Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (omarbetning) /* COM/2013/0311 final - 2013/0162 (COD) */
MOTIVERING 1. Bakgrund till förslaget ·
Allmän bakgrund, motiv och syfte Nationella kulturföremål är föremål som
medlemsstaterna identifierat som en del av sitt kulturarv. Dessa föremål
klassas efter sin kulturella betydelse och omgärdas av mer eller mindre strikta
skyddsregler. Nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt
värde (nedan kallade nationella skatter) enligt nationella lagar eller
administrativa förfaranden, i den mening som avses i artikel 36 i om Europeiska
unionens funktionssätt, är mycket viktiga kulturföremål som bör bevaras för
kommande generationer. Rent allmänt åtnjuter nationella skatter ett mer
långtgående rättsskydd som innebär att de inte får föras ut slutgiltigt från
medlemsstatens territorium. Den inre marknaden omfattar ett område utan
inre gränser, där fri rörlighet för varor säkerställs i enlighet med
bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Dessa
bestämmelser utgör i enlighet med artikel 36 i det fördraget inget hinder för
förbud eller restriktioner som syftar till att skydda nationella skatter av
konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde. Rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande av
kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium[1] antogs 1993 i samband med att
de inre gränserna avskaffades för att skydda sådana kulturföremål som i
medlemsstaterna klassas som nationella skatter. Syftet med direktivet var att
jämka samman den grundläggande principen om fri rörlighet för varor med behovet
av att skydda de nationella skatterna. Utvärderingen av direktivet[2] har visat att det endast haft
begränsad betydelse för återlämnandet av vissa kulturföremål som klassas som
nationella skatter och som, efter att olagligen ha förts bort från en
medlemsstats territorium, befinner sig på en annan medlemsstats territorium. De främsta orsakerna till detta är ·
de villkor som föremål som klassas som nationella
skatter måste uppfylla för att återlämnas, dvs. att de måste tillhöra en av
kategorierna i bilagan och uppfylla de ekonomiska gränsvärdena och
ålderskraven, ·
den korta tidsfristen för att väcka talan om
återlämnande, ·
kostnaderna för ersättning. Utvärderingen har också visat på behovet av
bättre administrativt samarbete och samråd mellan de centrala myndigheterna för
att bättre kunna genomföra direktivet. Till följd av det system som inrättats genom
direktivet är vissa medlemsstater tvungna att åberopa internationella
konventioner för att få tillbaka sina kulturföremål. Alla medlemsstater har
inte ratificerat Unescokonventionen från 1970 om åtgärder för att förbjuda och
förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till
kulturegendom och Unidroitkonventionen från 1995 om stulna eller olagligt
utförda kulturföremål[3]. Trots mångfalden av instrument tillhör handeln
med kulturföremål den mest utbredda olagliga handeln. Handeln med kulturföremål
som klassas som kulturella skatter är ett särskilt allvarligt brott med
negativa konsekvenser för medlemsstaternas nationella identitet, kultur och
historia, eftersom en del av invånarnas identitet och historia går förlorad när
nationella skatter försvinner. Europeiska unionens råd har konstaterat att
detta problem i hög grad påverkar unionens medlemsstater och konstaterade den
13–14 december 2011 att man måste vidta åtgärder för att mer effektivt
förebygga och bekämpa brott avseende kulturföremål. Det har rekommenderat bl.a.
kommissionen att stödja medlemsstaterna i arbetet med att effektivt skydda
kulturföremål i syfte att förebygga och bekämpa olaglig handel med dem och, vid
behov, främja kompletterande åtgärder[4]. Syftet med föreliggande förslag är att
medlemsstaterna ska kunna få tillbaka alla kulturföremål som klassas som
nationella skatter och som sedan 1993 olagligen förts bort från deras
territorium. Det allmänna syftet är att bidra till skyddet
av kulturföremål inom ramen för den inre marknaden. Förenlighet med Europeiska unionens politik
och mål på andra områden Föreliggande initiativ är förenligt med
unionens politik för skydd av kulturföremål. Det är också i linje med rådets
ovannämnda slutsatser om förebyggande och bekämpning av olaglig handel med
kulturföremål. Förslaget till direktiv rör återlämnande av
kulturföremål genom ett system som gör det möjligt för medlemsstaterna att
skydda sådana kulturföremål som klassas som nationella skatter. I fråga om ägarens möjlighet att återfå ett
kulturföremål bör det påpekas att det i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols
behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område[5] föreskrivs ett nytt behörigt
forum, nämligen domstolarna på den plats där föremålet befinner sig, som ska
pröva enskilda anspråk på äganderättslig grund. Denna nya bestämmelse skulle
också omfatta civilrättsliga åtgärder för att få tillbaka kulturföremål. De två initiativen syftar till att öka skyddet
av kulturföremål, det ena genom att ge medlemsstaterna möjlighet att få
tillbaka kulturföremål som klassas som nationella skatter och som olagligen har
förts bort från deras territorium, och det andra genom att ge ägaren rätt att
kräva tillbaka ett kulturföremål i domstolarna i den medlemsstat där föremålet
befinner sig. 2. Resultat av samråd med berörda parter
och konsekvensbedömning ·
Samråd med berörda parter Mellan den 30 november 2011 och 5 mars 2012
genomfördes ett allmänt samråd med alla parter som är berörda av detta
initiativ. Samrådet genomfördes genom webbtjänsten Din röst i Europa med hjälp
av två specialanpassade frågeformulär till offentliga myndigheter och organ
respektive enskilda och näringsidkare som berörs av eller arbetar med
kulturföremål. Kommissionens tjänstegrenar fick in 142 svar,
varav 24 var från den offentliga sektorn och 118 från den privata sektorn. En
sammanfattning av samrådet finns på webbplatsen Europa[6]. De flesta deltagare från den privata sektorn
(61 %) anser att direktiv 93/7/EEG tillräckligt väl svarar mot medlemsstaternas
behov och att det därför inte behöver ses över. Endast 22 % är positiva till en
översyn. Däremot anser 54 % av offentliga sektorns
företrädare att direktivet inte innebär en garanti för att få tillbaka
nationella skatter som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium.
Stödet för de planerade lösningarna för att förbättra direktivets effektivitet
är ganska jämnt fördelat med 29 % som förespråkar en översyn av direktivet, 29
% som vill förbättra det administrativa samarbetet och informationsutbytet
mellan de behöriga myndigheterna, 17 % som vill att medlemsstaterna ska
ratificera de internationella konventionerna (Unesco och Unidroit) och 25 % som
förespråkar ett tillvägagångssätt som kombinerar flera lösningar, t.ex. en
översyn av direktivet kombinerat med förbättrat administrativt samarbete och
samråd mellan behöriga myndigheter. ·
Extern experthjälp Direktiv 93/7/EEG har med jämna mellanrum
varit föremål för utvärderingsrapporter som kommissionen utarbetat på grundval
av nationella rapporter om tillämpningen. Dessa utvärderingsrapporter omfattar
perioden 1993–2011 och riktar sig till Europaparlamentet, rådet och Europeiska
ekonomiska och sociala kommittén[7].
Dessutom gjorde kommissionen en
efterhandsutvärdering av direktivet med hjälp av en grupp nationella experter
från de centrala myndigheter som utför de uppgifter som föreskrivs i
direktivet. Expertgruppen ”Return of cultural goods”, som bildades inom ramen
för kommittén för export och återlämnande av kulturföremål, hade i uppdrag att
identifiera problem med tillämpningen av direktivet och försöka hitta
lösningar. Gruppen var verksam 2009–2011. Arbetsgruppen konstaterade att direktivet
behövde revideras för att bli effektivare med avseende på att återfå nationella
skatter och att det också behövdes mekanismer för att förbättra det
administrativa samarbetet och samrådet mellan de centrala myndigheterna[8]. ·
Konsekvensbedömning Föreliggande förslag åtföljs av en
sammanfattning av konsekvensbedömningen och av en konsekvensbedömning, vars
utkast utvärderats av Europeiska kommissionens ad hoc-kommitté som lämnade ett
yttrande den 21 september 2012. I den slutliga versionen av
konsekvensbedömningen har kommitténs rekommendationer beaktats. Konsekvensbedömningen har tagit hänsyn till i
synnerhet utvärderingsrapporterna avseende direktivet, den dokumentation som
erhållits inom ramen för arbetet inom expertgruppen ”Return of cultural goods”,
arbetet inom expertgruppen för den öppna samordningsmetoden avseende samlingars
rörlighet inom ramen för arbetsprogrammet för 2007–2010 till förmån för kultur[9], resultaten från det offentliga
samrådet i denna fråga samt de studier om kulturföremål som genomfördes 2004,
2007 och 2011[10].
