|
Europeiska unionens |
SV C-serien |
|
C/2025/3752 |
17.9.2025 |
P9_TA(2024)0326
Åtgärder för tidigt ingripande, villkor för resolution och finansiering av resolutionsåtgärder (SRMR3)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 april 2024 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller åtgärder för tidigt ingripande, villkor för resolution och finansiering av resolutionsåtgärder (COM(2023)0226 – C9-0139/2023 – 2023/0111(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
(C/2025/3752)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
|
— |
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2023)0226), |
|
— |
med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C9-0139/2023), |
|
— |
med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, |
|
— |
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 5 juli 2023 (1), |
|
— |
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 juli 2023 (2), |
|
— |
med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, |
|
— |
med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A9-0155/2024), |
|
1. |
Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. |
P9_TC1-COD(2023)0111
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 april 2024 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/… om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller åtgärder för tidigt ingripande, villkor för resolution och finansiering av resolutionsåtgärder (*1)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
|
(1) |
Unionens resolutionsram för kreditinstitut och värdepappersföretag (institut) inrättades i efterdyningarna av den globala finanskrisen 2008–2009 och i enlighet med de internationellt godkända Key Attributes of Effective Resolution Regimes for Financial Institutions (3) från rådet för finansiell stabilitet. Unionens resolutionsram består av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (5). Båda rättsakterna är tillämpliga på institut som är etablerade i unionen och på alla andra enheter som omfattas av det direktivet eller den förordningen (enheter). Unionens resolutionsram syftar till att på ett ordnat sätt hantera instituts och enheters fallissemang genom att bevara institutens och enheternas kritiska funktioner och undvika hot mot den finansiella stabiliteten och samtidigt skydda insättare och offentliga medel. Dessutom syftar unionens resolutionsram till att främja utvecklingen av den inre marknaden för bankverksamhet genom att skapa ett harmoniserat system för att hantera gränsöverskridande kriser på ett samordnat sätt och genom att undvika problem vad gäller lika villkor. |
|
(1a) |
För närvarande vilar bankunionen endast på två av sina avsedda tre pelare, nämligen den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsmekanismen. Den är därför fortfarande ofullständig på grund av avsaknaden av den tredje pelaren, det europeiska insättningsgarantisystemet. Fullbordandet av bankunionen utgör en integrerad del av den ekonomiska och monetära unionen och av den finansiella stabiliteten, framför allt genom att minska riskerna för den så kallade onda cirkeln som uppstår till följd av kopplingen mellan kreditinstitut och deras statsobligationer. |
|
(2) |
Flera år efter genomförandet av unionens resolutionsram, såsom den för närvarande är tillämplig, ger inte önskvärda resultat med avseende på vissa av dessa mål. Även om institut och enheter har gjort betydande framsteg mot möjligheten till resolution och har avsatt betydande resurser för detta ändamål, särskilt genom uppbyggnad av förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och komplettering av finansieringsarrangemang för resolution, används sällan unionens resolutionsram. Misslyckanden i vissa mindre och medelstora institut och enheter hanteras i stället främst genom nationella åtgärder som inte är harmoniserade. Tyvärr används skattebetalarnas pengar fortfarande snarare än branschfinansierade skyddsnät, inbegripet finansieringsarrangemang för resolution. Denna situation förefaller bero på otillräckliga incitament. Dessa otillräckliga incitament är en följd av samspelet mellan unionens resolutionsram och nationella regler, vilket innebär att det stora utrymmet för skönsmässig bedömning vid bedömningen av allmänintresset inte alltid utövas på ett sätt som återspeglar hur unionens resolutionsram var avsedd att tillämpas. Samtidigt användes unionens resolutionsram i liten utsträckning på grund av riskerna för insättare i inlåningsfinansierade institut att bära förluster för att säkerställa att dessa institut kan få tillgång till extern finansiering vid resolution, särskilt i avsaknad av andra nedskrivningsbara skulder. Slutligen har det faktum att det finns mindre stränga regler för tillgång till finansiering utanför resolution än vid resolution avskräckt från att tillämpa unionens resolutionsram till förmån för andra lösningar, vilket ofta innebär att skattebetalarnas pengar används i stället för institutets eller enhetens egna medel eller branschfinansierade skyddsnät. Denna situation medför i sin tur risker för fragmentering, risker för suboptimala resultat i förvaltningen av institut och enheters fallissemang, särskilt när det gäller små och medelstora institut och enheter, och alternativkostnader från outnyttjade finansiella resurser. Det är därför nödvändigt att säkerställa en mer effektiv och konsekvent tillämpning av unionens resolutionsram och säkerställa att den kan tillämpas när det ligger i allmänhetens intresse, inbegripet för små och medelstora institut ▌. |
|
(3) |
Enligt artikel 4 i förordning (EU) nr 806/2014 ska medlemsstater som har inlett ett nära samarbete mellan Europeiska centralbanken (ECB) och respektive nationella behöriga myndigheter betraktas som deltagande medlemsstater vid tillämpningen av den förordningen. Förordning (EU) nr 806/2014 innehåller dock inga närmare uppgifter om processen för att förbereda inledandet av det nära samarbetet om resolutionsrelaterade uppgifter. Det är därför lämpligt att låta de undantagen upphöra att gälla. |
|
(4) |
Arbetets intensitet och detaljnivå med avseende på dotterbolag som inte är resolutionsenheter kan variera beroende på de berörda institutens och enheternas storlek och riskprofil, förekomsten av kritiska funktioner och koncernresolutionsstrategin. Den gemensamma resolutionsnämnden (nämnden) bör därför kunna beakta dessa faktorer när den fastställer vilka åtgärder som ska vidtas med avseende på sådana dotterbolag och vid behov följa en förenklad metod. |
|
(5) |
Ett institut eller en enhet som avvecklas enligt nationell lagstiftning, efter ett fastställande av att institutet eller enheten fallerar eller sannolikt kommer att fallera och nämndens slutsats att dess resolution inte ligger i allmänhetens intresse, är i slutänden på väg mot marknadsutträde. Detta innebär att det inte behövs någon plan för åtgärder som ska vidtas vid fallissemang, oberoende av om den behöriga myndigheten redan har återkallat auktorisationen för det berörda institutet eller den berörda enheten. Detsamma gäller för ett återstående institut under resolution efter överföring av tillgångar, rättigheter och skulder inom ramen för en överföringsstrategi. Det är därför lämpligt att specificera att det i dessa situationer inte krävs att resolutionsplaner antas. |
|
(6) |
Nämnden får för närvarande förbjuda vissa utdelningar om ett institut eller en enhet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet när det beaktas utöver minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. För att säkerställa rättssäkerhet och anpassning till de befintliga förfarandena för genomförande av beslut som fattas av nämnden är det dock nödvändigt att tydligare ange rollerna för de myndigheter som deltar i förfarandet för att förbjuda utdelningar. Det är därför lämpligt att fastställa att nämnden bör rikta en instruktion om att förbjuda sådan utdelning till den nationella resolutionsmyndigheten, som bör genomföra nämndens beslut. Dessutom kan ett institut eller en enhet i vissa situationer åläggas att uppfylla minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på en annan grund än den grund på vilken institutet eller enheten är skyldig att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Denna situation skapar osäkerhet om villkoren för utövandet av nämndens befogenheter att förbjuda utdelningar och för beräkningen av det högsta utdelningsbara beloppet i samband med minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Det bör därför fastställas att nämnden i dessa fall bör ge de nationella resolutionsmyndigheterna i uppdrag att förbjuda vissa utdelningar på grundval av uppskattningen av det kombinerade buffertkrav som följer av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1118 (6). För att säkerställa transparens och rättssäkerhet bör nämnden meddela det uppskattade kombinerade buffertkravet till institutet eller enheten, som sedan bör offentliggöra det uppskattade kombinerade buffertkravet. |
|
(7) |
I direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 575/2013 fastställs befogenheter som ska utövas av resolutionsmyndigheter, varav vissa inte ingår i förordning (EU) nr 806/2014. Inom ramen för den gemensamma resolutionsmekanismen kan detta skapa osäkerhet om vem som bör utöva dessa befogenheter och på vilka villkor de bör utövas. Det är därför nödvändigt att specificera hur nationella resolutionsmyndigheter bör utöva vissa befogenheter som anges i direktiv 2014/59/EU när det gäller enheter och grupper som omfattas av nämndens direkta ansvar. I sådana fall bör nämnden, om den anser det nödvändigt, kunna ge nationella resolutionsmyndigheter i uppdrag att utöva dessa befogenheter. Nämnden bör särskilt kunna ge nationella resolutionsmyndigheter i uppdrag att kräva att ett institut eller en enhet för detaljerade register över de finansiella avtal i vilka institutet eller enheten är part, eller att tillämpa befogenheten att tillfälligt upphäva vissa finansiella skyldigheter enligt artikel 33a i direktiv 2014/59/EU. Med tanke på att de tillstånd för minskning av kvalificerade skuldinstrument som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (7), som också är tillämpliga på institut och enheter och skulder som omfattas av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, inte kräver tillämpning av nationell lagstiftning, bör nämnden dock kunna bevilja dessa tillstånd direkt till institut eller enheter, utan att behöva ge nationella resolutionsmyndigheter i uppdrag att utöva denna befogenhet. |
