<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-689/17</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62017CC0689</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:62">EU:C:2019:62</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>14</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>14</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Saugmandsgaard Øe – Mål C‑689/17</HT></P><P><HT TYPE="SC">Conti 11. Container Schiffahrt</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Henrik Saugmandsgaard Øe</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20190124">24 januari 2019</DATE><NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: franska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑689/17</HT></P><P>Conti 11. Container Schiffahrts-GmbH &amp; Co. KG MS <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>MSC Flaminia<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></P><P>mot</P><P>Land Niedersachsen</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Landgericht München I (Regiondomstolen i München I, Tyskland))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Miljö</KEYWORD><KEYWORD>Baselkonventionen</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EG) nr 1013/2006</KEYWORD><KEYWORD>Transport av avfall</KEYWORD><KEYWORD>Restprodukter från ett haveri på det fria havet</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 1.3 b</KEYWORD><KEYWORD>Undantag från tillämpningsområdet</KEYWORD><KEYWORD>Avfall som uppkommit ombord på fartyg</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Även om domstolen ännu inte haft tillfälle att tolka artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den <DATE ISO="20060614">14 juni 2006</DATE> om transport av avfall,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="190" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2006">EUT L 190, 2006, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> ger förevarande mål och målet ReFood (C‑634/17)<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Se mitt förslag till avgörande från samma dag.</P></NOTE> domstolen möjlighet att göra viktiga förtydliganden om tillämpningsområdet för denna förordning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>I förevarande mål har Landgericht München I (Regiondomstolen i München I, Tyskland), med anledning av ett haveri på det fria havet,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>I den mening som avses i artikel 86 i Förenta nationernas havsrättskonvention, som undertecknades i Montego Bay den <DATE ISO="19821210">10 december 1982</DATE>, trädde i kraft den <DATE ISO="19941116">16 november 1994</DATE> och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut (98/392/EG) av den <DATE ISO="19980323">23 mars 1998</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="179" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1998">EGT L 179, 1998, s. 1</REF.DOC.OJ>) (nedan kallad Montego Bay-konventionen). Enligt denna artikel avses med det fria havet alla delar av havet som inte hör till en stats ekonomiska zon, territorialhav eller inre vatten eller en arkipelagstats arkipelagvatten.</P></NOTE> bett EU-domstolen att fastställa huruvida restprodukter från detta haveri, bestående av metallskrot och släckningsvatten blandat med slam och lastrester ombord på ett fartyg, omfattas av artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006, enligt vilken förordningen inte omfattar <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>avfall som uppkommit ombord på fordon, tåg, flygplan och fartyg till dess att sådant avfall lastas av för att återvinnas eller bortskaffas<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Frågan om hur artikel 1 i förordning nr 1013/2006 ska tolkas är dessutom en känslig fråga. I dagsläget råder det nämligen ingen tvekan om att hantering och transport av avfall är mycket känsliga frågor, särskilt när det gäller miljöutmaningarna på avfallsområdet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Svårigheterna med denna begäran om förhandsavgörande förvärras av den omständigheten att skadan har uppstått på det fria havet, vars bevarande är av avgörande betydelse för miljöskyddet och framför allt för skyddet och bevarandet av den marina floran och faunan.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I förevarande förslag till avgörande kommer jag att, mot bakgrund av ordalydelsen i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 och förordningens systematik och ändamål, redogöra för varför jag anser att de restprodukter som är i fråga i det nationella målet är <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>avfall som uppkommit ombord på … fartyg<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/> i den mening som avses i den bestämmelsen, och följaktligen inte omfattas av denna förordning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Eftersom EU-domstolen under förhandlingen uppmanades att ta ställning till huruvida artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 är tillämplig om fartyget och avfallet har nått en hamn i en av Europeiska unionens medlemsstater, kommer jag i andra hand att föreslå att EU-domstolen inte ska besvara en fråga som inte har ställts av den hänskjutande domstolen, eller besvara frågan nekande på grund av denna bestämmelses mycket tydliga ordalydelse.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Internationell rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I artikel 1 i konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall, som undertecknades i Basel den <DATE ISO="19890322">22 mars 1989</DATE> och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut (93/98/EEG) av den <DATE ISO="19930201">1 februari 1993</DATE>,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="039" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1993">EGT L 39, 1993, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 202, nedan kallad Baselkonventionen.</P></NOTE> definieras konventionens omfattning. I artikel 1.1 och 1.4 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="001.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Följande avfall som är föremål för gränsöverskridande transport skall i denna konvention anses vara <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>farligt avfall<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="2019" ID="QE0005"/>:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Avfall som tillhör någon kategori som finns upptagen i bilaga 1, såvida det inte saknar samtliga egenskaper i bilaga 3.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Avfall på vilket punkt a) inte är tillämplig men som enligt den exporterande, importerande eller transiterande partens egen lagstiftning definieras som eller anses vara <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>farligt avfall<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="2019" ID="QE0006"/>.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Avfall härrörande från normal drift av fartyg, vars utsläpp täcks av ett annat internationellt instrument, omfattas inte av denna konvention.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Artikel 2.3 i konventionen har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>I denna konvention avses med</P><P>…</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">gränsöverskridande transport</HT>: varje transport av farligt avfall eller annat avfall från ett område som står under en stats nationella jurisdiktion till eller genom ett område under en annan stats nationella jurisdiktion eller till eller genom ett område som inte står under någon stats nationella jurisdiktion, förutsatt att minst två stater är engagerade i transporten.<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>I artikel 4.1 och 4.2 d i Baselkonventionen föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="004.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Parter som utövar sin rätt att förbjuda införsel av farligt avfall eller annat avfall för slutligt omhändertagande skall informera de andra parterna om sitt beslut i enlighet med artikel 13.</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="3"?><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Parter skall förbjuda eller inte lämna tillstånd till export av farligt avfall och annat avfall till parter som förbjudit införsel av sådant avfall när de underrättats i enlighet med punkt a) ovan.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>Parter skall förbjuda eller inte lämna tillstånd till export av farligt avfall och annat avfall om importerande stat inte lämnar skriftligt medgivande till den speciella importen i fall då importerande stat inte har förbjudit import av sådant avfall.