Med ledning av den insamlade informationen
gjorde kommissionen en konsekvensbedömning där följande alternativ undersöktes
och jämfördes[11]: Alternativ 1: Inga förändringar av den
nuvarande situationen Ingen förändring görs av direktiv 93/7/EEG
ändrat genom direktiven 96/100/EG och 2001/38/EG. Alternativ 2: Få de centrala
myndigheterna att använda gemensamma verktyg De centrala myndigheterna får tillgång till
ett elektroniskt verktyg (informationssystemet för den inre marknaden, nedan
kallat IMI) för att underlätta administrativt samarbete, samråd och
informationsutbyte mellan dem. Alternativ 3: Översyn av
direktiv 93/7/EEG Direktiv 93/7/EEG ändras så att i) det
omfattar samtliga föremål som klassas som nationella skatter, ii) tidsfristerna
förlängs för att väcka talan om återlämnande och kontroll av kulturföremålet
och iii) villkoren för ersättning till innehavaren blir mer enhetliga. Alternativ 4: Uppmuntra
medlemsstaterna att ratificera och tillämpa Unesco-konventionen från 1970 om
kulturegendom Direktiv 93/7/EEG ändras inte, utan man
försöker få medlemsstaterna att ratificera och tillämpa Unescokonventionen från
1970 om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och
överlåtelse av äganderätten till kulturegendom. Det rekommenderade tillvägagångssättet är en
kombination av alternativen 2 och 3 med främst följande mål: – Användning av IMI-systemet för administrativt
samarbete mellan de centrala myndigheterna. – Utvidgning av direktivets räckvidd till alla
kulturföremål som klassas som nationella skatter i den mening som avses i
artikel 36 i fördraget. – Förlängning av tidsfristen för att väcka
talan om återlämnande. – Förlängning av tidsfristen för att
kontrollera kulturföremålet. – Enhetligare villkor för ersättning till
innehavaren vid ett återlämnande. 3. Förslagets rättsliga aspekter ·
Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Syftet med omarbetningen av direktiv 93/7/EEG,
ändrat genom direktiven 96/100/EG och 2001/38/EG, är att ge medlemsstaterna
möjlighet att få tillbaka alla kulturföremål som klassas som nationella
skatter. Omarbetningen är också ett led i förenklingen av unionens lagstiftning
på området. Följande ändringar görs av bestämmelserna i
direktiv 93/7/EEG: i) Direktivets räckvidd utökas så att det omfattar alla
kulturföremål som klassas som nationella skatter i den mening som avses i
artikel 36 i fördraget. ii) IMI-systemet ska användas för administrativt
samarbete och informationsutbyte mellan de centrala myndigheterna. iii)
Tidsfristen förlängs för de nationella myndigheternas kontroll av om det
föremål som påträffats i en annan medlemsstat är ett kulturföremål. iv)
Tidsfristen förlängs för att väcka talan om återlämnande. v) Det anges vilken
myndighet i den återkrävande medlemsstaten som utlöser tidsfristen för att
väcka talan om återlämnande. vi) Det preciseras att innehavaren ska kunna
bevisa att han har visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet i samband med
anskaffandet av kulturföremålet. vii) Det fastställs gemensamma kriterier för
tolkningen av begreppet ”vederbörlig omsorg och uppmärksamhet”. viii)
Tidsfristen förlängs för rapporterna om tillämpningen av direktivet och
utvärderingsrapporterna avseende direktivet. ·
Rättslig grund Förslaget grundar sig på artikel 114 i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. ·
Subsidiaritetsprincipen Både unionen och medlemsstaterna är behöriga
när det gäller den inre marknaden. Subsidiaritetsprincipen är därför
tillämplig. Eftersom enskilda åtgärder från
medlemsstaternas sida när det gäller återlämnande skulle kunna hämmas av
skiljaktiga nationella bestämmelser antogs direktiv 93/7/EEG i samband med
inrättandet av den inre marknaden. Fastställandet av regler för återlämnande är
ett sätt att bidra till en fungerande inre marknad. Det skulle vara mycket
svårt för en medlemsstat att få tillbaka ett kulturföremål som klassas som
nationell skatt och som olagligen har förts bort från landet utan ett gemensamt
förfarande som är tillämpligt även i den medlemsstat där föremålet befinner
sig. En innehavare som vet att föremålet har förts ut olagligen skulle då kunna
etablera sig i en medlemsstat utan att behöva vara rädd för att förlora
föremålet. Eftersom olaglig utförsel av kulturföremål
sträcker sig över gränserna är unionen mest lämpad att agera på området och se
till att föremål som förts ut olagligen och befinner sig på en annan
medlemsstats territorium kan återlämnas. Målet med förslaget kan inte i
tillräcklig utsträckning nås av medlemsstaterna, utan det krävs insatser på
unionsnivå. Unionen är dock inte behörig att fastställa
vilka de kulturella skatterna är eller vilka nationella domstolar som är
behöriga att hantera en talan om återlämnande som kan väckas av den
återkrävande medlemsstaten mot innehavaren och/eller mellanhanden avseende ett
kulturföremål som klassas som nationell skatt och som olagligen har förts bort
från medlemsstatens territorium. Dessa aspekter omfattas av
subsidiaritetsprincipen eftersom de faller inom medlemsstaternas behörighet. ·
Proportionalitetsprincipen I enlighet med proportionalitetsprincipen går
de föreslagna ändringarna inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de
fastställda målen. Åtgärderna svarar mot de huvudsakliga
orsakerna till den relativt begränsade betydelse direktiv 93/7/EEG haft för att
återbörda vissa kulturföremål som klassas som nationella skatter. Föreliggande
förslag står i proportion till målet att garantera att alla sådana
kulturföremål återlämnas som klassas som nationella skatter och som sedan 1993 förts
bort från en medlemsstats territorium, utan att man går utöver vad som är
nödvändigt. För att tillämpningen av direktivet ska bli
bättre anges det i föreliggande förslag att det administrativa samarbetet och
informationsutbytet mellan de centrala myndigheterna ska ske med hjälp av
IMI-systemet, och det preciseras vilken myndighet i den återkrävande
medlemsstaten som utlöser tidsfristen för att väcka talan om återlämnande och det
fastställs att innehavaren ska kunna bevisa att han har visat vederbörlig
omsorg och uppmärksamhet, samtidigt som det fastställs gemensamma kriterier för
begreppet ”vederbörlig omsorg och uppmärksamhet” så att domare i
medlemsstaterna ska göra en mer enhetlig tolkning med avseende på ersättning
till innehavaren. Dessa kriterier är inte uttömmande. I andra frågor har det inte föreskrivits några
åtgärder, t.ex. för att möjliggöra för enskilda att väcka talan om återlämnande
för att få tillbaka kulturföremål som klassas som nationella skatter, för att
förlänga preskriptionstiden för att väcka talan från 30 till 50 år eller för
att begränsa det högsta belopp som innehavaren kan få ersättning med. Förslaget medför inga nya administrativa
bördor för förvaltningarna, utan snarare en minskning. ·
Lagstiftningsteknik Genom sitt beslut av den 1 april 1987 gav
kommissionen sina tjänstegrenar i uppdrag att kodifiera rättsakter senast efter
att de ändrats för tionde gången, samtidigt som den underströk att detta var en
minimiregel och att tjänstegrenarna i syfte att uppnå en klar och begriplig
lagstiftning borde sträva efter att med ännu kortare mellanrum kodifiera de
texter som de har ansvar för. Kommissionen inledde en kodifiering av rådets
direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som
olagligen förts bort från en medlemsstats territorium[12] och ett förslag lades fram för
lagstiftaren[13].
Det nya direktivet skulle ersätta de olika rättsakter som omfattades av
kodifieringen[14]. Under lagstiftningsförfarandet konstaterades
att det genom artikel 16.4 i direktiv 93/7/EEG, som motsvarade
artikel 16.3 i förslaget till kodifiering, skapas en rättslig grund i
sekundärrätten. Mot bakgrund av domstolens dom av den 6 maj 2008 i mål C-133/06
ansågs det nödvändigt att stryka artikel 16.3 i förslaget till kodifiering.