|
(8) |
Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 (8), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/877 (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 (10) genomförs i unionsrätten den internationella villkorsförteckningen för total förlustabsorberingskapacitet (TLAC), som offentliggjordes av rådet för finansiell stabilitet den 9 november 2015 (TLAC-standarden), för globala systemviktiga banker, som i unionsrätten betecknas som globala systemviktiga institut (G-SIIs). Genom förordning (EU) 2019/877 och direktiv (EU) 2019/879 ändrades också minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014. Det är nödvändigt att anpassa bestämmelserna i förordning (EU) nr 806/2014 om minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder till genomförandet av TLAC-standarden för globala systemviktiga institut med avseende på vissa skulder som kan användas för att uppfylla den del av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som bör uppfyllas med kapitalbas och andra efterställda skulder. I synnerhet bör skulder som är likställda med vissa undantagna skulder inkluderas i resolutionsenheternas kapitalbas och efterställda kvalificerade instrument om beloppet av dessa undantagna skulder i resolutionsenhetens balansräkning inte överstiger 5 % av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder och det inte uppstår några risker kopplade till principen om ”inte sämre villkor för borgenär”. |
|
(9) |
Reglerna för fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder är främst inriktade på att fastställa en lämplig nivå på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med antagandet att skuldnedskrivningsverktyget är den föredragna resolutionsstrategin. Enligt förordning (EU) nr 806/2014 får nämnden dock använda andra resolutionsverktyg, nämligen sådana som är beroende av att verksamheten i institutet under resolution överförs till en privat köpare eller till ett broinstitut. Det bör därför specificeras att nämnden, om resolutionsplanen föreskriver användning av verktyget försäljning av verksamhet eller broinstitutverktyget ▌, enskilt eller i kombination med andra resolutionsverktyg, bör fastställa nivån på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för den berörda resolutionsenheten på grundval av särdragen hos dessa resolutionsverktyg och de olika förlustabsorberings- och rekapitaliseringsbehov som dessa verktyg medför. |
|
(10) |
Nivån på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheter är summan av de förluster som förväntas vid resolution och det rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för resolutionsenheten att fortsätta att uppfylla sina auktorisationsvillkor och göra det möjligt för den att bedriva sin verksamhet under en lämplig period. Vissa föredragna resolutionsstrategier innebär överföring av tillgångar, rättigheter och skulder till en mottagande enhet▌, särskilt verktyget för försäljning av verksamhet. I dessa fall kan det hända att de mål som eftersträvas med rekapitaliseringskomponenten inte är tillämpliga i samma utsträckning som för en skuldnedskrivningsstrategi för öppna banker, eftersom nämnden inte kommer att vara skyldig att säkerställa att resolutionsenheten återställer efterlevnaden av sina kapitalbaskrav efter resolutionsåtgärden. Förlusterna förväntas dock i sådana fall överstiga resolutionsenhetens kapitalbaskrav. Det är därför lämpligt att fastställa att nivån på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för dessa resolutionsenheter fortsätter att omfatta ett rekapitaliseringsbelopp som justeras på ett sätt som står i proportion till resolutionsstrategin. |
|
(11) |
Om resolutionsstrategin föreskriver användning av andra resolutionsverktyg än enbart skuldnedskrivning kommer den berörda enhetens rekapitaliseringsbehov i allmänhet att vara mindre efter resolution än vid en skuldnedskrivning i befintlig juridisk person. Kalibreringen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i ett sådant fall bör ta hänsyn till denna aspekt vid uppskattningen av rekapitaliseringskravet. När nämnden justerar nivån på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheter vars resolutionsplan omfattar försäljning av affärsverktyget eller broinstitutverktyget, ▌ enskilt eller i kombination med andra resolutionsverktyg , bör den därför beakta egenskaperna hos dessa verktyg, inbegripet den förväntade omfattningen av överföringen till den privata köparen eller broinstitutet, de typer av instrument som ska överföras, instrumentens förväntade värde och säljbarhet samt utformningen av den föredragna resolutionsstrategin, inbegripet den kompletterande användningen av verktyget för avskiljande av tillgångar. Eftersom resolutionsmyndigheten måste besluta från fall till fall om eventuell användning vid resolution av medel från insättningsgarantisystemet och eftersom ett sådant beslut inte med säkerhet kan antas på förhand, bör nämnden inte beakta insättningsgarantisystemets potentiella bidrag (vid resolution vid kalibreringen av nivån på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder). Denna metod minskar också sannolikheten för moralisk risk genom att säkerställa att enheter inte i förväg antar att medel från respektive insättningsgarantisystem kommer att användas för att nå målet på 8 % totala skulder och kapitalbas. ▌ |
|
(13) |
Enligt artikel 4 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (11) är ECB behörig att utföra tillsynsuppgifter i samband med tidigt ingripande. Det är nödvändigt att minska riskerna till följd av olika införlivande i nationell lagstiftning av åtgärderna för tidigt ingripande i direktiv 2014/59/EU och att underlätta för ECB att effektivt och konsekvent tillämpa sina befogenheter att vidta åtgärder för tidigt ingripande. Dessa åtgärder förtidigt ingripande infördes för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att avhjälpa den försämrade finansiella och ekonomiska situationen för ett institut eller en enhet och att i möjligaste mån minska risken för och effekterna av en eventuell resolution. På grund av ovisshet om de utlösande faktorerna för tillämpningen av dessa åtgärder för tidigt ingripande och partiella överlappningar med tillsynsåtgärder har dock åtgärder för tidigt ingripande sällan använts. Bestämmelserna i direktiv 2014/59/EU om åtgärder för tidigt ingripande bör därför återspeglas i förordning (EU) nr 806/2014, vilket säkerställer ett enda och direkt tillämpligt rättsligt verktyg för ECB, och tillämpningsvillkoren för dessa åtgärder för tidigt ingripande bör förenklas och specificeras ytterligare. För att undanröja osäkerhet om villkoren för och tidpunkten för avsättning av ledningsorganet och utnämning av tillfälliga förvaltare bör dessa åtgärder uttryckligen identifieras som åtgärder för tidigt ingripande och tillämpningen av dem bör omfattas av samma utlösande faktorer. Samtidigt bör ECB åläggas att välja lämpliga åtgärder för att hantera en specifik situation i enlighet med proportionalitetsprincipen. För att ECB ska kunna ta hänsyn till anseenderisker eller risker i samband med penningtvätt eller informations- och kommunikationsteknik bör ECB bedöma villkoren för tillämpning av åtgärder för tidigt ingripande inte bara på grundval av kvantitativa indikatorer, inbegripet kapital- eller likviditetskrav, bruttosoliditetsgrad, nödlidande lån eller koncentration av exponeringar, utan även på grundval av kvalitativa utlösande faktorer. |
|
(14) |
Det är nödvändigt att säkerställa att nämnden kan förbereda sig för en eventuell resolution av ett institut eller en enhet. ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten bör därför i tillräckligt god tid informera nämnden om försämringen av ett instituts eller en enhets finansiella ställning, och nämnden bör ha de befogenheter som krävs för att genomföra förberedande åtgärder. För att nämnden ska kunna reagera så snabbt som möjligt på en försämring av ett instituts eller en enhets situation bör en föregående tillämpning av åtgärder för tidigt ingripande inte vara ett villkor för att nämnden ska kunna vidta åtgärder för att marknadsföra institutet eller enheten eller begära information för att uppdatera resolutionsplanen och förbereda värderingen. För att säkerställa en konsekvent, samordnad, effektiv och snabb reaktion på en försämring av ett instituts eller en enhets finansiella situation och för att förbereda sig ordentligt för en eventuell resolution är det nödvändigt att stärka samverkan och samordning mellan ECB, de nationella behöriga myndigheterna och nämnden. Så snart ett institut eller en enhet uppfyller villkoren för tillämpning av åtgärder för tidigt ingripande bör ECB, de nationella behöriga myndigheterna och nämnden öka sitt informationsutbyte, inbegripet provisorisk information, och gemensamt övervaka institutets eller enhetens finansiella situation. |
|
(14a) |
Om nämnden kräver information som är nödvändig för att uppdatera resolutionsplaner, förbereda en eventuell resolution av en enhet eller utföra en värdering, bör ECB eller de relevanta nationella behöriga myndigheterna förse nämnden med denna information i den mån den är tillgänglig för dem. Om den relevanta informationen inte redan är tillgänglig för ECB eller de relevanta nationella behöriga myndigheterna ska nämnden och ECB eller de relevanta nationella behöriga myndigheterna samarbeta och samordna för att samla in den information som anses nödvändig av nämnden. Inom ramen för ett sådant samarbete bör de nationella behöriga myndigheterna samla in nödvändig information med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen. |
|
(15) |