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="004.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA><P>Varje part skall vidta lämpliga åtgärder för att</P><P>…</P><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>d)</NO.P><TXT>tillse att gränsöverskridande transporter av farligt avfall och annat avfall begränsas till de minimum som står i överensstämmelse med en miljövänlig och effektiv hantering av sådant avfall och sköts på ett sätt som skyddar mänsklig hälsa och miljön mot de skadliga verkningar som kan bli en följd av sådana transporter.<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/></TXT></NP></ITEM></LIST></P></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Skälen 1, 3, 7–9, 14 och 31 förordning nr 1013/2006 har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>(1)</NO.P><TXT>Förordningens huvudsakliga och överordnade syfte och innehåll är miljöskydd medan dess följder för den internationella handeln endast är av underordnad betydelse.</TXT></NP></CONSID><P>…</P><CONSID><NP><NO.P>(3)</NO.P><TXT>… Genom att anta förordning (EEG) nr 259/93,[<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Rådets förordning av den <DATE ISO="19930201">1 februari 1993</DATE> om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="030" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1993">EGT L 30, 1993, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE>] införde rådet bestämmelser om att begränsa och kontrollera sådana transporter i syfte att bland annat anpassa gemenskapens gällande system för övervakning och kontroll av avfallstransporter till kraven i Baselkonventionen.</TXT></NP></CONSID><P>…</P><CONSID><NP><NO.P>(7)</NO.P><TXT>Det är viktigt att organisera och reglera övervakningen och kontrollen av avfallstransporter på ett sätt som tar hänsyn till behovet av att bevara, skydda och förbättra miljökvaliteten och människors hälsa och som främjar en enhetligare tillämpning av förordningen över hela gemenskapen.</TXT></NP></CONSID><CONSID><NP><NO.P>(8)</NO.P><TXT>Det är också viktigt att ta hänsyn till kravet i artikel 4.2 d i Baselkonventionen om att transporter av farligt avfall skall begränsas till det minimum som står i överensstämmelse med en miljövänlig och effektiv hantering av sådant avfall.</TXT></NP></CONSID><CONSID><NP><NO.P>(9)</NO.P><TXT>Vidare är det viktigt att ha i åtanke att parterna i Baselkonventionen enligt artikel 4.1 i konventionen har rätt att förbjuda införsel av farligt avfall eller avfall som finns angivet i bilaga II till konventionen.</TXT></NP></CONSID><P>…</P><CONSID><NP><NO.P>(14)</NO.P><TXT>För transporter av avfall avsett för bortskaffningsförfaranden och avfall som inte anges i bilaga III, IIIA eller IIIB avsett för återvinningsförfaranden är det lämpligt att garantera bästa möjliga övervakning och kontroll genom att kräva att sådana transporter på förhand skall godkännas skriftligen. Ett sådant förfarande bör vara förenat med förhandsanmälan, vilket medför att de<?PAGE NO="4"?> behöriga myndigheterna blir vederbörligen informerade så att de kan vidta alla åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och miljön. Dessa myndigheter bör på så sätt även få möjlighet att göra motiverade invändningar mot sådana transporter.</TXT></NP></CONSID><P>…</P><CONSID><NP><NO.P>(31)</NO.P><TXT>Denna förordning bör tillämpas i överensstämmelse med internationell sjörätt.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></TXT></NP></CONSID></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>I artikel 1.1 och 1.3 a och b i förordningen föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="001.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>I denna förordning fastställs de förfaranden och kontrollsystem som skall användas för avfallstransporter, beroende på avfallets ursprung och destination och transportväg, det slags avfall som transporteras samt den typ av behandling som avfallet skall genomgå på destinationsorten.</ALINEA><ALINEA>…</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA><P>Denna förordning omfattar inte</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Ilandförande av avfall, inklusive avloppsvatten och restprodukter, som uppkommit i samband med normal drift av fartyg och havsplattformar, förutsatt att sådant avfall omfattas av kraven i den internationella konventionen till förhindrande av föroreningar från fartyg (1973), ändrad genom 1978 års protokoll till denna (Marpol 73/78)[<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Undertecknad den <DATE ISO="19731102">2 november 1973</DATE> och kompletterad med protokollet av den <DATE ISO="19780217">17 februari 1978</DATE>. Nedan kallad Marpolkonventionen.</P></NOTE>], eller andra bindande internationella instrument;</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>avfall som uppkommit ombord på fordon, tåg, flygplan och fartyg till dess att sådant avfall lastas av för att återvinnas eller bortskaffas.<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>I artikel 2.1 och 2.2 i förordningen definieras begreppen avfall och farligt avfall på följande sätt:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>1)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">avfall</HT>: avfall enligt definitionen i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12/EG.[<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av <DATE ISO="20060405">5 april 2006</DATE> om avfall (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="114" PAGE.FIRST="9" DATE.PUB="2006">EUT L 114, 2006, s. 9</REF.DOC.OJ>). I nämnda artikel definieras avfall som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>varje föremål, ämne eller substans som ingår i de kategorier som anges i bilaga I och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>.</P></NOTE>]</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">farligt avfall</HT>: avfall enligt definitionen i artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG av den <DATE ISO="19911212">12 december 1991</DATE> om farligt avfall.[<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="377" PAGE.FIRST="20" DATE.PUB="1991">EGT L 377, 1991, s. 20</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 199. Förteckningen över farligt avfall finns i kommissionens beslut 2000/532/EG av den <DATE ISO="20000503">3 maj 2000</DATE> om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="226" PAGE.FIRST="3" DATE.PUB="2000">EGT L 226, 2000, s. 3</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE>]<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Enligt artikel 2.33 i förordningen omfattar befordran <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>väg- och järnvägstransport, flygtransport, transport till havs och på inre vattenvägar av avfall<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>I artikel 2.34 i förordning nr 1013/2006 definieras <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>transport<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> som befordran av avfall som är avsett att återvinnas eller bortskaffas och som planeras eller genomförs, bland annat mellan två länder eller från ett geografiskt område som inte omfattas av något lands jurisdiktion, till ett visst land.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Enligt artikel 3.1 i förordning nr 1013/2006 omfattas transporter av avfall för bortförskaffande och avfall för återvinning – det vill säga sådant avfall som förekommer i den gula avfallsförteckningen<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Upprättad i enlighet med de bestämmelser som antagits av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och bestämmelserna i Baselkonventionen. Klassificeringen av avfall i två förteckningar, en grön och en gul, beror på hur farligt avfallet är och hur det transporteras. För klassificeringen och dess konsekvenser, se Sadeleer, N., <HT TYPE="ITALIC">Droit des déchets de l’UE, De l’élimination à l’économie circulaire</HT>, Bruylant, Bryssel, 2016, s. 360, 364 och 378–382.</P></NOTE> – av det förfarande med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande som föreskrivs i denna förordning. Enligt artikel 3.2 i förordning nr 1013/2006, gäller de allmänna informationskrav som fastställs i artikel 18 om mängden transporterat avfall överstiger 20 kg av visst blandat avfall eller visst avfall som är förorenat.