<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-552/17</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62017CC0552</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:665">EU:C:2018:665</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>16</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>16</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek – Mål C‑552/17</HT></P><P><HT TYPE="SC">Alpenchalets Resorts</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Michal Bobek</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20180905">5 september 2018</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑552/17</HT></P><P>Alpenchalets Resorts</P><P>mot</P><P>Finanzamt München Abteilung Körperschaften</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen) (Tyskland))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Mervärdesskatt</KEYWORD><KEYWORD>Särskild ordning för resebyråer</KEYWORD><KEYWORD>Tillämpningsområde</KEYWORD><KEYWORD>Tillhandahållande av semesterlogi</KEYWORD><KEYWORD>Tillhandahållande av övriga tjänster</KEYWORD><KEYWORD>Underordnade och huvudsakliga tjänster</KEYWORD><KEYWORD>Reducerad skattesats</KEYWORD><KEYWORD>Tillämplighet på logi som tillhandahålls av resebyrå</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Alpenchalets Resorts GmbH hyr hus av husägarna och hyr sedan ut dem till sina kunder som semesterbostäder. Vid ankomsten tillhandahåller ägarna eller annan för deras räkning övriga tjänster till de enskilda kunderna, såsom städning och, i förekommande fall, tvättservice och leverans av frukostbröd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Ska detta betraktas som en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>[tjänst] som resebyrån utför<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/> i den mening som avses i direktiv 2006/112/EG<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Rådets direktiv av den <DATE ISO="20061128">28 november 2006</DATE> om ett gemensamt system för mervärdesskatt (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="347" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2006">EUT L 347, 2006, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> (nedan kallat mervärdesskattedirektivet)? Denna fråga är för närvarande anhängig vid Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen, Tyskland), som söker klarhet i huruvida den relevanta tjänsten kan anses utgöra en tjänst som utförs av en resebyrå och, i sådana fall, om den reducerade skattesatsen ska tillämpas på beskattningsunderlaget (vinstmarginalen) avseende den del av tjänsten som avser logi.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I förevarande mål har domstolen ombetts att närmare klargöra vad som utgör en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>[tjänst] som resebyrån utför<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>, med tanke på att en resebyrå oftast tillhandahåller flera tjänster (exempelvis transport och logi). Domstolen har också ombetts undersöka samspelet mellan två särskilda mervärdesskatteordningar, nämligen den som rör beskattningsunderlaget (vinstmarginalen) och den som rör reducerade mervärdesskattesatser.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Enligt artikel 98.1 i mervärdesskattedirektivet, som återfinns i avdelning VIII med rubriken, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>Skattesatser<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/>, kan medlemsstaterna tillämpa antingen en eller två reducerade skattesatser. Enligt artikel 98.2 första stycket ska de reducerade skattesatserna endast tillämpas på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster som omfattas av de kategorier som anges i bilaga III till mervärdesskattedirektivet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Punkt 12 i bilaga III till mervärdesskattedirektivet har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Logi som tillhandahålls av hotell och liknande anläggningar, inbegripet tillhandahållandet av semesterlogi och uthyrning av campingplatser och platser för husvagnsparkering.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Artikel 306 i mervärdesskattedirektivet ingår i kapitel 3 i mervärdesskattedirektivet, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>Särskild ordning för resebyråer<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/>, och i sin tur ingår i avdelning XII, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>Särskilda ordningar<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>. I punkt 1 i nämnda artikel föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>Medlemsstaterna skall tillämpa en särskild ordning för mervärdesskatt på resebyråers transaktioner i enlighet med detta kapitel, om resebyråerna handlar i eget namn gentemot kunder och använder andra beskattningsbara personers leveranser och tjänster för att tillhandahålla reseprestationer.</ALINEA><ALINEA>Denna särskilda ordning skall inte tillämpas på resebyråer som enbart fungerar som förmedlare och på vilka artikel 79 första stycket led c skall tillämpas för beräkning av beskattningsunderlaget.<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Artikel 307 i mervärdesskattedirektivet har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>Transaktioner som genomförs av en resebyrå på de villkor som anges i artikel 306 i samband med en resa skall anses som ett enda tillhandahållande av tjänster av resebyrån till den resande.</ALINEA><ALINEA>Detta enda tillhandahållande skall beskattas i den medlemsstat där resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsten görs.<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>I artikel 308 i mervärdesskattedirektivet anges följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>Med avseende på det enda tillhandahållande av tjänster som resebyrån utför skall som beskattningsunderlag och som pris, exklusive mervärdesskatt, i den mening som avses i artikel 226 punkt 8, anses resebyråns marginal, dvs. skillnaden mellan det totala belopp som skall betalas av den resande, exklusive mervärdesskatt, och resebyråns faktiska kostnad för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av andra beskattningsbara personer och som är till direkt nytta för den resande.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="3"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Nationell rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Enligt 12 § punkt 2 led 11 Umsatzsteuergesetz (lagen om mervärdesskatt) (nedan kallad UStG) ska skatten reduceras till sju procent för följande transaktioner:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>Uthyrning av bostads- och sovrum som en näringsidkare tillhandahåller som kortvarig logi åt tredjeman och kortvarig uthyrning av campingplatser. Första meningen gäller inte för tjänster som inte direkt avser uthyrningen, även om kostnaden för dessa tjänster ingår i betalningen för uthyrningen.<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>I 25 § punkt 1 UStG föreskrivs följande avseende beskattning av resetjänster:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>Följande bestämmelser gäller för en näringsidkares resetjänster som inte är avsedda för mottagarens näringsverksamhet, om näringsidkaren därvid tillhandahåller mottagaren dessa tjänster i eget namn och använder sig av förmedlade resetjänster. Näringsidkarens prestation ska betraktas som en övrig tjänst. Om näringsidkaren inom ramen för en resa tillhandahåller en kund flera tjänster av detta slag ska de tillsammans anses utgöra en enda övrig tjänst. Platsen för tillhandahållandet av den övriga tjänsten bestäms i enlighet med 3a § punkt 1 UStG. Såsom förmedlade resetjänster betraktas leveranser och övriga tjänster som tillhandahålls av tredjeman och som är till direkt nytta för den resande.<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>I 25 § punkt 3 UStG föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>Värdet av en övrig tjänst utgörs av skillnaden mellan det belopp som mottagaren betalar för tjänsten och det belopp som näringsidkaren betalat för de förmedlade resetjänsterna. Mervärdesskatten ingår inte i beskattningsunderlaget. Näringsidkaren får beräkna beskattningsunderlaget antingen för grupper av tjänster eller för samtliga tjänster som tillhandahålls under beskattningsperioden i stället för att beräkna det för varje enskild tjänst.<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund, förfarandet och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>År 2011 hyrde klaganden hus i Tyskland, Österrike och Italien av husägarna och hyrde ut dem i eget namn till privatpersoner för att användas som semesterbostäder. Förutom logi tillhandahöll respektive husägare, eller deras företrädare, tjänster till kunderna vid ankomsten i form av bland annat städning av bostaden och i förekommande fall tvättservice och leverans av frukostbröd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Klaganden beräknade mervärdesskatten enligt den så kallade vinstmarginalbeskattningen, som enligt 25 § UStG är tillämplig på resetjänster, och tillämpade den normala skattesatsen. I skrivelse av den <DATE ISO="20130506">6 maj 2013</DATE> ansökte klaganden om att skattebeslutet skulle ändras och den reducerade skattesatsen tillämpas. Finanzamt München Abteilung Körperschaften (skattekontoret i München, avdelningen för juridiska personer, Tyskland) (nedan kallat motparten) avslog ansökan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Motparten överklagade avslagsbeslutet till Finanzgericht (Skattedomstolen, Tyskland), som ogillade överklagandet. Finanzgericht (Skattedomstolen) motiverade detta med att den så kallade vinstmarginalbeskattningen var tillämplig på resetjänsterna i fråga enligt 25 § UStG, tolkad mot bakgrund av EU-domstolens praxis beträffande artikel 26 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Direktiv av den <DATE ISO="19770517">17 maj 1977</DATE> om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="145" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1977">EGT L 145, 1977, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).