ogilla överklagandet, och</P></ITEM><ITEM><P>förplikta Anheuser-Busch InBev och Ampar att ersätta rättegångskostnaderna.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24</NO.P><TXT>Magnetrol International har inte formellt inkommit med några yrkanden, men anser att domstolen ska fastställa att Anheuser-Busch InBev och Ampar är intervenienter i mål T‑263/16 RENV.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Prövning av överklagandet</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Huruvida överklagandet kan tas upp till prövning</HT></HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Argumentation</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25</NO.P><TXT>Kommissionen har anfört att överklagandet inte ska tas upp till sakprövning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26</NO.P><TXT>Kommissionen har anfört att även om det enligt artikel 57 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol visserligen föreskrivs att den vars interventionsansökan avslagits kan överklaga tribunalens beslut om avslag på denna ansökan, har klagandena i förevarande mål inte inkommit med någon interventionsansökan till tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27</NO.P><TXT>Tribunalen meddelade enligt kommissionen endast ett beslut, nämligen beslutet att inte låta det aktuella yttrandet föras till handlingarna i mål T‑263/16 RENV. Överklagandet avser emellertid inte detta beslut. Ett sådant beslut omfattas inte heller av de beslut som avses i artiklarna 56 och 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol och kan därför inte överklagas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28</NO.P><TXT>Förevarande överklagande syftar i själva verket till att kringgå det beslut som meddelats av ordföranden på den avdelning vid tribunalen som tilldelats målen om att vilandeförklara förfarandet i mål T‑370/16 till dess att tvisten i målen T‑131/16 och T‑263/16 avgjorts, trots att detta beslut inte heller kan överklagas. Risken för ett sådant kringgående har redan påpekats i punkt 19 i beslut av domstolens ordförande av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190910">10 september 2019</DATE>, <NAME.CASE>rådet/K.Chrysostomides &amp; Co. m.fl</NAME.CASE>. (<NO.CASE>C‑597/18 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:743">EU:C:2019:743</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), vid prövningen av en interventionsansökan som getts in av en rättegångsdeltagare i ett mål som vilandeförklarats efter att vissa mål utsetts som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>pilotmål<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/>.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29</NO.P><TXT>Enligt Anheuser-Busch InBev och Ampar utgör tribunalens beslut att vägra låta det aktuella yttrandet omfattas av handlingarna i målet i mål T‑263/16 RENV ett beslut att vägra dem ställning som intervenienter i det målet. Ett sådant beslut kan överklagas med stöd av artikel 57 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Bedömning</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30</NO.P><TXT>För att pröva om överklagandet kan tas upp till sakprövning ska domstolen inledningsvis fastställa innebörden av det beslut som skrivelsen av tribunalens justitiesekreterare av den <DATE ISO="20211206">6 december 2021</DATE> innehåller.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende påpekas att det i artikel 217.1 i tribunalens rättegångsregler föreskrivs att om domstolen upphäver ett beslut av tribunalen och beslutar att till tribunalen återförvisa avgörandet i målet efter det att det skriftliga förfarandet avseende saken i målet vid tribunalen hade avslutats, får rättegångsdeltagarna i målet vid tribunalen inom två månader från delgivningen av domstolens avgörande ge in skriftliga yttranden om vilka slutsatser som bör dras av detta avgörande med avseende på målets avgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32</NO.P><TXT>Det är emellertid utrett, för det första, att förevarande fall motsvarar den situation som avses i denna bestämmelse och, för det andra, att de aktuella yttrandena har inkommit inom den frist som föreskrivs i nämnda bestämmelse, förlängd med hänsyn till avstånd enligt artikel 60 i rättegångsreglerna. Beslutet att avvisa yttrandet grundar sig således inte på att det kom in för sent.