<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-682/18</NO.CASE><NO.CASE>C-683/18</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62018CC0682</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:586">EU:C:2020:586</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>60</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>60</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Saugmandsgaard Øe – Förenade målen C‑682/18 och C‑683/18</HT></P><P><HT TYPE="SC">YouTube m.fl.</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Henrik Saugmandsgaard Øe</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20200716">16 juli 2020</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: franska.</P></NOTE></P></TI><STI><P>Förenade målen C‑682/18 och C‑683/18</P><P>Frank Peterson</P><P>mot</P><P>Google LLC,</P><P>YouTube LLC,</P><P>YouTube Inc.,</P><P>Google Germany GmbH (C‑682/18)</P><P>och</P><P>Elsevier Inc.</P><P>mot</P><P>Cyando AG (C‑683/18)</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Immaterialrätt</KEYWORD><KEYWORD>Upphovsrätt och närstående rättigheter</KEYWORD><KEYWORD>Direktiv 2001/29/EG</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 3</KEYWORD><KEYWORD>Överföring till allmänheten</KEYWORD><KEYWORD>Begrepp</KEYWORD><KEYWORD>Publicering av skyddade verk på internetplattformar, vilken genomförs av användare därav, utan föregående tillstånd av rättsinnehavarna</KEYWORD><KEYWORD>Dessa plattformars operatörer har inte primärt ansvar</KEYWORD><KEYWORD>Dessa operatörer har sekundärt ansvar för intrång i upphovsrätt som användarna av deras plattformar begår</KEYWORD><KEYWORD>Frågan omfattas inte av tillämpningsområdet för artikel 3 i direktiv 2001/29</KEYWORD><KEYWORD>Direktiv 2000/31/EG</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 14</KEYWORD><KEYWORD>Undantag från ansvar för tjänsteleverantör som levererar någon av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>informationssamhällets tjänster bestående i lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></KEYWORD><KEYWORD>Begrepp</KEYWORD><KEYWORD>Möjlighet för dessa operatörer att undantas från ansvar till följd av uppgifter som de förvarar på begäran av användare av deras plattformar</KEYWORD><KEYWORD>Villkor för att dra fördel av detta undantag från ansvar</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 14.1 a</KEYWORD><KEYWORD>Begreppen <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller olaglig information<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="2019" ID="QE0002"/> och <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="2019" ID="QE0003"/></KEYWORD><KEYWORD>Konkret olaglig information</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 8.3 i direktiv 2001/29/EG</KEYWORD><KEYWORD>Förelägganden gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet</KEYWORD><KEYWORD>Villkor för att begära ett sådant föreläggande</KEYWORD></INDEX><TOC><TITLE><TI><P>Innehållsförteckning</P></TI></TITLE><TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>I.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Inledning</ITEM.CONT><ITEM.REF>3</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><?PAGE NO="2"?><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>II.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Tillämpliga bestämmelser</ITEM.CONT><ITEM.REF>4</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>A.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Direktiv 2000/31</ITEM.CONT><ITEM.REF>4</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><NO.ITEM>B.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Direktiv 2001/29</ITEM.CONT><ITEM.REF>5</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>III.</NO.ITEM><ITEM.CONT>De nationella målen</ITEM.CONT><ITEM.REF>5</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>A.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Mål C‑682/18</ITEM.CONT><ITEM.REF>5</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>1.</NO.ITEM><ITEM.CONT>YouTube</ITEM.CONT><ITEM.REF>5</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><NO.ITEM>2.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Frank Petersons talan</ITEM.CONT><ITEM.REF>7</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>B.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Mål C‑683/18</ITEM.CONT><ITEM.REF>8</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>1.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Uploaded</ITEM.CONT><ITEM.REF>8</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><NO.ITEM>2.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Elseviers talan</ITEM.CONT><ITEM.REF>9</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK></TOC.BLK></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>IV.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen</ITEM.CONT><ITEM.REF>9</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>V.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Rättslig bedömning</ITEM.CONT><ITEM.REF>12</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>A.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 (de första tolkningsfrågorna)</ITEM.CONT><ITEM.REF>15</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>1.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Operatörer av plattformar som YouTube och Cyando genomför i princip inte någon <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ITEM.CONT><ITEM.REF>18</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><NO.ITEM>2.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 reglerar inte sekundärt ansvar för personer som underlättar olaglig <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/> av tredje man</ITEM.CONT><ITEM.REF>25</ITEM.REF></TOC.ITEM><TOC.ITEM><NO.ITEM>3.</NO.ITEM><ITEM.CONT>I andra hand – huruvida operatörer som YouTube och Cyando avsiktligt underlättar tredjemäns olagliga ageranden</ITEM.CONT><ITEM.REF>28</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>B.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Tillämpningsområdet för det undantag från ansvar som föreskrivs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 (de andra tolkningsfrågorna)</ITEM.CONT><ITEM.REF>34</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>C.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Villkoret för undantag, avseende avsaknad av kännedom eller medvetenhet om olaglig information, som föreskrivs i artikel 14.1 a i direktiv 2000/31 (tredje tolkningsfrågorna)</ITEM.CONT><ITEM.REF>42</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>D.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Villkor för att begära ett föreläggande mot en mellanhand, i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 2001/29 (de fjärde tolkningsfrågorna)</ITEM.CONT><ITEM.REF>47</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>E.</NO.ITEM><ITEM.CONT>I andra hand – beträffande begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>intrångsgörare<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/> i den mening som avses i artikel 13 i direktiv 2004/48 (femte och sjätte tolkningsfrågorna)</ITEM.CONT><ITEM.REF>52</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK><TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>F.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Syftet med en hög nivå av skydd för upphovsrätten berättigar inte någon annan tolkning av direktiven 2000/31 och 2001/29</ITEM.CONT><ITEM.REF>54</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK></TOC.BLK><TOC.ITEM><NO.ITEM>VI.</NO.ITEM><ITEM.CONT>Förslag till avgörande</ITEM.CONT><ITEM.REF>60</ITEM.REF></TOC.ITEM></TOC.BLK></TOC></INTERMEDIATE><?PAGE NO="3"?><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Respektive begäran om förhandsavgörande har ingetts av Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland). De avser tolkningen av direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>Direktiv om elektronisk handel<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>),<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av den <DATE ISO="20000608">8 juni 2000</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="178" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2000">EGT L 178, 2000, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av den <DATE ISO="20010522">22 maj 2001</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="167" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2001">EGT L 167, 2001, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> samt direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av den <DATE ISO="20040429">29 april 2004</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="157" PAGE.FIRST="45" DATE.PUB="2004">EUT L 157, 2004, s. 45</REF.DOC.OJ> och rättelse i <REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="195" PAGE.FIRST="16" DATE.PUB="2004">EUT L 195, 2004, s. 16</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Respektive begäran har framställts inom ramen för två tvistemål. I det ena har Frank Peterson, en musikproducent, väckt talan mot YouTube LLC och dess moderbolag Google LLC angående uppladdning, på videodelningsplattformen YouTube, av flera fonogram till vilka han påstår sig inneha rättigheter. Uppladdningarna har gjorts av denna plattforms användare utan tillstånd från Frank Peterson. I det andra målet har Elsevier Inc., en förläggargrupp, väckt talan mot Cyando AG angående uppladdning, på plattformen för härbärgering och delning av Uploaded-filer, vilken drivs av detta sistnämnda bolag, av olika verk till vilka Elsevier innehar exklusiva rättigheter och som har laddats upp av denna plattforms användare utan Elseviers tillstånd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>De sex frågor som den hänskjutande domstolen har ställt i vardera begäran om förhandsavgörande rör den högst känsliga frågan om ansvar för operatörer av internetplattformar i fråga om upphovsrättsligt skyddade verk som på ett olagligt sätt laddas upp på dessa plattformar av deras användare.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Arten och omfattningen av detta ansvar beror, bland annat, på tolkningen av artikel 3 i direktiv 2001/29, som ger upphovsmän en ensamrätt att överföra deras verk till allmänheten, och artikel 14 i direktiv 2000/31, som erbjuder mellanhänder ett relativt undantag från ansvar för information som de lagrar på begäran av användare av deras tjänster. I dessa mål har domstolen således ombetts att, i synnerhet, klargöra huruvida, och i förekommande fall i vilken utsträckning, den förstnämnda bestämmelsen kan göras gällande mot dessa plattformsoperatörer samt hur dessa bestämmelser förhåller sig till varandra.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Denna fråga blottlägger djupgående motsättningar. Enligt vissa erbjuder dessa internetplattformar möjlighet till intrång i stor skala, intrång som deras operatörer drar fördel av till förfång för rättsinnehavarna, vilket motiverar införande av en långtgående skyldighet att kontrollera innehåll som användarna av deras plattformar publicerar. Andra menar att en sådan kontrollskyldighet för operatörerna väsentligt skulle påverka såväl deras verksamhet som användarnas rättigheter och begränsa friheten att uttrycka sig och skapa online.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Dessa motsättningar pressades till bristningsgränsen vid de debatter som fördes inför unionslagstiftarens antagande av direktiv (EU) 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) av den <DATE ISO="20190417">17 april 2019</DATE> om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="130" PAGE.FIRST="92" DATE.PUB="2019">EUT L 130, 2019, s. 92</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> I artikel 17 i detta nya direktiv föreskrivs, för sådana operatörer som YouTube, bestämmelser om särskilt ansvar för verk som användare av deras plattformar olagligt har laddat upp. Det ska emellertid påpekas att detta direktiv, vilket trädde i kraft under förevarande förfarande om begäran om förhandsavgörande, inte är tillämpligt på de nationella målen. Det är således enligt de bestämmelser som var i kraft före detta direktiv som dessa mål ska avgöras, oberoende av de lösningar som unionslagstiftningen just har antagit.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Jag kommer i detta förslag till avgörande att föreslå att domstolen ska slå fast att operatörerna av sådana plattformar som YouTube och Cyando i princip inte genomför någon <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/> i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2001/29 och följaktligen inte är direkt ansvariga för ett åsidosättande av denna bestämmelse när deras användare olagligen publicerar skyddade verk online. Jag kommer även att förklara varför dessa operatörer i princip får utnyttja undantaget från ansvar i artikel 14 i direktiv 2000/31, med förbehåll för villkor som jag kommer att redogöra för i stort. Slutligen kommer jag att förklara att innehavare av rättigheter emellertid, enligt unionsrätten, kan få till stånd domstolsförelägganden gentemot nämnda operatörer, enligt vilka dessa kan åläggas nya skyldigheter, vars villkor jag kommer att ange.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2000/31</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Avsnitt 4 i direktiv 2000/31, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>Tjänstelevererande mellanhänders ansvar<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>, omfattar artiklarna 12–15 i detta direktiv.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>I artikel 14 i detta direktiv, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>Värdtjänster<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> föreskrivs följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><PARAG IDENTIFIER="014.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Medlemsstaterna ska se till att en tjänsteleverantör som levererar någon av informationssamhällets tjänster bestående av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren inte ska vara ansvarig för information som lagrats på begäran av en tjänstemottagare av tjänsten, under förutsättning att</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>tjänsteleverantören inte hade kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller olaglig information och, beträffande skadeståndsanspråk, inte var medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>tjänsteleverantören så snart han fått sådan kännedom eller blivit medveten om detta handlat utan dröjsmål för att avlägsna informationen eller göra den oåtkomlig.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="014.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Punkt 1 är inte tillämplig om tjänstemottagaren handlar under tjänsteleverantörens ledning eller överinseende.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="014.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Denna artikel ska inte påverka möjligheten för en domstol eller administrativ myndighet att i enlighet med medlemsstaternas rättssystem kräva att tjänsteleverantören upphör med eller förhindrar en överträdelse, inte heller ska den påverka medlemsstaternas möjlighet att inrätta förfaranden för att avlägsna information eller göra den oåtkomlig.<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/></ALINEA></PARAG></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>I artikel 15 i detta direktiv, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>Avsaknad av allmän övervakningsskyldighet<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>, föreskrivs följande i punkt 1:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>Medlemsstaterna får inte ålägga tjänsteleverantörerna en allmän skyldighet att, i samband med tillhandahållande av sådana tjänster som avses i artiklarna 12, 13 och 14, övervaka den information de överför eller lagrar, och inte heller någon allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet.<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2001/29</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>I skäl 27 i direktiv 2001/29 föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>[e]nbart tillhandahållandet av de fysiska förutsättningarna för att möjliggöra eller genomföra en överföring ska inte i sig betraktas som överföring i den mening som avses i detta direktiv<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>I artikel 3 i detta direktiv, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>Rätten till överföring av verk till allmänheten och rätten att göra andra alster tillgängliga för allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="003.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna ska ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk, på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="003.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA><P>Medlemsstaterna ska ge ensamrätt att tillåta eller förbjuda tillgängliggörandet för allmänheten, på trådbunden eller trådlös väg, på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer,</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>för utövande konstnärer: av upptagningar av deras framföranden,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>för fonogramframställare: av deras fonogram,</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="003.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>De rättigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska inte anses vara konsumerade genom någon form av överföring till allmänheten eller genom att alster görs tillgängliga för allmänheten enligt denna artikel.<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>I artikel 8 i detta direktiv, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>Sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/> föreskrivs i punkt 3 att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>[m]edlemsstaterna ska se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">De nationella målen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Mål C‑682/18</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">YouTube</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>YouTube är en internetplattform som drivs av bolaget med samma namn, vars enda aktieägare och legala ställföreträdare är Google. Denna plattform, som består av flera webbplatser och applikationer för intelligenta apparater, gör det möjligt för användare att dela videoinspelningar på internet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>För att ladda upp en video på YouTube, är det nödvändigt att skapa ett konto – med ett användarnamn och ett lösenord – samt att godkänna de allmänna villkoren för användning av denna plattform. En användare som, efter att ha registrerat sig, laddar upp en video kan välja att låta den vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>privat<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/> eller att publicera den på plattformen. I det sistnämnda fallet kan den aktuella videon spelas upp kontinuerligt (streaming) på denna plattform och delas av varje internetanvändare, samt kommenteras av övriga registrerade användare. Registrerade användare kan även skapa <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>länkar<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> för att gruppera sina videoinspelningar.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Uppladdning och publicering av en videoinspelning på denna plattform görs automatiskt, utan att Google eller YouTube först beskådar eller kontrollerar den. Cirka 35 timmars video-material publiceras per minut,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Detta är en siffra som överklagandedomstolen har fastställt i det nationella målet. Google har, å sin sida, angett siffran 400 timmars videoinspelningar per minut.</P></NOTE> vilket motsvarar flera hundra tusen videoinspelningar per dag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>YouTube innehåller en sökfunktion och omarbetar sökresultaten till, bland annat, en utvärdering av videoinspelningarnas relevans, vilken är specifik för användarens geografiska region. Resultatet av denna utvärdering sammanfattas på startsidan i form av rubriker såsom <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>Populärt<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>Det bästa på YouTube<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>Mer från YouTube<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/>. YouTube anger tillgängliga videoinspelningar under rubriker som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>Gaming<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>Musik<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>Filmer och program<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>. När en registrerad användare använder plattformen erbjuds denne vidare en överblick över <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>Rekommenderat<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/> som bland annat beror på vilka videoinspelningar denne tidigare har tittat på.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>YouTube får bland annat reklamintäkter från plattformen. Bannerannonser från utomstående annonsörer förekommer även i marginalen på plattformens startsida. Vidare ingår reklam i vissa videoinspelningar, vilket förutsätter att ett specifikt avtal har ingåtts mellan de berörda användarna och YouTube.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Enligt YouTubes allmänna användarvillkor ger varje användare, för de videoinspelningar som vederbörande laddar upp och fram till dess att de tas bort från plattformen, bolaget en världsomfattande, icke-exklusiv, royaltyfri licens som ger rätt till användning, reproduktion och offentlig distribution av dem, skapande av härledda verk, uppvisande och utförande i samband med tillhandahållandet på plattformen och YouTubes verksamhet, inbegripet reklam.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Genom att godkänna dessa allmänna villkor bekräftar användaren att den förfogar över alla nödvändiga rättigheter, avtal, tillstånd och licenser avseende de videoinspelningar som den laddar upp. YouTube uppmanar i övrigt i sina <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>Riktlinjer för Communityn<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/> användarna av dess plattform att respektera upphovsrätten. Användarna informeras vidare, vid varje publicering på internet, om att ingen videoinspelning som inskränker dessa rättigheter får publiceras på plattformen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>YouTube har infört olika tekniska lösningar för att få inskränkningar av rättigheter att upphöra på plattformen och för att förebygga sådana. Var och en kan anmäla förekomsten av en olaglig videoinspelning per brev, fax, e-postmeddelande eller webb-formulär. En anmälningsknapp har skapats, genom vilken otillbörligt eller intrångsgörande innehåll kan signaleras. Rättsinnehavare har även, genom ett särskilt varningsförfarande, möjlighet att, med angivelse av videoinspelningens tillhörande internetadress (URL), från plattformen eliminera upp till tio videoinspelningar som uttryckligen omfattas av bestridandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>YouTube har dessutom inrättat ett program för kontroll av innehåll (Content Verification Program). Detta program är öppet för bolag som registrerat sig för detta ändamål, men inte för enskilda. Programmet ger de berörda rättsinnehavarna olika verktyg som gör det möjligt för dem att lättare kontrollera användningen av deras verk på plattformen. De kan bland annat direkt i en förteckning över videoinspelningar kryssa för dem som, enligt deras uppfattning, kränker deras rättigheter. Om en videoinspelning blockeras på grund av en sådan markering av en rättsinnehavare, upplyses den användare som har laddat upp den om att dennes konto kommer att blockeras om detta sker igen. YouTube ger även de rättsinnehavare som deltar i detta program tillgång till en programvara för igenkänning av innehåll kallad <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>Content ID<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/>, som utvecklats av Google, vilken har till syfte att automatiskt upptäcka videoinspelningar i vilka deras verk används. Rättsinnehavarna måste i detta hänseende, enligt de förklaringar som Google gjort, tillhandahålla referensljud- eller referensvideoupptagningar för att identifiera de aktuella verken. Content ID skapar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>digitala avtryck<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/> utifrån dessa filer, vilka sparas i en databas. Content ID scannar automatiskt varje videoinspelning som laddas upp på YouTube och jämför den med dessa <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>avtryck<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>. Denna programvara kan i detta<?PAGE NO="7"?> sammanhang känna igen video- och ljudinspelningen, inbegripet melodier när de används i cover-versioner eller imiteras. När en överensstämmelse upptäcks anmäls detta automatiskt till de berörda rättsinnehavarna. Dessa har då möjlighet att blockera de aktuella videoinspelningarna. Alternativt kan de välja att följa användningen av dessa videoinspelningar på YouTube genom användarstatistik. De kan vidare välja att tjäna pengar på dessa videoinspelningar genom att föra in reklaminslag eller uppbära en del av de intäkter som genereras av de reklaminslag som redan har förts in av dem som har laddat upp dessa videoinspelningar.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Frank Petersons talan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Den 6 och den <DATE ISO="20081107">7 november 2008</DATE> publicerades musikstycken från albumet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>A Winter Symphony<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> av artisten Sarah Brightman och från privata konsertinspelningar under hennes turné <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>Symphony Tour<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/>, tillsammans med stillbilder och rörliga bilder, på YouTube av användare av denna plattform.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Genom en skrivelse av den <DATE ISO="20081107">7 november 2008</DATE>, riktade sig Frank Peterson, som har gjort gällande upphovsrätt och närstående rättigheter till musikstyckena och inspelningen i fråga,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Frank Peterson har närmare bestämt gjort gällande sina egna rättigheter i egenskap av producent av albumet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>A Winter Symphony<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> samt egna rättigheter och rättigheter härledda från artistens rättigheter avseende utförandet av musikstyckena på detta album som genomförts med hans artistiska deltagande i egenskap av producent och bakgrundssångare. Han har vidare beträffande inspelningarna av konserterna under turnén <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/>Symphony Tour<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/> anfört att han är kompositör och upphovsman till flera musikstycken på detta album. Vidare har han, i egenskap av utgivare, rättigheter som är härledda från upphovsmännens rättigheter avseende flera av dessa musikstycken.</P></NOTE> till Google Germany GmbH och uppmanade detta bolag, liksom Google, att ta bort de omtvistade videoinspelningarna vid äventyr av sanktionsåtgärder. Frank Peterson gav i detta syfte in skärmdumpar av dessa videoinspelningar. YouTube sökte manuellt, med hjälp av dessa skärmdumpar, upp internetadresserna (URL) för dessa videoinspelningar och blockerade tillgången till dessa. Parterna i det nationella målet har emellertid bestritt omfattningen av dessa blockeringsåtgärder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20081119">19 november 2008</DATE> var ljudupptagningar av Sarah Brightman-konserter, tillsammans med stillbilder eller rörliga bilder återigen tillgängliga på YouTube.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Frank Peterson väckte därför talan mot bland annat<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Frank Peterson hade dessutom bland annat väckt talan mot YouTube Inc. och Google Company, men den hänskjutande domstolen har angett att dessa bolag inte längre är parter i det nationella målet.</P></NOTE> Google och YouTube, vid Landgericht Hamburg (Regionala domstolen i Hamburg, Tyskland). Frank Peterson yrkade i huvudsak att ett föreläggande om upphörande skulle riktas till dessa bolag avseende förbud att offentliggöra tolv ljudupptagningar eller tolkningar från albumet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>A Winter Symphony<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> och tolv ljudupptagningar eller tolkningar från konserter från turnén <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/>Symphony Tour<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>. Han yrkade i andra hand att tredje man skulle tillåtas att göra detta. Frank Peterson begärde vidare att få tillgång till uppgifter om de aktuella intrångsgörande verksamheterna och om YouTubes omsättning eller vinst till följd av dessa verksamheter. Frank Peterson yrkade vidare bland annat att Landgericht Hamburg (Regionala domstolen i Hamburg, Tyskland) skulle förplikta detta bolag att betala skadestånd till honom för publiceringen av de omtvistade videoupptagningarna. Slutligen yrkade Frank Peterson, i andra hand, att hans skulle få uppgifter om de användare som laddat upp dessa videoupptagningar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Landgericht Hamburg (Regionala domstolen i Hamburg, Tyskland) biföll i dom av den <DATE ISO="20100903">3 september 2010</DATE> talan i den del den avsåg tre musikstycken och ogillade talan i övrigt. Såväl Frank Peterson som YouTube och Google överklagade detta avgörande.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>I dom av den <DATE ISO="20150701">1 juli 2015</DATE> ändrade Oberlandesgericht Hamburg (Regionala överdomstolen i Hamburg, Tyskland) delvis domen från domstolen i första instans. Oberlandesgericht Hamburg (Regionala överdomstolen i Hamburg, Tyskland) förpliktade YouTube och Google att, vid vite, förbjuda tredje man att offentliggöra ljudupptagningar eller tolkningar av sju musikstycken från albumet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>A Winter Symphony<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/>. Nämnda domstol förpliktade vidare dessa bolag att till Frank Peterson lämna ut vissa upplysningar avseende de användare som har laddat upp de omtvistade videoinspelningarna. Samma domstol ogillade Frank Petersons talan i övrigt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Frank Peterson överklagade domen till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen). Under dessa omständigheter beslutade nämnda domstol, genom beslut av den <DATE ISO="20180913">13 september 2018</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20181106">6 november 2018</DATE>, att förklara målet vilande och begärde ett förhandsavgörande av domstolen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Mål C‑683/18</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Uploaded</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Uploaded är en plattform för härbärgering och delning av filer – i allmänhet betecknad som en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>Sharehoster<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/> eller en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/>Cyberlocker<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/> – som drivs av Cyando. Denna plattform, som är tillgänglig genom förmedling av olika webbplatser, erbjuder förvaringsplats som möjliggör för envar att på internet gratis härbärgera filer som kan ha vilket innehåll som helst. För att använda Uploaded krävs att man skapar ett konto – med ett användarnamn och ett lösenord, genom att man bland annat uppger en e-postadress. Uppladdning av en fil sker automatiskt och utan att Cyando först har sett eller kontrollerat den. Varje gång som en användare laddar upp en fil, genereras automatiskt en hypertextlänk som gör det möjligt att ladda ned den, en så kallad <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0042" REF.END="QE0042"/>download-link<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/>, vilken kommuniceras till denna användare. Uploaded innehåller varken index eller sökfunktion för de härbärgerade filerna. Användarna kan emellertid fritt använda dessa nerladdningslänkar på internet, till exempel i bloggar, forum eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0043" REF.END="QE0043"/>länksamlingar<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>, det vill säga webbplatser med förteckningar över dessa länkar, som ger upplysningar om de filer som nämnda länkar avser och tillåter internetanvändarna att söka efter de filer som de önskar ladda ner.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>I den mån man har ett konto och adekvata länkar, kan de filer som härbärgeras på plattformen Uploaded laddas ned gratis. För användare som bara har gratis tillgång till plattformen är möjligheterna till nerladdning emellertid begränsade (beträffande bland annat den maximala mängd data som kan laddas ner, nedladdningens hastighet, antalet simultana nedladdningar etcetera). Användare kan emellertid teckna ett betal-abonnemang och få tillgång till en betydligt större mängd daglig nedladdning, utan begränsning avseende hastighet eller antal simultana nedladdningar och utan väntetid mellan nedladdningarna. Vidare har Cyando inrättat ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0044" REF.END="QE0044"/>partner-program<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/> genom vilket bolaget betalar en ersättning till vissa användare som laddar upp filer på Uploaded i förhållande till antalet nedladdningar av filerna i fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>I de allmänna villkoren för användning av Uploaded anges att denna plattform inte får användas för att göra upphovsrättsliga intrång. Det har dock fastställts att denna plattform i praktiken ger upphov till både lagliga användningar och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0045" REF.END="QE0045"/>i stor omfattning<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Det är mellan parterna i det nationella målet omstritt i vilken exakt omfattning dessa intrångsgörande användningar har skett och de nationella domstolarna har inte fastställt denna omfattning.</P></NOTE> till användningar som innebär upphovsrättsliga intrång, vilket Cyando känner till. Cyando informerades i detta hänseende om att det, på dess servrar, fanns mer än <FT TYPE="NUMBER">9500</FT> skyddade verk, som laddats upp utan föregående tillstånd av rättsinnehavarna, för vilka nedladdningslänkar har delats på cirka 800 webbplatser (länksamlingar, bloggar och forum) som bolaget känner till.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="9"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Elseviers talan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Det framgår av beslutet om hänskjutande i mål C‑683/18 att ett visst antal skyddade verk, till vilka Elsevier har exklusiva nyttjanderätter, har härbärgerats på plattformen Uploaded och gjorts tillgängliga för allmänheten, utan tillstånd från detta bolag, genom länksamlingar, bloggar och andra forum. I synnerhet meddelade bolaget, på grundval av efterforskningar som gjorts mellan den 11 och den <DATE ISO="20131213">13 december 2013</DATE>, i två skrivelser som den 10 och den <DATE ISO="20140117">17 januari 2014</DATE> att filer som innehöll tre av dess verk, nämligen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0046" REF.END="QE0046"/>Gray’s Anatomy for Students<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0047" REF.END="QE0047"/>Atlas of Human Anatomy<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0048" REF.END="QE0048"/>Campbell-Walsh Urology<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/>, förvarades på dess servrar och kunde konsulteras fritt via länksamlingarna rehabgate.com, avaxhome.ws och bookarchive.ws.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Genom ansökan, som ingavs den <DATE ISO="20140717">17 juli 2014</DATE>, väckte Elsevier talan mot Cyando vid Landgericht München (Regionala domstolen i München, Tyskland). Elsevier yrkade bland annat att Cyando skulle förpliktas att upphöra med sitt handlande, i huvudsak i egenskap av intrångsgörare avseende de omtvistade verken, i andra hand såsom delaktig i dessa intrång, och i sista hand som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0049" REF.END="QE0049"/>störande aktör<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/>. Elsevier yrkande vidare att Cyando skulle förpliktas att till Elsevier lämna vissa upplysningar. Dessutom yrkade det förstnämnda bolaget att Landgericht München (Regionala domstolen i München, Tyskland) skulle fastställa en skyldighet för det sistnämnda bolaget att betala skadestånd till det för dessa intrång.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Landgericht München (Regionala domstolen i München, Tyskland) förpliktade, genom dom av den <DATE ISO="20160318">18 mars 2016</DATE>, Cyando att upphöra med sitt handlande på grund av dess deltagande i de upphovsrättsliga intrång som gjorts avseende de tre verk som avses i skrivelserna av den <DATE ISO="20140110">10</DATE> och <DATE ISO="20140117">17 januari 2014</DATE> och biföll Elseviers andrahandsyrkanden. Landgericht München (Regionala domstolen i München, Tyskland) ogillade talan i övrigt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Både Elsevier och Cyando överklagade den domen. Oberlandesgericht München (Regionala överdomstolen i München, Tyskland) ändrade, genom dom av den <DATE ISO="20170302">2 mars 2017</DATE>, domen från domstolen i första instans. Oberlandesgericht München (Regionala överdomstolen i München, Tyskland) utdömde, i enlighet med Elseviers tredjehandsyrkande, ett förbudsföreläggande för Cyando i egenskap av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0050" REF.END="QE0050"/>störande aktör<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/> beträffande intrånget i rättigheterna för de tre verk som avses i skrivelserna av den 10 och den <DATE ISO="20140117">17 januari 2014</DATE>. Oberlandesgericht ogillade talan i övrigt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Elsevier överklagade domen till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland). Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), genom beslut av den <DATE ISO="20180920">20 september 2018</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20181106">6 november 2018</DATE>, att förklara målet vilande och begära ett förhandsavgörande av domstolen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) har i mål C‑682/18 ställt följande tolkningsfrågor till domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0051" REF.END="QE0051"/>1)</NO.P><TXT>Ska ett företag som driver en videoplattform på internet, på vilken användarna utan rättsinnehavarnas samtycke gör videoinspelningar med upphovsrättsskyddat innehåll allmänt tillgängliga, anses genomföra en överföring i den mening som avses i artikel 3.1 i [direktiv 2001/29], om</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>företaget får reklamintäkter genom plattformen,</P></ITEM><ITEM><P>[uppladdningen av en videoinspelning] sker automatiskt och utan att företaget först har sett eller kontrollerat denna,</P></ITEM><?PAGE NO="10"?><ITEM><P>företaget enligt användningsvillkoren får en världsomspännande, icke‑exklusiv och avgiftsfri licens för videoinspelningarna så länge som videoinspelningarna finns på plattformen,</P></ITEM><ITEM><P>företaget i användningsvillkoren och i samband med uppladdningen påpekar att innehåll som gör intrång i upphovsrätt inte får laddas upp,</P></ITEM><ITEM><P>företaget tillhandahåller hjälpmedel med hjälp av vilka rättsinnehavarna kan få videoinspelningar som gör intrång i deras rättigheter blockerade,</P></ITEM><ITEM><P>företaget på plattformen omarbetar sökresultaten till rankningslistor och innehållsrubriker och för registrerade användare låter visa en översikt med rekommenderade videoinspelningar med ledning av videoinspelningar de redan har sett,</P></ITEM></LIST></P><P>om företaget inte har någon konkret kännedom om huruvida innehåll som gör intrång i upphovsrätt är tillgängligt eller, efter att ha fått sådan kännedom, omedelbart tar bort innehållet eller omedelbart gör innehållet oåtkomligt?</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Om fråga 1 besvaras nekande:</TXT><P>Omfattas den verksamhet som bedrivs av ett företag som driver en videoplattform på internet av tillämpningsområdet för artikel 14.1 i [direktiv 2000/31] under de omständigheter som beskrivs i fråga 1?</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Om fråga 2 besvaras jakande:</TXT><P>Måste den faktiska kännedomen om den olagliga verksamheten eller informationen och medvetandet om de fakta eller omständigheter genom vilka den olagliga verksamheten blir uppenbar enligt artikel 14.1 i [direktiv 2000/31] avse konkret olaglig verksamhet eller information?</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Om fråga 2 besvaras jakande önskas dessutom svar på följande fråga:</TXT><P>Är det förenligt med artikel 8.3 i [direktiv 2001/29] att en rättsinnehavare kan begära ett föreläggande mot en tjänsteleverantör, vars tjänst består i att lagra information som tillhandahållits av tjänstemottagarna och vars tjänst har använts av en tjänstemottagare för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättigheter, först när ett sådant intrång på nytt har begåtts efter påpekande om ett klart intrång?</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>5)</NO.P><TXT>Om frågorna 1 och 2 besvaras nekande:</TXT><P>Ska ett företag som driver en videoplattform på internet betraktas som en intrångsgörare i den mening som avses i artikel 11 första meningen och artikel 13 i [direktiv 2004/48] under de omständigheter som beskrivs i fråga 1?</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>6)</NO.P><TXT>Om fråga 5 besvaras jakande:</TXT><P>Får det för en sådan intrångsgörares skyldighet att betala skadestånd enligt artikel 13.1 i [direktiv 2004/48] ställas som villkor att intrångsgöraren har handlat med uppsåt både när det gäller sitt eget intrångsgörande och när det gäller den tredje partens intrångsgörande och visste eller rimligen borde ha vetat att användare använder plattformen för konkreta intrång?<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/></P></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har även i mål C‑683/18 ställt sex tolkningsfrågor till domstolen, varav den andra till den sjätte i huvudsak är desamma som dem som ställts i målet C‑682/18. Endast den första tolkningsfrågan, vilken återges nedan, är annorlunda:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0052" REF.END="QE0052"/>1)</NO.P><TXT><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Ska ett företag som driver en tjänst [avseende härbärgering och delning av filer] genom vilken användarna utan rättsinnehavarnas samtycke gör filer med upphovsrättsskyddat innehåll allmänt tillgängliga, anses genomföra en överföring i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv [2001/29], om</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>[uppladdningen av en fil] sker automatiskt och utan att företaget först har sett eller kontrollerat denna,</P></ITEM><ITEM><P>företaget i användningsvillkoren påpekar att innehåll som gör intrång i upphovsrätt inte får laddas upp,</P></ITEM><ITEM><P>företaget får intäkter genom att driva tjänsten,</P></ITEM><ITEM><P>tjänsten utnyttjas för laglig användning, men företaget som driver tjänsten känner till att en avsevärd mängd innehåll som gör intrång i upphovsrätt (mer än <FT TYPE="NUMBER">9500</FT> verk) också är tillgängligt,</P></ITEM><ITEM><P>företaget inte erbjuder någon innehållsförteckning eller sökfunktion, men de obegränsade nedladdningslänkar som företaget tillhandahåller läggs ut på internet av tredje parter i länksamlingar som innehåller information om innehållet i filerna och gör det möjligt att söka efter visst innehåll,</P></ITEM><ITEM><P>företaget genom utformningen av den efterfrågebaserade ersättning som det betalar för nedladdningar skapar incitament för att ladda upp upphovsrättsskyddat innehåll som användarna annars endast skulle kunna få tillgång till mot en avgift,</P></ITEM></LIST><P>och</P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>sannolikheten för att användarna inte kommer att ställas till svars för upphovsrättsintrång ökar genom att filerna kan laddas upp anonymt?</P></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Ändras denna bedömning om innehåll som gör intrång i upphovsrätt tillhandahålls via sharehosting-tjänsten i en omfattning motsvarande 90–96 procent av den totala användningen?<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/></TXT></NP></ITEM></LIST></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Domstolens ordförande beslutade den <DATE ISO="20181218">18 december 2018</DATE> att på grund av sambandet mellan målen C‑682/18 och C‑683/18 förena dessa vad gäller det skriftliga och muntliga förfarandet samt domen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Frank Peterson, Elsevier, Google, Cyando, den tyska, den franska och den finländska regeringen samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden till domstolen. Samma parter och berörda, med undantag för den finska regeringen, var representerade vid förhandlingen som hölls den <DATE ISO="20191126">26 november 2019</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="12"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Rättslig bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Förevarande mål avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0053" REF.END="QE0053"/>web 2.0-tjänsterna<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/>. Det ska erinras om att från mitten av 2000-talet medförde olika förändringar, såväl tekniska (från uppgraderingen av bandbredden i världen till demokratiseringen av anslutningar med hög överföringshastighet) som sociala (beträffande en ändring av internet-användarnas attityd i förhållande till privatlivet samt önskan att dela, bidra till och skapa direktanslutna gemenskaper), en utveckling på internet av dynamiska och interaktiva tjänster, såsom bloggar, sociala nätverk och delningsplattformar, vilka utgjorde verktyg som gjorde det möjligt för användarna att på internet publicera alla sorters innehåll, vilket benämndes <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0054" REF.END="QE0054"/>User-created content<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/> (UCC) eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0055" REF.END="QE0055"/>User-Generated content<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/> (UGC). Tillhandahållarna av dessa tjänster har åberopat det förhållandet att tjänsterna gör det möjligt för internetanvändarna att frångå rollen som passiva konsumenter av underhållning, åsikter och information och aktivt medverka till skapande och utbyte av detta innehåll på internet. Nätverkseffekten av framgången med en sådan tjänst tillät snabbt ett litet antal av dessa tillhandahållare att gå från ställningen som start-up till en ställning som ett dominerande företag.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Se, för mer detaljer, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0056" REF.END="QE0056"/>Participative Web: User-Created Content<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/>, Working Party on the Information Economy, DSTI/ICCP/IE(2006)7/Final, <DATE ISO="20070412">12 april 2007</DATE>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Plattformen YouTube, som är aktuell i målet C‑682/18, är representativ i detta avseende. Denna plattform ger sina användare (som är fler än 1,9 miljarder enligt Google) en möjlighet att dela sitt innehåll på internet och, i synnerhet, sina skapelser. Ett stort antal videoinspelningar laddas således upp varje dag, bland vilka finns kulturellt innehåll och underhållning, såsom musikstycken som har publicerats av nya artister som kan finna en bred publik, upplysande innehåll på så olika teman som politik, sport och religion, samt vidare <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0057" REF.END="QE0057"/>undervisning<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/> som kan göra det möjligt för envar att lära sig att laga mat, spela gitarr, laga en cykel o.s.v. Innehåll publiceras på YouTube inte bara av enskilda, utan också av offentliga organ och yrkesutövare, däribland etablerade mediaföretag som tv-kanaler eller skivbolag. YouTube är organiserat enligt en komplex ekonomisk modell och inbegriper bland annat försäljning av reklamutrymme på dess plattform.