</P></NOTE> (nedan kallat sjätte direktivet) och mervärdesskattedirektivet. Finanzgericht (Skattedomstolen) fann också att det inte var möjligt att tillämpa den reducerade skattesatsen, eftersom tillhandahållande av resetjänster enligt 25 § UStG inte var upptaget i förteckningen över transaktioner på vilka en reducerad skattesats skulle tillämpas enligt 12 § punkt 2 UStG.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Klaganden överklagade domen till Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen, Tyskland), den hänskjutande domstolen. Den hänskjutande domstolen har anmärkt att EU-domstolen, i domen i målet Van Ginkel,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> fastställde att den särskilda ordningen för resebyråer var tillämplig på en resebyrå som endast tillhandahöll logi. Detta var fallet, eftersom resebyrån också kunde tillhandahålla andra tjänster till sina kunder, såsom information och rådgivning. Även om den hänskjutande domstolen har godtagit att denna lösning har fastställts i efterföljande praxis,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101209">9 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Minerva Kulturreisen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑31/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:762">EU:C:2010:762</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter), samt beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> söker den klarhet i om detta betraktelsesätt inte bör omprövas mot bakgrund av skillnaden mellan <HT TYPE="ITALIC">huvudsakligt</HT> och <HT TYPE="ITALIC">underordnat</HT> tillhandahållande av tjänster, särskilt med hänsyn till domen i målet Ludwig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070621">21 juni 2007</DATE>, <NAME.CASE>Ludwig</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑453/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:369">EU:C:2007:369</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Om det inte är nödvändigt att göra en sådan åtskillnad vill den hänskjutande domstolen veta huruvida det är möjligt att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på beskattningsunderlaget (det vill säga vinstmarginalen enligt den särskilda ordningen för resebyråer).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har förklarat att om den första frågan besvaras nekande, nämligen om det framgår att den omtvistade tjänsten inte omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer, ska klaganden (i Tyskland) endast ta ut skatt på uthyrningen av semesterbostäder som är belägna i Tyskland, men inte på uthyrningen av semesterbostäder som är belägna utomlands. Uthyrningen av semesterbostäder som är belägna i Tyskland skulle dessutom omfattas av den reducerade skattesatsen, och klaganden skulle ha rätt att dra av den motsvarande ingående mervärdesskatten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>1.</NO.P><TXT>Omfattas en tjänst som huvudsakligen består i tillhandahållande av en semesterbostad, och där övriga tjänster endast ska anses utgöra ett underordnat tillhandahållande till huvudtjänsten enligt domstolens dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), av den särskilda ordningen för resebyråer enligt artikel 306 i [direktiv 2006/112]?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Om den första frågan besvaras jakande: Kan tillhandahållandet av denna tjänst, förutom av den särskilda ordningen för resebyråer enligt artikel 306 i [direktiv 2006/112], också omfattas av de reducerade skattesatserna för tillhandahållande av semesterlogi i den mening som avses i artikel 98.2 i samma direktiv, jämförd med punkt 12 i bilaga III till direktivet?<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Den tyska och den nederländska regeringen samt kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Klaganden, den tyska regeringen och kommissionen yttrade sig muntligen vid förhandlingen den <DATE ISO="20180711">11 juli 2018</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Detta förslag till avgörande är upplagt på följande sätt: I del A, där jag behandlar den hänskjutande domstolens första fråga, kommer jag att undersöka huruvida ett tillhandahållande måste bestå av mer än en tjänst för att det ska omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer. I del B, där jag behandlar den hänskjutande domstolens andra fråga, kommer jag att föreslå att det inte är möjligt att tillämpa en reducerad skattesats på en tjänst som utgör en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>[tjänst] som resebyrån tillhandahåller<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den första frågan: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>Tjänst som resebyrån tillhandahåller<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Efter några inledande anmärkningar angående den särskilda ordningen för resebyråer (1) kommer jag att undersöka huruvida ett enda tillhandahållande av en resebyrå måste bestå av en mångfald av tjänster. I detta avseende överväger jag två möjligheter: För det första huruvida det verkligen finns ett krav på en mångfald av tjänster (2) och för det andra om den särskilda ordningen för resebyråer kan betraktas så, att det endast krävs en enda <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>inköpt<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> tjänst (från en tredje part), rörande antingen logi eller transport, för att ordningen ska vara tillämplig (3). Diskussionen kring de logiska följderna (eller bristen på sådana följder) av båda dessa synsätt får mig att föreslå att synsättet angående <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>en enda inköpt tjänst<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/> är att föredra (4).</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Inledning: Vem kan betraktas som resebyrå?</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>I artikel 306.1 första stycket i mervärdesskattedirektivet anges att den särskilda ordningen för resebyråer ska tillämpas på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>resebyråers transaktioner …, om resebyråerna handlar i eget namn gentemot kunder och använder andra beskattningsbara personers leveranser och tjänster för att tillhandahålla reseprestationer<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>. Samtidigt anges i det andra stycket i samma artikel att ordningen inte ska tillämpas på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>resebyråer som enbart fungerar som förmedlare…<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Dessa bestämmelser förefaller således, vid första påseende, uppställa två positiva krav: i) Resebyrån ska dels handla i eget namn, dels ii) använda leveranser från tredje part, samt ett negativt krav: iii) Resebyrån ska inte handla som förmedlare. Vid en närmare granskning framgår det dock att detta tredje krav snarare utgör en negativt formulerad upprepning av det första kravet: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>Handla i eget namn<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/> verkar inte i någon större utsträckning skilja sig från <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>inte fungera som förmedlare<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>I detta avseende ska dock anmärkas att domstolen inte närmare har prövat innebörden av begreppet förmedlare, i den mening som avses i artikel 306 i mervärdesskattedirektivet och dess föregångare. I tidigare mål där frågan har berörts har domstolen angett att det ankommer på den nationella domstolen att fastställa huruvida kravet att näringsidkaren inte ska handla som förmedlare är uppfyllt. Trots detta verkar det som om domstolen i praktiken, i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), har satt likhetstecken mellan att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>handla i eget namn<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>inte fungera som förmedlare<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/>: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>Enligt artikel 26.1 förutsätter tillämpningen av artikeln att resebyrån <HT TYPE="ITALIC">handlar i eget namn gentemot kunderna och</HT> <HT TYPE="ITALIC">inte som förmedlare</HT><QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> [min kursivering]. Se även dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140313">13 mars 2014</DATE>, <NAME.CASE>Jetair och BTWE Travel4you</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑599/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:144">EU:C:2014:144</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0054">54</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>ISt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑200/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:394">EU:C:2005:394</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Det ska också nämnas att artiklarna 44, 50, 54, 56.1.1 och 153 i mervärdesskattedirektivet hänvisar till förmedlare som utför tjänster <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/><HT TYPE="ITALIC">i annans namn och för annans räkning</HT><QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>. Det är riktigt att uttalandet inte upprepas i artikel 306.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet, men det motsatta förhållandet – <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>handlar i eget namn<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/> – anges i första punkten i samma bestämmelse som en egenskap som gäller resebyråerna.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Det förefaller därför i verkligheten finnas två krav som ska vara uppfyllda för att den särskilda ordningen för resebyråer enligt artikel 306 i mervärdesskattedirektivet ska kunna tillämpas. Det första är att näringsidkaren ska handla i eget namn och inte som förmedlare och det andra är att näringsidkaren ska använda leveranser från tredje man.