Eftersom en sådan strykning skulle ha inneburit en innehållsmässig ändring och
därmed ha gått längre än en enkel kodifiering ansågs det nödvändigt att
tillämpa punkt 8[15]
i det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 –
Påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter – i
ljuset av den gemensamma förklaringen avseende denna punkt[16]. Kommissionen ansåg således att förslaget till
Europaparlamentets och rådets direktiv om kodifiering av direktiv 93/7/EEG[17] borde dras tillbaka och att
kodifieringen av direktivet skulle göras om till en omarbetning så att man
kunde införa den nödvändiga ändringen. Som nämnts tidigare måste direktiv 93/7/EEG
genomgå vissa innehållsändringar för att medlemsstaterna ska kunna få tillbaka
kulturföremål som klassas som nationella skatter. Därför har man beslutat att
göra en omarbetning i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 28
november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för
rättsakter[18]. Föreliggande förslag är en omarbetning av
direktiv 93/7/EEG, ändrat genom direktiven 96/100/EG och 2001/38/EG. Det är en
förenkling av den gällande lagstiftningen och innebär att direktiven 93/7/EEG,
96/100/EG och 2001/38/EG upphör att gälla. ·
Närmare redogörelse för förslaget I artikel 1.1 definieras kulturföremål
som ett föremål som, före eller efter dess olagliga bortförande från ett
medlemslands territorium, enligt nationell lagstiftning eller nationella
administrativa förfaranden klassas som tillhörande ”nationella skatter av
konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde” i enlighet med artikel 36 i
fördraget. Bilagan till direktiv 93/7/EEG utgår. I föreliggande direktiv stryks kravet på att
föremål som klassas som nationella skatter för att återlämnas måste ·
tillhöra en av kategorierna i bilagan och uppfylla
de ekonomiska gränsvärdena och/eller ålderskraven för dessa kategorier, eller ·
när det gäller föremål som inte tillhör en av dessa
kategorier, utgöra en integrerad del av offentliga samlingar förtecknade hos
museer, arkiv eller biblioteks bevarade samlingar eller i inventarier i
kyrkliga institutioner. Därvidlag bör det noteras att det är
medlemsstaterna som avgör vilka kulturföremål som är nationella skatter enligt
artikel 36 i fördraget och med de begränsningar som anges där. Bilagan
till direktiv 93/7/EEG är inte avsedd att definiera föremål som klassas som
nationella skatter enligt den artikeln, utan endast kategorier av föremål som
kan klassas som sådana och omfattas av ett förfarande för återlämnande. Föreliggande förslag är ett led i syftet att
jämka samman den grundläggande principen om fri rörlighet för varor med behovet
av att skydda de nationella kulturskatterna. Det
bekräftar lagstiftarens intentioner från 1993 att direktiv 93/7/EEG skulle vara ett första steg mot ett samarbete mellan
medlemsstaterna på detta område inom ramen för den inre marknaden och att
syftet med direktivet var att uppnå ömsesidigt erkännande
av relevant nationell lagstiftning. Föreliggande förslag svarar mot ett upprepat
önskemål från medlemsstaternas företrädare om att det ska inrättas ett
effektivt system för återlämnande av kulturföremål som klassas som nationella
skatter. Genom förslaget ges medlemsstaterna möjlighet att få tillbaka
kulturföremål som klassas som nationella skatter och som sedan 1993 olagligen
förts bort från deras territorium, vilket bidrar till ett bättre skydd av
medlemsstaternas kulturarv. Innehavaren av föremålet kan dock i samband
med återlämnandeförfarandet till sitt försvar åberopa att den återkrävande
staten har brutit mot artikel 36 i fördraget när den klassade kulturföremålet
som nationell skatt. Den domstol vid vilken talan väckts bör i förekommande
fall fatta beslut, efter att ha begärt ett förhandsavgörande från Europeiska
unionens domstol. I artiklarna 4 och 6 föreskrivs att de
centrala myndigheterna ska använda informationssystemet för den inre marknaden
(nedan kallat IMI) för att underlätta administrativt samarbete, samråd
och informationsutbyte mellan dem. Genom artikel 4.3 förlängs tidsfristen
till fem månader för de behöriga myndigheterna i den återkrävande medlemsstaten
att kontrollera om ett kulturföremål som påträffats i en annan medlemsstat
utgör ett kulturföremål. Med tanke på att ärendet är av
gränsöverskridande karaktär bidrar denna tidsfrist till ett effektivare
samarbete mellan de behöriga myndigheterna. I artikel 7.1 anges det att talan om
återlämnande inte får väckas senare än tre år efter att den återkrävande
medlemsstatens centrala myndighet fått vetskap om var kulturföremålet
finns och om innehavarens eller mellanhandens identitet. Tidsfristen förlängs med hänsyn till de
komplexa förbindelserna mellan medlemsstaterna, utan att man för den skull
släpper på den skyldighet att visa omsorg och uppmärksamhet som åligger den
återkrävande staten. Artikel 9
innehåller gemensamma kriterier för tolkningen av den vederbörliga
omsorg och uppmärksamhet som innehavaren ska visa vid anskaffandet av
kulturföremålet. Dessa kriterier bygger på kriterierna i artiklarna 4.4 och 6.2
i Unidroitkonventionen från 1995. Enligt föreliggande förslag ska innehavaren kunna
bevisa att han har visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid
anskaffandet av föremålet. Den som har anskaffat ett föremål har rätt till
ersättning på villkor att han vid anskaffandet av föremålet bevisligen visade
omsorg och uppmärksamhet i fråga om huruvida det var lagligt att föra ut
kulturföremålet från den återkrävande medlemsstatens territorium. Dessa ändringar borde bidra till en
enhetligare tillämpning av direktivet på detta område och i förekommande fall
göra det svårare för innehavare som handlat i ond tro eller inte visat
tillräcklig omsorg och uppmärksamhet att få ersättning. I artikel 16 anges hur unionens övriga
institutioner genom utvärdering och uppföljning ska få information om
direktivets tillämpning. Rapporterna om tillämpningen av direktivet och
utvärderingsrapporterna avseende direktivet ska utarbetas vart femte år. En
bestämmelse om översyn ska införas. ·
Kommittéförfarande och delegerade akter Enligt artikel 17 i direktiv 93/7/EEG
ska kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 8 i
förordning (EG) nr 116/2009 (den kodifierade versionen av förordning (EEG)
nr 3911/92 om export av kulturföremål)[19].
Det handlar om kommittén för export och återlämnande av kulturföremål, en av
kommissionens rådgivande kommittéer, som består av företrädare för
medlemsstaterna. Enligt direktiv 93/7/EEG ska kommittén
undersöka alla frågor om tillämpningen av bilagan till direktivet som
ordföranden tar upp antingen på eget initiativ eller på begäran av en
medlemsstats företrädare. Eftersom det nya direktivet inte har någon
bilaga har hänvisningen till kommittén strukits i förslaget. I enlighet med kommissionens meddelande Framework
for Commission’s expert groups: horizontal rules and public register
ska kommissionen vid behov inrätta en expertgrupp bestående av de centrala
myndigheterna med ansvar för direktivet som ska ange hur informationssystemet
för den inre marknaden (IMI) ska användas med avseende på kulturföremål. 4. Ytterligare information ·
Upphävande av gällande lagstiftning När det föreliggande förslaget till
omarbetning antas upphör den gällande lagstiftningen, direktiven 93/7/EEG,
96/100/EG och 2001/38/EG, att gälla. ·
Ändring av gällande lagstiftning Genom föreliggande direktiv ändras bilagan
till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25
oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den
inre marknaden, genom att det nya direktivet förs in där. ·
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) Den förslagna rättsakten berör en EES-fråga
och bör därför omfatta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 5. Budgetkonsekvenser Förslagets inverkan på budgeten redovisas i
bifogad finansieringsöversikt. Föreslaget medför endast administrativa
kostnader. ê 93/7/EEG (anpassad) 2013/0162 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om återlämnande av kulturföremål som
olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (omarbetning) (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen Ö Europeiska
unionens funktionssätt Õ , särskilt artikel 100a i detta
Ö 114 Õ , med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Ö Europeiska Õ ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[20], i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: ò ny (1) Rådets
direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som
olagligen förts bort från en medlemsstats territorium[21] har ändrats väsentligt flera
gånger[22].
Med anledning av nya ändringar bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas. ê93/7/EEG skäl 1 (anpassad) ð ny (2) Artikel 8a i fördraget föreskriver upprättandet
senast den 1 januari 1993 av den Ö Den Õ inre marknaden som skall omfatta
Ö omfattar Õ ett område utan inre
gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital
säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördraget. ð Dessa bestämmelser utgör inget hinder
för förbud eller restriktioner som motiveras av intresset att skydda nationella
skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde. ï ê 93/7/EEG skäl 2
(anpassad) (3) Enligt villkoren och med de
begränsningar som anges i artikel 36 i fördraget kommer Ö behåller Õ medlemsstaterna efter 1992 att behålla
rätten att definiera sina nationella skatter och att vidta nödvändiga åtgärder
för att skydda dem inom
detta område utan inre gränser. ê 93/7/EEG skäl 3
(anpassad) (4) Ett Ö Genom direktiv
93/7/EEG har ett Õ system Ö införts Õ bör därför införas
som gör det möjligt för medlemsstaterna att säkerställa återförandet till sitt
territorium av kulturföremål som klassas som nationella skatter enligt artikel
36 Ö i fördraget och
som tillhör någon av de gemensamma kategorier av kulturföremål som anges i dess
bilaga Õ och som har
förts bort från deras territorium i strid med ovan nämnda nationella åtgärder
eller mot
Ö med Õ rådets förordning (EEG)
nr 3911/92116/2009 av den 9
18 december 19922008 om export av kulturföremål[23] Ö och av kulturföremål
som klassas som nationella skatter och utgör en integrerad del av offentliga
samlingar eller inventarier i kyrkliga institutioner men inte faller under
dessa gemensamma kategorier Õ. Tillämpningen av systemet
bör vara så enkel och effektiv som möjligt. För att underlätta samarbete vad
avser återlämnande bör tillämpningsområdet begränsas till artiklar som tillhör
gemensamma kategorier av kulturföremål. Bilagan till detta direktiv är
följaktligen inte avsedd att definiera föremål som klassas som nationella skatter enligt artikel 36, utan endast kategorier
av föremål som kan klassas som sådana och följaktligen omfattas av det
förfarande för återlämnande som införs genom detta direktiv.