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Som den tyska regeringen har påpekat, samlar YouTube, liksom Facebook, in en stor mängd personliga data om de internetanvändare som besöker dess plattform, angående hur de använder den, deras preferenser beträffande innehåll etcetera Detta görs i syfte att rikta den reklam som sprids på denna plattform utifrån användarna. De frågor som denna allmänna insamling av data och användningen av denna väcker går emellertid utöver föremålet för detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Vidare har YouTube inrättat ett system genom vilket bolaget delar en del av sina reklamintäkter med vissa användare som tillhandahåller innehåll, vilket tillåter de sistnämnda att få intäkter från publiceringen av videoinspelningar på plattformen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Se för mer detaljer, Fontaine, G., Grece, C., Jimenez Pumares, M., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0058" REF.END="QE0058"/>Online video sharing: Offerings, audiences, economic aspects<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/>, European Audivisual Observatory, Strasbourg, 2018.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Plattformen Uploaded, som är aktuell i målet C‑683/18, återspeglar en verklighet som visserligen har samband med detta, men som dock är annorlunda. Allmänt ger en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0059" REF.END="QE0059"/>Cyberlocker<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/> sina användare ett förvaringsutrymme på internet som bland annat tillåter de sistnämnda att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0060" REF.END="QE0060"/>i molnet<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/> spara alla sorters filer i syfte att kunna få tillgång till dem när som helst, från valfri plats och genom vilken apparat som helst. Uploaded integrerar vidare, i egenskap av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0061" REF.END="QE0061"/>Sharehoster<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/> en funktion för delning av härbärgerade filer. Användarna har således möjlighet att till tredje man kommunicera <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0062" REF.END="QE0062"/>download-links<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/> som genereras för varje uppladdad fil. Denna funktion har, enligt Cyando, till syfte att tillåta envar att lätt överföra omfattande filer till sina familjemedlemmar, vänner eller handelspartners. Vidare kan användarna, genom denna funktion, på internet dela innehåll som inte är skyddat av rättigheter eller deras egna verk. <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0063" REF.END="QE0063"/>Cyberlockers<QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/> har olika affärsmodeller. Uploaded har för sin del sin intjäning genom försäljning av abonnemang, vilket bland annat påverkar dess kapacitet att ladda upp härbärgerade filer.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Plattformar som YouTube och Uploaded kan således visserligen medföra olika lagliga användningar, men de används även på ett sätt som är olagligt. I synnerhet videoinspelningar som delas på YouTube kan innehålla skyddade verk och göra intrång i deras upphovsmäns rättigheter. Vidare är en Sharehoster, såsom Uploaded, genom själva sin kapacitet att förvara och överföra omfattande filer, ett praktiskt verktyg för olaglig handel med kopior av bland annat filmiska och musikaliska verk.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Rättsinnehavare som Frank Peterson och Elsevier, som i förevarande fall har stöd av den franska regeringen, har således gett en hård bild av de aktuella plattformarna och deras operatörer. Genom att på dessa plattformar tillåta ett decentraliserat och okontrollerat tillhandahållande av innehåll från vilken internetanvändare som helst skapar dessa operatörer en avsevärd risk för upphovsrättsligt intrång. Denna risk förstärks genom att det innehåll som publiceras på dessa plattformar är tillgängligt för alla och att dessa plattformar kan konsulteras direkt av ett obestämt antal internetanvändare över hela världen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140513">13 maj 2014</DATE>, <NAME.CASE>Google Spain och Google</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑131/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:317">EU:C:2014:317</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0080">80</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Rättsinnehavarna har vidare gjort gällande hur svårt det är att vidta rättsliga åtgärder mot användare som gör sig skyldiga till sådana intrång genom nyssnämnda plattformar, på grund av deras insolvens, deras anonymitet och deras lokalisering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Rättsinnehavarnas argument är inte begränsade till den risk för intrång som verksamheter såsom YouTubes och Cyandos genererar. De klandrar i vidare bemärkelse dessa operatörer – och särskilt YouTube – för att på djupet och på deras bekostnad ha ändrat värdekedjan i kulturekonomin. Rättsinnehavarna har gjort gällande att dessa operatörer ger användarna av deras plattformar incitament till att ladda upp attraktivt innehåll, vilket i det flesta fall är skyddat av upphovsrätten. Operatörerna i fråga tjänar själva pengar på detta innehåll bland annat genom reklam (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0064" REF.END="QE0064"/>YouTube-modellen<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/>) eller abonnemang (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0065" REF.END="QE0065"/>Uploaded-modellen<QUOT.END REF.START="QS0065" CODE="201D" ID="QE0065"/>) och gör av denna intjäning stora vinster, utan att för den skull ha förvärvat licenser av dessa rättsinnehavare eller, följaktligen betala någon ersättning till dem. Plattformarnas operatörer tillgodogör sig således större delen av det värde som genereras av detta innehåll, på rättsinnehavarnas bekostnad. Det rör sig om det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0066" REF.END="QE0066"/>value gap<QUOT.END REF.START="QS0066" CODE="201D" ID="QE0066"/> (värdegap) som diskuterades i samband med antagandet av direktiv 2019/790. Vidare försvårar plattformar som YouTube möjligheten, för rättsinnehavarna, att på ett normalt sätt utnyttja sina verk. Dessa plattformar ägnar sig nämligen åt en illojal konkurrens i förhållande till traditionella media (radio- och tv-kanaler etcetera) och till tillhandahållare av digitalt innehåll (Spotify, Netflix, etcetera) som, för deras del, förvärvar det innehåll de sprider till rättsinnehavare mot ersättning och som på grund av denna illojala konkurrens, är beredda att betala en lägre ersättning till de sistnämnda i syfte att fortsätta vara konkurrenskraftiga.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Se, för mer detaljer, International Federation Phonographic Industry (IFPI) <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0067" REF.END="QE0067"/>Rewarding creativity: Fixing the value gap<QUOT.END REF.START="QS0067" CODE="201D" ID="QE0067"/>, Global music report 2017, och Bensamoun, A., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0068" REF.END="QE0068"/>Le value gap ou le partage de la valeur dans la proposition de directive sur le droit d’auteur dans le marché unique numérique<QUOT.END REF.START="QS0068" CODE="201D" ID="QE0068"/>, Revue Entertainment, Bruylant, nr 2018–4, s. 278–287.</P></NOTE> För att uppnå den högsta skyddsnivån för deras immateriella rättigheter som unionsrätten ska garantera dem och en skälig ersättning för utnyttjandet av sina verk,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Se skälen 4, 9 och 10 i direktiv 2001/29.</P></NOTE> ska rättsinnehavare kunna vända sig direkt till operatörerna av plattformen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Det är i detta skede lämpligt att erinra om att det i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 föreskrivs en ensamrätt för upphovsmän att tillåta eller förbjuda varje <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0069" REF.END="QE0069"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0069" CODE="201D" ID="QE0069"/> av deras verk, inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Jag kommer att använda begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0070" REF.END="QE0070"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0070" CODE="201D" ID="QE0070"/> för att allmänt benämnda överföringar till allmänheten i strikt mening och tillgängliggöranden för allmänheten. Jag kommer mer exakt att hänföra till den ena eller andra av dessa kategorier när detta blir nödvändigt. Vidare erkänns i artikel 3 i direktiv 2001/29 även, i dess punkt 2 a och b en rätt till tillgängliggörande för allmänheten – men inte rätten till överföring till allmänheten i strikt mening – såsom en rätt som härleds från upphovsrätten, för utövande konstnärer: av upptagningar av deras framföranden, respektive för fonogramframställare: av deras fonogram. Denna bestämmelse är även relevant i målet C‑682/18 eftersom Frank Peterson, beträffande vissa fonogram som har laddats upp utan hans tillstånd, innehar vissa härledda rättigheter i egenskap av utövande konstnärer och eller framställare (se fotnot 7 i detta förslag till avgörande). Eftersom de nationella målen, som jag kommer att förklara nedan, avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0071" REF.END="QE0071"/>tillgängliggörande för allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0071" CODE="201D" ID="QE0071"/> och detta begrepp har samma betydelse i artikel 3.1 och artikel 3.2, kommer jag, för enkelhetens skull, emellertid att nöja mig med att hänföra till den upphovsrätt som avses i artikel 3.1. Min bedömning är dock överförbar på de härledda rättigheter som anges i artikel 3.2.</P></NOTE> Denna exklusiva rättighet är föremål för intrång när ett skyddat verk överförs till allmänheten av en tredjeman utan föregående tillstånd av dess upphovsman,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Eller, mer allmänt, av innehavaren av upphovsrätten till verket, vilken inte nödvändigtvis är upphovsmannen. Jag använder i detta förslag växelvis begreppen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0072" REF.END="QE0072"/>upphovsman<QUOT.END REF.START="QS0072" CODE="201D" ID="QE0072"/> respektive <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0073" REF.END="QE0073"/>rättsinnehavare<QUOT.END REF.START="QS0073" CODE="201D" ID="QE0073"/>.</P></NOTE> med förbehåll för de undantag och inskränkningar som uttömmande anges i artikel 5 i detta direktiv.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191114">14 november 2019</DATE>, <NAME.CASE>Spedidam</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑484/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:970">EU:C:2019:970</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Rättsinnehavarna grundar sig emellertid på premissen att operatörerna av sådana plattformar som YouTube och Cyando, tillsammans med användarna av deras plattformar, gör en överföring till allmänheten av verk som de sistnämnda laddar upp. Följaktligen ska operatörerna, beträffande alla filer som dessa användare avser att dela, innan de laddas upp, kontrollera huruvida de innehåller skyddade verk, fastställa befintliga rättigheter avseende dessa och själva, i allmänhet mot ersättning, erhålla en licens från innehavarna av dessa rättigheter eller, i annat fall, hindra denna uppladdning. Varje gång dessa operatörer inte uppfyller dessa skyldigheter och verken, följaktligen, publiceras olagligt från deras plattformar, är de direkt ansvariga för detta i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 2001/29. Därmed har dessa operatörer bland annat en skyldighet, enligt artikel 13 i direktiv 2004/48, att betala skadestånd till innehavarna av de berörda rättigheterna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>YouTube och Cyando har, med stöd av den finska regeringen och kommissionen, genmält att de endast är mellanhänder som tillhandahåller verktyg vilka gör det möjligt för användarna av deras plattformar att överföra verk till allmänheten. Det är således inte dessa operatörer, utan nämnda användare, som genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0074" REF.END="QE0074"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0074" CODE="201D" ID="QE0074"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, när de på nätet delar filer från dessa plattformar som innehåller skyddade verk. Dessa användare har således det direkta ansvaret i händelse av olaglig <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0075" REF.END="QE0075"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0075" CODE="201D" ID="QE0075"/>. Under alla omständigheter anser dessa operatörer att de omfattas av artikel 14.1 i direktiv 2000/31. Denna bestämmelse fråntar dem allt ansvar som kan följa av olagliga filer som de lagrar på begäran av användare av deras plattformar, i huvudsak under förutsättning att de inte känner till dem eller att de, i förekommande fall, utan dröjsmål har avlägsnat dem. Vidare kan dessa operatörer inte, enligt artikel 15.1 i detta direktiv, åläggas någon allmän skyldighet att övervaka de filer som de lagrar, eller att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet. YouTube och Cyando anser således att de, i enlighet med dessa bestämmelser, inte har någon skyldighet att kontrollera alla de filer som användarna av deras plattformar tillhandahåller innan de laddas upp, utan framför allt att reagera tillräckligt skyndsamt vid anmälningar från rättsinnehavare om att uppladdningen av vissa av dessa filer är olaglig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Bundesgerichtshofs (Federala högsta domstolen, Tyskland) första tolkningsfrågor har således till syfte att fastställa huruvida den verksamhet som operatörer av sådana plattformar som YouTube och Cyando driver omfattas av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0076" REF.END="QE0076"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0076" CODE="201D" ID="QE0076"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29. De andra tolkningsfrågorna avser huruvida dessa operatörer kan omfattas av det undantag från ansvar som föreskrivs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 beträffande de<?PAGE NO="15"?> filer som de lagrar på begäran av deras användare. Dessa frågor har ett nära samband med varandra. Unionslagstiftaren avsåg nämligen att med direktiven 2000/31 och 2001/29, inrätta ett tydligt regelverk för mellanhänders ansvar för intrång i upphovsrätten på unionsnivå.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Se skäl 50 i direktiv 2000/31 och skäl 16 i direktiv 2001/29.</P></NOTE> Artikel 3.1 i det förstnämnda direktivet och artikel 14.1 i det sistnämnda ska således tolkas på ett enhetligt sätt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Det rör sig bland annat om att, i största möjliga mån, undvika en situation där en tjänsteleverantör skulle vara ansvarig enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29 och samtidigt vara undantagen från detta ansvar enligt artikel 14.1 i direktiv 2000/31. Se närmare punkterna 137–139 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>I avsnitten A och B i detta förslag till avgörande kommer jag att i tur och ordning analysera dessa båda bestämmelser.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Jag kommer inte, i detta förslag till avgörande, att behandla frågan om kopior som genereras genom uppladdning av ett verk på plattformar såsom YouTube eller Uploaded och genom att allmänheten konsulterar eller laddar ned det. Denna fråga rör nämligen tolkningen av den rätt till mångfaldigande som föreskrivs i artikel 2 i direktiv 2001/29 samt av de undantag och inskränkningar av denna rätt som föreskrivs i artikel 5 i detta direktiv, vilken domstolen inte har ombetts att klargöra. Vidare har denna fråga inte diskuterats vid domstolen, utom av Cyando som gjort gällande det undantag för privata kopior som föreskrivs i artikel 5.2 b i nämnda direktiv.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0077" REF.END="QE0077"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0077" CODE="201D" ID="QE0077"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 (de första tolkningsfrågorna)</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har genom sina första tolkningsfrågor i huvudsak önskat få klarhet i huruvida operatören av en plattform för delning av videoinspelningar och operatören av en plattform för härbärgering och delning av filer genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0078" REF.END="QE0078"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0078" CODE="201D" ID="QE0078"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, när en användare av deras plattformar laddar upp och publicerar ett skyddat verk där.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Domstolen har i fast praxis slagit fast att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0079" REF.END="QE0079"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0079" CODE="201D" ID="QE0079"/> i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 är ett självständigt begrepp inom unionsrätten, vars innebörd och omfattning ska fastställas med beaktande av lydelsen i denna bestämmelse, det sammanhang som den ingår i och de mål som eftersträvas med direktivet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180807">7 augusti 2018</DATE>, <NAME.CASE>Renckhoff</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑161/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:634">EU:C:2018:634</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0017">17</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Detta begrepp ska dessutom, om möjligt, tolkas mot bakgrund av motsvarande begrepp i folkrättsliga texter som unionen är bunden av.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200402">2 april 2020</DATE>, <NAME.CASE>Stim och SAMI</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑753/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:268">EU:C:2020:268</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis). I synnerhet ska artikel 3.1 i direktiv 2001/29 tolkas mot bakgrund av artikel 8 i WIPO:s fördrag om upphovsrätt, som undertecknades den <DATE ISO="19961220">20 december 1996</DATE> i Genève och godkändes på Europeiska unionens vägnar genom rådets beslut 2000/278/EG av den <DATE ISO="20000316">16 mars 2000</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="089" PAGE.FIRST="6" DATE.PUB="2000">EGT L 89, 2000, s. 6</REF.DOC.OJ>) (nedan kallat WIPO-fördraget om upphovsrätt), som den förstnämnda bestämmelsen har till syfte att genomföra (se skäl 15 i direktiv 2001/29).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Enligt denna rättspraxis måste för att det ska vara fråga om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0080" REF.END="QE0080"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0080" CODE="201D" ID="QE0080"/> två kumulativa villkor vara uppfyllda, nämligen att det föreligger en form av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0081" REF.END="QE0081"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0081" CODE="201D" ID="QE0081"/> av ett verk samt att den sker till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0082" REF.END="QE0082"/>allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0082" CODE="201D" ID="QE0082"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0061">61</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="16"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0083" REF.END="QE0083"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0083" CODE="201D" ID="QE0083"/> omfattar i detta hänseende dels, såsom anges i skäl 23 i direktiv 2001/29, all sådan sändning (eller vidaresändning) av ett verk till allmänheten som inte är närvarande på den plats varifrån överföringen sker, oberoende av vilket tekniskt förfarande som används.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0062">62</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> samt där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Med andra ord gör en person en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0084" REF.END="QE0084"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0084" CODE="201D" ID="QE0084"/> när vederbörande sänder ett verk<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Närmare bestämt rör det sig om att göra det möjligt för mottagarna att, på lämpligt sätt (genom hörsel för ett fonogram etcetera) uppfatta hela verket eller element av detta som i sig utgör ett uttryck för upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090716">16 juli 2009</DATE>, <NAME.CASE>Infopaq International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑5/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:465">EU:C:2009:465</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och således gör att det kan uppfattas på avstånd.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 avser inte de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0085" REF.END="QE0085"/>traditionella<QUOT.END REF.START="QS0085" CODE="201D" ID="QE0085"/> former av överföring till allmänheten som utgörs av direkta framställningar och framträdanden, exempelvis föreställningar av verk inför den publik som befinner sig i direkt fysisk kontakt med den som framför verken. Se bland annat dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111124">24 november 2011</DATE>, <NAME.CASE>Circul Globus Bucureşti</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑283/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:772">EU:C:2011:772</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Ett typiskt exempel på en sådan sändning är, såsom anges i detta skäl, radio- och tv-sändningar av ett verk, medan begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0086" REF.END="QE0086"/>vidaresändning<QUOT.END REF.START="QS0086" CODE="201D" ID="QE0086"/> särskilt avser simultan vidaresändning, via kabel, satellit eller internet, av en radio- eller tv-sändning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>I övrigt omfattar begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0087" REF.END="QE0087"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0087" CODE="201D" ID="QE0087"/>, som jag har erinrat om i punkt 48 i detta förslag till avgörande, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0088" REF.END="QE0088"/>tillgängliggörande<QUOT.END REF.START="QS0088" CODE="201D" ID="QE0088"/>. Denna sistnämnda kategori avser, såsom anges i skäl 25 och artikel 3.1 i direktiv 2001/29, interaktiva tillhandahållanden på beställning, som utmärks av att enskilda personer kan få tillgång till dem på en plats och vid en tidpunkt som de bestämmer själva. Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0089" REF.END="QE0089"/>tillgängliggörande<QUOT.END REF.START="QS0089" CODE="201D" ID="QE0089"/> omfattar således en situation där en person möjliggör för en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0090" REF.END="QE0090"/>publik<QUOT.END REF.START="QS0090" CODE="201D" ID="QE0090"/> att få tillgång till ett visst verk, typiskt sett genom att ladda upp det på en webbplats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0063">63</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Vidare avser begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0091" REF.END="QE0091"/>allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0091" CODE="201D" ID="QE0091"/> ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0092" REF.END="QE0092"/>obestämt<QUOT.END REF.START="QS0092" CODE="201D" ID="QE0092"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0093" REF.END="QE0093"/>ganska stort<QUOT.END REF.START="QS0093" CODE="201D" ID="QE0093"/> antal personer. Detta begrepp avser således personer i allmänhet, i motsats till bestämda personer som tillhör en privat grupp, och är förenat med ett visst minimikrav.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0066">66</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Det är i förevarande fall, mot bakgrund av dessa omständigheter, obestridligt att ett skyddat verk, när det delas från en plattform som YouTube eller Uploaded <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0094" REF.END="QE0094"/>tillgängliggörs för allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0094" CODE="201D" ID="QE0094"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>När en videoinspelning som innehåller ett skyddat verk publiceras på YouTube, kan var och en konsultera den genom <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0095" REF.END="QE0095"/>streaming<QUOT.END REF.START="QS0095" CODE="201D" ID="QE0095"/> via denna plattform, från en plats och vid en tidpunkt som vederbörande själv väljer. Detsamma gäller när en fil som innehåller ett verk är härbärgerad på Uploaded och den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0096" REF.END="QE0096"/>download link<QUOT.END REF.START="QS0096" CODE="201D" ID="QE0096"/> som avser den delas fritt på en webbplats (i en samling länkar, på bloggar eller på forum).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Den omständigheten att konsultationen av ett verk via en plattform som YouTube sker genom <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0097" REF.END="QE0097"/>streaming<QUOT.END REF.START="QS0097" CODE="201D" ID="QE0097"/> och att det, följaktligen, inte finns någon bestående kopia för den berörda allmänheten saknar relevans med avseende på artikel 3.1 i direktiv 2001/29 (se bland annat Walter, M. M., och von Lewinski, S., European Copyright Law – A Commentary, Oxford University Press, Oxford, 2010, s. 983). Vidare utesluter inte den omständigheten att ett verk kan laddas ned från Uploaded och att delar av allmänheten således, tvärtom, kan erhålla en sådan kopia att det är denna bestämmelse som är tillämplig och inte rätten till spridning som föreskrivs i artikel 4.1 i detta direktiv (se bland annat dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>)).</P></NOTE> I båda fallen görs verket tillgängligt för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0098" REF.END="QE0098"/>allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0098" CODE="201D" ID="QE0098"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Däremot föreligger det inget <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0099" REF.END="QE0099"/>tillgängliggörande för allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0099" CODE="201D" ID="QE0099"/> när en användare laddar upp ett verk på YouTube, lämnar det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0100" REF.END="QE0100"/>privat<QUOT.END REF.START="QS0100" CODE="201D" ID="QE0100"/> och, i förekommande fall, endast delar det med sin familj eller sina vänner. Detsamma gäller när en användare av Uploaded på denna plattform laddar upp ett verk och inte delar sin <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0101" REF.END="QE0101"/>download link<QUOT.END REF.START="QS0101" CODE="201D" ID="QE0101"/> eller endast delar den med en privat grupp (se punkt 58 i detta förslag till avgörande).</P></NOTE> oberoende av att konsultationen eller nedladdningen av det sker på begäran av enskilda personer inom ramen för en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0102" REF.END="QE0102"/>en och en-överföring<QUOT.END REF.START="QS0102" CODE="201D" ID="QE0102"/>. Det gäller således i det avseendet att ta hänsyn till hur många personer som<?PAGE NO="17"?> kan få tillgång till ett och samma verk samtidigt och hur många av dessa som kan få tillgång till verket i följd efter varandra.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0067">67</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0068">68</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> samt där angiven rättspraxis).</P></NOTE> I nämnda hypotetiska situation kan verket, från fall till fall, konsulteras eller laddas ned av alla faktiska eller potentiella besökare på YouTube eller den webbplats där denna länk delas – det vill säga uppenbarligen ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0103" REF.END="QE0103"/>obestämt<QUOT.END REF.START="QS0103" CODE="201D" ID="QE0103"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0104" REF.END="QE0104"/>ganska stort<QUOT.END REF.START="QS0104" CODE="201D" ID="QE0104"/> antal personer.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180807">7 augusti 2018</DATE>, <NAME.CASE>Renckhoff</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑161/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:634">EU:C:2018:634</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Det är uppenbart att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0105" REF.END="QE0105"/>allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0105" CODE="201D" ID="QE0105"/> i dessa båda fall inte är närvarande på den plats från vilken överföringen sker. I övrigt är det irrelevant huruvida denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0106" REF.END="QE0106"/>allmänhet<QUOT.END REF.START="QS0106" CODE="201D" ID="QE0106"/> faktiskt konsulterar eller laddar ned verket. Det avgörande handlandet är det som består i att göra verket tillgängligt för allmänheten och således erbjuda det på en webbplats som är tillgänglig för allmänheten (se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0063">63</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0064">64</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>)).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>När ett skyddat verk publiceras på internet från en plattform som YouTube eller Uploaded av tredje man, utan föregående tillstånd från verkets upphovsman, och denna publicering inte omfattas av de undantag och inskränkningar som föreskrivs i artikel 5 i direktiv 2001/29, resulterar detta således i ett intrång i den ensamrätt till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0107" REF.END="QE0107"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0107" CODE="201D" ID="QE0107"/> som upphovsmannen har enligt artikel 3.1 i detta direktiv.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Frågan är emellertid vem, av den användare som laddar upp det aktuella verket och operatören av plattformen, eller dessa båda personer gemensamt, som genomför denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0108" REF.END="QE0108"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0108" CODE="201D" ID="QE0108"/> och som bär det eventuella ansvaret för den.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Det ska i detta skede påpekas att Frank Peterson och Elsevier avseende denna fråga har anfört argument som präglas av olika resonemang. Enligt dem bär operatörer av plattformar som YouTube och Cyando ansvaret enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29 för det första på grund av att de är aktivt inblandade i <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0109" REF.END="QE0109"/>överföringen till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0109" CODE="201D" ID="QE0109"/> av verk som deras användare av deras plattformar har laddat upp, vilket innebär att de själva genomför denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0110" REF.END="QE0110"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0110" CODE="201D" ID="QE0110"/>, vidare på grund av att de har vetskap om att dessa användare olagligt delar skyddade verk och dessutom medvetet uppmanar dem till att göra detta, samt slutligen på grund av att de visar prov på oaktsamhet i detta hänseende, genom att inte iaktta vissa aktsamhetsskyldigheter som åligger dem som motprestation för den risk för intrång som deras verksamhet innebär.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Se punkterna 46 och 47 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Dessa argument förenar enligt min uppfattning två frågeställningar. För det första bär sådana plattform-operatörer som YouTube och Cyando, om de genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0111" REF.END="QE0111"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0111" CODE="201D" ID="QE0111"/> av verk som användarna av deras plattformar laddar upp, potentiellt ett direkt (eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0112" REF.END="QE0112"/>primärt<QUOT.END REF.START="QS0112" CODE="201D" ID="QE0112"/>) ansvar enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29. Frågan huruvida detta är fallet är en objektiv fråga, med undantag för sådana överväganden som vetskap och oaktsamhet. Svaret på denna fråga beror nämligen i princip enbart på huruvida nämnda operatörer genomför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0113" REF.END="QE0113"/>överföringar<QUOT.END REF.START="QS0113" CODE="201D" ID="QE0113"/> och huruvida dessa handlingar genomförs utan tillstånd av upphovsmännen till de berörda verken. I avsnitt 1 kommer jag, genom denna analysmetod och genom att endast undersöka de relevanta argumenten, att ange skälen till varför i princip endast de användare som laddar upp skyddade verk genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0114" REF.END="QE0114"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0114" CODE="201D" ID="QE0114"/> av dessa verk. Det primära ansvar som kan följa av denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0115" REF.END="QE0115"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0115" CODE="201D" ID="QE0115"/> bärs således, i allmänhet, endast av dessa användare.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>För det andra omfattas inte, enligt min uppfattning, frågan huruvida operatörer som YouTube och Cyando har ansvar för intrång i upphovsrätt som användarna av deras plattformar begår, exempelvis på grund av att dessa operatörer hade vetskap om dessa och medvetet har underlåtit att agera, att de har uppmanat dessa användare att begå sådana brott eller att de har varit oaktsamma i detta hänseende, av artikel 3.1 i direktiv 2001/29. Som jag kommer att redogöra för i avsnitt 2, anser jag – även om domstolen i målen GS Media,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160908">8 september 2016</DATE> (<NO.CASE>C‑160/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:644">EU:C:2016:644</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen GS Media).</P></NOTE> I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0116" REF.END="QE0116"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0116" CODE="201D" ID="QE0116"/>)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170426">26 april 2017</DATE> (<NO.CASE>C‑527/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:300">EU:C:2017:300</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0117" REF.END="QE0117"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0117" CODE="201D" ID="QE0117"/>)).</P></NOTE> och Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0118" REF.END="QE0118"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0118" CODE="201D" ID="QE0118"/>)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170614">14 juni 2017</DATE> (<NO.CASE>C‑610/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:456">EU:C:2017:456</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0119" REF.END="QE0119"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0119" CODE="201D" ID="QE0119"/>))</NAME.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:456">EU:C:2017:456</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> tolkade<?PAGE NO="18"?> denna bestämmelse så, att den kan omfatta ansvar för tredjemäns (så kallade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0120" REF.END="QE0120"/>accessoriska<QUOT.END REF.START="QS0120" CODE="201D" ID="QE0120"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0121" REF.END="QE0121"/>underordnade<QUOT.END REF.START="QS0121" CODE="201D" ID="QE0121"/> eller ”indirekta) ansvar – för min del att detta ansvar i realiteten inte har harmoniserats i unionsrätten. Det omfattas följaktligen av de bestämmelser om civilrättsligt ansvar som föreskrivs i medlemsstaternas lagstiftningar. Jag kommer i andra hand att, i avsnitt 3, undersöka dessa operatörers verksamhet mot bakgrund av den bedömningsram som följer av dessa domar och de argument som hör till denna.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Operatörer av plattformar som YouTube och Cyando genomför i princip inte någon <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0122" REF.END="QE0122"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0122" CODE="201D" ID="QE0122"/></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Som jag har angett i punkterna 55–58 i detta förslag till avgörande motsvarar en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0123" REF.END="QE0123"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0123" CODE="201D" ID="QE0123"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, sändning av ett skyddat verk till en allmänhet. I detta sammanhang består ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0124" REF.END="QE0124"/>tillgängliggörande<QUOT.END REF.START="QS0124" CODE="201D" ID="QE0124"/> i att erbjuda allmänheten möjligheten till en sådan sändning, eventuellt på enskilda individers begäran, från den plats och vid den tidpunkt som var och en väljer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Varje sändning av ett verk till en allmänhet kräver emellertid i allmänhet en kedja av ingripanden som görs av flera personer, vilka är inblandade på olika sätt och i olika utsträckning i denna överföring. Exempelvis är möjligheten för tv-tittare att se ett televisionssänt verk på deras tv-apparater resultatet av kombinerade ansträngningar av bland annat ett radiosändningsorgan, av en eller flera spridare, av operatören av det markbundna nätet och av de personer som har tillhandahållit dessa tv-tittares antenner och tv-apparater.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Alla dessa ingripanden kan inte betraktas som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0125" REF.END="QE0125"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0125" CODE="201D" ID="QE0125"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29. Om så vore fallet skulle vilken länk som helst i kedjan, oberoende av arten av dess verksamhet, kunna hållas ansvarig i förhållande till upphovsmännen. För att förebygga risken för en sådan extensiv tolkning har unionslagstiftaren, i skäl 27 i detta direktiv, preciserat att, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0126" REF.END="QE0126"/>[e]nbart tillhandahållandet av de fysiska förutsättningarna för att möjliggöra eller genomföra en överföring ska inte i sig betraktas som överföring i den mening som avses i detta direktiv<QUOT.END REF.START="QS0126" CODE="201D" ID="QE0126"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Detta direktiv återger den gemensamma förklaringen avseende artikel 8 i WIPO-fördraget om upphovsrätt som antogs vid diplomatkonferensen den <DATE ISO="19961220">20 december 1996</DATE>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Det är således viktigt att, inom den kedja av ingripande som varje sändning av ett verk till allmänheten innebär, göra en åtskillnad mellan, å ena sidan, den person<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Det kan röra sig om en eller flera personer. Jag använder för enkelhetens skull singularis.</P></NOTE> som genomför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0127" REF.END="QE0127"/>överföringen till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0127" CODE="201D" ID="QE0127"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, och, å andra sidan, leverantörer vilka, genom att tillhandahålla de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0128" REF.END="QE0128"/>installationer<QUOT.END REF.START="QS0128" CODE="201D" ID="QE0128"/> som gör det möjligt att genomföra denna överföring, fungerar som mellanhänder mellan denna person och allmänheten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Artikel 8.3 i direktiv 2001/29 följer detta resonemang då den hänför till möjligheten för rättsinnehavare att erhålla ett förbud gentemot <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0129" REF.END="QE0129"/>mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet<QUOT.END REF.START="QS0129" CODE="201D" ID="QE0129"/>. Se även skäl 59 i detta direktiv.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Jag anser i förevarande fall, i likhet med Google, Cyando, den finska regeringen och kommissionen att den roll som operatörerna av plattformar som YouTube och Cyando spelar beträffande <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0130" REF.END="QE0130"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0130" CODE="201D" ID="QE0130"/> av verk som laddas upp av användarna av deras plattformar i princip är rollen som mellanhand. Frank Petersons, Elseviers samt den tyska och den franska regeringens invändning om att dessa operatörer går utanför denna roll återspeglar, enligt min uppfattning, en bristande förståelse av vad som skiljer ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0131" REF.END="QE0131"/>rent tillhandahållande av fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0131" CODE="201D" ID="QE0131"/> från en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0132" REF.END="QE0132"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0132" CODE="201D" ID="QE0132"/>.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="19"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Det ska erinras om att de principer som styr denna åtskillnad fastställdes redan i domstolens första avgörande avseende artikel 3.1 i direktiv 2001/29, nämligen domen SGAE.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061207">7 december 2006</DATE> (<NO.CASE>C‑306/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:764">EU:C:2006:764</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Domstolen slog i den domen fast att ett hotells mottagande och spridning av en radiosändning till gäster via tv-apparater utgör en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0133" REF.END="QE0133"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0133" CODE="201D" ID="QE0133"/> av de verk som ingår i denna sändning. Installationen av dessa tv-apparater i hotellrummen utgjorde visserligen i sig ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0134" REF.END="QE0134"/>tillhandahållande av fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0134" CODE="201D" ID="QE0134"/>, men hotellets handlande begränsade sig inte till detta tillhandahållande. Genom att sprida sändningen till dessa tv-apparater sände hotellet avsiktligt<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Domstolen har närmare bestämt uppgett att hotellägaren agerade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0135" REF.END="QE0135"/>med full kännedom om följderna av sitt handlande<QUOT.END REF.START="QS0135" CODE="201D" ID="QE0135"/> (se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061207">7 december 2006</DATE>, <NAME.CASE>SGAE</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑306/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:764">EU:C:2006:764</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Detta uttryck är enligt min mening synonymt med avsiktligt agerande (se punkt 100 i detta förslag till avgörande).</P></NOTE> de verk som den innehöll till sina gäster – vilka inte bara utgjorde en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0136" REF.END="QE0136"/>allmänhet<QUOT.END REF.START="QS0136" CODE="201D" ID="QE0136"/>, utan också <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0137" REF.END="QE0137"/>ytterligare en del av allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0137" CODE="201D" ID="QE0137"/>, det vill säga personer som inte hade beaktats av upphovsmännen till dessa verk när de tillät radiosändningen av dem<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Enligt domstolen anser nämligen upphovsmännen att ett tillstånd till radiosändning av deras verk enbart omfattar innehavare av radioapparater som enskilt eller i sin privata sfär eller familjekrets mottar signalen. Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061207">7 december 2006</DATE>, <NAME.CASE>SGAE</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑306/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:764">EU:C:2006:764</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> – vilka, trots att de befann sig inom det täckta området, i princip inte skulle kunna få tillgång till det sända verket utan hotellets agerande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061207">7 december 2006</DATE>, <NAME.CASE>SGAE</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑306/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:764">EU:C:2006:764</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Domstolen har i liknande sammanhang följt samma resonemang. Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111004">4 oktober 2011</DATE>, <NAME.CASE>Football Association Premier League m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑403/08 och C‑429/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:631">EU:C:2011:631</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0183">183</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0207">207</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140227">27 februari 2014</DATE>, <NAME.CASE>OSA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑351/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:110">EU:C:2014:110</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160531">31 maj 2016</DATE>, <NAME.CASE>Reha Training</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑117/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:379">EU:C:2016:379</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0065">65</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Av den domen följer att när ett verk görs tillgängligt för en allmänhet är personen som genomför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0138" REF.END="QE0138"/>överföringen<QUOT.END REF.START="QS0138" CODE="201D" ID="QE0138"/> – i motsats till dem som står för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0139" REF.END="QE0139"/>tillhandahållande av fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0139" CODE="201D" ID="QE0139"/> – den som medvetet agerar för att gör detta verk tillgängligt för allmänheten och det måste framgå att allmänheten i princip inte skulle kunna få tillgång till det aktuella verket utan denna åtgärd. Genom detta agerande har denna person, såsom domstolen uttryckte det i domen, en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0140" REF.END="QE0140"/>central roll<QUOT.END REF.START="QS0140" CODE="201D" ID="QE0140"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Se bland annat dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160531">31 maj 2016</DATE>, <NAME.CASE>Reha Training</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑117/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:379">EU:C:2016:379</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). I vissa domar uttrycks detta resonemang med två kriterier: Den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0141" REF.END="QE0141"/>centrala roll<QUOT.END REF.START="QS0141" CODE="201D" ID="QE0141"/> som den person som genomför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0142" REF.END="QE0142"/>överföringen<QUOT.END REF.START="QS0142" CODE="201D" ID="QE0142"/> har och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0143" REF.END="QE0143"/>avsiktligheten i dennes agerande<QUOT.END REF.START="QS0143" CODE="201D" ID="QE0143"/> (se, bland annat, domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0144" REF.END="QE0144"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0144" CODE="201D" ID="QE0144"/>), punkt 26)). Som jag kommer att ange nedan är dessa kriterier egentligen nära förknippade med varandra (se fotnot 88 i detta förslag till avgörande).</P></NOTE> i denna sändning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Denna förklaring skulle kunna missförstås. Egentligen har vilken mellanhand som helst en central eller avgörande roll i en sådan sändning, eftersom denne är en av länkarna i den kedja som gör genomförandet av sändningen möjligt. Den aktuella personens roll är emellertid av mer grundläggande karaktär. Dennes roll är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0145" REF.END="QE0145"/>central<QUOT.END REF.START="QS0145" CODE="201D" ID="QE0145"/> i den mån det är denna person som beslutar att överföra ett verk som gjorts tillgängligt för en publik och som aktivt tar initiativ till denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0146" REF.END="QE0146"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0146" CODE="201D" ID="QE0146"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>I motsats härtill beslutar inte de mellanhänder vars tjänster används för att möjliggöra eller genomföra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0147" REF.END="QE0147"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0147" CODE="201D" ID="QE0147"/> själva att göra verken tillgängliga för en publik. De följer i detta hänseende instruktioner från användarna av deras tjänster. Användarna beslutar att sända ett visst innehåll och initierar aktivt deras <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0148" REF.END="QE0148"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0148" CODE="201D" ID="QE0148"/> genom att göra detta innehåll tillgängligt för mellanhänder och på detta sätt placera det i ett förfarande som medför att det sänds till den avsedda <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0149" REF.END="QE0149"/>publiken<QUOT.END REF.START="QS0149" CODE="201D" ID="QE0149"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Se de promemorior som medföljer förslaget till WIPO-fördraget om upphovsrätt, nr 10.10, som förklarar att det avgörande agerandet, när det gäller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0150" REF.END="QE0150"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0150" CODE="201D" ID="QE0150"/>, är det ursprungliga tillgängliggörande för allmänheten och inte tillhandahållandet av förvaringsutrymme eller en elektronisk kommunikationstjänst. Se även Koo, J., The Right of Communication to the Public in EU Copyright Law, Hart publishing, Oxford, 2019, sidorna 161–162.