Det är nödvändigt att säkerställa snabba åtgärder och tidig samordning mellan nämnden och ECB, eller den relevanta nationella behöriga myndigheten, med avseende på mindre betydande gränsöverskridande koncerner när ett institut eller en enhet fortfarande är i drift men där det finns en väsentlig risk för att institutet eller enheten kan komma att fallera. ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten bör därför så tidigt som möjligt underrätta nämnden om sådana risker. Underrättelsen bör innehålla skälen till ECB:s eller den relevanta nationella behöriga myndighetens bedömning och en översikt över alternativa åtgärder från den privata sektorn, tillsynsåtgärder eller åtgärder för tidigt ingripande som finns tillgängliga för att förhindra institutets eller enhetens fallissemang inom rimlig tid. En sådan tidig underrättelse bör inte inverka på förfarandena för att fastställa huruvida villkoren för resolution är uppfyllda. En föregående underrättelse från ECB eller den behöriga nationella myndigheten till nämnden om att det finns en väsentlig risk för att ett institut eller en enhet fallerar eller sannolikt kommer att fallera bör inte vara ett villkor för ett senare fastställande om att ett institut eller en enhet faktiskt fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Om det i ett senare skede bedöms att institutet eller enheten fallerar eller sannolikt kommer att fallera och det inte finns några alternativa lösningar för att förhindra ett sådant fallissemang inom rimlig tid, måste nämnden fatta beslut om huruvida resolutionsåtgärder ska vidtas. I ett sådant fall kan ett snabbt beslut om att tillämpa resolutionsåtgärder på ett institut eller en enhet vara avgörande för ett framgångsrikt genomförande av resolutionsstrategin, särskilt eftersom ett tidigare ingripande i institutet eller enheten kan bidra till att säkerställa tillräcklig förlustabsorberingskapacitet och likviditet för att genomföra denna strategi. Det är därför lämpligt att göra det möjligt för nämnden att i nära samarbete med ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten bedöma vad som utgör en rimlig tidsram för att genomföra alternativa åtgärder för att undvika att institutet eller enheten fallerar. Vid genomförandet av denna bedömning bör hänsyn också tas till behovet av att bevara resolutionsmyndighetens och den berörda enhetens förmåga att effektivt genomföra resolutionsstrategin där den i slutändan behövs, men detta bör inte hindra att alternativa åtgärder vidtas. I synnerhet bör den planerade tidsramen för de alternativa åtgärderna inte äventyra effektiviteten i ett potentiellt genomförande av resolutionsstrategin. För att säkerställa ett snabbt resultat och göra det möjligt för nämnden att förbereda sig ordentligt för den potentiella resolutionen av institutet eller enheten bör nämnden och ECB, eller den relevanta nationella behöriga myndigheten, sammanträda regelbundet, och nämnden bör besluta hur ofta dessa möten ska hållas med beaktande av omständigheterna i ärendet. |
|
(16) |
För att täcka väsentliga överträdelser av tillsynskraven är det nödvändigt att ytterligare specificera villkoren för att fastställa att moderbolag, inbegripet holdingbolag, fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Ett moderbolags överträdelse av dessa krav bör vara väsentlig om typen och omfattningen av en sådan överträdelse är jämförbar med en överträdelse som, om den begåtts av ett kreditinstitut, skulle ha motiverat den behöriga myndigheten att dra in auktorisationen i enlighet med artikel 18 i direktiv 2013/36/EU. |
|
(17) |
Resolutionsramen är avsedd att i princip tillämpas på alla institut eller enheter, oavsett storlek och affärsmodell , med en positiv bedömning av allmänintresset. För att säkerställa ett sådant resultat bör kriterierna för att tillämpa bedömningen av allmänintresset på ett fallerande institut eller en enhet specificeras. I detta avseende är det nödvändigt att förtydliga att vissa av institutets eller enhetens funktioner, beroende på de särskilda omständigheterna, kan anses vara kritiska om deras avveckling skulle påverka den finansiella stabiliteten eller kritiska tjänster på regional nivå, särskilt om de kritiska funktionernas utbytbarhet avgörs av den relevanta geografiska marknaden . |
|
(18) |
Bedömningen av huruvida resolutionen av ett institut eller en enhet ligger i allmänhetens intresse bör återspegla övervägandet att insättarna är bättre skyddade när insättningsgarantisystemets medel används mer effektivt och förlusterna för dessa medel minimeras. Vid bedömningen av allmänintresset bör därför resolutionsmålet att skydda insättare anses ha uppnåtts bättre vid resolution om valet av insolvens skulle vara mer kostsamt för insättningsgarantisystemet. |
|
(19) |
Bedömningen av huruvida en resolution av ett institut eller en enhet ligger i allmänhetens intresse bör i möjligaste mån också återspegla skillnaden mellan å ena sidan finansiering som tillhandahålls genom branschfinansierade skyddsnät (finansieringsarrangemang för resolution eller insättningsgarantisystem) och å andra sidan finansiering som medlemsstaterna tillhandahåller genom skattebetalarnas pengar. Finansiering från medlemsstaterna medför en större risk för överdrivet risktagande och lägre incitament för marknadsdisciplin och bör endast övervägas under extraordinära omständigheter . Vid bedömningen av målet att minimera beroendet av extraordinärt offentligt finansiellt stöd bör nämnden därför hitta finansiering genom finansieringsarrangemangen för resolution eller insättningsgarantisystemet, som är att föredra framför finansiering genom lika stora resurser från medlemsstaternas budget. |
|
(19a) |
Om nationella insolvens- och resolutionsramar på ett effektivt sätt uppnår ramens mål i samma utsträckning bör företräde ges åt det alternativ som minimerar risken för skattebetalarna och ekonomin. Detta tillvägagångssätt säkerställer ett försiktigt och ansvarsfullt tillvägagångssätt som är anpassat till det övergripande målet att skydda både skattebetalarnas intressen och den bredare ekonomiska stabiliteten. |
|
(19b) |
Extraordinärt finansiellt stöd till institut och enheter som finansieras av skattebetalare bör, om överhuvudtaget, endast beviljas för att avhjälpa en allvarlig störning i ekonomin av exceptionell och systematisk karaktär eftersom det innebär en betydande börda för de offentliga finanserna och påverkar de lika villkoren på den inre marknaden. |
|
(20) |
För att säkerställa att resolutionsmålen uppnås på effektivast möjliga sätt bör resultatet av bedömningen av allmänintresset beakta huruvida avvecklingen av det fallerande institutet eller enheten enligt normala insolvensförfaranden skulle uppnå resolutionsmålen på ett effektivare sätt än genom resolution och inte bara i samma utsträckning som resolution. |
|
(21) |
Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid genomförandet av direktiv 2014/59/EU, förordning (EU) nr 806/2014 och direktiv 2014/49/EU, är det nödvändigt att närmare ange på vilka villkor säkerhetsåtgärder som berättigar till extraordinärt offentligt finansiellt stöd i undantagsfall får beviljas. För att minimera snedvridningen av konkurrensen till följd av skillnader i arten av insättningsgarantisystem i unionen bör ingripanden från sådana system i samband med förebyggande åtgärder som uppfyller kraven i direktiv 2014/49/EU och som kan betecknas som extraordinärt offentligt finansiellt stöd undantagsvis tillåtas om det mottagande institutet eller den mottagande enheten inte uppfyller något av villkoren för att anses fallera eller sannolikt komma att fallera. Det bör säkerställas att säkerhetsåtgärder vidtas tillräckligt tidigt. ECB grundar för närvarande sin bedömning på att ett institut eller en enhet är solvent, för förebyggande rekapitalisering, på en framåtblickande bedömning för de följande 12 månaderna av huruvida institutet eller enheten kan uppfylla de kapitalbaskrav som anges i förordning (EU) nr 575/2013 eller i förordning (EU) 2019/2033 och det krav på ytterligare kapitalbas som fastställs i direktiv 2013/36/EU eller direktiv (EU) 2019/2034. Denna praxis bör fastställas i förordning (EU) nr 806/2014. Dessutom kan åtgärder för att tillhandahålla lättnader för värdeminskade tillgångar, inbegripet tillgångsförvaltningsenheter eller tillgångsgarantisystem, visa sig vara ändamålsenliga och effektiva när det gäller att hantera orsakerna till eventuella finansiella svårigheter som institut och enheter ställs inför och förhindra deras fallissemang och kan därför utgöra relevanta säkerhetsåtgärder. Det bör därför anges att sådana säkerhetsåtgärder kan ta formen av åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar. |
|
(22) |
För att upprätthålla marknadsdisciplinen, skydda offentliga medel och undvika snedvridning av konkurrensen bör säkerhetsåtgärder förbli undantag och endast tillämpas för att hantera allvarliga störningar på marknaden eller för att bevara den finansiella stabiliteten , särskilt i händelse av en systemkris . Dessutom bör säkerhetsåtgärder inte användas för att hantera uppkomna eller sannolika förluster. Det mest tillförlitliga instrumentet för att identifiera uppkomna eller sannolika förluster är en översyn av tillgångarnas kvalitet som utförs av ECB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (12) eller nationella behöriga myndigheter. ECB och de nationella behöriga myndigheterna bör använda en sådan översyn för att identifiera uppkomna eller sannolika förluster om en sådan översyn kan genomföras inom rimlig tid. Om detta inte är möjligt bör ECB och de nationella behöriga myndigheterna identifiera uppkomna eller sannolika förluster på det mest tillförlitliga sättet under rådande omständigheter, på grundval av inspektioner på plats där så är lämpligt. |
|
(23) |
