(1)

I april 2007 införde rådet genom förordning (EG) nr 452/2007 slutgiltiga antidumpningstullar om 9,9–38,1 % på import av strykbrädor med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Ukraina (2). I december 2010 införde rådet genom genomförandeförordning (EU) nr 1243/2010 (3) en slutgiltig antidumpningstull på import av strykbrädor från Since Hardware (Guangzhou) Co., en kinesisk exporterande tillverkare av strykbrädor, efter en ny undersökning enligt artikel 5 i grundförordningen (nedan kallade de ursprungliga undersökningarna).

(2)

I januari 2010 ändrades dessa åtgärder genom genomförandeförordning (EU) nr 77/2010 efter en översyn avseende en ny exportör i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen (4).

(3)

I mars 2010 ändrades dessa åtgärder genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 270/2010 efter en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen (5).

(4)

I september 2010 återinförde rådet genom genomförandeförordning (EU) nr 805/2010 en slutgiltig antidumpningstull på import av strykbrädor från Foshan Shunde Yongjian Housewares and Hardware Co. Ltd, Foshan, en kinesisk exporterande tillverkare av strykbrädor (6), för att följa domstolens dom i målet C-141/08 P (7).

(5)

I oktober 2012 återinförde rådet genom genomförandeförordning (EU) nr 987/2012 en slutgiltig antidumpningstull på import av strykbrädor med ursprung i Folkrepubliken Kina, tillverkade av Zhejiang Harmonic Hardware Products Co. Ltd (8), för att följa domstolens dom i målet T-274/07 (9).

(6)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 och en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen förlängde rådet i juli 2013 genom genomförandeförordning (EU) nr 695/2013 åtgärderna med ytterligare fem år för import av strykbrädor med ursprung i Kina och upphävde åtgärderna på import av strykbrädor med ursprung i Ukraina (10).

(7)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (11) tog kommissionen emot en begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallad begäran om översyn).

(8)

Begäran ingavs den 20 april 2018 av tre unionstillverkare (Colombo New Scal SpA, Rörets Polska Sp. z o.o. och Vale Mill [Rochdale] Ltd) (nedan kallade sökandena), vilka svarar för mer än 50 % av unionens sammanlagda tillverkning av strykbrädor.

(9)

Begäran om översyn grundades på att det var sannolikt att dumpningen och skadan för unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(10)

Efter att ha rådfrågat den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen slog kommissionen fast att tillräcklig bevisning förelåg för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång, och tillkännagav den 19 juli 2018 att en sådan översyn inleds i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (12) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(11)

Undersökningen av fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden 1 januari 2017–31 december 2017 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från den 1 januari 2014 till utgången av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

Kommissionen underrättade officiellt sökandena, övriga kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, användare i EU som man visste var berörda samt företrädarna för det berörda exportlandet om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts.

(13)

Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(14)

I sitt tillkännagivande om inledande meddelade kommissionen att den övervägde att utföra stickprov av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(15)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Urvalet bestod av fyra unionstillverkare med den största representativa försäljnings- och produktionsvolym i EU under översynsperioden som rimligtvis skulle kunna undersökas inom den tillgängliga tidsperioden. Dessa fyra företag stod för mer än 55 % av unionsindustrins produktions- och försäljningsvolymer under översynsperioden. Berörda parter bjöds in att kommentera det preliminära urvalet.

(16)

En unionstillverkare som inte ingick i det preliminära urvalet uttryckte sitt stöd för det preliminära stickprovsförfarandet. Inga andra synpunkter lämnades in. Därför bekräftades det preliminära urvalet. Detta urval ansågs vara representativt för unionsindustrin.

(17)

En av unionstillverkarna i urvalet lämnade därefter inte in något svar på frågeformuläret och uteslöts därför från urvalet av unionstillverkare. Återstående unionstillverkare stod för mer än 50 % av den totala produktions- och försäljningsvolymen i unionen och urvalet betraktades därför fortfarande som representativt för unionsindustrin.

(18)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanades alla icke-närstående importörer att delta i denna undersökning. Dessa parter anmodades att ge sig till känna genom att lämna de uppgifter till kommissionen som efterfrågas i bilaga II till tillkännagivandet om inledande.

(19)

Inga icke-närstående importörer i EU samarbetade.