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Med avseende på det <HT TYPE="ITALIC">första</HT> kravet verkar det vara klarlagt att klaganden handlar i eget namn och inte som förmedlare. Detta framgår också tydligt av beslutet om hänskjutande. Jag utgår därför från att detta är fallet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Eftersom det är oklart huruvida det räcker att det finns en enda inköpt tjänst eller om det måste finnas minst två tillhandahållanden, är det dock inte lika uppenbart att det <HT TYPE="ITALIC">andra</HT> villkoret är uppfyllt. Om det senare scenariot är riktigt, uppkommer omedelbart frågan vilken typ av leveranser det måste vara fråga om. Det är dessa frågor som jag nu ska övergå till att undersöka, varvid jag börjar med det sistnämnda scenariot: Om det är ett krav att det förekommer en mångfald av tjänster, vilken slags <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>mångfald<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/> avses i så fall?</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="6"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Kravet på en mångfald av tjänster</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Det mest aktuella uttalandet om (eller den mest aktuella upprepningen av) kravet på en mångfald av tjänster som ett kriterium för att tillämpa den särskilda mervärdesskatteordningen för resebyråer, vilket första gången nämndes i domen i målet Van Ginkel,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> gjordes i beslutet i målet Star Coaches<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Domstolens beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> (a). Det betraktelsesätt som tillämpades i beslutet i målet Star Coaches, där kravet på en mångfald av tjänster betonades, kan sägas härstamma från såväl ordalydelsen som målen med den särskilda ordningen (b). Om en sådan tolkning skulle godtas skulle skillnaden mellan huvudsakliga och underordnade tjänster, såsom den hänskjutande domstolen har gjort gällande, mycket riktigt vara relevant (c). Innebörden i kravet på en mångfald av tjänster måste dock även prövas i förhållande till en annan aspekt av domstolens praxis, nämligen att det har godtagits att det föreligger en tjänst som omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer när det är fråga om ett blandat tillhandahållande där en enda inköpt tjänst kombineras med en enda intern tjänst (d).</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Van Ginkel och Star Coaches</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>I beslutet i målet Star Coaches,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Domstolens beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> som verkar vara det mest aktuella målet rörande kravet på en mångfald av tjänster, fann domstolen att den särskilda mervärdesskatteordningen för resebyråer inte var tillämplig på en näringsidkare som (i det avseende som är relevant i förevarande mål) endast tillhandahöll inköpta transporttjänster.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Närmare bestämt framgår det att näringsidkaren tillhandahöll såväl inköpt som intern transport. Endast det förra var dock relevant för frågan rörande den särskilda ordningen för resebyråer. Domstolen tog inte upp det faktum att tjänsterna tillhandahölls till resebyråer och inte direkt till kunderna, eftersom detta föreföll vara onödigt.</P></NOTE> Detta var fallet, eftersom det krävs att de tjänster som omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer inte <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>utgör ett enda tillhandahållande<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Domstolens beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Domstolen förklarade att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>[d]et är … inte uteslutet att den som tillhandahåller tjänster i form av passagerartransporter med buss och som … anlitar mervärdesskattepliktiga transporttjänster av underleverantörer, ska omfattas av den särskilda ordning som avses i artikel 306 i mervärdesskattedirektivet<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/>. För att detta ska vara fallet krävs emellertid dessutom att dessa tjänster, förutom transporten, innefattar andra tillhandahållanden, såsom information och rådgivning avseende olika semestererbjudanden och bokning av bussresor.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Domstolens beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Domstolen stödde sin uppfattning på den tidigare domen i målet Van Ginkel.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> De faktiska omständigheterna och domstolens uttalanden var dock specifika för det aktuella målet och skiljde sig från de som var aktuella i domen i målet Van Ginkel. I den domen fann domstolen att det faktum att resebyrån endast tillhandahöll semesterlogi inte uteslöt att den särskilda ordningen för resebyråer kunde tillämpas på denna tjänst.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Efter att ha dragit denna slutsats tillade domstolen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>[d]en tjänst som [researrangören tillhandahåller] kan också omfatta mer än en tjänst när endast logi erbjuds, eftersom det även då, utöver uthyrningen av bostaden, dessutom tillhandahålls tjänster som information och rådgivning genom vilka researrangören erbjuder ett stort urval för bokningar av semester och bostäder<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), som hänvisar till dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19920226">26 februari 1992</DATE>, <NAME.CASE>Hacker</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑280/90</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:92">EU:C:1992:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) angående innebörden av en särskild grund för domstolsbehörighet i sakrättsliga frågor enligt artikel 16 i Brysselkonventionen av den <DATE ISO="19680927">27 september 1968</DATE> om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="304" PAGE.FIRST="36" DATE.PUB="1978">EGT L 304, 1978, s. 36</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>I domen i målet Van Ginkel angav domstolen således i praktiken att det räcker med logi – en tjänst. Den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>valfria extratjänsten<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/>, som utgjordes av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>information och rådgivning<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/> hade angetts teoretiskt. Det var inte klarlagt, mot bakgrund av de faktiska omständigheterna, att en sådan tjänst faktiskt tillhandahölls. Det uttrycktes som en möjlighet (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>kan<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/>) och togs inte upp i domslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Trots detta förefaller det som om domstolen, i beslutet i målet Star Coaches, tog denna ytterligare anmärkning och gjorde den till en del av regeln, genom att ange att det, för att den särskilda ordningen för resebyråer skulle vara tillämplig, krävdes att något mer än bara inköpt logi eller inköpt transport ingick i det övergripande tillhandahållandet. Enligt beslutet i målet Star Coaches verkar det därför faktiskt krävas att det finns antingen logi eller transport och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>något annat<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/>. Transport och logi måste inte tillhandahållas tillsammans, men en av tjänsterna måste avse logi eller transport, eftersom tillhandahållet, som helhet, måste avse en resa.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Detta har angetts tidigare, i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101209">9 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Minerva Kulturreisen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑31/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:762">EU:C:2010:762</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). I den domen fann domstolen att den särskilda ordningen för resebyråer inte var tillämplig på en näringsidkare vars tjänst endast bestod i att sälja operabiljetter.</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Ordalydelsen i och målen för den särskilda ordningen för resebyråer</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Även om (det kan påstås att) domstolen har tillämpat ett strängare betraktelsesätt i målet Star Coaches, verkar det återspegla ordalydelsen i artikel 306 i mervärdesskattedirektivet på ett bättre sätt. Bestämmelsen hänvisar till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>andra beskattningsbara personers leveranser och tjänster<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> som en resebyrå använder. Principen om en mångfald av tjänster från tredje part framträder också i artikel 307 i mervärdesskattedirektivet, som skapar en rättslig fiktion som innebär att transaktioner som genomförs av resebyrån i samband med en resa ska betraktas som ett enda tillhandahållande av tjänster.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Detta krav på mångfald återkommer i flera rättsakter. Det framgår inte helt tydligt av förarbetena till det sjätte direktivet (genom vilket den särskilda ordningen för resebyråer först infördes) varför den särskilda ordningen infördes.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Rapport utarbetad för kommissionen, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/><HT TYPE="ITALIC">Study on the review of the VAT Special Scheme for travel agents and options for reform</HT><QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/>, slutlig rapport TAXUD/2016/AO-05, december 2017 (tillgänglig på Europeiska kommissionens webbplats), s. 26, punkt 3.2.