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund till det nationella målet och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Fartyget MSC Flaminia är ett containerfartyg som under den aktuella perioden förde tysk flagg och ägdes av Conti 11. Container Schiffahrts-GmbH &amp; Co. kg MS <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>MSC Flaminia<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/>,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Nedan kallat Conti.</P></NOTE> kärande i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Under färd från Charleston (Förenta staterna) till Antwerpen (Belgien) uppstod den <DATE ISO="20120714">14 juli 2012</DATE> en brand med efterföljande explosioner ombord på containerfartyget, som hade en last av <FT TYPE="NUMBER">4808</FT> containrar, varav 151 innehöll så kallat farligt gods.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20120821">21 augusti 2012</DATE> fick Conti tillstånd att bogsera containerfartyget till tyskt farvatten. I en skrivelse av den <DATE ISO="20120825">25 augusti 2012</DATE> från Havariekommando (den tyska haverikommission för haverier till havs) förpliktades Conti att upprätta en handlingsplan för vidare åtgärder samt redogöra för eventuella avtalsparter som anlitades för att genomföra åtgärderna i handlingsplanen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20120908">8 september 2012</DATE> nådde fartyget den väntplats som haverikommissionen hade föreskrivit, en djup redd väster om Helgoland (Tyskland) och den <DATE ISO="20120909">9 september 2012</DATE> bogserades det till Wilhelmshaven (Tyskland). Efter överläggningar med de tyska myndigheterna åtog sig Conti att säkerställa en säker transport av fartyget MSC Flaminia till reparationsvarvet i Mangalia (Rumänien) samt garantera korrekt hantering av ämnena ombord på fartyget.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="20121130">30 november 2012</DATE> meddelade Niedersächsisches Umweltministerium (miljöministeriet i delstaten Niedersachsen, Tyskland) Conti att själva fartyget <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>och släckningsvattnet liksom slam och metallskrot ombord på fartyget ska klassificeras som avfall<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/>, och att ett anmälningsförfarande följaktligen är obligatoriskt. Genom skrivelse av den <DATE ISO="20121203">3 december 2012</DATE> invände Conti mot denna bedömning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="20121204">4 december 2012</DATE> förpliktade Gewerbeaufsichtsamt Oldenburg (den delstatliga yrkesinspektionen i Oldenburg, Tyskland) Conti att genomföra ett anmälningsförfarande avseende det metallskrot och släckningsvatten blandat med slam och lastrester som fanns ombord. Dessutom förbjöds Conti att flytta fartyget från platsen där det befann sig innan anmälningsförfarandet slutförts och Conti presenterat en verifierbar plan för bortförskaffandet av avfallet som avfattats på tyska.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Efter att anmälningsförfarandet för införsel av släckningsvatten till Danmark avslutats började släckningsvattnet pumpas ut den <DATE ISO="20130218">18 februari 2013</DATE>. När det blivit möjligt att avgöra hur mycket av slammet från släckningsvattnet som inte kunde pumpas ut inleddes den <DATE ISO="20130226">26 februari 2013</DATE> ytterligare ett anmälningsförfarande med Rumänien.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20130104">4 januari 2013</DATE> begärde Conti omprövning av beslutet av den <DATE ISO="20121204">4 december 2012</DATE>. För att undvika förseningar accepterade Conti emellertid anmälningsförfarandet under protest och utan att erkänna någon rättslig skyldighet. Genom skrivelse av den <DATE ISO="20130403">3 april 2013</DATE> förklarade yrkesinspektionen i Oldenburg att begäran om omprövning hade förlorat sitt föremål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Den ekonomiska skada som Conti har åberopat vid den hänskjutande domstolen består bland annat av företagets kostnader för anmälningsförfarandet. Conti anser att klassificeringen av det gods som fanns ombord på fartyget som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>avfall<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>, och det påföljande föreläggandet om att ett anmälningsförfarande skulle genomföras, var rättsstridigt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har framhållit att Conti endast har rätt till ersättning för kostnaderna för genomförandet av anmälningsförfarandet om förordning nr 1013/2006 inte var tillämplig på de haverirester som är i fråga i förevarande mål och dessa kostnader enbart uppstod på grund av att yrkesinspektionen Oldenburg krävde att detta förfarande skulle genomföras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i huruvida artikel 1.3 b i nämnda förordning är tillämplig på haverirester, i vilket fall den transport av rester som är aktuell i det nationella målet inte omfattas av tillämpningsområdet för den förordningen. Enligt den hänskjutande domstolen framgår det varken av ordalydelsen i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006, av förarbetena till förordningen, av skälen i förordningen eller av förordningens systematik att avfall/restprodukter från haverier bör omfattas av denna bestämmelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade Landgericht München I (Regiondomstolen i München I) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>Är haverigenererade rester bestående av metallskrot och släckningsvatten blandat med slam och lastrester ombord på ett fartyg <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>avfall som uppkommit ombord på fordon, tåg, flygplan och fartyg<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="2019" ID="QE0019"/> i den mening som avses i artikel 1.3 b i förordning (EG) nr 1013/2006?<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/></P></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Med sin fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 är tillämplig på det aktuella avfallet, det vill säga haverigenererade rester bestående av metallskrot och släckningsvatten blandat med slam och lastrester ombord på ett fartyg.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Härav följer att denna fråga avser det materiella tillämpningsområdet för det undantag som föreskrivs i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006, vad gäller sådant avfall som det som är i fråga i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Jag noterar även att den hänskjutande domstolen i begäran om förhandsavgörande klart och tydligt har angett att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>[frågan] huruvida artikel 1.3 b i förordning [nr] 1013/2006 är tillämplig i tidsmässigt hänseende även om fartyget når en säker hamn och en del av avfallet redan har avlämnats, [inte] hänskjuts … till [EU-domstolen] för tolkning<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>. Det råder därför ingen tvekan om att den hänskjutande domstolen genom förevarande begäran om förhandsavgörande enbart vill att EU-domstolen ska uttala sig om det materiella tillämplighetsområdet (<HT TYPE="ITALIC">ratione materiae</HT>) för artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 i samband med bedömningen av huruvida förordningen kan tillämpas på transporten mellan haveriplatsen och Tyskland.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>I sina inlagor och vid förhandlingen har kommissionen emellertid uppmanat, eller rent av anmodat, EU-domstolen att även pröva huruvida denna bestämmelse omfattar efterföljande avfallstransporter.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Det är visserligen riktigt att det även kan uppstå frågor kring tolkningen av artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006, eftersom de aktuella transporterna delades upp i flera etapper.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Av de handlingar som har inkommit till domstolen framgår således att det avfall som uppstod i samband med haveriet först transporterades från haveriplatsen till Tyskland. Därefter transporterades en del av det släckningsvatten som pumpats ut till Danmark, och det framgår av begäran om förhandsavgörande att denna transport inte utfördes ombord på MSC Flaminia. Den <DATE ISO="20130315">15 mars 2013</DATE> avseglade fartyget slutligen mot Rumänien där det dels skulle repareras, dels det avfall som fanns ombord skulle behandlas.