ê 93/7/EEG skäl 4
(anpassad) Kulturföremål som klassas som nationella skatter
och som utgör en integrerad del av offentliga samlingar eller inventarier i
kyrkliga institutioner, men som inte faller under dessa gemensamma kategorier,
bör också omfattas av detta direktiv. ê 93/7/EEG skäl 5
(anpassad) (5) Ö Genom direktiv
93/7/EEG har det upprättats ett Õ Aadministrativt samarbete bör upprättas
mellan medlemsstaterna vad avser nationella skatter i nära anknytning till
samarbetet om stulna konstföremål. Detta samarbete ska särskilt omfatta
registrering hos Interpol och andra kvalificerade organ, som upprättar liknande
förteckningar över försvunna, stulna eller olagligen bortförda kulturföremål
som utgör del av medlemsstaternas nationella skatter och offentliga samlingar. ê 93/7/EEG skäl 6
(anpassad) (6) Förfarandet som införs Ö infördes Õ genom detta
direktiv Ö 93/7/EEG
var Õ är ett
första steg i att upprätta samarbete mellan medlemsstaterna på detta område i
samband med den inre marknaden. Syftet är Ö var Õ ömsesidigt
erkännande av relevanta nationella lagar. Det bör därför särskilt införas bestämmelser att
kommissionen biträds av en rådgivande kommitté. ê 93/7/EEG skäl 7
(anpassad) (7) Förordning (EEG)
nr 3911/92
116/2009 inför tillsammans med
detta direktiv ett Ö unionssystem Õ gemenskapssystem
för att skydda medlemsstaternas kulturföremål. Det datum då medlemsstaterna måste följa detta
direktiv måste vara så nära det datum då denna förordning träder i kraft som
möjligt. Med hänsyn till staternas rättsliga system och räckvidden av de
förändringar i lagstiftningen som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv kommer några medlemsstater att behöva
en längre period. ò ny (8) Tillämpningen
av direktiv 93/7/EEG har påvisat systemets begränsningar för att få tillbaka
kulturföremål som klassas som nationella skatter och som, efter att olagligen
ha förts bort från en medlemsstats territorium, påträffats på en annan medlemsstats
territorium. (9) Medlemsstaterna
bör ha ett system som garanterar att olaglig utförsel av ett kulturföremål som
klassas som nationell skatt till en annan medlemsstat inte innebär en lika stor
risk som olaglig export till ett land utanför unionen. (10) Detta
direktiv bör omfatta alla kulturföremål som klassas som nationella skatter av
konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde enligt nationell lagstiftning
eller nationella administrativa förfaranden, i enlighet med artikel 36 i
fördraget. Därför bör man stryka kravet på att föremålet ska tillhöra någon av
de kategorier som anges i bilagan till direktiv 93/7/EEG och följaktligen
stryka denna bilaga och kravet på att föremålet ska utgöra en integrerad del av
offentliga samlingar förtecknade hos museer, arkiv eller biblioteks bevarade
samlingar eller i inventarier i kyrkliga institutioner. Respekten för
mångfalden i de nationella systemen för att skydda kulturföremål erkänns i
artikel 36 i fördraget. I det sammanhanget krävs det således att medlemsstaterna
har förtroende för varandra samt ger prov på samarbetsvilja och ömsesidig
förståelse. (11) Det
administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna bör öka så att man kan få till
stånd en effektivare och enhetligare tillämpning av detta direktiv. Därför bör
det föreskrivas att de centrala myndigheterna ska använda det
informationssystem för den inre marknaden (nedan kallat IMI) som inrättas
genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25
oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den
inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG[24]. Det är också önskvärt att
medlemsstaternas övriga behöriga myndigheter i möjligaste mån använder detta
system. (12) För
att säkerställa skyddet av personuppgifter bör det administrativa samarbetet
och informationsutbytet mellan de behöriga myndigheterna ske enligt
bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24
oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[25] och, i den mån
informationssystemet för den inre marknaden används, i förordning (EU)
nr 1024/2012. (13) Man
måste förlänga den tidsfrist som de behöriga myndigheterna i den återkrävande
medlemsstaten beviljats för att kontrollera om det kulturföremål som påträffats
i en annan medlemsstat utgör ett kulturföremål enligt det här direktivet. En
längre tidsfrist skulle göra det lättare att vidta lämpliga åtgärder för att
bevara föremålet och i förekommande fall förhindra handlingar som syftar till
att undvika ett återlämnandeförfarande. (14) Det
har också visat sig vara nödvändigt att förlänga tidsfristen för att väcka talan
om återlämnande till tre år efter att den återkrävande medlemsstaten fått
vetskap om var kulturföremålet finns och om innehavarens eller mellanhandens
identitet. Av tydlighetsskäl bör det anges att preskriptionstiden inleds det
datum som den återkrävande medlemsstatens centrala myndighet fått vetskap om
detta. (15) Rådet
har konstaterat att man måste vidta åtgärder för att mer effektivt förebygga
och bekämpa brott avseende kulturföremål. Det har rekommenderat kommissionen
att stödja medlemsstaterna i arbetet med att effektivt skydda kulturföremål i
syfte att förebygga och bekämpa olaglig handel med dem och, i tillämpliga fall,
främja kompletterande åtgärder[26]. (16) Man
bör försäkra sig om att alla aktörer på marknaden för kulturföremål visar
omsorg och uppmärksamhet när de handlar med föremålen. Följderna av att anskaffa
ett kulturföremål av olaglig härkomst blir verkligt avskräckande endast om
skyldigheten att återlämna föremålet kombineras med ett krav på att innehavaren
ska kunna bevisa att han har visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet för att
få ersättning. För att unionens mål avseende förebyggande och bekämpning av
olaglig handel med kulturföremål ska kunna uppnås bör det föreskrivas att
innehavaren ska kunna bevisa att han har visat vederbörlig omsorg och
uppmärksamhet i samband med anskaffandet för att få ersättning, och att
innehavaren endast kan åberopa god tro om han har visat vederbörlig omsorg och
uppmärksamhet med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet. (17) För
att underlätta för medlemsstaterna att göra en enhetlig tolkning av begreppet
”vederbörlig omsorg och uppmärksamhet” bör det anges vilka omständigheter som
ska beaktas för att avgöra om det har visats vederbörlig omsorg och
uppmärksamhet. (18) Målet
med detta direktiv, dvs. att göra det möjligt att få tillbaka alla kulturföremål
som klassas som nationella skatter och som olagligen har förts bort från en
medlemsstats territorium, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av
medlemsstaterna och kan därför, på grund av åtgärdens omfattning eller
verkningar, bättre uppnås på unionsnivå. Unionen kan därför anta åtgärder i
enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska
unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta
direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. (19) Arbetsuppgifterna
för den kommitté som inrättades genom artikel 8 i förordning (EG)
nr 116/2009 blir inaktuella i och med att bilagan till direktiv 93/7/EEG
utgår, och därför bör hänvisningarna till kommittén strykas. (20) Eftersom
bilagan till förordning (EU) nr 1024/2012 innehåller en förteckning över
bestämmelser om administrativt samarbete i unionsakter som genomförs genom IMI
bör den ändras så att den också omfattar detta direktiv. (21) Skyldigheten
att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de
bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de
tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna
följer av direktiv 93/7/EEG. (22) Detta
direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de
tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av direktiven som anges
i del B i bilaga I. ê 93/7/EEG HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 I detta direktiv gäller följande definitioner: 1. kulturföremål: ett föremål
som före eller efter dess olagliga bortförande från en medlemsstats territorium,
klassas som tillhörande ”nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller
arkeologiskt värde” enligt nationell lagstiftning eller administrativa
förfaranden, allt i enlighet med artikel 36 i fördraget,. och –
som tillhör en av
de kategorier som anges i bilagan eller som inte tillhör en av dessa kategorier
men utgör en integrerad del av –
- offentliga
samlingar förtecknade hos muséer, arkiv eller biblioteks bevarade samlingar. ê 93/7/EEG (anpassad) I detta direktiv avses med offentliga samlingar samlingar som ägs av en