</P></NOTE> Det är således i princip enbart dessa användare som har den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0151" REF.END="QE0151"/>centrala roll<QUOT.END REF.START="QS0151" CODE="201D" ID="QE0151"/> som domstolen avser och som genomför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0152" REF.END="QE0152"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0152" CODE="201D" ID="QE0152"/>. Utan deras agerande, skulle mellanhänderna inte ha något att sända och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0153" REF.END="QE0153"/>allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0153" CODE="201D" ID="QE0153"/> skulle inte komma i åtnjutande av de aktuella verken.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>När det gäller radiosändning görs exempelvis <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0154" REF.END="QE0154"/>överföringen till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0154" CODE="201D" ID="QE0154"/> av det radiosändningsföretag som bestämmer över de verk som sänds och som aktivt initierar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0155" REF.END="QE0155"/>överföringen<QUOT.END REF.START="QS0155" CODE="201D" ID="QE0155"/> av dessa, genom att införa dessa i det tekniska förfarande som möjliggör sändningen av dem till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0156" REF.END="QE0156"/>allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0156" CODE="201D" ID="QE0156"/> (se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stim och SAMI</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑753/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:4">EU:C:2020:4</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och artikel 1.2 a i rådets direktiv 93/83/EEG av den <DATE ISO="19930927">27 september 1993</DATE> om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="248" PAGE.FIRST="15" DATE.PUB="1993">EGT L 248, 1993, s. 15</REF.DOC.OJ>). Spridarna, som följer detta företags instruktioner, genomför däremot ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0157" REF.END="QE0157"/>tillhandahållande av fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0157" CODE="201D" ID="QE0157"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="20"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Däremot går en tjänsteleverantör utanför rollen som mellanhand när vederbörande aktivt agerar i verkens <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0158" REF.END="QE0158"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0158" CODE="201D" ID="QE0158"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stim och SAMI</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑753/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:4">EU:C:2020:4</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Detta gäller för det första om denna tjänsteleverantör väljer det överförda innehållet, benämner det på ett annat sätt, eller framställer det för allmänheten på ett sådant sätt att det framstår som den personens egna verk.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Se, i Tyskland, praxis från Bundesgerichsthof (Federala högsta domstolen), på området medierätt, enligt vilken en tjänsteleverantör antar en tredjemans påstående när han identifierar sig med denna och integrerar den i sin egen tankekedja på ett sådant sätt att det förefaller vara hans (se bland annat Bundesgerichsthof (Federala högsta domstolen), den <DATE ISO="20131217">17 december 2013</DATE>, VI ZR 211/12, § 19). Detta synsätt avsåg immaterialrätt (se Bundesgerichsthof (Federala högsta domstolen), den <DATE ISO="20080430">30 april 2008</DATE>, I ZR 73/05).</P></NOTE> I dessa situationer är det denna tjänsteleverantör, gemensamt med den tredjeman som initialt tillhandahållit innehållet, som genomför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0159" REF.END="QE0159"/>överföringen<QUOT.END REF.START="QS0159" CODE="201D" ID="QE0159"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Se, analogt, i Förenade kungariket, avsnitt 6 stycke 3 i Copyright, Designs and Patents Act (1988 års lag om upphovsrätt, formgivning och patent), i vilket, beträffande radiosändning, anges att den eller de personer som genomför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0160" REF.END="QE0160"/>överföringen till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0160" CODE="201D" ID="QE0160"/> är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0161" REF.END="QE0161"/>a) … the person transmitting the programme, if he has responsibility to any extent for its contents, and (b) … any person providing the programme who makes with the person transmitting it the arrangements necessary for its transmission<QUOT.END REF.START="QS0161" CODE="201D" ID="QE0161"/>.</P></NOTE> Detta är, för det andra fallet, om denna tjänsteleverantör senare själv använder denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0162" REF.END="QE0162"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0162" CODE="201D" ID="QE0162"/>, genom att sända den vidare till en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0163" REF.END="QE0163"/>ny allmänhet<QUOT.END REF.START="QS0163" CODE="201D" ID="QE0163"/> eller med en annan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0164" REF.END="QE0164"/>särskild teknik<QUOT.END REF.START="QS0164" CODE="201D" ID="QE0164"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130307">7 mars 2013</DATE>, <NAME.CASE>ITV Broadcasting m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑607/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:147">EU:C:2013:147</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Domstolen slog i denna dom fast att den omständigheten att ett företag tar emot en radiosändning och samtidigt sprider den vidare i oförändrat och oavkortat skick genom live streaming på internet utgör en senare användning av denna sändning som motsvarar en fristående <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0165" REF.END="QE0165"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0165" CODE="201D" ID="QE0165"/>, med motiveringen att denna vidare sändning använde en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0166" REF.END="QE0166"/>särskild teknik<QUOT.END REF.START="QS0166" CODE="201D" ID="QE0166"/>, som skilde sig från radiosändningen.</P></NOTE> I alla dessa hypotetiska fall begränsar sig en tjänsteleverantör inte till att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0167" REF.END="QE0167"/>tillhandahålla fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0167" CODE="201D" ID="QE0167"/> i den mening som avses i skäl 27 i direktiv 2001/29. Vederbörande har i själva verket en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0168" REF.END="QE0168"/>central roll<QUOT.END REF.START="QS0168" CODE="201D" ID="QE0168"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Som jag anger i min bedömning av de andra tolkningsfrågorna, har domstolen tolkat artiklarna 12–14 i direktiv 2000/31 så, att en tjänsteleverantör inte kan åberopa de undantag från ansvar som föreskrivs i dessa artiklar när han utövar en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0169" REF.END="QE0169"/>aktiv roll som kan ge honom kännedom om eller kontroll över<QUOT.END REF.START="QS0169" CODE="201D" ID="QE0169"/> uppgifter som lämnas av användarna av hans tjänst (se dom av den <DATE ISO="20100323">23 mars 2010</DATE> (C‑236/08–C‑238/08, nedan kallad domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Google France</NAME.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:159">EU:C:2010:159</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0112">112</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0114">114</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <DATE ISO="20110712">12 juli 2011</DATE> (C‑324/09, nedan kallad domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>L’Oréal/eBay</NAME.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:474">EU:C:2011:474</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0113">113</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Det synsätt som jag föreslår avseende åtskillnaden mellan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0170" REF.END="QE0170"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0170" CODE="201D" ID="QE0170"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0171" REF.END="QE0171"/>rent tillhandahållande av fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0171" CODE="201D" ID="QE0171"/> liknar detta resonemang och gör det möjligt att tolka artikel 3.1 i direktiv 2001/29 och artikel 14.1 i direktiv 2000/31 på ett enhetligt sätt. Se, för ett liknande resonemang, Husovec, M., Injunctions Against Intermediaries in the European Union – Accountable But Not Liable?, Cambridge University Press, Cambridge, 2017, sidorna 55–57.</P></NOTE> i den mån han avsiktligt överför ett verk till en allmänhet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>I målet som ledde till domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061207">7 december 2006</DATE>, <NAME.CASE>SGAE</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑306/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:764">EU:C:2006:764</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), nöjde sig hotellet med att agera passivt i en sändning som beslutats av radiosändningsföretaget. Hotellet hade självt beslutat att, utan att radiosändningsföretaget haft detta för avsikt, senare använda radiosändningen, genom att sända den vidare till sina kunder. Som domstolen slog fast i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111013">13 oktober 2011</DATE>, <NAME.CASE>Airfield och Canal Digitaal</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑431/09 och C‑432/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:648">EU:C:2011:648</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0074">74</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0082">82</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), nöjer sig vidare en leverantör av satellitpaket som för samman flera överföringar från olika sändarföretag till förmån för sina kunder inte med ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0172" REF.END="QE0172"/>tillhandahållande av fysiska förutsättning<QUOT.END REF.START="QS0172" CODE="201D" ID="QE0172"/> eftersom denne aktivt engagerat sig för att, till en publik som han själv har bestämt, erbjuda en katalog över tv-kanaler som han själv har valt. Dessutom och som domstolen slog fast i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171129">29 november 2017</DATE>, <NAME.CASE>VCAST</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑265/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:913">EU:C:2017:913</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), nöjer sig inte den tjänsteleverantör som fångar radiosändningar och gör det möjligt för användarna av tjänsten att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0173" REF.END="QE0173"/>i molnet<QUOT.END REF.START="QS0173" CODE="201D" ID="QE0173"/> spela in de sändningar de önskar heller med ett sådant <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0174" REF.END="QE0174"/>tillhandahållande<QUOT.END REF.START="QS0174" CODE="201D" ID="QE0174"/>. Denna tjänsteleverantör har nämligen en aktiv roll i <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0175" REF.END="QE0175"/>överföringen<QUOT.END REF.START="QS0175" CODE="201D" ID="QE0175"/>, eftersom han bland annat väljer vilka kanaler som omfattas av hans tjänst.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Av dessa överväganden följer att, i motsats till vad Frank Peterson och den tyska regeringen har gjort gällande, innebär inte enbart den omständigheten att sådana plattformar som YouTube eller Uploaded ger allmänheten tillgång till skyddade verk att deras operatörer genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0176" REF.END="QE0176"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0176" CODE="201D" ID="QE0176"/> av dessa verk, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Vidare är det inte avgörande att operatörer som YouTube och Cyando, på sina servrar, härbärgerar de skyddade verken och att de sänder dem när de mottar en förfrågan därom av en medlem i publiken.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>För det första och som Google och den finska regeringen har gjort gällande har, i den mån de aktuella verken har laddats upp av användare av dessa plattformar,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>YouTube har även en kanal på vilken den sprider sitt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0177" REF.END="QE0177"/>eget<QUOT.END REF.START="QS0177" CODE="201D" ID="QE0177"/> innehåll. Denna operatör gör emellertid en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0178" REF.END="QE0178"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0178" CODE="201D" ID="QE0178"/> av detta innehåll i den mån den har framställt och/eller valt det.</P></NOTE> dessa användare en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0179" REF.END="QE0179"/>central roll<QUOT.END REF.START="QS0179" CODE="201D" ID="QE0179"/> i tillgängliggörandet av verken för allmänheten. Dessa användare har beslutat att kommunicera dessa verk till allmänheten via nämnda plattformar, genom att välja lämpligt alternativ i YouTubes fall, och genom att dela motsvarande <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0180" REF.END="QE0180"/>download links<QUOT.END REF.START="QS0180" CODE="201D" ID="QE0180"/> i Uploadeds fall.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>VCAST</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑265/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:649">EU:C:2017:649</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Utan deras agerande skulle operatörerna av dessa plattformar inte ha något att sända och allmänheten skulle inte kunna spela upp dessa verk.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="21"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Vidare ska det erinras om att förfarandet för uppladdning av en fil på en plattform som YouTube eller Uploaded, när den väl har initierats av användaren, sker automatiskt,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Se punkterna 16 och 30 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> utan att operatören av denna plattform väljer eller på annat sätt bestämmer innehållet i det som publiceras där. Det ska påpekas att en eventuell förhandskontroll av denna operatör, i förekommande fall automatisk, enligt min mening inte utgör ett urval<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Den kontroll som dessa operatörer utövar i efterhand, bland annat för att reagera skyndsamt på de meddelanden som de får från rättsinnehavarna, kan inte heller anses som ett sådant urval.</P></NOTE> under förutsättning att denna kontroll begränsar sig till att upptäcka olagligt innehåll och således inte återspeglar en önskan hos denna operatör att kommunicera visst innehåll (och inget annat) till allmänheten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>YouTube genomför en sådan kontroll via <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0181" REF.END="QE0181"/>Content ID<QUOT.END REF.START="QS0181" CODE="201D" ID="QE0181"/> (se punkt 22 i detta förslag till avgörande). Det ska påpekas att den omständigheten att en förhandskontroll görs automatiskt enligt min uppfattning inte är den avgörande faktorn. Det är nämligen i slutändan möjligt att föreställa sig ett förfarande för godkännande eller urval av innehåll genom en programvara som, algoritmiskt, bestämmer vilket innehåll som bäst motsvarar vad operatören önskar ha på sin plattform. Detta är emellertid inte fallet med en ren legalitetskontroll.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Slutligen, gör inte dessa operatörer någon senare användning av de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0182" REF.END="QE0182"/>överföringar till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0182" CODE="201D" ID="QE0182"/> som deras användare initierat, i den mån de inte vidaresänder de berörda verken till en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0183" REF.END="QE0183"/>ny allmänhet<QUOT.END REF.START="QS0183" CODE="201D" ID="QE0183"/> eller genom en annan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0184" REF.END="QE0184"/>särskild teknik<QUOT.END REF.START="QS0184" CODE="201D" ID="QE0184"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0060"><P>Det ska påpekas att kriterierna för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0185" REF.END="QE0185"/>ny allmänhet<QUOT.END REF.START="QS0185" CODE="201D" ID="QE0185"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0186" REF.END="QE0186"/>särskild teknik<QUOT.END REF.START="QS0186" CODE="201D" ID="QE0186"/> endast är relevanta beträffande senare användningar av en ursprunglig kommunikation. Dessa kriterier gör det möjligt att, bland dessa senare användningar, identifiera dem som måste anses vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0187" REF.END="QE0187"/>andrahandsöverföringar<QUOT.END REF.START="QS0187" CODE="201D" ID="QE0187"/> (eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0188" REF.END="QE0188"/>vidaresändningar<QUOT.END REF.START="QS0188" CODE="201D" ID="QE0188"/>) och kräver ett särskilt tillstånd (exempelvis vidaresändning av en radiosändning via kabel). Dessa hypotetiska fall får inte förväxlas med det fall då ett verk, som tidigare har överförts till allmänheten, ger upphov till en ny överföring till allmänheten, oberoende av den föregående. I detta hänseende kräver, i enlighet med artikel 3.1 och 3.3 i direktiv 2001/29, var och en av dessa överföringar till allmänheten tillåtelse, även om de båda avser samma allmänhet eller använder samma teknik. Följaktligen saknar det betydelse huruvida verk som har tillgängliggjorts på YouTube eller Uploaded finns lagligt tillgängliga på en annan webbplats. Dessa båda uppladdningar är oberoende av varandra och kräver var och en ett tillstånd. Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180807">7 augusti 2018</DATE>, <NAME.CASE>Renckhoff</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑161/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:634">EU:C:2018:634</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det rör sig i princip om en enda <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0189" REF.END="QE0189"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0189" CODE="201D" ID="QE0189"/>, nämligen den som bestäms av användarna i fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Av detta följer, enligt min uppfattning, att operatörer som YouTube och Cyando i princip nöjer sig med att tillhandahålla <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0190" REF.END="QE0190"/>fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0190" CODE="201D" ID="QE0190"/> såsom avses i skäl 27 i direktiv 2001/29, som gör det möjligt för användarna av deras plattformar att göra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0191" REF.END="QE0191"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0191" CODE="201D" ID="QE0191"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i detta direktiv, av de verk som de sistnämnda bestämmer. Jag anser inte att något av de argument som har anförts vid domstolen påverkar denna tolkning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>För det första anser jag, i motsats till Frank Peterson, Elsevier samt den tyska och den franska regeringen, att varken den omständigheten att en operatör av en plattform som YouTube strukturerar det sätt på vilket de videoinspelningar som laddas upp av dess användare presenteras på dess plattform, genom att integrera dem i ett standardgränssnitt för visning och indexera dem under olika rubriker, eller den omständigheten att denna operatör tillhandahåller en sökfunktion och behandlar sökresultaten, som resumeras på hemsidan i form av en klassificering av videoinspelningar i olika kategorier, är relevant.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0061"><P>Denna fråga uppkommer inte beträffande en sådan plattform som Uploaded, vilken inte har sökfunktioner eller index över de härbärgerade filerna. Jag övertygas i detta sammanhang inte av Elseviers och den tyska regeringens argument att avsaknaden av dessa funktioner inte är avgörande på grund av att utomstående webbplatser, vilka tjänar som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0192" REF.END="QE0192"/>samlingar av länkar<QUOT.END REF.START="QS0192" CODE="201D" ID="QE0192"/>, gör det möjligt för allmänheten att bland det på detta sätt härbärgerade innehållet återfinna de verk som den önskar ladda ner. Utöver att dessa funktioner under alla omständigheter inte, enligt min uppfattning, är relevanta för frågan om huruvida en tjänsteleverantör gör en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0193" REF.END="QE0193"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0193" CODE="201D" ID="QE0193"/>, anser jag att det är uppenbart att det är denna tjänsteleverantörs agerande som ska beaktas och inte agerandet av tredjemän med vilka tjänsteleverantören inte har någon relation.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende påpekas att denna presentationsstruktur och dessa olika funktioner har till syfte att rationalisera plattformens organisation, underlätta användningen av den och därmed optimera tillgången till de härbärgerade videoinspelningarna. Det i skäl 27 i direktiv 2001/29 underförstådda kravet att en tjänsteleverantör inte gör en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0194" REF.END="QE0194"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0194" CODE="201D" ID="QE0194"/> under förutsättning att han nöjer sig med ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0195" REF.END="QE0195"/>rent<QUOT.END REF.START="QS0195" CODE="201D" ID="QE0195"/> tillhandahållande av fysiska förutsättningar betyder emellertid inte, enligt min mening, att denna tjänsteleverantör inte får optimera tillgången till det<?PAGE NO="22"?> innehåll som sänds genom att organisera sina tjänster.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0062"><P>Tvärtom är det en mellanhands uppgift att underlätta att tredjemän som önskar överföra ett innehåll får kontakt med allmänheten. Se OECD, The Economic and Social Role of Internet Intermediaries, april 2010, s. 15.</P></NOTE> Det finns nämligen inget krav på att själva <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0196" REF.END="QE0196"/>installationen<QUOT.END REF.START="QS0196" CODE="201D" ID="QE0196"/> är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0197" REF.END="QE0197"/>enkel<QUOT.END REF.START="QS0197" CODE="201D" ID="QE0197"/>. Det faktum att en internetplattform är i viss mån sofistikerad, i syfte att underlätta användningen, är således irrelevant. Den gräns som tjänsteleverantören inte får överskrida är, enligt min uppfattning, ett aktivt agerande vid överföringen av verken till allmänheten, såsom anges ovan i punkt 75.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>En struktur för presentation och sådana funktioner kan emellertid inte, enligt min mening, visa att operatören överskrider denna gräns. De tyder bland annat inte på att operatören bestämmer vilket innehåll användarna laddar upp på plattformen. Att tillgången till innehållet optimeras ska i synnerhet inte förväxlas med att själva innehållet optimeras. Operatören bestämmer endast omfattningen av detta i det sistnämnda fallet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0063"><P>Vidare är, i motsats till vad Elsevier har gjort gällande, den omständigheten att en operatör som YouTube konverterar uppladdade videoinspelningar till flera format för att anpassa dem till olika läsare och anslutningshastigheter enligt min uppfattning irrelevant. Det rör sig nämligen om tekniska operationer i syfte att tillåta och underlätta sändningen av uppgifter och, följaktligen läsningen av dessa videoinspelningar av medlemmarna av allmänheten i deras webbläsare (eller avsedd applikation). Sådana tekniska operationer kan inte likställas med en ändring av innehållet från tjänsteleverantörens sida. Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111013">13 oktober 2011</DATE>, <NAME.CASE>Airfield och Canal Digitaal</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑431/09 och C‑432/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:648">EU:C:2011:648</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0060">60</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0061">61</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Dessutom innebär inte, enligt min uppfattning, den omständigheten att YouTube innehåller ett standardgränssnitt för visning att dess operatör framställer innehållet för allmänheten på ett sådant sätt att det förefaller vara operatörens, under förutsättning att detta gränssnitt för varje videoinspelning anger vilken användare som har laddat upp den.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>För det andra är, enligt min uppfattning den omständigheten att de registrerade användarna, på en plattform som YouTube, får en överblick av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0198" REF.END="QE0198"/>rekommenderat<QUOT.END REF.START="QS0198" CODE="201D" ID="QE0198"/> presenterade för sig inte heller avgörande. Ingen bestrider det faktum att dessa rekommendationer påverkar vilket innehåll dessa användare konsulterar. Eftersom dessa rekommendationer genereras automatiskt, på grundval av videoinspelningar som den aktuella användaren tidigare har tittat på och har som enda syfte att underlätta tillgången till dessa analoga videoinspelningar, återspeglar de emellertid inte något beslut av operatören att överföra ett visst verk till en publik. Under alla omständigheter kvarstår det faktum att denna operatör inte i förväg bestämmer vilka verk som är tillgängliga på dess plattform.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>För det tredje och i motsats till var Frank Peterson och Elsevier har gjort gällande, äventyras inte den tolkning som jag föreslår av den omständigheten att en operatör som YouTube, i de allmänna användarvillkoren för dess plattform, anger att varje användare ger detta företag en icke-exklusiv och gratis global operativ licens för de videoinspelningar som vederbörande laddar upp. Denna typ av avtalsklausul,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0064"><P>Enlig mina efterforskningar finns en sådan klausul ofta i de allmänna användarvillkoren för internetplattformar. Se bland annat Facebook (version av den <DATE ISO="20190731">31 juli 2019</DATE>, punkt 3.3, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0199" REF.END="QE0199"/>Tillstånden du ger oss<QUOT.END REF.START="QS0199" CODE="201D" ID="QE0199"/> tillgängliga på adressen https://sv-se.facebook.com/legal/terms).</P></NOTE> som tillåter operatören av plattformen att sprida det innehåll som laddas upp av dess användare och genom vilken denne, dessutom, uppger sig automatiskt och systematiskt förvärva rättigheter till allt detta innehåll,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0065"><P>Det finns anledning att ifrågasätta huruvida en sådan klausul och den generösa operativa licens som den föreskriver är förenlig med andra immaterialrättsliga bestämmelser samt, när det gäller icke-professionella användare, med unionens konsumentlagstiftning. Denna fråga går emellertid utöver föremålet för detta förslag till avgörande. Jag kommer att nöja mig med att, beträffande professionella användare, ange att bestämmelserna på området sedermera föreskrivs i artikel 3.1 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den <DATE ISO="20190620">20 juni 2019</DATE>, om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="186" PAGE.FIRST="57" DATE.PUB="2019">EUT L 186, 2019, s. 57</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> visar inte, i sig, att denna operatör aktivt medverkar till verkens <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0200" REF.END="QE0200"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0200" CODE="201D" ID="QE0200"/>, såsom anges ovan i punkt 75. Eftersom denna klausul just ska tillämpas systematiskt och automatiskt på vilket innehåll som helst som laddas upp, syftar den inte till att ange att nämnda operatör bestämmer det innehåll som överförs. När denna operatör, med stöd av nämnda licens, återanvänder det innehåll som plattformens användare har laddat upp,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0066"><P>Jag tänker bland annat på sammanställningar av typen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0201" REF.END="QE0201"/>YouTube Rewind<QUOT.END REF.START="QS0201" CODE="201D" ID="QE0201"/>.</P></NOTE> gör operatören däremot inom ramen för denna åtgärd en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0202" REF.END="QE0202"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0202" CODE="201D" ID="QE0202"/>.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="23"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>För det fjärde övertygas jag inte heller av Frank Petersons och Elseviers argument att den ekonomiska modell som operatörerna av plattformar som YouTube och Cyando har antagit visar att de inte begränsar sig till ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0203" REF.END="QE0203"/>tillhandhållande av fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0203" CODE="201D" ID="QE0203"/>, i den mening som avses i skäl 27 i direktiv 2001/29, utan gör en ”överföring till allmänheten av de verk som deras användare av deras plattformar har laddat upp. Klagandena i de nationella målen har i detta hänseende gjort gällande att den ersättning som dessa operatörer erhåller, vilken bland annat genereras genom försäljning av annonsutrymme (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0204" REF.END="QE0204"/>YouTube-modellen<QUOT.END REF.START="QS0204" CODE="201D" ID="QE0204"/>) eller abonnemang (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0205" REF.END="QE0205"/>Cyando-modellen<QUOT.END REF.START="QS0205" CODE="201D" ID="QE0205"/>), är inte en motprestation till en teknisk tjänst – de sistnämnda låter i synnerhet inte användarna betala för lagringsutrymmet som sådant – utan är beroende av attraktiviteten i det innehåll som laddas upp på deras plattformar. I YouTubes fall blir nämligen reklamintäkterna större ju fler som besöker plattformen och, i Cyandos fall, blir perspektivet på att lätt kunna göra många nedladdningar av attraktivt innehåll ett incitament för användarna att teckna ett abonnemang.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Allmänt är en tjänsteleverantörs vinstsyfte, enligt min uppfattning, till begränsad hjälp för att göra en åtskillnad mellan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0206" REF.END="QE0206"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0206" CODE="201D" ID="QE0206"/> och sådant <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0207" REF.END="QE0207"/>tillhandahållande<QUOT.END REF.START="QS0207" CODE="201D" ID="QE0207"/>. Det ska för det första erinras om att domstolen, efter sin analys,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0067"><P>Domstolen hade i tur och ordning, 1) gjort förbehåll för frågan om huruvida förekomsten av en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0208" REF.END="QE0208"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0208" CODE="201D" ID="QE0208"/> beror på om denna sker i vinstsyfte (se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061207">7 december 2006</DATE>, <NAME.CASE>SGAE</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑306/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:764">EU:C:2006:764</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), 2) med försiktighet konstaterat att det rör sig om en omständighet som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0209" REF.END="QE0209"/>inte är irrelevant<QUOT.END REF.START="QS0209" CODE="201D" ID="QE0209"/> (se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111004">4 oktober 2011</DATE>, <NAME.CASE>Football Association Premier League m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑403/08 och C‑429/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:631">EU:C:2011:631</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0204">204</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0206">206</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), 3) tydligt angett att vinstsyfte är ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0210" REF.END="QE0210"/>villkor<QUOT.END REF.START="QS0210" CODE="201D" ID="QE0210"/> för begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0211" REF.END="QE0211"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0211" CODE="201D" ID="QE0211"/> och att avsaknad av sådant syfte utesluter att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0212" REF.END="QE0212"/>överföring föreligger<QUOT.END REF.START="QS0212" CODE="201D" ID="QE0212"/> (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120315">15 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>SCF</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑135/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:140">EU:C:2012:140</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0097">97</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0099">99</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), innan den 4) angav att vinstsyfte <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0213" REF.END="QE0213"/>inte nödvändigtvis är ett absolut villkor<QUOT.END REF.START="QS0213" CODE="201D" ID="QE0213"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0214" REF.END="QE0214"/>inte [är] avgörande<QUOT.END REF.START="QS0214" CODE="201D" ID="QE0214"/> i detta hänseende (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130307">7 mars 2013</DATE>, <NAME.CASE>ITV Broadcasting m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑607/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:147">EU:C:2013:147</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> i domen Reha Training,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0068"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160531">31 maj 2016</DATE> (<NO.CASE>C‑117/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:379">EU:C:2016:379</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0062">62</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0064">64</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> enligt min uppfattning med fog slog fast att vinstsyftet visserligen inte är avgörande för begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0215" REF.END="QE0215"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0215" CODE="201D" ID="QE0215"/>, men det kan beaktas för att fastställa den eventuella ersättningen för en sådan överföring.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0069"><P>Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 fäster nämligen ingen vikt vid huruvida <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0216" REF.END="QE0216"/>överföringen till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0216" CODE="201D" ID="QE0216"/> har ett vinstsyfte. Som jag har angett är förekomsten av en sådan överföring en objektiv omständighet. Eftersom denna bestämmelse ger upphovsmannen en exklusiv rätt, utgör vidare varje <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0217" REF.END="QE0217"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0217" CODE="201D" ID="QE0217"/> av ett verk som genomförs av en tredjeman utan upphovsmannens tillstånd i princip ett intrång i denna rätt – oberoende av huruvida denna tredjeman har ett vinstsyfte eller inte. Artikel 5.3 a, b och j i detta direktiv ger emellertid medlemsstaterna en möjlighet att föreskriva undantag för vissa <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0218" REF.END="QE0218"/>överföringar<QUOT.END REF.START="QS0218" CODE="201D" ID="QE0218"/> som görs utan vinstsyfte.</P></NOTE> Ett vinstsyfte kan således, på sin höjd, utgöra ett indicium på att det är fråga om en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0219" REF.END="QE0219"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0219" CODE="201D" ID="QE0219"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0070"><P>Exempelvis tenderar den omständigheten att en person sprider verk i vinstsyfte att visa att personen inte gör detta för en privat grupp, utan för personer i allmänhet, det vill säga en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0220" REF.END="QE0220"/>publik<QUOT.END REF.START="QS0220" CODE="201D" ID="QE0220"/>. Denna ställning av enbart ett indicium förklarar, enligt min uppfattning, varför domstolen i flera domar har slagit fast att vissa handlanden är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0221" REF.END="QE0221"/>överföringar till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0221" CODE="201D" ID="QE0221"/> utan att nämna frågan om vinstsyfte. Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140213">13 februari 2014</DATE>, <NAME.CASE>Svensson m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑466/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:76">EU:C:2014:76</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140227">27 februari 2014</DATE>, <NAME.CASE>OSA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑351/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:110">EU:C:2014:110</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171129">29 november 2017</DATE>, <NAME.CASE>VCAST</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑265/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:913">EU:C:2017:913</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180807">7 augusti 2018</DATE>, <NAME.CASE>Renckhoff</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑161/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:634">EU:C:2018:634</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Att tjänsteleverantören har ett vinstsyfte är ett indicium som icke desto mindre är till nytta för att göra en sådan åtskillnad, då tillhandahållandet av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0222" REF.END="QE0222"/>fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0222" CODE="201D" ID="QE0222"/> som gör det möjligt att göra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0223" REF.END="QE0223"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0223" CODE="201D" ID="QE0223"/> generellt görs i ett sådant syfte.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0071"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stim och SAMI</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑753/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:4">EU:C:2020:4</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I synnerhet tillhandahåller merparten av mellanhänderna på internet sina tjänster mot ersättning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Närmare bestämt innebär den omständigheten att den ersättning som operatörer såsom YouTube och Cyando erhåller beror på huruvida det innehåll som användarna av deras plattformar publicerar via dessa är attraktivt och inte att dessa operatörer själva genomför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0224" REF.END="QE0224"/>överföringen till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0224" CODE="201D" ID="QE0224"/> av de verk som kan finnas på plattformen. Det ska erinras om att det avgörande kriteriet enligt min uppfattning är huruvida tjänsteleverantören aktivt agerar i denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0225" REF.END="QE0225"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0225" CODE="201D" ID="QE0225"/>, såsom förklaras ovan i punkt75. Denna omständighet gör det inte i sig möjligt att visa detta.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0072"><P>I övrigt beror de reklamintäkter som en plattform som YouTube har på plattformens popularitet, på alla dess möjliga användningsområden. Vidare har sådana abonnemang som dem som Cyando erbjuder olika fördelar avseende nedladdning av innehåll, men uppenbarligen också beträffande lagringskapacitet. Mot denna bakgrund förefaller gränsen mellan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0226" REF.END="QE0226"/>motprestation för tjänster<QUOT.END REF.START="QS0226" CODE="201D" ID="QE0226"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0227" REF.END="QE0227"/>motprestation för innehåll<QUOT.END REF.START="QS0227" CODE="201D" ID="QE0227"/> vara hårfin. Däremot är, liksom domstolen slog fast i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111013">13 oktober 2011</DATE>, <NAME.CASE>Airfield och Canal Digitaal</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑431/09 och C‑432/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:648">EU:C:2011:648</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0080">80</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), det pris för abonnemanget som allmänheten betalar till en satellit-tv-leverantör (obestridligen) motprestationen för tillgången till de verk som överförs via satellit.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="24"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Den tolkning som jag föreslår bekräftas, enligt min uppfattning, av domstolens praxis på området varumärkesrätt. Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen, i domen Google France, i stor avdelning, slog fast att användningen, som sökord i en söktjänst på internet, såsom tjänsten AdWords som tillhandahålls av Google, av kännetecken som är identiska med eller liknar varumärken, utan tillstånd av deras innehavare, utgör en förbjuden användning av dessa varumärken, i den mening som avses i unionsrätten. Denna användning görs av användaren av söktjänsten, som har valt dessa kännetecken som sökord, och inte av tjänsteleverantören, som endast ger denne medel för att göra det. Den omständigheten att kunderna betalar tjänsteleverantören för användningen av sådana kännetecken är irrelevant. Domstolen angav <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0228" REF.END="QE0228"/>[a]tt skapa de tekniska förutsättningar som krävs för att använda ett kännetecken och få betalt för denna tjänst innebär inte att den som tillhandahåller tjänsten själv använder kännetecknet i fråga<QUOT.END REF.START="QS0228" CODE="201D" ID="QE0228"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0073"><P>Se domen Google France, punkterna 50–57 och punkt 104.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>I samma anda fastställde domstolen i domen L’Oréal/eBay, också i stor avdelning, att användningen i försäljningserbjudanden som publiceras på en elektronisk marknadsplats av kännetecken som sammanfaller med varumärken, utan tillstånd av dess innehavare, utgör en förbjuden användning av dessa varumärken. Det är emellertid inte heller i detta fall operatören av marknadsplatsen, utan de användare som har publicerat dessa försäljningserbjudanden, som gör sig skyldiga till denna användning. I den mån denna operatör endast gör det möjligt för användarna av dess tjänst att publicera sådana erbjudanden på internet och, i förekommande fall, använda sådana kännetecken på denna marknadsplats, ska denne inte själv anses använda dessa kännetecken.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0074"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkterna 98–105. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200402">2 april 2020</DATE>, <NAME.CASE>Coty Germany</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑567/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:267">EU:C:2020:267</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Det är emellertid ostridigt att, i synnerhet, eBay strukturerar den allmänna presentationen av försäljare/användares annonser, indexerar dem under olika rubriker och tillhandahåller en sökfunktion. Denna operatör rekommenderar automatiskt köparna/användarna erbjudanden som är analoga med dem som de redan har konsulterat. Den i dessa mål aktuella operatörens intäkter i de mål som gav upphov till domarna Google France och L’Oréal/eBay är beroende av hur attraktivt det innehåll är som användarna av deras tjänster tillhandahåller. Google betalas, inom ramen för tjänsten AdWords, i förhållande till antalet klick på annonslänkarna genom användning av de sökord som annonsören har valt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0075"><P>Se domen Google France, punkt 25.</P></NOTE> eBay tar ut provision på de transaktioner som görs utifrån försäljningserbjudanden på dess marknadsplats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0076"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkterna 28 och 110.</P></NOTE> Domstolen fann uppenbarligen inte dessa olika omständigheter avgörande, eller ens relevanta, och den nämnde dem inte ens i sitt resonemang. Jag undrar således av vilka skäl de, i förevarande mål, bör tillmätas den betydelse som sökandena i de nationella målen har antytt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0077"><P>Vidare utgick domstolen, analogt, i sin dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120216">16 februari 2012</DATE>, <NAME.CASE>SABAM</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑360/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:85">EU:C:2012:85</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>, bland annat punkterna 27 och 40), från premissen att operatören av en plattform för socialt nätverk endast tillhandahåller en tjänst som gör det möjligt för dess användare att överföra verk till allmänheten, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29. Jag ser ingen anledning att frångå detta synsätt i förevarande fall.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen ska besvara den första tolkningsfrågan så, att operatören av en plattform för delning av videoinspelningar och operatören av en plattform för härbärgering och delning av filer inte ska anses göra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0229" REF.END="QE0229"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0229" CODE="201D" ID="QE0229"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, när en användare av deras plattformar laddar upp ett skyddat verk där.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="25"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>Följaktligen kan dessa operatörer inte anses vara direkt ansvariga enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29, när en tredjeman tillgängliggör skyddade verk för allmänheten, via deras plattformar, utan förhandstillstånd från rättsinnehavarna – och utan att något undantag eller begränsning kan tillämpas. Denna slutsats utesluter inte att dessa operatörer därmed kan ha ett slags sekundärt ansvar. Denna fråga ska emellertid undersökas mot bakgrund av medlemsstaternas civilrättsliga bestämmelser, vilka ska respektera de gränser som föreskrivs i artiklarna 14 och 15 i direktiv 2000/31.