Syftet med förebyggande rekapitalisering är att stödja lönsamma institut och enheter som sannolikt kommer att stöta på tillfälliga svårigheter inom en nära framtid och förhindra att deras situation förvärras ytterligare. För att undvika att offentliga subventioner beviljas företag som redan är olönsamma när stödet beviljas, bör säkerhetsåtgärder som beviljas i form av förvärv av kapitalbasinstrument eller andra kapitalinstrument eller genom åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar inte överstiga det belopp som är nödvändigt för att täcka kapitalunderskott enligt det negativa scenariot i ett stresstest eller motsvarande. För att säkerställa att den offentliga finansieringen i slutändan upphör bör dessa säkerhetsåtgärder också vara tidsbegränsade och innehålla en tydlig tidsplan för deras avslutande (▌ ”utträdesstrategi för stödåtgärden” ). Eviga instrument, inbegripet kärnprimärkapital, bör endast användas under exceptionella omständigheter och omfattas av vissa kvantitativa begränsningar eftersom de till sin natur inte är väl lämpade för att uppfylla villkoret om tidsbegränsning. |
|
(24) |
Säkerhetsåtgärder bör begränsas till det belopp som institutet eller enheten skulle behöva för att upprätthålla sin solvens i händelse av ett negativt scenario enligt vad som fastställts i ett stresstest eller motsvarande. När det gäller säkerhetsåtgärder i form av åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar bör det mottagande institutet eller den mottagande enheten kunna använda detta belopp för att täcka förluster på de överförda tillgångarna eller i kombination med ett förvärv av kapitalinstrument, förutsatt att det totala beloppet för det konstaterade underskottet inte överskrids. Det är också nödvändigt att säkerställa att sådana säkerhetsåtgärder i form av åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar är förenliga med befintliga regler för statligt stöd och bästa praxis, att de återställer institutets eller enhetens långsiktiga lönsamhet, att statligt stöd begränsas till vad som är absolut nödvändigt och att snedvridning av konkurrensen undviks. Av dessa skäl bör de berörda myndigheterna, när det gäller säkerhetsåtgärder i form av åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar, beakta den särskilda vägledningen, inbegripet planen för kapitalförvaltningsbolag (13) och meddelandet om hantering av nödlidande lån (14). Dessa säkerhetsåtgärder i form av åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar alltid omfattas av det överskuggande kravet på att vara av tillfällig natur. Offentliga garantier som beviljats för en viss period med avseende på de värdeminskade tillgångarna i det berörda institutet eller den berörda enheten förväntas säkerställa bättre efterlevnad av kravet på att vara av tillfällig natur än överföringar av sådana tillgångar till en offentligt understödd enhet. För att säkerställa att institut som får stöd uppfyller villkoren för stödåtgärden bör ECB eller de nationella behöriga myndigheterna begära en åtgärdsplan från institut som inte fullgjort sina åtaganden. Om ECB eller en nationell behörig myndighet anser att åtgärderna i åtgärdsplanen inte kan uppnå institutets långsiktiga bärkraft eller om institutet har underlåtit att följa åtgärdsplanen bör ECB eller den berörda nationella myndigheten göra en bedömning av huruvida institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera , i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 806/2014 . |
|
(25) |
Det är viktigt att säkerställa snabba och i god tid genomförda resolutionsåtgärder från nämndens sida när sådana åtgärder inbegriper beviljande av statligt stöd eller fondstöd. Det är därför nödvändigt att göra det möjligt för nämnden att anta den berörda resolutionsordningen innan kommissionen har bedömt huruvida sådant stöd är förenligt med den inre marknaden. För att säkerställa en väl fungerande inre marknad i ett sådant scenario bör dock resolutionsordningar som omfattar beviljande av statligt stöd eller fondstöd i slutändan även i fortsättningen vara beroende av att kommissionen godkänner sådant stöd. För att göra det möjligt för kommissionen att så tidigt som möjligt bedöma om fondstödet är förenligt med den inre marknaden, och för att säkerställa ett smidigt informationsflöde, är det också nödvändigt att fastställa att nämnden och kommissionen snarast bör dela med sig av all nödvändig information om den eventuella användningen av fondstöd och att fastställa särskilda regler om när och vilken information som nämnden bör lämna till kommissionen som underlag för kommissionens bedömning av förenligheten med fondstödet. |
|
(26) |
Förfarandet för att inleda resolution och det förfarande som styr beslutet att tillämpa nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna är liknande. Det är därför lämpligt att harmonisera nämndens och ECB:s respektive uppgifter, beroende på vad som är relevant, när de å ena sidan bedömer huruvida villkoren för tillämpning av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna är uppfyllda och å andra sidan när de bedömer villkoren för antagande av en resolutionsordning. |
|
(27) |
Det är möjligt att resolutionsåtgärder tillämpas på en resolutionsenhet som är ansvarig för en resolutionsgrupp, medan nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter ska tillämpas på en annan enhet i samma grupp. Ömsesidiga beroenden mellan sådana enheter, inbegripet förekomsten av konsoliderade kapitalkrav som ska återställas och behovet av att aktivera förluster i tidigare led och mekanismer i senare led, kan göra det svårt att bedöma förlustabsorberings- och rekapitaliseringsbehoven för varje enhet separat, och därmed fastställa de belopp som ska skrivas ned och konverteras för varje enhet. Förfarandet för tillämpning av befogenheten att skriva ned och konvertera kapitalinstrument och kvalificerade skulder i dessa situationer bör därför specificeras, varvid nämnden bör ta hänsyn till sådana ömsesidiga beroenden. Om en enhet uppfyller villkoren för tillämpning av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheten och en annan enhet inom samma grupp samtidigt uppfyller villkoren för resolution, bör nämnden därför anta en resolutionsordning som omfattar båda enheterna. |
|
(28) |
För att öka rättssäkerheten, och med tanke på den potentiella relevansen av skulder som kan uppstå till följd av framtida osäkra händelser, inbegripet resultatet av rättstvister som pågår vid tidpunkten för resolutionen, är det nödvändigt att fastställa vilken behandling dessa skulder bör få för tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget. De vägledande principerna i detta avseende bör vara de som anges i redovisningsreglerna, särskilt de redovisningsregler som fastställs i den internationella redovisningsstandarden 37, som antogs genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (15). På grundval av detta bör resolutionsmyndigheterna göra åtskillnad mellan avsättningar och eventualförpliktelser. Avsättningar är skulder som avser ett sannolikt utflöde av medel och som kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt. Eventualförpliktelser redovisas inte som redovisningsskulder eftersom de avser en förpliktelse som inte kan anses sannolik vid tidpunkten för uppskattningen eller som inte kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt. |
|
(29) |
Eftersom avsättningar är redovisningsskulder bör det specificeras att sådana avsättningar ska behandlas på samma sätt som andra skulder. Sådana bestämmelser bör vara nedskrivningsbara, såvida de inte uppfyller ett av de särskilda kriterierna för att undantas från skuldnedskrivningsverktygets tillämpningsområde. Med tanke på den potentiella relevansen av dessa bestämmelser vid resolution och för att säkerställa säkerhet vid tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget bör det specificeras att avsättningar är en del av de nedskrivningsbara skulderna och att skuldnedskrivningsverktyget därför är tillämpligt på dem. |
|
(30) |
Enligt redovisningsprinciperna kan eventualförpliktelser inte redovisas som skulder och bör därför inte vara nedskrivningsbara. Det är dock nödvändigt att säkerställa att en eventualförpliktelse som skulle uppstå till följd av en händelse som är osannolik eller inte kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt vid tidpunkten för resolutionen inte försämrar resolutionsstrategins effektivitet och särskilt skuldnedskrivningsverktygets effektivitet. För att uppnå detta mål bör värderaren, som en del av värderingen inför resolution, bedöma eventualförpliktelser som ingår i balansräkningen för institutet eller enheten under resolution och kvantifiera det potentiella värdet av dessa skulder enligt värderarens bästa förmåga. För att säkerställa att institutet eller enheten efter resolutionsprocessen kan upprätthålla tillräckligt marknadsförtroende under en lämplig tidsperiod bör värderaren ta hänsyn till detta potentiella värde vid fastställandet av det belopp med vilket nedskrivningsbara skulder måste skrivas ned eller konverteras för att återställa kapitaltäckningskvoten för institutet under resolution. Resolutionsmyndigheten bör i synnerhet tillämpa sina konverteringsbefogenheter på nedskrivningsbara skulder i den utsträckning som krävs för att säkerställa att rekapitaliseringen av institutet under resolution är tillräcklig för att täcka potentiella förluster som kan orsakas av en skuld som kan uppstå till följd av en osannolik händelse. Vid bedömningen av det belopp som ska skrivas ned eller konverteras bör resolutionsmyndigheten noggrant överväga den potentiella förlustens inverkan på institutet under resolution på grundval av ett antal faktorer, bland annat sannolikheten för att händelsen inträffar, tidsramen för dess förverkligande och storleken på eventualförpliktelsen. |
|
(31) |
Under vissa omständigheter får nämnden, efter det att den gemensamma resolutionsfonden har lämnat ett bidrag på högst 5 % av institutets eller enhetens totala skulder inklusive kapitalbas, använda ytterligare finansieringskällor för att ytterligare stödja sina resolutionsåtgärder. Det bör anges tydligare under vilka omständigheter den gemensamma resolutionsfonden får ge ytterligare stöd om alla skulder med lägre prioritet än insättningar som inte är obligatoriska eller diskretionärt undantagna från skuldnedskrivning har skrivits ned eller konverterats fullt ut. |
|
(32) |