</P></NOTE> Av de skäl som jag kommer att redogöra för mer i detalj i punkterna 75–77 i förevarande förslag till avgörande anser jag emellertid att det inte ankommer på EU-domstolen att besvara en fråga som inte har ställts till den, och som den hänskjutande domstolen uttryckligen har angett inte omfattas av begäran om förhandsavgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Inledningsvis, och i huvudsak, kommer jag därför att besvara den fråga som den nationella domstolen har formulerat och begränsat omfattningen av i begäran om förhandsavgörande. Därefter, men endast subsidiärt, kommer jag att undersöka de problem som avfallstransporterna medförde efter det att MSC Flaminia hade anlöpt hamn i Tyskland. Förutom den fråga som den hänskjutande domstolen har ställt kommer jag att ta ställning till huruvida artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 är tillämplig på de efterföljande avfallstransporter som är i fråga i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Huvudfrågan</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Enligt min mening är det uppenbart hur den begränsade fråga som den hänskjutande domstolen har ställt ska besvaras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Jag påpekar inledningsvis att avfallsklassificeringen av de restprodukter avsedda för bortförskaffande som fanns ombord på MSC Flaminia inte har diskuterats vid EU-domstolen<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Även om det inte är möjligt att slå fast i vilken utsträckning käranden i det nationella målet inför de tyska myndigheterna och domstolarna har gjort gällande att föremålen inte bör klassificeras som avfall, ska det påpekas att denne inför EU-domstolen inskränkte sig till att uttala sig om innebörden och tillämpligheten av artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 i förevarande mål, och i princip godtog klassificeringen av de aktuella restprodukterna som avfall.</P></NOTE> och för övrigt förefaller odiskutabel. Enligt artikel 2.1 i förordning nr 1013/2006 ska nämligen föremål som motsvarar definitionen i artikel 1.1 a i direktiv 2006/12 betraktas som avfall, i den mening som avses i förordningen.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Direktiv 2006/12/EG har upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den <DATE ISO="20081119">19 november 2008</DATE> om avfall och om upphävande av vissa direktiv (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="312" PAGE.FIRST="3" DATE.PUB="2008">EUT L 312, 2008, s. 3</REF.DOC.OJ>). I enlighet med artikel 3.1 i detta direktiv omfattar avfall <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>varje föremål, ämne eller substans som ingår i de kategorier som anges i bilaga I och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>, och utöver att hänvisningen till bilaga I har strukits har definitionen i stort sett inte ändrats i det nya direktivet (se fotnot 8 i förevarande förslag till avgörande).</P></NOTE> Som kommissionen riktigt har påpekat är emellertid restprodukterna i fråga avsedda för återvinning eller bortskaffande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Vad beträffar frågan huruvida artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 är tillämplig anser jag att det för att svara på den hänskjutande domstolens fråga är nödvändigt att erinra om reglerna för tolkning av unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181017">17 oktober 2018</DATE>, <NAME.CASE>Günter Hartmann Tabakvertrieb</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑425/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:830">EU:C:2018:830</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Eftersom artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 dessutom innehåller ett undantag från förordningens bestämmelser, ska denna i princip tolkas restriktivt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Även om Land Niedersachsen (delstaten Niedersachsen, Tyskland) och kommissionen har gjort gällande att ordalydelsen i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 i sig inte är tillräcklig för att besvara den hänskjutande domstolens fråga anser jag tvärtom att ordalydelsen inte kan missförstås.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Jag noterar nämligen att unionslagstiftaren endast har angett att förordning nr 1013/2006 inte omfattar <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>avfall som uppkommit ombord på … fartyg till dess att sådant avfall lastas av för att återvinnas eller bortskaffas<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Jag anser dock att innebörden av de olika uttrycken är otvetydig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Uttrycket avfall ska förstås i enlighet med hur detta begrepp definieras i unionslagstiftningen om avfallshantering. Användningen av detta uttryck i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 omfattar således med nödvändighet alla typer av avfall som är avsett för återvinning eller bortskaffande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Vad gäller den omständigheten att de aktuella restprodukterna i förevarande mål uppstod till följd av ett haveri påpekar jag att det enda krav som unionslagstiftaren har fastställt för att tillämpa undantaget är att avfallet har <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>uppkommit ombord på [ett] fartyg<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/>. I förevarande mål är det ostridigt att haveriet och bränderna inträffade ombord på MSC Flaminia, och att restprodukterna uppstod ombord på detta fartyg.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Eftersom den hänskjutande domstolen verkar osäker på huruvida uttrycket <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>avfall som uppkommit ombord<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> omfattar avfall som uppkommit av en tillfällighet eller utanför den normala driften av ett fartyg, har parterna i det nationella målet och kommissionen diskuterat vilken betydelse den omständigheten att det aktuella avfallet inte uppkom under <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>drift<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/> utan <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>av en tillfällighet<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/>, under ett haveri, ska tillmätas för tolkningen av artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>I detta avseende har framför allt delstaten Niedersachsen gjort gällande att avfallsgenerering under ett haveri är en så ovanlig händelse att detta uttryckligen borde ha nämnts för att det ska vara motiverat att inte tillämpa bestämmelserna i förordning nr 1013/2006.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Jag finner inte detta argument övertygande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>De uttryck som används i den spanska, den danska, den tyska, den engelska, den franska och den svenska språkversionen av artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006, det vill säga orden <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>generados<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0028" ID="QS0028"/>opstået<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/>, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0029" ID="QS0029"/>anfallen<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/>, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0030" ID="QS0030"/>generated<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/>, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0031" ID="QS0031"/>produits<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/> eller <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0032" ID="QS0032"/>uppkommit<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>, stöder inte detta argument. Inget i dessa uttryck innebär att avfallet måste ha uppkommit under fartygets normala drift. Med uttrycket <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0033" ID="QS0033"/>opstået<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> i den danska språkversionen är det tvärtom underförstått att avfallet inte har uppstått på normalt sätt, utan oförutsägbart.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Dessutom har unionslagstiftaren endast angett den plats där avfallet har uppkommit, utan att ange några särskilda krav angående under vilka omständigheter detta avfall ska ha uppkommit. Den normala innebörden av formuleringen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0034" ID="QS0034"/>avfall som uppkommit ombord<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> kan således inte förstås som ett krav på att avfallet måste ha uppkommit till följd av fartygets normala drift.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Detta gäller i än högre grad eftersom det inte kan göras gällande att unionslagstiftaren inte har tagit hänsyn till situationer där avfallet uppkom utanför den normala driften av fartyget, eftersom denna uttryckligen har nämnt en sådan situation i artikel 1.3 a i förordning nr 1013/2006.