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0078"><P>Se, analogt, domen Google France, punkt 57, domen L’Oréal/eBay, punkt 104, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200402">2 april 2020</DATE>, <NAME.CASE>Coty Germany</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑567/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:267">EU:C:2020:267</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 reglerar inte sekundärt ansvar för personer som underlättar olaglig <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0230" REF.END="QE0230"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0230" CODE="201D" ID="QE0230"/> av tredje man</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Det ska inledningsvis erinras om för det första att domstolen, i domen GS Media, i linje med sin dom Svensson m.fl.,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0079"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140213">13 februari 2014</DATE> (<NO.CASE>C‑466/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:76">EU:C:2014:76</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> slog fast att placerandet, på en webbplats, av hyperlänkar, med hänvisning till verk som olagligen publicerats på en annan webbplats kan utgöra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0231" REF.END="QE0231"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0231" CODE="201D" ID="QE0231"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29. Domstolen fann i huvudsak att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0232" REF.END="QE0232"/>en användarens agerande är nödvändigt<QUOT.END REF.START="QS0232" CODE="201D" ID="QE0232"/> vid placering av sådana länkar i den mån användaren ger allmänheten en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0233" REF.END="QE0233"/>direkt tillgång<QUOT.END REF.START="QS0233" CODE="201D" ID="QE0233"/> till de berörda verken. En placering av sådana länkar utgör emellertid endast en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0234" REF.END="QE0234"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0234" CODE="201D" ID="QE0234"/> under förutsättning att det visas att den person som gjort den kände till eller borde ha känt till att länkarna ger tillgång till ett verk som olagligen publicerats. Sådan vetskap ska presumeras föreligga när denna person har ett vinstsyfte.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0080"><P>Se domen GS Media, punkterna 40–51.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>Vidare fann domstolen, i domen Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0235" REF.END="QE0235"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0235" CODE="201D" ID="QE0235"/>), att försäljning av en multimediaspelare på vilken har förinstallerats tilläggsprogram som innehåller hyperlänkar till webbplatser där upphovsrättsligt skyddade verk sprids genom <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0236" REF.END="QE0236"/>streaming<QUOT.END REF.START="QS0236" CODE="201D" ID="QE0236"/> ska anses utgöra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0237" REF.END="QE0237"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0237" CODE="201D" ID="QE0237"/>. Domstolen angav i det målet att säljaren av nämnda multimediaspelare inte begränsade sig till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0238" REF.END="QE0238"/>enbart tillhandahållandet av fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0238" CODE="201D" ID="QE0238"/> utan att dennes agerande tvärtom var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0239" REF.END="QE0239"/>av mycket stor betydelse<QUOT.END REF.START="QS0239" CODE="201D" ID="QE0239"/> vid överföringen av verk med motiveringen att köparna av denna multimediaspelare <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0240" REF.END="QE0240"/>endast svårligen [skulle] kunna få tillgång till skyddade verk<QUOT.END REF.START="QS0240" CODE="201D" ID="QE0240"/>, eftersom de aktuella streaming-webbplatserna inte är lätta att hitta för allmänheten. Vidare beaktade domstolen den omständigheten att säljaren av denna multimediaspelare kände till att dessa tilläggsprogram kunde ge tillgång till verk som olagligen spreds på internet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0081"><P>Se domen Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0241" REF.END="QE0241"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0241" CODE="201D" ID="QE0241"/>), punkterna 41–51.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>Slutligen fann domstolen, i domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0242" REF.END="QE0242"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0242" CODE="201D" ID="QE0242"/>) att tillhandahållande och administration av en internetplattform, som lagrar och indexerar torrentfiler, som dess användare laddar upp, och gör det möjligt för användarna att dela och ladda ned skyddade verk inom ramen för ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0243" REF.END="QE0243"/>peer-to-peer-nätverk<QUOT.END REF.START="QS0243" CODE="201D" ID="QE0243"/> ska anses utgöra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0244" REF.END="QE0244"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0244" CODE="201D" ID="QE0244"/>. Domstolen ansåg att denna plattforms administratörer inte begränsade sig till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0245" REF.END="QE0245"/>enbart tillhandahållandet av fysiska förutsättningar<QUOT.END REF.START="QS0245" CODE="201D" ID="QE0245"/> utan hade en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0246" REF.END="QE0246"/>nödvändig roll<QUOT.END REF.START="QS0246" CODE="201D" ID="QE0246"/> i tillhandahållandet av verken på grund av att de, på plattformen, tillhandahöll olika medel, däribland en sökfunktion och ett index över de härbärgerade torrent-filerna, som underlättade lokaliseringen av dessa filer. Enligt domstolen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0247" REF.END="QE0247"/>skulle nyssnämnda verk inte kunna delas av användarna, eller det skulle i vart fall vara mycket mer komplicerat att dela dem på internet<QUOT.END REF.START="QS0247" CODE="201D" ID="QE0247"/>, utan administratörernas agerade. Domstolen underströk vidare att plattformens administratörer hade full kännedom om att de verk som delades via denna plattform i allmänhet delades olagligen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0082"><P>Se domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0248" REF.END="QE0248"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0248" CODE="201D" ID="QE0248"/>), punkterna 35–46.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="26"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97.</NO.P><TXT>Som jag har angett i punkt 56 i detta förslag till avgörande, vilket anges i skäl 23 i direktiv 2001/29 och som domstolen vid ett flertal tillfällen har slagit fast,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0083"><P>Se särskilt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111004">4 oktober 2011</DATE>, <NAME.CASE>Football Association Premier League m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑403/08 och C‑429/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:631">EU:C:2011:631</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0193">193</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160531">31 maj 2016</DATE>, <NAME.CASE>Reha Training</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑117/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:379">EU:C:2016:379</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1111">EU:C:2019:1111</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0062">62</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Domstolen angav även i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111124">24 november 2011</DATE>, <NAME.CASE>Circul Globus Bucureşti</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑283/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:772">EU:C:2011:772</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), att artikel 3.1 i direktiv 2001/29 inte omfattar åtgärder som inte innefattar en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0249" REF.END="QE0249"/>sändning<QUOT.END REF.START="QS0249" CODE="201D" ID="QE0249"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0250" REF.END="QE0250"/>vidaresändning<QUOT.END REF.START="QS0250" CODE="201D" ID="QE0250"/> av ett verk.</P></NOTE> utgörs en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0251" REF.END="QE0251"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0251" CODE="201D" ID="QE0251"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i detta direktiv av en sändning av ett verk till en publik. I detta skäl preciseras dessutom att denna bestämmelse <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0252" REF.END="QE0252"/>omfattar inga andra åtgärder<QUOT.END REF.START="QS0252" CODE="201D" ID="QE0252"/>. Även om det, för det fall verket görs tillgängligt, räcker att den berörda personen ger allmänheten tillgång till verket, ska denna tillgång, såsom jag preciserat i punkt 57 i detta förslag till avgörande, innebära en möjlighet att sända detta verk, på begäran av envar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0098"><NO.P>98.</NO.P><TXT>Inget av de ageranden som var aktuella i de tre domar som undersöks i detta avsnitt utgör emellertid, enligt min uppfattning, en faktisk eller potentiell spridning av ett verk till allmänheten. Domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0253" REF.END="QE0253"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0253" CODE="201D" ID="QE0253"/>) tillhandahåller i detta hänseende det mest representativa exemplet. Eftersom de verk som delas på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0254" REF.END="QE0254"/>peer-to-peer-nätverket<QUOT.END REF.START="QS0254" CODE="201D" ID="QE0254"/> inte publicerades på den omtvistade plattformen, hade dess administratörer materiellt ingen möjlighet att sända dem till allmänheten. I realiteten underlättade denna plattform de sändningar som dess användare gjorde på detta nätverk.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0084"><P>Precisas bör att ansvaret för användare av ett peer-to-peer-nätverk enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29 är föremål för det pågående målet C‑597/19, M.I.C.M.</P></NOTE> Detsamma gällde i domarna GS Media och Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0255" REF.END="QE0255"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0255" CODE="201D" ID="QE0255"/>). Den placering av hyperlänkar och den försäljning av den omtvistade multimediaspelaren som var aktuella i dessa mål underlättade tillgången till verk som olagligen tillgängliggjorts för allmänheten på de aktuella webbplatserna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0085"><P>Frågan om hyperlänkar går utöver föremålet för detta förslag till avgörande. Domstolen kommer att få tillfälle att återigen pröva denna fråga i det pågående målet C‑392/19, VG Bild-Kunst.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0099"><NO.P>99.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis har domstolen, enligt min uppfattning, i tillämpningsområdet för artikel 3.1 i direktiv 2001/29, inkluderat ageranden som egentligen inte utgör, aktuella eller potentiella, sändningar av verk, men som underlättar tredjemäns genomförande av sådana olagliga sändningar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0086"><P>Se, i detta sammanhang, förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>GS Media</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑160/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:221">EU:C:2016:221</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0054">54</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0061">61</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Domstolen ändrade för övrigt, i punkt 26 i domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0256" REF.END="QE0256"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0256" CODE="201D" ID="QE0256"/>), den ursprungliga definitionen av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0257" REF.END="QE0257"/>central roll<QUOT.END REF.START="QS0257" CODE="201D" ID="QE0257"/>, med vilket nu avses <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0258" REF.END="QE0258"/>[agera] med full kännedom om följderna av sitt handlande, för att ge sina kunder tillgång till ett skyddat verk och detta bland annat då kunderna utan ett sådant agerande inte skulle kunna få, eller endast med svårighet skulle kunna få tillgång till det spridda verket<QUOT.END REF.START="QS0258" CODE="201D" ID="QE0258"/> (min kursivering).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0100"><NO.P>100.</NO.P><TXT>Domstolen införde vidare, i dessa domar, beträffande begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0259" REF.END="QE0259"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0259" CODE="201D" ID="QE0259"/> ett kriterium avseende kännedom om olagligheten. Som Elsevier och den franska regeringen anfört innehåller detta begrepp, i princip, inget sådant kriterium. Även om domstolen, i fast praxis, har slagit fast att en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0260" REF.END="QE0260"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0260" CODE="201D" ID="QE0260"/> förutsätter att den berörda personen agerar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0261" REF.END="QE0261"/>med full kännedom om följderna av sitt handlande<QUOT.END REF.START="QS0261" CODE="201D" ID="QE0261"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0262" REF.END="QE0262"/>avsiktligt<QUOT.END REF.START="QS0262" CODE="201D" ID="QE0262"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0263" REF.END="QE0263"/>frivilligt<QUOT.END REF.START="QS0263" CODE="201D" ID="QE0263"/>, eller med en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0264" REF.END="QE0264"/>målgrupp<QUOT.END REF.START="QS0264" CODE="201D" ID="QE0264"/> sänder ett verk till allmänheten,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0087"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061207">7 december 2006</DATE>, <NAME.CASE>SGAE</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑306/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:764">EU:C:2006:764</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111004">4 oktober 2011</DATE>, <NAME.CASE>Football Association Premier League m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑403/08 och C‑429/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:631">EU:C:2011:631</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0194">194</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120315">15 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>SCF</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑135/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:140">EU:C:2012:140</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0091">91</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0094">94</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140227">27 februari 2014</DATE>, <NAME.CASE>OSA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑351/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:110">EU:C:2014:110</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> har dessa begrepp enligt min uppfattning till syfte att, som jag har angett i punkt 72 i detta förslag till avgörande, ange att nämnda begrepp innebär en avsikt att sända ett verk till en publik.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0088"><P>En oavsiktlig överföring till en publik – exempelvis en musik som sprids i ett privat hem genom högtalare som är inställda på en hög volym och som förbipasserande hör från gatan – utgör således inte en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0265" REF.END="QE0265"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0265" CODE="201D" ID="QE0265"/>. Frivilligheten i en överföring följer av objektiva faktorer som utgörs av hur den aktuella personen agerar. Detta förklarar att domstolen, med undantag för domarna GS Media, Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0266" REF.END="QE0266"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0266" CODE="201D" ID="QE0266"/>) och Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0267" REF.END="QE0267"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0267" CODE="201D" ID="QE0267"/>), aldrig har gjort någon separat prövning av denna fråga och, med fog, har presenterat den som nära kopplad till frågan om huruvida den berörda personen har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0268" REF.END="QE0268"/>central roll<QUOT.END REF.START="QS0268" CODE="201D" ID="QE0268"/>.</P></NOTE> Denna fråga ska i princip skiljas från frågan huruvida den person som gör en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0269" REF.END="QE0269"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0269" CODE="201D" ID="QE0269"/> av ett verk utan upphovsmannens tillstånd (och utan att ett undantag är tillämpligt) har vetskap om att en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0270" REF.END="QE0270"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0270" CODE="201D" ID="QE0270"/> i princip är olaglig.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="27"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0101"><NO.P>101.</NO.P><TXT>Som jag har angett i punkt 64 i detta förslag till avgörande, anses förekomsten av en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0271" REF.END="QE0271"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0271" CODE="201D" ID="QE0271"/>, i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 2001/29 – med förbehåll för den nyans som jag angett i föregående punkt – i allmänhet vara en objektiv omständighet. Huruvida denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0272" REF.END="QE0272"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0272" CODE="201D" ID="QE0272"/> är laglig eller olaglig beror i princip inte heller på vetskapen hos den person som genomför den, utan i huvudsak på huruvida upphovsmannen har lämnat sitt medgivande till denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0273" REF.END="QE0273"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0273" CODE="201D" ID="QE0273"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0089"><P>Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Sánchez-Bordona i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stichting Brein</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑527/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:938">EU:C:2016:938</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0071">71</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Däremot beaktas denna persons vetskap i skedet för de påföljder och skadestånd som denne kan komma att dömas till. I synnerhet följer det av artikel 13 i direktiv 2004/48 att en person som har begått intrång i upphovsrätten och som visste eller rimligen borde ha vetat att han eller hon ägnade sig åt intrångsgörande verksamhet, ska betala ett skadestånd till rättighetsinnehavaren som är lämpligt i förhållande till den faktiska skada som denne har orsakats till följd av intrånget. När en person har begått ett immaterialrättsintrång utan att ha vetat eller rimligen borde ha vetat om det, får däremot en lindrigare dom utfärdas, i form av förordnande om återbetalning av vinst eller betalning av skadestånd som kan vara fastställt i förväg.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0090"><P>Vidare avser vissa av de åtgärder som föreskrivs i direktiv 2004/48 endast handlingar som utförs i kommersiell skala och utesluter handlingar som utförs av slutkonsumenter i god tro. Se skäl 14 och artikel 6.2, artikel 8.1 och artikel 9.2 i detta direktiv.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0102"><NO.P>102.</NO.P><TXT>Den omständigheten att en person – i synnerhet en mellanhand – medvetet underlättar genomförandet av tredjemäns olagliga <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0274" REF.END="QE0274"/>överföringar till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0274" CODE="201D" ID="QE0274"/> utgör naturligtvis ett straffbart handlande. Det är emellertid allmänt erkänt att det rör sig om ett sekundärt ansvar, som omfattas av medlemsstaternas bestämmelser på området civilrättsligt ansvar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0091"><P>I Tyskland föreskrivs ansvar för medverkan i 830 § i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen) (nedan kallad BGB) (se, i detta hänseende, min bedömning av den femte och den sjätte tolkningsfrågan). I Förenade kungariket utgör ett tillhandahållande av medel för eller incitament till intrånget ett brott (tort) (se Arnold, R., och Davies, P. S., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0275" REF.END="QE0275"/>Accessory liability for intellectual property infringement: the case of authorisation<QUOT.END REF.START="QS0275" CODE="201D" ID="QE0275"/>, Law Quarterly Review, nr 133, 2017, sidorna 442–468). Se vidare, analogt, i Förenta staterna, bestämmelserna om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0276" REF.END="QE0276"/>contributory infringement<QUOT.END REF.START="QS0276" CODE="201D" ID="QE0276"/> (se Ginsburg, J.C., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0277" REF.END="QE0277"/>Separating the Sony Sheep from the Grokster Goats: Reckoning the Future Business Plans of Copyright-Dependent Technology Entrepreneurs<QUOT.END REF.START="QS0277" CODE="201D" ID="QE0277"/>, Arizona Law Review, volym 50, 2008, sidorna 577–609).</P></NOTE> Detta sekundära ansvar för handlingar för intrång i upphovsrätten som begåtts av tredjemän omfattar för övrigt, i allmänhet, en moralisk del såsom vetskap om olagligheten eller avsikt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0092"><P>Se bland annat Leistner, M., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0278" REF.END="QE0278"/>Copyright law on the internet in need of reform: hyperlinks, online platefomes and aggregators<QUOT.END REF.START="QS0278" CODE="201D" ID="QE0278"/>, Journal of Intellectual Property Law &amp; Practice, 2017, volym 12, nr 2, sidorna 136–149, Angelopoulos, C., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0279" REF.END="QE0279"/>Communication to the public and accessory copyright infringement<QUOT.END REF.START="QS0279" CODE="201D" ID="QE0279"/>, Cambridge Law Journal, 2017, volym 76, nr 3, sidorna 496–499, Koo, J., se ovan, s. 117, och Ohly, A., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0280" REF.END="QE0280"/>The broad concept of <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0281" REF.END="QE0281"/>communication to the public<QUOT.END REF.START="QS0281" CODE="2019" ID="QE0281"/> in recent CJEU judgments and the liability of intermediaries: primary, secondary or unitary liability?<QUOT.END REF.START="QS0280" CODE="201D" ID="QE0280"/>, Journal of Intellectual Property Law &amp; Practice, 2018, volym 13, nr 8, sidorna 664–675.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0103"><NO.P>103.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning fastställer emellertid artikel 3.1 i direktiv 2001/29, eftersom den harmoniserar det materiella innehållet i rätten till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0282" REF.END="QE0282"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0282" CODE="201D" ID="QE0282"/>, vilka handlingar som omfattas av denna exklusiva rätt och, därmed, det primära ansvar som åligger dem som olagligen begår sådana handlingar. Däremot finns det ingenting i lydelsen av denna bestämmelse eller i de övriga bestämmelserna i detta direktiv som anger att den syftar till att reglera frågor om sekundärt ansvar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0093"><P>Dock med undantag för bestämmelserna om förläggande gentemot mellanhänder som föreskrivs i artikel 8.3 i direktiv 2001/29. (se min bedömning av den fjärde tolkningsfrågan).</P></NOTE> Detta är än mer anmärkningsvärt då unionslagstiftaren, när den önskar att dessa frågor ska omfattas av de rättsakter som den antar, inte försummar att påpeka detta.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0094"><P>Ett flertal direktiv omfattar en artikel med en skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva en påföljd för anstiftan av och medhjälp till de handlingar som direktiven har till syfte att bestraffa. Se bland annat artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den <DATE ISO="20111213">13 december 2011</DATE>, om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="335" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2011">EUT L 335, 2011, s. 1</REF.DOC.OJ>), artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU av den <DATE ISO="20130812">12 augusti 2013</DATE> om angrepp mot informationssystem och om ersättande av rådets rambeslut 2005/222/RIF (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="218" PAGE.FIRST="8" DATE.PUB="2013">EUT L 218, 2013, s. 8</REF.DOC.OJ>), artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2014/57/EU av den <DATE ISO="20140416">16 april 2014</DATE> om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="173" PAGE.FIRST="179" DATE.PUB="2014">EUT L 173, 2014, s. 179</REF.DOC.OJ>), artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den <DATE ISO="20170705">5 juli 2017</DATE> om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="198" PAGE.FIRST="29" DATE.PUB="2017">EUT L 198, 2017, s. 29</REF.DOC.OJ>), artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den <DATE ISO="20181023">23 oktober 2018</DATE> om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="284" PAGE.FIRST="22" DATE.PUB="2018">EUT L 284, 2018, s. 22</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0104"><NO.P>104.</NO.P><TXT>Av dessa skäl förhåller jag mig skeptisk till det resonemang som domstolen förde i domarna GS Media, Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0283" REF.END="QE0283"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0283" CODE="201D" ID="QE0283"/>) och Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0284" REF.END="QE0284"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0284" CODE="201D" ID="QE0284"/>). Oberoende av huruvida det är önskvärt att det på unionsnivå existerar en enhetlig lösning beträffande handlingar av personer som medvetet underlättar tredjemäns olagliga ageranden, och även om en sådan enhetlighet<?PAGE NO="28"?> skulle bidra till att säkerställa en hög nivå av upphovsrättsligt skydd, föreskriver unionsrätten, i sin nuvarande utformning, enligt min uppfattning ingen sådan lösning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0095"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduros i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Google France och Google</NAME.CASE> (<NO.CASE>C 236/08–C 238/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:569">EU:C:2009:569</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>L’Oréal m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C 324/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:757">EU:C:2010:757</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0056">56</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) samt förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stichting Brein</NAME.CASE> (<NO.CASE>C 610/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:99">EU:C:2017:99</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0003">3</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Unionslagstiftaren har, för närvarande, begränsat sig till att, inom ramen för direktiv 2000/31, harmonisera de fall där vissa tjänstelevererande mellanhänder bland annat kan hållas ansvariga i egenskap av sådana. Det ankommer på unionslagstiftaren att gå längre än denna harmonisering och inkludera bestämmelser om sekundärt ansvar i unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0105"><NO.P>105.</NO.P><TXT>Jag vill slutligen betona den omständigheten att en placering av hyperlänkar till verk som olagligen har publicerats på en webbplats, vilken har gjorts med vetskap om denna olaglighet, försäljning av en läsare som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0285" REF.END="QE0285"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0285" CODE="201D" ID="QE0285"/> och drift av en plattform som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0286" REF.END="QE0286"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0286" CODE="201D" ID="QE0286"/> naturligtvis ska medföra påföljder. Det är emellertid inte nödvändigt att inkludera sådana ageranden i tillämpningsområdet för artikel 3.1 i direktiv 2001/29 för att uppnå detta resultat. Enligt min uppfattning kan, och bör, en sanktion för dessa ageranden föreskrivas i medlemsstaternas civilrättsliga lagstiftning – eller i deras straffrättsliga lagstiftning. Den tolkning som jag föreslår fråntar således inte upphovsmännen sådana rättsmedel</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0106"><NO.P>106.</NO.P><TXT>Det ska vidare erinras om att domstolen, i domarna Google France och L’Oréal/eBay, på varumärkesområdet, valde att inte utvidga omfattningen av det primära ansvaret till mellanhänder som skulle kunna bidra till att användare av deras tjänster gör intrång i varumärkesrätten. Domstolen hänvisade, med fog, denna fråga till de av medlemsstaterna föreskrivna bestämmelserna om civilrättsligt ansvar och till de begränsningar som anges i direktiv 2000/31.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0096"><P>Se domen Google France, punkt 57, och domen L’Oréal/eBay, punkt 104.</P></NOTE> Jag undrar således om det är nödvändigt att underkänna ett sådant synsätt på upphovsrättsområdet, eftersom unionsrätten på dessa båda områden har en analog harmoniseringsnivå och eftersträvar samma mål avseende en hög nivå av immaterialrättsligt skydd.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">I andra hand – huruvida operatörer som YouTube och Cyando avsiktligt underlättar tredjemäns olagliga ageranden</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0107"><NO.P>107.</NO.P><TXT>För det fall domstolen anser det lämpligt att, i förevarande mål, tillämpa den bedömningsram som den följde i domarna GS Media, Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0287" REF.END="QE0287"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0287" CODE="201D" ID="QE0287"/>) och Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0288" REF.END="QE0288"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0288" CODE="201D" ID="QE0288"/>), trots de förbehåll som jag gjort i föregående avsnitt, gör jag, i andra hand, en prövning av förevarande mål mot bakgrund av denna bedömningsram.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0108"><NO.P>108.</NO.P><TXT>Som jag förstår dessa domar, ska ett agerande vid sändning av ett verk till en publik av en annan person än den som, efter beslut om denna sändning, faktiskt genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0289" REF.END="QE0289"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0289" CODE="201D" ID="QE0289"/> likställas med en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0290" REF.END="QE0290"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0290" CODE="201D" ID="QE0290"/> under förutsättning att två kriterier är uppfyllda.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0109"><NO.P>109.</NO.P><TXT>För det första ska personen ha en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0291" REF.END="QE0291"/>central roll<QUOT.END REF.START="QS0291" CODE="201D" ID="QE0291"/> i denna sändning. Enligt tolkningen i dessa domar föreligger en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0292" REF.END="QE0292"/>roll<QUOT.END REF.START="QS0292" CODE="201D" ID="QE0292"/> när denna person underlättar denna sändning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0097"><P>Se, för ett liknande resonemang, domen Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0293" REF.END="QE0293"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0293" CODE="201D" ID="QE0293"/>), punkterna 41 och 42, och domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0294" REF.END="QE0294"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0294" CODE="201D" ID="QE0294"/>), punkterna 26, 34, 36 och 37. Se, beträffande begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0295" REF.END="QE0295"/>central roll<QUOT.END REF.START="QS0295" CODE="201D" ID="QE0295"/> såsom det, enligt min uppfattning, har tolkats i domstolens övriga domar, punkt 72 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Det är i förevarande mål uppenbart att detta kriterium är uppfyllt beträffande operatörer som YouTube och Cyando.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0110"><NO.P>110.</NO.P><TXT>För det andra ska denna persons agerande vara av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0296" REF.END="QE0296"/>avsiktlig karaktär<QUOT.END REF.START="QS0296" CODE="201D" ID="QE0296"/>, vilket ska förstås så, att personen ska ha kännedom om att den överföring som denne underlättar är olaglig. Hur detta kriterium ska tolkas är betydligt mindre självklart i förevarande mål. Problemet följer av att det i unionsrätten saknas en ram för denna moraliska aspekt. Jag kan således endast spekulera, med inspiration av de indikationer som framgår av domarna GS Media, Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0297" REF.END="QE0297"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0297" CODE="201D" ID="QE0297"/>) och<?PAGE NO="29"?> Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0298" REF.END="QE0298"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0298" CODE="201D" ID="QE0298"/>), av nationell rättspraxis på området sekundärt ansvar och av den logik som följer av de villkor som tjänstelevererande mellanhänder ska uppfylla, enligt artikel 14.1 a och b i direktiv 2000/31, för att dra fördel av det undantag från ansvar som föreskrivs i denna bestämmelse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0098"><P>Om domstolen önskar bibehålla ett kriterium för kännedom om olaglighet inom ramen för begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0299" REF.END="QE0299"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0299" CODE="201D" ID="QE0299"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, måste den följa de principer som följer av artikel 14.1 i direktiv 2000/31, för att inte riskera att hamna i den situation som nämns i fotnot 20 i detta förslag till avgörande där tjänstelevererande mellanhänder är ansvariga enligt den förstnämnda bestämmelsen men ska undantas enligt den andra.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0111"><NO.P>111.</NO.P><TXT>Det förefaller i detta hänseende möjligt att utan alltför stora svårigheter anse att en operatör såsom YouTube och Cyando, såsom den hänskjutande domstolen har gjort gällande, och som kommissionen har anfört, agerar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0300" REF.END="QE0300"/>avsiktligt<QUOT.END REF.START="QS0300" CODE="201D" ID="QE0300"/> vid en olaglig <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0301" REF.END="QE0301"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0301" CODE="201D" ID="QE0301"/> av ett visst verk, som görs via dess plattform, när denne hade fått kännedom eller blivit medveten om existensen av en fil som innehöll det aktuella verket – särskilt om operatören informerats därom – och att denna operatör inte utan dröjsmål har agerat, så snart han fått sådan kännedom eller blivit medveten om dess existens, i syfte att avlägsna denna fil eller göra den oåtkomlig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0099"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stichting Brein</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑610/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:99">EU:C:2017:99</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och, analogt, domen GS Media, punkt 49.</P></NOTE> Den kan nämligen i en sådan hypotetisk situation anses att operatören, genom att underlåta att agera trots behörighet att göra detta, har godkänt denna olagliga <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0302" REF.END="QE0302"/>överföring<QUOT.END REF.START="QS0302" CODE="201D" ID="QE0302"/> eller agerat med uppenbar oaktsamhet. Frågan om under vilka omständigheter en operatör uppnår sådan kännedom eller medvetenhet och huruvida denne, i förekommande fall, har agerat <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0303" REF.END="QE0303"/>utan dröjsmål<QUOT.END REF.START="QS0303" CODE="201D" ID="QE0303"/> ska enligt min mening fastställas mot bakgrund av samma principer som dem som tillämpas enligt de villkor som föreskrivs i artikel 14.1 a och b i direktiv 2000/31.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0100"><P>Jag hänvisar således, avseende dessa frågor, till min bedömning av de tredje tolkningsfrågorna. Det ska emellertid preciseras att resonemanget avseende att vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0304" REF.END="QE0304"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0304" CODE="201D" ID="QE0304"/> om vissa omständigheter (som hänför till uttrycket i artikel 14.1 a i direktiv 2000/31, enligt vilken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0305" REF.END="QE0305"/>tjänsteleverantören … [a] … medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar<QUOT.END REF.START="QS0305" CODE="201D" ID="QE0305"/>) motsvarar det resonemang, som nämns i punkt 49 i domen GS Media, enligt vilket en person är ansvarig när denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0306" REF.END="QE0306"/>borde ha känt till<QUOT.END REF.START="QS0306" CODE="201D" ID="QE0306"/> att den underlättade en olaglig överföring.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0112"><NO.P>112.</NO.P><TXT>Däremot anser jag, liksom kommissionen och i motsats till Frank Peterson, Elsevier samt den tyska och den franska regeringen, att kännedom om olaglighet inte får presumeras av det skälet att den aktuella operatören har ett vinstsyfte.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0113"><NO.P>113.</NO.P><TXT>Domstolen fann visserligen, i domen GS Media, att när en person som på en webbplats placerar hyperlänkar till skyddade verk, som utan tillstånd från rättsinnehavaren publicerats på en annan webbplats, gör detta i vinstsyfte det kan presumeras att denna person har kännedom om att det är fråga om ett skyddat verk och att tillstånd till publiceringen saknas (vilket kan motbevisas).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0101"><P>Se domen GS Media, punkt 51.</P></NOTE> Utöver att domstolen, i sin senare rättspraxis, tycks ha begränsat denna lösning till frågan om hyperlänkar,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0102"><P>Domstolen nämnde i punkt 49 i domen Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0307" REF.END="QE0307"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0307" CODE="201D" ID="QE0307"/>), den presumtion som gjordes i domen GS Media. Även om den aktuella försäljningen av multimediaspelaren hade gjorts i vinstsyfte, gjordes emellertid ingen faktisk tillämpning av denna presumtion. Dessutom nämnde domstolen inte ens denna presumtion i domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0308" REF.END="QE0308"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0308" CODE="201D" ID="QE0308"/>).</P></NOTE> anser jag emellertid att en sådan presumtion under alla förhållanden inte kan tillämpas i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0114"><NO.P>114.</NO.P><TXT>I målet som ledde fram till domen GS Media, hade den aktuella internetoperatören själv placerat de omtvistade länkarna. Han hade således kännedom om det innehåll som dessa hänvisade till. Såsom Cyando har gjort gällande, utgjorde denna omständighet en grund för en presumtion om de faktiska förhållandena. Domstolen kunde mot denna bakgrund förvänta sig att operatören, före denna placering, utförde <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0309" REF.END="QE0309"/>nödvändig kontroll<QUOT.END REF.START="QS0309" CODE="201D" ID="QE0309"/> för att försäkra sig om att det inte rörde sig om skyddade verk som olagligen publicerats på den webbplats som dessa hyperlänkar hänvisade till.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0103"><P>Se domen GS Media, punkt 51.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="30"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0115"><NO.P>115.</NO.P><TXT>Det ska däremot erinras om att operatören av en plattform i princip inte är den som laddar upp innehållet på internet. Att i detta sammanhang tillämpa den lösning som domstolen gav i målet GS Media skulle innebära att denna operatör, eftersom vederbörande har ett vinstsyfte, ska presumeras inte bara ha kännedom om samtliga filer som finns på dess servrar utan även känna till deras eventuella olaglighet, varvid det är operatören som ska motbevisa denna presumtion genom att visa att han har utfört <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0310" REF.END="QE0310"/>nödvändig kontroll<QUOT.END REF.START="QS0310" CODE="201D" ID="QE0310"/>. En sådan lösning skulle emellertid, enligt min uppfattning, ålägga denna operatör en allmän skyldighet att övervaka det innehåll som denne lagrar och aktivt söka efter faktiska omständigheter som utgör olagliga handlanden, i motsats till det förbud som i detta hänseende föreskrivs i artikel 15.1 i direktiv 2000/31.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0104"><P>Se, bland annat, domen L’Oréal/eBay, punkt 139, och förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stichting Brein</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑610/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:99">EU:C:2017:99</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Hittills har domstolen preciserat de begränsningar som artikel 15.1 i direktiv 2000/31 innebär när det gäller domstolsförelägganden som kan utdömas gentemot en tjänsteleverantör som lagrar uppgifter som lämnats av användarna av dess tjänst (se, bland annat, domen L’Oréal/eBay, punkt 139). Enligt min uppfattning ska denna bestämmelse beaktas utöver frågan om dessa förelägganden. Det går nämligen inte att fastställa en tolkning av unionsrätten som medför att en sådan tjänsteleverantör i förväg åläggs en sådan skyldighet. Vidare skulle, även om domstolen inom ramen för de andra tolkningsfrågorna skulle finna att operatörer som YouTube och Cyando inte omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 14 och 15 i detta direktiv, en allmän skyldighet avseende övervakning och aktiva efterforskningar vara oförenlig med andra unionsrättsliga bestämmelser (se avsnitt F i detta förslag till avgörande).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0116"><NO.P>116.</NO.P><TXT>Såsom Frank Peterson, Elsevier och den franska regeringen har gjort gällande, kvarstår frågan huruvida operatörer som YouTube och Cyando kan hållas ansvariga i den mån de allmänt hade kännedom om att deras plattformar (bland annat) används av tredjemän för att olagligen dela skyddade verk.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0117"><NO.P>117.</NO.P><TXT>Denna fråga är ytterst komplicerad. Ett stort antal varor och tjänster kan, liksom plattformarna YouTube och Uploaded, användas i lagliga och till och med socialt önskvärda syften, men även i olagliga syften. Enligt min uppfattning kan inte leverantören av en sådan vara eller tjänst hållas ansvarig för olagliga användningar som tredjemän gör av dessa, enbart på grund av att denne har kännedom om eller misstänker sådana användningar. En sådan låg ansvarsnivå skulle avskräcka tillverkning och kommersialisering av sådana varor eller tjänster, till förfång för lagliga användningar av dessa – och, i förlängningen, bromsa utvecklingen av liknande eller innovativa produkter eller tjänster.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0105"><P>Se Supreme Court of the United States (Förenta staternas högsta domstol), Sony Corp. of America/Universal City Studios Inc., 464 US 417 (1984). I det mål som ledde till denna dom sökte rättsinnehavarna ålägga Sony ett sekundärt ansvar för tillverkning och kommersialisering av videospelaren <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0311" REF.END="QE0311"/>Betamax<QUOT.END REF.START="QS0311" CODE="201D" ID="QE0311"/> med motiveringen att detta företag, genom denna videospelare, gav tredjemän en möjlighet att åsidosätta upphovsrätter (bland annat olaglig kopiering av sända tv-program) och att det rimligen kunde känna till att sådana åsidosättanden skulle ske. Deras talan ogillades emellertid med motiveringen att nämnda video-spelare, även om den kunde användas olagligen, även kunde medföra ett stort antal lagliga användningar.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0118"><NO.P>118.</NO.P><TXT>Enbart den omständigheten att en tjänsteleverantör utnyttjar dessa olagliga användningar kan inte heller vara avgörande. Frank Peterson, Elsevier och den franska regeringen har påpekat att YouTube bland annat finansieras genom reklam på plattformen, att dess reklamintäkter är desto större ju mer attraktivt innehållet som publiceras på plattformen är, och att det är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0312" REF.END="QE0312"/>allmänt känt<QUOT.END REF.START="QS0312" CODE="201D" ID="QE0312"/> att det, i <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0313" REF.END="QE0313"/>de allra flesta fall<QUOT.END REF.START="QS0313" CODE="201D" ID="QE0313"/> rör sig om skyddade verk som har laddats upp utan tillstånd av deras upphovsmän. Bortsett från att denna logik förefaller aningen förenklad när det gäller en plattform som YouTube,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0106"><P>Det ska i detta hänseende påpekas att även om YouTube säkert drar fördel av den omständigheten att dess plattform härbärgerar populära verk, såsom tv-sändningar, filmer eller musikvideos av kända artister, innebär deras förekomst på plattformen ofta ingenting olagligt. Som Google har gjort gällande utan att detta motsagts, publicerar ett stort antal innehållsleverantörer och rättsinnehavare innehåll på YouTube. Vidare har Google, återigen utan att detta har motsagts, gjort gällande att YouTube ger tillgång till kulturellt, informativt och undervisande innehåll, skapat av användarna och som i sig är attraktivt (se punkt 43 i detta förslag till avgörande).</P></NOTE> ska det påpekas att de intäkter som genereras genom reklam som urskillningslöst placeras på denna plattform beror på det allmänna deltagandet – och följaktligen, är en följd av såväl lagliga som olagliga användningar av dem. Vilken leverantör som helst av en vara eller tjänst som kan avse dessa båda typer av användning kommer emellertid oundvikligen att hämta en del av sina intäkter från användare som köper den eller som använder den i olagliga syften. Andra omständigheter måste således visas.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="31"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0119"><NO.P>119.</NO.P><TXT>Man får i detta sammanhang inte glömma bort syftet med ett subsidiärt ansvarssystem. Såsom framgår av punkt 117 i detta förslag till avgörande bör ett sådant system enligt min mening söka hindra ageranden som underlättar intrång i upphovsrätten, utan att för den skull avskräcka innovation eller hindra potentiella lagliga användningar av varor eller tjänster som även kan användas för olagliga ändamål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0120"><NO.P>120.</NO.P><TXT>I detta sammanhang kan, såsom den finska regeringen har gjort gällande, en tjänsteleverantörs ansvar, enligt min uppfattning, göras gällande utan att det behöver visas att den sistnämnda kände till eller var medveten om konkreta intrång i upphovsrätten, när det har visats att denna tjänsteleverantör, då den tillhandahöll tjänsten, hade för avsikt att underlätta möjligheten för tredjemän att göra sådana intrång. Domarna Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0314" REF.END="QE0314"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0314" CODE="201D" ID="QE0314"/>) och Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0315" REF.END="QE0315"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0315" CODE="201D" ID="QE0315"/>) ska enligt min uppfattning förstås på detta sätt. Domstolen påpekade i den första domen att säljaren av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0316" REF.END="QE0316"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0316" CODE="201D" ID="QE0316"/> hade en allmän kännedom om att denna spelare kunde användas för olagliga ändamål.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0107"><P>Se, för ett liknande resonemang, domen Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0317" REF.END="QE0317"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0317" CODE="201D" ID="QE0317"/>), punkt 50.</P></NOTE> I den andra domen påpekade domstolen att administratörerna av plattformen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0318" REF.END="QE0318"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0318" CODE="201D" ID="QE0318"/> allmänt visste att denna underlättar tillgången till verk som delas utan att deras upphovsmän först gett sitt samtycke och att de, under alla omständigheter, inte kunde vara ovetande om detta, eftersom en mycket stor andel av torrent-filerna som fanns på denna plattform hänvisade till sådana verk.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0108"><P>Se domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0319" REF.END="QE0319"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0319" CODE="201D" ID="QE0319"/>), punkt 45.