För att en resolution ska bli framgångsrik krävs att nämnden i god tid får tillgång till relevant information från de institut och enheter som omfattas av nämndens ansvar och från offentliga institutioner och myndigheter. I detta sammanhang bör nämnden kunna få tillgång till statistiska uppgifter som ECB samlat in inom ramen för sin centralbanksfunktion, utöver de uppgifter som ECB har tillgång till i egenskap av tillsynsmyndighet inom ramen för förordning (EU) nr 1024/2013. Enligt rådets förordning (EG) nr 2533/98 (16) bör den gemensamma resolutionsnämnden säkerställa det fysiska och logiska skyddet av konfidentiella statistiska uppgifter och kräva tillstånd från ECB för ytterligare överföring som kan vara nödvändig för att nämnden ska kunna utföra sina uppgifter. Eftersom information om antalet kunder för vilka ett institut eller en enhet är den enda eller huvudsakliga bankpartnern, som innehas av de centraliserade automatiserade mekanismer som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (17), kan vara nödvändig för att utföra bedömningen av allmänintresset, bör nämnden kunna ta emot denna information från fall till fall. Den exakta tidpunkten för nämndens indirekta tillgång till information bör också anges. I synnerhet bör institutet eller myndigheten, när den relevanta informationen är tillgänglig för ett institut eller en myndighet som är skyldig att samarbeta med nämnden, lämna den informationen till nämnden när den begär det. Om informationen vid den tidpunkten inte är tillgänglig, oavsett orsaken till att informationen inte är tillgänglig, bör nämnden kunna erhålla denna information från den fysiska eller juridiska person som har denna information genom de nationella resolutionsmyndigheterna eller direkt, efter att ha underrättat dessa nationella resolutionsmyndigheter om detta. Det bör också vara möjligt för nämnden att specificera det förfarande och den form i vilken den bör ta emot information från finansiella enheter för att säkerställa att sådan information är bäst lämpad för dess behov, inbegripet virtuella datarum. För att säkerställa bredast möjliga samarbete med alla enheter som kan inneha uppgifter som är relevanta för nämnden och som är nödvändiga för att den ska kunna utföra sina uppgifter, och för att undvika dubbla begäranden till institut och enheter, bör de offentliga institutioner och myndigheter med vilka nämnden bör kunna samarbeta, kontrollera tillgången till information och utbyta information, omfatta medlemmarna i Europeiska centralbankssystemet, relevanta insättningsgarantisystem, Europeiska systemrisknämnden, de europeiska tillsynsmyndigheterna och Europeiska stabilitetsmekanismen. För att säkerställa ett snabbt ingripande av finansiella arrangemang som vid behov ingåtts för den gemensamma resolutionsfonden bör nämnden informera kommissionen och ECB så snart den anser att det kan vara nödvändigt att aktivera sådana finansiella arrangemang och förse kommissionen och ECB med all information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter med avseende på sådana finansiella arrangemang. |
|
(33) |
I artikel 86.1 i direktiv 2014/59/EU föreskrivs att normala insolvensförfaranden avseende institut och enheter som omfattas av det direktivet endast får inledas på resolutionsmyndighetens initiativ och att ett beslut om att ett institut eller en enhet ska omfattas av normala insolvensförfaranden endast ska fattas med resolutionsmyndighetens samtycke. Denna bestämmelse återspeglas inte i förordning (EU) nr 806/2014. I linje med den uppgiftsfördelning som anges i förordning (EU) nr 806/2014 bör de nationella resolutionsmyndigheterna samråda med nämnden innan de agerar i enlighet med artikel 86.1 i direktiv 2014/59/EU för institut och enheter som omfattas av nämndens direkta ansvar. |
|
(34) |
Urvalskriterierna för befattningen som vice ordförande för nämnden är desamma som för valet av ordförande och andra heltidsledamöter i nämnden. Det är därför lämpligt att även ge nämndens vice ordförande samma rösträtt som ordföranden och heltidsledamöterna i nämnden. ▌ |
|
(36) |
För att nämnden vid plenarsammanträdet ska kunna göra en preliminär bedömning av förslaget till preliminär budget innan ordföranden lägger fram sitt slutliga förslag, bör ordförandens tidsfrist för att lägga fram ett första förslag till nämndens årliga budget förlängas. |
|
(37) |
Efter den inledande uppbyggnadsperioden för den gemensamma resolutionsfonden som avses i artikel 69.1 i förordning (EU) nr 806/2014 kan dess tillgängliga finansiella medel komma att minska något under målnivån, särskilt till följd av en ökning av garanterade insättningar. De förhandsbidrag som sannolikt kommer att krävas in under dessa omständigheter kommer därför sannolikt att vara små. Det kan således vara möjligt att beloppet för dessa förhandsbidrag under några år inte längre står i proportion till kostnaden för att samla in dessa bidrag. Nämnden bör därför kunna skjuta upp insamlingen av förhandsbidrag i upp till tre år till dess att det belopp som ska samlas in når ett belopp som står i proportion till kostnaden för indrivningsprocessen, förutsatt att ett sådant uppskjutande inte väsentligt påverkar nämndens förmåga att använda den gemensamma resolutionsfonden. |
|
(38) |
Oåterkalleliga betalningsåtaganden är en av komponenterna i den gemensamma resolutionsfondens tillgängliga finansiella medel. Det är därför nödvändigt att specificera de omständigheter under vilka dessa betalningsåtaganden kan infordras och det tillämpliga förfarandet när åtagandena avslutas om ett institut eller en enhet upphör att omfattas av skyldigheten att betala bidrag till den gemensamma resolutionsfonden. För att öka transparensen och säkerheten när det gäller andelen oåterkalleliga betalningsåtaganden av det totala beloppet av förhandsbidrag som ska samlas in klargörs det dessutom att nämnden bör fastställa en sådan andel på årsbasis, med förbehåll för tillämpliga gränser. |
|
(39) |
Det högsta årliga beloppet för extraordinära efterhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden som får infordras är för närvarande begränsat till tre gånger beloppet för förhandsbidragen. Efter den inledande uppbyggnadsperiod som avses i artikel 69.1 i förordning (EU) nr 806/2014 kommer sådana förhandsbidrag, under andra omständigheter än användningen av den gemensamma resolutionsfonden, endast att bero på variationer i nivån på garanterade insättningar och kommer därför sannolikt att bli små. Att basera det högsta beloppet för extraordinära efterhandsbidrag på förhandsbidrag skulle då kunna leda till en drastisk begränsning av den gemensamma resolutionsfondens möjligheter att samla in bidrag i efterhand och därmed minska dess handlingsförmåga. För att undvika ett sådant resultat bör en annan gräns fastställas och det högsta belopp för extraordinära efterhandsbidrag som får infordras bör fastställas till tre gånger en åttondel av fondens målnivå. |
|
(40) |
Den gemensamma resolutionsfonden kan användas för att stödja tillämpningen av verktyget för försäljning av verksamhet eller broinstitutverktyget, varigenom en uppsättning tillgångar, rättigheter och skulder i institutet under resolution överförs till en mottagande enhet. I så fall kan nämnden ha en fordran på det återstående institutet eller enheten vid dess efterföljande avveckling enligt normala insolvensförfaranden. Detta kan inträffa när den gemensamma resolutionsfonden används i samband med förluster som borgenärer annars skulle ha burit, inbegripet i form av garantier för tillgångar och skulder, eller täckning av skillnaden mellan de överförda tillgångarna och skulderna. För att säkerställa att aktieägare och borgenärer som hamnar på efterkälken i det återstående institutet eller enheten effektivt absorberar institutets förluster under resolution och förbättrar möjligheterna till återbetalningar vid insolvens till nämnden, bör nämndens fordringar på det återstående institutet eller den återstående enheten, och fordringar som uppstår till följd av rimliga regelrätta kostnader som nämnden ådragit sig, ges samma prioritet vid insolvens som rangordningen av fordringarna i de nationella finansieringsarrangemangen för resolution i varje deltagande medlemsstat, som bör vara högre än rangordningen av insättningar och insättningsgarantisystem. Eftersom ersättningar som betalas till aktieägare och borgenärer från den gemensamma resolutionsfonden på grund av överträdelser av principen om ”inte sämre villkor för borgenär” syftar till att kompensera för resultaten av resolutionsåtgärderna bör dessa ersättningar inte ge upphov till några fordringar från nämnden. |
|
(41) |
Eftersom vissa av bestämmelserna i förordning (EU) nr 806/2014 om den roll som insättningsgarantisystem kan spela vid resolution liknar dem i direktiv 2014/59/EU, bör de ändringar av dessa bestämmelser i direktiv 2014/59/EU som gjorts senast den [Publikationsbyrån: för in numret på direktivet om ändring av direktiv 2014/59/EU] återspeglas i förordning (EU) nr 806/2014. |
|
(42) |
Transparens är avgörande för att säkerställa marknadsintegritet, marknadsdisciplin och investerarskydd. För att säkerställa att nämnden kan främja och delta i insatser för ökad transparens bör nämnden tillåtas att lämna ut information som härrör från dess egna analyser, bedömningar och beslut, inbegripet dess bedömningar av möjligheten till resolution, om ett sådant utlämnande inte skulle undergräva skyddet av allmänintresset i fråga om finansiell, monetär eller ekonomisk politik och om det finns ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. |
|
(43) |
Förordning (EU) nr 806/2014 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(44) |
För att säkerställa enhetlighet bör de ändringar av förordning (EU) nr 806/2014 som liknar ändringarna av direktiv 2014/59/EU senast den... [Publikationsbyrån: för in numret på direktivet om ändring av direktiv 2014/59/EU] tillämpas från och med samma datum som datumet för införlivande av... [Publikationsbyrån: för in numret på direktivet om ändring av direktiv 2014/59/EU], dvs… [Publikationsbyrån: för in datumet = 18 månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande]. Det finns dock ingen anledning att senarelägga tillämpningen av de ändringar av förordning (EU) nr 806/2014 som uteslutande rör den gemensamma resolutionsmekanismens funktion. Dessa ändringar ska därför tillämpas från och med den... [OP: för in datum = 1 månad efter ikraftträdandet av denna ändringsförordning]. |