</P></NOTE> I ett förslag från 2002, där kommissionen lade fram ett förslag till tillägg som senare inte antogs, angav dock kommissionen att den särskilda ordningen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>utformades mot bakgrund av branschens särart<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> och att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/>de tjänster som resebyråer och researrangörer tillhandahåller oftast består av ett paket av tjänster, i synnerhet transport och inkvartering, … Om de normala reglerna om plats[en] för beskattning, beskattningsunderlag och avdrag för ingående mervärdesskatt tillämpades skulle det, eftersom tjänsterna och de platser där dessa tillhandahålls utgör ett komplicerat sammanhang, skapa sådana praktiska svårigheter för företag av detta slag att deras verksamhet skulle hämmas<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Förslag till rådets direktiv av den <DATE ISO="20020208">8 februari 2002</DATE> om ändring av direktiv 77/388/EEG när det gäller de särskilda reglerna för resebyråer, KOM(2002) 64 slutlig (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="126E" PAGE.FIRST="390" DATE.PUB="2002">EGT C 126E, 2002, s. 390</REF.DOC.OJ>). Förslaget drogs sedermera tillbaka. Se Tillbakadragande av obsoleta kommissionsförslag (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="153" PAGE.FIRST="3" DATE.PUB="2014">EUT C 153, 2014, s. 3</REF.DOC.OJ>). Se även rådets interinstitutionella ärende 2002/0041 (CNS) om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>Mervärdesskatt – Särskild ordning för resebyråer<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> (17567/09).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Målen med den särskilda ordningen antyder således att den förenkling som eftersträvades främst var ägnad att avse såväl <HT TYPE="ITALIC">materiell</HT> samt <HT TYPE="ITALIC">geografisk</HT> mångfald av tjänster inom ramen för ett enda tillhandahållande, i flera olika medlemsstater.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>För mer information, se mitt förslag till avgörande i målet Skarpa (C‑422/17, EU:2018:667, punkterna 30–33).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>På en principiell nivå upprepar domstolen tanken på geografisk och materiell mångfald i varje mål som rör den särskilda ordningen för resebyråer. Således har domstolen slagit fast att de tjänster som tillhandahålls av resebyråer och researrangörer vanligen består av en mängd tjänster, särskilt i fråga om transport och logi. Den har angett att en tillämpning av allmänna bestämmelser avseende platsen för beskattning, beskattningsunderlaget och avdrag för ingående mervärdesskatt skulle medföra praktiska svårigheter, på grund av tjänsternas mångfald och platsen för deras tillhandahållande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0014">14</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030619">19 juni 2003</DATE>, <NAME.CASE>First Choice Holidays</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑149/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:358">EU:C:2003:358</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101209">9 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Minerva Kulturreisen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑31/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:762">EU:C:2010:762</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0017">17</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), domstolens beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121025">25 oktober 2012</DATE>, <NAME.CASE>Kozak</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑557/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:672">EU:C:2012:672</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130926">26 september 2013</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Spanien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑189/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:587">EU:C:2013:587</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), samt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140116">16 januari 2014</DATE>, <NAME.CASE>Ibero Tours</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑300/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:8">EU:C:2014:8</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se, för ett liknande mål, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180208">8 februari 2018</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑380/16</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:76">EU:C:2018:76</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>och punkt 48).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Det ska dock medges att det utöver dessa allmänna överväganden inte är lätt att exakt utläsa vilka kriterier som ska tillämpas, särskilt mot bakgrund av skillnaderna mellan domen i målet Van Ginkel och beslutet i målet Star Coaches. Räcker det med en tjänst? Vilken tjänst? Om det krävs en (materiell) mångfald av tjänster, vilken kombination av tjänster skulle då uppfylla kraven? Bara logi och transport? Eller logi och något annat? Eller transport och något annat? Såsom den tyska regeringen mycket riktigt angav vid förhandlingen verkar en eventuell analogi med direktiv (EU) 2015/2302 om paketresor,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den <DATE ISO="20151125">25 november 2015</DATE> om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="326" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2015">EUT L 326, 2015, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> som eventuellt hade kunnat ge viss ledning i fråga om definitionerna,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>I artikel 3.2 i direktiv 2015/2302 om paketresor definieras <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>paketresa<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/> som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/>en kombination av minst två olika typer av resetjänster avsedda för samma resa eller semester<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/>. Med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0042" REF.END="QE0042"/>resetjänst<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/> avses, enligt definitionen i artikel 3.1, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0043" REF.END="QE0043"/>a) passagerartransport, b) inkvartering som inte utgör en integrerad del av passagerartransport och som inte är för bostadsändamål, c) uthyrning av bilar …, d) alla andra turisttjänster som inte utgör en integrerad del av en resetjänst i den mening som avses i leden a, b eller c<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>.</P></NOTE> redan ha uteslutits av domstolen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990211">11 februari 1999</DATE>, <NAME.CASE>AFS Intercultural Programs Finland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑237/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:69">EU:C:1999:69</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051013">13 oktober 2005</DATE>, <NAME.CASE>ISt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑200/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:608">EU:C:2005:608</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>ISt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑200/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:394">EU:C:2005:394</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">c)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Huvudsakliga och underordnade tjänster</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Om kravet på en mångfald av tjänster skulle anses vara ett nödvändigt villkor för att tillämpa den särskilda ordningen för resebyråer är det riktigt att skillnaden mellan huvudsakliga och underordnade tjänster, såsom har anförts av den hänskjutande domstolen, får betydelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Inom ramen för den första tolkningsfrågan har den hänskjutande domstolen erinrat om den åtskillnad som gjordes mellan hudsakliga och underordnade tjänster i domen i målet Ludwig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070621">21 juni 2007</DATE>, <NAME.CASE>Ludwig</NAME.CASE>, (<NO.CASE>C‑453/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:369">EU:C:2007:369</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I det målet prövades frågan huruvida en tjänst som tillhandahölls av en finansiell rådgivare och bestod av <HT TYPE="ITALIC">såväl</HT> förhandlingar av kreditavtal <HT TYPE="ITALIC">som</HT> rådgivning skulle betraktas som ett enda tillhandahållande av förhandlingar om krediter och därmed undantas från skatteplikt enligt artikel 13 B d punkt 1 i sjätte direktivet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Domstolen fann att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0044" REF.END="QE0044"/>varje tillhandahållande av en tjänst i regel skall anses som fristående och självständigt, [och] att tillhandahållandet, som ur ett ekonomiskt perspektiv utgörs av en enda tjänst, inte får delas upp på fiktiv väg så att mervärdesskattesystemets funktion försämras. Det är därför viktigt att söka finna de delar som är kännetecknande för transaktionen i fråga för att avgöra om en skattskyldig person tillhandahåller den genomsnittliga konsumenten flera huvudsakliga fristående tjänster eller en enda tjänst<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070621">21 juni 2007</DATE>, <NAME.CASE>Ludwig</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑453/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:369">EU:C:2007:369</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0017">17</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Domstolen hänvisade till artikel 2.1 i sjätte direktivet som anger att mervärdesskatt ska betalas för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som sker mot vederlag inom landets territorium av en skattskyldig person i dennes egenskap av sådan. Denna bestämmelse återspeglas nu (med avseende på tillhandahållande av tjänster) i artikel 2.1 c i mervärdesskattedirektivet.</P></NOTE> Domstolen angav vidare att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0045" REF.END="QE0045"/>[d]et är i detta avseende fråga om ett enda<?PAGE NO="9"?