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33</NO.P><TXT>Härav följer att skrivelsen från tribunalens justitiesekreterare av den <DATE ISO="20211206">6 december 2021</DATE>, trots att den är kortfattad, ska förstås som ett uttryck för tribunalens vägran att tillerkänna klagandena ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV, vilket är en ställning de anser sig ha förvärvat automatiskt på grund av att de tillåtits att intervenera i överklagandet i mål C‑337/19 P. Skrivelsen ger nämligen uttryck för tribunalens vägran att låta det aktuella yttrandet omfattas av handlingarna i mål T‑263/16 RENV, med motiveringen att yttrandet utgör en handling som inte föreskrivs i tribunalens rättegångsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34</NO.P><TXT>I detta sammanhang ska det anses att förevarande överklagande, med hänsyn till att det riktar kritik mot denna skrivelse i dess helhet och bland annat påtalar tribunalens beslut att inte låta det aktuella yttrandet föras till handlingarna i målet i mål T‑263/16 RENV, avser ogiltigförklaring av det överklagade beslutet inte bara i den del detta beslut innebär en vägran att tillerkänna klagandena ställning som intervenienter i detta mål, utan även i den del beslutet innebär en vägran att låta detta yttrande föras till handlingarna i det målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35</NO.P><TXT>Kommissionens argument att förevarande överklagande avser ett beslut som inte har meddelats av tribunalen kan således inte godtas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36</NO.P><TXT>Vad gäller rätten att överklaga det överklagade beslutet föreskrivs i artikel 57 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att tribunalens beslut om avslag på en interventionsansökan kan överklagas till domstolen av den vars ansökan avslagits.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37</NO.P><TXT>I förevarande fall är det visserligen ostridigt att tribunalen genom det överklagade beslutet inte avslog en interventionsansökan, eftersom klagandena inte hade ingett någon sådan ansökan till tribunalen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38</NO.P><TXT>Det ska emellertid även påpekas att innebörden i det beslut som naturligt följer av skrivelsen av tribunalens justitiesekreterare av den <DATE ISO="20211206">6 december 2021</DATE>, att vägra tillerkänna klagandena ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV, liknar den innebörd som skulle ha legat i ett beslut av tribunalen om att avslå en interventionsansökan ingiven av klagandena. Båda dessa alternativ innebär nämligen att en part som gör gällande en rätt enligt artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol till en särskild ställning i förfarandet på grund av sitt intresse av utgången i målet fråntas samtliga rättigheter som följer av denna ställning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39</NO.P><TXT>När domstolen fann att ett överklagande var välgrundat, upphävde tribunalens beslut och återförvisade målet till tribunalen för prövning, kan det inte heller rimligen förväntas att en intervenient i detta överklagande, som anser sig ha ställning som intervenient vid tribunalen, formellt ska inge en interventionsansökan till tribunalen enbart för att kunna ge in ett överklagande enligt artikel 57 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol av beslutet om avslag på denna ansökan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40</NO.P><TXT>En sådan ansökan kan nämligen under alla omständigheter endast avslås av tribunalen på grund av att den inkommit för sent, eftersom det föreskrivs i artikel 143.1 i tribunalens rättegångsregler, jämförd med artikel 79 i samma rättegångsregler, att en interventionsansökan ska ges in inom sex veckor från det att det meddelande som ursprungligen låg till grund för ansökan i det aktuella målet offentliggjordes i <HT TYPE="ITALIC">Europeiska unionens officiella tidning</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41</NO.P><TXT>Att anse att en person som intervenerar i ett överklagande av ett mål och som påstår sig ha en automatisk ställning som intervenient vid tribunalen efter det att målet återförvisats till tribunalen inte kan överklaga ett beslut av tribunalen om att vederbörande vägras denna ställning, med stöd av artikel 57 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, av det enda skälet att tribunalen inte formellt har avslagit någon interventionsansökan, skulle i detta sammanhang innebära att den berörda parten berövas allt domstolsskydd som gör det möjligt för personen att tillvarata sina processuella rättigheter vid tribunalen, vilka denna part anser sig ha enligt artikel 40 i domstolens stadga, trots att artikel 57 första stycket i domstolens stadga syftar just till att garantera sådant skydd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42</NO.P><TXT>För det fall att intervenienten i överklagandet har skäl för att göra gällande sin ställning som intervenient vid tribunalen i ett mål som återförvisats till tribunalen av domstolen, vilket är en fråga som ska avgöras i samband med prövningen i sak av förevarande överklagande och således inte kan prövas i samband med bedömningen av huruvida överklagandet kan tas upp till sakprövning, har personen nämligen inte tillgång till något annat rättsmedel för att göra gällande sina processuella rättigheter enligt artikel 40 i samma stadga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43</NO.P><TXT>Alltså kan en intervenient i ett överklagande således inte, med stöd av artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, överklaga ett beslut av tribunalen varigenom intervenienten vägras ställning som intervenient i det mål som domstolen återförvisat till tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44</NO.P><TXT>I denna bestämmelse föreskrivs att tribunalens slutliga avgöranden samt