</P></NOTE> I de mål som ledde till dessa domar, gav dessa personer klart uttryck för sin avsikt att, via deras spelare eller plattform, underlätta för tredje man att göra olagliga <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0320" REF.END="QE0320"/>överföringar till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0320" CODE="201D" ID="QE0320"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0109"><P>Se domen Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0321" REF.END="QE0321"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0321" CODE="201D" ID="QE0321"/>), punkterna 18 och 50, samt Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0322" REF.END="QE0322"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0322" CODE="201D" ID="QE0322"/>), punkt 45. Som jag kommer att förklara inom ramen för min bedömning av de tredje tolkningsfrågorna förlorar en leverantör på internet som visar en sådan avsikt, enligt min uppfattning, även möjligheten att dra fördel av det undantag från ansvar som föreskrivs i artiklarna 12–14 i direktiv 2000/31. Se, analogt, Supreme Court of the United States (Högsta domstolen), MGM Studios Inc. v Grokster Ltd, 545 US 913, 2005. I denna dom dömdes två bolag, som var leverantörer av programvaror för delning av filer i ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0323" REF.END="QE0323"/>peer-to-peer-nätverk<QUOT.END REF.START="QS0323" CODE="201D" ID="QE0323"/> till ansvar för intrång i upphovsrätter som användarna av dessa programvaror hade begått, eftersom de öppet hade främjat en eventuell olaglig användning av dessa.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0121"><NO.P>121.</NO.P><TXT>I förevarande mål främjar varken YouTube eller Cyando öppet någon olaglig användning av deras plattformar. Frank Peterson och Elsevier har emellertid gjort gällande att dessa operatörer dock borde hållas ansvariga mot bakgrund av det sätt på vilket de har organiserat sina tjänster. Sökandena i de nationella målen har på denna punkt, ska det erinras om, anfört flera resonemang: För det första har nämnda operatörer visat en frivillig blindhet avseende olagliga användningar av deras plattformar (genom att tillåta användare att på dessa automatiskt och utan samtycke publicera innehåll), för det andra främjar de sådana olagliga användningar och för det tredje har de visat oaktsamhet avseende dessa användningar (eftersom de brustit i sin omsorgsplikt genom att inte heller i detta hänseende på förhand ha kontrollerat det innehåll som laddats upp).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0110"><P>Se punkt 63 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0122"><NO.P>122.</NO.P><TXT>Inledningsvis ska vissa preciseringar göras. Enligt min uppfattning kan en operatör inte, på grund av en frivillig blindhet eller en så kallad grov oaktsamhet, hållas ansvarig, enbart på grund av att denne tillåter användarna av dess plattform att på denna automatiskt publicera innehåll och att den generellt inte kontrollerar innehållet innan det laddas upp. Vidare kan det inte rimligen anföras, vilket Elsevier dock har gjort, att denna operatör, genom att organisera sin plattform på detta sätt, helt enkelt strävar efter att undkomma ansvar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0111"><P>Elsevier syftar i detta hänseende i realiteten på det ansvar som åligger leverantörer av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0324" REF.END="QE0324"/>traditionellt<QUOT.END REF.START="QS0324" CODE="201D" ID="QE0324"/> innehåll, som väljer vilket innehåll de överför. Som jag har försökt visa ovan, har plattformarna emellertid inte samma roll.</P></NOTE> Vidare hindrar artikel 15 i direktiv 2000/31 att det av en sådan tjänsteleverantör kan förväntas att denne, på ett generellt och abstrakt sätt, övervakar de uppgifter som denne lagrar och att denne aktivt söker efter olagliga aktiviteter på dess servrar. Det kan således inte betraktas som en frivillig blindhet eller en oaktsamhet att denne inte har utfört en sådan<?PAGE NO="32"?> heltäckande övervakning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0112"><P>Det bör upprepas att även om domstolen skulle anse att operatörer som YouTube eller Cyando inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 14 och 15 i direktiv 2000/31, skulle andra bestämmelser i unionsrätten utgöra hinder för en sådan lösning.</P></NOTE> Dessutom, och mer allmänt, bör en operatörs blotta försumlighet, per definition, inte vara tillräcklig, med förbehåll för den situation som avses i punkt 111 i detta förslag till avgörande, för att visa att vederbörande agerar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0325" REF.END="QE0325"/>avsiktligt<QUOT.END REF.START="QS0325" CODE="201D" ID="QE0325"/> i syfte att underlätta intrång i upphovsrätten som begåtts av användarna av tjänsten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0123"><NO.P>123.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning är det emellertid riktigt att det sätt på vilket en tjänsteleverantör organiserar sin tjänst under vissa omständigheter kan visa den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0326" REF.END="QE0326"/>avsiktliga karaktären<QUOT.END REF.START="QS0326" CODE="201D" ID="QE0326"/> av dess medverkan till olagliga <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0327" REF.END="QE0327"/>överföringar till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0327" CODE="201D" ID="QE0327"/> som användarna av tjänsten gjort sig skyldiga till, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, såsom domstolen tolkade den i domen GS Media, Stichting Brein I (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0328" REF.END="QE0328"/>Filmspeler<QUOT.END REF.START="QS0328" CODE="201D" ID="QE0328"/>) och Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0329" REF.END="QE0329"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0329" CODE="201D" ID="QE0329"/>). Detta är fallet när karaktären på denna tjänst visar att den aktuella tjänsteleverantören är i ond tro, vilket kan ta sig uttryck i en vilja att uppmuntra sådan olaglig användning eller en frivillig blindhet för sådana intrång i upphovsrätten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0113"><P>Genom att handla på detta sätt förlorar en tjänsteleverantör vidare enligt min mening fördelen av det undantag från ansvar som föreskrivs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0124"><NO.P>124.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende, enligt min uppfattning, kontrolleras dels huruvida den aktuella tjänstens karaktärsdrag har en objektiv förklaring och medför ett mervärde för de lagliga användarna av denna tjänst, dels huruvida tjänsteleverantören har försökt vidta rimliga åtgärder för att förebygga de olagliga användningarna av nämnda tjänst.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0114"><P>Se, för ett liknande resonemang, Stallings, E., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0330" REF.END="QE0330"/>Improving Secondary Liability Standards in Copyrights by Examining Intent: Why Courts Should Consider Creating a Good-Faith Standard for Secondary Liability<QUOT.END REF.START="QS0330" CODE="201D" ID="QE0330"/>, Journal of the Copyright Society of the U.S.A., volym 57, nr 4, 2010, sidorna. 1017–1038.</P></NOTE> I detta sistnämnda hänseende, kan det återigen – såsom följer av artikel 15.1 i direktiv 2000/31 – inte förväntas av tjänsteleverantören att denne allmänt kontrollerar samtliga filer som användarna av dess tjänst avser att publicera, innan dessa laddas upp. Den andra delen av testet bör enligt min mening snarare bestå i ett försvar av tjänsteleverantörerna. Att tjänsteleverantören är i god tro kan i det avseendet emellertid anses följa av den omständigheten att denne i allmänhet vederbörligen uppfyller de skyldigheter avseende anmälan och avlägsnande som följer av artikel 14.1 b i detta direktiv, eller de eventuella skyldigheter som, i förekommande fall, har ålagts denne genom ett domstolsföreläggande, eller av det faktum att tjänsteleverantören frivilligt har vidtagit andra åtgärder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0125"><NO.P>125.</NO.P><TXT>Jag anser i förevarande fall att det ankommer på den nationella domstolen att tillämpa detta test på operatörer såsom YouTube och Cyando. Det förefaller dock lämpligt att ge en viss vägledning i det avseendet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0126"><NO.P>126.</NO.P><TXT>Det förfaller för det första svårt att mot bakgrund av de karaktärsdrag som präglar en plattform som YouTube, anse att dess operatör avser att underlätta olagliga användningar av denna plattform eller ger uttryck för en frivillig blindhet i detta avseende. I synnerhet kan inte den omständigheten att denna plattforms sök- och indexfunktioner, i förekommande fall, underlättar tillgången till olagligt innehåll utgöra ett indicium i detta hänseende. Dessa funktioner har en objektiv förklaring och ger ett mervärde vid laglig användning av denna plattform. Även om domstolen, i domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0331" REF.END="QE0331"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0331" CODE="201D" ID="QE0331"/>), anförde den omständigheten att plattformens administratörer hade inrättat en sökmotor och erbjöd en förteckning över de härbärgerade filerna som ett tecken på den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0332" REF.END="QE0332"/>avsiktliga karaktären<QUOT.END REF.START="QS0332" CODE="201D" ID="QE0332"/> på deras medverkan till olaglig delning av de skyddade verken,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0115"><P>Se domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0333" REF.END="QE0333"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0333" CODE="201D" ID="QE0333"/>), punkterna 36 och 38.</P></NOTE> kan denna bedömning inte ryckas ur det specifika sammanhanget i det målet, vilket präglades av dessa administratörers öppet uttalade avsikt att underlätta intrången i upphovsrätten.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="33"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0127"><NO.P>127.</NO.P><TXT>Vidare anser jag, i motsats till vad Elsevier har gjort gällande, att den omständigheten att en plattform såsom YouTube tillåter vissa användare att inkludera reklam i sina videoinspelningar och betalar ut en del av de genererade intäkterna till dem,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0116"><P>Det ska erinras om att de i mål C‑682/18 aktuella videoinspelningarna, enligt vad den hänskjutande domstolen har angett, i princip inte innehöll någon sådan reklam.</P></NOTE> inte i sig visar att operatören vill uppmana dem att ladda upp skyddade verk utan samtycke från upphovsmännen till dessa verk. Det är i stället ostridigt att inkluderandet av denna reklam, när det gäller YouTube, sker via Content ID, i syfte att säkerställa att denna möjlighet endast gynnar rättsinnehavarna, eftersom de automatiskt skulle upptäcka tredjemäns uppladdningar av videoinspelningar innehållande skyddade verk och, i förekommande fall, tillåta dessa rättsinnehavare att själva placera reklam i den aktuella videoinspelningen och uppbära reklamintäkterna av denna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0117"><P>Se punkt 22 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0128"><NO.P>128.</NO.P><TXT>Detta leder mig till den omständigheten att YouTube, dessutom, har inrättat verktyg, i synnerhet denna programvara, i syfte att bekämpa intrång i upphovsrätten på dess plattform.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0118"><P>Se punkterna 21 och 22 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Denna omständighet bidrar till att visa, såsom jag har angett ovan i punkt 124, att operatören är i god tro i fråga om olagliga användningar av dess plattform.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0119"><P>Jag understryker att denna tolkning inte betyder att vilken tjänsteleverantör som helst ska inrätta en sådan programvara och att det om denne inte gör det kan anses att vederbörande gett uttryck för en frivillig blindhet. Det finns på unionsrättens nuvarande stadium ingen sådan skyldighet – dock med förbehåll för möjligheten att, genom föreläggande, ålägga en tjänsteleverantör att, under konkreta villkor, beroende på dess resurser, använda ett filtreringsverktyg (se min bedömning av de fjärde tolkningsfrågorna).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0129"><NO.P>129.</NO.P><TXT>För det andra befarar jag emellertid att situationen inte är lika glasklar när det gäller en plattform som Uploaded. Jag anser i detta hänseende, i motsats till Elsevier, att den omständigheten att en sådan tjänsteleverantör tillåter sina användare att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0334" REF.END="QE0334"/>anonymt<QUOT.END REF.START="QS0334" CODE="201D" ID="QE0334"/> ladda upp filer där visar en avsikt från denna leverantörs sida att underlätta intrång i upphovsrätten. Det ska påpekas att det framgår av de handlingar som domstolen förfogar över att den som önskar ladda upp en fil på Uploaded måste skapa ett konto och därvid uppge för- och efternamn samt en e‑postadress. Elsevier kritiserar således den omständigheten att Cyando inte, genom ett system för kontroll av identitet eller autentisering, kontrollerar huruvida de upplysningar som användaren lämnar är exakta. Även om möjligheten för envar att använda internet och online-tjänster utan en identitetskontroll visserligen kan missbrukas av individer med onda avsikter för straffbelagda handlingar, anser jag att denna möjlighet i synnerhet skyddas av lika grundläggande bestämmelser som rätten till privatliv, yttrandefriheten och samvetsfriheten samt dataskydd, bland annat i unionsrätten<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0120"><P>Utöver bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) avseende de aktuella rättigheterna, se, avseende ett näraliggande område, skälen 9, 33, 34, artikel 6.1 och artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den <DATE ISO="20020712">12 juli 2002</DATE> om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="201" PAGE.FIRST="37" DATE.PUB="2002">EGT L 201, 2002, s. 37</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> och folkrätten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0121"><P>Se Europarådet, förklaring om kommunikationsfrihet på internet som antogs av ministerkommittén den <DATE ISO="20030528">28 maj 2003</DATE>, vid det 840:e mötet mellan ministrarnas ställföreträdare, princip 7: Office of the Special Rapporteur for Freedom of Expression, Inter-American Commission on Human Rights, Freedom of expression and the Internet, punkterna 130–136, och Förenta nationernas generalförsamling, rapport från FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten A/HRC/29/32, den <DATE ISO="20150529">29 maj 2015</DATE>, sidorna 12, 16 och 56.</P></NOTE> Kontrollsystem för identifiering och autentisering kan således, enligt min uppfattning, endast inrättas för specifika tjänster enligt lagstadgade kriterier.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="34"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0130"><NO.P>130.</NO.P><TXT>Enbart den omständigheten att en Sharehoster, såsom Uploaded genererar nedladdningslänkar för de härbärgerade filerna och tillåter användarna att fritt dela dessa visar inte heller, enligt min mening, en avsikt att underlätta intrång i upphovsrätten. Dessa länkar har en objektiv förklaring och erbjuder ett mervärde för de lagliga användarna av tjänsten. I absoluta tal tillåter, enligt min mening, inte ens andelen olagliga användningar av Uploaded – av vilka parterna i de nationella målen erbjuder minst sagt kontrasterade uppskattningar<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0122"><P>Elsevier har anfört att det innehåll som innebär ett intrång i upphovsrätten utgör mellan 90 och 96 procent av de på Uploaded härbärgerade filerna, vilket är skälet till varför Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen), som första tolkningsfråga, under b), i målet C‑683/18, önskat få klarhet i huruvida en sådan omständighet är relevant. Den hänskjutande domstolen har vidare förklarat att för det fall det faktiskt rör sig om en relevant omständighet ska Elsevier styrka detta påstående när överklagandeförfarandet återupptas. Cyando har för sin del gjort gällande att endast en mycket liten procentandel (cirka 1,1 procent) av alla filer som faktiskt konsulterades rörde tillgängliggörande för allmänheten av upphovsrättsligt skyddat innehåll, vilket motsvarar 0,3 procent av den totala volymen lagrad data.</P></NOTE> – i sig att styrka en sådan avsikt hos operatören, och i synnerhet om denne styrker att den har vidtagit rimliga åtgärder för att bekämpa sådan användning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0131"><NO.P>131.</NO.P><TXT>Jag ställer mig dock, för det tredje, frågande till ett sådant program för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0335" REF.END="QE0335"/>handelspartnerskap<QUOT.END REF.START="QS0335" CODE="201D" ID="QE0335"/> som det som Cyando har inrättat. Det ska erinras om att Cyando, inom ramen för detta program, betalar en ersättning till vissa användare i förhållande till antalet nedladdningar av de filer som de har laddat upp.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0123"><P>I storleksordningen flera tiotal euro per 1000 nedladdningar. Se punkt 31 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> Jag undrar över den objektiva förklaringen till och mervärdet av ett sådant program för den lagliga användningen av tjänsten. Däremot är det vid de nationella domstolarna utrett att detta program ger incitament till användarna att ladda upp populära verk i syfte att kunna laddas ned olagligt. Jag utesluter således inte att den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0336" REF.END="QE0336"/>avsiktliga karaktären<QUOT.END REF.START="QS0336" CODE="201D" ID="QE0336"/> på tjänsteleverantörens medverkan till de olagliga handlanden som dess användare har gjort sig skyldiga till kan konstateras genom inrättandet av detta program.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0124"><P>Se, analogt, Bundesgerichtsthof (Federala högsta domstolen), den <DATE ISO="20130815">15 augusti 2013</DATE>, I ZR 80/12 (File-Hosting Service), GRUR 1030, 38 §. Ett sådant program skiljer sig väsentligt från en fördelning av reklamintäkter som görs av en plattform för delning av videoinspelningar såsom YouTube. Även om en intäktsfördelning kan förklaras inom ramen för en sådan plattform, förefaller dessutom ett program för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0337" REF.END="QE0337"/>handelspartnerskap<QUOT.END REF.START="QS0337" CODE="201D" ID="QE0337"/> mer egendomligt inom ramen för en plattform som är avsedd att härbärgera filer. Vidare ska det erinras om att denna intäktsfördelning, när det gäller YouTube, genomförs på ett säkert sätt.</P></NOTE> Det ankommer således, i förekommande fall, på de nationella domstolarna att kontrollera detta.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Tillämpningsområdet för det undantag från ansvar som föreskrivs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 (de andra tolkningsfrågorna)</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0132"><NO.P>132.</NO.P><TXT>Som jag har påpekat innehåller avsnitt 4 i direktiv 2000/31 flera bestämmelser om tjänstelevererande mellanhänders ansvar. I detta avsnitt föreskriver punkt 1 i artiklarna 12, 13 och 14 i detta direktiv en säkerhetssfär (safe harbour), för verksamheterna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0338" REF.END="QE0338"/>enbart vidarebefordran<QUOT.END REF.START="QS0338" CODE="201D" ID="QE0338"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0339" REF.END="QE0339"/>cachning<QUOT.END REF.START="QS0339" CODE="201D" ID="QE0339"/> respektive <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0340" REF.END="QE0340"/>värdtjänster<QUOT.END REF.START="QS0340" CODE="201D" ID="QE0340"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0125"><P>Artiklarna 12–15 i direktiv 2000/31 är inspirerande av Digital Millennium Copyright Act (DMCA) (milleniets lag om digital upphovsrätt) som antogs av den federala amerikanska lagstiftaren år 1998 och som inrättade liknande undantag från ansvar som specifikt avsåg upphovsrätten, vilken finns i artikel 17.5, avsnitt 512 i United States Code (Förenta staternas lag).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0133"><NO.P>133.</NO.P><TXT>Artikel 14.1 i direktiv 2000/31 är, närmare bestämt, tillämplig avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0341" REF.END="QE0341"/>en tjänsteleverantör som levererar någon av informationssamhällets tjänster bestående av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren<QUOT.END REF.START="QS0341" CODE="201D" ID="QE0341"/>. I denna bestämmelse föreskrivs i huvudsak att leverantören av en sådan tjänst inte ska vara ansvarig för information som lagrats på begäran av dess användare, såvida inte denna tjänsteleverantör, efter att ha fått kännedom eller blivit medveten om att nämnda användares information eller verksamheter är olagliga, har underlåtit att utan dröjsmål avlägsna nämnda information eller göra denna otillgänglig.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="35"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0134"><NO.P>134.</NO.P><TXT>Det ska understrykas att denna bestämmelse inte har till syfte att positivt fastställa en sådan tjänsteleverantörs ansvar. Den fastställer endast negativt de situationer i vilka tjänsteleverantören kan hållas ansvarig. Vidare avser undantaget i denna bestämmelse endast det ansvar som kan följa av information som användare av dennes tjänst har lämnat. Det omfattar ingen annan aspekt av denna tjänsteleverantörs verksamhet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0126"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>L’Oréal m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑324/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:757">EU:C:2010:757</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0153">153</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0135"><NO.P>135.</NO.P><TXT>Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) önskar i huvudsak få klarhet i huruvida operatörer av plattformar som YouTube och Cyando får utnyttja artikel 14.1 i direktiv 2000/31 för filer som de lagrar på begäran av användarna av deras plattformar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0136"><NO.P>136.</NO.P><TXT>Detta är enligt min uppfattning i allmänhet fallet. Jag anser emellertid att det, innan jag förklarar min ståndpunkt, är nödvändigt att klargöra en sak, avseende förhållandet mellan denna bestämmelse och artikel 3.1 i direktiv 2001/29.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0137"><NO.P>137.</NO.P><TXT>Jag konstaterar nämligen att den hänskjutande domstolen har ställt sina andra tolkningsfrågor enbart för det fall domstolen – vilket jag föreslår – skulle besvara de första tolkningsfrågorna nekande, såtillvida att operatörer av plattformar som YouTube och Cyando inte genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0342" REF.END="QE0342"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0342" CODE="201D" ID="QE0342"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, av verk som användare av deras plattformar, i förekommande fall, olagligen laddar upp. Den tycks således utgå från premissen att dessa operatörer, i det motsatta fallet där de är direkt ansvariga enligt denna artikel 3.1 för dessa olagliga <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0343" REF.END="QE0343"/>överföringar<QUOT.END REF.START="QS0343" CODE="201D" ID="QE0343"/>, principiellt inte med framgång kan åberopa det i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 föreskrivna undantaget.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0127"><P>Det ska påpekas att denna fråga uttryckligen har ställts till domstolen i de pågående målen C‑442/19, Stichting Brein, och C‑500/19, Puls 4 TV.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0138"><NO.P>138.</NO.P><TXT>Artikel 14.1 i direktiv 2000/31 är emellertid, enligt min uppfattning, horisontellt tillämplig på varje form av ansvar som för de berörda tjänsteleverantörerna kan följa av vilken sorts information som helst som de lagrar på begäran av användarna av deras tjänster, oberoende av källan till detta ansvar, vilket rättsområde det rör sig om och den exakta benämningen eller arten av detta ansvar. Denna bestämmelse omfattar således, enligt min uppfattning, såväl det primära som det sekundära ansvaret för den information som lämnas och de verksamheter som dessa användare tar initiativ till.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0128"><P>Se skäl 16 i direktiv 2001/29, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Mc Fadden</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑484/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:170">EU:C:2016:170</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0064">64</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), förslag till Europaparlamentet och rådets direktiv om vissa rättsliga aspekter på den elektroniska handeln på den inre marknaden (KOM(1998) 586 slutlig (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="030" PAGE.FIRST="4" DATE.PUB="1999">EGT C 30, 1999, s.4</REF.DOC.OJ>)), sidorna 27 och 29, och rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den <DATE ISO="20031121">21 november 2003</DATE> – Första rapporten om tillämpningen av [direktiv 2000/31] (KOM(2003) 702 slutlig), s. 13. Undantaget från ansvar i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 är emellertid tillämpligt med förbehåll för den möjlighet, som anges i artikel 14.3 i direktiv 2000/31, att uppnå ett föreläggande gentemot en sådan tjänsteleverantör (se min bedömning av de fjärde tolkningsfrågorna).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0139"><NO.P>139.</NO.P><TXT>Även om artikel 14.1 i direktiv 2000/31 principiellt inte är tillämplig när en tjänsteleverantör kommunicerar sitt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0344" REF.END="QE0344"/>eget<QUOT.END REF.START="QS0344" CODE="201D" ID="QE0344"/> innehåll till allmänheten, kan följaktligen, enligt min uppfattning, denna bestämmelse emellertid tillämpas när det kommunicerade innehållet, såsom gäller i förevarande fall, har tillhandahållits av användarna av dess tjänst.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0129"><P>En tillämpning av denna bestämmelse är även i princip utesluten för det fall den användare som tillhandahåller de aktuella uppgifterna handlar under tjänsteleverantörens ledning eller överinseende (se artikel 14.2 i direktiv 2000/31).</P></NOTE> Denna tolkning stöds enligt min mening av det faktum att varken denna bestämmelse eller artikel 3.1 i direktiv 2001/29 föreskriver något undantag för tjänsteleverantörer som genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0345" REF.END="QE0345"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0345" CODE="201D" ID="QE0345"/> av verk som tillhandahålls av användarna av deras tjänster. Tvärtom påpekas i skäl 16 i detta direktiv att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0346" REF.END="QE0346"/>direktivet påverkar inte bestämmelserna om ansvar i [direktiv 2000/31]<QUOT.END REF.START="QS0346" CODE="201D" ID="QE0346"/>.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="36"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0140"><NO.P>140.</NO.P><TXT>Av detta följer att för det fall domstolen, i motsats till vad jag föreslår, skulle besvara de första tolkningsfrågorna jakande, bör den icke desto mindre, i syfte att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar, besvara de andra tolkningsfrågorna. De kriterier som karakteriserar en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0347" REF.END="QE0347"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0347" CODE="201D" ID="QE0347"/> i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 och villkoren för tillämpning av artikel 14.1 i direktiv 2000/31 kan, såsom visas nedan, tolkas enhetligt, på ett sådant sätt att det i praktiken går att undvika överlappningarna mellan dessa båda bestämmelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0141"><NO.P>141.</NO.P><TXT>Efter att detta har klargjorts, kan det konstateras att det framgår av artikel 14.1 i direktiv 2000/31 att tillämpningsområdet för denna bestämmelse bygger på två kumulativa villkor: Det ska dels vara fråga om leverans av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0348" REF.END="QE0348"/>någon av informationssamhällets tjänster<QUOT.END REF.START="QS0348" CODE="201D" ID="QE0348"/>, dels ska denna tjänst <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0349" REF.END="QE0349"/>[bestå i] lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren … på [dennes] begäran<QUOT.END REF.START="QS0349" CODE="201D" ID="QE0349"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0142"><NO.P>142.</NO.P><TXT>Tolkningen av det första villkoret innebär ingen svårighet i förevarande mål. Det ska i detta hänseende erinras om att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0350" REF.END="QE0350"/>informationssamhällets tjänster<QUOT.END REF.START="QS0350" CODE="201D" ID="QE0350"/> avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0351" REF.END="QE0351"/>tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare<QUOT.END REF.START="QS0351" CODE="201D" ID="QE0351"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0130"><P>Närmare bestämt definieras i artikel 2 a i direktiv 2000/31 begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0352" REF.END="QE0352"/>informationssamhällets tjänster<QUOT.END REF.START="QS0352" CODE="201D" ID="QE0352"/> genom en hänvisning till artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den <DATE ISO="19980622">22 juni 1998</DATE> om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="204" PAGE.FIRST="37" DATE.PUB="1998">EGT L 204, 1998, s. 37</REF.DOC.OJ>), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den <DATE ISO="19980720">20 juli 1998</DATE> om ändring av direktiv [98/34] (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="217" PAGE.FIRST="18" DATE.PUB="1998">EGT L 217, 1998, s. 18</REF.DOC.OJ>). Direktiv 98/34 har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den <DATE ISO="20150909">9 september 2015</DATE> om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="241" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2015">EUT L 241, 2015, s. 1</REF.DOC.OJ>), vars artikel 1.1 b återger samma definition.</P></NOTE> Det är uppenbart att tjänster som tillhandahålls av operatörer som YouTube och Cyando levereras <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0353" REF.END="QE0353"/>på distans<QUOT.END REF.START="QS0353" CODE="201D" ID="QE0353"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0354" REF.END="QE0354"/>på elektronisk väg<QUOT.END REF.START="QS0354" CODE="201D" ID="QE0354"/>, och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0355" REF.END="QE0355"/>på individuell begäran av en tjänstemottagare<QUOT.END REF.START="QS0355" CODE="201D" ID="QE0355"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0131"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191219">19 december 2019</DATE>, <NAME.CASE>Airbnb Ireland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑390/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:1112">EU:C:2019:1112</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0356" REF.END="QE0356"/>tjänstemottagare<QUOT.END REF.START="QS0356" CODE="201D" ID="QE0356"/> avses, enligt artikel 2 d i direktiv 2000/31, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0357" REF.END="QE0357"/>varje fysisk eller juridisk person som av yrkesmässiga eller andra skäl använder någon av informationssamhällets tjänster, i synnerhet för att efterforska information eller göra den tillgänglig<QUOT.END REF.START="QS0357" CODE="201D" ID="QE0357"/>. Detta begrepp omfattar således både användare som laddar upp en fil och användare som konsulterar eller laddar ned filen.</P></NOTE> Vidare levereras tjänsterna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0358" REF.END="QE0358"/>mot ersättning<QUOT.END REF.START="QS0358" CODE="201D" ID="QE0358"/>. Den omständigheten att en operatör som YouTube bland annat genererar intäkter genom reklam och att den inte begär någon direkt ersättning av användarna av dess plattform<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0132"><P>Det kan emellertid inte hävdas att tjänsterna är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0359" REF.END="QE0359"/>gratis<QUOT.END REF.START="QS0359" CODE="201D" ID="QE0359"/> för användarna. Som jag har angett i fotnot 11 i detta förslag till avgörande, samlar YouTube in ett stort antal personuppgifter avseende sina användare, vilka i sig motsvarar ett pris. Se, i detta hänseende, skäl 24, artikel 2.7 och artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den <DATE ISO="20190520">20 maj 2019</DATE> om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="136" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2019">EUT L 136, 2019, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> påverkar inte denna tolkning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0133"><P>Se skäl 18 i direktiv 2000/31 och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140911">11 september 2014</DATE>, <NAME.CASE>Papasavvas</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑291/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2209">EU:C:2014:2209</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0143"><NO.P>143.</NO.P><TXT>När det gäller det andra villkoret är situationen vid första anblicken mindre självklar. För det första förefaller det klart att en operatör som Cyando, när det gäller Uploaded, tillhandahåller en tjänst <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0360" REF.END="QE0360"/>bestående av lagring<QUOT.END REF.START="QS0360" CODE="201D" ID="QE0360"/> på sina servrar av filer, det vill säga <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0361" REF.END="QE0361"/>information<QUOT.END REF.START="QS0361" CODE="201D" ID="QE0361"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0134"><P>Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0362" REF.END="QE0362"/>information<QUOT.END REF.START="QS0362" CODE="201D" ID="QE0362"/> i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 ska tolkas brett (se förslag till Europaparlamentet och rådets direktiv om vissa rättsliga aspekter på den elektroniska handeln på den inre marknaden, s. 27).</P></NOTE> som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0363" REF.END="QE0363"/>tillhandahållits av tjänstemottagaren<QUOT.END REF.START="QS0363" CODE="201D" ID="QE0363"/>, det vill säga den användare som genomför sin uppladdning, och detta <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0364" REF.END="QE0364"/>på begäran av<QUOT.END REF.START="QS0364" CODE="201D" ID="QE0364"/> denne, eftersom vederbörande bestämmer över de aktuella filerna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0144"><NO.P>144.</NO.P><TXT>Även om det är ostridigt att en operatör som YouTube lagrar de videoinspelningar som laddas upp av användarna av dess plattform, rör det sig vidare emellertid endast om en av de många aspekterna av denna operatörs verksamhet. Det ska således fastställas huruvida denna omständighet hindrar denna operatör från att dra fördel av artikel 14.1 i direktiv 2000/31.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0145"><NO.P>145.</NO.P><TXT>Detta är enligt min uppfattning inte fallet. Även om denna bestämmelse kräver att den tjänst som tjänsteleverantören tillhandahåller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0365" REF.END="QE0365"/>[består] av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren<QUOT.END REF.START="QS0365" CODE="201D" ID="QE0365"/>, föreskriver den inte att denna lagring ska vara det enda syftet, eller ens det främsta syftet. Detta villkor är tvärtom brett formulerat.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="37"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0146"><NO.P>146.</NO.P><TXT>Av detta följer enligt min uppfattning att artikel 14.1 i direktiv 2000/31 i princip kan omfatta varje tjänsteleverantör som, i likhet med YouTube eller Cyando, inom ramen för sin verksamhet utför lagring av information som tillhandahålls av dess användare, på begäran av dessa.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0135"><P>Se, för ett liknande resonemang, Montero, E., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0366" REF.END="QE0366"/>Les responsabilités liées au web 2.0.<QUOT.END REF.START="QS0366" CODE="201D" ID="QE0366"/>, Revue du droit des technologies de l’information, 2008, nr 32, s. 368 och Van Eecke, P., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0367" REF.END="QE0367"/>Online Service Providers and Liability: A Plea for a Balances Approach<QUOT.END REF.START="QS0367" CODE="201D" ID="QE0367"/>, Common Market Law Review, 2011, volym 47, s. 1473. Denna tolkning bekräftas av rapporten om tillämpningen av detta direktiv, s. 13, i vilken det brett hänförs till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0368" REF.END="QE0368"/>olika situationer där innehåll från tredje part lagras<QUOT.END REF.START="QS0368" CODE="201D" ID="QE0368"/>.</P></NOTE> Det bör emellertid upprepas att det undantag som föreskrivs i denna bestämmelse under alla omständigheter är begränsat till ansvar som kan följa av denna information och sträcker sig inte till andra aspekter av den aktuella tjänsteleverantörens verksamhet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0147"><NO.P>147.</NO.P><TXT>Domstolens hittills meddelade rättspraxis följer denna logik. Domstolen slog i detta hänseende, i domen Google France, i stor avdelning fast att en söktjänstleverantör, såsom Google när det gäller tjänsten Adwords, kan dra fördel av artikel 14.1 i direktiv 2000/31. Domstolen har nämligen ansett att denna tjänst <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0369" REF.END="QE0369"/>[består] av lagring av information som tillhandahållits av tjänstemottagaren<QUOT.END REF.START="QS0369" CODE="201D" ID="QE0369"/> i den mening som avses i denna bestämmelse, eftersom denna operatör, inom ramen för nämnda tjänst, på sina servrar lagrar vissa uppgifter såsom de sökord som annonsören valt, reklamlänken och tillhörande reklammeddelande samt annonsörens webbplatsadress.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0136"><P>Se domen Google France, punkterna 110 och 111.</P></NOTE> Domstolen fann det uppenbarligen inte problematiskt att lagringen av dessa uppgifter ingår i en bredare verksamhet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0148"><NO.P>148.</NO.P><TXT>Domstolen angav emellertid vidare en mildring av detta synsätt. Enligt domstolen kan en tjänsteleverantör dra fördel av det undantag från ansvar som föreskrivs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 för uppgifter som denne lagrar på begäran av sina användare endast om dess verksamhet begränsar sig till den som bedrivs av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0370" REF.END="QE0370"/>en tjänstelevererande mellanhand” i den mening som unionslagstiftaren avsett i avsnitt 4 i detta direktiv. Domstolen slog mot bakgrund av skäl 42 i nämnda direktiv fast att det i detta hänseende ska kontrolleras om den roll som leverantören i fråga har är neutral och om hans verksamhet är av rent teknisk, automatisk och passiv natur, vilket innebär att han varken har kännedom om eller kontroll över de uppgifter han lagrar<QUOT.END REF.START="QS0370" CODE="201D" ID="QE0370"/> eller om han, tvärtom har haft <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0371" REF.END="QE0371"/>en aktiv roll av den art som kan ge honom kännedom om eller kontroll över lagrade uppgifter<QUOT.END REF.START="QS0371" CODE="201D" ID="QE0371"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0137"><P>Se domen Google France, punkterna 112–114 och 120 (min kursivering).</P></NOTE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0149"><NO.P>149.</NO.P><TXT>På liknande sätt fann domstolen, i domen L’Oréal/eBay, återigen i stor avdelning, att operatören av en elektronisk marknadsplats, såsom eBay, kan dra fördel av artikel 14.1 i direktiv 2000/31. Domstolen påpekade även i den domen för det första att den tjänst som denna operatör tillhandahåller bland annat består av lagring av information som användarna av marknadsplatsen tillhandahåller. Det rör sig i synnerhet om uppgifter om deras försäljningserbjudanden. För det andra erinrade domstolen om att en tjänsteleverantör endast kan dra fördel av det undantag från ansvar som föreskrivs i denna bestämmelse för sådana uppgifter om den agerar som en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0372" REF.END="QE0372"/>tjänstelevererande mellanhand”. Detta är inte fallet när denna leverantör har en aktiv roll som kan ge honom kännedom om eller kontroll över lagrade uppgifter<QUOT.END REF.START="QS0372" CODE="201D" ID="QE0372"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0138"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkterna 110, 112 och 113.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0150"><NO.P>150.</NO.P><TXT>Det följer av dessa domar att operatörer som YouTube och Cyando, vilka inom ramen för sin verksamhet, lagrar information som tillhandahållits av användarna av deras plattformar, när det gäller ansvar som kan följa av den olagliga karaktären av en del av denna information, av undantaget i artikel 14.1 i direktiv 2000/31, under förutsättning av de inte har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0373" REF.END="QE0373"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0373" CODE="201D" ID="QE0373"/> som kan ge dem kännedom om eller kontroll över de aktuella uppgifterna.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="38"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0151"><NO.P>151.</NO.P><TXT>Jag vill i detta hänseende precisera att, liksom kommissionen har understrukit, varje tjänsteleverantör som lagrar information som tillhandahållits av dess användare nödvändigtvis har en viss kontroll över informationen. Tjänsteleverantören har i synnerhet tekniska möjligheter att avlägsna informationen eller göra den oåtkomlig. Det är just av detta skäl som det, med stöd av artikel 14.1 a och b i direktiv 2000/31, förväntas av tjänsteleverantören att han agerar så att olaglig information kommer till dess kännedom.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0139"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160915">15 september 2016</DATE>, <NAME.CASE>Mc Fadden</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑484/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:689">EU:C:2016:689</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0061">61</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0064">64</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Detta konstaterande ledde generaladvokaten Jääskinen till att, i sitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>L’Oréal m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑324/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:757">EU:C:2010:757</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0139">139</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0142">142</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dra slutsatsen att skäl 42 i direktiv 2000/31, i vilket domstolen fann inspiration till domen Google France för att fastställa kravet på tjänsteleverantörens <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0374" REF.END="QE0374"/>neutrala roll<QUOT.END REF.START="QS0374" CODE="201D" ID="QE0374"/> när det gäller information som lämnas dem som använder dess tjänst, inte avser värdtjänster, utan enbart vidarebefordran och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0375" REF.END="QE0375"/>caching<QUOT.END REF.START="QS0375" CODE="201D" ID="QE0375"/>.</P></NOTE> Denna kontrollkapacitet kan inte i sig visa att en tjänsteleverantör har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0376" REF.END="QE0376"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0376" CODE="201D" ID="QE0376"/> – utom att denna artikel 14.1 förlorar sin ändamålsenliga verkan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0140"><P>Se, för ett liknande resonemang, domen L’Oréal/eBay, punkt 115.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0152"><NO.P>152.</NO.P><TXT>Den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0377" REF.END="QE0377"/>aktiva roll<QUOT.END REF.START="QS0377" CODE="201D" ID="QE0377"/> som domstolen hänför till gäller i själva verket, med rätta, själva innehållet i de uppgifter som användarna lämnat. Tjänsteleverantören ska i detta hänseende frångå sin roll som mellanhand. Jag tolkar domstolens praxis så, att tjänsteleverantören har en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0378" REF.END="QE0378"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0378" CODE="201D" ID="QE0378"/> som kan ge denne <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0379" REF.END="QE0379"/>kännedom eller kontroll<QUOT.END REF.START="QS0379" CODE="201D" ID="QE0379"/> över den information som denne lagrar på begäran av användarna av tjänsten när vederbörande inte nöjer sig med att neutralt behandla denna information med avseende på dess innehåll, utan genom arten av sin verksamhet anses uppnå en intellektuell kontroll över detta innehåll. Detta är fallet när tjänsteleverantören väljer den lagrade informationen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0141"><P>Domstolen fann, för ett liknande resonemang, i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140911">11 september 2014</DATE>, <NAME.CASE>Papasavvas</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑291/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2209">EU:C:2014:2209</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), att en tidningsutgivare som publicerar en elektronisk version av en tidning på sin webbplats har kännedom om de uppgifter som det publicerar och kontroll över dessa – eftersom det väljer dem – varför bolaget inte anses utgöra en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0380" REF.END="QE0380"/>tjänstelevererande mellanhand<QUOT.END REF.START="QS0380" CODE="201D" ID="QE0380"/> i den mening som avses i artikel 14.1 i direktiv 2000/31.</P></NOTE> aktivt engagerar sig i dess innehåll på annat sätt eller framställer denna information för allmänheten på ett sådant sätt att den förefaller tillhöra leverantören. I dessa hypotetiska fall, begränsar sig tjänsteleverantören inte längre till att vara mellanhand för de uppgifter som tillhandahålls av användarna av dess tjänst, utan tjänsteleverantören tillägnar sig dessa.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0142"><P>Se, för ett liknande resonemang, Husovec, se ovan, sidorna 56 och 57.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0153"><NO.P>153.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning har emellertid operatörer som YouTube och Cyando i princip inte någon sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0381" REF.END="QE0381"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0381" CODE="201D" ID="QE0381"/> vad gäller de uppgifter som de lagrar på begäran av användarna av deras plattformar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0154"><NO.P>154.</NO.P><TXT>För det första ska det erinras om att uppladdningen av filer på sådana plattformar nämligen sker automatiskt, utan föregående visualisering eller urval av operatörerna. Som den finska regeringen och kommissionen i huvudsak har gjort gällande får dessa operatörer således inte kontroll över dessa uppgifter vid den tidpunkt då de laddas upp.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0155"><NO.P>155.</NO.P><TXT>För det andra kan inte, i motsats till vad Elsevier har anfört, den omständigheten att de lagrade uppgifterna kan konsulteras eller laddas ned direkt från dessa plattformar anses visa att deras operatörer har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0382" REF.END="QE0382"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0382" CODE="201D" ID="QE0382"/>. I det avseendet saknar det betydelse att tjänsteleverantören har kontroll över tillgången till de uppgifter som han lagrar på begäran av användarna av hans tjänst. Det är exempelvis, för att få tillgång till de annonser som laddas upp via AdWorks, nödvändigt att använda Googles sökmotor.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0143"><P>Se domen Google France, punkt 117.