> tillhandahållande, bland annat i det fall där en eller flera delar skall anses utgöra det <HT TYPE="ITALIC">huvudsakliga</HT> tillhandahållandet, medan en eller flera [andra] delar skall anses som ett eller flera <HT TYPE="ITALIC">underordnade</HT> tillhandahållanden som skattemässigt skall behandlas på samma sätt som det huvudsakliga tillhandahållandet. Ett tillhandahållande skall anses som underordnat ett huvudsakligt tillhandahållande när kunderna inte efterfrågar detta i sig, utan då tillhandahållandet endast är ett medel att på bästa sätt åtnjuta den egentliga tjänsten från tillhandahållaren<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070621">21 juni 2007</DATE>, <NAME.CASE>Ludwig</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑453/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:369">EU:C:2007:369</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Även om domen i målet Ludwig avsåg finansiella tjänster ska det erinras om att domstolen redan hade övervägt skillnaden mellan huvudsakliga och underordnade tjänster just inom ramen för den särskilda ordningen för resebyråer. Domen i målet Madgett och Baldwin,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> rörde två hotellägare som erbjöd paketresor till sina kunder inom ramen för sin hotellverksamhet i England. I paketresorna ingick logi, busstransport från ett antal uppsamlingsplatser och en dagsutflykt med buss under hotellvistelsen. För transporttjänsterna anlitades utomstående leverantörer. Övriga tjänster tillhandahölls internt. Frågan uppkom huruvida paketresor av detta slag omfattades av den särskilda ordningen för resebyråer. Domstolen fann att detta var fallet, eftersom den inköpta tjänsten inte bara kunde anses vara en <HT TYPE="ITALIC">underordnad tjänst</HT> till den huvudsakliga tjänsten. Om detta hade varit fallet skulle tillhandahållandet som helhet ha ansetts falla utanför den särskilda ordningen för resebyråer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Med avseende på den särskilda ordningen för resebyråer använde domstolen också begreppet <HT TYPE="ITALIC">underordnade</HT> tjänster i domen i målet ISt, som följde på domen i målet Ludwig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051013">13 oktober 2005</DATE>, <NAME.CASE>ISt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑200/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:608">EU:C:2005:608</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Målet ISt rörde en näringsidkare som erbjöd studieprogram kallade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0046" REF.END="QE0046"/>High School<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/> respektive <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0047" REF.END="QE0047"/>College<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/>, vilka innefattade språkkurser utomlands. Domstolen prövade huruvida de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0048" REF.END="QE0048"/>resetjänster<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/> som ISt köpte in från tredje part utgjorde rena underordnade tjänster i förhållande till de interna tjänster som erbjöds.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Paketresan bestod av en flygbiljett, tur och retur, från Tyskland till Förenta staterna, logi hos en värdfamilj, kost, försäkring, undervisning vid en amerikansk <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0049" REF.END="QE0049"/>High School<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/> eller liknande institution och undervisningsmaterial.</P></NOTE> Domstolen fann att detta inte var fallet. Genomförandet av de inköpta tjänsterna hade en betydande inverkan på det tillämpade paketpriset, såsom tjänster avseende transport till värdlandet och/eller avseende vistelsen i detta. De inköpta tjänsterna utgjorde därför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0050" REF.END="QE0050"/>inte endast en marginell del av priset i förhållande till det belopp som hänför sig till … tjänst[en] avseende språkundervisning och språkinlärning<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051013">13 oktober 2005</DATE>, <NAME.CASE>ISt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑200/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:608">EU:C:2005:608</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Skillnaden mellan huvudsakliga och underordnade tjänster är således långt ifrån ovanlig inom området för den särskilda ordningen för resebyråer. Den har använts för att fastställa huruvida en inköpt tjänst (tillsammans med en intern tjänst) omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer eller inte. Det följer av domarna i målen Madgett och Baldwin samt ISt att när den inköpta tjänsten utgör en mindre del av paketresan som kunderna inte efterfrågar i sig, ska denna tjänst, i skattehänseende, behandlas på samma sätt som den huvudsakliga interna tjänsten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Trots det ovanstående kvarstår emellertid frågan huruvida skillnaden mellan huvudsakliga och underordnade tjänster endast har betydelse som en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0051" REF.END="QE0051"/>extern kvalificerande faktor<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/> för vad som utgör den tjänst som resebyrån erbjuder vid en blandning av interna och inköpta tjänster. Eller kan den också ha betydelse som en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0052" REF.END="QE0052"/>intern kvalificerande faktor<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/> för beståndsdelarna i en leverans, när denna består av något som påstås vara två inköpta tjänster?</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Såvitt jag känner till har domstolen aldrig prövat en sådan situation. Om det skulle visa sig att det krävs en (materiell) mångfald av tjänster är det svårt att se varför ett sådant <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0053" REF.END="QE0053"/>internt kriterium<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/> inte skulle tillämpas om det fastställs att en av de inköpta tjänsterna faktiskt är en underordnad tjänst som inte har någon märkbar påverkan på priset för tillhandahållandet som helhet utan endast utgör ett medel för kunden att på bästa sätt åtnjuta den huvudsakliga tjänsten. Jag ser ingen anledning att kategoriskt föreskriva att en konstgjord uppdelning av vad som utgör ett enda tillhandahållande i verkligheten inte skulle kunna förekomma på området för den särskilda ordningen för resebyråer.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Se, även, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130620">20 juni 2013</DATE>, <NAME.CASE>Newey</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑653/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:409">EU:C:2013:409</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) som, bland annat, handlade om begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0054" REF.END="QE0054"/>tillhandahållande av tjänster<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/> och behovet att, under vissa förhållanden, se bortom avtalsvillkoren och beakta transaktionernas ekonomiska och affärsmässiga verklighet för att fastställa hur en transaktion ska klassificeras och om det föreligger ett helt konstlat upplägg och förfarandemissbruk.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Om man skulle tillämpa denna logik på förevarande mål skulle det vara rimligt att ange att städning (av en semesterbostad) utgör en underordnad tjänst som typiskt sett tillhandahålls tillsammans med (tillfällig) logi. Tvättservice och leverans av frukostbröd kanske inte alltid tillhandahålls automatiskt, men skulle knappast i sig utgöra målet för resan. I detta avseende är de inte nödvändiga för att den resande ska kunna uppskatta login. Visst kan det finnas undantagsfall där en sådan ordinär eller vanlig uppfattning inte skulle vara tillämplig och dessa normalt underordnade tjänster skulle ha en annan roll och betydelse. Ett exempel skulle kunna vara en fantastisk frukost i det vackra området i österrikiska Tyrol, som är anpassat för romantiska själar eller andra typer av gastronomiska vistelser. Ett annat exempel är inkvartering i ett medeltida slott med ett särskilt erbjudande om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0055" REF.END="QE0055"/>tvätta dina egna kläder<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/> i historiska tvättrum med traditionella kläder som ger en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0056" REF.END="QE0056"/>äkta känsla för hur man tvättade på 1400-talet<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/>. I båda dessa scenarier är det sannolikt att en sådan tjänst inte bara skulle ses som underordnad den huvudsakliga inkvarteringstjänsten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>I förevarande mål verkar det dock vara så att det som tillhandahölls lokalt till klagandens kunder var en huvudsaklig tjänst, nämligen logi. Den städning, tvättservice och leverans av frukostbröd som erbjöds var förvisso bara underordnade tjänster som kunden inte efterfrågade i sig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Det har också sagts att klaganden tillhandahöll <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0057" REF.END="QE0057"/>information och rådgivning<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/> till kunderna (genom att publicera information på sin webbplats). Vid förhandlingen hade parterna dock olika meningar om vikten av denna omständighet, nämligen huruvida tillhandahållandet av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0058" REF.END="QE0058"/>information och rådgivning<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/> var nödvändigt för att tillhandahållandet som helhet skulle anses falla inom den särskilda ordningen för resebyråer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Även om information och rådgivning skulle anses relevant för detta avgörande (vilket jag inte anser är fallet<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Jag kommer att förklara min uppfattning närmare senare. Se nedan, punkterna 55–56 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE>) är det troligt att de skulle tillhandahållas internt. Därmed har jag kommit fram till den sista frågan som uppkommer om det skulle krävas en mångfald av tjänster: I ett flertal fall där domstolen prövade huruvida den särskilda ordningen för resebyråer skulle tillämpas inom ramen för ett blandat tillhandahållande var endast <HT TYPE="ITALIC">en</HT> av dessa beståndsdelar en inköpt tjänst, medan den andra var en intern tjänst.