6.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/64

1.1

Syftet med det aktuella förslaget är att förlänga det program som kommissionen lanserade år 2009 för finansiering av organ som bedriver verksamhet på området finansiell rapportering och revision till att även omfatta perioden 2014–2020. Sedan programmet inrättades har denna sektor genomgått flera förändringar. Antalet organ har minskat och i nuläget finns det bara tre: IFRS (International Financial Reporting Standards Foundation), EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group) och PIOB (Public Interest Oversight Board).

1.2

EESK stöder huvudinnehållet i programmet, som innebär ett erkännande av den finansiella rapporteringens och revisionens stora betydelse som grundpelare för en stabil marknad som är öppen för insyn. Det underlag som kommittén har tillgång till räcker dock inte för att kunna bedöma om de anslag som tilldelats för att genomföra vart och ett av programmen är tillräckliga, och vi kan inte dra några slutsatser om huruvida respektive organs "produkt" svarar mot användarnas behov, även om användarnas uppfattning genomgående tycks vara positiv.

1.3

Finanskrisen, som marknaden fortfarande kämpar för att komma till rätta med, har lett till ett ökat behov av mer korrekt information och mer effektiva revisionsstandarder, men sådana instrument tjänar ingenting till om "användarna" av dessa tjänster inte kan använda dem fullt ut. Därför är det nödvändigt att utbilda högkvalificerade experter inom den offentliga och privata sektorn, en uppgift som EU, medlemsstaterna och företagen kraftfullt bör ta itu med, och adekvata medel bör anslås i detta syfte.

2.1

Den 19 december 2012 offentliggjorde kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv med syftet att under perioden 1 januari 2014–31 december 2020stödja utvecklingen av verksamheten inom de organ som arbetar med att utarbeta principer och standarder på området finansiell rapportering och revision. Det ursprungliga programmet som lanserades 2009 löper ut den 31 december 2013. Några av de organ som omfattades av det ursprungliga programmet har nu uppgått i andra organ, och detta förslag gäller därför bara de återstående stödmottagarna, dvs. IFRS Foundation (rättslig efterträdare till IASCF), EFRAG och PIOB. Hela programmet gäller den privata sektorn. Den offentliga sektorn omfattas av rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (SEC 95) som fastställer principerna för sammanställningen av offentliga budgetar.

2.2

Både förslaget och den åtföljande rapporten är så fulla av akronymer att det är svårt att orientera sig bland alla förkortningar och kopplingar mellan olika organ som omnämns i texten. Med anledning av detta behövs det en läsarvägledning över akronymer samt organisationsscheman för att göra dokumenten mer lättlästa, eftersom det även för väl insatta personer är mycket svårt att förstå dem trots att de har utarbetats med specifik teknisk terminologi.

2.3

En sådan vägledning bör ge en ytterst förenklad beskrivning av följande stödmottagande organ:

2.4

De frågor som hanteras av dessa organ, som enligt planeringen ska få betydande finansiering, har en ytterst teknisk karaktär och de är svåra att utvärdera om man inte tillhör det begränsade antalet specialister på detta område. Följaktligen har kommissionen inte anordnat några externa samråd, utan begränsat sig till att bedöma bidragens lämplighet på basis av sina egna erfarenheter och kunskaper. I konsekvensanalysen konstaterades att finansieringsprogrammet har levt upp till förväntningarna och nått upp till de fastställda målen.

3.1

EESK har redan yttrat sig om (2) det ursprungliga programmet och uttalat sitt stöd för kommissionens förslag, men har samtidigt framfört ett antal reservationer och förslag som vi kommer att erinra om i detta dokument i de fall som detta anses nödvändigt. Nu liksom då kan man inte annat än stödja principen att det är nödvändigt att finansiera verksamheten inom de organ som utför ett komplicerat och ytterst viktigt arbete. Det är dock inte möjligt att utarbeta ett väl underbyggt yttrande om finansieringens omfattning, eftersom detta förutsätter kunskaper av en omfattning som bara återfinns hos ett begränsat antal experter.