(20)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exportörer/tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas beskickning i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som skulle kunna vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(21)

Ingen exportör/tillverkare i Kina tillhandahöll den efterfrågade informationen eller samarbetade i undersökningen inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(22)

Kommissionen underrättade Kinas beskickning om att den, på grund av avsaknaden av samarbetsvilliga exportörer/tillverkare i Kina, avsåg att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och därmed fatta sina avgöranden om huruvida dumpningen eller skadan fortsätter eller återkommer med avseende på exportörer/tillverkare i Kina på grundval av tillgängliga uppgifter.

(23)

Kommissionen skickade frågeformulär till de kinesiska myndigheterna och till de fyra unionstillverkare som ingick i urvalet. De kinesiska myndigheterna svarade inte på frågeformuläret. Tre unionstillverkare i urvalet lämnade in svar på frågeformuläret.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande berörda parter:

Unionstillverkare:

(25)

Med tanke på att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig när undersökningen inleddes, vilket visar att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, inledde kommissionen en undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen. För att inhämta den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för sin undersökning om de påstådda betydande snedvridningarna i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Vad gäller de relevanta källorna uppmanade kommissionen alla tillverkare i det berörda landet att lämna de uppgifter som anges i bilaga III till tillkännagivandet om inledande senast 15 dagar efter det att tillkännagivandet har offentliggjorts.

(26)

Inget svar på frågeformuläret mottogs från de kinesiska myndigheterna. De uppgifter som begärs i bilaga III till tillkännagivandet om inledande lämnades inte in, och inte heller om lämpligheten i att använda artikel 2.6a i grundförordningen, inom de fastställda tidsfristerna.

(27)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande förklarade kommissionen även att den mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen kan behöva välja ut ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet baserat på icke snedvridna priser eller referensvärden.

(28)

Den 6 september 2018 upplyste kommissionen de berörda parterna genom en kommentar (nedan kallad kommentaren av den 6 september) om de relevanta källor som den avsåg använda för att fastställa normalvärdet. I kommentaren lämnade kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, såsom råvaror, arbetskraft och energi, som de exporterande tillverkarna använder vid tillverkningen av strykbrädor. På grundval av de kriterier som ligger till grund för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden fastställde kommissionen även tre potentiella representativa länder: Brasilien, Serbien och Turkiet.

(29)

Kommissionen gav alla berörda parter möjlighet att lämna synpunkter. Kommissionen mottog synpunkter från en av de sökande.

(30)

Såsom förklaras i skäl 105–106 kommenterade kommissionen de synpunkter som togs emot av sökanden i en andra kommentar om källorna för fastställande av normalvärdet den 26 oktober 2018 (nedan kallad kommentaren av den 26 oktober). I kommentaren av den 26 oktober upprättade kommissionen förteckningen över produktionsfaktorer och konstaterade att Turkiet i det skedet var det lämpligaste representativa landet enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(31)

Den 4 juli 2019 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen ämnade bibehålla antidumpningstullarna (nedan kallat det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(32)

Inga synpunkter som bestred kommissionens avgöranden inkom.

(33)

Den produkt som är föremål för översynen vid giltighetstidens utgång är strykbrädor, fristående eller ej, med eller utan ångfunktion, uppvärmning eller blåsfunktion, inklusive ärmbrädor och väsentliga delar, dvs. ben, bräda och strykjärnsställ (nedan kallad den produkt som översynen gäller), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 3924 90 00, ex 4421 99 99, ex 7323 93 00, ex 7323 99 00, ex 8516 79 70 och ex 8516 90 00 (Taric-nummer 3924900010, 4421999910, 7323930010, 7323990010, 8516797010 och 8516900051) och som har sitt ursprung i Kina.

(34)

Vid den aktuella översynen bekräftades det, liksom i de ursprungliga undersökningarna, att de strykbrädor som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kina och i det representativa landet Turkiet, och de strykbrädor som tillverkas och säljs av unionstillverkarna på EU-marknaden, har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden.

(35)

De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(36)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om ett upphörande av gällande åtgärder sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kinas sida.

(37)

Ingen av de kinesiska exporterande exportörerna/tillverkarna samarbetade i undersökningen. De lämnade inte in några uppgifter eller någon bevisning gällande de påstådda betydande snedvridningarna enligt artikel 2.6a b i grundförordningen. Ingen av de exporterande tillverkarna lämnade heller in något svar på frågeformuläret.

(38)

De kinesiska myndigheterna svarade inte på frågeformuläret eller kommenterade den bevisning i ärendet som lämnats av sökanden, inklusive arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Kinas ekonomi som ska användas vid undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (nedan kallad rapporten) (13).