|
(45) |
Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten i ramen för återhämtning och resolution av institut och enheter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av de risker som olika nationella strategier kan medföra för den inre marknadens integritet, utan snarare, genom att ändra regler som redan fastställts på unionsnivå, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av förordning (EU) nr 806/2014
Förordning (EU) nr 806/2014 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Artikel 3.1 ska ändras på följande sätt:
|
|
2. |
I artikel 4 ska följande punkt införas som punkt 1a: ”1a. Medlemsstaterna ska så snart som möjligt informera nämnden om sin begäran om att inleda ett nära samarbete med ECB i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 1024/2013. Efter underrättelsen enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1024/2013 och innan ett nära samarbete inleds ska medlemsstaterna tillhandahålla all information om de enheter och koncerner som är etablerade på deras territorium som nämnden kan behöva för att förbereda sig för de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning och avtalet.” |
|
3. |
Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
|
|
4. |
Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
|
|
5. |
Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
|
|
6. |
Artikel 10a ska ändras på följande sätt:
|
|
7. |
I artikel 12 ska följande punkt 8 läggas till: ”8. Nämnden ska ansvara för att bevilja de tillstånd som avses i artiklarna 77.2 och 78a i förordning (EU) nr 575/2013 till de enheter som avses i punkt 1 i denna artikel. Nämnden ska rikta sitt beslut till de berörda enheterna.” |
|
8. |
I artikel 12a ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. Nämnden och de nationella resolutionsmyndigheterna ska säkerställa att de enheter som avses i artikel 12.1 och 12.3 alltid uppnår kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder när så krävs av och som fastställs av nämnden i enlighet med den här artikeln och artikel 12 b–i.” |
|
9. |
Artikel 12c ska ändras på följande sätt:
|
|
10. |
I artikel 12d.3 åttonde stycket och i 12d.6 åttonde stycket ska ”kritiska ekonomiska funktioner” ersättas med ”kritiska funktioner”. |
|
11. |
Följande artikel ska införas: ” Artikel 12da Fastställande av minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder för överföringsstrategier▌ 1. När artikel 12d tillämpas på en resolutionsenhet vars föredragna resolutionsstrategi avser, enskilt eller i kombination med andra resolutionsverktyg , ▌ användning av verktyget försäljning av verksamhet eller broinstitutverktyget ▌, ska nämnden fastställa det rekapitaliseringsbelopp som föreskrivs i artikel 12d.3 på ett proportionellt sätt på grundval av följande kriterier, beroende på vad som är relevant:
▌ 3. Tillämpningen av punkt 1 får inte leda till ett belopp som är högre än det belopp som följer av tillämpningen av artikel 12d.3 eller ett belopp som är lägre än 13,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, och lägre än 5 % av det totala exponeringsmåttet för den relevanta enhet som avses i punkt 1 i denna artikel, beräknat i enlighet med artikel 429 och 429a i förordning (EU) nr 575/2013 .” |
|
12. |
I artikel 12e.1 ska ”globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut” ersättas med ”global systemviktig enhet”. |
|
13. |
Artikel 12 g ska ändras på följande sätt:
|
|
14. |
Artikel 12k ska ändras på följande sätt:
|
|
15. |
Artikel 13 ska ersättas med följande: ”Artikel 13 Åtgärder för tidigt ingripande 1. ECB ska utan onödigt dröjsmål överväga och, om lämpligt, tillämpa åtgärder för tidigt ingripande om en enhet som avses i artikel 7.2 a uppfyller något av följande villkor:
Om förhållandena väsentligt försämras, ogynnsamma omständigheter uppstår eller ny information framkommer om en enhet får ECB fastställa att det villkor som avses i första stycket led a ii är uppfyllt utan att tidigare ha vidtagit andra korrigerande åtgärder, inbegripet utövandet av de befogenheter som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU eller i artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1024/2013. Vid tillämpning av första stycket b ska ECB eller, i förekommande fall, den behöriga myndigheten enligt direktiv 2014/65/EU, eller nämnden utan dröjsmål informera den nationella behöriga myndigheten om överträdelsen eller den sannolika överträdelsen. 2. Vid tillämpning av punkt 1 ska åtgärder för tidigt ingripande inbegripa följande:
3. ECB ska välja lämpliga åtgärder för tidigt ingripande i god tid på grundval av vad som står i proportion till de eftersträvade målen, med beaktande av bland annat hur allvarlig överträdelsen eller den sannolika överträdelsen är och hur snabbt enhetens finansiella situation försämras. 4. För var och en av de åtgärder som avses i punkt 2 ska ECB fastställa en tidsfrist som är lämplig för att slutföra åtgärden och som gör det möjligt för ECB att utvärdera dess effektivitet. Utvärderingen av åtgärden ska genomföras omedelbart efter det att tidsfristen har nåtts och delas med nämnden och relevanta nationella resolutionsmyndigheter. Om utvärderingen visar att åtgärderna inte har genomförts fullt ut eller inte är effektiva ska ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten göra en bedömning av det villkor som avses i artikel 18.1 a, efter samråd med nämnden och den relevanta nationella resolutionsmyndigheten. 5. Om en koncern inkluderar enheter som är etablerade i deltagande medlemsstater liksom även i icke-deltagande medlemsstater ska ECB företräda de nationella behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna i samråds- och samarbetssyfte med icke-deltagande medlemsstater i enlighet med artikel 30 i direktiv 2014/59/EU. Om en koncern inkluderar enheter som är etablerade i deltagande medlemsstater och dotterföretag som är etablerade i, eller betydande filialer som är belägna i, icke-deltagande medlemsstater ska ECB i god tid överlämna alla beslut eller åtgärder som avses i artiklarna 13 till 13c, som är relevanta för koncernen, till de behöriga myndigheterna eller resolutionsmyndigheterna i den icke-deltagande medlemsstaten, beroende på omständigheterna.” |
|
16. |
Följande artiklar ska införas som artiklarna 13a, 13b och 13c: ” Artikel 13a Byte av den verkställande ledningen eller ledningsorganet Vid tillämpning av artikel 13.2 e ska den nya verkställande ledningen eller det nya ledningsorganet, eller enskilda ledamöter i dessa organ, utses i enlighet med unionslagstiftning eller nationell lagstiftning och godkännas av ECB. Artikel 13b Tillfällig förvaltare 1. Vid tillämpning av artikel 13.2 f får ECB, på grundval av vad som är proportionellt med hänsyn till omständigheterna, utse en tillfällig förvaltare som ska göra något av följande:
ECB ska ange sitt val enligt led a eller b vid tidpunkten för utnämningen av den tillfälliga förvaltaren. Vid tillämpning av det första stycket led b ska ECB vid tidpunkten för tillsättningen av den tillfälliga förvaltaren ytterligare specificera den tillfälliga förvaltarens roll, uppgifter och befogenheter samt eventuella krav på att enhetens ledningsorgan ska samråda med eller erhålla medgivande från den tillfälliga förvaltaren innan den fattar specifika beslut eller vidtar specifika åtgärder. ECB ska offentliggöra alla tillsättningar av tillfälliga förvaltare, utom när den tillfälliga förvaltaren saknar befogenhet att representera enheten eller fatta beslut på enhetens vägnar. En tillfällig administratör ska uppfylla kraven i artikel 91.1, 91.2 och 91.8 i direktiv 2013/36/EU. ECB:s bedömning av huruvida den tillfälliga förvaltaren uppfyller dessa krav ska utgöra en integrerad del av beslutet att utnämna den tillfälliga förvaltaren. 2. ECB ska specificera den tillfälliga förvaltarens befogenheter vid tidpunkten för dennes tillsättning utifrån vad som är proportionellt med hänsyn till omständigheterna. Sådana befogenheter får innefatta några eller samtliga av de befogenheter som enhetens ledningsorgan har enligt enhetens stadgar och enligt nationell lagstiftning, inklusive befogenheten att utöva några eller samtliga av enhetens ledningsorgans förvaltningsfunktioner. Den tillfälliga förvaltarens befogenheter med avseende på enheten ska följa tillämplig bolagsrätt. Sådana befogenheter får anpassas av ECB om omständigheterna ändras. 3. ECB ska specificera den tillfälliga förvaltarens roll och uppgifter vid tidpunkten för dennes tillsättning. En sådan roll och sådana funktioner kan omfatta följande:
ECB ska specificera eventuella begränsningar för den tillfälliga förvaltarens roll och uppgifter vid tidpunkten för hans eller hennes tillsättning. 4. ECB ska ha exklusiv befogenhet att utse och avsätta en tillfällig förvaltare. ECB får avsätta den tillfälliga förvaltaren när som helst och på vilka grunder som helst. ECB får, med förbehåll för denna artikel, när som helst ändra villkoren för tillsättning av en tillfällig förvaltare. 5. ECB får kräva att vissa av den tillfälliga förvaltarens åtgärder underställs ECB:s förhandsgodkännande. ECB ska specificera alla sådana krav vid tidpunkten för utnämningen av den tillfälliga förvaltaren eller vid den tidpunkt då villkoren ändras för den tillfälliga förvaltaren. Den tillfälliga förvaltaren får i vilket fall endast utöva befogenheten att sammankalla enhetens aktieägare till en bolagsstämma och bestämma dagordningen för en sådan med ECB:s förhandsgodkännande. 6. På begäran av ECB ska den tillfälliga förvaltaren upprätta rapporter om enhetens finansiella ställning och om de åtgärder som han eller hon har vidtagit under sin period som förvaltare, med en regelbundenhet som ska fastställas av ECB , minst en gång efter de första sex månaderna , och i vart fall i slutet av förvaltarens uppdrag. 7. Den tillfälliga förvaltaren ska utses för högst ett år. Den perioden kan undantagsvis förnyas en gång om villkoren för utnämningen av den tillfälliga förvaltaren fortsatt är uppfyllda. ECB ska fastställa de villkoren och ska för aktieägarna motivera ett förnyande av utnämningen av den tillfälliga förvaltaren. 8. Med förbehåll för denna artikel ska utnämningen av en tillfällig förvaltare inte påverka aktieägarnas rättigheter i enlighet med unionens bolagsrätt eller nationell bolagsrätt. 9. En tillfällig förvaltare som har utsetts enligt punkterna 1–8 i denna artikel ska inte anses vara en verklig företrädare eller den person som faktiskt styr företaget enligt nationell lagstiftning. Artikel 13c Förberedelse för resolution 1. För de enheter och koncerner som avses i artikel 7.2 och de enheter och koncerner som avses i artikel 7.4 b och artikel 7.5 ska ECB eller de nationella behöriga myndigheterna, om villkoren för tillämpning av dessa bestämmelser är uppfyllda, utan dröjsmål underrätta nämnden om något av följande:
