(se punkterna 36 och 37)

(se punkterna 39 och 53)

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)
den 29 april 2004(1)

Överklagande – Gemenskapsvarumärke – Artikel 7.1 b i förordning EG nr 40/94 – Tabletter i tredimensionell form för tvätt- eller diskmaskiner – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga

I de förenade målen C-468/01 P–C-472/01 P,

Procter & Gamble Company, Cincinnati (Förenta staterna), företrätt av C. van Nispen och G. Kuipers, advocaten,

klagande,

angående fem överklaganden som ingivits mot domar meddelade den 19 september 2001 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (andra avdelningen) i mål T-117/00, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (vit och ljusgrön kvadratisk tablett) (REG 2001, s. II-2723), T-118/00, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (vit, grönprickig och ljusgrön kvadratisk tablett) (REG 2001, s. II-2731), T-119/00, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (gul- och blåprickig vit kvadratisk tablett) (REG 2001, s. II-2761), T-120/00, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (blåprickig vit kvadratisk tablett) (REG 2001, s. II-2769), och T-121/00, Procter & Gamble mot harmoniseringsbyrån (grön- och blåprickig vit kvadratisk tablett) (REG 2001, s. II-2777), i vilka det förs talan om att dessa domar skall upphävas,

i vilket den andra parten är:

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) , företrädd av D. Schennen och C. Røhl Søberg, i egenskap av ombud,

svarande i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen),

sammansatt av V. Skouris, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna J.N. Cunha Rodrigues, J.-P. Puissochet, R. Schintgen och F. Macken (referent),

generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Múgica Arzamendi,

efter att muntliga yttranden avgivits vid förhandlingen den 2 oktober 2003 av: Procter & Gamble Company, företrätt av C. van Nispen och G. Kuipers, och Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av D. Schennen och A. von Mühlendahl, i egenskap av ombud,

efter att ha hört generaladvokatens förslag till avgörande den 6 november 2003,

följande

Dom

”1.

Följande får inte registreras:

a)

Kännetecken som inte uppfyller kraven i artikel 4.

b)

Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c)

Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.

–

En kvadratisk tablett med två skikt, ett vitt och ett ljusgrönt (mål C‑468/01 P).

–

En kvadratisk tablett med två skikt, ett vitt grönprickigt och ett ljusgrönt (mål C‑469/01 P).

–

En vit, gul- och blåprickig kvadratisk tablett (mål C‑470/01 P).

–

En vit, blåprickig kvadratisk tablett (mål C‑471/01 P).

–

En vit, grön- och blåprickig kvadratisk tablett (mål C‑472/01 P).

”52

Det framgår av artikel 4 i förordning nr 40/94 att såväl en varas form som dess färger räknas till de kännetecken som kan utgöra ett gemenskapsvarumärke. Emellertid medför inte den omständigheten att ett slags kännetecken allmänt sett är ägnat att utgöra ett varumärke att alla kännetecken av detta slag nödvändigtvis har särskiljningsförmåga i förhållande till en bestämd vara eller tjänst i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94.

53

Enligt artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 skall registrering vägras av ’[v]arumärken som saknar särskiljningsförmåga’. Ett varumärke måste anses ha särskiljningsförmåga om det gör det möjligt att särskilja de varor eller tjänster för vilka registrering begärs med avseende på deras ursprung. För att detta kriterium skall anses vara uppfyllt behöver varumärket inte ge någon exakt upplysning om vem som tillverkar varan eller utför tjänsten. Det är tillräckligt att den berörda allmänheten med hjälp av varumärket kan särskilja de varor eller tjänster som bär varumärket från andra med ett annat ursprung i handeln och utgå från att alla varor eller tjänster som bär varumärket har tillverkats, saluförts eller levererats under kontroll av varumärkesinnehavaren, som är ansvarig för deras kvalitet (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 29 september 1998 i mål C‑39/97, Canon, REG 1998, s. I-5507, punkt 28).

54

Det framgår av lydelsen i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 att det räcker med ett minimum av särskiljningsförmåga för att det registreringshinder som anges i denna artikel inte skall tillämpas. I ett första skede, och helt utan att beakta kännetecknets användning i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning nr 40/94, skall rätten således utreda huruvida det begärda varumärket gör det möjligt för allmänheten i målgruppen att särskilja de avsedda varorna från varor med annat ursprung i handeln när den skall göra ett val vid inköp.

55

I artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 görs ingen åtskillnad mellan olika slags varumärken. Kriterierna för bedömning av särskiljningsförmågan hos tredimensionella varumärken som utgörs av själva varans form skiljer sig således inte från de kriterier som tillämpas för andra slags varumärken.