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Den omständighet som kommissionen har anfört, nämligen att avfallet i förevarande mål inte existerade när resan inleddes, är enligt min mening inte av avgörande betydelse. Uttrycket <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0035" ID="QS0035"/>uppkommit ombord<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> innebär ju just att avfallet har uppkommit under resans gång. Jag påpekar även att begreppet transport, som definieras i artikel 2.34 i förordning nr 1013/2006, inte kräver att avfallet fanns ombord på fartyget före avresan, vilket innebär att även oförutsedda transporter och avfall som har uppkommit av en tillfällighet omfattas.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Eftersom unionslagstiftaren inte skiljer mellan vilket slags avfall det rör sig om eller under vilka omständigheter avfallet uppkom, följer det av ordalydelsen i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 att denna bestämmelse är tillämplig på haverigenererade rester bestående av metallskrot och släckningsvatten blandat med slam och lastrester ombord på ett fartyg.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Denna tolkning stöds av förarbetena, av systematiken i förordning nr 1013/2006 och av förordningens ändamål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>För det första är en granskning av förarbetena till förordningen inte i sig avgörande för tolkningen av artikel 1.3 b i förordningen, men en sådan granskning är för den skull inte helt betydelselös.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Även om det i artikel 1.3 b i det kommissionsförslag som ledde fram till antagandet av förordning nr 1013/2006<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om transport av avfall (KOM(2003) 379 slutlig).</P></NOTE> anges att förordningen inte omfattar <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0036" ID="QS0036"/>transporter av avfall som genererats ombord på civila luftfartyg under flygningen, så länge flygningen pågår och fram till dess att luftfartyget har landat<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/>,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Jag påpekar att denna bestämmelse i huvudsak upprepar det undantag som anges i artikel 1.2 b i förordning nr 259/93.</P></NOTE> föreslog Europaparlamentet vid sin andra behandling att utsträcka detta undantag till avfall som uppkommit ombord på fordon, tåg och fartyg, med motiveringen att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0037" ID="QS0037"/>[u]ndantaget avseende avfall som uppkommit ombord på flygplan bör utvidgas till att omfatta alla typer av transport eftersom kraven i förordningen även skulle vara oproportionerliga när det gäller avfall som uppkommit ombord på andra transportmedel än flygplan<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/>.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Andrabehandlingsrekommendation av den <DATE ISO="20051010">10 oktober 2005</DATE> om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om transport av avfall [15311/4/2004 – C6–0223/2005 – 2003/0139(COD)].</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Det framgår dock varken av kommissionens ursprungliga förslag, av parlamentets ändringsförslag eller av förklaringarna till dessa att unionslagstiftaren hade för avsikt att utesluta vissa typer av avfall från tillämpningsområdet för artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 och att begränsa denna bestämmelse till avfall som uppkommer vid normal drift av transportmedlet i fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Delstaten Niedersachsen har visserligen gjort gällande att undantaget för civil luftfart i förordning nr 259/93 främst kan antas avse avfall som uppkommit ombord på flygplan och under en flygning. Jag noterar emellertid att unionslagstiftaren inte preciserar vilken typ av avfall det rör sig om, eller under vilka omständigheter det måste ha uppkommit.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Jag påpekar dessutom att räckvidden av detta undantag kraftigt har utvidgats genom att det inte längre enbart avser civil luftfart utan avfall som uppkommit ombord på olika transportmedel, däribland flygplan. Jag anser således att unionslagstiftarens beslut att utvidga räckvidden av det undantag som föreskrivs i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 till andra transportmedel med nödvändighet innebär att undantaget även omfattar det avfall som kan uppkomma ombord på vart och ett av dessa transportmedel. Eftersom det är ovanligt med haverier i samband med lufttransporter påverkar den omständigheten att sådana haverier inte nämns i förordning nr 1013/2006 inte den tolkning av artikel 1.3 b i förordningen som följer av lydelsen av denna bestämmelse, vilket även den hänskjutande domstolen har framhållit.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>För det andra stödjer den systematiska tolkningen av artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 en bokstavstrogen tolkning av denna bestämmelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>I likhet med Conti anser jag att det av en jämförelse mellan undantagen i artikel 1.3 a och b i förordning nr 1013/2006 framgår att unionslagstiftaren med det andra undantaget inte hade för avsikt att införa en begränsning av hur avfallet har uppkommit.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Däremot delar jag kommissionens uppfattning att eftersom artikel 1.3 a i förordning nr 1013/2006 syftar till att undvika överlappning mellan lagstiftningen om avfallstransporter och direktiv 2000/59/EG<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den <DATE ISO="20001127">27 november 2000</DATE> om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="332" PAGE.FIRST="81" DATE.PUB="2000">EGT L 332, 2000, s. 81</REF.DOC.OJ>)</P></NOTE> är detta undantag inte relevant för den tolkning som begärts av den hänskjutande domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Räckvidden för artikel 1.3 a i förordning nr 1013/2006 har nämligen definierats mot bakgrund av Marpolkonventionen. Genom direktiv 2000/59, som är tillämpligt på avfall som uppkommit vid normal drift av fartyg<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>I enlighet med artikel 2 c i detta direktiv, jämförd med Marpolkonventionen.</P></NOTE> som omfattas av denna konvention, åläggs emellertid medlemsstaterna att tillhandahålla och använda mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall. Av ordalydelsen i artikel 1.3 a i förordning nr 1013/2006 följer således att avfall som uppkommer under normal drift av ett fartyg i den mening som avses i Marpolkonventionen uteslutande omfattas av direktiv 2000/59.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>För det tredje ger hänsyn till ändamålet med förordning nr 1013/2006, särskilt dess miljöskyddsmål,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Se skälen 1 och 7 i förordning nr 1013/2006.</P></NOTE> inte anledning att ändra den tolkning av artikel 1.3 b i förordningen som följer av denna bestämmelses lydelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>I detta avseende anser jag att de omständigheter som kommissionen har anfört är särskilt övertygande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>I likhet med kommissionen anser jag därför att det på grund av ett haveris plötsliga och oförutsedda karaktär i praktiken är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för en fartygskapten att innan fartyget anlöper hamn förfoga över de uppgifter som krävs för att fylla i en sådan anmälan som föreskrivs i förordning nr 1013/2006.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Enligt artikel 4 i denna förordning ska anmälan ske med hjälp av formulären i bilagorna IA, och IB i förordningen. Dessa formulär kräver dock att en mängd uppgifter lämnas, bland annat om det berörda avfallet.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Enligt syftet med undantaget i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 ska dessa bestämmelser dessutom tolkas så, att den period som det haverigenererade avfallet befinner sig ombord på fartyget ska begränsas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Det är inte orimligt att anta att tillämpningen av denna förordning på sådant avfall som är i fråga i det nationella målet skulle försena ankomsten till närmaste hamn för fartyg som transporterar sådant avfall och i praktiken öka risken för att avfallet blir kvar i havet. Som kommissionen med rätta har gjort gällande strider en sådan omständighet mot det miljöskyddsmål som eftersträvas med förordning nr 1013/2006.