avgöranden av den rätten som endast delvis avgör sakfrågan eller som avgör en rättegångsfråga om bristande behörighet eller något annat processhinder får överklagas till domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45</NO.P><TXT>I förevarande fall kan det konstateras att sakfrågan i mål T‑263/16 RENV inte avgörs vid tribunalen genom det överklagade beslutet och att sakfrågan inte ens delvis avgörs genom det överklagade beslutet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46</NO.P><TXT>Även om detta beslut i praktiken avgör en rättegångsfråga avseende klagandenas ställning som intervenienter vid tribunalen, hänför sig denna rättegångsfråga inte till en rättegångsfråga om bristande behörighet eller något annat processhinder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47</NO.P><TXT>Domstolen har emellertid slagit fast att överklaganden enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol av tribunalens beslut som avgör en rättegångsfråga av ett annat slag än de rättegångsfrågor som det hänvisas till i denna bestämmelse ska avvisas (se, för ett liknande resonemang, beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19991004">4 oktober 1999</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/ADT Projekt</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑349/99 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:475">EU:C:1999:475</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0010">10</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0011">11</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20020108">8 januari 2002</DATE>, <NAME.CASE>Frankrike/Monsanto och kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑248/99 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:1">EU:C:2002:1</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48</NO.P><TXT>Det ska dessutom påpekas att när tribunalen avgör en rättegångsfråga som hänför sig till en invändning om bristande behörighet eller invändning om rättegångshinder, ska den pröva ett yrkande från en part om att den ska avgöra målet utan att pröva själva sakfrågan, vilket är skälet till att ett sådant beslut måste kunna hänskjutas till domstolen utan att invänta ett eventuellt avgörande i sak. Så är däremot inte fallet med ett beslut varigenom en rättegångsfråga avseende en intervention avgörs.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49</NO.P><TXT>Domstolen har därför funnit att ett beslut genom vilket tribunalen bifaller en interventionsansökan inte kan överklagas enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190729">29 juli 2019</DATE>, <NAME.CASE>Bayerische Motoren Werke och Freistaat Sachsen/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑654/17 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:634">EU:C:2019:634</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda ska denna lösning även tillämpas på ett överklagande av tribunalens beslut att inte tillerkänna en intervenient i ett överklagande ställning som intervenient i ett mål som hänskjutits till tribunalen av domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51</NO.P><TXT>Vidare kan ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol av det slutliga avgörandet i det förfarande där den berörda personen påstår sig ha ställning som intervenient inte ge vederbörande ett tillräckligt domstolsskydd, eftersom detta överklagande endast är tillgängligt för rättegångsdeltagarna vid tribunalen och utövandet av ett sådant rättsmedel under alla omständigheter inte gör det möjligt att bevara nyttan av en eventuell intervention vid tribunalen, genom att säkerställa att denna ställning erkänns i ett skede i förfarandet där denna intervention faktiskt kan bidra till argumentationen vid denna domstol.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda ska ett beslut där tribunalen – genom att inte låta ett yttrande som getts in av någon som intervenerar i ett överklagande föras till handlingarna i ett mål som återförvisats till tribunalen av domstolen efter det att domstolen upphävt tribunalens beslut, med motiveringen att yttrandet utgör en handling som inte föreskrivs i tribunalens rättegångsregler – underförstått genom detta agerande vägrar denna intervenient ställning som intervenient i detta mål, kunna överklagas med stöd av artikel 57 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53</NO.P><TXT>Den omständigheten att denna person har väckt en talan om ogiltigförklaring vars prövning tribunalen har beslutat att vilandeförklara i avvaktan på ett kommande avgörande i det mål i vilket nämnda person påstår sig ha ställning som intervenient kan inte, i motsats till vad kommissionen har hävdat, utgöra hinder för att ge in ett sådant överklagande av ett beslut av tribunalen om att vägra sådan ställning.