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Detta var fallet i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (intern logi med inköpt transport), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051006">6 oktober 2005</DATE>, <NAME.CASE>MyTravel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑291/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:591">EU:C:2005:591</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (inköpt logi och intern transport) samt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121025">25 oktober 2012</DATE>, <NAME.CASE>Kozak</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑557/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:672">EU:C:2012:672</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (inköpt logi och intern transport). I domen i målet Minerva ansågs inte den särskilda ordningen för resebyråer vara tillämplig, eftersom det endast förekom ett tillhandahållande som inte hade samband med resor, nämligen försäljning av operabiljetter (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101209">9 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Minerva Kulturreisen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑31/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:762">EU:C:2010:762</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>)). Domstolen ansåg inte heller att ordningen kunde tillämpas i beslutet av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (där endast transport tillhandahölls).</P></NOTE> Jag ska nu övergå till att diskutera dessa <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0059" REF.END="QE0059"/>blandade situationer<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="11"?><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">d)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Blandade tillhandahållanden</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Det är inom ramen för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0060" REF.END="QE0060"/>blandade<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/> tillhandahållanden som domstolen flera gånger har krävt att näringsidkaren ska skilja mellan inköpta och interna tjänster,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Utom om den inköpta tjänsten endast var underordnad den interna tjänsten såsom har angetts i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051013">13 oktober 2005</DATE>, <NAME.CASE>ISt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑200/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:608">EU:C:2005:608</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och har fastställt att endast den inköpta delen kan falla inom vinstmarginalsystemet enligt artikel 306 i mervärdesskattedirektivet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Domstolen uppställde detta kriterium första gången i domen i det ovan diskuterade målet Madgett och Baldwin,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Ovan punkt 39. I samma dom gav domstolen också vägledning i fråga om den beräkningsmetod som skulle användas i detta sammanhang.</P></NOTE> och upprepade det senare i domarna i målen Kozak och MyTravel. Domen i målet Kozak handlade om en resebyrå som sålde allt-i-ett-paketresor, bestående av logi och måltider, för vilka Maria Kozak använde tjänster från andra leverantörer och egen transport. Domstolen godtog inte den nationella skattemyndighetens påstående att den interna transporttjänsten var en absolut nödvändig del i den sammanlagda turisttjänst som resebyrån tillhandahöll och tillsammans med en inköpt tjänst utgjorde <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0061" REF.END="QE0061"/>ett enda tillhandahållande<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/> i den mening som avses i artiklarna 307 och 308 i mervärdesskattedirektivet (och därför skulle behandlas på samma sätt i skattehänseende). Domstolen erinrade om att endast den inköpta tjänsten kunde omfattas av artikel 306 i mervärdesskattedirektivet och fann att den interna delen av tjänsten inte kan omfattas av denna bestämmelse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121025">25 oktober 2012</DATE>, <NAME.CASE>Kozak</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑557/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:672">EU:C:2012:672</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> På liknande sätt handlade domen i målet MyTravel om en näringsidkare som sålde paketresor som utgjorde en kombination av inköpt logi och intern transport. Domstolen fastställde en metod för att göra en fördelning mellan interna och inköpta tjänster i skattehänseende.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051006">6 oktober 2005</DATE>, <NAME.CASE>MyTravel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑291/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:591">EU:C:2005:591</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Dessa mål antyder att domstolen faktiskt inte har uppställt ett krav på att det ska finnas en <HT TYPE="ITALIC">mångfald av inköpta tjänster</HT> för att tillämpa den särskilda ordningen. Det framgår heller inte av dessa mål att den omständigheten att en inköpt tjänst blandades med en intern tjänst innebar att ett sådant krav var uppfyllt. Denna sistnämnda tolkning förefaller problematisk, eftersom domstolen uppenbart fann att den särskilda ordningen för resebyråer inte kunde tillämpas på den interna tjänsten. En sådan tolkning skulle också strida mot principen i artikel 307 i mervärdesskattedirektivet, som innebär att resebyråns tillhandahållande utgör en enda tjänst.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Om man skulle godta att en blandning mellan interna och inköpta tjänster <HT TYPE="ITALIC">som helhet</HT> uppfyller kravet på en mångfald av tjänster, medan den interna delen måste <HT TYPE="ITALIC">hållas avskild</HT> i mervärdesskattehänseende, skulle detta, med andra ord, i praktiken innebära att det, för att fastställa kriterierna för att kunna tillämpa den särskilda ordningen för resebyråer, skulle vara nödvändigt att använda en form av definition (intern tjänst) som emellertid i slutänden aldrig skulle kunna falla inom denna särskilda ordning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>I detta läge går det inte att bortse från att om man följer domstolens senaste uttalande i beslutet i målet Star Coaches fullt ut, som innebär att det måste fastställas att det förekommit en mångfald av tjänster, skulle detta minst sagt medföra svårigheter när det gäller att avgöra vad som utgör en tjänst som tillhandahålls av en resebyrå som omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer (med undantag för den relativt tydliga situationen med en resebyrå som kombinerar inköpt logi med inköpt transport). Vidare skulle det vara nödvändigt att klargöra kriterierna för sammansättningen av den eller de relevanta tjänsterna (logi och resa, logi eller resa och något annat) samt det exakta förhållandet mellan dem (huvudsakliga och underordnade tjänster) och den exakta <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0062" REF.END="QE0062"/>blandningen<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/> vad avser ett inköpt eller internt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0063" REF.END="QE0063"/>ursprung<QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/> som hittills endast har beskrivits i form av alternativ.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="12"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Räcker det (ändå) med en inköpt tjänst?</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Det finns emellertid ett annat synsätt som i huvudsak skulle innebära ett dubbelt domstolsuttalande med både ett klarläggande och en uppdatering. För det första skulle det behöva fastställas att den huvudsakliga slutsatsen i domen i målet Van Ginkel<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> inte har och inte bör ha ifrågasatts genom beslutet i målet Star Coaches.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Domstolens beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Den princip som uppställdes i domen i målet Van Ginkel gäller således fortfarande. Det räcker med ett tillhandahållande av en inköpt tjänst för att en näringsidkare ska omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer. För det andra, om det skulle vara tillräckligt med en inköpt tjänst som består av antingen logi eller resa, bör det dessutom kanske också klargöras att den hypotetiska anmärkning som domstolen gjorde i förbigående i domen i målet Van Ginkel, angående information och rådgivning som resebyråer lämnar, inte är ett villkor, framför allt inte om det beaktas hur 2018 års resemarknad ser ut i verkligheten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Efter att ha dragit denna slutsats tillade domstolen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0064" REF.END="QE0064"/>[d]en tjänst som [researrangören tillhandahåller] kan också omfatta mer än en tjänst när endast logi erbjuds, eftersom det även då, utöver uthyrningen av bostaden, dessutom tillhandahålls tjänster som information och rådgivning genom vilka researrangören erbjuder ett stort urval för bokningar av semester och bostäder<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/>. Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921112">12 november 1992</DATE>, <NAME.CASE>Van Ginkel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑163/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:435">EU:C:1992:435</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), som hänvisar till dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19920226">26 februari 1992</DATE>, <NAME.CASE>Hacker</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑280/90</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:92">EU:C:1992:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) som dock avsåg innebörden av en särskild grund för domstolsbehörighet avseende sakrättsliga frågor i enlighet med artikel 16 i Brysselkonventionen.