3.2

Finanskrisen hade redan brutit ut när programmet inrättades år 2009, men då var det kanske för tidigt att göra omfattande analyser som även fokuserade på mindre uppenbara aspekter av orsakerna – eller rättare sagt de bidragande orsakerna – till det som hade hänt. Den tid som har gått sedan dess, och det som har hänt under denna tid, gör det nu möjligt att komma med några kompletterande reflektioner.

3.3

Finansiell rapportering och redovisning kostar mycket pengar, och detta gäller i än högre grad om arbetet utförs av specialister som är svåra att hitta på marknaden och för vilka universitetsutbildningen bara är en grund att stå på eftersom värdefulla färdigheter förvärvas i arbetet ute på fältet. Utöver detta bör dessa specialister ha en hög moral för att garantera att informationen hålls konfidentiell och att deras analyser är opartiska. Slutsatsen av allt detta är att det helt klart är nödvändigt att finansiera de organ som utför detta arbete, men att det också är ytterst viktigt att utbilda specialister med passande lön och motivation.

3.3.1

När man talar om "specialister" tänker man ofta på dem som utarbetar informationen eller standarderna, men denna benämning bör även omfatta den målgrupp som använder informationen som ett arbetsverktyg och standarderna som vägledning i sin verksamhet. Av detta framgår att tillgången till lämpligt utbildad personal bör ses som en prioriterad fråga, inte bara för dem som utarbetar informationen, utan även för dem som ska använda den: reglerings- och tillsynsmyndigheter, lagstiftare, företag och forskningsinstitut.

3.4

Det finns ett klart samband mellan utbildningen och informationens kvalitet. I punkt 3.1 ovan påpekade vi att det är svårt att uttala sig om den föreslagna finansieringens omfattning, och det skulle vara ännu svårare och vanskligare att utvärdera vilket mervärde denna information tillför för användarnas del. Det enda vi kan göra är att – uteslutande på grundval av vår tillit och en utvärdering av motiveringarna – ge vårt bifall till kommissionens förslag i fråga om bidragens storlek.

3.5

I EESK:s tidigare yttrande (3) som offentliggjordes år 2009 i samband med att programmet lanserades rekommenderade kommittén att man skulle fästa särskild vikt vid att undvika olämplig påverkan av eller inblandning i värdepappersmarknaden  (4) som lyder under IASCF- och EFRAG-reglerna. Denna synpunkt hade framförts av kommissionen själv, som hade efterlyst ett EU-bidrag för att undvika "otillbörligt inflytande från parter som har ett egenintresse". Av denna viktiga och känsliga aspekt ses inte ett spår i det nya förslaget till förordning, och EESK uppmanar kommissionen att bekräfta att den hyser full tillit till dessa organs oberoende. Samma sak gäller PIOB  (5).

3.6

Vad gäller EFRAG vill vi erinra om att kommissionen medfinansierar detta organ på de mindre medlemsstaternas vägnar (de större medlemsstaterna bidrar direkt). Kommissionens bidrag skulle förmodligen inte variera så mycket i omfattning om alla medlemsstater bidrog med sin del, även om det handlar om rent symboliska summor. En sådan gest skulle dock vara ett tecken på ett ansvarsfullt deltagande från hela EU:s sida i dessa organ, som är lika viktiga för alla oavsett de enskilda medlemsstaternas storlek.

3.7

I IFRS-standarderna föreskrivs företagsredovisningar till marknadspris ("marked to market"). I samband med finanskrisen har man kunnat konstatera att dessa standarder kan ha en kortsiktig, konjunkturförstärkande effekt. EESK föreslår att det görs en kostnadsnyttoanalys av standarderna, exempelvis inom ramen för det aktuella programmet

3.8

Avslutningsvis vill EESK än en gång betona vikten av att samla in och bearbeta uppgifter, och framför allt behovet av att förstå och använda dem på rätt sätt: samtidigt som det finns ett behov av att erkänna "leverantörernas" höga kompetensnivå måste man göra stora satsningar på att utbilda och uppdatera de mänskliga resurserna inom den mångfacetterade kategorin "användare".