56

Vid tillämpningen av dessa kriterier måste hänsyn emellertid tas till den omständigheten att den berörda allmänheten inte nödvändigtvis uppfattar ett tredimensionellt varumärke som utgörs av själva varans form och färger på samma sätt som ett ordmärke, ett figurmärke eller ett tredimensionellt varumärke som inte utgörs av varans form. Allmänheten är nämligen van vid att omedelbart uppfatta de sistnämnda varumärkena som utmärkande kännetecken för en vara, vilket inte nödvändigtvis gäller för kännetecken som sammanfaller med själva varans utseende.

57

Rätten noterar att de varor som ansökan om varumärke avser i förevarande fall är mycket vanligt förekommande konsumtionsvaror. Den allmänhet som berörs av dessa varor består av samtliga konsumenter. Således skall särskiljningsförmågan hos det begärda varumärket bedömas med hänsyn till de förväntningar som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument kan tänkas ha (se analogt domstolens dom av den 16 juli 1998 i mål C-210/96, Gut Springenheide och Tusky, REG 1998, s. I-4657, punkterna 30-32).

58

Den berörda allmänhetens uppfattning om varumärket påverkas av genomsnittskonsumentens uppmärksamhet, som kan variera beroende på vilket slags varor eller tjänster det är fråga om (se domstolens dom av den 22 juni 1999 i mål C-342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer, REG 1999, s. I-3819, punkt 26). I detta avseende noterar rätten att det rör sig om dagliga konsumtionsvaror och att genomsnittskonsumenten därför inte ägnar någon större uppmärksamhet åt form och färg på tabletterna för tvätt- och diskmaskiner.

59

För att bedöma om den omtvistade tablettens kombination av form och färgsammansättning kan uppfattas av allmänheten som en uppgift om ursprunget, skall det utredas vilket helhetsintryck denna kombination ger (se analogt domstolens dom av den 11 november 1997 i mål C-251/95, SABEL, REG 1997, s. I-6191, punkt 23), vilket inte är oförenligt med en successiv genomgång av de olika beståndsdelarna i utförandet.

60

Den tredimensionella form för vilken registrering begärs, det vill säga en kvadratisk tablett, hör till de geometriska grundformerna och är en av de former som spontant kommer i åtanke när det gäller tabletter för tvätt- eller diskmaskiner. Tablettens lätt rundade hörn har tillkommit av praktiska skäl och kan inte uppfattas av genomsnittskonsumenten som ett särdrag hos den form som ansökan avser, vilket är ägnat att skilja ut tabletten från andra tabletter för tvätt- eller diskmaskiner.

61

Beträffande förekomsten av två skikt, varav det ena är vitt med gröna prickar och det andra grönt, noterar rätten att den berörda allmänheten är van vid att beståndsdelar i rengöringsprodukter har olika färger…. De färgade partiklarna erinrar sålunda om vissa av varans egenskaper, utan att de därmed kan anses vara en beskrivning i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 40/94. Av den omständigheten att sistnämnda registreringshinder inte är tillämpligt kan emellertid inte den slutsatsen dras att de färgade beståndsdelarna nödvändigtvis ger det begärda varumärket särskiljningsförmåga. Någon sådan förmåga finns nämligen inte om allmänheten i målgruppen, som i förevarande fall, har fått uppfattningen att förekomsten av färgade beståndsdelar ger en antydan om vissa av produktens egenskaper, och inte anger dess ursprung. Möjligheten att konsumenterna trots allt kan vänja sig vid att känna igen varan på dess färger räcker inte i sig för att undanröja registreringshindret i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94. En sådan utveckling av allmänhetens sätt att uppfatta kännetecknet kan, om den kan styrkas, endast beaktas inom ramen för artikel 7.3 i förordning nr 40/94.

63

Vidare har överklagandenämnden med rätta gjort bedömningen att förekomsten av ett färgat, prickigt lager inte räcker för att tablettens utseende skall kunna uppfattas som en uppgift om varans ursprung. När det rör sig om att kombinera olika beståndsdelar i en tablett för tvätt- eller diskmaskiner, hör tillfogandet av såväl prickar som ett skikt nämligen till de lösningar som mest spontant kommer i åtanke.