medlemsstat, av en lokal eller regional myndighet i medlemsstaten eller av en
institution som är belägen på medlemsstatens territorium och som definieras som
offentlig enligt medlemsstatens lagstiftning och som är antingen
medlemsstatens eller den lokala eller regionala myndighetens egendom eller på
betydande sätt finansieras av dessa. ê 93/7/EEG –
- inventarier i
kyrkliga institutioner. 2. olagligen förts bort från en
medlemsstats territorium: a) förts bort från en medlemsstats territorium i strid med dess
regler om skydd för nationella skatter eller i strid med förordning (EEG)
nr 3911/92
116/2009, eller b) inte återlämnats efter en tidsbegränsad laglig utförsel eller
varje brott mot något annat villkor som gäller för en sådan utförsel. 3. återkrävande medlemsstat: den
medlemsstat från vars territorium kulturföremålet olagligen har förts bort. 4. krävd medlemsstat: den
medlemsstat på vars territorium ett kulturföremål som olagligen förts bort från
en annan medlemsstats territorium befinner sig. 5. återlämnande: det fysiska
återlämnandet av kulturföremålet till den återkrävande medlemsstatens
territorium. 6. innehavare: den person som
fysiskt innehar kulturföremålet för sin egen räkning. 7. mellanhand: den person som
fysiskt innehar kulturföremålet för annans räkning. ê 93/7/EEG (anpassad) Ö 8. offentliga samlingar:
samlingar som ägs av en medlemsstat, av en lokal eller regional myndighet i
medlemsstaten eller av en institution som är belägen på medlemsstatens
territorium, och som definieras som offentliga enligt medlemsstatens
lagstiftning och som är antingen medlemsstatens eller den lokala eller
regionala myndighetens egendom eller på betydande sätt finansieras av
dessa. Õ ê 93/7/EEG Artikel 2 Kulturföremål som olagligen förts bort från en
medlemsstats territorium ska återlämnas i enlighet med det förfarande och under
de omständigheter som föreskrivs i detta direktiv. Artikel 3 Varje medlemsstat ska utse en eller flera
centrala myndigheter som ska utföra de uppgifter som föreskrivs i detta
direktiv. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om
alla de centrala myndigheter som de utser enligt denna artikel. ê 93/7/EEG (anpassad) Kommissionen ska offentliggöra en förteckning
över de centrala myndigheterna och varje ändring som berör dem i C-serien av Europeiska
gemenskapernas
Ö unionens Õ officiella
tidning. ê 93/7/EEG Artikel 4 Medlemsstaternas centrala myndigheter ska
samarbeta och främja samråd mellan medlemsstaternas behöriga nationella
myndigheter. De sistnämnda myndigheterna ska särskilt utföra följande
uppgifter: ê 93/7/EEG (anpassad) 1. Efter
ansökan från den återkrävande medlemsstaten efterforska ett närmare angivet
kulturföremål som olagligen har förts bort från dess territorium och
identifiera innehavaren och/eller mellanhanden. Ansökan måste innehålla all information som behövs
för att underlätta efterforskningen, särskilt beträffande föremålets
faktiska eller förmodade belägenhet. ê 93/7/EEG
(anpassad) ð ny 2. Underrätta de berörda
medlemsstaterna då ett kulturföremål påträffats på det egna territoriet och då
det rimligen kan antas att det olagligen har förts bort från en annan
medlemsstats territorium. 3. Göra det möjligt för de behöriga
myndigheterna i den återkrävande medlemsstaten att kontrollera att Ö om Õ föremålet i fråga är
ett kulturföremål, förutsatt att kontrollen görs inom två ð fem ï månader efter den underrättelse som föreskrivs i punkt 2. Om den inte
görs inom den föreskrivna tiden ska punkterna 4 och 5 inte tillämpas. 4. Vidta alla nödvändiga åtgärder i
samarbete med den berörda medlemsstaten för det fysiska bevarandet av
kulturföremålet. 5. Genom nödvändiga interimistiska
åtgärder förhindra varje handling som syftar till att undvika ett
återlämnandeförfarande. ê 93/7/EEG (anpassad) 6. Uppträda som förmedlare mellan
innehavaren och/eller mellanhanden och den återkrävande medlemsstaten med
avseende på återlämnandet. För detta ändamål kan de behöriga myndigheterna i den krävda
medlemsstaten, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5, först
underlätta genomförandet av ett skiljeförfarande i enlighet med den nationella
lagstiftningen i den krävda staten och förutsatt att den återkrävande staten
och innehavaren eller mellanhanden samtycker. ê 93/7/EEG (anpassad) Ö Vid tillämpning
av punkt 1 ska medlemsstatens ansökan innehålla all information som behövs för
att underlätta efterforskningen, särskilt beträffande föremålets faktiska eller
förmodade belägenhet. Õ Ö Vid tillämpning
av punkt 6 kan de behöriga myndigheterna i den krävda medlemsstaten, utan att
det påverkar tillämpningen av artikel 5, först underlätta genomförandet av ett
skiljeförfarande i enlighet med den nationella lagstiftningen i den krävda staten
och förutsatt att den återkrävande staten och innehavaren eller mellanhanden
samtycker. Õ ò ny Medlemsstaternas centrala
myndigheter ska använda det informationssystem för den inre marknaden (nedan
kallat IMI) som inrättas genom förordning (EU) nr 1024/2012 för att
samarbeta och samråda med varandra. Medlemsstaterna ska besluta om övriga
behöriga myndigheters användning av IMI vid tillämpning av detta direktiv. ê 93/7/EEG Artikel 5 Den återkrävande medlemsstaten kan hos den
behöriga domstolen i den krävda medlemsstaten väcka talan mot innehavaren
eller, om sådan saknas, mot mellanhanden i avsikt att säkerställa återlämnandet
av ett kulturföremål som olagligen har förts bort från dess territorium. Talan kan upptas till prövning endast om till
ansökan bifogats a) en handling som beskriver det begärda föremålet och som anger att
det är ett kulturföremål, b) en förklaring från de behöriga myndigheterna i den återkrävande
medlemsstaten att kulturföremålet olagligen förts bort från dess territorium. Artikel 6 Den centrala myndigheten i den återkrävande
medlemsstaten ska genast underrätta den centrala myndigheten i den krävda
medlemsstaten om att talan väckts om återlämnandet. Den centrala myndigheten i den krävda medlemsstaten
ska genast underrätta de centrala myndigheterna i de andra medlemsstaterna. ò ny Utbytet av
information ska ske genom IMI. ê 93/7/EEG (anpassad) ð ny Artikel 7 1. Medlemsstaterna ska i sin lagstiftning
föreskriva att sådan talan om återlämnande som avses i detta direktiv inte får
väckas mer än ett ð tre ï år efter det att Ö den centrala
myndigheten i Õ den återkrävande
medlemsstaten fått vetskap om var kulturföremålet finns och om innehavarens
eller mellanhandens identitet. ê 93/7/EEG En sådan talan kan i alla händelser inte
väckas mer än 30 år efter det att föremålet olagligen fördes bort från den
återkrävande medlemsstatens territorium. Emellertid gäller för föremål som utgör en del
av sådana offentliga samlingar som anges i artikel 1.8 1.1 och för
kyrkliga föremål i de medlemsstater där de åtnjuter särskilt skydd enligt
nationell lagstiftning en tidsgräns för talan om återlämnande om 75 år, utom i
medlemsstater där talerätten inte är föremål för någon tidsgräns eller i sådana
fall där bilaterala överenskommelser mellan medlemsstater föreskriver en tid
som överstiger 75 år. 2. Talan om återlämnande kan inte väckas om
bortförandet från den återkrävande medlemsstatens territorium inte längre är
olagligt vid den tidpunkt då talan väcks. Artikel 8 Om inte något annat föreskrivs i artiklarna 7
och 13 ska den behöriga domstolen besluta om återlämnande av kulturföremålet i
fråga, om domstolen finner att detta är ett kulturföremål enligt artikel 1.1
och att det olagligen har förts bort från det nationella territoriet. ê 93/7/EEG (anpassad) Artikel 9 Då återlämnande av föremålet beslutas ska den
behöriga domstolen i de krävda staterna tillerkänna innehavaren en sådan
ersättning som Ö är Õ den bedömer
skälig med hänsyn till omständigheterna i fallet, förutsatt att den finner att
innehavaren Ö bevisligen har Õ visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid anskaffandet av
föremålet. ò ny Vid bedömningen av
om innehavaren har visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet ska det tas
hänsyn till alla omständigheter i samband med anskaffandet, däribland
dokumentation om föremålets proveniens, de tillstånd för utförsel som krävs
enligt den återkrävande medlemsstatens lagstiftning, parternas uppträdande, det
pris som betalats, om innehavaren kontrollerat register över stulna
kulturföremål, all annan relevant information och dokumentation som innehavaren
rimligen kunnat erhålla, om innehavaren rådfrågat tillgängliga organ eller vidtagit
andra sådana åtgärder som en omdömesgill person skulle ha vidtagit under samma
omständigheter. För att kunna