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54</NO.P><TXT>Principen om god rättskipning skulle visserligen åsidosättas om klagandena i mål som vilandeförklarats till följd av att vissa mål utsetts som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>pilotmål<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/> fick intervenera i dessa enbart på grund av denna omständighet (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190910">10 september 2019</DATE>, <NAME.CASE>rådet/K. Chrysostomides &amp; Co. m.fl</NAME.CASE>., <NO.CASE>C‑597/18 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:743">EU:C:2019:743</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55</NO.P><TXT>Detta övervägande rör likväl frågan huruvida beslutet att inte tillerkänna en person ställning som intervenient när personen anser sig ha denna ställning är välgrundat och saknar således relevans för bedömningen av huruvida ett överklagande av detta beslut kan tas upp till sakprövning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56</NO.P><TXT>Även om kommissionen i huvudsak har gjort gällande att frågan huruvida ett sådant överklagande kan tas upp till sakprövning i praktiken skulle göra det möjligt att till domstolen överklaga ett beslut av tribunalen om att vilandeförklara handläggningen av ett mål, trots att det beslutet inte kan överklagas, ska det emellertid påpekas att ett sådant beslut om vilandeförklaring, för det fall att tribunalens beslut om att vägra klaganden i det aktuella målet ställning som intervenient i ett annat mål vid tribunalen, fortsätta att få full verkan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda kan kommissionens invändning om rättegångshinder inte godtas.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Prövning i sak</HT></HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Argumentation</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58</NO.P><TXT>Anheuser-Busch InBev och Ampar har som enda grund anfört att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i två avseenden, nämligen för det första att tribunalen vägrade att låta det yttrande som de önskar inkomma med avseende de slutsatser som ska dras av domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210916">16 september 2021</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:741">EU:C:2021:741</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) föras till handlingarna i målet i mål T‑263/16 RENV och, för det andra, att tribunalen vägrade bevilja dem ställning som intervenienter i detta mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59</NO.P><TXT>För det första ligger det enligt klagandena, såsom tribunalen upprepade gånger har påpekat, i intresset av en god rättskipning och kontinuitet i förfarandet vid domstolarna att en part som tillåtits intervenera i ett överklagande behåller sin ställning som intervenient för det fall målet återförvisas till tribunalen efter det att tribunalens avgörande har upphävts. Klagandena borde således ha betraktats som intervenienter i mål T‑263/16 RENV, utan att ha ansökt om att få intervenera vid tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60</NO.P><TXT>Denna lösning är även, såsom anges i tribunalens praxis, motiverad för att tribunalen ska kunna besluta om rättegångskostnaderna, när domstolen har beslutat att dessa ska anstå innan målet återförvisas till tribunalen. Just detta är fallet i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61</NO.P><TXT>För det andra gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den beslutade att inte låta det aktuella yttrandet omfattas av handlingarna i målet. Enligt artikel 217.1 i tribunalens rättegångsregler, i vilken begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>rättegångsdeltagare i målet vid tribunalen<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> inte definieras, är det nämligen inte uteslutet att intervenienterna i överklagandet kan ha ställning som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>rättegångsdeltagare i målet vid tribunalen<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/> vid ett eventuellt överklagande.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62</NO.P><TXT>Kommissionen anser att tribunalen hade skäl för att anse att klagandena inte hade ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63</NO.P><TXT>I artikel 217.1 i tribunalens rättegångsregler är det nämligen inte <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>rättegångsdeltagarna i förfarandet vid domstolen<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>rättegångsdeltagarna i överklagandet<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> som får ge in skriftliga yttranden, utan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>rättegångsdeltagarna i målet vid tribunalen<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/>. I artikel 1.2 c i tribunalens rättegångsregler preciseras räckvidden av artikel 217.1 genom att begreppet rättegångsdeltagare definieras som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>parter och intervenienter<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64</NO.P><TXT>Eftersom klagandena inte kan göra gällande ställningen som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>rättegångsdeltagare i målet vid tribunalen<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>, skulle ett bifall av förevarande överklagande enligt kommissionen innebära att det bildades en ny kategori av