(39)

Eftersom inga exportörer/tillverkare i Kina samarbetade underrättade kommissionen den 27 juli 2018 Kinas beskickning om att den ämnade fatta sina avgöranden på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen betonade också att ett avgörande som fattas på grundval av tillgängliga uppgifter kan vara mindre gynnsamt för den berörda parten och uppmanade dem att lämna synpunkter. Beskickningen inkom inte med några synpunkter.

(40)

I enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen fattades de avgöranden gällande sannolikheten av att dumpningen fortsätter eller återkommer, som fastställs nedan på grundval av tillgängliga uppgifter, framför allt på grundval av uppgifterna i begäran om översyn och statistik som baseras på de uppgifter som medlemsstaterna rapporterat till kommissionen i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad artikel 14.6-databasen) samt på statistik som baseras på de exportuppgifter som rapporterats från den kinesiska tullverkets officiella databas (nedan kallad den kinesiska databasen). Dessutom använde sig kommissionen av andra källor till offentligt tillgänglig information såsom databaserna Global Trade Atlas (14) (nedan kallad GTA) och Orbis Bureau van Dijk (15) (nedan kallad Orbis).

(41)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska ”normalvärdet […] vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(42)

Följande anges dock i artikel 2.6a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden” och ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(43)

Såsom förklaras närmare i 4.2 konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av den tillgängliga bevisningen var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(44)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(45)

Enligt artikel 2.6a b i grundförordningen ska man vid bedömningen av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a bland annat ta hänsyn till den icke-uttömmande förteckningen i den tidigare bestämmelsen. Enligt artikel 2.6a b i grundförordningen ska vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av dessa aspekter på priser och kostnader i exportlandet för den produkt som översynen gäller. Eftersom den förteckningen är icke-uttömmande behöver man inte beakta alla aspekter för fastställandet av betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Alla slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock göras på grundval av all befintlig bevisning. Den sammantagna bedömningen av huruvida snedvridningar förekommer kan också ta hänsyn till det allmänna sammanhanget och situationen i exportlandet, i synnerhet där begreppet ”socialistisk marknadsekonomi” ingår i den kinesiska konstitutionen och hela rättssystemet ger staten omfattande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som innebär att priser och kostnader inte är ett resultat av marknadskrafternas fria utveckling.

(46)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn”.

(47)

Berörda parter uppmanades att motbevisa, yttra sig om eller komplettera bevisningen i undersökningsakten vid den tidpunkt då förfarandet inleddes. I detta avseende hade kommissionen tidigare utarbetat rapporten. Denna pekar på att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, bland annat specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom stål- eller kemikaliesektorn). Rapporten infogades i undersökningsakten i det inledande skedet.

(48)

Sökandens begäran innehöll också påståenden om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b som nämns ovan, i linje med rapporten, särskilt vad gäller snedvridningar inom stålsektorn, framför allt på grund av att stål enligt sökanden utgjorde minst 40 % av de totala tillverkningskostnaderna för tillverkare av strykbrädor.

(49)

Kommissionen undersökte om det var lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina, på grundval av att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inbegripet bevisningen i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. Analysen omfattade undersökningen av betydande statliga ingripanden i Kinas ekonomi i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den produkt som översynen gäller.

(50)

De kinesiska myndigheterna lämnade inte in några synpunkter eller bevis som stödde eller ifrågasatte bevisningen i ärendet, inklusive rapporten.

(51)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Detta begrepp finns inskrivet i den kinesiska konstitutionen och avgör den ekonomiska styrningen av Kina. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin” och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (16). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör betydande statligt ingripande i ekonomin, utan att staten i själva verket uttryckligen har i uppdrag att göra sådana ingripanden. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomsrätten är ett utmärkt exempel på detta, då den hänvisar till det primära stadiet av socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system där det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av det statliga ägandet (17).

(52)

Enligt den kinesiska lagstiftningen utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättslig, institutionell, personlig), och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Genom en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 gavs det kinesiska kommunistpartiets ledande roll en ännu mer framträdande plats genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den redan befintliga första meningen i bestämmelsen, ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening, där det slås fast att ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (18). Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en naturlig del av det kinesiska systemet och går långt utöver vad som är brukligt i andra länder, där staten utövar en allmän makroekonomisk kontroll inom gränserna för vilken fria marknadskrafter råder.