Nämnden ska underrätta kommissionen om alla delgivningar som den har mottagit enligt första stycket. ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten ska i nära samarbete med nämnden noga övervaka situationen för de enheter och koncerner som avses i första stycket och deras efterlevnad av de åtgärder som avses i första stycket led a, som syftar till att åtgärda en försämring av situationen för dessa enheter och koncerner och av de åtgärder för tidigt ingripande som avses i första stycket led c. 2. ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten ska underrätta nämnden så tidigt som möjligt om de anser att det finns en väsentlig risk för att en eller flera av de omständigheter som avses i artikel 18.4 skulle vara tillämpliga på en enhet som avses i artikel 7.2, eller en enhet som avses i artikel 7.4 b och artikel 7.5, om villkoren för tillämpning av dessa bestämmelser är uppfyllda. Den underrättelsen ska innehålla
Efter att ha mottagit den underrättelse som avses i första stycket ska nämnden, i nära samarbete med ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten, bedöma vad som utgör en rimlig tidsram för bedömningen av det villkor som avses i artikel 18.1 b, med beaktande av hur snabbt försämringen av enhetens förhållanden sker, den eventuella inverkan på det finansiella systemet, skyddet för insättare och bevarandet av kundmedel, risken för att en utdragen process ökar de totala kostnaderna för kunderna och ekonomin, behovet av att effektivt genomföra resolutionsstrategin och andra relevanta överväganden. Nämnden ska meddela denna bedömning till ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten så snart som möjligt. Efter den underrättelse som avses i första stycket ska ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten ▌i nära samarbete med nämnden övervaka enhetens situation, genomförandet av alla relevanta åtgärder inom den förväntade tidsramen och all annan relevant utveckling. För detta ändamål ska nämnden och ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten sammanträda regelbundet, med en frekvens som nämnden fastställer med beaktande av omständigheterna i fallet. ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten och nämnden ska utan dröjsmål förse varandra med all relevant information. Nämnden ska till kommissionen överlämna alla uppgifter som den har mottagit enligt första stycket. 3. ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten ska förse nämnden med all information som nämnden begär och som är nödvändig för följande:
Om sådan information inte redan är tillgänglig för ECB eller de nationella behöriga myndigheterna ska nämnden och ECB och sådana nationella behöriga myndigheter samarbeta och samordna för att erhålla denna information. För detta ändamål ska ECB och de nationella behöriga myndigheterna ha befogenhet att kräva att enheten tillhandahåller sådan information, inbegripet genom inspektioner på plats, och lämna denna information till nämnden. 4. Nämnden ska ha marknadsinflytande gentemot potentiella köpare, eller vidta åtgärder för sådan marknadsföring, den enhet som avses i artikel 7.2, eller den enhet som avses i artikel 7.4 b och artikel 7.5, om villkoren för tillämpning av dessa bestämmelser är uppfyllda eller kräva att enheten gör detta, i följande syften:
4a. Om nämnden vid användningen av den befogenhet som avses i punkt 4 beslutar att direkt marknadsföra den berörda enheten till potentiella köpare, ska den ta vederbörlig hänsyn till omständigheterna i fallet och den potentiella inverkan som utövandet av denna befogenhet kan ha på enhetens övergripande ställning. 5. Vid tillämpning av punkt 4 ska nämnden särskilt ha befogenhet att
Om nämnden utövar sina befogenheter enligt första stycket led b i denna punkt ska artikel 88 tillämpas. 6. Fastställandet av att villkoren i artikel 13.1 i denna förordning eller artikel 27.1 i direktiv 2014/59/EU är uppfyllda och ett föregående antagande av åtgärder för tidigt ingripande är inte nödvändiga villkor för att nämnden ska kunna förbereda resolutionen av enheten eller utöva de befogenheter som avses i punkterna 4 och 5 i denna artikel. 7. Nämnden ska utan dröjsmål informera kommissionen, ECB, de berörda nationella behöriga myndigheterna och de berörda nationella resolutionsmyndigheterna om alla åtgärder den vidtar i enlighet med punkterna 4 och 5. 8. ECB, de nationella behöriga myndigheterna, nämnden och de relevanta nationella resolutionsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete
ECB, de nationella behöriga myndigheterna, nämnden och de relevanta nationella resolutionsmyndigheterna ska säkerställa att dessa åtgärder och insatser är konsekventa, samordnade och effektiva.” |
|
17. |
I artikel 14.2 ska leden c och d ersättas med följande:
|
|
18. |
Artikel 16.2 ska ersättas med följande: ”2. Nämnden ska vidta en resolutionsåtgärd med avseende på ett moderföretag som avses i artikel 2 b, om villkoren i artikel 18.1 är uppfyllda. För detta ändamål ska ett moderföretag som avses i artikel 2 b anses fallera eller sannolikt komma att fallera under någon av följande omständigheter:
|
|
19. |
Artikel 18 ska ändras på följande sätt:
|
|
20. |
Följande artikel ska införas som artikel 18a: ” Artikel 18a Extraordinärt offentligt finansiellt stöd 1. Extraordinärt offentligt finansiellt stöd utanför resolutionsåtgärder får beviljas en enhet som avses i artikel 2 i undantagsfall endast i ett av följande fall och under förutsättning att det extraordinära offentliga finansiella stödet uppfyller de villkor och krav som fastställs i unionens regler om statligt stöd:
2. De stödåtgärder som avses i punkt 1 a ska uppfylla samtliga följande villkor:
Vid tillämpning av första stycket led a ska en enhet anses vara solvent om ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten har konstaterat att ingen överträdelse har ägt rum, eller sannolikt kommer att inträffa under de 12 följande månaderna, på grundval av aktuella förväntningar, av något av de krav som avses i artikel 92.1 i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 104a i direktiv 2013/36/EU, artikel 11.1 i förordning (EU) 2019/2033, artikel 40 i direktiv (EU) 2019/2034 eller relevanta tillämpliga krav enligt nationell lagstiftning eller unionslagstiftning. Vid tillämpning av första stycket d ska den relevanta behöriga myndigheten kvantifiera de förluster som enheten har ådragit sig eller sannolikt kommer att ådra sig. Kvantifieringen ska åtminstone baseras på översyner av tillgångarnas kvalitet som utförs av ECB, EBA eller nationella myndigheter eller, i förekommande fall, på inspektioner på plats som utförs av den behöriga myndigheten. Om sådana åtgärder inte kan genomföras i tid kan den behöriga myndigheten basera sin utvärdering på institutets balansräkning, förutsatt att balansräkningen överensstämmer med tillämpliga redovisningsregler och redovisningsstandarder, som bekräftats av en oberoende extern revisor ▌. Den behöriga myndigheten ska göra sitt yttersta för att säkerställa att kvantifieringen baseras på marknadsvärdet av institutets eller enhetens tillgångar, skulder och poster utanför balansräkningen. De stödåtgärder som avses i punkt 1 a iii ska begränsas till åtgärder som ECB eller den nationella behöriga myndigheten har bedömt som nödvändiga för att säkerställa enhetens solvens genom att åtgärda dess kapitalunderskott som fastställts i det negativa scenariot med stresstester på nationell nivå, unionsnivå eller på nivån för den gemensamma tillsynsmekanismen eller enligt motsvarande genomgångar som i tillämpliga fall utförts av ECB, EBA eller nationella myndigheter, bekräftade av ECB eller den relevanta behöriga myndigheten. Genom undantag från punkt 1 a iii ska förvärv av kärnprimärkapitalinstrument undantagsvis tillåtas om den brist som konstaterats är sådan att förvärvet av andra kapitalbasinstrument eller andra kapitalinstrument inte skulle göra det möjligt för den berörda enheten att åtgärda sitt kapitalunderskott som fastställts i det negativa scenariot i det relevanta stresstestet eller motsvarande. Beloppet för förvärvade kärnprimärkapitalinstrument får inte överstiga 2 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet för det berörda institutet eller den berörda enheten beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. Om någon av de stödåtgärder som avses i punkt 1 a inte löses in, återbetalas eller på annat sätt avslutas i enlighet med villkoren i den ▌ utträdesstrategi för stödåtgärden som fastställdes vid tidpunkten för beviljandet av en sådan åtgärd, ska ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten begära att institutet eller enheten lämnar in en engångsåtgärdsplan . Åtgärdsplanen ska beskriva de åtgärder som ska vidtas för att upprätthålla eller återställa efterlevnaden av tillsynskraven, institutets eller enhetens långsiktiga lönsamhet och dess förmåga att återbetala det tillhandahållna beloppet samt den tillhörande tidsramen . Om ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten inte erkänner engångsåtgärdsplanen som trovärdig eller genomförbar, eller om institutet eller enheten underlåter att följa åtgärdsplanen, ska en bedömning av huruvida institutet eller enheten fallerar eller sannolikt kommer att fallera göras i enlighet med artikel 18. 2a. ECB eller den relevanta nationella behöriga myndigheten ska informera nämnden om sin bedömning av huruvida villkoren i punkt 2 a, b och d är uppfyllda med avseende på de enheter och koncerner som avses i artikel 7.2 och de enheter och koncerner som avses i artikel 7.4 b och artikel 7.5.” |