intervenienter av sitt eget slag som varken omfattas av iakttagandet av den frist som föreskrivs i artikel 143.1 i tribunalens rättegångsregler eller villkoren i artikel 143.2 i dessa rättegångsregler. Om sådana rättegångsdeltagare tilläts intervenera, skulle kommissionen inte ha möjlighet att bemöta deras yttranden. En sådan lösning skulle dessutom i praktiken leda till ett kringgående av de åtgärder för att vilandeförklara vissa förfaranden som antagits för att det ska gå att utse och prioritera <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>pilotmål<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65</NO.P><TXT>Den praxis från tribunalen som klagandena har hänvisat till avser dessutom endast två beslut. Det senaste av dessa beslut är föremål för ett överklagande där kommissionen har bestritt att en intervenient i ett överklagande har ställning som intervenient vid tribunalen. Klagandenas situation skiljer sig för övrigt från den situation som parterna i de mål som gav upphov till dessa två beslut av tribunalen befann sig i.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66</NO.P><TXT>Enligt kommissionen strider inte heller den lösning som tribunalen valde mot parternas grundläggande processuella rättigheter, eftersom dessa hade kunnat intervenera vid tribunalen genom att följa det förfarande som föreskrivs i tribunalens rättegångsregler, under förutsättning att de frister som gäller för detta förfarande iakttogs.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Bedömning</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67</NO.P><TXT>I artikel 1.2 c i tribunalens rättegångsregler anges att vid tillämpningen av dessa rättegångsregler avses med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>rättegångsdeltagare<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>, när begreppet används utan närmare angivelse, parter och intervenienter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68</NO.P><TXT>I denna bestämmelse med allmän giltighet preciseras emellertid inte i vilka fall tribunalen ska tillerkänna en person ställning som intervenient vid tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69</NO.P><TXT>Även om artiklarna 142–145 i nämnda rättegångsregler reglerar ordningen för intervention vid tribunalen genom att fastställa regler för och prövning av interventionsansökningar, behandlar de inte frågan om vilken ställning som ska tillerkännas personer som av domstolen har tillåtits intervenera i ett mål i skedet för överklagandet, när domstolen har bifallit överklagandet, upphävt tribunalens beslut och återförvisat målet till tribunalen för avgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70</NO.P><TXT>Likaledes innehåller inte heller 217 och 218 i rättegångsreglerna, vars syfte är att fastställa hur förfarandet ska fortlöpa och vilka regler som är tillämpliga på förfarandet i mål som inleds efter det att ett beslut av tribunalen har upphävts och målet återförvisats till tribunalen, någon bestämmelse som preciserar vilken ställning intervenienterna i ett överklagande ska i sådana förfaranden.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71</NO.P><TXT>Såsom klagandena har påpekat, utgör tribunalens prövning av ett mål till följd av ett beslut från domstolen om att upphäva tribunalens avgörande och återförvisa målet till tribunalen en fortsättning på det överklagande som pågår vid domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72</NO.P><TXT>Denna fortsättning återspeglas uttryckligen i tribunalens rättegångsregler. För det första framgår det av artikel 215 i rättegångsreglerna att ett mål anhängiggörs direkt vid tribunalen genom återförvisningen om domstolen upphäver ett beslut av tribunalen och återförvisar målet till denna. Vidare börjar, enligt artikel 217 i rättegångsreglerna, fristen för att inkomma med skriftliga yttranden om vilka slutsatser som bör dras av detta avgörande med avseende på målets avgörande från och med delgivningen av nämnda dom. Slutligen föreskrivs i artikel 219 i samma rättegångsregler att tribunalen ska besluta om rättegångskostnaderna inte bara i förfarandet vid tribunalen utan även i överklagandet vid domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73</NO.P><TXT>Enligt artikel 61 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol är tribunalen, om domstolen upphäver tribunalens avgörande och återförvisar ärendet till tribunalen, bunden av domstolens beslut i rättsfrågor.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74</NO.P><TXT>Det ankommer följaktligen på tribunalen att, vid den nya prövning av talan i första instans som görs efter det att målet återförvisats till den, fastställa konsekvenserna för utgången av tvisten mellan parterna av domstolens dom i överklagandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75</NO.P><TXT>Parternas ingivande av yttranden i ett sådant sammanhang, vilket är tillåtet enligt artikel 217 i tribunalens rättegångsregler, har just till syfte att göra det möjligt för parterna att redogöra för sin ståndpunkt vad gäller dessa slutsatser med avseende på målets avgörande och att komplettera tribunalens uppgifter i detta avseende.