(53)

Den kinesiska staten bedriver en interventionistisk ekonomisk politik som syftar till att uppnå de mål som sammanfaller med kommunistpartiets mål, snarare än att återspegla de ekonomiska villkor som råder på en fri marknad (19). De kinesiska myndigheterna tillämpar interventionistiska ekonomiska verktyg av många olika slag, bland andra systemet för industriell planering, finanssystemet samt olika aspekter av lagstiftningen.

(54)

För det första, och när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, styrs den kinesiska ekonomin av ett komplext system av industriell planering, som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. På provinsnivå är planerna detaljerade, medan de nationella planerna innehåller mer övergripande mål. Planerna anger också vilka hjälpmedel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna samt tidsramar för uppnåendet av målen. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga resultatmål, eftersom detta var ett vanligt inslag i tidigare planeringscykler. Enligt planerna väljs individuella industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med regeringens prioriteringar, och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan också på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla statliga nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.2.2.5) (20).

(55)

För det andra, och vad gäller fördelningen av finansiella resurser, domineras Kinas finansiella system av de statsägda affärsbankerna. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål i stället för att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.2.2.8) (21). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknaderna, obligationsmarknaderna, marknaden för riskkapital osv. Dessa delar av finanssektorn, förutom banksektorn, är också institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från statens och kommunistpartiets sida (22).

(56)

För det tredje, när det gäller lagstiftningen, ingriper staten i ekonomin på en rad olika sätt. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. Den tillämpliga lagstiftningen föreskriver uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutsfattande organen stort utrymme för egna bedömningar (23). På investeringsområdet har den kinesiska regeringen likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över vad både statliga och privata investeringar ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja industripolitiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll över nyckelsektorer eller stödja den inhemska industrin (24).

(57)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som möjliggör och uppmuntrar statliga ingripanden av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (25).

(58)

I Kina utgör de företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(59)

Vad gäller det statliga ägandet inom sektorn för strykbrädor, vilket slogs fast i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, kan antalet tillverkare i Kina vara betydande. Utan någon information från de kinesiska myndigheterna om denna sektor, och med tanke på dess fragmenterade natur, är det svårt att dra några allmänna slutsatser om ägarmönstren inom sektorn. När det gäller leverantörer av insatsvaror för tillverkningen av den produkt som översynen gäller menar sökanden emellertid att insatsvaror i form av stål utgör mellan 40 och 60 % av tillverkningskostnaderna för tillverkare av strykbrädor. Stålpriserna är därför en betydande kostnadsfaktor vid tillverkningen av strykbrädor. Såsom kommissionen slog fast i sin rapport har den kinesiska staten fortfarande ett betydande ägande i stålsektorn. Ett antal av de större tillverkarna ägs av staten, och vissa nämns specifikt i planen för anpassning och uppgradering av stålindustrin för 2016–2020 (26), som exempel på den tolfte femåriga planeringsperiodens framgångar (såsom Baosteel, Anshan Iron and Steel och Wuhan Iron and Steel). Nominellt sett uppskattas antalet statsägda företag och antalet privatägda företag vara nästan jämnt fördelat, men fyra av de fem kinesiska ståltillverkare som hör till världens tio största är statsägda (27). Tillverkningen av huvudkomponenten i strykbrädor är därmed i hög grad statsägd, och därför även föremål för statliga ingripanden.

(60)

När det gäller statens kontroll upprätthåller regeringen och kommunistpartiet strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företagen, inklusive de företag som tillverkar strykbrädor och deras komponenter. Staten (och i många avseenden också kommunistpartiet) utformar och övervakar inte bara aktivt enskilda företags genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i företagens operativa beslutsfattande, och utövar därmed en viss grad av kontroll över de kinesiska företagen (28). De uppgifter som tyder på förekomsten av en sådan statlig kontroll över företag inom sektorn för tillverkning av strykbrädor, liksom inom deras sektorer för leverans av insatsvaror, redovisas vidare i avsnitt 3.2.2.4. Särskilt när det gäller en av huvudkomponenterna i strykbrädor – svetsade stålrör, som motsvarar 25–30 % av de totala tillverkningskostnaderna – har kommissionen dessutom tidigare fastställt att det förekom statlig inblandning, till och med när de tillverkande företagen inte var statsägda eller bara delvis statsägda, vilket leder till att affärsbesluten inte fattas som svar på marknadssignaler (29). Undersökningen ledde till slutsatsen att det förekom betydande statlig inblandning inom den kinesiska sektorn för svetsade stålrör, som i stor utsträckning levererar till tillverkarna av strykbrädor och påverkar deras kostnader.