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Vad först avser omfattningen av det klarläggande som krävs, avseende den faktiska utgången, ligger ett sådant synsätt i linje med tidigare rättspraxis. Domarna i målen Madgett och Baldwin, Kozak och MyTravel förefaller bekräfta tanken att det räcker med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0065" REF.END="QE0065"/>en inköpt<QUOT.END REF.START="QS0065" CODE="201D" ID="QE0065"/> tjänst så länge den rör en resa, såsom anges i domen i målet Minerva.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Även i detta avseende förefaller det enda avgörande som motsäger denna praxis vara beslutet i målet Star Coaches, där domstolen angav att minst två beståndsdelar måste tillhandahållas.</P></NOTE> Detta innebär att den särskilda ordningen för resebyråer är tillämplig på en tjänst som består i ett tillhandahållande av en inköpt tjänst, förutsatt att <HT TYPE="ITALIC">den inköpta tjänsten utgör logi eller transport</HT>. I en sådan situation är det irrelevant huruvida andra tjänster (inköpta eller interna) också tillhandahålls. Om detta faktiskt är fallet så innebär det dessutom att skillnaden mellan huvudsakliga och underordnade tjänster också är irrelevant.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Vad sedan avser särskilt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0066" REF.END="QE0066"/>information och rådgivning<QUOT.END REF.START="QS0066" CODE="201D" ID="QE0066"/> som en särskild tjänst, har jag redan påpekat att en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0067" REF.END="QE0067"/>tjänst<QUOT.END REF.START="QS0067" CODE="201D" ID="QE0067"/> sannolikt skulle vara intern. Om tillämpligheten av principen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0068" REF.END="QE0068"/>en enda inköpt tjänst<QUOT.END REF.START="QS0068" CODE="201D" ID="QE0068"/> skulle göras avhängig av att en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0069" REF.END="QE0069"/>tjänst<QUOT.END REF.START="QS0069" CODE="201D" ID="QE0069"/> tillhandahålls blir det således också nödvändigt att särskilja denna interna del av paketet för att kunna tillämpa den normala skattesatsen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Såsom krävdes av domstolen i ovan behandlade praxis, se punkterna 48–51 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Det är inte helt klart för mig hur sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0070" REF.END="QE0070"/>information och rådgivning<QUOT.END REF.START="QS0070" CODE="201D" ID="QE0070"/> skulle värderas (om den ska värderas utifrån de faktiska kostnaderna eller utifrån marknadsvärdet).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20051006">6 oktober 2005</DATE>, <NAME.CASE>MyTravel</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑291/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:591">EU:C:2005:591</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Framför allt har jag svårt att se hur förekomsten av (eller bristen på) sådan hypotetisk rådgivning, oavsett slag, numera skulle ha betydelse. Förhållandena var helt annorlunda år 1992 när målet Van Ginkel avgjordes. Med viss saknad måste jag medge att det är riktigt att det på den tiden kanske var nödvändigt att faktiskt besöka en resebyrå för att välja och boka semester med en resebyrå, att stå i kö en liten stund, åtminstone om det var nära inpå semestertiden, hämta en katalog, titta igenom den, diskutera olika resealternativ med resebyrån och fråga om andra uppgifter och slutligen kanske behöva besöka resebyrån igen (för att betala handpenning, fylla i nödvändiga blanketter, hämta flygbiljetterna och/eller resekuponger och så vidare) och sedan till slut resa iväg. Under alla dessa stadier var resebyråns inblandning eller rådgivning absolut nödvändig. Numera kan allt detta uppnås med bara några klick på en smarttelefon.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Om domstolen, sammanfattningsvis, skulle anse att principen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0071" REF.END="QE0071"/>det räcker med en inköpt tjänst<QUOT.END REF.START="QS0071" CODE="201D" ID="QE0071"/> ska tillämpas anser jag att frågan huruvida den särskilda ordningen för resebyråer är tillämplig endast beror på om inköpt logi <HT TYPE="ITALIC">eller</HT> inköpt transport tillhandahålls, utan några ytterligare villkor i fråga om vad en näringsidkare hypotetiskt kan erbjuda utöver detta i form av rådgivning. Om tjänsten <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0072" REF.END="QE0072"/>information och rådgivning<QUOT.END REF.START="QS0072" CODE="201D" ID="QE0072"/> var en hypotes (som aldrig fastställts eller bevisats) år 1992, är en sådan hypotes helt enkelt inte realistisk år 2018.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">4.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Det föreslagna fastställandet av principen om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0073" REF.END="QE0073"/>en enda inköpt tjänst<QUOT.END REF.START="QS0073" CODE="201D" ID="QE0073"/></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Det finns bra argument, vilka vilar på såväl ordalydelsen som en systematisk analys, som stöder tanken att ett krav på en mångfald av tjänster måste vara uppfyllt för att tillämpa den särskilda ordningen för resebyråer enligt artikel 306 i mervärdesskattedirektivet. Detta innebär att resebyrån måste tillhandahålla minst två inköpta tjänster.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Vad gäller ordalydelsen är det denna tolkning som bäst återspeglar ordalydelsen i den särskilda ordningen för resebyråer.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Ovan, punkterna 6–8 i detta förslag till avgörande. Artikel 306 hänvisar uttryckligen till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0074" REF.END="QE0074"/>leveranser och tjänster<QUOT.END REF.START="QS0074" CODE="201D" ID="QE0074"/> i plural.</P></NOTE> Den återspeglar också de särskilda mål som eftersträvas med denna särskilda ordning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Se, ovan, punkterna 31–35 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Vidare utgör den särskilda ordningen ett undantag från huvudregeln och domstolen har vid upprepade tillfällen angett att den endast ska <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0075" REF.END="QE0075"/>tillämpas i den mån det är nödvändigt för att uppnå det avsedda syftet<QUOT.END REF.START="QS0075" CODE="201D" ID="QE0075"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 and C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0005">5</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030619">19 juni 2003</DATE>, <NAME.CASE>First Choice Holidays</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑149/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:358">EU:C:2003:358</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101209">9 december 2010</DATE>, <NAME.CASE>Minerva Kulturreisen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑31/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:762">EU:C:2010:762</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121025">25 oktober 2012</DATE>, <NAME.CASE>Kozak</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑557/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:672">EU:C:2012:672</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Det ligger därför mycket sanning i det att den förenkling som eftersträvas med den särskilda ordningen inte nödvändigtvis skulle uppfyllas fullt ut i en situation där en näringsidkare endast tillhandahåller en enda inköpt tjänst.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Det finns emellertid också starka argument för varför det bör räcka med en inköpt tjänst för att ett tillhandahållande ska omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer, förutsatt att denna tjänst avser antingen logi eller transport och, självfallet, förutsatt att resebyrån handlar i eget namn och inte bara som förmedlare.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Ovan, punkterna 21–23.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Om vi först tittar på praxis, med undantag för beslutet i målet Star Coaches,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>Star Coaches</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑220/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:120">EU:C:2012:120</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> har domstolen faktiskt aldrig tolkat eller tillämpat den särskilda ordningen så, att den endast gäller tillhandahållanden som består i minst två inköpta tjänster. Tvärtom har domstolen snarare varit relativt generös och tolkat ordningen extensivt. Det är riktigt inte bara i fråga om <HT TYPE="ITALIC">materiell</HT> mångfald (av tjänster) utan även i fråga om <HT TYPE="ITALIC">geografisk</HT> mångfald. I detta avseende har domstolen funnit att geografisk mångfald (det vill säga att resebyrån köper in tjänster i olika medlemsstater) inte är ett oeftergivligt krav för att den särskilda ordningen ska gälla och att denna ordning också är tillämplig på tjänster som tillhandahålls i en enda medlemsstat.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19981022">22 oktober 1998</DATE>, <NAME.CASE>Madgett och Baldwin</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑308/96 och C‑94/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:496">EU:C:1998:496</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det sistnämnda uttalandet gjordes trots att domstolen i grund och botten hade godtagit att geografisk mångfald var det huvudsakliga syftet med ordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av den mångfald av tjänster som förekommer i resebranschen skulle ett krav på att det ska finnas minst två inköpta tjänster för att tillämpa den särskilda ordningen också med största sannolikhet innebära att näringsidkare som har utvecklat en reseverksamhet med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0076" REF.END="QE0076"/>blandade<QUOT.END REF.START="QS0076" CODE="201D" ID="QE0076"/> tjänster (inköpta och interna) inte skulle omfattas av ordningens tillämpningsområde. Vidare skulle<?PAGE NO="14"?> definitionen av vad som omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer riskera att bli alltför snäv, särskilt om den är kopplad till frågan huruvida logiken kring huvudsakliga/underordnade tjänster ska tillämpas på bedömningen, vilket egentligen inte kan uteslutas om det skulle anses finnas ett krav på mångfald.