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76</NO.P><TXT>Denna bestämmelse syftar således till att, i likhet med artikel 172 i domstolens rättegångsregler, enligt vilken alla parter i det aktuella målet vid tribunalen som har ett intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas får inkomma med en svarsskrivelse till domstolen, säkerställa kontinuiteten i förfarandet i samband med handläggningen av ett och samma mål vid unionsdomstolarna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77</NO.P><TXT>För det första förutsätter domstolens erkännande av ställningen som intervenient för en person, med tillämpning av artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, att denna person har kunnat visa ett intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78</NO.P><TXT>Att vägra en intervenient i ett överklagande ställning som intervenient vid tribunalen när målet återförvisas till tribunalen av domstolen medför, eftersom denna person då inte längre kan inge en interventionsansökan till tribunalen av det skäl som anges i punkt 40 i detta beslut, att vederbörande fråntas varje möjlighet att yttra sig vid tribunalen angående de slutsatser som bör dras av ett beslut av domstolen trots att det beslutet har berört personens intressen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79</NO.P><TXT>I artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol föreskrivs för övrigt att de som kan motivera att de har ett intresse får intervenera i <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>tvister<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>. Det följer dock av artiklarna 55 och 56 i denna stadga, åtminstone i dess franska språkversion, att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>litige<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> [tvist], när det avser den konflikt som finns mellan parterna, skiljer sig från begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>instance<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> [mål], vilket avser det förfarande som pågår vid den domstol där tvisten anhängiggjorts.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80</NO.P><TXT>Det kan visserligen inte helt uteslutas att en intervenient i ett överklagande i vissa fall, bland annat när domstolen slutligt har avgjort vissa aspekter av ett mål innan den återförvisar målet till tribunalen, inte längre har något intresse av utgången av tvisten vid tribunalen. Denna omständighet kan emellertid inte i sig motivera att en intervenient i ett överklagande inte ska erkännas som intervenient i ett mål som återförvisats till tribunalen av domstolen, eftersom det ankommer på unionsdomstolarna att under förfarandets gång kontrollera att det intresse som motiverat interventionen kvarstår (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990708">8 juli 1999</DATE>, <NAME.CASE>Hüls/kommissionen</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑199/92 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:358">EU:C:1999:358</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81</NO.P><TXT>I förevarande fall har, såsom klagandena har påpekat, deras interventionsansökan till domstolen bifallits av det skälet att de hade ett intresse av att ogiltigförklaringen med allmän verkan (<HT TYPE="ITALIC">erga omnes</HT>) från och med en tidpunkt i det förflutna (<HT TYPE="ITALIC">ex tunc</HT>) av det omtvistade beslutet vann laga kraft (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191015">15 oktober 2019</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:909">EU:C:2019:909</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0017">17</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Det är just denna ogiltigförklaring som utgör föremålet för förfarandet i mål T‑263/16 RENV, i vilket klagandena anser att de kan intervenera.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82</NO.P><TXT>För det andra ska det påpekas att tribunalens lösning i det överklagade beslutet leder till att kontinuiteten i förfarandet i ett mål och omfattningen av verkningarna av att en deltagare tillåts intervenera vid domstolen blir beroende av domstolens beslut, som fattats med tillämpning av artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, om att själv slutligt avgöra målet eller tvärtom återförvisa målet till tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83</NO.P><TXT>Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 87 i sitt förslag till avgörande kan intervenienten nämligen, när domstolen slutligt avgör målet i stället för att återförvisa målet till tribunalen, göra gällande sina argument vid den unionsdomstol som ska pröva den ursprungliga talan, medan intervenienten saknar en sådan möjlighet om målet återförvisas till tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84</NO.P><TXT>För det tredje framstår tribunalens lösning som än mer ägnad att påverka kontinuiteten i förfarandet vid unionsdomstolarna eftersom intervenienten i ett överklagande, med iakttagande av de villkor som anges i artikel 40 i stadgan för Europeiska unionens domstol och i