Kommissionen anförde följande om detta i sjätte stycket fjärde meningen i punkt III i beslutet: Eftersom dessutom säkerheter stod till förfogande endast i mycket begränsad omfattning under uppbyggnadsskedet eftersträvade Jadekost en delstatlig garanti för den kredit för driftskapital som dess bank, Bayeriscbe Hypotheken- und Wechselbank AG, skulle bevilja.

Som kommissionen har anfört på annan plats har Tyskland i sin skrivelse av den 19 juli 1994 (bilaga B 2 till kommissionens svaromål) anfört: För att säkerställa behovet av medel till driften krävde bankerna att delstaten Niedersachsen skulle påta sig ett borgensansvar för 80 procent av en kredit på 35 miljoner DEM.

Bilaga B 9 till kommissionens svaromål.

Under den muntliga förhandlingen hävdades, med åberopande av kommissionens meddelande 96/C/68/06 av den 6 mars 1996 om försumbart stöd, (EGT C 68, s. 9) att stödet, när det fanns avsevärda säkerheter inte kunde uppgå till 100 procent av det belopp för vilket en borgen ställts.

Domen i målet Boussac (ovan fotnot 3), punkt 39.

Det var fråga om kapitaltillskott, lån med nedsatta räntor och nedsatta socialavgifter.

Kommissionens meddelande 96/C 68/06, som Tyskland har åberopat, är endast en form av riktlinjer som väsentligen är av den arten att de klargör kommissionens politik på skilda områden. (Såvitt avser begreppet riktlinjer, särskilt i fransk rätt, se Prolopios Pavlopoulos La directive en droit administratif, Paris L.G.D.J., 1978 (i serien Bibliothèque de Droit Public, band 128, s. XX och 268), flera ställen, Bolouis, J., Sur une catégorie nouvelle d'actes juridiques: les directives i Receuil d'Etudes en hommage à Charles Eisenmann, París, Cujas förlag, 1977, s. 191, och Delvolé, P., La notion de directive i A.J.D.A., 1974, s. 459). Dessutom anser jag att man ur meddelandet inte kan utläsa att kommissionens konstateranden och bedömningar är uppenbart oriktiga, eftersom risken vid borgen, som jag redan har visat, ansågs vara mycket hög på grund av Jadekosts finansiella läge.

Enligt meddelandet kan subventionsekvivalenten för lånegarantier beräknas dels på samma sätt som subventionsekvivalenten för ett lån med statliga räntesubventioner, med avdrag för erlagda premier; räntesubventionen är då skillnaden mellan referensräntesatsen och den räntesats som erhållits tack vare de statliga lånegarantierna, dels som skillnaden mellan a) utestående garantibelopp multiplicerat med riskkoefficienten (sannolikheten för icke återbetalning), och b) varje utbetald premie, det vill säga: (garantibelopp x risk=) — premie.

I förevarande fall motsvarade det beviljade stödet 80 procent av den ladekost beviljade krediten på 35 miljoner DEM. Efter avdrag av förvaltnings- och borgensavgifter är nettosubventionsekvivalenten 98,7 procent av 25,6 miljoner DEM. Med tillämpning av nettosubventionsekvivalenten 98,7 procent ger detta ett belopp om 25267200 DEM. Av detta belöper 10688025 DEM (motsvarande 42,3 procent) på fiskprodukterna.

Kommissionen har åberopat en skrivelse av den 22 juli 1994 från Tyskland {bilaga B 2 till svaromålet}.

I denna ansökan, bilaga B 19 till kommissionens svaromål, angavs kreditens ändamål vara driftsmedelskredit.

Delstatsregeringens beslut är ordagrant återgivet i slutet av sjätte stycket i avsnitt III i kommissionens beslut.

Enligt kreditutskottets beslut, bilaga B 2 till kommissionens svaromål, angavs ändamålet som driftsmedelskredit även i förklaringen av den 2 maj 1994 om godkännande av borgensåtagandet.

Tyskland har gjort invändningar mot kommissionens påstående att Jadekost utan borgen över huvud taget inte skulle ha fått någon kredit. Kommissionen har enligt Tyskland pä ett oklart och motsägelsefullt sätt använt tvä infallsvinklar. Kommissionen har först uppskattat den fördel som kom företaget till del i fråga om prissättningen, och därefter undersökt om och i vilken omfattning företaget skulle ha kunnat utverka en annan finansiering pä grund av de säkerheter som fanns.