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Den risk som delstaten Niedersachsen har anfört är enligt min mening däremot rent hypotetisk.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Delstaten Niedersachsen har med hänvisning till förordningens syfte och principen om att undantag ska tolkas restriktivt i synnerhet gjort gällande att om medlemsstaten inte hade kännedom om detta avfall kunde den inte bedöma avfallets risker för bland annat miljön. Därför är det nödvändigt att undvika att det endast är fartygets kapten som avgör vad som ska hända med avfallet, eftersom detta skulle innebära en risk för att fartyg med avfall ombord fortsätter sin färd för att bortförskaffa avfallet så billigt som möjligt någon annanstans eller på ett olagligt sätt.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>I detta avseende påpekar jag dels att det anmälningsförfarande som föreskrivs i förordning nr 1013/2006 inte på något skyddar mot risken för att fartyg med avfall ombord fortsätter sin färd för att bortförskaffa avfallet billigare eller på ett olagligt sätt. Tillämpningen av detta förfarande avskräcker därför inte en fartygskapten från att olagligt bortförskaffa avfallet eller från att försöka bortförskaffa det till en lägre kostnad än inom unionen. Tvärtom kan det inte uteslutas att kostnaderna för detta förfarande bidrar till ett sådant beteende.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Med beaktande av de skyldigheter som åligger både statliga och privata aktörer på det maritima området enligt internationell rätt, vilka ibland anges i unionsrättsakter,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Se, vad gäller denna aspekt, Bissuel, J-L., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0038" ID="QS0038"/>L’Union européenne et l’application des normes adoptées par l’OMI<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>, <HT TYPE="ITALIC">Droit international de la mer et droit de l’Union européenne Cohabitation, Confrontation, Coopération</HT>?, éditions Pedone, Paris, 2014, s. 115–141, och särskilt s. 121 och 122, samt Langlais, P., <HT TYPE="ITALIC">Sécurité maritime et intégration européenne</HT>, Bruylant, Bryssel, 2018, s. 189–196.</P></NOTE> anser jag å andra sidan att de risker som följer av att förordning nr 1013/2006 inte kan tillämpas<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Det bör även understrykas att Baselkonventionen inte var tillämplig på MSC Flaminias inledande färd. Om det antas att det avfall som är i fråga i det nationella målet ska klassificeras som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0039" ID="QS0039"/>farligt avfall<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/>, vilket inte verkar orimligt mot bakgrund av handlingarna i målet och parternas yttranden, är denna konvention dessutom inte tillämplig på en transport av farligt avfall mellan det fria havet och en EU-medlemsstat. Enligt artiklarna 1 och 2 i konventionen är denna endast tillämplig på transporter av avfall mellan områden under nationell jurisdiktion, medan transporten i förevarande mål inleddes efter ett haveri på det fria havet. Enligt handlingarna <HT TYPE="ITALIC">Cooperation entre la Convention de Bâle et l’organisation maritime internationale</HT> (samarbete mellan Baselkonventionen och Internationela sjöfartsorganisationen) (UNEP/CHW.11/17) och <HT TYPE="ITALIC">Legal analysis of the application of the Basel Convention to hazardous and other wastes generated on board ships</HT> (rättslig bedömning av tillämpningen av Baselkonventionen på farligt avfall och annat avfall som uppkommit ombord på fartyg) (UNEP/CHW.11/INF/22, endast tillgänglig på engelska) från den 11:e konferensen mellan parterna i Baselkonventionen, som ägde rum i Genève från den 28 april till den <DATE ISO="20130510">10 maj 2013</DATE>, är syftet med artikel 1.4 i konventionen att undanta avfall som uppkommit utanför en sådan normal drift från konventionens tillämpningsområde.</P></NOTE> inte får överdrivas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Vad gäller det avsiktliga utsläppet av avfall påpekar jag inledningsvis att syftet med Londonkonventionen av den <DATE ISO="19721229">29 december 1972</DATE> om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall och annat material, ändrad genom 1996 års Londonprotokoll, är att införa en effektiv kontroll av olika källor av föroreningar och åtgärder för att förhindra avsiktlig dumpning av avfall. Enligt denna konvention är dumpning i princip förbjuden, men kan i undantagsfall tillåtas. Det ankommer framför allt på flaggstaten att se till att konventionen iakttas, och denna är under alla omständigheter skyldig att införa sanktioner i händelse av överträdelser av bestämmelserna i konventionen.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Vad gäller denna konvention, se Vincent, P., <HT TYPE="ITALIC">Droit de la mer</HT>, Larcier, Bruxelles, 2008, s. 179–181, samt Rothwell, D. R., och Stephens, T., <HT TYPE="ITALIC">The International Law of the Sea</HT>, andra upplagan, Hart Publishing, Oxford, 2016, s. 402–406.</P></NOTE> I unionsrätten åläggs medlemsstaterna i direktiv 2005/35/EG<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den <DATE ISO="20050907">7 september 2005</DATE> om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="255" PAGE.FIRST="11" DATE.PUB="2005">EUT L 255, 2005, s. 11</REF.DOC.OJ>). För att uppnå det mål som eftersträvas med detta direktiv åläggs medlemsstaterna i rådets rambeslut 2005/667/RIF av den <DATE ISO="20050712">12 juli 2005</DATE> om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för bekämpande av föroreningar orsakade av fartyg (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="255" PAGE.FIRST="164" DATE.PUB="2005">EGT L 255, 2005, s. 164</REF.DOC.OJ>) att vidta en rad straffrättsliga åtgärder.</P></NOTE> att se till att utsläpp av förorenande ämnen orsakade av fartyg i något av de områden som omfattas av direktivet, inbegripet det fria havet, betraktas som överträdelser om de skett uppsåtligen, av hänsynslöshet eller av grov oaktsamhet, och således säkerställa att sådana utsläpp inte förblir ostraffade.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Se artikel 4 i detta direktiv.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>De skyldigheter som enligt internationell rätt, och särskilt artikel 94 i Montego Bay-konventionen, åligger flaggstaten gör det också möjligt att begränsa de risker som delstaten Niedersachsen har anfört.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Det kan tillägas att del XII i Montego Bay-konventionen, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0040" ID="QS0040"/>Skydd och bevarande av den marina miljön<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/>, rent generellt ålägger stater att bevara och skydda den marina miljön. Flaggstaters, hamnstaters och kuststaters befogenheter och skyldigheter i detta avseende anges särskilt i artiklarna 217, 218 och 220.</P></NOTE> Utöver att flaggstaten åläggs att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att trygga säkerheten till sjöss genom kontroll- och övervakningsåtgärder, ålägger denna bestämmelse flaggstaten att inleda en undersökning av varje sjöolycka eller navigeringsincident på det fria havet som rör ett fartyg som för dess flagg och som har orsakat stora skador på den marina miljön. På det unionsrättsliga området har effektiviteten när det gäller flaggstatens förpliktelser enligt internationell<?PAGE NO="12"?> rätt, och särskilt inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen, ökat genom att det i artikel 1.1 i direktiv 2009/21/EG<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG av den <DATE ISO="20090423">23 april 2009</DATE> om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="131" PAGE.FIRST="132" DATE.PUB="2009">EUT L 131, 2009, s. 132</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> anges att syftet med det direktivet är att se till att medlemsstaterna effektivt och konsekvent uppfyller sina förpliktelser som flaggstater och förbättrar säkerheten och förhindrar föroreningar från fartyg som för en medlemsstats flag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Andra bestämmelser, exempelvis den internationella koden för sjötransport av farligt gods eller internationella säkerhetsorganisationskoden för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Föreskrifterna i denna kod gäller generellt för alla fartyg som för en av Europeiska unionens medlemsstaters flagg enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den <DATE ISO="20060215">15 februari 2006</DATE> om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="064" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2006">EUT L 64, 2006, s. 1</REF.DOC.OJ>). I denna förordning föreskrivs också att medlemsstaterna ska upprätta och tillämpa ett system för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.