</P></NOTE> På samma sätt krävs för tillgång till försäljningserbjudanden som laddas upp på eBay att man konsulterar denna marknadsplats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0144"><P>Elsevier hävdar vidare att det på en marknadsplats online som eBay inte är operatören, utan den säljande användaren som ger allmänheten tillgång till de sålda produkterna, eftersom den senare levererar dessa produkter till köpare. I YouTubes fall är det däremot operatören som ger tillgång till videorna. Detta argument bygger enligt min mening på ett missförstånd. Den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0383" REF.END="QE0383"/>information<QUOT.END REF.START="QS0383" CODE="201D" ID="QE0383"/> som lagras på begäran av användare av en marknadsplats utgörs inte av de produkter som erbjuds till försäljning, utan av själva försäljningserbjudandena. eBay ger tillgång till sistnämnda <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0384" REF.END="QE0384"/>information<QUOT.END REF.START="QS0384" CODE="201D" ID="QE0384"/> på samma sätt som YouTube ger tillgång till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0385" REF.END="QE0385"/>information<QUOT.END REF.START="QS0385" CODE="201D" ID="QE0385"/> om videoinspelningar som användare har laddat upp. I båda fallen tillhandahålls denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0386" REF.END="QE0386"/>information<QUOT.END REF.START="QS0386" CODE="201D" ID="QE0386"/> av olika slag av användarna.</P></NOTE> Domstolen betraktade inte denna omständighet som relevant i domarna Google France och L’Oréal/eBay, vilket jag anser var en riktig bedömning.<?PAGE NO="39"?> Det enda som har betydelse är nämligen huruvida tjänsteleverantören har kontroll över innehållet i de lagrade uppgifterna. Den omständigheten att dessa är tillgängliga från tjänsteleverantörens plattform eller webbplats kan inte anses visa detta, eftersom konsultation eller nedladdning av dessa uppgifter på en användares individuella begäran görs genom <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0387" REF.END="QE0387"/>rent tekniska och automatiska<QUOT.END REF.START="QS0387" CODE="201D" ID="QE0387"/> förfaranden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0156"><NO.P>156.</NO.P><TXT>För det tredje är jag, trots vad Elsevier antyder, inte övertygad om att en operatör som YouTube eller Cyando, ur en tredjemans perspektiv, framställer de uppgifter som de lagrar på begäran av sina användare och vilka de ger tillgång till på sin plattform på ett sådant sätt att de förefaller vara deras. Detta är inte fallet, eftersom en operatör som YouTube, för varje videoinspelning som den publicerar på sin plattform, anger vilken användare som har laddat upp den. Vidare vet en genomsnittlig, rimligen upplyst, internetanvändare att filer som lagras via en tjänst för härbärgering och delning av filer såsom Uploaded i allmänhet inte härrör från dess tjänsteleverantör.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0157"><NO.P>157.</NO.P><TXT>För det fjärde anser jag att varken den omständigheten att en operatör av en plattform som YouTube<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0145"><P>Det ska erinras om att detta inte är fallet beträffande Uploaded.</P></NOTE> strukturerar det sätt på vilket de videoinspelningar som tillhandahålls av dess användare presenteras på dess plattform, genom att integrera dem i ett visualiseringsgränssnitt och indexera dem under olika rubriker, eller den omständigheten att denna plattform integrerar en sökfunktion och att operatören utför en behandling av sökresultaten, vilka resumeras på hemsidan i form av en ranking av videoinspelningar i olika kategorier, kan anses visa att denna operatör har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0388" REF.END="QE0388"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0388" CODE="201D" ID="QE0388"/> med avseende på dessa videoinspelningar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0158"><NO.P>158.</NO.P><TXT>Den omständigheten att en tjänsteleverantör strukturerar de sätt på vilket uppgifter som tillhandahålls av användare av dess tjänst presenteras på dess plattform eller webbplats, i syfte att underlätta användningen av dem är enligt min uppfattning inte relevant. Det motsatta argumentet, vilket bland annat anförts av Frank Peterson och den franska regeringen, återspeglar enligt min uppfattning en feltolkning av domen L’Oréal/eBay. Domstolen fann visserligen i den domen att en tjänsteleverantör som eBay har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0389" REF.END="QE0389"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0389" CODE="201D" ID="QE0389"/> när den erbjuder vissa säljare att, rörande specifika försäljningar av varor, assistera dem genom att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0390" REF.END="QE0390"/>optimera presentationen [av dessa erbjudanden]<QUOT.END REF.START="QS0390" CODE="201D" ID="QE0390"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0146"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkterna 114 och 116.</P></NOTE> men avsåg därvid den omständigheten att eBay ibland ger individuell hjälp att optimera, marknadsföra och strukturera innehållet i konkreta försäljningserbjudanden.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0147"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkt 31.</P></NOTE> Genom att ge sådan hjälp medverkar nämligen eBay aktivt till innehållet i de aktuella försäljningserbjudandena, såsom avses i punkt 152 i detta förslag till avgörande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0148"><P>Se, för ett liknande resonemang, domen Google France, punkt 118, i vilken domstolen betraktade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0391" REF.END="QE0391"/>vilken roll Google utövar vid redigeringen av det reklammeddelande som åtföljer reklamlänken eller vid bildandet och valet av sökord<QUOT.END REF.START="QS0391" CODE="201D" ID="QE0391"/> som relevant.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0159"><NO.P>159.</NO.P><TXT>Domstolen syftade däremot inte på den omständigheten att eBay strukturerar den allmänna presentationen av försäljningserbjudanden som laddas upp på dess marknadsplats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0149"><P>Ett bevis på detta är att domstolen höll fast vid idén att optimera <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0392" REF.END="QE0392"/>presentationen av de aktuella försäljningserbjudandena eller att göra reklam för erbjudandena<QUOT.END REF.START="QS0392" CODE="201D" ID="QE0392"/> (domen L’Oréal/eBay, s. 116) (min kursivering). Även om domstolen hade avsett struktureringen och den allmänna organisationen av de försäljningserbjudanden som presenteras på marknadsplatsen, skulle den inte ha gjort en sådan precisering och skulle inte heller ha fastställt att det ankom på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida eBay hade haft en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0393" REF.END="QE0393"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0393" CODE="201D" ID="QE0393"/> i förhållande till de försäljningserbjudanden som är aktuella i det nationella målet” (punkt 117 i denna dom). eBay skulle nämligen ha haft en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0394" REF.END="QE0394"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0394" CODE="201D" ID="QE0394"/> i förhållande till vilket försäljningserbjudande som helst, eftersom alla erbjudanden omfattades av denna allmänna strukturering.</P></NOTE> Att en tjänsteleverantör kontrollerar villkoren för hur den information som den lagrar på begäran av användarna av dess tjänst presenteras visar inte att tjänsteleverantören kontrollerar innehållet i denna information. Enligt min mening är endast individuell hjälp rörande konkret information relevant i det avseendet. Sammanfattningsvis har en operatör som YouTube, under förutsättning att den inte individuellt hjälper användarna med hur de ska optimera sina videoinspelningar,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0150"><P>Exempelvis genom att ändra vissa delar av de aktuella videoinspelningarna, genom att välja en bättre bakgrundsmusik, genom att förbättra klippningen etcetera</P></NOTE> inte någon <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0395" REF.END="QE0395"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0395" CODE="201D" ID="QE0395"/> i förhållande till de härbärgerade videoinspelningarna.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="40"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0160"><NO.P>160.</NO.P><TXT>Vidare när det gäller sök- och indexfunktioner ska det, utöver att dessa är oumbärliga för att göra det möjligt för användarna av plattformen att återfinna den information som de önskar konsultera, erinras om att dessa funktioner utförs automatiskt. De utför således <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0396" REF.END="QE0396"/>rent tekniska och automatiska behandlingar<QUOT.END REF.START="QS0396" CODE="201D" ID="QE0396"/> av information som lagras på användarnas begäran, på det sätt som domstolen avsett i sin praxis.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0151"><P>Se, analogt, domen L’Oréal/eBay, punkt 113.</P></NOTE> Den omständigheten att tjänsteleverantören har utvecklat dessa verktyg och, i synnerhet, algoritmen som möjliggör dessa behandlingar och att denne därmed bland annat kontrollerar villkoren för visning av sökresultaten, visar inte att denne har kontroll över innehållet i den sökta informationen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0152"><P>Se, analogt, domen Google France, punkterna 115 och 117.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0161"><NO.P>161.</NO.P><TXT>För det femte och i motsats till vad Frank Peterson och den franska regeringen har gjort gällande, visar inte den omständigheten att en operatör som YouTube ger de användare som är registrerade på dess plattform en översikt med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0397" REF.END="QE0397"/>rekommenderade videoinspelningar<QUOT.END REF.START="QS0397" CODE="201D" ID="QE0397"/> att denna operatör har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0398" REF.END="QE0398"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0398" CODE="201D" ID="QE0398"/>. Detta argument återspeglar återigen en feltolkning av domen L’Oréal/eBay. När domstolen i den domen slog fast att en operatör som eBay ska anses ha en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0399" REF.END="QE0399"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0399" CODE="201D" ID="QE0399"/> när denne ger vissa säljare hjälp, med vissa försäljningserbjudanden, genom att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0400" REF.END="QE0400"/>göra reklam för erbjudandena<QUOT.END REF.START="QS0400" CODE="201D" ID="QE0400"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0153"><P>Domen L’Oréal/eBay, punkt 116.</P></NOTE> syftade den på den omständigheten att eBay ibland själv marknadsför vissa försäljningserbjudanden utanför dess marknadsplats på internet, bland annat genom söktjänsten AdWords.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0154"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkterna 38, 39 och 114.</P></NOTE> eBay får den intellektuella kontrollen över dessa erbjudanden eftersom företaget använder dem för att göra reklam för sin marknadsplats och därmed tillägnar sig dessa.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0162"><NO.P>162.</NO.P><TXT>Däremot är den omständigheten att en operatör som YouTube automatiskt rekommenderar användarna av dess plattform videoinspelningar som är analoga med dem som de tidigare konsulterat enligt min uppfattning inte avgörande. Det är ostridigt att eBay även, på samma sätt, rekommenderar erbjudanden som är analoga med dem som användarna har konsulterat tidigare. Jag anser emellertid att domstolen inte beaktade denna omständighet i domen L’Oréal/eBay.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0155"><P>Återigen, om domstolen hade åsyftat denna typ av rekommendationer skulle den inte ha fastställt att den ankom på den nationella domstolen att pröva om eBay utövat <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0401" REF.END="QE0401"/>en aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0401" CODE="201D" ID="QE0401"/> <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0402" REF.END="QE0402"/>i förhållande till de försäljningserbjudanden som [var] aktuella i det nationella målet<QUOT.END REF.START="QS0402" CODE="201D" ID="QE0402"/> (domen L’Oréal/eBay, punkt 117). Denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0403" REF.END="QE0403"/>aktiva roll<QUOT.END REF.START="QS0403" CODE="201D" ID="QE0403"/> skulle nämligen ha förekommit avseende alla erbjudanden på denna marknadsplats, eftersom vilken som helst av dessa, enligt algoritmen, potentiellt kan rekommenderas till en viss användare.</P></NOTE> Det rör sig återigen, i princip, om en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0404" REF.END="QE0404"/>rent teknisk och automatisk<QUOT.END REF.START="QS0404" CODE="201D" ID="QE0404"/> behandling av lagrad information. Den omständigheten att tjänsteleverantören har utvecklat dessa verktyg och att denne, därmed har kontroll över villkoren för visning av den rekommenderade informationen visar inte att denne har kontroll över innehållet i denna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0156"><P>Se, analogt, domen Google France, punkt 115. Detta gäller utan förbehåll för möjligheten att en tjänsteleverantör, i den mån denna har kontroll över en sådan algoritm, hålls ansvarig för de skador som orsakas av själva fungerandet av denna algoritm. Detta skulle bland annat kunna vara fallet om denna algoritm olagligen diskriminerade visst innehåll eller vissa användare. Det bör upprepas att det i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 föreskrivna undantaget endast rör ansvar till följd av lagrad information.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0163"><NO.P>163.</NO.P><TXT>För det sjätte och i motsats till vad Frank Peterson och Elsevier har gjort gällande kan inte den ekonomiska modell som antagits av operatörer som YouTube och Cyando anses visa att dessa har en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0405" REF.END="QE0405"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0405" CODE="201D" ID="QE0405"/> beträffande den information som de lagrar på begäran av användarna av deras plattformar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0164"><NO.P>164.</NO.P><TXT>Den omständigheten att en tjänsteleverantör får betalt för sin tjänst är i det avseendet ett av de villkor som karaktäriserar en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0406" REF.END="QE0406"/>informationssamhällestjänst<QUOT.END REF.START="QS0406" CODE="201D" ID="QE0406"/>. Det rör sig i förlängningen om en förutsättning för att omfattas av artikel 14.1 i direktiv 2000/31. Vidare är den omständigheten att denna ersättning bland annat utgörs av reklamintäkter, vilka inte beror på vilket lagringsutrymme som tillhandahålls, utan på hur attraktiv den information är som lagats på begäran av användarna av plattformen är enligt min mening irrelevant.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0157"><P>Se, analogt, Cour de cassation (France), första tvistemålsavdelningen, dom nr 165 av den <DATE ISO="20110217">17 februari 2011</DATE>, Carion/Société Dailymotion, nr 09–67.896.</P></NOTE> Det ska i detta hänseende erinras om att<?PAGE NO="41"?> unionslagstiftaren i tillämpningsområdet för detta direktiv önskade inkludera tjänsteleverantörer som bland annat finansieras genom reklam.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0158"><P>Se skäl 18 i direktiv 2000/31.</P></NOTE> Vidare finns det ingenting i lydelsen i artikel 14.1 i detta direktiv som tyder på att en sådan tjänsteleverantör inte ska kunna dra fördel av denna bestämmelse med motiveringen att den uppbär sin ersättning på detta sätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0165"><NO.P>165.</NO.P><TXT>I övrigt ska det erinras om att domstolen, i domarna Google France och L’Oréal/eBay, slog fast att enbart den omständigheten att en tjänst är avgiftsbelagd och att tjänsteleverantören beslutar om hur betalningen ska gå till inte kan innebära att denne haft en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0407" REF.END="QE0407"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0407" CODE="201D" ID="QE0407"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0159"><P>Se domen Google France, punkt 116, och domen L’Oréal/eBay, punkt 115.</P></NOTE> Googles intäkter, inom ramen för tjänsten AdWords, beror emellertid på hur attraktiv den lagrade informationen är, eftersom denna ersättning varierar i förhållande till antalet klick på den sponsrade länken genom användning av nyckelord som väljs av de annonserande användarna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0160"><P>Se domen Google France, punkt 25.</P></NOTE> På liknande sätt beror eBays ersättning även på lagrad information, eftersom eBay har en procentuell provision på transaktioner som görs utifrån försäljningserbjudandena.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0161"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkterna 28 och 110.</P></NOTE> Domstolen har dock, i dessa domar, implicit men nödvändigtvis erkänt att en sådan omständighet saknar betydelse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0162"><P>Detta är än mer anmärkningsvärt då generaladvokaten Poiares Maduro, i sitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Google France och Google</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑236/08–C‑238/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:569">EU:C:2009:569</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0144">144</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0145">145</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) hade föreslagit att domstolen skulle anta det motsatta synsättet.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0166"><NO.P>166.</NO.P><TXT>För det sjunde kan en tjänsteleverantör inte anses ha en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0408" REF.END="QE0408"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0408" CODE="201D" ID="QE0408"/> med avseende på den information som den lagrar enbart på grund av att den proaktivt utför vissa kontroller, såsom dem som YouTube genomför via Content ID, i syfte att upptäcka olaglig information på sina servrar. Som den finska regeringen har understrukit, framgår det nämligen av skäl 40 i direktiv 2000/31 avseende ansvaret för leverantörer som agerar mellanhänder <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0409" REF.END="QE0409"/>[inte] bör … hindra de berörda parterna från att utveckla och använda tekniska system för skydd och identifiering samt övervakningsinstrument som möjliggörs med digital teknik<QUOT.END REF.START="QS0409" CODE="201D" ID="QE0409"/>. Vidare bör, enligt min uppfattning, en sådan tolkning av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0410" REF.END="QE0410"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0410" CODE="201D" ID="QE0410"/> som leder till det paradoxala resultatet att en tjänsteleverantör som själv utför vissa efterforskningar i den information som den lagrar i syfte att bland annat, i rättsinnehavarnas intresse, bekämpa intrång i upphovsrätten, skulle förlora möjligheten att dra fördel av undantaget från ansvar i artikel 14.1 i nämnda direktiv och således erhålla en strängare behandling än en tjänsteleverantör som inte gör sådana efterforskningar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0163"><P>Se, för ett liknande resonemang, skäl 26 i kommissionen rekommendation (EU) 2018/334 av den <DATE ISO="20180301">1 mars 2018</DATE> om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="063" PAGE.FIRST="50" DATE.PUB="2018">EUT L 63, 2018, s. 50</REF.DOC.OJ>). Det följer i övrigt underförstått men nödvändigtvis av domen L’Oréal/eBay att en tjänsteleverantör kan göra sina egna efterforskningar utan att, av detta skäl, förlora sin neutrala roll (se punkterna 46 och 122 i denna dom).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0167"><NO.P>167.</NO.P><TXT>Slutligen ska det erinras om att domstolen, för att bekräfta att den tolkning som jag föreslår, analogt i domarna SABAM<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0164"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120216">16 februari 2012</DATE> (<NO.CASE>C‑360/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:85">EU:C:2012:85</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och Glawischnig-Piesczek,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0165"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191003">3 oktober 2019</DATE> (<NO.CASE>C‑18/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:821">EU:C:2019:821</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> påpekade att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0411" REF.END="QE0411"/>det är ostridigt<QUOT.END REF.START="QS0411" CODE="201D" ID="QE0411"/> att operatörer av plattformar för sociala nätverk kan göra gällande artikel 14.1 i direktiv 2000/31 för den information som de lagrar på användarnas begäran. Även om, som den franska regeringen påpekade vid förhandlingen, uttrycket <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0412" REF.END="QE0412"/>det är ostridigt<QUOT.END REF.START="QS0412" CODE="201D" ID="QE0412"/> understryker att domstolen, i dessa mål, grundade sig på en av parterna och den hänskjutande domstolen oemotsagd premiss, ska det emellertid erinras om att domstolen, inom ramen för förhandsavgöranden, ofta ifrågasätter premisser avseende tolkningen av unionsrätten vilka för domstolen förefaller tveksamma.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0166"><P>Se, i synnerhet, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190729">29 juli 2019</DATE>, <NAME.CASE>Funke Medien NRW</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑469/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:623">EU:C:2019:623</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det kan emellertid konstateras att den inte har gjort det i förevarande fall.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0167"><P>Dessutom förefaller unionslagstiftaren själv anse att en plattformsoperatör som YouTube kan dra fördel av artikel 14.1 i direktiv 2000/31, eftersom flera bestämmelser i unionsrätten föreskriver en tillämpning av denna artikel på en sådan operatör. Se bland annat artikel 28a.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den <DATE ISO="20181114">14 november 2018</DATE> om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="303" PAGE.FIRST="69" DATE.PUB="2018">EUT L 303, 2018, s. 69</REF.DOC.OJ>), i vilken anges att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0413" REF.END="QE0413"/>[artiklarna … 12–15 i direktiv 2000/31/EG [ska] tillämpas på leverantörer av videodelningsplattformar som anses vara etablerade i en medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0413" CODE="201D" ID="QE0413"/> (se även artikel 28b i detta direktiv).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="42"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0168"><NO.P>168.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att domstolen ska besvara frågorna nr 2 enligt följande. Operatören av en plattform för delning av videoinspelningar, såsom YouTube, och operatören av en plattform för härbärgering och delning av filer, såsom Cyando, kan i princip dra fördel av det undantag som föreskrivs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 för allt ansvar till följd av filer som de lagrar på begäran av användarna av deras plattformar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0168"><P>Dock med förbehåll för den begränsning som jag erinrat om i punkt 146 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">C.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Villkoret för undantag, avseende avsaknad av kännedom eller medvetenhet om olaglig information, som föreskrivs i artikel 14.1 a i direktiv 2000/31 (tredje tolkningsfrågorna)</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0169"><NO.P>169.</NO.P><TXT>Som jag har angett i min analys av tolkningsfrågorna nr 2, kan operatörer som YouTube eller Cyando i princip göra gällande artikel 14.1 i direktiv 2000/31. Enligt denna bestämmelse kan en tjänsteleverantör inte vara ansvarig för information som lagrats på begäran av en användare av dess tjänst, under förutsättning att a) tjänsteleverantören inte hade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0414" REF.END="QE0414"/>kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller olaglig information<QUOT.END REF.START="QS0414" CODE="201D" ID="QE0414"/> och, beträffande skadeståndsanspråk, inte var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0415" REF.END="QE0415"/>medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar<QUOT.END REF.START="QS0415" CODE="201D" ID="QE0415"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0169"><P>Jag kommer, för enkelhetens skull, i detta förslag till avgörande att använda begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0416" REF.END="QE0416"/>faktisk kännedom<QUOT.END REF.START="QS0416" CODE="201D" ID="QE0416"/> för att benämna den hypotetiska situation som avses i den första meningen i artikel 14.1 a i direktiv 2000/31 och begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0417" REF.END="QE0417"/>medveten om<QUOT.END REF.START="QS0417" CODE="201D" ID="QE0417"/> för att benämna den hypotetiska situation som avses i den andra meningen i denna bestämmelse.</P></NOTE> eller att b) denne, så snart han fått sådan kännedom eller blivit medveten om detta <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0418" REF.END="QE0418"/>handlat utan dröjsmål för att avlägsna informationen eller göra den oåtkomlig<QUOT.END REF.START="QS0418" CODE="201D" ID="QE0418"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0170"><NO.P>170.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, genom sina tredje tolkningsfrågor, bett domstolen klargöra tolkningen av det villkor som avses i nämnda artikel 14.1 a. Den önskar i huvudsak få klarhet i huruvida detta villkor avser konkret olaglig information.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0171"><NO.P>171.</NO.P><TXT>Svaret på denna fråga får betydande konsekvenser för alla situationer i vilka det är fråga om en tjänsteleverantörs ansvar för olaglig information som denne lagrar. Det handlar i huvudsak om huruvida sökanden, för att göra så att den berörda tjänsteleverantören inte kan dra fördel av det undantag som föreskrivs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31, ska fastställa att denna tjänsteleverantör hade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0419" REF.END="QE0419"/>kännedom<QUOT.END REF.START="QS0419" CODE="201D" ID="QE0419"/> eller var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0420" REF.END="QE0420"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0420" CODE="201D" ID="QE0420"/> om denna specifika information, eller huruvida det räcker att denne visar att nämnda tjänsteleverantör allmänt och abstrakt hade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0421" REF.END="QE0421"/>kännedom<QUOT.END REF.START="QS0421" CODE="201D" ID="QE0421"/> eller var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0422" REF.END="QE0422"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0422" CODE="201D" ID="QE0422"/> om att den lagrade olaglig information och att dess tjänster används för olagliga verksamheter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0172"><NO.P>172.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning avser de hypotetiska situationer som anges i artikel 14.1 a i direktiv 2000/31 konkret olaglig information.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0173"><NO.P>173.</NO.P><TXT>Som den hänskjutande domstolen med rätta har understrukit och som Google samt den tyska och den franska regeringen har gjort gällande, följer denna tolkning av själva lydelsen i den franska språkversionen av artikel 14.1 a i direktiv 2000/31, i vilken bestämd artikel används (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0423" REF.END="QE0423"/>den olagliga verksamheten eller … den olagliga informationen<QUOT.END REF.START="QS0423" CODE="201D" ID="QE0423"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0424" REF.END="QE0424"/>den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen<QUOT.END REF.START="QS0424" CODE="201D" ID="QE0424"/>) (min kursivering).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0170"><P>Detta är även fallet i merparten av de övriga språkversionerna av direktiv 2000/31. Frank Peterson och Elsevier har svarat att den engelska språkversionen av detta direktiv främjar den motsatta tolkningen. Jag är inte övertygad om detta. Visserligen omfattar den första delen i artikel 14.1 a i detta direktiv inte någon bestämd artikel (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0425" REF.END="QE0425"/>… the provider does not have actual knowledge of illegal activity or information …<QUOT.END REF.START="QS0425" CODE="201D" ID="QE0425"/>). I den andra delen används emellertid en bestämd artikel (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0426" REF.END="QE0426"/>… is not aware of facts or circumstances from which the illegal activity or information is apparent …<QUOT.END REF.START="QS0426" CODE="201D" ID="QE0426"/>) (min kursivering).</P></NOTE> Om unionslagstiftaren hade önskat hänföra till en allmän kännedom eller medvetenhet om att denna olagliga information fanns på tjänsteleverantörens servrar eller att dess tjänster används för olaglig verksamhet, skulle denna lagstiftare ha valt obestämd form (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0427" REF.END="QE0427"/>en olaglig verksamhet eller information<QUOT.END REF.START="QS0427" CODE="201D" ID="QE0427"/>). Det ska vidare påpekas att bestämd form även används i artikel 14.1 b i detta direktiv (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0428" REF.END="QE0428"/>avlägsna informationen eller göra den oåtkomlig<QUOT.END REF.START="QS0428" CODE="201D" ID="QE0428"/>) (min kursivering).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0174"><NO.P>174.</NO.P><TXT>Denna tolkning gäller även det allmänna sammanhang i vilket artikel 14.1 i direktiv 2000/31 och det ändamål som eftersträvas med denna bestämmelse ingår.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="43"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0175"><NO.P>175.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende erinras om att unionslagstiftaren, när den införde de undantag från ansvar som föreskrivs i avsnitt 4 i direktiv 2000/31, avsåg att tillåta tjänstelevererande mellanhänder att tillhandahålla sina tjänster utan att ta på sig ett oproportionerligt ansvar för den information som de behandlar på begäran av sina användare. I synnerhet har artikel 14.1 i detta direktiv till syfte att undvika att en tjänsteleverantör hålls ansvarig på grund av att den ofta ansenliga mängd information som vederbörande lagrar och som denne därför i princip inte har immateriell kontroll över är olaglig. Unionslagstiftaren avsåg därvid att införa en balans mellan de olika intressena. Dessa tjänsteleverantörer kan, enligt artikel 15.1 i detta direktiv, inte åläggas någon allmän skyldighet att övervaka den information de överför eller lagrar, och inte heller någon allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet. Vidare ska dessa tjänsteleverantörer, så snart de faktiskt får kännedom eller blir medvetna om en olaglig information, utan dröjsmål avlägsna denna information eller göra den oåtkomlig med beaktande av principen om yttrandefrihet och av förfaranden etablerade på nationell nivå för detta ändamål.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0171"><P>Se skälen 40, 41 och 46 i direktiv 2000/31.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0176"><NO.P>176.</NO.P><TXT>Artikel 14.1 i direktiv 2000/31 har således till syfte att utgöra en grund för utvecklingen, på medlemsstatsnivå, av förfarandena för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0429" REF.END="QE0429"/>anmälan och avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0429" CODE="201D" ID="QE0429"/> (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0430" REF.END="QE0430"/>notice and take down<QUOT.END REF.START="QS0430" CODE="201D" ID="QE0430"/>)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0172"><P>Se skäl 40 och artikel 14.3 i direktiv 2000/31. I motsats till avsnitt 512 som införts av DMCA, föreskriver direktiv 2000/31 således inget harmoniserat förfarande för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0431" REF.END="QE0431"/>anmälan och avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0431" CODE="201D" ID="QE0431"/>.</P></NOTE>. De villkor som föreskrivs i dess punkter a och b återspeglar följaktligen logiken i dessa förfaranden. När konkret olaglig information kommer till tjänsteleverantörens kännedom,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0173"><P>Med detta menar jag att den kommer till en hos tjänsteleverantören anställds kännedom. Det kan inte anses att en tjänsteleverantör har <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0432" REF.END="QE0432"/>kännedom<QUOT.END REF.START="QS0432" CODE="201D" ID="QE0432"/> eller är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0433" REF.END="QE0433"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0433" CODE="201D" ID="QE0433"/> om olaglig information som denne lagrar, i den mening som avses i artikel 14.1 i direktiv 2000/31, på grund av att den har låtit denna information genomgå en automatisk behandling. En sådan tolkning skulle frånta denna bestämmelse dess ändamålsenliga verkan, eftersom varje tjänsteleverantör som härbärgerar information nödvändigtvis måste utföra en sådan behandling.</P></NOTE> ska denne utan dröjsmål avlägsna den.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0177"><NO.P>177.</NO.P><TXT>Frank Peterson och Elsevier har emellertid genmält att plattformar som YouTube och Uploaded ger upphov till ett stort antal olagliga användningar, som med jämna mellanrum anmäls till plattformarnas operatörer. Sökandena i de nationella målen har således återigen gjort gällande att dessa operatörer ska ha en skyldighet att iaktta aktsamhet, inbegripet genom att aktivt söka efter brott som begås på deras plattformar. Följaktligen kan de inte göra gällande att de inte har känt till konkret olaglig information som finns där. Deras <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0434" REF.END="QE0434"/>kännedom<QUOT.END REF.START="QS0434" CODE="201D" ID="QE0434"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0435" REF.END="QE0435"/>medvetenhet<QUOT.END REF.START="QS0435" CODE="201D" ID="QE0435"/> ska i detta hänseende presumeras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0178"><NO.P>178.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning är den tolkning som rättsinnehavarna har föreslagit inte förenlig med unionsrätten, i dess nuvarande utformning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0179"><NO.P>179.</NO.P><TXT>Ett sådant argument är uppenbarligen inte förenligt med den första delen av artikel 14.1 a i direktiv 2000/31, avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0436" REF.END="QE0436"/>faktisk kännedom<QUOT.END REF.START="QS0436" CODE="201D" ID="QE0436"/>. För att visa en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0437" REF.END="QE0437"/>faktisk kännedom<QUOT.END REF.START="QS0437" CODE="201D" ID="QE0437"/> är det inte vad tjänsteleverantören hade vetat om denne varit aktsam som ska beaktas, utan vad denne tjänsteleverantör faktiskt visste.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0174"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>L’Oréal m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑324/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:757">EU:C:2010:757</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0162">162</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0163">163</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0180"><NO.P>180.</NO.P><TXT>Det krävs ytterligare förklaringar när det gäller den hypotes om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0438" REF.END="QE0438"/>medvetenhet<QUOT.END REF.START="QS0438" CODE="201D" ID="QE0438"/> som avses i den andra delen av artikel 14.1 a i direktiv 2000/31. Domstolen gjorde i domen L’Oréal/eBay flera preciseringar i detta hänseende. Det ska erinras om att eBays ansvar, i målet som ledde fram till denna dom, gjordes gällande för vissa försäljningserbjudanden, vilka hade publicerats på dess marknadsplats och som kunde innebära intrång i L’Oréals varumärkesrättigheter. Domstolen angav i detta sammanhang att det för att fastställa huruvida operatören av en sådan marknadsplats är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0439" REF.END="QE0439"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0439" CODE="201D" ID="QE0439"/> om sådana erbjudanden, i den mening som avses i denna bestämmelse, ska kontrolleras huruvida denne var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0440" REF.END="QE0440"/>medveten om sådana fakta eller omständigheter som borde ha föranlett en försiktig näringsidkare att inse att verksamheten var olaglig och agera på så sätt som föreskrivs i artikel 14.1 b<?PAGE NO="44"?> [i detta direktiv]<QUOT.END REF.START="QS0440" CODE="201D" ID="QE0440"/>. Detta kan vara fallet i <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0441" REF.END="QE0441"/>alla fall då tjänsteleverantören på ett eller annat sätt blir medveten om sådana fakta eller omständigheter<QUOT.END REF.START="QS0441" CODE="201D" ID="QE0441"/> och, i synnerhet, när denne <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0442" REF.END="QE0442"/>upptäcker att det förekommer olaglig verksamhet eller olaglig information efter en undersökning som gjorts på eget initiativ<QUOT.END REF.START="QS0442" CODE="201D" ID="QE0442"/> eller om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0443" REF.END="QE0443"/>vederbörande upplysts om sådan verksamhet eller information<QUOT.END REF.START="QS0443" CODE="201D" ID="QE0443"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0175"><P>Domen L’Oréal/eBay, punkterna 120, 121 respektive 122.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0181"><NO.P>181.</NO.P><TXT>Av denna dom framgår att en tjänsteleverantör enligt artikel 14.1 i direktiv 2000/31 faktiskt har vissa skyldigheter avseende aktsamhet. En sådan leverantör kan därmed ibland gå miste om fördelen av det undantag från ansvar som föreskrivs i denna bestämmelse på grund av att denne borde ha känt till att viss information var olaglig och, trots detta, inte har avlägsnat den.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0182"><NO.P>182.</NO.P><TXT>Dessa aktsamhetsskyldigheter är emellertid klart mer riktade än vad sökandena i de nationella målen har antytt. Enligt min uppfattning framgår det inte av nämnda dom att en tjänsteleverantör, för att bete sig som en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0444" REF.END="QE0444"/>försiktig näringsidkare<QUOT.END REF.START="QS0444" CODE="201D" ID="QE0444"/>, så snart vederbörande har en abstrakt kännedom om att olaglig information kan finnas på dess servrar, aktivt ska söka efter sådan information och följaktligen ska presumeras vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0445" REF.END="QE0445"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0445" CODE="201D" ID="QE0445"/> om all denna information.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0183"><NO.P>183.</NO.P><TXT>Det är i detta hänseende uppenbart att operatören av en plattform, mot bakgrund av antalet försäljningserbjudanden som dagligen publiceras på en sådan marknadsplats som eBay, vet att ett visst antal av dessa kan innebära intrång i immateriella rättigheter. Trots detta fann inte domstolen, i domen L’Oréal/eBay, att en sådan operatör ska anses vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0446" REF.END="QE0446"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0446" CODE="201D" ID="QE0446"/> om varje sådant intrångsgörande erbjudande. Domstolen fann, tvärtom, att den hänskjutande domstolen skulle pröva om tjänsteleverantören fått kännedom om omständigheterna kring försäljningserbjudandena i det aktuella målet. Enligt domstolen ska det bland annat prövas huruvida nämnda tjänsteleverantör har fått tillräckligt precisa och underbyggda upplysningar om dessa erbjudanden.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0176"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkt 122.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0184"><NO.P>184.</NO.P><TXT>Av detta följer att den hypotetiska situation som anges i artikel 14.1 a i direktiv 2000/31, i vilken en tjänsteleverantör <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0447" REF.END="QE0447"/>var medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar<QUOT.END REF.START="QS0447" CODE="201D" ID="QE0447"/> avser det fall då en tjänsteleverantör (faktiskt) är medveten om objektiva omständigheter, vilken rör konkret information som finns på dess servrar, vilka borde räcka för att vederbörande, under förutsättning att denne iakttar tillbörlig aktsamhet, inser att denna information är olaglig och avlägsnar den, i enlighet med nämnda artikel 14.1 b i detta direktiv.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0185"><NO.P>185.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis har en tjänsteleverantör en skyldighet att aktsamt behandla de omständigheter som denne fått kännedom om, särskilt genom anmälningar, avseende konkret olaglig information. Detta ska inte förväxlas med en skyldighet att allmänt aktivt efterforska sådana omständigheter. En sådan tolkning skulle kullkasta logiken i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 och vara oförenlig med artikel 15 i detta direktiv.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0177"><P>Se, för ett liknande resonemang, Riordan, J., The Liability of Internet Intermediaries, Oxford University Press, 2016, sidorna 407 och 408. Domstolen har för övrigt, i punkt 139 i domen L’Oréal/eBay, preciserat att de åtgärder som kan krävas av en tjänsteleverantör som eBay <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0448" REF.END="QE0448"/>inte kan utgöras av en aktiv övervakning av alla uppgifter av var och en av dess kunder för att förebygga varje framtida intrång i immateriella rättigheter genom tjänsteleverantörens webbplats<QUOT.END REF.START="QS0448" CODE="201D" ID="QE0448"/>. På samma sätt avser domstolens uttalande, i punkt 120 i denna dom, enligt vilken en tjänsteleverantör kan upptäcka omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar, endast en angivelse om att artikel 14.1 i direktiv 2000/31 tillåter en tjänsteleverantör att utföra sådana efterforskningar. Denna leverantör ska alltså i förekommande fall avlägsna olaglig information som upptäcks. Detta kan inte anses innebära att denne har någon allmän skyldighet att göra sådana efterforskningar.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0186"><NO.P>186.</NO.P><TXT>Vidare ska det inte förglömmas att logiken avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0449" REF.END="QE0449"/>anmälan och avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0449" CODE="201D" ID="QE0449"/> vilken ligger bakom artikel 14.1 som jag har angett ovan har till syfte att inrätta en balans mellan de olika berörda intressena, och att särskilt skydda användarnas yttrandefrihet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="45"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0187"><NO.P>187.</NO.P><TXT>Anmälningssystemet har, i detta sammanhang, inte enbart till syfte att tillåta en tjänsteleverantör att upptäcka förekomsten och lokaliseringen av olaglig information på dess servrar. En leverantör är nämligen, enligt samma artikel 14.1, skyldig att avlägsna sådan information först när dess olagliga karaktär är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0450" REF.END="QE0450"/>tydlig<QUOT.END REF.START="QS0450" CODE="201D" ID="QE0450"/>, det vill säga uppenbar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0178"><P>Se Conseil constitutionnel (Författningsdomstolen, Frankrike), dom nr 2004–496, av den <DATE ISO="20040610">10 juni 2004</DATE>.</P></NOTE> Detta krav syftar enligt min mening till att undvika att en leverantör själv ska behöva avgöra komplicerade rättsliga frågor och därigenom bli domare på nätet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0188"><NO.P>188.</NO.P><TXT>Även om den olagliga karaktären av viss information framgår omedelbart,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0179"><P>Jag syftar exempelvis på barnpornografiska bilder. Beträffande denna typ av information som, i sig, uppenbart och obestridligen är olaglig, förbjuder direktiv 2000/31 enlig min uppfattning inte krav på att tjänsteleverantören ska agera proaktivt när det gäller att avlägsna sådant material. Se, för ett liknande resonemang, skäl 48 i detta direktiv och, specifikt beträffande barnpornografi, skäl 47 och artikel 25 i direktiv 2011/93.</P></NOTE> är detta i allmänhet dock inte fallet inom upphovsrätten. Bedömningen av en fils intrångsgörande karaktär kräver ett klarläggande av sammanhanget och kan innebära en omfattande rättslig analys. Bestämmandet av huruvida en videoinspelning på en plattform som YouTube åsidosätter en upphovsrätt innebär i princip bland annat en kontroll av 1) huruvida denna videoinspelning innehåller ett verk, 2) huruvida den tredjeman som har lämnat klagomål är innehavare av rätten till detta verk och 3) huruvida användningen av verket medför intrång i dennes rättigheter, vilket, i fråga om den sistnämnda punkten, kräver en bedömning av för det första huruvida denne har tillåtit användningen, och för det andra huruvida ett undantag eventuellt kan tillämpas. Bedömningen försvåras dessutom av att eventuella rättigheter och licenser avseende verket kan variera från en medlemsstat till en annan, liksom dessa undantag, beroende på tillämplig lag.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0180"><P>Se bland annat dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120216">16 februari 2012</DATE>, <NAME.CASE>SABAM</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑360/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:85">EU:C:2012:85</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0050">50</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0189"><NO.P>189.</NO.P><TXT>Om en tjänsteleverantör själv hade att efterforska den intrångsgörande informationen på dess servrar och utan hjälp av rättsinnehavarna, skulle detta tvinga denne att ensam, allmänt och utan nödvändiga upplysningar om sammanhanget, bedöma vad som utgör intrång. Vissa situationer lämnar föga utrymme för tvivel,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0181"><P>Exempelvis en anonym användares uppladdning av en lågkvalitativ kopia, filmad med en videokamera, av en film som nyligen kommit ut på biograferna.</P></NOTE> men många andra är tvetydiga. Exempelvis, att avgöra vem som äger rättigheterna till ett verk är sällan enkelt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0182"><P>Det framgår av beslutet om hänskjutande i mål C‑682/18 att en avsevärd del av den överklagade domen rör frågan huruvida och i vilken utsträckning Frank Peterson har rättigheter till de berörda verken.</P></NOTE> Dessutom skulle, när ett utdrag ur ett skyddat verk ingår i en videoinspelning som har postats av en tredjeman, vissa undantag, såsom användning i syfte att citera eller göra parodi,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0183"><P>Se artikel 5 i direktiv 2001/29.</P></NOTE> tillämpas. Risken är att tjänsteleverantören, i alla dessa tvetydiga situationer, främjar ett systematiskt avlägsnande av den information som finns på dess servrar, i syfte att undvika varje risk för ansvar i förhållande till rättsinnehavarna. Det är nämligen lättare för denne att avlägsna information än att riskera att, i en eventuell skadeståndstalan, exempelvis behöva göra gällande tillämpningen av ett sådant undantag. Ett sådant <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0451" REF.END="QE0451"/>extensivt avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0451" CODE="201D" ID="QE0451"/> skulle medföra ett uppenbart problem avseende yttrandefriheten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0184"><P>Det ska särskilt påpekas att direktiv 2000/31 inte föreskriver någon garanti för användarna, såsom ett förfarande för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0452" REF.END="QE0452"/>gen-anmälan<QUOT.END REF.START="QS0452" CODE="201D" ID="QE0452"/> som gör det möjligt att bestrida ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0453" REF.END="QE0453"/>extensivt avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0453" CODE="201D" ID="QE0453"/> av deras information. I skäl 46 i detta direktiv anges endast att medlemsstaterna får <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0454" REF.END="QE0454"/>fastställa särskilda krav som måste uppfyllas skyndsamt innan information avlägsnas eller görs oåtkomlig<QUOT.END REF.START="QS0454" CODE="201D" ID="QE0454"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0190"><NO.P>190.