åberopa god tro måste innehavaren ha visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet
med hänsyn till omständigheterna. ê 93/7/EEG Bevisbördan skall
avgöras av lagstiftningen i den krävda medlemsstaten. Då det gäller gåva eller arv ska innehavaren
inte vara i en förmånligare ställning än den som han förvärvade föremålet från. Den återkrävande medlemsstaten ska betala
ersättningen vid återlämnandet av föremålet. Artikel 10 Kostnader som uppstått vid verkställigheten av
ett beslut om återlämnande av ett kulturföremål ska bäras av den återkrävande
medlemsstaten. Samma sak gäller för kostnaderna för de åtgärder som anges i
artikel 4.4. Artikel 11 Betalning av skälig ersättning och de
kostnader som avses i artiklarna 9 och 10 ska inte påverka den återkrävande
medlemsstatens rätt att kräva betalning av de personer som är ansvariga för det
olagliga bortförandet av kulturföremålet. Artikel 12 Äganderätten till kulturföremålet efter
återlämnande ska avgöras av den återkrävande medlemsstatens lag. Artikel 13 Detta direktiv ska bara gälla kulturföremål
som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium från och med den 1
januari 1993. ê 93/7/EEG (anpassad) ð ny Artikel 14 1. Varje medlemsstat kan utsträcka sin
förpliktelse att återlämna kulturföremål till att omfatta även andra kategorier av föremål
Ö kulturföremål Õ än de som finns angivna
Ö avses Õ i bilagan ð artikel 1.1 ï . ê 93/7/EEG ð ny 2. Varje medlemsstat kan tillämpa det
förfarande som föreskrivs i detta direktiv på framställning om återlämnande av
kulturföremål som olagligen förts bort från andra medlemsstaters territorium
före den 1 januari 1993. Artikel 15 Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen
av de civil- och straffrättsliga åtgärder som kan vidtas enligt
medlemsstaternas nationella lagstiftning av den återkrävande medlemsstaten
och/eller ägaren av ett kulturföremål som har stulits. Artikel 16 1. Medlemsstaterna ska till kommissionen vart tredje ð femte ï år och första gången i februari 1996
ð […] ï överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv. ê 93/7/EEG (anpassad) ð ny 2. Vart tredje
ð femte ï år ska kommissionen framlägga en rapport till Europaparlamentet, rådet
och Ö Europeiska Õ ekonomiska och
sociala kommittén om tillämpningen av detta direktiv. ð Rapporten ska eventuellt åtföljas av
lämpliga förslag. ï ê 93/7/EEG 3. Rådet skall
granska direktivets effektivitet efter en tillämpningstid på tre år och på
förslag från kommissionen göra nödvändiga ändringar. 4. I alla
händelser skall rådet på förslag av kommissionen, vart tredje år se över och
när det är lämpligt revidera de belopp som anges i bilagan på grundval av de
ekonomiska och monetära indextalen inom gemenskapen. Artikel 17 Kommissionen skall
biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 8 i förordning (EEG) nr
3911/92. Kommittén skall
undersöka varje fråga om tillämpningen av bilagan till detta direktiv som tas
upp av ordföranden antingen på eget initiativ eller på begäran av en
medlemsstats företrädare. ò ny Artikel 17 I bilagan till
förordning (EU) nr 1024/2012 ska följande punkt läggas till som punkt 6: ”6.
Europaparlamentets och rådets direktiv xxxx/xx/EU om återlämnande av
kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (*): artiklarna
4 och 6. (*) EUT L […].” ê 93/7/EEG (anpassad) Artikel 18 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som
är nödvändiga för att följa detta direktiv inom nio månader från dess antagande, utom när det gäller
Belgien, Tyskland och Nederländerna som skall följa Ö artiklarna
[artikel 1.1, artikel 4 första stycket punkt 3, artikel 4 fjärde stycket,
artikel 6 tredje stycket, artikel 7, artikel 9 och artikel 16] i Õ detta direktiv senast
tolv månader från dess antagande. De ska genast Ö överlämna
texten till dessa bestämmelser till Õ underrätta
kommissionen om
detta. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Ö De ska även
innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra
författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som
hänvisningar till detta direktiv. Õ Närmare föreskrifter
om hur hänvisningen ska göras Ö och om hur
uppgiften ska formuleras Õ ska varje
medlemsstat själv utfärda. ê 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen
överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 19 Direktiv 93/7/EG, ändrat genom de direktiv som
anges i del A i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från och
med den […], dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det
gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av direktiven
som anges i del B i bilaga I. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska
anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas enligt
jämförelsetabellen i bilaga II. Artikel 20 Detta direktiv träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Artiklarna […] ska tillämpas från och med den
[…]. ê 93/7/EEG Artikel 21 Detta direktiv
riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande ê 93/7/EEG BILAGA Kategorier som
avses i artikel 1.1 andra strecksatsen och som föremål som klassas som nationella skatter enligt artikel 36 i fördraget måste tillhöra för
att kunna återlämnas enligt detta direktiv A. 1. Arkeologiska föremål som är äldre än 100 år och
som härrör från –
utgrävningar och
fynd på land eller under vatten, –
arkeologiska
fyndplatser, –
arkeologiska
samlingar. 2. Föremål som utgör en
integrerad del av söndertagna konstnärliga, historiska eller religiösa
minnesmärken som är äldre än 100 år. ê 96/100/EG artikel
1.1 a 3. Tavlor och målningar,
andra än de i kategori 3a eller 4 som utförts helt för hand, på vilket underlag
och i vilket material som helst[27]. ê 96/100/EG artikel
1.1 b 3a. Akvareller, gouacher och
pasteller som utförts helt för hand på vilket underlag som helst1. ê 96/100/EG artikel
1.1 c 4. Mosaiker andra än de som
är klassificerade i kategorierna 1 och 2 som utförts helt för hand i vilket
material som helst och teckningar som utförts helt för hand på vilket underlag och i vilket material som helst1. ê 93/7/EEG 5. Originalgrafik, grafiska
blad, silkscreentryck och litografier med deras respektive matriser och
originalaffischer1. 6. Originalskulpturer eller
originalstatyer och kopior, framställda
enligt samma process som originalet1 och som inte tillhör kategori 1. 7. Fotografier, film och
negativ av dessa1. 8. Inkunabler och
manuskript, inklusive kartor och partitur, enstaka eller i samlingar1. 9. Böcker som är äldre än
100 år, enstaka eller i samlingar 10. Tryckta kartor äldre än
200 år. 11. Arkiv och däri ingående
delar, som är äldre 50 år, på vilket underlag och i vilket medium som helst. 12. a Samlingar[28] och föremål från zoologiska, botaniska,
mineralogiska eller anatomiska samlingar. b Samlingar2 av historiskt, paleontologiskt, etnografiskt
eller numismatiskt intresse. 13. Transportmedel som är
äldre än 75 år. 14. Andra antikviteter som
inte tillhör kategorierna A1-A13 och som är äldre än 50 år. Kulturföremålen i
kategorierna A1-A14 omfattas av detta direktiv bara om deras värde motsvarar
eller överstiger de ekonomiska gränsvärdena under B. B. Ekonomiska gränsvärden tillämpliga på vissa
kategorier under A (i ecu) ê 2001/38/EG artikel
1.1 VÄRDE: oavsett värde ê 93/7/EEG –
1 (arkeologiska
föremål) –
2 (delar av
minnesmärken) –
8 (inkunabler och
manuskript) –
11 (arkiv) 15 000 –
4 (mosaiker och
teckningar) –
5 (gravyrer) –
7 (fotografier) –
10 (tryckta
kartor) ê 96/100/EG artikel
1.2 30 000 –
3a (Akvareller,
gouacher och pasteller) ê 93/7/EEG 50 000 –
6 (statyer) –
9 (böcker) –
12 (samlingar) –
13
(transportmedel) –
14 ( alla andra
föremål) 150 000 –
3 (tavlor) Bedömningen av om
villkoren för det ekonomiska gränsvärdet är uppfyllda måste göras när
återlämnande begärs. Det ekonomiska värdet är det som föremålet har i den
återkrävande medlemsstaten. ê 2001/38/EG artikel
1.2 För de
medlemsstater som inte har euro som valuta skall de värden som uttrycks i
euro i bilagan omräknas och uttryckas i nationell valuta till växelkursen av
den 31 december 2001 publicerad i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Detta motvärde i nationell valuta skall ses över
vartannat år med början den 31 december 2001. Motvärdet skall beräknas
utifrån en genomsnittlig dagskurs för dessa valutor uttryckta i euro under 24
månader bakåt räknat från den sista augusti före den 31 december då översynen
utförs. Denna beräkningsmetod skall på kommissionens förslag granskas av den rådgivande kommittén för
kulturföremål, i princip två år efter det att den tillämpats för första gången.
