(1)

Genom kommissionens beslut 2010/221/EU av den 15 april 2010 om godkännande av nationella åtgärder för att begränsa följderna av vissa sjukdomar hos vattenbruksdjur och vildlevande vattendjur i enlighet med artikel 43 i rådets direktiv 2006/88/EG (2) tillåts vissa medlemsstater att tillämpa restriktioner på sändningar av dessa djur för att förhindra att vissa sjukdomar förs in på deras territorium, under förutsättning att medlemsstaterna antingen har visat att deras territorium, eller vissa avgränsade områden, är fria från dessa sjukdomar eller har inrättat ett utrotnings- eller övervakningsprogram för att uppnå denna frihet.

(2)

Finlands och Sveriges inland förtecknas i bilaga II till beslut 2010/221/EU som territorier med ett godkänt utrotningsprogram för renibakterios (BKD).

(3)

Sveriges kustområden har enligt förteckningen i bilaga II till beslut 2010/221/EU ett godkänt utrotningsprogram för infektiös pankreasnekros (IPN).

(4)

Med anledning av detta godkänns i beslut 2010/221/EU vissa nationella åtgärder som Finland och Sverige antagit för sändningar av mottagliga arter av vattenbruksdjur till dessa områden. För att möjliggöra en omprövning av de nationella åtgärdernas ändamålsenlighet är tillståndet att tillämpa dessa åtgärder dock begränsat till och med den 31 december 2011.

(5)

Finland har rapporterat till kommissionen om hur det nationella programmet för utrotning av BKD fungerar och uppgivit att utrotningen av BKD ännu inte har varit framgångsrik. Framsteg har visserligen gjorts i många områden men vissa områden är fortfarande smittade med BKD. Finland har därför begärt att den geografiska avgränsningen av programmet begränsas till två sammanhängande zoner som omfattar 19 avrinningsområden. I dessa två zoner omfattas endast fyra jordbruksföretag av restriktioner avseende BKD och i alla dessa pågår för närvarande destruktion av smittad fisk samt rengöring och desinfektion av anläggningarna.

(6)

Sverige har lagt fram en rapport för kommissionen om hur de nationella utrotningsprogrammen för BKD och IPN fungerar. Antalet rapporterade fall har minskat avsevärt och båda sjukdomarna har nästan utrotats i de områden som omfattas av programmen. Sveriges inland är redan fritt från IPN och det nationella utrotningsprogrammet i kustvattnen fungerar därför också som en buffert för att skydda de områden som redan förklarats sjukdomsfria.

(7)

På grundval av de uppgifter som lämnats av Finland och Sverige är det lämpligt att fortsätta dessa nationella åtgärder. Med hänsyn till att sjukdomarna ännu inte har utrotats trots att de nationella utrotningsprogrammen tillämpats i flera år bör de nationella åtgärdernas ändamålsenlighet och nödvändighet omprövas i sinom tid. Tillståndet att tillämpa dessa nationella åtgärder bör därför vara begränsat till två år till och med den 31 december 2013.

(8)

I bilaga III till beslut 2010/221/EU förtecknas för närvarande nio delområden i Irland som har ett godkänt övervakningsprogram för herpesvirus OsHV-1 μνar.

(9)

Irland har informerat kommissionen om att herpesvirus OsHV-1 μνar har påvisats i två av dessa delområden, nämligen i Gweendore Bay inom delområde 1 och i Ballinakill Bay inom delområde 4. Den geografiska avgränsningen av dessa två delområden i bilaga III till beslut 2010/221/EU bör följaktligen ändras.

(10)

Beslut 2010/221/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

I artikel 3.2 ska datumet ”31 december 2011” ersättas med ”31 december 2013”.

2.

Bilagorna II och III ska ersättas med texten i bilagan till det här beslutet.