</NO.P><TXT>Av dessa skäl kan, som den hänskjutande domstolen har gjort gällande, en informations intrångsgörande karaktär endast anses vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0455" REF.END="QE0455"/>uppenbar<QUOT.END REF.START="QS0455" CODE="201D" ID="QE0455"/>, i den mening som avses i artikel 14.1 a i direktiv 2000/31, när den berörde tjänsteutövaren har mottagit en anmälan med uppgifter som möjliggör för en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0456" REF.END="QE0456"/>aktsam näringsidkare<QUOT.END REF.START="QS0456" CODE="201D" ID="QE0456"/> som har att avgöra huruvida informationen är av denna karaktär utan svårighet och utan en fördjupad rättslig och materiell prövning. Konkret ska denna anmälan identifiera det skyddade verket, beskriva det påstådda intrånget och lämna tillräckligt tydliga indicier beträffande de rättigheter som offret påstår sig ha till verket. Det bör tilläggas att när tillämpningen av ett undantag inte är omedelbart utesluten, ska anmälan innehålla rimliga förklaringar<?PAGE NO="46"?> till varför den ska uteslutas. Endast en sådan tolkning kan, enligt min uppfattning, undvika de i ovannämnda punkt nämnda riskerna för att de tjänsteleverantörer som agerar mellanhänder omvandlas till laglighetsgranskare på internet och för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0457" REF.END="QE0457"/>extensivt avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0457" CODE="201D" ID="QE0457"/>, såsom angetts i föregående punkter.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0185"><P>Se, för ett liknande resonemang, Riordan, J., se ovan, s. 406. Allmänt beror frågan om huruvida de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0458" REF.END="QE0458"/>omständigheter<QUOT.END REF.START="QS0458" CODE="201D" ID="QE0458"/> som en tjänsteleverantör fått kännedom om var tillräckliga för att göra honom <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0459" REF.END="QE0459"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0459" CODE="201D" ID="QE0459"/> om en olaglig information, i den mening som avses i artikel 14.1 a i direktiv 2000/31, på de samlade omständigheterna i varje mål, särskilt på graden av precision i anmälan, av komplexitet och nödvändig analys för att förstå olagligheten i denna information och de resurser som denna tjänsteleverantör har tillgång till. Detsamma gäller frågan om huruvida tjänsteleverantören agerat <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0460" REF.END="QE0460"/>utan dröjsmål<QUOT.END REF.START="QS0460" CODE="201D" ID="QE0460"/> i den mening som avses i artikel 14.1 b i detta direktiv.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0191"><NO.P>191.</NO.P><TXT>Efter denna utredning krävs två slutliga klargöranden. För det första finns det, enligt min uppfattning, ett fall där en tjänsteleverantör inte kan gömma sig bakom den omständigheten att vederbörande inte hade <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0461" REF.END="QE0461"/>kännedom<QUOT.END REF.START="QS0461" CODE="201D" ID="QE0461"/> eller var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0462" REF.END="QE0462"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0462" CODE="201D" ID="QE0462"/> om den konkreta olagliga information för vilken dess ansvar görs gällande, och i vilket en allmän och abstrakt kännedom om att denne lagrar olaglig information och att dess tjänster används för olagliga verksamheter borde räcka. Det rör sig om den situation då denna tjänsteleverantör avsiktligen underlättar genomförandet av olagliga ageranden av användarna av dess tjänst. När objektiva uppgifter visar att nämnda tjänsteleverantör är i ond tro,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0186"><P>Jag hänvisar, avseende denna fråga, läsaren till punkterna 120–131 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> kan denne, enligt min uppfattning, inte dra fördel av det undantag för ansvar som föreskrivs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0187"><P>Det är nämligen enligt min uppfattning otänkbart att, exempelvis, administratörerna av plattformen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0463" REF.END="QE0463"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0463" CODE="201D" ID="QE0463"/> kan göra gällande artikel 14.1 i direktiv 2000/31 för att undkomma sitt sekundära ansvar, enligt nationell rätt, för information som lagras på denna plattform. Som den franska regeringen har gjort gällande har denna bestämmelse till syfte att skydda de tjänsteleverantörer som i allmänhet är i god tro, inte tjänsteleverantörer vars själva avsikt är att underlätta intrång i upphovsrätten.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0192"><NO.P>192.</NO.P><TXT>För det andra har Frank Peterson och Elsevier även gjort gällande att när en tjänsteleverantör har mottagit en tillräckligt precis och underbyggd anmälan om en olaglig information, kräver artikel 14.1 b i direktiv 2000/31 inte bara att denna tjänsteleverantör avlägsnar informationen eller gör den otillgänglig, utan också att denne vidtar nödvändiga åtgärder för att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0464" REF.END="QE0464"/>blockera<QUOT.END REF.START="QS0464" CODE="201D" ID="QE0464"/> informationen, det vill säga hindrar att den laddas upp igen. Med andra ord ska i det hypotetiska fall då en tjänsteleverantör mottar en sådan anmälan, denne anses ha varit <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0465" REF.END="QE0465"/>medveten<QUOT.END REF.START="QS0465" CODE="201D" ID="QE0465"/> inte bara om den information som vid den tidpunkten finns på dess servrar, utan även om alla eventuella framtida uppladdningar av samma information, utan att det krävs någon ny anmälan för var och en av dessa.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0193"><NO.P>193.</NO.P><TXT>Rättsinnehavarna gör i detta hänseende regelbundet gällande att information som har anmälts och som en tjänsteleverantör har avlägsnat ofta laddas upp igen en kort tid därefter. De är således tvungna att kontinuerligt övervaka alla webbplatser som kan härbärgera deras verk och mångfaldiga anmälningarna. Den lösning som rättsinnehavarna har förslagit för att undkomma problemet är att tolka artikel 14.1 i direktiv 2000/31 så, att den underförstått föreskriver ett system inte bara för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0466" REF.END="QE0466"/>anmälan och avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0466" CODE="201D" ID="QE0466"/> (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0467" REF.END="QE0467"/>notice and take down<QUOT.END REF.START="QS0467" CODE="201D" ID="QE0467"/>), utan också för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0468" REF.END="QE0468"/>anmälan och blockering<QUOT.END REF.START="QS0468" CODE="201D" ID="QE0468"/> (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0469" REF.END="QE0469"/>notice and stay down<QUOT.END REF.START="QS0469" CODE="201D" ID="QE0469"/>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0194"><NO.P>194.</NO.P><TXT>Att i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 införa en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0470" REF.END="QE0470"/>stay down-skyldighet<QUOT.END REF.START="QS0470" CODE="201D" ID="QE0470"/> skulle enligt min mening innebära en betydande ändring av denna bestämmelses räckvidd och logik. Att avlägsna information innebär, för tjänsteleverantören, att (aktsamt) reagera på en anmälan. Att blockera information kräver däremot att det inrättas en teknik för filtrering av all information som denne lagrar. Det rör sig i detta sammanhang inte bara om att hindra att en ny uppladdning av en viss digital fil, utan också av varje fil med ett motsvarande innehåll. Oberoende av den omständigheten att vissa tjänsteleverantörer, såsom verkar vara fallet med YouTube, förfogar över teknik som möjliggör en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0471" REF.END="QE0471"/>stay down<QUOT.END REF.START="QS0471" CODE="201D" ID="QE0471"/> och att de gärna använder den, anser jag att det kan vara känsligt att, genom en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0472" REF.END="QE0472"/>dynamisk<QUOT.END REF.START="QS0472" CODE="201D" ID="QE0472"/> tolkning, integrera en sådan skyldighet i denna bestämmelse och låta den omfatta varje tjänsteleverantör, inbegripet dem som inte förfogar över nödvändiga resurser för att använda en sådan teknologi.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0188"><P>En <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0473" REF.END="QE0473"/>stay down-skyldighet<QUOT.END REF.START="QS0473" CODE="201D" ID="QE0473"/> finns däremot i artikel 17.4 i direktiv 2019/790. Det ska emellertid påpekas att lagstiftaren har föreskrivit ett undantag för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0474" REF.END="QE0474"/>små<QUOT.END REF.START="QS0474" CODE="201D" ID="QE0474"/> tjänsteleverantörer, som inte har nödvändiga resurser eller teknik för att uppfylla en sådan skyldighet.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="47"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0195"><NO.P>195.</NO.P><TXT>Däremot anser jag att en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0475" REF.END="QE0475"/>stay down-skyldighet<QUOT.END REF.START="QS0475" CODE="201D" ID="QE0475"/>, under förhållanden som jag preciserar nedan i min bedömning av de fjärde tolkningsfrågorna, kan åläggas vissa tjänsteleverantörer, bland annat beroende på deras kapacitet, inom ramen för ett domstolsföreläggande, i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 2001/29.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0196"><NO.P>196.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen ska besvara de tredje tolkningsfrågorna enligt följande. Artikel 14.1 a i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att de hypotetiska situationer som avses i denna, det vill säga den där en tjänsteleverantör <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0476" REF.END="QE0476"/>hade kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller olaglig information<QUOT.END REF.START="QS0476" CODE="201D" ID="QE0476"/> och den där en sådan tjänsteleverantör var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0477" REF.END="QE0477"/>medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar<QUOT.END REF.START="QS0477" CODE="201D" ID="QE0477"/>, i princip avser konkret olaglig information.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">D.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Villkor för att begära ett föreläggande mot en mellanhand, i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 2001/29 (de fjärde tolkningsfrågorna)</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0197"><NO.P>197.</NO.P><TXT>För det fall domstolen slår fast att operatörer av plattformar som YouTube och Cyando kan göra gällande artikel 14 i direktiv 2000/31, ska dessa undantas från allt ansvar som kan följa av den information som de lagrar på begäran av användarna av deras plattformar, under förutsättning att de uppfyller villkoren i artikel 14.1 i detta direktiv.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0198"><NO.P>198.</NO.P><TXT>Som preciseras i artikel 14.3 i detta direktiv ska nämnda artikel emellertid <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0478" REF.END="QE0478"/>inte påverka möjligheten för en domstol eller administrativ myndighet att i enlighet med medlemsstaternas rättssystem kräva att tjänsteleverantören upphör med eller förhindrar en överträdelse<QUOT.END REF.START="QS0478" CODE="201D" ID="QE0478"/>. Med andra ord hindrar inte artikeln en tjänsteleverantör från att vara mottagare av, bland annat, ett domstolsföreläggande, även när vederbörande uppfyller dessa villkor.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0189"><P>Se även skäl 45 i direktiv 2000/31.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0199"><NO.P>199.</NO.P><TXT>Artikel 8.3 i direktiv 2001/29 innebär i detta hänseende en skyldighet för medlemsstaterna att se till att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0479" REF.END="QE0479"/>rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet<QUOT.END REF.START="QS0479" CODE="201D" ID="QE0479"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0190"><P>Denna skyldighet anges även i artikel 11, tredje meningen, i direktiv 2004/48, vilken är tillämplig på intrång i olika immateriella rättigheter, däribland upphovsrätten (se artikel 2.1 i detta direktiv). Denna bestämmelse gäller emellertid, som den preciserar, ”utan att det påverkar ”tillämpningen av artikel 8.3 i direktiv 2001/29. Under alla omständigheter ska artikel 8.3 i direktiv 2001/29 och artikel 11, tredje meningen, i direktiv 2004/48, eftersom de har en nästan identisk lydelse och då dessa direktiv har samma syfte avseende en hög nivå av skydd för immateriella rättigheter (se skäl 9 i det förstnämnda direktivet och skäl 10 i det sistnämnda), enligt min uppfattning tolkas på samma sätt.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0200"><NO.P>200.</NO.P><TXT>Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) har, genom de fjärde tolkningsfrågorna, bett domstolen att precisera de villkor som rättsinnehavarna ska uppfylla för att kunna begära ett sådant föreläggande, i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 2001/29.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0201"><NO.P>201.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen önskar, närmare bestämt, få klarhet i huruvida dess rättspraxis är förenlig med unionsrätten. Enligt denna praxis har nämnda artikel 8.3 i tysk rätt genomförts genom <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0480" REF.END="QE0480"/>ansvar för störning<QUOT.END REF.START="QS0480" CODE="201D" ID="QE0480"/> (Störerhaftung), ett slags indirekt ansvar som föreskrivs sedan länge. Denna reglering föreskriver att i händelse av ett intrång i en absolut rättighet, såsom en immateriell rättighet, kan den som, utan att vara upphovsman eller medverkande till detta intrång, avsiktligt och med ett adekvat orsakssamband medverkar till detta på ett eller annat sätt, i egenskap av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0481" REF.END="QE0481"/>störare<QUOT.END REF.START="QS0481" CODE="201D" ID="QE0481"/> (Störer) bli föremål för en talan. Det räcker i detta avseende att den aktuella personen, i kraft av sin egen behörighet, stödjer eller utnyttjar den utomstående intrångsgörarens beteende, om denna person rättsligt och materiellt hade möjlighet att förebygga det intrång som gjorts.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0191"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0482" REF.END="QE0482"/>Störarens ansvar<QUOT.END REF.START="QS0482" CODE="201D" ID="QE0482"/> gör det möjligt att uppnå ett föreläggande. Det utgör således inte en grund för beviljande av skadestånd, till skillnad från det primära ansvaret hos intrångsgöraren och den medverkandes ansvar enligt 830 § BGB.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="48"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0202"><NO.P>202.</NO.P><TXT>Som den hänskjutande domstolen har angett, till stöd för att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0483" REF.END="QE0483"/>störarens ansvar<QUOT.END REF.START="QS0483" CODE="201D" ID="QE0483"/> inte ska sträcka sig till de personer som varken är upphovsmän eller medverkande till intrången, förutsätter ett sådant ansvar att skyldigheterna avseende beteendet har åsidosatts. Räckvidden av dessa skyldigheter beror på huruvida och i vilken mån det rimligen kan förväntas att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0484" REF.END="QE0484"/>störaren<QUOT.END REF.START="QS0484" CODE="201D" ID="QE0484"/>, mot bakgrund av omständigheterna, kontrollerar eller övervakar tredjemän i syfte att förebygga sådana intrång. Detta ska, i varje enskilt fall, fastställas med beaktande av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0485" REF.END="QE0485"/>störarens<QUOT.END REF.START="QS0485" CODE="201D" ID="QE0485"/> funktion och uppdrag samt av det personliga ansvaret hos dem som begått dessa intrång.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0203"><NO.P>203.</NO.P><TXT>I detta sammanhang kan en tjänstelevererande mellanhand som lagrar information som tillhandahålls av användarna av dess tjänst bli föremål för en talan som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0486" REF.END="QE0486"/>störare<QUOT.END REF.START="QS0486" CODE="201D" ID="QE0486"/> och ett föreläggande om upphörande kan på denna grund riktas mot vederbörande om dels denne har mottagit en tillräckligt precis och underbyggd anmälan avseende en konkret olaglig information, dels det har skett en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0487" REF.END="QE0487"/>upprepning<QUOT.END REF.START="QS0487" CODE="201D" ID="QE0487"/> med motiveringen att denne tjänsteleverantör antingen inte utan dröjsmål har agerat för att avlägsna den aktuella informationen, eller gjort den oåtkomlig, eller inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att hindra att denna information laddas upp igen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0192"><P>Se bland annat Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen), dom av den <DATE ISO="20120726">26 juli 2012</DATE>, I ZR 18/11, GRUR 2013, 370 – Alone in the Dark, och dom av den <DATE ISO="20150319">19 mars 2015</DATE>, I ZR 94/13, GRUR 2015 1129 – Hotelbewertungsportal. Enligt denna domstols praxis är operatörer som YouTube och Cyando, i allmänhet, inte direkt ansvariga för intrång i upphovsrätten som begås via deras plattformar då de inte genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0488" REF.END="QE0488"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0488" CODE="201D" ID="QE0488"/> av de verk som laddas upp där. Dessa operatörer är i princip inte heller ansvariga som medverkande till dessa intrång, i den mening som avses i artikel 830 du BGB, eftersom en fällande dom på denna grund kräver bevis på en avsikt och en kännedom avseende ett konkret intrång (se min bedömning av de femte och sjätte tolkningsfrågorna). Det är således i huvudsak inom ramen för förelägganden grundade på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0489" REF.END="QE0489"/>störarens ansvar<QUOT.END REF.START="QS0489" CODE="201D" ID="QE0489"/> som denna domstol reglerar sådana operatörers beteenden. Appellationsdomstolarna dömde således i de nationella målen YouTube och Cyando som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0490" REF.END="QE0490"/>störare<QUOT.END REF.START="QS0490" CODE="201D" ID="QE0490"/>, för att inte ha iakttagit deras beteendeskyldigheter.</P></NOTE> Rättsinnehavarna kan följaktligen inte begära ett föreläggande mot en mellanhand så snart ett intrång i deras rättigheter har gjorts av en användare av dess tjänster.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0204"><NO.P>204.</NO.P><TXT>Det ska i huvudsak fastställas huruvida artikel 8.3 i direktiv 2001/29 utgör hinder för att möjligheten för rättsinnehavare att begära ett föreläggande mot en mellanhand ska vara villkorad av ett krav om att en sådan upprepning förekommit.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0205"><NO.P>205.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen anser inte att detta är fallet. Google, Cyando samt den tyska och den finska regeringen är av samma uppfattning. Jag anser för min del, i likhet med Frank Peterson, Elsevier, den franska regeringen och kommissionen att artikel 8.3 i direktiv 2001/29 faktiskt utgör hinder för detta krav.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0206"><NO.P>206.</NO.P><TXT>Inledningsvis ska det erinras om att det i nämnda artikel 8.3 föreskrivs att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0491" REF.END="QE0491"/>mellanhänder<QUOT.END REF.START="QS0491" CODE="201D" ID="QE0491"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0492" REF.END="QE0492"/>vars tjänster utnyttjas av en tredje part<QUOT.END REF.START="QS0492" CODE="201D" ID="QE0492"/>, för att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0493" REF.END="QE0493"/>begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet<QUOT.END REF.START="QS0493" CODE="201D" ID="QE0493"/>. Enligt domstolens praxis är en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0494" REF.END="QE0494"/>mellanhand<QUOT.END REF.START="QS0494" CODE="201D" ID="QE0494"/>, i den mening som avses i denna bestämmelse, en tjänsteleverantör som tillhandahåller en tjänst som kan användas av andra personer för intrång i en sådan immateriell rättighet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0193"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160707">7 juli 2016</DATE>, <NAME.CASE>Tommy Hilfiger Licensing m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑494/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:528">EU:C:2016:528</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Detta är obestridligen fallet med YouTube och Cyando. Deras tjänster <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0495" REF.END="QE0495"/>utnyttjas av en tredje part<QUOT.END REF.START="QS0495" CODE="201D" ID="QE0495"/> för att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0496" REF.END="QE0496"/>begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet<QUOT.END REF.START="QS0496" CODE="201D" ID="QE0496"/> varje gång som en av deras användare olagligen laddar upp ett skyddat verk på deras plattformar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0207"><NO.P>207.</NO.P><TXT>Vidare, även om det i skäl 59 i direktiv 2001/29 anges att medlemsstaterna i princip själva i sin nationella lagstiftning bör bestämma om villkoren och bestämmelserna för förelägganden av detta slag, innebär detta helt enkelt att de sistnämnda förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning i detta hänseende. Dessa villkor och bestämmelser ska, under alla omständigheter, vara utformade på ett sådant sätt att det mål som eftersträvas i artikel 8.3 i detta direktiv kan uppnås.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0194"><P>Se domen L’Oréal/eBay, punkt 136.</P></NOTE> Detta utrymme för skönsmässig bedömning kan således inte tillåta medlemsstaterna att ändra räckvidden och därmed innehållet i den rättighet som rättsinnehavaren har enligt denna bestämmelse.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="49"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0208"><NO.P>208.</NO.P><TXT>Det ska i detta sammanhang påpekas att möjligheten för rättsinnehavarna att uppnå ett föreläggande gentemot en tjänstelevererande mellanhand, i enlighet med villkoren avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0497" REF.END="QE0497"/>störarens ansvar<QUOT.END REF.START="QS0497" CODE="201D" ID="QE0497"/>, beror på den sistnämndes beteende. Som jag har angett är ett föreläggande som lämnas på grundval av denna inrättning ett föreläggande om upphörande. Det innebär att denna tjänsteleverantör har åsidosatt vissa skyldigheter vad gäller uppförande<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0195"><P>De skyldigheter vad gäller uppförande som konkret åligger tjänsteleverantörer som driver en värdtjänstverksamhet som bland annat består i att härbärgera filer som tillhandahållits av tredje man, i enlighet med rättspraxis från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen), återspeglar det villkor som föreskrivs artikel 14.1 b i direktiv 2000/31. Dessa skyldigheter går emellertid, enligt vad jag förstår, utöver denna bestämmelse. Denna domstol har slagit fast att tjänsteleverantören inte bara ska ha avlägsnat den anmälda informationen, utan också blockerat denna information, enligt en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0498" REF.END="QE0498"/>stay down-logik<QUOT.END REF.START="QS0498" CODE="201D" ID="QE0498"/>.</P></NOTE> och gör det möjligt att uppnå verkställighet genom tvångsåtgärder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0209"><NO.P>209.</NO.P><TXT>I artikel 8.3 i direktiv 2001/29 anges emellertid en annan logik. I motsats till de förelägganden gentemot intrångsgörare som avses i artikel 8.2 i detta direktiv, har de förelägganden mot mellanhänder som föreskrivs i artikel 8.3 däri inte nödvändigtvis (enbart) till syfte att få ett visst klandervärt uppförande från deras sida att upphöra. Även mellanhänder som är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0499" REF.END="QE0499"/>oskyldiga<QUOT.END REF.START="QS0499" CODE="201D" ID="QE0499"/>, i den meningen att de i allmänhet uppfyller alla skyldigheter som åligger dem enligt lagen, omfattas av denna bestämmelse. Den tillåter rättsinnehavarna att av dessa kräva att de engagerar sig ytterligare i bekämpningen av intrång i upphovsrätten som begås av användarna av deras tjänster, med motiveringen att de oftast är de som är mest lämpade för att få sådana intrång att upphöra. Nämnda bestämmelse gör i detta syfte det möjligt att ålägga dessa mellanhänder nya skyldigheter genom domstolsförelägganden. Det rör sig sammanfattningsvis om ett slags påtvingat samarbete.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0196"><P>Se skäl 59 i direktiv 2001/29, samt Husovec, se ovan, sidorna XV, XVI, 8 och 10–13. Enligt min uppfattning berättigar den omständigheten att mellanhänderna, i viss mån, finansiellt utnyttjar olagliga användningar av deras tjänster även att de ska rätta sig efter sådana förelägganden.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0210"><NO.P>210.</NO.P><TXT>Denna skillnad i logik skulle i sig kunna vara problemfri. Som jag har angett ovan, är det endast medlemsstaternas resultat som räknas, inte med vilka medel de genomför artikel 8.3 i direktiv 2001/29. Det enda som räknas i slutändan är rättsinnehavarnas möjlighet att gentemot mellanhänderna uppnå ett föreläggande om att iaktta ett visst beteende som skyddar deras intressen. Det spelar teoretiskt sett ingen roll huruvida detta föreläggande framställs så, att det sanktionerar tidigare beteendeskyldigheter, eller att det ålägger nya skyldigheter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0211"><NO.P>211.</NO.P><TXT>Att utfärdandet av ett sådan föreläggande villkoras av ett åsidosättande, från mellanhandens sida, av redan existerande beteendeskyldigheter medför emellertid att den rätt som artikel 8.3 i direktiv 2001/29 tillskriver rättsinnehavarna försenas och därmed begränsas.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0197"><P>Se, för ett liknande resonemang, Nordemann, J. B., <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0500" REF.END="QE0500"/>Liability for Copyright Infringements on the Internet: Host Providers (Content Providers) – The German Approch<QUOT.END REF.START="QS0500" CODE="201D" ID="QE0500"/>, Journal of Intellectual Property, Information Technology and Electronic Commerce Law, volym 2, nr 1, 2011, s. 40.</P></NOTE> Dessa kan i praktiken, liksom Frank Peterson har gjort gällande, begära ett föreläggande gentemot en mellanhand först när en första olaglig information har laddats upp och i vederbörlig ordning anmälts till denna mellanhand (då anmälan ger upphov till beteendeskyldigheter) och intrånget dessutom har upprepats (vilket innebär att mellanhanden har åsidosatt sina skyldigheter).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0212"><NO.P>212.</NO.P><TXT>En rättsinnehavare måste emellertid enligt min mening kunna begära ett sådant föreläggande så snart det har fastställts att tredjemän gör intrång i dess rättigheter via mellanhandens ageranden, utan att behöva vänta tills en upprepning har skett och utan att behöva bevisa ett klandervärt beteende från mellanhandens sida.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0198"><P>Se, för ett liknande resonemang, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och europeiska ekonomiska och sociala kommittén, av den <DATE ISO="20171129">29 november 2017</DATE>, om vägledning om vissa aspekter av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (COM(2017) 708 final), s. 19 <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0501" REF.END="QE0501"/>de behöriga rättsliga myndigheterna [kan] inte kräva att sökandena visar att mellanhanden är ansvarig, även indirekt, för en (påstådd) överträdelse, som ett villkor för att ett föreläggande ska beviljas<QUOT.END REF.START="QS0501" CODE="201D" ID="QE0501"/>.</P></NOTE> Jag vill precisera att artikel 8.3 i direktiv 2001/29 inte, enligt min uppfattning, utgör hinder för reglerna om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0502" REF.END="QE0502"/>störarens ansvar<QUOT.END REF.START="QS0502" CODE="201D" ID="QE0502"/> som sådana. Den utgör snarare hinder för det faktum at rättsinnehavarna inte förfogar över någon annan rättsgrund, enligt tysk rätt, som möjliggör för dem att begära ett föreläggande gentemot en mellanhand under dessa villkor.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="50"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0213"><NO.P>213.</NO.P><TXT>Denna tolkning påverkas inte, enligt min uppfattning, av det argument som den hänskjutande domstolen har gjort gällande och som Google, Cyando och den finska regeringen har upprepat, att en möjlighet för rättsinnehavarna att begära ett föreläggande mot en mellanhand, i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 2001/29, redan innan en upprepning har skett, skulle innebära att mellanhanden åläggs en allmän skyldighet att övervaka och aktivt efterforska, i strid med artikel 15.1 i direktiv 2000/31. Enligt dem skulle ett erkännande av en sådan möjlighet innebära att mellanhanden, redan innan denne mottar en tillräckligt precis och underbyggd anmälan, borde ha avlägsnat den aktuella informationen och blockerat en ny uppladdning av denna, vilket skulle medföra att denne ska övervaka sina servrar och allmänt aktivt efterforska olaglig information som kan finnas där.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0214"><NO.P>214.</NO.P><TXT>En sådan konsekvens följer emellertid inte av den tolkning som jag föreslår. Den omständigheten att en rättsinnehavare kan begära ett föreläggande gentemot en mellanhand i ett visst fall innebär inte att denne nödvändigtvis är skyldig att agera på ett visst sätt före utfärdandet av detta föreläggande. Det ska upprepas att de förelägganden som avses i artikel 8.3 i direktiv 2001/29 i princip inte har till syfte att sanktionera mellanhänders åsidosättande av tidigare befintliga aktsamhetsskyldigheter, utan att ålägga dem nya skyldigheter, som gäller för framtiden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0215"><NO.P>215.</NO.P><TXT>Slutligen är jag medveten om att villkoret avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0503" REF.END="QE0503"/>störarens ansvar<QUOT.END REF.START="QS0503" CODE="201D" ID="QE0503"/> som rör en mellanhands åsidosättande av beteendeskyldigheter och som den hänskjutande domstolen har angett ha till syfte att begränsa kretsen av personer som kan behöva utsättas för ett sådant föreläggande. Den tolkning som jag föreslår innebär emellertid inte att en rättsinnehavare ska kunna begära vilket föreläggande som helst gentemot vilken tjänstelevererande mellanhand som helst. De nationella domstolarna ska, enligt min uppfattning, tillämpa proportionalitetsprincipen för att fastställa räckvidden av de skyldigheter som rimligen kan åläggas en viss tjänsteleverantör, mot bakgrund av bland annat dess situation beträffande de aktuella upphovsrättsliga intrången. I vissa fall skulle en tjänsteleverantör kunna vara alltför långt ifrån dessa intrång för att det ska vara proportionerligt att kräva dennes samarbete i detta hänseende. Denna fråga är under alla omständigheter inte aktuell i dessa mål. Operatörer som YouTube och Cyando står nämligen nära de intrång som begåtts av användarna av deras plattformar, då de lagrar motsvarande filer på sina servrar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0216"><NO.P>216.</NO.P><TXT>Parterna i de nationella målen har vid domstolen även tagit upp frågan om räckvidden av de förelägganden som kan utfärdas gentemot mellanhänder – då rättsinnehavarna anser att praxis från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) inte, i detta hänseende, är tillräckligt långtgående, medan plattformsoperatörerna tvärtom anser att denna rättspraxis går längre än vad unionsrätten tillåter. Eftersom den hänskjutande domstolen inte har ställt denna fråga till domstolen, men den är nära knuten till de frågor som i allmänhet tas upp i de förevarande målen, kommer jag att framföra några korta synpunkter avseende denna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0217"><NO.P>217.</NO.P><TXT>Domstolen har tidigare klargjort att ett föreläggande som utfärdas i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 2001/29 kan ålägga en mellanhand att vidta åtgärder som inte bara bidrar till att få de intrång i upphovsrätterna som användarna av dess tjänst har begått att upphöra, utan även att förebygga nya sådana intrång.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0199"><P>Se, analogt, domen L’Oréal/eBay, punkt 131.</P></NOTE> De åtgärder som kan åläggas denne inom ramen för ett sådant föreläggande ska vara effektiva, proportionella och avskräckande och säkerställa en korrekt balans mellan de olika rättigheter och intressen som nämns ovan samt får inte ge upphov till hinder för en lagenlig användning av tjänsten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0200"><P>Se artikel 3 i direktiv 2004/48 och, analogt, punkterna 140–144. Det ska erinras om att detta direktiv även är tillämpligt inom upphovsrätten. Följaktligen ska de krav som föreskrivs i dessa bestämmelser iakttas inom ramen för ett föreläggande som utfärdas i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 2001/29.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="51"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0218"><NO.P>218.</NO.P><TXT>Vidare ska dessa åtgärder, återigen, vara förenliga med de begränsningar som följer av artikel 15.1 i direktiv 2000/31.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0201"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120216">16 februari 2012</DATE>, <NAME.CASE>SABAM</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑360/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:85">EU:C:2012:85</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I förevarande fall rör det sig bland annat om att klargöra huruvida en operatör genom ett föreläggande kan åläggas att upptäcka och blockera en olaglig uppladdning av skyddade verk på dess plattform och i vilken utsträckning. Som jag har angett,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0202"><P>Se punkt 194 i detta förslag till avgörande.</P></NOTE> kräver detta i allmänhet att tjänsteleverantören använder en teknik för filtrering av den information som vederbörande lagrar. Det rör sig således om att få reda på om ett sådant föreläggande nödvändigtvis ska anses medföra allmänna skyldigheter avseende övervakning och aktiv efterforskning, som är förbjudet enligt denna bestämmelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0219"><NO.P>219.</NO.P><TXT>Det kan i detta hänseende konstateras att domstolen, i domen SABAM,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0203"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120216">16 februari 2012</DATE> (<NO.CASE>C‑360/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:85">EU:C:2012:85</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> slog fast att artikel 15.1 i direktiv 2000/31 utgör hinder för en skyldighet för operatören av en plattform för sociala nätverk att införa ett system för filtrering av information som lagrats på begäran av användarna av dess tjänst, som tillämpas utan åtskillnad i förhållande till samtliga användare, i förebyggande syfte, på operatörens egen bekostnad och utan begränsningar i tiden, med kapacitet att identifiera filer som innehåller verk som den som har yrkat föreläggande gör anspråk på att inneha de immateriella rättigheterna till, i syfte att blockera tillhandahållandet till allmänheten av sådana verk. Domstolen fäste även avseende vid att en sådan åtgärd innebar att denna operatör skulle övervaka all eller största delen av den information som den lagrar, för en obegränsad tid. Syftet med den var nämligen att alla framtida intrång skulle kunna upptäckas, och den förutsattes kunna skydda inte bara existerande verk utan också framtida verk som ännu inte har skapats vid tidpunkten för införandet av nämnda system.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0220"><NO.P>220.</NO.P><TXT>Domstolen fann emellertid, i domen Glawischnig-Piesczek,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0204"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191003">3 oktober 2019</DATE> (<NO.CASE>C‑18/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:821">EU:C:2019:821</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> som rörde området ärekränkning, att ett föreläggande kan förplikta en mellanhand att övervaka och blockera viss information, vars innehåll har analyserats och bedömts av en domstol som, till följd av sin bedömning, har förklarat informationen olaglig. En domstol får således kräva att denna tjänsteleverantör ska blockera åtkomsten av information som är identisk med denna, oavsett vem som har begärt att få den lagrad. Ett föreläggande kan således till och med sträcka sig till information med motsvarande innehåll, under förutsättning att den innehåller specifika uppgifter som vederbörligen identifierats i föreläggandet och att tjänsteleverantören inte blir skyldig att göra en självständig bedömning av huruvida nämnda innehåll utgör förtal, utan i stället kan använda sig av automatiserade tekniker och sökmetoder. Enligt domstolen innebär ett sådant föreläggande endast specifika skyldigheter i fråga om övervakning och aktiv efterforskning i den mening som avses i artikel 14.1 i direktiv 2000/31.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0205"><P>Se skäl 47 i direktiv 2000/31.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0221"><NO.P>221.</NO.P><TXT>Av dessa domar följer, enligt domstolen, att artikel 15.1 i direktiv 2000/31 inte utgör hinder för varje skyldighet i fråga om efterforskning och blockering. Enligt denna bestämmelse är det förbjudet att tvinga en tjänsteleverantör, genom ett föreläggande, att genomföra en allmän filtrering av information som denne har lagrat för att söka efter vilket intrång som helst,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0206"><P>Se även domen L’Oréal/eBay, punkt 139.</P></NOTE> inte utgör hinder för att denna tjänsteleverantör tvingas blockera en viss fil, som använder ett skyddat verk, och som en domstol har bedömt vara olaglig. Enligt min tolkning av domstolens praxis utgör inte denna bestämmelse hinder för, i detta sammanhang, att leverantören åläggs en skyldighet att upptäcka och blockera, inte bara identiska kopior av denna fil, utan även andra motsvarande filer, det vill säga, enligt min mening, sådana som på samma sätt använder verket. På så sätt, utgör nämnda bestämmelse således inte hinder för att en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0504" REF.END="QE0504"/>stay down-skyldighet<QUOT.END REF.START="QS0504" CODE="201D" ID="QE0504"/> ska åläggas en tjänsteleverantör som agerar mellanhand.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="52"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0222"><NO.P>222.</NO.P><TXT>Det ska emellertid erinras om att åtgärder som vidtas gentemot en tjänsteleverantör som agerar mellanhand inom ramen för ett föreläggande ska vara proportionerliga. I detta hänseende ska denna tjänsteleverantörs resurser beaktas. I synnerhet är det, även om det förefaller relativt enkelt<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0207"><P>I detta hänseende kan kopior av en och samma fil identifieras tack vare MD5-filter eller Hash filters, som förefaller vanliga.</P></NOTE> att blockera en fil som är en identisk kopia av en fil som anses intrångsgörande, väsentligt mycket mer komplicerat att upptäcka en användning av verket i fråga i andra filer.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0208"><P>Beträffande exempelvis filmverk, är en mängd olika variationer möjliga vad gäller format och bildkvalitet, längd etcetera</P></NOTE> Även om YouTube påstår sig kunna göra detta.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0209"><P>När en referensfil för ett verk har lagts till i databasen Content ID, kommer denna programvara, enligt Googles förklaringar, automatiskt känna igen (nästan) alla filer som innehåller detta verk när dessa laddas upp.</P></NOTE> förfogar inte alla tjänsteleverantörer över nödvändig teknik eller tillräckliga resurser för att skaffa sådan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0210"><P>Enligt uppgifter som Google har lämnat, har detta bolag spenderat mer än 100 miljoner dollar (ungefär 88 miljoner euro) för att utveckla Content ID.</P></NOTE>Jag erinrar även om att de åtgärder som åläggs genom ett föreläggande måste säkerställa en skälig avvägning mellan de olika rättigheter och intressen som står på spel och får inte skapa hinder för legala användningar av tjänsten. Jag anser att i synnerhet får en skyldighet att blockera varken syfta till eller resultatera i att hindra användare av en plattform från att där ladda upp lagligt innehåll och, i synnerhet, lagligt använda det berörda verket.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0211"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120216">16 februari 2012</DATE>, <NAME.CASE>SABAM</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑360/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:85">EU:C:2012:85</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0050">50</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Ett föreläggande får i synnerhet skapa hinder för möjligheten för användarna av en plattform att använda skyddade verk på sätt som omfattas av de undantag och begränsningar som avses i artikel 5 i direktiv 2001/29. Vad gäller en plattform som YouTube handlar det bland annat om att tillåta användarna att dela videoinspelningar som använder verk i syfte att kritisera, recensera eller göra parodi under de villkor som avses i artikel 5.3 d och k i nämnda direktiv. Beträffande Cyberlocker handlar det bland annat om att inte frånta användarna rätten att göra privata kopior i den mening som avses i artikel 5.2 b i detta direktiv (se, på den punkten, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>VCAST</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑265/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:649">EU:C:2017:649</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>)).</P></NOTE> Det ankommer på de nationella domstolarna att fastställa vad som rimligen kan förväntas av den aktuella tjänsteleverantören.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0223"><NO.P>223.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av ovannämnda överväganden, föreslår jag att domstolen ska besvara de fjärde tolkningsfrågorna enligt följande. Artikel 8.3 i direktiv 2001/29 utgör hinder för att rättsinnehavarna kan begära ett föreläggande gentemot en tjänsteleverantör vars tjänst, som består av att lagra information som lämnas av en användare, används av en tredjeman för att göra intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet, endast när, efter att ett tydligt intrång har påvisats, detta upprepas.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">E.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">I andra hand – beträffande begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0505" REF.END="QE0505"/>intrångsgörare<QUOT.END REF.START="QS0505" CODE="201D" ID="QE0505"/> i den mening som avses i artikel 13 i direktiv 2004/48 (femte och sjätte tolkningsfrågorna)</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0224"><NO.P>224.</NO.P><TXT>Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) har ställt sina femte och sjätte tolkningsfrågor enbart för det fall domstolen skulle besvara de första och andra tolkningsfrågorna nekande. Den hänskjutande domstolen avser således den hypotetiska situation där dels den verksamhet som bedrivs av operatörer som YouTube och Cyando inte omfattas av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0506" REF.END="QE0506"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0506" CODE="201D" ID="QE0506"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, dels dessa operatörer inte kan utnyttja undantaget i artikel 14.1 i direktiv 2000/31 från det ansvar som kan följa av information som de lagrar på begäran av användarna av deras plattformar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0212"><P>Det ska erinras om att artikel 3.1 i direktiv 2001/29 och artikel 14.1 i 2000/31 enligt min uppfattning ska tolkas på ett sammanhängande sätt. I synnerhet ska begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0507" REF.END="QE0507"/>central roll<QUOT.END REF.START="QS0507" CODE="201D" ID="QE0507"/> i den mening som avses i domstolens praxis avseende den förstnämnda bestämmelsen, i praktiken, för tjänstelevererande mellanhänder som lagrar information som lämnats av användare av deras tjänster, motsvara begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0508" REF.END="QE0508"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0508" CODE="201D" ID="QE0508"/> i dess praxis avseende det sistnämnda. Jag kommer således endast att besvara de femte och sjätte tolkningsfrågorna kort och i andra hand.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0225"><NO.P>225.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, genom de femte tolkningsfrågorna, önskat få klarhet i huruvida nämnda operatörer, i detta hypotetiska fall, ska anses vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0509" REF.END="QE0509"/>intrångsgörare<QUOT.END REF.START="QS0509" CODE="201D" ID="QE0509"/> särskilt i den mening som avses i artikel 13.1 i direktiv 2004/48, med motiveringen att de har haft en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0510" REF.END="QE0510"/>aktiv roll<QUOT.END REF.START="QS0510" CODE="201D" ID="QE0510"/> i fråga om filer som innehåller skyddade verk som olagligt laddats upp av användarna av deras plattformar.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="53"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0226"><NO.P>226.</NO.P><TXT>För det fall svaret är jakande, har den hänskjutande domstolen, genom de sjätte tolkningsfrågorna, avseende huruvida artikel 13.1 är förenlig med bestämmelserna om medverkan i 830 § BGB. Denna sistnämnda bestämmelse, som föreskriver ett slags sekundärt ansvar, gör det möjligt för den skadelidande – i motsats till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0511" REF.END="QE0511"/>störarens ansvar<QUOT.END REF.START="QS0511" CODE="201D" ID="QE0511"/> – att erhålla skadestånd från en person som har medverkat till intrånget. Medverkat till intrånget har den som avsiktligen har uppmanat en tredjeman att medvetet begå ett intrång eller hjälpt denne med detta. Den medverkandes ansvar skulle emellertid, utöver en objektiv delaktighet i ett konkret intrång, förutsätta en åtminstone partiell avsikt beträffande detta intrång och sträcka sig till medvetenhet om olagligheten. I praktiken kan en tjänstelevererande mellanhand således endast hållas ansvarig som medverkande till konkreta intrång i upphovsrätten, vilka begåtts av användare av dess tjänst och vilka vederbörande har kännedom om samt vilka denne avsiktligen har underlättat. Den hänskjutande domstolen har emellertid önskat få klarhet i huruvida det, med stöd av denna artikel 13.1, är tillräckligt, för att ålägga en tjänstelevererande mellanhand att betala skadestånd till rättsinnehavarna, att denne, allmänt och abstrakt, har kännedom eller är medveten om att dess tjänst används för att göra intrång i upphovsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0227"><NO.P>227.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning har artikel 13.1 i direktiv 2004/48 helt enkelt inte till syfte att reglera villkoren för de tjänstelevererande mellanhändernas ansvar för intrång i upphovsrätt som begås av användare av deras tjänster.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0228"><NO.P>228.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende erinras om att det i denna bestämmelse föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0512" REF.END="QE0512"/>de behöriga rättsliga myndigheterna, efter ansökan från den skadelidande parten, förpliktar den som har begått immaterialrättsintrång och som visste eller rimligen borde ha vetat att han eller hon ägnade sig åt intrångsgörande verksamhet, att betala ett skadestånd till rättighetsinnehavaren som är lämpligt i förhållande till den faktiska skada som denne har orsakats till följd av intrånget<QUOT.END REF.START="QS0512" CODE="201D" ID="QE0512"/>. I den mening som avses i denna bestämmelse är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0513" REF.END="QE0513"/>den som har begått immaterialrättsintrång<QUOT.END REF.START="QS0513" CODE="201D" ID="QE0513"/> således den person som ägnar sig åt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0514" REF.END="QE0514"/>intrångsgörande verksamhet<QUOT.END REF.START="QS0514" CODE="201D" ID="QE0514"/> eller, med andra ord, den som gör intrång i en immateriell rättighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0229"><NO.P>229.