64

Beträffande den gröna färgen noterar rätten att användningen av basfärger, såsom blått eller grönt, är utbredd och till och med typisk för rengöringsprodukter. Användningen av andra basfärger, såsom rött eller gult, hör till de varianter av de typiska utförandena i fråga om nämnda varor som spontant kommer i åtanke. Samma sak gäller för olika nyanser av dessa färger. Sökandens argument att det begärda varumärket är särskiljande eftersom ett av tablettens skikt är ’ljusgrönt’ kan således inte godtas.

65

Det tredimensionella varumärke som ansökan avser utgörs sålunda av en kombination av beståndsdelar i utförandet som spontant kommer i åtanke och som är typiska för varan i fråga.

66

Tilläggas skall att det går att åstadkomma olika kombinationer av dessa beståndsdelar i utförandet genom att variera geometriska grundformer och genom att till varans grundfärg foga en annan basfärg i ett skikt av tabletten eller i prickar. De olikheter mellan olika tabletters utseende som blir följden räcker inte för att varje tablett skall kunna fungera som en uppgift om varans ursprung när det, som i förevarande fall, rör sig om varianter av varans grundform som spontant kommer i åtanke.

67

Med hänsyn till det helhetsintryck som den omtvistade tablettens form och färgsammansättning ger, gör det begärda varumärket det inte möjligt för den berörda allmänheten att särskilja de avsedda varorna från varor med annat ursprung i handeln när den skall göra ett val vid inköp.

68

Vidare skall tilläggas att det större eller mindre antal liknande tabletter som redan finns på marknaden inte påverkar det begärda varumärkets oförmåga att – från början och oberoende av dess användning i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning nr 40/94 – upplysa om varans ursprung. Det saknas således anledning att i förevarande fall avgöra frågan huruvida varumärkets särskiljningsförmåga skall bedömas vid tidpunkten för ansökan om registrering eller vid tidpunkten för den faktiska registreringen.

73

Beträffande sökandens argument att överklagandenämnden har tagit hänsyn till behovet av att den omtvistade tablettens form och färger hålls fria, noterar rätten att de absoluta registreringshindren i artikel 7.1 b–7.1 e i förordning nr 40/94 uttrycker gemenskapslagstiftarens strävan att undvika att en aktör får exklusiva rättigheter som kan hindra konkurrensen på marknaden för varorna eller tjänsterna i fråga (se, beträffande registreringshindret som avser kännetecknets beskrivande karaktär, domstolens dom av den 4 maj 1999 i de förenade målen C-108/97 och C-109/97, Windsurfing Chiemsee, REG 1999, s. I‑2779, punkt 25). Det intresse som konkurrenterna till en sökande av ett tredimensionellt varumärke som utgörs av en varas utförande kan ha av att fritt kunna välja form och färg på sina egna varor, är emellertid varken i sig ett skäl som kan motivera en vägran att registrera ett sådant varumärke eller ett i sig tillräckligt kriterium för bedömning av varumärkets särskiljningsförmåga. Förbudet i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 mot registrering av varumärken som saknar särskiljningsförmåga medför ett skydd för intresset av att olika varianter av en varas utförande hålls fria, endast i den mån som utförandet av den vara som ansökan om registrering avser inte kan fylla ett varumärkes funktion – från början och oberoende av dess användning i den mening som avses i artikel 7.3 i förordning nr 40/94 – det vill säga göra det möjligt för den berörda allmänheten att särskilja den vara som bär varumärket från andra med ett annat ursprung i handeln.

74

Överklagandenämnden har visserligen ägnat ett mycket stort utrymme i det omtvistade beslutet åt överväganden angående intresset av att undvika att en vara monopoliseras med hjälp av varumärkesrätten. Härav följer dock inte att nämnden i förevarande fall har gjort en felaktig bedömning av vilka kriterier som är tillämpliga vid bedömningen av varumärkets särskiljningsförmåga. I punkt 11 i det omtvistade beslutet har överklagandenämnden nämligen uppgivit att en varas form kan registreras som gemenskapsvarumärke ’förutsatt att formen är tillräckligt ovanlig och godtycklig för att de berörda konsumenterna endast genom att se formen skall kunna känna igen varan som en vara från ett visst företag’. Nämnden har sålunda i sak tillämpat ett kriterium som är förenligt med de principer som det ovan har redogjorts för.”

–

särskiljningsförmågan hos de varumärken för vilka registrering begärts,

–

nödvändigheten av att varumärket beaktas i sin helhet,

–

definitionen av genomsnittskonsumentens grad av uppmärksamhet,

–

den tidpunkt då varumärkenas särskiljningsförmåga skall bedömas, och

–

kriteriet för att få använda ett varumärke.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)