</P></NOTE> kan också minska riskerna för föroreningar genom att föreskriva regler för rederier eller fartygskaptener.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågan från Landgericht München I (Regiondomstolen i München I) så, att haverigenererade rester bestående av metallskrot och släckningsvatten blandat med slam och lastrester ombord på ett fartyg är <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0041" ID="QS0041"/>avfall som uppkommit ombord på fordon, tåg, flygplan och fartyg<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/> i den mening som avses i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Subsidiärt kommer jag nedan att behandla tolkningen av denna bestämmelse vad gäller den andra delen av den avfallstransport som är i fråga i det nationella målet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den subsidiära frågan</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Vad gäller dels transporten till Danmark av det utpumpade släckningsvattnet, dels transporten till Rumänien av det avfall som inte lastades av i Tyskland, erinrar jag om att den hänskjutande domstolen har uteslutit denna del av den problemställning som de faktiska omständigheterna i det nationella målet ger upphov till från räckvidden för begäran om förhandsavgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Av fast rättspraxis framgår visserligen att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140213">13 februari 2014</DATE>, <NAME.CASE>Crono Service m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑419/12 och C‑420/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:81">EU:C:2014:81</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161221">21 december 2016</DATE>, <NAME.CASE>Ucar och Kilic</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑508/15 och C‑509/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:986">EU:C:2016:986</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av saken i det nationella målet är det emellertid berättigat att i det aktuella fallet undersöka om det skulle vara användbart för den hänskjutande domstolen att EU-domstolen tolkar artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 för att avgöra huruvida denna bestämmelse är tillämplig på den transport av det aktuella avfallet som skedde efter det att fartyget hade lämnat den tyska hamnen. Av redogörelsen för förevarande tvist framgår att Conti vid de tyska domstolarna har yrkat ersättning för diverse kostnader som detta företag har haft, däribland kostnaderna till följd av det anmälningsförfarande som införts av de tyska myndigheterna. Vad gäller resan mellan Tyskland och Rumänien, gäller frågan huruvida ett anmälningsförfarande ska tillämpas däremot endast de rumänska myndigheterna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Om domstolen finner att den trots allt måste tolka artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006, vad gäller transporten av avfallet från den tyska hamnen till Danmark och Rumänien, för att kunna fastställa huruvida denna bestämmelse kan tillämpas på sådana transporter, konstaterar jag att ordalydelsen i den bestämmelsen är mycket tydlig.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Undantaget i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 gäller <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0042" ID="QS0042"/>till dess att sådant avfall lastas av för att återvinnas eller bortskaffas<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/>. Med tanke på betydelsen av detta uttryck<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Enligt den franska ordboken <HT TYPE="ITALIC">Petit Robert</HT> betyder det franska verb som används (<HT TYPE="ITALIC">debarquer</HT>) att föra i land personer eller gods från ett fartyg. Jag noterar att andra språkversioner av artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 stödjer denna analys, eftersom de uttryck som används i dessa är än mer specifika. Uttrycken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0043" ID="QS0043"/>descargado<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0044" ID="QS0044"/>losses<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/>, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0045" ID="QS0045"/>Abladens<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0046" ID="QS0046"/>offloaded<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/> och <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0047" ID="QS0047"/>lastas av<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/>, som används i den spanska, den danska, den tyska, den engelska och den svenska språkversionen, ger intryck av att fartygslasten har avlägsnats från fartyget.</P></NOTE> förutsätter denna bestämmelse med nödvändighet att avfallet har lämnat fartyget och förts i land för att återvinnas eller bortskaffas.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Jag noterar dessutom att den hänskjutande domstolen tycks ha gjort samma tolkning av dessa uttryck, eftersom den har anfört att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0048" ID="QS0048"/>[e]nligt dess entydiga ordalydelse tillämpas undantagsbestämmelsen <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0049" ID="QS0049"/>till dess att sådant avfall lastas av<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="2019" ID="QE0049"/>, alltså inte till dess att något avfall, vilket som helst, lastas av och inte heller till dess att det finns en möjlighet för avlastning<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Följaktligen delar jag inte den tolkning som förespråkas av kommissionen, enligt vilken uttrycket <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0050" ID="QS0050"/>lastas av<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/> bör tolkas som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0051" ID="QS0051"/>fram till första hemmahamn<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/> med motiveringen att förordning nr 1013/2006 ska tolkas i enlighet med Baselkonventionen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Av fast rättspraxis följer visserligen att den omständigheten att av unionen ingångna internationella avtal har företräde framför sekundärrätten medför att sekundärrätten ska tolkas i överensstämmelse med dessa avtal,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140318">18 mars 2014</DATE>, <NAME.CASE>Z.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑363/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:159">EU:C:2014:159</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0072">72</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> men att en sådan tolkning endast krävs <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0052" ID="QS0052"/>så långt som möjligt<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>I förevarande fall är det enligt min mening inte möjligt att tolka artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 på ett sådant sätt att ordalydelsen i den bestämmelsen kan anses förenlig med Baselkonventionen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Av artiklarna 1 och 2.3 i Baselkonvention framgår nämligen att denna konvention är tillämplig när avfall transporteras från ett område som står under en konventionsstats nationella jurisdiktion till ett område under en annan konventionsstats nationella jurisdiktion, vilket i förevarande mål är fallet med transporten från Tyskland till Danmark<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Det släckningsvatten som transporterades till Danmark pumpades ut från, och lastades följaktligen av, fartyget.</P></NOTE> och Rumänien.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>Däremot följer det av tolkningen av ordalydelsen i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 att denna inte omfattar transport av det avfall som blev kvar ombord på MSC Flaminia, eftersom detta inte lastades av förrän fartyget kom fram till Rumänien.