Även om det alltså i artikel 1 föreskrivs att konventionen tillämpas oberoende av vilken domstol det är frågan om och att vissa områden är uteslutna från dess tillämpningsområde, innehåller artikeln dock inga närmare uppgifter om det ifrågavarande begreppets innebörd.

Eftersom den artikeln skall ange konventionens tillämpningsområde är det viktigt — för att i möjligaste mån trygga att de rättigheter och förpliktelser som följer av konventionen för konventionsstaterna och berörda personer är lika och enhetliga — att ordalagen i denna bestämmelse inte tolkas som en enkel hänvisning till den nationella rätten i någon av de berörda staterna.

När det i artikel 1 föreskrivs att konventionen är tillämplig oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om, visar det att begreppet privaträttens område inte kan tolkas enbart utifrån den kompetensfördelning mellan olika slags domstolar som finns i vissa medlemsstater.

Begreppet i fråga skall alltså betraktas som ett autonomt begrepp som skall tolkas med hänsyn till å ena sidan konventionens syfte och uppbyggnad, och å andra sidan de allmänna principer som gemensamt kan härledas ur de nationella rättsordningarna som helhet.

Även om vissa avgöranden i tvister mellan en offentlig myndighet och ett privat rättssubjekt kan omfattas av konventionens tillämpningsområde, förhåller det sig annorlunda när myndigheten utövar en offentligrättslig maktbefogenhet.

Så är fallet när det, som i målet mellan parterna vid den nationella domstolen, är fråga om indrivning av avgifter som ett privat rättssubjekt skall erlägga till ett nationellt eller internationellt offentligt organ för utnyttjande av detta organs utrustning och tjänster, särskilt när sådant utnyttjande är obligatoriskt och exklusivt.

Detta gäller än mer när avgifterna, beräkningssättet och förfarandet för indrivning fastställs ensidigt gentemot användarna, såsom i detta fall, där organet ensidigt fastställt att förpliktelsen skulle fullgöras på platsen för dess eget säte och utpekat de nationella domstolar som skall avgöra frågan om verkställigheten.

Med stöd av dessa kriterier skall ett avgörande som meddelas i en tvist mellan en offentlig myndighet och en privatperson, där den offentliga myndigheten utövat en offentligrättslig befogenhet, undantas från konventionens tillämpningsområde.