(1)

Enligt artikel 126.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundar sig på målet att uppnå sunda och hållbara offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och för en stark, hållbar och inkluderande tillväxt som underbyggs av finansiell stabilitet, och därigenom stödja uppnåendet av unionens mål för hållbar tillväxt och sysselsättning.

(3)

Beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott följer det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 126 i EUF-fördraget och som förtydligas i rådets förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1) som är en del av stabilitets- och tillväxtpakten. Protokoll nr 12 om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget, innehåller ytterligare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 479/2009 (2) fastställs närmare regler och definitioner för tillämpningen av dessa bestämmelser. I unionens ramverk för ekonomisk styrning, som trädde i kraft den 30 april 2024, ingår rådets förordning (EU) 2024/1264, genom vilken förordning (EG) nr 1467/97 ändrades. Reformen innebär att förfarandet vid alltför stora underskott förblir i stort sett oförändrat om det inleds på grund av att underskottskriteriet inte är uppfyllt, medan ett förfarande vid alltför stora underskott som inleds på grund av att skuldkriteriet inte är uppfyllt, dvs. för medlemsstater med en offentlig skuldkvot som överstiger 60 % av BNP, kommer att inriktas på avvikelser från de rekommenderade maximala ökningstakter för nettoutgifter (3) som rådet fastställt enligt artikel 17 eller 19 i förordning (EU) 2024/1263 (4). Enligt artikel 22.6 i förordning (EU) 2024/1263 ska avvikelser beräknas på grundval av utfallsdata. År 2025 är basåret för de maximala årliga och kumulativa ökningstakter för nettoutgifter som rådet rekommenderat för Finland. Bedömningen av om skuldkriteriet är uppfyllt kan inte genomföras förrän utfallsdata för 2025 blir tillgängliga, vilket kommer att ske våren 2026.

Detta rådsbeslut gäller därför att det offentliga underskottet i förhållande till BNP överskrider referensvärdet på 3 % av BNP.

(4)

Enligt artikel 126.5 i EUF-fördraget ska kommissionen, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat, avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten och informera rådet om detta. Efter att ha beaktat sin rapport som antagits enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget, och med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande av den 4 december 2025 som antagits enligt artikel 126.4 i EUF-fördraget, har kommissionen slagit fast att Finland har ett alltför stort underskott. Den 12 december 2025 avgav kommissionen därför ett sådant yttrande till Finland och informerade rådet om detta. (5)

(5)

I artikel 126.6 i EUF-fördraget fastställs att rådet ska beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten innan rådet efter en allsidig bedömning avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Finland leder denna allsidiga bedömning till de slutsatser som återges nedan.

(6)

Enligt uppgifter som Eurostat tillhandahöll den 21 oktober 2025 (6) uppgick Finlands offentliga underskott till 4,4 % av BNP år 2024 och den offentliga skulden till 82,5 % av BNP vid slutet av 2024. Finlands offentliga underskott förväntas uppgå till 4,3 % av BNP år 2025 (7). Det faktiska offentliga underskottet 2024 och det planerade underskottet 2025 ligger över, och inte nära, fördragets referensvärde på 3 % av BNP, och underskottets överskridande av referensvärdet anses inte vara övergående. På grundval av kommissionens höstprognos 2025 (8) beräknas det offentliga underskottet ligga kvar över 3 % av BNP 2025, 2026 och 2027. Kommissionen bedömde i sin rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget att underskottet överskrider referensvärdet 2024 och 2025 undantagsvis på grund av effekterna på de offentliga finanserna av den ogynnsamma makroekonomiska utvecklingen och Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

(7)

Kommissionen har i enlighet med kraven i artikel 126.3 i EUF-fördraget även analyserat alla faktorer av betydelse i den rapport som utarbetats enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget. Om den offentliga skulden i förhållande till BNP överskrider referensvärdet ska dessa faktorer av betydelse, enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1467/97, vid bedömningen av om underskottskriteriet är uppfyllt endast beaktas under de steg som följer på rapporten enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget och som föregår beslutet om att det föreligger ett alltför stort underskott om det offentliga underskottet – innan dessa faktorer av betydelse beaktas – ligger nära referensvärdet och referensvärdet överskrids endast tillfälligt. I Finlands fall uppfylls inte dessa båda villkor. Faktorer av betydelse beaktas därför inte.

(8)

Underskottskriteriet, såsom det definieras i fördraget och förordning (EG) nr 1467/97, är därför inte uppfyllt.

(9)

Den 8 juli 2025 aktiverade rådet en nationell undantagsklausul för att underlätta en ökning av försvarsutgifterna i Finland (9) under perioden 2025–2028. I artikel 2.5 i förordning (EG) nr 1467/97 fastställs att kommissionen och rådet får besluta om att inte konstatera att ett alltför stort underskott föreligger om en nationell undantagsklausul har aktiverats. Enligt kommissionens höstprognos 2025 beräknas dock Finlands underskott 2025 uppgå till 3,4 % av BNP utan ökningen av försvarsutgifterna sedan 2021. Det faktum att underskottet överskrider referensvärdet i Finland 2025 kan därför inte helt förklaras av ökningen av försvarsutgifter sedan referensåret 2021. Artikel 2.5 är således inte tillämplig.