de relevanta bestämmelserna i domstolens rättegångsregler, på nytt ska kunna delta i förfarandet vid domstolen vid ett överklagande av ett nytt avgörande från tribunalen som meddelas till följd av att domstolen återförvisar målet till tribunalen, och därmed får delta i en och samma tvist vid unionsdomstolarna på ett oavbrutet sätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85</NO.P><TXT>För det fjärde ska det påpekas att domstolen enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86</NO.P><TXT>Det följer <HT TYPE="ITALIC">e contrario</HT> av denna bestämmelse att domstolen inte ska besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls men domstolen återförvisar målet till tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87</NO.P><TXT>I ett sådant fall ankommer det med nödvändighet på tribunalen att besluta om rättegångskostnaderna i överklagandet, vilket för övrigt uttryckligen föreskrivs i artikel 219 i tribunalens rättegångsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88</NO.P><TXT>Att vägra en intervenient i ett överklagande ställning som intervenient i ett mål som domstolen har återförvisat till tribunalen skulle därmed, när det har framställts yrkanden till domstolen om att en annan rättegångsdeltagare ska förpliktas att ersätta intervenientens rättegångskostnader<?PAGE NO="13"?> eller att intervenienten ska förpliktas att ersätta en annan rättegångsdeltagares rättegångskostnader, antingen innebära att dessa yrkanden inte prövas av en unionsdomstol eller att tribunalen ska pröva yrkanden som hänför sig till en person som inte är rättegångsdeltagare i förfarandet vid tribunalen och som därför inte har kunnat försvara sig i det förfarandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89</NO.P><TXT>Detta är fallet i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90</NO.P><TXT>I förevarande mål har såväl klagandena kommissionen nämligen yrkat att deras motpart ska förpliktas att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit i överklagandet i mål C‑337/19 P.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91</NO.P><TXT>Eftersom domstolen i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210916">16 september 2021</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:741">EU:C:2021:741</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) beslutade att frågan om rättegångskostnader skulle anstå, ska tribunalen, såsom klagandena yrkat, vid prövningen av mål T‑263/16 RENV besluta om huruvida de ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i mål C‑337/19 P.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92</NO.P><TXT>För det femte kan de argument som kommissionen har anfört mot att en intervenient i ett överklagande tillerkänns ställning som intervenient i ett mål som domstolen återförvisat till tribunalen inte godtas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93</NO.P><TXT>Även om erkännandet av att en intervenient i ett överklagande vid domstolen är intervenient vid tribunalen inte regleras i de bestämmelser som föreskrivs i artikel 143 i tribunalens rättegångsregler, innebär detta inte att en sådan intervention vid tribunalen är tillåten utan några som helst materiella eller formella krav. Den berörda personen måste nämligen i förväg ha tillåtits av domstolen att intervenera vid domstolen på de villkor som anges i artikel 40 i stadgan för Europeiska unionens domstol och i tillämpliga bestämmelser i domstolens rättegångsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94</NO.P><TXT>Den omständigheten att denna lösning gör det möjligt för en rättegångsdeltagare att inkomma med yttranden som de andra rättegångsdeltagarna i förfarandet vid tribunalen inte skulle kunna bemöta saknar vidare betydelse, dels eftersom tribunalens rättegångsregler inte ger någon allmän rätt att yttra sig över de yttranden som inkommit med stöd av artikel 217 i dessa rättegångsregler, dels eftersom det i artikel 217.3 i rättegångsreglerna ändå föreskrivs att ytterligare skriftliga yttranden får medges om det med hänsyn till omständigheterna är befogat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95</NO.P><TXT>Vad slutligen gäller kommissionens argument att den omständigheten att någon som intervenerar i överklagandet och som också är rättegångsdeltagare i ett mål som vilandeförklarats av tribunalen på grund av utseendet av ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>pilotmål<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> tillerkänns ställning som intervenient vid tribunalen skulle leda till att beslutet om vilandeförklaring kringgås, ska det påpekas att ett sådant beslut om vilandeförklaring inte kan få till följd att klaganden hindras från att tillåtas intervenera vid en unionsdomstol, när denna intervention ska godkännas enligt artikel 40 i stadgan för Europeiska unionens domstol (se, för ett liknande resonemang, beslut meddelat av domstolens ordförande den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191015">15 oktober 2019</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE>, <NO.CASE>337/19 