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Motargumentet mot detta andra argument är risken för att alltför många situationer inkluderas. Vid en restriktiv tolkning skulle ett antal tjänster som tillhandahålls av enheter som vid en normal tolkning av begreppet utgör <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0077" REF.END="QE0077"/>resebyråer<QUOT.END REF.START="QS0077" CODE="201D" ID="QE0077"/> löpa risk att uteslutas. På motsvarande sätt skulle en extensiv definition kunna innebära att alltför många situationer omfattas. Näringsidkare som endast tillhandahåller en resetjänst (såsom klaganden) skulle omfattas av den särskilda ordningen, vilket inte skulle vara fallet enligt beslutet i målet Star Coaches.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Detta kan eventuellt vara riktigt. I en sådan komplicerad rättssituation förefaller det dock lämpligt att fastställa och klarlägga den lösning som redan har tillämpats under flera årtionden, samtidigt som det naturligtvis är upp till lagstiftaren att välja en annan ordning, om detta skulle vara önskvärt. Summa summarum är det kanske rimligt att erkänna att verkligheten, trots det angivna målet att uppnå en förenkling, ligger relativt långt ifrån ett genomförande av detta mål, särskilt vad avser den särskilda ordningen för resebyråer. Denna särskilda ordning har kommit att bli en av de mest komplicerade på mervärdesskatteområdet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Se rapport utarbetad för kommissionen, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0078" REF.END="QE0078"/><HT TYPE="ITALIC">Study on the review of the VAT Special Scheme for travel agents and options for reform</HT><QUOT.END REF.START="QS0078" CODE="201D" ID="QE0078"/>, slutlig rapport TAXUD/2016/AO-05, december 2017 (tillgänglig på Europeiska kommissionens webbplats), s. 11.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av ovanstående är det min slutsats avseende den första tolkningsfrågan att artikel 306 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas så, att den särskilda ordningen för resebyråer ska tillämpas på ett tillhandahållande av tjänster som består i ett tillhandahållande av en inköpt tjänst, förutsatt att den inköpta tjänsten avser logi eller transport.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den andra frågan: Samtidig tillämpning av vinstmarginalsystemet och en reducerad mervärdesskattesats</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt den andra tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida en reducerad mervärdesskattesats i enlighet med artikel 98, jämförd med bilaga III, i mervärdesskattedirektivet kan tillämpas på den tjänst som klaganden tillhandahåller, om den anses falla under den särskilda ordningen för resebyråer. Frågan ställdes särskilt med avseende på den del av klagandens tjänst som avser logi.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Klaganden har gjort gällande att frågan ska besvaras jakande. Den tyska och den nederländska regeringen samt kommissionen har anfört motsatsen. De har gjort gällande att det inte är möjligt att tillämpa en reducerad skattesats på den berörda tjänsten, eftersom den resetjänsten inte är upptagen bland de tjänster som ingår i förteckningen i bilaga III till mervärdesskattedirektivet och att det skulle strida mot tanken om den särskilda ordningen som en förenkling, om en reducerad skattesats skulle tillämpas. Den tyska regeringen har också, mot bakgrund av fast rättspraxis,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170309">9 mars 2017</DATE>, <NAME.CASE>Oxycure Belgium</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑573/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:189">EU:C:2017:189</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> anmärkt att möjligheten att tillämpa reducerade skattesatser måste tolkas restriktivt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Jag delar sistnämnda uppfattning. När det väl har fastställts att tjänsten i fråga utgör en resetjänst kan en reducerad skattesats inte tillämpas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Såsom jag angav i föregående avsnitt, utgör en tjänst som tillhandahålls av en resebyrå en enda tjänst i enlighet med artikel 307 i mervärdesskattedirektivet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Se ovan, punkt 50. Se även dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921027">27 oktober 1992</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE>, (<NO.CASE>C‑74/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:409">EU:C:1992:409</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Den logiska följden av denna rättsliga fiktion är att en sådan tjänst skiljer sig från sina respektive beståndsdelar.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="15"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Om man godtar att den särskilda ordningen för resebyråer ska tillämpas på en inköpt tjänst som rör en resa (logi eller transport) gör tillhandahållandet av denna tjänst att det omfattas av artikel 306 i mervärdesskattedirektivet, vilket innebär att det utgör en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0079" REF.END="QE0079"/>resetjänst<QUOT.END REF.START="QS0079" CODE="201D" ID="QE0079"/>. Detta innebär således att när denna princip har tillämpats för att fastställa att en viss tjänst utgör en resetjänst, kan man inte sedan frångå denna klassificering i syfte att tillämpa en viss skattesats, men behålla den i syfte att fastställa beskattningsunderlaget.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Rent systematiskt ingår resetjänster inte i bilaga III i mervärdesskattedirektivet (som artikel 98 i direktivet hänvisar till), som räknar upp de tjänster som omfattas av reducerade skattesatser och i punkt 12 anger <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0080" REF.END="QE0080"/>[l]ogi som tillhandahålls av hotell och liknande anläggningar, inbegripet tillhandahållandet av semesterlogi och uthyrning av campingplatser och platser för husvagnsparkering<QUOT.END REF.START="QS0080" CODE="201D" ID="QE0080"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Såsom den hänskjutande domstolen har noterat skulle det således vara oförenligt med bilaga III i mervärdesskattedirektivet och det mål om förenkling som eftersträvas med den särskilda ordningen för resebyråer att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på resebyråer i fråga om tillhandahållandet av logi.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har emellertid vidare anmärkt att omständigheten att det inte är möjligt att tillämpa en reducerad skattesats på den del av den berörda tjänsten som avser logi kan leda till olikbehandling.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Jag håller med om att ett tillhandahållande som består i tillhandahållande av logi, på grund av principen om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0081" REF.END="QE0081"/>endast en inköpt tjänst<QUOT.END REF.START="QS0081" CODE="201D" ID="QE0081"/>, skulle kunna behandlas på olika sätt i skattehänseende beroende på hur tjänsten tillhandahålls (om den tillhandahålls av en resebyrå som omfattas av den särskilda ordningen eller inte).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Det finns dock tydliga gränser för ett sådant argument, särskilt inom ramen för mervärdesskatt och särskilda ordningar. Om man ville uppnå perfekt jämlikhet och neutralitet i alla avseenden skulle man knappast ha infört särskilda ordningar över huvud taget. Utan att låta alltför formalistisk, spelar tjänsteföretagets formella ställning faktiskt en roll i sådana situationer, även om tjänstens ekonomiska egenskaper är desamma. Således behandlas samma tjänster olika enligt mervärdesskattelagstiftningen beroende på om de tillhandahålls av ägaren (med eller utan hjälp från en förmedlare) eller en resebyrå som handlar i eget namn.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Här kan det vara värdefullt att, som jämförelse, påpeka att domstolen har funnit att en eventuell snedvridning av konkurrensen till följd av tillämpningen av tillfälliga bestämmelser rörande den särskilda ordningen för resebyråer inte gjorde att medlemsstaterna hade rätt att tillämpa den särskilda ordningen på ett felaktigt sätt. Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19921027">27 oktober 1992</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑74/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:409">EU:C:1992:409</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovanstående är det min slutsats angående den andra tolkningsfrågan att artikel 98 i mervärdesskattedirektivet, jämförd med bilaga III punkt 12 i samma direktiv, ska tolkas så, att en reducerad skattesats för tillhandahållande av semesterlogi inte kan tillämpas på tillhandahållandet av en tjänst som omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer enligt artikel 306 och följande artiklar i samma direktiv.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="16"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som har angetts ovan föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som ställts av Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen, Tyskland) på följande sätt:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Artikel 306 i rådets direktiv 2006/112/EG av den <DATE ISO="20061128">28 november 2006</DATE> om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att den särskilda ordningen för resebyråer ska tillämpas på ett tillhandahållande av tjänster som består i ett tillhandahållande av en inköpt tjänst, förutsatt att den inköpta tjänsten avser logi eller transport.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Artikel 98 i direktiv 2006/112, jämförd med bilaga III punkt 12 i samma direktiv, ska tolkas så, att en reducerad skattesats för tillhandahållande av semesterlogi inte kan tillämpas på tillhandahållandet av en tjänst som omfattas av den särskilda ordningen för resebyråer enligt artikel 306 och följande artiklar i samma direktiv.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>