</NO.P><TXT>Artikel 13.1 i direktiv 2004/48 har emellertid till enda syfte att föreskriva processuella bestämmelser, avseende beviljande och bestämmande av skadestånd när ett sådant intrång har begåtts. Denna bestämmelse har inte till syfte att i förväg fastställa vilka immateriella rättigheter som är skyddade, vilka ageranden som utgör intrång i dessa rättigheter, vem som är ansvarig och vem som är den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0515" REF.END="QE0515"/>rättsinnehavare<QUOT.END REF.START="QS0515" CODE="201D" ID="QE0515"/> som detta skadestånd ska betalas till. Alla dessa frågor omfattas av immaterialrättens materiella bestämmelser.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0213"><P>Se, bland annat, artikel 4 i direktiv 2004/48 i vilken det föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0516" REF.END="QE0516"/>[m]edlemsstaterna ska tillerkänna följande personer och organ rätten att ansöka om tillämpning av de åtgärder, förfaranden och sanktioner som avses i detta kapitel: a) personer som innehar immateriella rättigheter, i överensstämmelse med bestämmelserna i tillämplig lag<QUOT.END REF.START="QS0516" CODE="201D" ID="QE0516"/> (min kursivering). Det kan röra sig om materiella bestämmelser i såväl unionslagstiftningen som i nationell lagstiftning (se artikel 2.1 i detta direktiv).</P></NOTE> Det ska i detta hänseende erinras om att direktiv 2004/48 endast harmoniserar vissa processuella aspekter av immaterialrätten och utesluter sådana materiella frågor.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0214"><P>Se skäl 15 och artikel 2.3 a i direktiv 2004/48.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0230"><NO.P>230.</NO.P><TXT>De relevanta materiella bestämmelserna inom upphovsrätten återfinns, i synnerhet, i direktiv 2001/29. En person ägnar sig åt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0517" REF.END="QE0517"/>intrångsgörande verksamhet<QUOT.END REF.START="QS0517" CODE="201D" ID="QE0517"/> och blir därmed en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0518" REF.END="QE0518"/>intrångsgörare<QUOT.END REF.START="QS0518" CODE="201D" ID="QE0518"/>, när denne utför en handling som omfattas av en exklusiv rättighet som detta direktiv tillerkänner upphovsmannen – vilken i detta sammanhang i princip är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0519" REF.END="QE0519"/>rättsinnehavare<QUOT.END REF.START="QS0519" CODE="201D" ID="QE0519"/> – utan upphovsmannens tillstånd och utan att ett undantag eller en begränsning kan tillämpas.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="54"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0231"><NO.P>231.</NO.P><TXT>Det ska emellertid erinras om att de femte och sjätte tolkningsfrågorna grundar sig på hypotesen att operatörer som YouTube och Cyando inte utför <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0520" REF.END="QE0520"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0520" CODE="201D" ID="QE0520"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29. I denna hypotetiska situation kan dessa operatörer inte anses vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0521" REF.END="QE0521"/>intrångsgörare<QUOT.END REF.START="QS0521" CODE="201D" ID="QE0521"/> som ägnar sig åt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0522" REF.END="QE0522"/>intrångsgörande verksamhet<QUOT.END REF.START="QS0522" CODE="201D" ID="QE0522"/>, i den mening som avses i artikel 13.1 i direktiv 2004/48.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0232"><NO.P>232.</NO.P><TXT>Direktiv 2004/48 är emellertid endast ett minimiharmoniseringsdirektiv.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0215"><P>Se artikel 2.1 i direktiv 2004/48.</P></NOTE> Som kommissionen har påpekat, står det således medlemsstaterna fritt att i deras nationella lagstiftning föreskriva en rätt att erhålla skadestånd från andra personer än <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0523" REF.END="QE0523"/>intrångsgöraren<QUOT.END REF.START="QS0523" CODE="201D" ID="QE0523"/>, i den mening som avses i artikel 13 i detta direktiv, inbegripet tjänstelevererande mellanhänder som har underlättat sådan verksamhet. Under alla omständigheter omfattas villkoren för ett sådant sekundärt ansvar, som jag redan påpekat flera gånger, av den nationella lagstiftningen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">F.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Syftet med en hög nivå av skydd för upphovsrätten berättigar inte någon annan tolkning av direktiven 2000/31 och 2001/29</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0233"><NO.P>233.</NO.P><TXT>I motsats till Frank Peterson och Elsevier, anser jag inte att syftet med direktiv 2001/29 som består i att säkerställa en hög nivå av skydd för upphovsrätten medför en annan tolkning av detta direktiv och av direktiv 2000/31 än den som jag föreslår i detta förslag till avgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0234"><NO.P>234.</NO.P><TXT>Det ska inledningsvis påpekas att denna tolkning inte medför att rättsinnehavare lämnas utan rättigheter inför en olaglig uppladdning av deras verk på plattformar som YouTube och Uploaded.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0235"><NO.P>235.</NO.P><TXT>I synnerhet har rättsinnehavarna för det första en möjlighet att väcka talan mot användare som redan har gjort sådana olagliga uppladdningar. Direktiv 2004/48 ger i detta syfte bland annat dessa rättsinnehavare rätten att av operatörer som YouTube och Cyando erhålla viss användbar information, såsom dessa användares namn och adress.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0216"><P>Se artikel 8.1 c och artikel 8.2 i direktiv 2004/48. Se även, i detta hänseende, mitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Constantin Film Verleih</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑264/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:261">EU:C:2020:261</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Vidare, kan dessa rättsinnehavare till dessa operatörer anmäla förekomsten, på deras plattformar, av filer som innehåller deras verk, vilka har laddats upp olagligen. Enligt artikel 14.1 i direktiv 2000/31, har dessa operatörer en skyldighet att agera utan dröjsmål på en sådan anmälan, genom att avlägsna de berörda filerna eller göra dessa oåtkomliga. Annars förlorar dessa operatörer fördelen av det undantag från ansvar som föreskrivs i denna bestämmelse och kan, i förekommande fall, hållas ansvariga i enlighet med tillämplig nationell rätt. Dessutom ska, för det fall en operatör avsiktligt underlättar genomförandet av olagliga rättsakter som utförs av användare av dess plattform, en tillämpning av denna bestämmelse, enligt min uppfattning genast uteslutas. Slutligen kan rättsinnehavarna under alla omständigheter, på grundval av artikel 8.3 i direktiv 2001/29, uppnå förelägganden gentemot operatörer av plattformar, genom vilka ytterligare skyldigheter kan åläggas i syfte att få intrång i upphovsrätter, som begås av användare av deras plattformar, att upphöra och att förebygga sådana intrång.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0236"><NO.P>236.</NO.P><TXT>Rättsinnehavarna har således inte, för att göra gällande sina rättigheter och bekämpa olaglig uppladdning av filer innehållande deras verk via plattformar som YouTube och Uploaded, de svårigheter som de möter när det gäller delning av filerna i ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0524" REF.END="QE0524"/>peer-to-peer-nätverk<QUOT.END REF.START="QS0524" CODE="201D" ID="QE0524"/> vilken underlättas av en sådan plattform som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0525" REF.END="QE0525"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0525" CODE="201D" ID="QE0525"/>. I denna sistnämnda hypotetiska situation förlorar, mot bakgrund av den decentraliserade organisationen av ett sådant nätverk,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0217"><P>Det ska erinras om att de delade verken lagras på nätverkets olika användares datorer, medan en sådan plattform som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0526" REF.END="QE0526"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0526" CODE="201D" ID="QE0526"/> endast härbärgerar de torrentfiler som gör det möjligt att återfinna dessa verk i detta nätverk.</P></NOTE> de åtgärder som avses i föregående punkt sin effektivitet. I förevarande fall lagras emellertid filerna, på ett<?PAGE NO="55"?> centraliserat sätt, på YouTubes och Cyandos servrar, och de sistnämnda har, såsom unionslagstiftaren har angett i artikel 14.1 i direktiv 2000/31, kapacitet att avlägsna dem.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0218"><P>Se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Stichting Brein</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑610/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:99">EU:C:2017:99</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> En sådan tolkning av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0527" REF.END="QE0527"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0527" CODE="201D" ID="QE0527"/> som domstolen slog fast i domen Stichting Brein II (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0528" REF.END="QE0528"/>The Pirate Bay<QUOT.END REF.START="QS0528" CODE="201D" ID="QE0528"/>), är således än mindre berättigad i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0237"><NO.P>237.</NO.P><TXT>Rättsinnehavarna har genmält att de exklusiva rättigheter de har till sina verk inte iakttas när de aktuella åtgärderna i huvudsak är reaktiva och inte proaktiva – eftersom de inte på förhand hindrar varje uppladdning av olagligt innehåll, utan framför allt tillåter att sådant innehåll avlägsnas och, i vissa fall, blockeras i efterhand – och att dessa åtgärder kräver att operatörerna samarbetar. Enligt rättsinnehavarna skulle en hög nivå av skydd för deras rättigheter enbart vara säkerställd om plattformsoperatörerna inrättade ett system, som inte krävde något sådant samarbete och som gjorde det möjligt att kontrollera lagligheten av allt innehåll innan det laddas upp.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0238"><NO.P>238.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen, i allmänhet, inte i sin praxis följer någon förenklad logik enligt vilken de exklusiva rättigheter som föreskrivs i artiklarna 2–4 i direktiv 2001/29 nödvändigtvis ska ges en bred (och obegränsad) tolkning. Den gör inte heller, under alla omständigheter, någon strikt tolkning av de undantag och inskränkningar som föreskrivs i artikel 5 i detta direktiv. Enligt min uppfattning har domstolen, när den preciserar såväl gränserna för dessa rättigheter<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0219"><P>Se domarna GS Media, punkterna 44 och 45, samt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180807">7 augusti 2018</DATE>, <NAME.CASE>Renckhoff</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑161/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:634">EU:C:2018:634</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> som räckvidden av nämnda undantag och inskränkningar,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0220"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140903">3 september 2014</DATE>, <NAME.CASE>Deckmyn och Vrijheidsfonds</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑201/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2132">EU:C:2014:2132</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190729">29 juli 2019</DATE>, <NAME.CASE>Funke Medien NRW</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑469/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:623">EU:C:2019:623</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0065">65</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0076">76</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), samt dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190729">29 juli 2019</DATE>, <NAME.CASE>Spiegel Online</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑516/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:625">EU:C:2019:625</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> samt 50–59).</P></NOTE> för avsikt att komma fram till en rimlig tolkning, som säkerställer att det mål som eftersträvas med de olika bestämmelserna uppfylls och som upprätthåller en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0529" REF.END="QE0529"/>skälig avvägning<QUOT.END REF.START="QS0529" CODE="201D" ID="QE0529"/> som unionslagstiftaren, i detta direktiv, avsåg genomföra mellan olika grundläggande rättigheter och motstridiga intressen. Artikel 3.1 i detta direktiv måste således inte nödvändigtvis tolkas på ett sätt som säkerställer ett maximalt skydd för rättsinnehavarna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0221"><P>I synnerhet innebär, enligt min uppfattning, den omständigheten att rättsinnehavarna inte förfogar över ett maximalt skydd för deras immateriella rättigheter att det av dem kan krävas en viss uppmärksamhet beträffande användningen av deras verk på internet och att de samarbetar med plattformsoperatörerna. Se, analogt, på varumärkesområdet, förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Backaldrin Österreich The Kornspitz Company</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑409/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:563">EU:C:2013:563</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0083">83</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0239"><NO.P>239.</NO.P><TXT>På samma sätt är upphovsrätten, även om den skyddas såsom grundläggande rättighet, bland annat i artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), inte någon absolut rättighet, utan ska i allmänhet vägas mot andra grundläggande rättigheter och intressen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0240"><NO.P>240.</NO.P><TXT>En sådan avvägning måste göras i förevarande fall. För det första kan plattformsoperatörerna åberopa den näringsfrihet som garanteras i artikel 16 i stadgan, vilken i princip skyddar dem mot förpliktelser som sannolikt kommer att påverka deras verksamhet väsentligt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0241"><NO.P>241.</NO.P><TXT>Vidare kan de grundläggande rättigheter som användarna av dessa plattformar har inte förbises. Detsamma gäller yttrandefriheten och informationsfriheten, som garanteras i artikel 11 i stadgan<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0222"><P>Det ska erinras om att denna artikel 11 innehåller rättigheter som motsvarar dem som garanteras i artikel 10.1 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den <DATE ISO="19501104">4 november 1950</DATE> och att den första artikeln, således, ska tolkas mot bakgrund av praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avseende den andra. Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190729">29 juli 2019</DATE>, <NAME.CASE>Funke Medien NRW</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑469/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:623">EU:C:2019:623</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0073">73</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> vilken, ska det erinras om, innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar. Det följer av såväl domstolens som Europadomstolens praxis att internet har en särskild<?PAGE NO="56"?> betydelse i detta hänseende.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0223"><P>Se, bland annat, domen GS Media, punkt 45, och Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20121218">18 december 2012</DATE>, Ahmet Yildirim mot Turkiet, CE:ECHR:2012:1218JUD000311110, § 54, Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20151201">1 december 2015</DATE>, Cengiz m.fl. mot Turkiet, CE:ECHR:2015:1201JUD004822610, § 49. Se även, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20090310">10 mars 2009</DATE>, Times Newspapers Ltd mot Förenade kungariket (nr 1 och 2), CE:ECHR:2009:0310JUD000300203, § 27, och Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20130110">10 januari 2013</DATE>, Ashby Donald m.fl. mot Frankrike, CE:ECHR:2013:0110JUD003676908, § 34.</P></NOTE> Den sistnämnda domstolen har mer specifikt angett att YouTube utgör en väsentlig möjlighet att utöva denna frihet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0224"><P>Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20151201">1 december 2015</DATE>, Cengiz m.fl. mot Turkiet, CE:ECHR:2015:1201JUD004822610, § 51 och 52. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190214">14 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>Buivids</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑345/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:122">EU:C:2019:122</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0056">56</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Detsamma gäller friheten för konsten, som garanteras i artikel 13 och som är nära knuten till yttrandefriheten, mot bakgrund av det stora antal personer som använder plattformar som YouTube för att dela sina skapelser online.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0242"><NO.P>242.</NO.P><TXT>Att kräva av plattformsoperatörerna att de, på ett allmänt och abstrakt sätt, ska kontrollera samtliga filer som deras användare avser publicera innan de laddas upp i syfte att leta upp samtliga intrång i upphovsrätten skulle emellertid medföra en betydande risk för hinder för dessa olika grundläggande rättigheter. Mot bakgrund av den potentiellt avsevärda mängden härbärgerat innehåll, skulle det nämligen för det första vara omöjligt att manuellt utföra en sådan förhandskontroll och vidare skulle risken för ansvar vara oproportionerlig för denna operatör. I praktiken skulle de minsta operatörerna riskera att inte överleva detta ansvar och de aktörer som förfogar över tillräckliga resurser skulle tvingas genomföra en övergripande och abstrakt filtrering av sina användares innehåll, utan domstolsprövning, vilket skulle kunna medföra en betydande risk för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0530" REF.END="QE0530"/>överdrivet avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0530" CODE="201D" ID="QE0530"/> av detta innehåll.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0243"><NO.P>243.</NO.P><TXT>Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen i domen SABAM<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0225"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120216">16 februari 2012</DATE> (<NO.CASE>C‑360/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:85">EU:C:2012:85</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> slog fast att en allmän förpliktelse för en plattformsoperatör att filtrera information som den lagrar inte bara skulle vara oförenlig med artikel 15.1 i direktiv 2000/31, utan heller inte skulle säkerställa någon <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0531" REF.END="QE0531"/>rimlig avvägning<QUOT.END REF.START="QS0531" CODE="201D" ID="QE0531"/> mellan skyddet för immaterialrätten, som rättsinnehavarna åtnjuter, och skyddet för näringsfriheten som enligt artikel 16 i stadgan tillkommer tjänsteleverantörerna. Ett sådant föreläggande skulle nämligen medföra en klar kränkning av denna frihet, eftersom den skulle medföra en skyldighet för denna operatör att, på egen bekostnad,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0226"><P>Jag upprepar i det hänseendet att alla tjänsteleverantörer inte har samma kapacitet och resurser som YouTube.</P></NOTE> införa ett komplicerat, kostsamt och permanent IT-system. Vidare skulle en sådan allmän filtreringsskyldighet medföra en inskränkning av användarnas yttrandefrihet, i den mening som avses i artikel 11 i stadgan, eftersom filtreringsverktyget skulle medföra en risk för att det inte görs en tillräcklig åtskillnad mellan olagligt och lagligt innehåll, varför införandet av en sådan skyldighet skulle kunna medföra en blockering av den sistnämnda kategorin av innehåll.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0227"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120216">16 februari 2012</DATE>, <NAME.CASE>SABAM</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑360/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:85">EU:C:2012:85</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Även om det antas att plattformsoperatörerna inte omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 14 och 15 i direktiv 2000/31, står förpliktelsen att på förhand kontrollera samtliga filer som laddas upp under alla omständigheter i strid med de grundläggande rättigheter som garanteras genom stadgan.</P></NOTE> Det ska tilläggas att ett sådant resultat skulle kunna hindra skapande på internet, i strid med artikel 13 i stadgan. Faran, i detta hänseende, är att ett maximalt skydd för vissa intellektuella skapelser sker på bekostnad av andra former av skapande som är lika socialt önskvärda.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0228"><P>Detta gäller videoinspelningar som online-lektioner och andra videoinspelningar i underhållande eller informerande syfte, som i princip, under vissa förutsättningar, kan använda skyddade verk, i enlighet med vissa i artikel 5 i direktiv 2001/29 föreskrivna undantag. Avseende detta påpekas att det finns frågetecken vad gäller YouTubes programvara Content ID, då denna redan, som det verkar, har misstagit oskyldiga videoinspelningar för skyddade verk som olagligen laddats upp och blockerat videoinspelningar för att ett par sekunder ur ett sådant verk har använts (se bland annat, P. Signoret, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0532" REF.END="QE0532"/>Sur YouTube, la détection automatique des contenus soumis à droit d’auteur ne satisfait personne<QUOT.END REF.START="QS0532" CODE="201D" ID="QE0532"/> Le Monde, blog Pixels, <DATE ISO="20180705">5 juli 2018</DATE>). YouTube erkänner i det avseendet att Content ID inte upptäcker eventuella tillämpningar av undantag från upphovsrätten (se videoinspelning på YouTube Creators <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0533" REF.END="QE0533"/>Content ID sur YouTube<QUOT.END REF.START="QS0533" CODE="201D" ID="QE0533"/> tillgänglig på adressen https://youtu.be/9g2U12SsRns).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0244"><NO.P>244.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis anser jag att den avvägning som ska göras är mycket vanskligare än vad rättsinnehavarna har påstått.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0229"><P>Dessutom ökas komplexiteten i denna fråga, enligt min uppfattning, ytterligare av den ambivalenta karaktär som, när det gäller intrång, präglar internet och särskilt plattformar som YouTube. Även om YouTube erbjuder verktyg som kan användas för att göra intrång i upphovsrätten, underlättar dessa verktyg, i synnerhet dess sökmotor, samtidigt upptäckten av dessa intrång.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="57"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0245"><NO.P>245.</NO.P><TXT>Direktiven 2000/31 och 2001/29 återspeglar i detta sammanhang en avvägning mellan dessa olika rättigheter och intressen, vilket var lagstiftarens önskan vid antagandet av dessa. Genom direktiv 2000/31 avsåg lagstiftaren att främja utvecklingen av tjänstelevererande mellanhänder, i syfte att mer allmänt stimulera tillväxten av elektronisk handel och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0534" REF.END="QE0534"/>informationssamhällets tjänster<QUOT.END REF.START="QS0534" CODE="201D" ID="QE0534"/> inom den inre marknaden. Det rörde sig således inte om att ålägga dessa operatörer en skyldighet som skulle kunna äventyra lönsamheten på deras verksamhet. Rättsinnehavarnas intressen skulle skyddas och balanseras mot yttrandefriheten för användarna av dessa tjänster huvudsakligen inom ramen för förfaranden för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0535" REF.END="QE0535"/>anmälan och avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0535" CODE="201D" ID="QE0535"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0230"><P>Se skälen 40, 41, 45–49 i direktiv 2000/31 och Europaparlamentet och rådets förslag till direktiv om vissa rättsliga aspekter på den elektroniska handeln på den inre marknaden, sidorna 4, 12 och 16.</P></NOTE> Unionslagstiftaren har vidhållit denna balans i direktiv 2001/29 genom att ange att det är tjänstelevererande mellanhänder som har de största möjligheterna att sätta stopp för sådana intrång i upphovsrätten som begås av användarna av deras tjänster och att rättsinnehavarnas intressen skyddas tillräckligt genom möjligheten att uppnå ett föreläggande gentemot dessa tjänstelevererande mellanhänder.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0231"><P>Se skälen 16 och 59 samt artikel 8.3 i direktiv 2001/29.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0246"><NO.P>246.</NO.P><TXT>Omständigheterna har utan tvivel förändrats sedan antagandet av dessa direktiv. De tjänstelevererande mellanhänderna har inte längre samma ansikte, och denna balans är kanske inte längre berättigad. Även om domstolen, vid utnyttjandet av dess i de unionsrättsliga texterna föreskriva tolkningsutrymme, i viss mån kan beakta sådana förändringar av omständigheterna, ankommer det under alla omständigheter i synnerhet på unionslagstiftaren att bedöma dessa och, i förekommande fall, genom att ersätta den balans som tidigare införts med en ny sådan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0247"><NO.P>247.</NO.P><TXT>Det ska emellertid erinras om att unionslagstiftaren just har omprövat denna balans mellan rättigheter och intressen på området upphovsrätt för framtiden. Under förevarande förfarande har nämligen direktiv 2019/790 trätt i kraft.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0232"><P>Se artikel 31 i direktiv 2019/790.</P></NOTE> Artikel 17.1 i detta direktiv anger nu en skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva att en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0536" REF.END="QE0536"/>onlineleverantör av delningstjänster för innehåll<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0233"><P>I artikel 2.6 i direktiv 2019/790 föreskrivs att en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0537" REF.END="QE0537"/>onlineleverantör av delningstjänster för innehåll<QUOT.END REF.START="QS0537" CODE="201D" ID="QE0537"/> i detta direktivs mening avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0538" REF.END="QE0538"/>en leverantör av en av informationssamhällets tjänster som har som huvudsyfte eller ett av sina huvudsyften att lagra och ge allmänheten tillgång till en stor mängd upphovsrättsskyddade verk eller andra skyddade alster som laddats upp av dess användare, som leverantören ordnar och marknadsför i vinstsyfte<QUOT.END REF.START="QS0538" CODE="201D" ID="QE0538"/>. Se även skälen 62 och 63 i detta direktiv.</P></NOTE> vid tillämpningen av detta direktiv vidtar en åtgärd som innebär en överföring till eller ett tillgängliggörande för allmänheten när den ger allmänheten tillgång till upphovsrättsskyddade verk eller andra skyddade alster som har laddats upp av användarna<QUOT.END REF.START="QS0536" CODE="201D" ID="QE0536"/>. Följaktligen ska, vilket preciseras i artikel 17.2, en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0539" REF.END="QE0539"/>onlineleverantör<QUOT.END REF.START="QS0539" CODE="201D" ID="QE0539"/> själv erhålla ett tillstånd av rättsinnehavarna, inbegripet genom ett licensavtal, avseende de verk som dess användare laddar upp. Vidare preciseras i artikel 17.3 att när en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0540" REF.END="QE0540"/>onlineleverantör<QUOT.END REF.START="QS0540" CODE="201D" ID="QE0540"/> vidtar en åtgärd som innebär en överföring till eller ett tillgängliggörande för allmänheten, enligt de villkor som fastställs i detta direktiv, ska det undantag från ansvar som fastställs i artikel 14.1 i direktiv 2000/31/EG inte gälla för de omständigheter som omfattas av denna artikel.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0248"><NO.P>248.</NO.P><TXT>I artikel 17.4 i direktiv 2019/790 föreskrivs dessutom att när det inte finns något tillstånd ska <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0541" REF.END="QE0541"/>onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll<QUOT.END REF.START="QS0541" CODE="201D" ID="QE0541"/> (direkt) ansvara för otillåten överföring av upphovsrättsskyddade verk som mellanhanden för dess plattform genomför. I denna bestämmelse föreskrivs emellertid att dessa <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0542" REF.END="QE0542"/>tjänsteleverantörer<QUOT.END REF.START="QS0542" CODE="201D" ID="QE0542"/> inte är ansvariga om de kan visa att de a) har gjort vad de har kunnat för att erhålla ett tillstånd, och b) <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0543" REF.END="QE0543"/>i enlighet med höga branschstandarder för god yrkessed har gjort vad de har kunnat<QUOT.END REF.START="QS0543" CODE="201D" ID="QE0543"/> för att säkerställa att specifika verk och andra alster för vilka rättsinnehavarna har försett tjänsteleverantörerna med relevant och nödvändig information inte är tillgängliga, och under alla omständigheter c) <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0544" REF.END="QE0544"/>efter att ha mottagit en tillräckligt välgrundad underrättelse från rättsinnehavarna har agerat snabbt för att omöjliggöra åtkomst till de underrättade verken och alstren eller avlägsna dem från sina webbplatser, och har gjort vad de har kunnat för att<?PAGE NO="58"?> motverka framtida uppladdningar i enlighet med led b<QUOT.END REF.START="QS0544" CODE="201D" ID="QE0544"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0234"><P>Medan artikel 14.1 b i direktiv 2000/31 föreskriver en skyldighet avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0545" REF.END="QE0545"/>take down<QUOT.END REF.START="QS0545" CODE="201D" ID="QE0545"/>, anges, enligt min mening, i artikel 17.4 c i direktiv 2019/790 nu, allmänt och på förhand, en skyldighet avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0546" REF.END="QE0546"/>stay down<QUOT.END REF.START="QS0546" CODE="201D" ID="QE0546"/>.</P></NOTE> Artikel 17.5 och 17.6 föreskriver att intensiteten av de skyldigheter att erbjuda möjligheter som således åligger <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0547" REF.END="QE0547"/>tjänsteleverantörerna<QUOT.END REF.START="QS0547" CODE="201D" ID="QE0547"/> varierar beroende på olika parametrar, däribland <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0548" REF.END="QE0548"/>typen av tjänst, publiken och tjänstens omfattning<QUOT.END REF.START="QS0548" CODE="201D" ID="QE0548"/>, och att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0549" REF.END="QE0549"/>nya<QUOT.END REF.START="QS0549" CODE="201D" ID="QE0549"/> tjänsteleverantörer dessutom har mindre omfattade skyldigheter.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0235"><P>Av artikel 17.6 i direktiv 2019/790 följer närmare bestämt, i fråga om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0550" REF.END="QE0550"/>onlineleverantörer<QUOT.END REF.START="QS0550" CODE="201D" ID="QE0550"/> vars tjänster har varit tillgängliga i mindre än tre år och vars årsomsättning är lägre än 10 miljoner euro, att dessa endast ska visa att de har gjort vad de har kunnat för att erhålla ett tillstånd från rättsinnehavarna och att de endast har en skyldighet avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0551" REF.END="QE0551"/>take down<QUOT.END REF.START="QS0551" CODE="201D" ID="QE0551"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0249"><NO.P>249.</NO.P><TXT>En sista punkt bör undersökas. Frank Peterson och den franska regeringen gjorde, vid förhandlingen, gällande att unionslagstiftaren, liksom anges i skäl 64 i direktiv 2019/790,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0236"><P>Detta skäl har följande lydelse: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0552" REF.END="QE0552"/>Det är lämpligt att i detta direktiv klargöra att onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll utför en överföring till allmänheten eller ger allmänheten tillgång till upphovsrättsskyddade verk eller andra skyddade alster som användarna laddar upp…<QUOT.END REF.START="QS0552" CODE="201D" ID="QE0552"/></P></NOTE> genom antagandet av denna artikel 17 endast avsåg att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0553" REF.END="QE0553"/>klargöra<QUOT.END REF.START="QS0553" CODE="201D" ID="QE0553"/> hur begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0554" REF.END="QE0554"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0554" CODE="201D" ID="QE0554"/>, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 alltid borde ha tolkats och tillämpats med avseende på operatörer av plattformar för härbärgering av delning av videoinspelningar såsom YouTube. Jag drar av deras argument slutsatsen att denna artikel 17 även begränsar sig till att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0555" REF.END="QE0555"/>klargöra<QUOT.END REF.START="QS0555" CODE="201D" ID="QE0555"/> det faktum att artikel 14.1 i direktiv 2000/31 aldrig varit tillämplig på dessa operatörer. Artikel 17 i direktiv 2019/790 utgör således ett slags <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0556" REF.END="QE0556"/>tolkningslag<QUOT.END REF.START="QS0556" CODE="201D" ID="QE0556"/> som endast preciserar den innebörd som direktiven 2000/31 och 2001/29 alltid borde ha haft. De lösningar som följer av denna nya artikel 17 ska således, redan före utgången av fristen för införlivandet av direktiv 2019/790, vilken fastställts till den <DATE ISO="20210607">7 juni 2021</DATE>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0237"><P>Se artikel 29 i direktiv 2019/790.</P></NOTE> tillämpas retroaktivt, inbegripet på de nationella målen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0250"><NO.P>250.</NO.P><TXT>Jag kan inte godta ett sådant argument. Det skulle, enligt min uppfattning, uppenbart strida mot rättssäkerhetsprincipen att göra en sådan retroaktiv tolkning av en enkel användning av ett tvetydigt begrepp i ett skäl som inte är rättsligt bindande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0238"><P>Se bland annat dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150611">11 juni 2015</DATE>, <NAME.CASE>Zh. och O.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑554/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:377">EU:C:2015:377</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis). Även om ett sådant skäl kan precisera innehållet i det regelverk i vilket det ingår, rör det sig i förevarande mål inte om att förtydliga betydelsen av bestämmelserna i direktiv 2019/790, utan i direktiven 2000/31 och 2001/29.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0251"><NO.P>251.</NO.P><TXT>Det ska för övrigt påpekas att, bortsett från skäl 64 i detta direktiv, anges det inte i någon bestämmelse i direktiv 2019/790 att unionslagstiftaren avsåg att ge artikel 3.1 i direktiv 2001/29 och artikel 14 i direktiv 2000/31 en retroaktiv tolkning. Detta gäller även om unionslagstiftaren, i övrigt, såg till att precisera detta direktivs tillämpning i tiden i förhållande till skyddade verk och alster<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0239"><P>Se artikel 26 i direktiv 2019/790, i vilken anges att detta direktiv ska tillämpas på alla verk och andra alster som skyddas av nationell lagstiftning om upphovsrätt som är i kraft den <DATE ISO="20210607">7 juni 2021</DATE> eller senare och utan att det påverkar åtgärder som har vidtagits och rättigheter som har förvärvats före detta datum.</P></NOTE> och att föreskriva en övergångsbestämmelse för tillämpningen av en annan bestämmelse i detta direktiv.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0240"><P>Se artikel 27 i direktiv 2019/790, i vilken preciseras att avtal om licensiering eller överlåtelse av upphovsmäns och utövande konstnärers rättigheter ska omfattas av det transparenskrav som fastställs i artikel 19 från och med den <DATE ISO="20220607">7 juni 2022</DATE>.</P></NOTE> I övrigt anges i själva artikeln 17.1 och 17.3 i direktiv 2019/790 att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0557" REF.END="QE0557"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0557" CODE="201D" ID="QE0557"/> i denna artikel endast gäller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0558" REF.END="QE0558"/>vid tillämpningen av detta direktiv<QUOT.END REF.START="QS0558" CODE="201D" ID="QE0558"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0559" REF.END="QE0559"/> enligt de villkor som fastställs i detta direktiv<QUOT.END REF.START="QS0559" CODE="201D" ID="QE0559"/>. Det direkta ansvar som en sådan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0560" REF.END="QE0560"/>onlineleverantör<QUOT.END REF.START="QS0560" CODE="201D" ID="QE0560"/> som avses i dessa bestämmelser har för överföringar som användarna av deras plattformar gör är inte enbart en konsekvens av det sätt på vilket artikel 3 i direktiv 2001/29 alltid borde ha förståtts, utan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0561" REF.END="QE0561"/>följer<QUOT.END REF.START="QS0561" CODE="201D" ID="QE0561"/> av nämnda artikel 17.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0241"><P>Se skäl 65 i direktiv 2019/790.</P></NOTE> Även om det antas att unionslagstiftaren, nästan 20 år efter antagandet av direktivet, kan ge detta en autentisk tolkning, anser jag således att denna fråga inte är aktuell i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="59"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0252"><NO.P>252.</NO.P><TXT>Som kommissionen gjorde gällande vid förhandlingen, har lagstiftaren inte <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0562" REF.END="QE0562"/>klargjort<QUOT.END REF.START="QS0562" CODE="201D" ID="QE0562"/> rättigheten, såsom den alltid borde ha förståtts. Den har skapat nya ansvarsbestämmelser för vissa online-mellanhänder på området för upphovsrätt. Tanken var att ”anpassa och komplettera unionens nuvarande ram på området.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0242"><P>Se skälen 3 och 4 i direktiv 2019/790.</P></NOTE> Som denna institution har understrukit återspeglar artikel 17 i direktiv 2019/790 ett politiskt val från unionslagstiftarens sida till förmån för kreativa industrier.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0243"><P>Genom att föreskriva att operatörer såsom YouTube gör <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0563" REF.END="QE0563"/>överföringar till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0563" CODE="201D" ID="QE0563"/> av verk som användarna av deras plattformar laddar upp, har unionslagstiftaren velat åtgärda det value gap som rättsinnehavarna har gjort gällande (se punkt 47 i detta förslag till avgörande). Se, i det avseendet, skälen 3 och 61 i direktiv 2019/790 samt förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden av den <DATE ISO="20160914">14 september 2016</DATE> (COM(2016) 593 final), sidorna 2–3).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0253"><NO.P>253.</NO.P><TXT>Denna artikel 17 ingår även i en rad av offentliga samråd,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0244"><P>Se bland annat år 2010, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0564" REF.END="QE0564"/>Public Consultation on the Future of Electronic Commerce in the Internal Market and the Implementation of the Directive on Electronic Commerce (2000/31/EC)<QUOT.END REF.START="QS0564" CODE="201D" ID="QE0564"/>, år 2012, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0565" REF.END="QE0565"/>A Clean and Open Internet: Public Consultation on Procedures for Notifying and Acting on Illegal Content Hosted by Online Intermediaries<QUOT.END REF.START="QS0565" CODE="201D" ID="QE0565"/> och, år 2015 <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0566" REF.END="QE0566"/>Public Consultation on the Regulatory Environment for Platforms, Online Intermediaries, Data and Cloud Computing and the Collaborative Economy<QUOT.END REF.START="QS0566" CODE="201D" ID="QE0566"/>. På liknande sätt utfärdade, i Förenta staterna, United States Copyright Office (Förenta staternas upphovsrättsmyndighet) efter ett offentligt samråd som inleddes år 2015, den <DATE ISO="20200521">21 maj 2020</DATE> en rapport i vilken den rekommenderade United States Congress (Förenta staternas kongress) att modernisera bestämmelserna i avsnitt 512 som införts av DMCA (se Förenta staternas upphovsrättsbyrå, Section 512 Study, tillgänglig på följande webbplats: https://www.copyright.gov/policy/section512/).</P></NOTE> meddelanden av kommissionen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0245"><P>Se meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den <DATE ISO="20120111">11 januari 2012</DATE>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0567" REF.END="QE0567"/>Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster<QUOT.END REF.START="QS0567" CODE="201D" ID="QE0567"/> (COM(2011) 942 final), sidorna 13–16, av den <DATE ISO="20150506">6 maj 2015</DATE>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0568" REF.END="QE0568"/>En strategi för en inre digital marknad i Europa<QUOT.END REF.START="QS0568" CODE="201D" ID="QE0568"/> (COM(2015) 192 final), sidorna 4, 8 och 12–14, av den <DATE ISO="20151209">9 december 2015</DATE>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0569" REF.END="QE0569"/>Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten<QUOT.END REF.START="QS0569" CODE="201D" ID="QE0569"/> (COM(2015) 626 final), sidorna 2 och 3 samt 10–12, av den <DATE ISO="20160525">25 maj 2016</DATE>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0570" REF.END="QE0570"/>Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – Möjligheter och utmaningar för Europa<QUOT.END REF.START="QS0570" CODE="201D" ID="QE0570"/> (COM(2016) 288 final), sidorna 8–10.</P></NOTE> och nya sektorspecifika regelverk<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0246"><P>Se direktiv 2018/1808 som inkluderar plattformar för delning av videoinspelningar i regleringen avseende <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0571" REF.END="QE0571"/>audiovisuella medietjänster<QUOT.END REF.START="QS0571" CODE="201D" ID="QE0571"/> och tvingar operatörerna av sådana plattformar att vidta lämpliga åtgärder som är praktiskt genomförbara och proportionella, för att skydda minderåriga från videoinspelningar som kan skada deras utveckling och allmänheten från videoinspelningar som innehåller uppmaning till våld, hat eller terrorism (se artikel 1.1 b och artikel 28a och 28b i direktiv 2010/13 <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0572" REF.END="QE0572"/>om audiovisuella mediatjänster<QUOT.END REF.START="QS0572" CODE="201D" ID="QE0572"/>, som lagts till genom direktiv 2018/1808). Se även rekommendation 2018/334 om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online. Se vidare förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den <DATE ISO="20180912">12 september 2018</DATE> om förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online (COM (2018) 640 final).</P></NOTE> som, i syfte att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0573" REF.END="QE0573"/>anpassa<QUOT.END REF.START="QS0573" CODE="201D" ID="QE0573"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0574" REF.END="QE0574"/>modernisera<QUOT.END REF.START="QS0574" CODE="201D" ID="QE0574"/> unionsrätten i förhållande till de ovannämnda nya omständigheterna, kräver en mer proaktiv inblandning av mellanhänderna för att undvika spridning av olagligt innehåll online.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0247"><P>Se även, för ett liknande resonemang, Europarådet, rekommendation CM/Rec(2018)2 från ministerkommittén till medlemsstaterna om internet-mellanhänders roller och ansvar (antagen av ministerkommittén den <DATE ISO="20180307">7 mars 2018</DATE>, vid möte nr 1309 mellan ministrarnas ställföreträdare), samt Europarådet, den <DATE ISO="20150616">16 juni 2015</DATE>, Delfi AS/Estland, CE:ECHR:2015:0616JUD006456909.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0254"><NO.P>254.</NO.P><TXT>Det ska vidare erinras om de konsekvenser som skulle följa av den retroaktiva tillämpning som Frank Peterson och den franska regeringen har föreslagit. I och med det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0575" REF.END="QE0575"/>klargörande<QUOT.END REF.START="QS0575" CODE="201D" ID="QE0575"/> som unionslagstiftaren gett i artikel 17.1 och 17.3 i direktiv 2019/790, är plattformsoperatörerna i allmänhet ansvariga för all överföring till allmänheten som deras användare genomför och kan inte dra fördel av undantaget i artikel 14.1 i direktiv 2000/31. Däremot är artikel 17.4 och följande punkter, som, såsom jag redan har angett, bland annat föreskriver undantagsbestämmelser för dessa operatörer, inte retroaktivt tillämpliga för deras del. Unionslagstiftaren har, genom att införa sistnämnda punkter, enligt min mening, velat säkerställa en avvägning mellan de olika rättigheter och intressen som står på spel.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0248"><P>Bestämmelserna i artikel 17.4 och följande punkter i direktiv 2019/790 förefaller ha till syfte att ge vissa garantier till de berörda operatörerna och till användarna av deras plattformar. Det ska emellertid understrykas att detaljerna i de nya ansvarsbestämmelser som föreskrivs i nämnda artikel 17 i direktiv 2019/790 går utöver föremålet för detta förslag till avgörande. Jag avser inte heller att, i detta förslag till avgörande, uttrycka någon åsikt om huruvida dessa nya bestämmelser är förenliga med de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan. Det pågår, i detta hänseende, ett mål om ogiltigförklaring (se ansökan i målet C‑401/19, Polen/Europaparlamentet och rådet, som inkom den <DATE ISO="20190524">24 maj 2019</DATE>) vilket kommer att ge EU-domstolen tillfälle att uttala sig i denna fråga.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0255"><NO.P>255.</NO.P><TXT>En retroaktiv tillämpning av artikel 17.1 i direktiv 2019/790 i mål, såsom de nationella målen, skulle inte bara åsidosätta den av unionslagstiftaren önskade avvägningen vid antagandet av direktiven 2000/31 och 2001/29, utan även åsidosätta den som samma lagstiftare önskat uppnå vid antagandet av direktiv 2019/790. Denna lösning återspeglar i realiteten ingen avvägning, enligt min mening.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="60"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">VI.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0256"><NO.P>256.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) har ställt i målen C‑682/18 och C‑683/18 enligt följande:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den <DATE ISO="20010522">22 maj 2001</DATE> om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att operatören av en plattform för delning av videoinspelningar och operatören av en plattform för härbärgering och delning av filer inte genomför en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0576" REF.END="QE0576"/>överföring till allmänheten<QUOT.END REF.START="QS0576" CODE="201D" ID="QE0576"/>, i den mening som avses i denna bestämmelse, när en användare av deras plattformar laddar upp ett skyddat verk på dessa.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den <DATE ISO="20000608">8 juni 2000</DATE> om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0577" REF.END="QE0577"/>Direktiv om elektronisk handel<QUOT.END REF.START="QS0577" CODE="201D" ID="QE0577"/>) ska tolkas så, att operatören av en plattform för delning av videoinspelningar och operatören av en plattform för härbärgering och delning av filer i princip kan dra fördel av det undantag som föreskrivs i denna bestämmelse för ansvar som kan följa av de filer som de lagrar på begäran av användare av deras plattformar.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Artikel 14.1a i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att de hypotetiska situationer som avses i denna bestämmelse, det vill säga den där en tjänsteleverantör <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0578" REF.END="QE0578"/>hade kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller olaglig information<QUOT.END REF.START="QS0578" CODE="201D" ID="QE0578"/> och den där en sådan tjänsteleverantör var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0579" REF.END="QE0579"/>medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar<QUOT.END REF.START="QS0579" CODE="201D" ID="QE0579"/>, i princip avser konkret olaglig information.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Artikel 8.3 i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att den utgör hinder för att rättsinnehavarna kan begära ett föreläggande gentemot en tjänsteleverantör vars tjänst, som består i att lagra information som lämnas av en användare, används av en tredjeman för att göra intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet, endast när, efter att ett tydligt intrång har påvisats, detta upprepas.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>