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:909">EU:C:2019:909</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0014">14</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen att denna artikel 40, iakttagandet av de processuella rättigheter som intervenienterna garanteras genom tribunalens rättegångsregler och principen om god rättskipning, inom ramen för ett konsekvent samband mellan förfarandena vid domstolen och tribunalen, innebär att en intervenient i ett överklagande automatiskt ska anses ha ställning som intervenient vid tribunalen när ett mål återförvisas till tribunalen efter det att domstolen har upphävt ett beslut som meddelats av tribunalen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97</NO.P><TXT>I förevarande mål är det dock ostridigt dels att Atlas Copco Airpower och Atlas Copco, genom beslut av domstolens ordförande av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191015">15 oktober 2019</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:909">EU:C:2019:909</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), tilläts att intervenera vid domstolen i mål C‑337/19 P, dels att domstolen, genom domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210916">16 september 2021</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:741">EU:C:2021:741</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), upphävde tribunalens dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190214">14 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>Belgien och Magnetrol International/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>T‑131/16 och T‑263/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2019:91">EU:T:2019:91</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och återförvisade målen T‑131/16 och T‑263/16 till tribunalen för prövning av vissa av grunderna i dessa mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0098"><NO.P>98</NO.P><TXT>Härav följer att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den vägrade klagandena ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0099"><NO.P>99</NO.P><TXT>Överklagandet ska således bifallas på den enda grund som klagandena har åberopat och det överklagade beslutet ska upphävas.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Tvisten vid tribunalen</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0100"><NO.P>100</NO.P><TXT>Enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol kan domstolen, om den upphäver tribunalens avgörande, antingen själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till tribunalen för avgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0101"><NO.P>101</NO.P><TXT>I förevarande fall framgår det av punkterna 96–98 i detta beslut att Anheuser-Busch InBev och Ampar automatiskt har ställning som intervenient vid tribunalen i detta mål och följaktligen har samtliga rättigheter som följer av denna ställning, särskilt rätten att yttra sig enligt artikel 217.1 i tribunalens rättegångsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0102"><NO.P>102</NO.P><TXT>Det ankommer således på tribunalen att vidta de processuella åtgärder som följer av denna ställning.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Rättegångskostnader</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0103"><NO.P>103</NO.P><TXT>Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0104"><NO.P>104</NO.P><TXT>Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 ska tillämpas i överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0105"><NO.P>105</NO.P><TXT>Även om kommissionen har tappat målet, har Anheuser-Busch InBev, Ampar och Magnetrol International inte yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Vardera parten ska därför bära sina rättegångskostnader för förevarande förfarande för överklagande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="15"?><JURISDICTION><INTRO>Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:</INTRO><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">1)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den <DATE ISO="20211206">6 december 2021</DATE>, att inte tillerkänna Anheuser-Busch InBev SA/NV och Ampar BVBA ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV och att inte låta det skriftliga yttrande de gett in om vilka slutsatser som bör dras av domstolens dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210916">16 september 2021</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Belgien och Magnetrol International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/19 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:741">EU:C:2021:741</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) med avseende på avgörandet i mål T‑263/16 RENV föras till handlingarna i det målet upphävs.</HT></TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">2)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Anheuser-Busch InBev SA/NV, Ampar BVBA, Magnetrol International NV och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.</HT></TXT></NP></ITEM></LIST></JURISDICTION></CONTENTS.ORDER><SIGNATURE.CASE><SIGNATORY><P>Underskrifter</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></ORDER>