|
21. |
Artikel 19 ska ändras på följande sätt:
|
|
22. |
Artikel 20 ska ändras på följande sätt:
|
|
23. |
Artikel 21 ska ändras på följande sätt:
|
|
24. |
Artikel 27 ska ändras på följande sätt:
|
|
25. |
Artikel 30 ska ändras på följande sätt:
|
|
26. |
Följande artikel ska införas: ” Artikel 30a Information som innehas av den centraliserade automatiserade mekanismen 1. De myndigheter som driver de centraliserade automatiserade mekanismer som inrättats genom artikel 32a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (**) ska på nämndens begäran förse nämnden med information om antalet kunder för vilka en enhet enligt artikel 2 är den enda eller huvudsakliga bankpartnern. 2. Nämnden ska begära den information som avses i punkt 1 endast från fall till fall och när det är nödvändigt för att den ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning. 3. Nämnden får dela den information som erhållits i enlighet med första stycket med nationella resolutionsmyndigheter i samband med fullgörandet av deras respektive uppgifter enligt denna förordning. (**) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).” " |
|
27. |
▌Artikel 31 ska ändras på följande sätt :
|
|
28. |
I artikel 32.1 ska första stycket ersättas med följande: ”Om en koncern inkluderar enheter som är etablerade i deltagande medlemsstater liksom även i icke-deltagande medlemsstater eller tredjeland ska nämnden, med förbehåll för att eventuellt godkännande av rådet eller kommissionen krävs enligt denna förordning, företräda de nationella resolutionsmyndigheterna i de deltagande medlemsstaterna, i samråds- och samarbetssyfte med icke-deltagande medlemsstater eller tredjeland i enlighet med artiklarna 7, 8, 12, 13, 16, 18, 45h, 55 och 88–92 i direktiv 2014/59/EU.” |
|
29. |
Artikel 34 ska ändras på följande sätt:
|
|
30. |
I artikel 43.1 ska följande läggas till som led aa:
|
|
30. |
Artikel 45 ska ändras på följande sätt:
|
|
31. |
I artikel 50.1 ska led n ersättas med följande:
|
|
31. |
I artikel 50.1 ska följande led läggas till:
|
|
32. |
Artikel 53 ska ändras på följande sätt:
|
|
33. |
I artikel 55 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande: ”1. När de överlägger om en enskild enhet eller en koncern som bara är etablerad i en deltagande medlemsstat ska ordföranden, vice ordföranden och alla ledamöter som avses i artikel 43.1 b, om inte alla ledamöter som avses i artikel 53.1 och 53.3 kan nå en gemensam överenskommelse inom en tidsfrist som fastställts av ordföranden, fatta ett beslut med enkel majoritet. 2. När de överlägger om en gränsöverskridande koncern ska ordföranden, vice ordföranden och de ledamöter som avses i artikel 43.1 b, om inte alla ledamöter som avses i artikel 53.1 och 53.4 kan nå en gemensam överenskommelse inom en tidsfrist som fastställts av ordföranden, fatta ett beslut med enkel majoritet.” |
|
34. |
Artikel 56 ska ändras på följande sätt:
|
|
35. |
Artikel 61 ska ersättas med följande: ” Artikel 61 Upprättandet av budgeten 1. Senast den 31 mars varje år ska ordföranden utarbeta ett preliminärt budgetförslag för nämnden, vilket ska inkludera en skattning av nämndens inkomster och utgifter för följande budgetår tillsammans med tjänsteförteckningen för följande budgetår och lägga fram det för nämnden under dess plenarsammanträde. Nämnden ska vid sitt plenarsammanträde vid behov justera det preliminära budgetförslaget för nämnden tillsammans med förslaget till tjänsteförteckning. 2. På grundval av det preliminära budgetförslag som antagits av nämnden vid dess plenarsammanträde ska ordföranden utarbeta ett budgetförslag för nämnden och lägga fram det för nämnden vid dess plenarsammanträde för antagande. Senast den 30 november varje år ska nämnden vid sitt plenarsammanträde, vid behov, justera det förslag som lagts fram av ordföranden och anta nämndens slutliga budget tillsammans med tjänsteförteckningen.” |
|
35. |
I artikel 62 ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. Ansvaret för att anta standarder för interna kontroller och inrätta system och förfaranden för interna kontroller som är anpassade till utförandet av internrevisorns uppgifter ska ligga hos nämnden under dess plenarsammanträde.”. |
|
36. |
Artikel 69.4 ska ersättas med följande: ”4. Om de tillgängliga finansiella medlen efter den inledande period som avses i punkt 1 understiger den målnivå som fastställs i den punkten ska de regelbundna bidrag som beräknas i enlighet med artikel 70 fortsätta samlas in till dess att målnivån uppnås. Nämnden får skjuta upp insamlingen av regelbundna bidrag som samlats in i enlighet med artikel 70 under upp till tre år för att säkerställa att det belopp som ska samlas in når ett belopp som står i proportion till kostnaderna för insamlingen, förutsatt att ett sådant uppskjutande inte väsentligt påverkar nämndens förmåga att använda fonden enligt avsnitt 3. Efter det att målnivån uppnåtts för första gången och de tillgängliga finansiella medlen därefter har sjunkit till mindre än två tredjedelar av målnivån ska de bidragen sättas till en nivå som gör det möjligt att uppnå målnivån inom fyra år.” |
|
37. |
Artikel 70 ska ändras på följande sätt:
|
|
38. |
I artikel 71.1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Det totala beloppet för extraordinära efterhandsbidrag per år ska inte vara mer än tre gånger högre än 12,5 % av målbeloppet.” |
|
39. |
I artikel 74 ska följande punkt införas: ”Nämnden ska underrätta kommissionen och ECB så snart den anser att det kan vara nödvändigt att aktivera finansiella arrangemang som avtalats för fonden i enlighet med denna artikel och ska förse kommissionen och ECB med all information som de behöver för att kunna utföra sina uppgifter med avseende på sådana finansiella arrangemang.” |
|
40. |
Artikel 76 ska ändras på följande sätt:
|
|
41. |
Artikel 79 ska ändras på följande sätt:
|
|
41. |
Följande artiklar ska införas: ”Artikel 79a Rapportering om likviditet vid resolution Senast den 31 december 2024 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om frågan likviditet vid resolution. Rapporten ska undersöka om en tillfällig likviditetsbrist efter rekapitalisering av ett institut som är föremål för resolution har orsakats av bland annat ett instrument som saknas i resolutionsverktygslådan och undersöka de effektivaste sätten att åtgärda tillfälliga likviditetsbrister, med beaktande av praxis i andra jurisdiktioner. Rapporten ska innehålla konkreta politiska alternativ. Artikel 79b Senast den 31 december 2026 ska kommissionen, i samband med återupptagandet av diskussionerna om bankunionen, rapportera till Europaparlamentet och rådet om ändamålsenligheten och omfattningen av mekanismen för interna förlustöverföringar inom resolutionsgrupperna till följd av reformen av ramen för krishantering. Rapporten ska särskilt beakta resolutionens omfattning, graden av efterlevnad av interna mål för minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder och villkoren för tillgång till branschfinansierade skyddsnät, särskilt fonden.” |
|
42. |
I artikel 85.3 ska ”som avses i” ersättas med ”antagits enligt”. |
|
43. |
I artikel 88 ska följande punkt läggas till som punkt 7: ”7. Denna artikel ska inte hindra nämnden från att offentliggöra sina analyser eller bedömningar, inbegripet när de bygger på information från de enheter som avses i artikel 2 eller andra myndigheter som avses i punkt 6 i denna artikel, när nämnden bedömer att offentliggörandet inte skulle undergräva skyddet för allmänintresset i fråga om finansiell, monetär eller ekonomisk politik och att det finns ett allmänintresse av att lämna ut uppgifter som väger tyngre än andra intressen som avses i punkt 5 i denna artikel. Ett sådant utlämnande ska anses ha gjorts av nämnden vid utövandet av dess uppgifter enligt denna förordning vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel.” |
|
43. |
I artikel 94.1 ska följande led införas:
|
Artikel 2
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den... [OP: för in datum = 12 månader efter ikraftträdandet av denna ändringsförordning].
Artikel 1.1 a, 1.2 och 1.3, 1.4 a, 1.5 a, b och c i och ii, 1.6 a, 1.7, 1.13 a i och b, 1.14 a, b och d, 1.19 d och e, 1.21, 1.23 a i första strecksatsen, b och d, 1.25–35 och 1.39, 1.42 och 1.43 ska tillämpas från och med den... [Publikationsbyrån: för in datumet = en månad efter ikraftträdandet av denna ändringsförordning].
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i … den
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(*1) Ändringarna i texten är resultatet av antagandet av ändringsförslag 1. Ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
(1) EUT C,, s..
(2) EUT C,, s..
(3) Rådet för finansiell stabilitet, Key Attributes of Effective Resolution Regimes for Financial Institutions, den 15 oktober 2014.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).
(6) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1118 av den 26 mars 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar den metod som resolutionsmyndigheterna ska använda för att beräkna det krav som avses i artikel 104a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU och det kombinerade buffertkravet för resolutionsenheter på konsoliderad resolutionsgruppnivå, om resolutionsgruppen i sig inte omfattas av dessa krav enligt det direktivet (EUT L 241, 8.7.2021, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 150, 7.6.2019, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/877 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet (EUT L 150, 7.6.2019, s. 226).
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG (EUT L 150, 7.6.2019, s. 296).
(11) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(13) COM(2018) 133 final.
(14) COM(2020) 822 final.
(15) Kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (EUT L 320, 29.11.2008, s. 1).
(16) Rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (EGT L 318, 27.11.1998, s. 8).
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2025/3752/oj
ISSN 1977-1061 (electronic edition)