Vid varje översyn skall värden uttryckta i euro och motvärden i nationell
valuta regelbundet offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning under de första dagarna i november före den dag
då översynen utförs. _____________ é BILAGA I Del A Upphävt direktiv och en förteckning
över dess efterföljande ändringar
(som avses i artikel 19) Rådets direktiv 93/7/EEG || (EGT L 74, 27.3.1993, s. 74) || || Europaparlamentets och rådets direktiv 96/100/EG || (EGT L 60, 1.3.1997, s. 59) || Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/38/EG || (EGT L 187, 10.7.2001, s. 43) Del B Tidsfrister för införlivande med
nationell lagstiftning
(hänvisningar i artikel 19) Direktiv || Tidsfrist för införlivande 93/7/EEG || 15.12.1993[29] 96/100/EG || 1.9.1997 2001/38/EG || 31.12.2001 _____________ BILAGA II Jämförelsetabell Direktiv 93/7/EEG || Detta direktiv Artikel 1.1 första strecksatsen || Artikel 1.1 Artikel 1.1 andra strecksatsen inledningsfrasen || _______ Artikel 1.1 andra strecksatsen första understrecksatsen första stycket || _______ Artikel 1.1 andra strecksatsen första understrecksatsen andra stycket || Artikel 1.8 Artikel 1.1 andra strecksatsen andra understrecksatsen || _______ Artikel 1.2 första strecksatsen || Artikel 1.2 a Artikel 1.2 andra strecksatsen || Artikel 1.2 b Artikel 1.3–1.7 || Artikel 1.3–1.7 Artiklarna 2 och 3 Artikel 4 första stycket Artikel 4.1 andra meningen Artikel 4.6 andra meningen _______ || Artiklarna 2 och 3 Artikel 4 första stycket Artikel 4 andra stycket Artikel 4 tredje stycket Artikel 4 fjärde stycket Artikel 5 första stycket || Artikel 5 första stycket Artikel 5 andra stycket första strecksatsen || Artikel 5 andra stycket led a Artikel 5 andra stycket andra strecksatsen || Artikel 5 andra stycket led b Artikel 6 första stycket || Artikel 6 första stycket Artikel 6 andra stycket || Artikel 6 andra stycket _______ || Artikel 6 tredje stycket Artiklarna 7 och 8 || Artiklarna 7 och 8 Artikel 9 första stycket || Artikel 9 första stycket Artikel 9 andra stycket || _______ _______ _______ || Artikel 9 andra stycket Artikel 9 tredje stycket Artikel 9 tredje och fjärde styckena || Artikel 9 fjärde och femte styckena Artiklarna 10–15 || Artiklarna 10–15 Artikel 16.1 och 16.2 || Artikel 16.1 och 16.2 Artikel 16.3 || _______ Artikel 16.4 || _______ Artikel 17 || _______ _______ || Artikel 17 Artikel 18 || Artikel 18.1 _______ || Artikel 18.2 _______ || Artikel 19 _______ || Artikel 20 första stycket _______ || Artikel 20 andra stycket Artikel 19 Bilaga || Artikel 21 _______ ______ || Bilaga I ______ || Bilaga II é FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT 1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET
ELLER INITIATIVET 1.1. Förslagets eller
initiativets beteckning 1.2. Berörda
politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen 1.3. Typ av förslag eller
initiativ 1.4. Mål 1.5. Motivering till
förslaget eller initiativet 1.6. Tid under vilken
åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen 1.7. Planerad metod för
genomförandet 2. FÖRVALTNING 2.1. Bestämmelser om
uppföljning och rapportering 2.2. Administrations-
och kontrollsystem 2.3. Åtgärder för att
förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter 3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV
FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 3.1. Berörda rubriker i
den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel 3.2. Beräknad inverkan
på utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av
den beräknade inverkan på utgifterna 3.2.2. Beräknad inverkan på
driftsanslagen 3.2.3. Beräknad inverkan på
de administrativa anslagen 3.2.4. Förenlighet med den
gällande fleråriga budgetramen 3.2.5. Bidrag från tredje
part 3.3. Beräknad inverkan
på inkomsterna FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT 1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER
INITIATIVET 1.1. Förslagets eller initiativets
beteckning Förslag
till Europaparlamentets och rådets direktiv om återlämnande av kulturföremål
som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (omarbetning) 1.2. Berörda politikområden i den
verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen[30] Avdelning
2 – Näringsliv – Kapitel 02 03: Den inre marknaden för varor och sektorspolitik 1.3. Typ av förslag eller initiativ Tidigare åtgärd som omformas till eller ersätts
av en ny 1.4. Mål 1.4.1. Fleråriga strategiska mål för
kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till Bidra
till skyddet av kulturföremål inom ramen för den inre marknaden. 1.4.2. Specifika mål eller verksamheter
inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som berörs Specifikt
mål: Möjliggöra för medlemsstaterna att få tillbaka kulturföremål som klassas
som nationella skatter och som sedan 1993 förts bort från en medlemsstats
territorium. 1.4.3. Verkan eller resultat som
förväntas Beskriv den verkan som
förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av
befolkningen som berörs. Syftet
med föreliggande förslag är att öka antalet återlämnanden av kulturföremål som
klassas som nationella skatter och att minska kostnaderna för återlämnande.
Förslaget kommer att påverka förebyggande och bekämpning av olaglig handel med
kulturföremål inom unionen. 1.4.4. Indikatorer för bedömning av
resultat eller verkan Ange vilka indikatorer
som ska användas för att följa upp hur förslaget eller initiativet genomförs. –
Öka antalet förfaranden för återlämnande. –
Öka antalet återlämnade kulturföremål som klassas som nationella skatter. –
Säkerställa uppföljning av ansökningar om efterforskning av kulturföremål
enligt artikel 4.1 i direktivet. –
Säkerställa uppföljning av underrättelser om att kulturföremål har påträffats
enligt artikel 4.2 i direktivet. –
Jämförbarhet mellan de statistiska uppgifterna om direktivets tillämpning. –
Enkät för att ta reda på om de centrala myndigheterna är nöjda med
IMI-systemet. 1.5. Motivering till förslaget eller
initiativet 1.5.1. Behov som ska tillgodoses på kort
eller lång sikt Det
allmänna syftet med föreliggande initiativ är att bidra till skyddet av
kulturföremål på den inre marknaden genom att göra det lättare att få tillbaka
kulturföremål som klassas som nationella skatter och som sedan 1993 förts bort
från en medlemsstats territorium. 1.5.2. Mervärdet av en åtgärd på
unionsnivå Eftersom
olaglig utförsel av kulturföremål är av gränsöverskridande karaktär är unionen
mest lämpad att agera på området. 1.5.3. Huvudsakliga erfarenheter från
liknande försök eller åtgärder Utvärderingarna
av direktiv 93/7/EEG visar att det befintliga systemet inte är tillräckligt
effektivt för att säkerställa att vissa kulturföremål som klassas som
nationella skatter återlämnas. Till
följd av studier och expertrapporter om förebyggande och bekämpning av olaglig
handel med kulturföremål har kommissionen konstaterat att direktivet måste ses
över. 1.5.4. Förenlighet med andra
finansieringsformer och eventuella synergieffekter Föreliggande
initiativ är till fullo förenligt med andra åtgärder och annan politik avseende
kulturföremål. 1.6. Tid under vilken åtgärden kommer att
pågå respektive påverka resursanvändningen Förslag eller initiativ som pågår under en obegränsad
tid 1.7. Planerad metod för genomförandet[31] Direkt centraliserad förvaltning som sköts av kommissionen 2. FÖRVALTNING 2.1. Bestämmelser om uppföljning och
rapportering Ange intervall och
andra villkor för sådana åtgärder I
artikel 16 definieras hur unionens övriga institutioner genom utvärdering och
uppföljning ska få information om direktivets tillämpning. Rapporterna om
tillämpningen av direktivet och utvärderingsrapporterna avseende direktivet ska
utarbetas vart femte år. 2.2. Administrations- och kontrollsystem 2.2.1. Risker som identifierats Inga
finansiella risker kunde identifieras. 2.2.2. Planerade kontrollmetoder Kontrollmetoderna
är de som fastställs i budgetförordningen och förordning (EU) nr 1268/2012. 2.3. Åtgärder för att förebygga bedrägeri
och oegentligheter/oriktigheter Beskriv förebyggande
åtgärder (befintliga eller planerade) Kommissionen
måste se till att unionens ekonomiska intressen skyddas genom förebyggande
åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom
verkningsfulla kontroller och genom återkrav av felaktigt utbetalda belopp, och
om oegentligheter konstateras genom verkningsfulla, proportionella och
avskräckande påföljder i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95,
förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 och förordning (EG) nr 1073/1999. 3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER
INITIATIVET 3.1. Berörda rubriker i den fleråriga
budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel ·
Befintliga budgetrubriker (även kallade
”budgetposter”) Redovisa de berörda rubrikerna i budgetramen i
nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i
den årliga budgeten i nummerföljd Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av anslag || Bidrag || Diff./ Icke-diff.([32]) || från Efta-länder[33] || från kandidatländer[34] || från tredjeländer || enligt artikel 21.2 b i budgetförordningen […] || [XX.YY.YY.YY] […] || Diff./ Icke-diff. || || || || Nya budgetrubriker som föreslås Redovisa de berörda
rubrikerna i budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik –
de berörda budgetrubrikerna i den årliga budgeten i nummerföljd Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av anslag || Bidrag Nummer [Beteckning…………………………………] || Diff./ Icke-diff. || från Efta-länder || från kandidat-länder || från tredjeländer || enligt artikel 21.2 b i budgetförordningen || [XX.YY.YY.YY] || || JA/NEJ || JA/NEJ || JA/NEJ || JA/NEJ 3.2. Beräknad inverkan på utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av den beräknade