Tyskland har gjort åtskillnad mellan å ena sidan principfrågan vilken betydelse säkerheterna har för bedömningen av stödets storlek och å andra sidan svårigheterna att bedöma de säkerheter som förelåg i detta mål. Ytterst är nämligen nyttan av en borgen mindre för gäldenären än för den som tar emot ett tillskott.

Dom av den 8 juni 1995 i mål T-459/93 (REG 1995, s. II-1675).

Tyskland har vidare anfört följande: c) Kommissionens påstående att den borgen som ställts av delstaten Niedersachsen har medfört en 100-procentig kostnadsminskning är oriktigt, d) Kommissionen har felaktigt utgått från att delstaten Niedersachsens borgensåtagande har snedvridit konkurrensen, eftersom Jadekost har kunnat utbjuda sina produkter till konstlat lägre priser än marknadspriserna. Jadekosts inträde på marknaden för djupfrysta fiskvaror har emellertid, med hänsyn till företagets ringa produktionsmängd, inte påverkat den konstanta prissänkningstrenden. En snedvridning av konkurrensen skulle för övrigt bli försumbar på grund av Jadekosts ringa andel av produktionen på den europeiska marknaden. Tysklands andel i medlemsstaternas samlade produktion utgör mindre än 24 procent, och Jadekosts andel på hela den europeiska marknaden är endast 1,5 procent.

Rådets förordning (EEG) nr 3759/92 av den 17 december 1992 om den gemensamma marknadsorganisationcn för fiskeri- och vattenbruksprodukter (EGT L 388, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 4, s. 118).

Att det finns konkurrens framgår enligt kommissionen också av de hänvisningar tili flera konkurrenter och branschorganisationer i medlemsstaterna som gjorts i det omtvistade beslutet.

Dom i mål 173/73 (ovan fotnot 46).

Avsnitt IV tionde och elfte styckena i den franska versionen av det omtvistade beslutet och avsnitt IV tolfte, trettonde och fjortonde styckena i den tyska versionen av det omtvistade beslutet, som är den enda giltiga versionen.

Mål C-27S/95 P (REG 1997, s. I-2507), punkt 18.

Se bland annat domstolens dom av den 6 november 1990 i mål C-86/89, Italien mot kommissionen (REG 1990, s. 3891), punkt 18, och domen i målet Boussac (ovan fotnot 3), punkt 49.

Domstolen konstaterade i domen i målet Boussac (punkt 54) att målet för den franska regeringens finansieringsåtgärder till förmån för företaget Boussac var att på konstgjord väg förlänga verksamheten i företaget vid en tidpunkt då detta höll på att gå i konkurs och att man inte kunde räkna med att företaget inom den närmaste framtiden skulle kunna fungera livskraftigt utan nytt stöd. Åtgärderna i fråga hade inte heller varit avsedda att modernisera företaget för att återupprätta dess förlorade konkurrensförmåga. Av detta drog domstolen slutsatsen att ifrågavarande stöd inte föll under undantagen i artikel 92.3 i fördraget (punkt 57).

Stöd enligt artikel 92.2 c är dessutom förenliga med den gemensamma marknaden i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning. Efter återföreningen av de två delarna av Tyskland har sistnämnda föreskrift dock endast historisk betydelse.

Dom i mål C-278/95 P (ovan fotnot 72), punkt 18.