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Jag understryker att kommissionen i punkt 44 i sitt yttrande själv har medgett att detta avfall <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0053" ID="QS0053"/>inte med säkerhet kan anses ha <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0054" ID="QS0054"/>lastats av<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="2019" ID="QE0054"/>, i den vanliga betydelsen av detta uttryck, innan den andra resan inleddes<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Att tolka artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 i enlighet med Baselkonventionen skulle därför i grunden ändra betydelsen av denna bestämmelse, strida mot den lydelse som unionslagstiftaren valt<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Som Conti med rätta anförde vid förhandlingen valde unionslagstiftaren uttrycket <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0055" ID="QS0055"/>lasta av<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/> och inte <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0056" ID="QS0056"/>nästa hamn<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/>, vilket gör stor skillnad vid tillämpningen av undantaget.</P></NOTE> och utgöra ett verkligt rättssäkerhetsproblem.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Enligt min mening går det här att dra en parallell till att den nationella domstolens skyldighet att beakta unionsrättens innehåll vid tolkningen och tillämpningen av relevanta bestämmelser i nationell rätt <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0057" ID="QS0057"/>är begränsad av allmänna rättsprinciper och … inte [kan] tjäna som grund för att nationell rätt tolkas <HT TYPE="ITALIC">contra legem</HT><QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/> (se, bland annat, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160713">13 juli 2016</DATE>, <NAME.CASE>Pöpperl</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑187/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:550">EU:C:2016:550</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>)).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Dessutom förefaller kommissionen, genom att i sitt skriftliga yttrande ange att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0058" ID="QS0058"/>det med hänsyn till den otvetydiga formuleringen är svårt att föreställa sig att anlöpandet av en hamn kan likställas med ett sådant avlastande<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/>, enligt min mening själv ha medgett att en sådan konform tolkning inte är möjlig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Av samtliga dessa skäl går det att ställa sig frågan huruvida artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 är förenlig med Baselkonventionen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Jag föreslår emellertid inte att domstolen ex officio ska pröva huruvida artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 är förenlig med Baselkonventionen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Jag noterar för det första att om frågan om giltigheten av en unionsbestämmelse uttryckligen eller implicit framgår av begäran om förhandsavgörande, kan medlemsstaterna och berörda parter besluta att yttra sig, så att denna fråga inte enbart diskuteras mellan parterna,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Naômé, C., <HT TYPE="ITALIC">Le renvoi préjudiciel en droit européen</HT> – Guide pratique, andra upplagan, Larcier, Bryssel, 2010, s. 272.</P></NOTE> utan även unionsrättsaktens upphovsman ges möjlighet att delta i förfarandet och yttra sig i frågan.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Såsom var fallet i det mål som gav upphov till domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151006">6 oktober 2015</DATE>, <NAME.CASE>Schrems</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑362/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:650">EU:C:2015:650</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där kommissionen, i egenskap av unionsrättsaktens upphovsman, deltog i förfarandet. I detta sammanhang erinrar jag om domstolens skyldighet att säkerställa att medlemsstaternas regeringar och berörda parter ges möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol, med beaktande av att berörda parter enligt denna bestämmelse endast delges besluten att begära förhandsavgörande (se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110414">14 april 2011</DATE>, <NAME.CASE>Vlaamse Dierenartsenvereniging och Janssens</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑42/10, C‑45/10 och C‑57/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:253">EU:C:2011:253</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Förevarande begäran om förhandsavgörande rör emellertid endast tolkningen av det undantag som föreskrivs i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 och frågan om denna bestämmelses giltighet framgår varken uttryckligen eller implicit av begäran om förhandsavgörande och har därför inte diskuterats av parterna,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Denna fråga togs kortfattat upp vid förhandlingen, men utan att parterna utbytte några argument.</P></NOTE> och varken parlamentet eller rådet, som är upphovsmän till förordningen, har deltagit i förfarandet vid EU-domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>För det andra är giltigheten av denna bestämmelse endast relevant för avfallstransporterna mellan Tyskland och Rumänien. Som jag påpekade i punkt 77 i förevarande förslag till avgörande har Conti emellertid yrkat ersättning för de kostnader som företaget har haft till följd av det anmälningsförfarande som införts av de tyska myndigheterna. Förutom den omständigheten att Conti saknar intresse av att EU-domstolen slår fast att artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006 är ogiltig, och att det behövs ett anmälningsförfarande för det avfall som transporteras till Rumänien, saknar ett sådant konstaterande helt och hållet relevans för det nationella målet.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Enligt rättspraxis krävs för en bedömning ex officio av giltigheten av en unionsbestämmelse att en sådan bedömning är användbar för den hänskjutande domstolen. Caroline Naômé noterar således att domstolen gör en sådan bedömning när frågan formellt sett rör tolkningen av en bestämmelse i unionsrätten, men där det visar sig att den hänskjutande domstolens fråga i själva verket rör giltigheten av denna bestämmelse (se Naômé, C., op. cit., s. 272).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Under dessa omständigheter anser jag att det är oförenligt med den roll som domstolen ges i artikel 267 FEUF att ex officio avgöra denna bestämmelses giltighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Jag anser vidare att konventionsbestämmelserna, mot bakgrund av deras karaktär, deras systematik och den omständigheten att enskilda i princip inte har några självständiga rättigheter och friheter enligt Baselkonventionen, inte kan ligga till grund för en prövning av giltigheten av artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Se villkoren för när bestämmelserna i ett internationellt avtal, i vilken unionen är part, kan åberopas till stöd för en talan om ogiltigförklaring av en unionsrättslig sekundärrättsakt, eller en invändning om rättsstridighet som riktas mot en sådan rättsakt, vilka återges i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150113">13 januari 2015</DATE>, <NAME.CASE>rådet m.fl./Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑401/12 P–C‑403/12 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:4">EU:C:2015:4</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0054">54</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>Eftersom det avfall ombord på MSC Flaminia som transporterades från Tyskland till Rumänien inte lastades av gäller fortfarande undantaget i artikel 1.3 b i förordning nr 1013/2006, och förordningen är följaktligen inte tillämplig på denna transport.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen ska besvara den tolkningsfråga som ställts av Landgericht München I (Regiondomstolen i München I, Tyskland) på följande sätt:</TXT><P>Artikel 1.3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den <DATE ISO="20060614">14 juni 2006</DATE> om transport av avfall ska tolkas så, att haverigenererade rester bestående av metallskrot och släckningsvatten blandat med slam och lastrester ombord på ett fartyg är <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0059" ID="QS0059"/>avfall som uppkommit ombord på fordon, tåg, flygplan och fartyg<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/> i den mening som avses i den bestämmelsen.</P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>