inverkan på utgifterna Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Rubrik i den fleråriga budgetramen || || || || GD ENTR || || || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || TOTALT || Driftsanslag || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || TOTALA anslag för GD ENTR || Åtaganden || =1+1a +3 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || Betalningar || =2+2a +3 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || Rubrik i den fleråriga budgetramen || 5 || ”Administrativa utgifter” || || GD ENTR || || || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || TOTALT || Personalresurser || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 1,0 || Övriga administrativa utgifter || 0,05 || 0,05 || 0,05 || 0,05 || 0,05 || 0,25 || GD ENTR TOTALT || Anslag || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 1,25 || TOTALA anslag för RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (summa åtaganden = summa betalningar) || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 1,25 || TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 1,25 || Betalningar || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 1,25 3.2.2. Beräknad inverkan på driftsanslagen Förslaget/initiativet
kräver inte att driftsanslag tas i anspråk 3.2.3. Beräknad inverkan på de
administrativa anslagen 3.2.3.1. Sammanfattning Förslaget kräver att administrativa anslag tas i
anspråk enligt följande: Miljoner euro
(avrundat till tre decimaler) || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || TOTALT RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || || || || || || Personalresurser || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 1,0 Övriga administrativa utgifter || 0,05 || 0,05 || 0,05 || 0,05 || 0,05 || 0,25 Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 1,25 Belopp utanför RUBRIK 5[35] i den fleråriga budgetramen || || || || || || Personalresurser || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 Övriga administrativa utgifter || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 Delsumma för belopp utanför RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 TOTALT || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 0,25 || 1,25 3.2.3.2. Beräknat personalbehov Förslaget kräver att
personalresurser tas i anspråk enligt följande: Uppgifterna ska anges i heltal (eller med
högst en decimal) || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) XX 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna) || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 XX 01 01 02 (vid delegationer) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 XX 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 XX 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 Extern personal (i heltidsekvivalenter)[36] XX 01 02 01 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier – totalt) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 XX 01 02 02 (kontraktsanställda, lokalanställda, nationella experter, vikarier och unga experter vid delegationerna) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 XX 01 04 yy[37] || – vid huvudkontoret[38] || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 – vid delegationer || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 XX 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med indirekta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 10 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med direkta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 Annan budgetrubrik (ange vilken) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 TOTALT || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 Personalbehoven ska
täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att
förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom
generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan
tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga
förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till rådande
begränsningar i fråga om budgetmedel. Beskrivning av arbetsuppgifter: Tjänstemän och tillfälligt anställda || Handlägga införlivande och genomförande av direktivet. 3.2.4. Förenlighet med den gällande
fleråriga budgetramen Förslaget är förenligt med den gällande fleråriga
budgetramen. 3.2.5. Bidrag från tredje part Det ingår inga bidrag från tredje part i det
aktuella förslaget eller initiativet. 3.3. Beräknad inverkan på inkomsterna Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens
inkomstsida. [1] Rådets direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande
av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (EGT
L 74, 27.3.1993, s. 74), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
96/100/EG av den 17 februari 1997 (EGT L 60, 1.3.1997, s. 59), och
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/38/EG av den 5 juni 2001 (EGT L
187, 10.7.2001, s. 43). [2] Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet
och Ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av rådets förordning
(EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål och av rådets direktiv 93/7/EEG om
återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats
territorium, KOM(2000) 325 slutlig, 25.5.2000. Rapport från kommissionen
till rådet, Europaparlamentet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
– Den andra rapporten om tillämpningen av rådets direktiv 93/7/EEG om
återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats
territorium, KOM(2005) 675 slutlig, 21.12.2005. Rapport från kommissionen
till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén –
Tredje rapporten om tillämpningen av rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande
av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium,
KOM(2009) 408 slutlig, 30.7.2009. Rapport från kommissionen till rådet,
Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Fjärde
rapporten om tillämpningen av rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande av
kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium,
COM(2013) 310 final, 30.5.2013. [3] I september 2012 hade Unescokonventionen från 1970
ratificerats av 22 medlemsstater och Unidroitkonventionen från 1995 av 13
medlemsstater. Österrike var i färd med att ratificera Unescokonventionen. [4] Rådets slutsatser om förebyggande och bekämpning av
brott avseende kulturföremål, den 13 och 14 december 2011. http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/fr/jha/126867.pdf. [5] EUT
L 351, 20.12.2012, s. 1. [6] http://ec.europa.eu/yourvoice/consultations/2012/index_sv.htm. [7] http://ec.europa.eu/enterprise/policies/single-market-goods/regulated-sectors/cultural-goods/index_en.htm. [8] Gruppens arbete och de enskilda medlemmarnas bidrag har
inte offentliggjorts. [9] Final report and Recommendations to the Cultural
Affairs Committee on improving the means of increasing the mobility of
collections, juni 2010: http://ec.europa.eu/culture/our-policy-development/working-group-on-museum-activities_en.htm. [10] Undersökningarna
Analyse des structures et mécanismes de diffusion des données nécessaires
aux autorités afin de garantir l’application de la directive relative aux biens
culturels, 2004, och Extension aux 12 nouveaux États membres, 2007,
(Information & Communication Partners, (contrat d’étude
n°30-CE-0102617/00-49) kan fås mot begäran från ENTR-PRODUCT-MARKET-INTEGR-AND-ENFOR@ec.europa.eu.
Study on preventing and fighting illicit trafficking in
cultural goods in the European Union,
CECOJI-CNRS-UMR 6224 (Frankrike), 2011. http://ec.europa.eu/home-affairs/doc_centre/crime/docs/Report%20Trafficking%20in%20cultural%20goods%20EN.pdf#zoom. [11] Andra alternativ, t.ex. i) att unionen ratificerar
Unescokonventionen från 1970 och Unidroitkonventionen från 1995, ii) att
utarbeta en unionsstrategi för att få samtliga medlemsstater att ratificera
Unidroitkonventionen från 1995, iii) att ersätta direktiv 93/7/EEG med en
förordning samt iv) att upphäva direktiv 93/7/EEG, slopades av praktiska skäl
redan i början när man började gå igenom olika lösningar. [12] Genomfört i enlighet med kommissionens meddelande till
Europaparlamentet och rådet – Kodifiering av gemenskapens regelverk, KOM(2001)
645 slutlig. [13] KOM(2007) 873 slutlig. [14] Bilaga I del A till detta förslag. [15] ”Om det under lagstiftningsförfarandet visar sig
nödvändigt att företa innehållsmässiga ändringar och inte endast en enkel
kodifiering, ankommer det på kommissionen att i förekommande fall lägga fram
det eller de förslag som är nödvändiga.” [16] ”Europaparlamentet, rådet och kommissionen noterar att
kommissionen, om det skulle visa sig nödvändigt att företa innehållsmässiga
ändringar och inte endast en enkel kodifiering, i varje enskilt fall kan välja
att omarbeta hela förslaget eller att med bibehållande av förslaget till
kodifiering lägga fram ett separat förslag till ändring som, när det antagits,
införs i förslaget till kodifiering.” [17] EUT C 252, 18.9.2010, s. 11. [18] EGT C 77, 28.3.2002, s. 1. [19] EUT
L 39, 10.2.2009, s. 1. [20] EUT C […], […], s. […]. [21] EGT
L 74, 27.3.1993, s. 74. [22] Se del A i bilaga I. [23] EGT L 395, 31.12.1992, s.
1. EUT L 39,
10.2.2009, s. 1. [24] EUT L 316, 14.11.2012, s. 1. [25] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. [26] Rådets slutsatser om förebyggande och
bekämpning av brott avseende kulturföremål, rådet (rättsliga och inrikes
frågor), den 13 och 14 december 2011. [27] Som är äldre än femtio år och inte tillhör
upphovsmannen. [28] Enligt definitionen av domstolen i dess dom i mål
252/84: ”Samlarföremål enligt nr 99.05 i
Gemensamma tulltaxan är föremål som har de egenskaper som krävs för att ingå i
en samling, dvs. föremål som är relativt sällsynta, som normalt inte används
för sitt ursprungliga ändamål, är föremål för speciella transaktioner
utanför den normala handeln med liknande bruksföremål och är av högt värde”. [29] Sista dagen för införlivande för Belgien, Tyskland och
Nederländerna var den 15 mars 1994. [30] Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad
budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB. [31] Närmare förklaringar av de olika metoderna för
genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen
återfinns på BudgWeb: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html. [32] Differentierade respektive icke-differentierade anslag. [33] Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen. [34] Kandidatländer och i förekommande fall potentiella
kandidatländer i västra Balkan. [35] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [36] [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som
inte används i den svenska versionen]. [37] Särskilt tak för finansiering av extern personal genom
driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster). [38] Inom förvaltningen av strukturfonderna, Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) samt Europeiska fiskerifonden
(EFF).