Av den rättspraxis som har redovisats vid behandlingen av förutsättningarna för en snedvridning av konkurrensen och påverkan pa handeln inom gemenskapen framgår att ett stöd présumeras vara ägnat att snedvrida konkurrensen och negativt påverka handeln (se i detta hänseende Biancarelli, J., Le contrôle da la Cour de Justice des Communautés européennes en matière d'aides publiques, L'actualité juridique — Droit administratif, 1993, (s. 412—436), s. 412 och särskilt s. 422, och Blumann, C, Régime des aides d'Etat: jurisprudence recente de la Cour de Justice 1989—1992, Revue du Marche Commun et de l'Union Européenne, nr 361, 1992, s. 721—739), s. 726. Detta utesluter dock inte att fastställandet av att dessa två villkor är uppfyllda måste motiveras enligt artikel 190 i fördraget. Sålunda har domstolen i punkt 38 i den ovannämnda domen i målet Intermills (fotnot 43) ogiltigförklarat ett beslut av kommissionen därför att det i övervägandena till detta endast [görs] påpekanden om de invändningar som gjorts av regeringarna i tre medlemsstater, två branschorganisationer och ett företag i den berörda sektorn. Härutöver ges i det omtvistade oeslutet inga konkreta upplysningar om arten av konkurrensbegränsning. I domen i målet Leeuwarder Papierwarenfabriek (ovan fotnot 80) ogiltigförklarade domstolen ett beslut av kommissionen som inte innehöll någon motivering beträffande fastställ el sen av att stödet i fråga påverkade handeln mellan medlemsstaterna ocli sncdvred eller hotade att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion. Således anförefe domstolen att [elfter att i ingressen ha erinrat om den oro som uttryckts av regeringarna i tvä medlemsstater liksom av två branschorganisationer inom den ifrågavarande sektorn anåaende den snedvridning av konkurrensen som följde av en nederländska regeringens ingripande... upprepade nämligen kommissionen i ingressen endast ordalydelsen i artikel 92.1 i fördraget... utan att lämna nagra faktiska uppgifter (domen i malet Leeuwarder Pa pier ware n fabriek, punkt 23). I samma dom har domstolen godtagit att det visserligen kan framgå av de omständigheter under vilka stödet har lämnats att detta kan snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Domstolen tillade emellertid att kommissionen [måste] åtminstone nämna dessa omständigheter i motiveringen till sitt beslut. I förevarande fall har kommissionen underlåtit att göra detta. Det omtvistade beslutet innehåller inte den minsta upplysning om situationen på den relevanta marknaden, om den andel som LPF [(mottagaren av stödet)] har på denna marknad, om handeln med de ifrågavarande varorna mellan medlemsstaterna och om företagets export (punkt 24).

Dom i mal 296/82 och 318/82 (ovan fotnot 80), punkt 19 ff., och i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95 (ovan fotnot 51), punkt 52, (REG 1996, s. 5151).

Se även dom av den 8 mars 19S8 i målen 62/87 och 72/87, Exécutif régional wallon mot kommissionen (RUG 1988, s. 1573), punkt 18.

Domen i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95 (ovan fotnot 51), punkt 53.

De förenade målen C-356/90 och C-180/91 (REG 1993, s. I-2323).

Kommissionens beslut 90/627/EEG av den 4 juli 1990 om belgiska statskrediter till två rederier för inköp av en tanker för 34000 kubikmeter flytande gas och två fartyg med kylrum (EGT L 338, s. 21) och 91/375/EEG av den 13 mars 1991 om bidrag som belgiska myndigheter hade beviljat redare för att bygga nya fartyg (EGT L 203, s. 105).

Rådets direktiv av den 26 januari 1987 om stöd till varvsindustrin (EGT L 69, s. 55).

Dessförinnan hade domstolen fastslagit följande: Rådet har, i överensstämmelse med grunderna för artikel 92.3 och med utgångspunkt i fastställelsen av att stöd till varvsindustrin är oförenligt med den gemensamma marknaden, med hänsyn till en rad ekonomiska och sociala krav använt sig av den i fördraget erkända möjligheten att likväl anse dessa stöd förenliga med den gemensamma marknaden, under förutsättning att de uppfyller undantagsvillkoren i direktivet, det vill säga direktiv 87/167 (punkt 30).

I samma dom (punkt 31) anförde domstolen vidare att denna maximigräns enligt rådets uppfattning är den punkt där det råder jämvikt mellan de — sinsemellan motstridiga — kraven på iakttagande av bestämmelserna om den gemensamma marknaden och bibehållande av den verksamhet för de europeiska varven som är en förutsättning för att en effektiv och konkurrenskraftig europeisk varvsindustri skall kunna fortleva.

Enligt den rättspraxis, som beslut avseende de särskilda villkoren för avslut av räkenskaper bar gett upphov till, är det, när en medlemsstat bar deltagit pä alla stadier av det administrativa förfarande som avslutats med ett mot den staten riktat beslut, just pá grund av arten och omfattningen av deltagandet, tillräckligt med en mycket kortfattad motivering. Se bland annat dom av den 14 januari 1981 i mâl 819/79, Tyskland mot kommissionen (REG 1981 s. 21), punkterna 20 och 21, som gällde ett beslut om avslut av Förbundsrepubliken Tysklands räkenskaper avseende utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ). Se också domen i de förenade malen C-329/93, C-62/95 och C-63/95 (ovan fotnot 51), punkt 31.

Avsaknad av uppgifter i dessa hänseenden föranledde dock domstolen att i domen i de förenade målen C-329/93, C-62/95 och C-63/95 (ovan fotnot 51), punkterna S3 och 54, konstatera att motiveringen till kommissionens beslut var bristfällig.