(61)

Statens politiska överinseende och styrning inom sektorn för tillverkning av strykbrädor och stålsektorn, som är den främsta leverantören av insatsvaror, analyseras i avsnitt 3.2.2.4 och 3.2.2.5. Den omfattande statliga kontrollen och de omfattande statliga ingripandena inom de sistnämnda sektorerna, som beskrivs i avsnitten nedan, gör att till och med privatägda tillverkare av strykbrädor hindras från att verka under marknadsförhållanden.

(62)

Kommissionen drog därför slutsatsen att marknaden för strykbrädor och marknaden för dess huvudsakliga leverantörer i Kina i betydande utsträckning försörjs av företag som var föremål för ägande, kontroll eller politiskt överinseende eller styrning från den kinesiska regeringens sida. Dessutom slog kommissionen fast att marknaden för de huvudsakliga stålkomponenterna i strykbrädor i hög grad försörjs av företag som verkar under myndigheternas ägande, kontroll eller politiska överinseende eller styrning.

(63)

Den kinesiska staten har möjlighet att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företag. I synnerhet utgör kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, en viktig kanal genom vilken staten kan påverka affärsbeslut. Enligt den kinesiska bolagsrätten ska en organisation från kommunistpartiet inrättas vid alla företag (med minst tre medlemmar från kommunistpartiet i enlighet med vad som anges i kommunistpartiets konstitution (30)) och företaget ska fastställa de nödvändiga villkoren för partiorganisationens verksamhet. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Sedan åtminstone 2016 har kommunistpartiet dock stärkt sina krav på att kontrollera affärsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Kommunistpartiet uppges också utöva press på privata företag att sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (31). Under 2017 rapporterades att det fanns particeller vid 70 % av cirka 1,86 miljoner privatägda företag, och trycket ökar på att organisationer från kommunistpartiet ska ha sista ordet när det gäller företagsbesluten inom sina respektive företag (32). Dessa regler tillämpas allmänt i hela den kinesiska ekonomin, inom alla sektorer, även i sektorn för tillverkning av strykbrädor. Det fastställs därför att dessa regler även tillämpas på tillverkare av strykbrädor och leverantörerna av deras insatsvaror.

(64)

Till exempel finns en överlappning mellan partikadrar i personhänseende och ledningsorganet hos minst en tillverkare av strykbrädor – Since Hardware (Guangzhou) Co. Ltd – som påstår sig ha en ledande roll på marknaden, både vad gäller tillverknings- och exportverksamhet (33). Kommissionen konstaterade att företagets styrelseordförande och verkställande direktör var ledamot i Guangzhous kommunala politiska rådgivande folkkommitté, och ledamot i den ständiga kommittén i Guangzhou Huadu-distriktets politiska rådgivande folkkommitté (34).

(65)

Dessa faktorer pekar direkt på att det förekommer statliga ingripanden, genom till exempel kommunistpartiets närvaro och deltagande, och på ingripande från de kinesiska myndigheterna vad gäller priserna och kostnaderna i samband med tillverkningen av strykbrädor.

(66)

Statens närvaro och ingripande i finansmarknaderna (se även avsnitt 3.2.2.8) och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har dessutom en ytterligare snedvridande effekt på marknaden (35). I synnerhet när det gäller stålkomponenter i strykbrädor konstaterade kommissionen i samband med aktuella undersökningar att det finns nära kopplingar mellan beslutsfattandet hos kinesiska tillverkare av stålprodukter och staten, framför allt kommunistpartiet (36).

(67)

På grundval av allt ovanstående, och i avsaknaden av samarbete och information som motsäger den preliminära slutsatsen ovan, drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den statliga närvaron i kinesiska företag, bland annat inom sektorn för tillverkning av strykbrädor, samt inom finanssektorn och andra insatsvarusektorer, i kombination med den ram som beskrivs i avsnitt 3.2.2.3 och i efterföljande avsnitt, gör det möjligt för de kinesiska myndigheterna att ingripa i fråga om priser och kostnader.

(68)

Inriktningen hos Kinas ekonomi bestäms i betydande utsträckning av ett välutvecklat planeringssystem som innehåller prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla myndighetsnivåer och omfattar praktiskt taget alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheter på varje administrativ nivå övervakar motsvarande lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (37).

(69)

Kommissionen slog fast att det inte tycks finnas någon sektorsspecifik offentlig politik och/eller några politiska dokument som direkt rör tillverkningen av strykbrädor, men att tillverkningen av strykbrädor ändå omfattades av övergripande centrala planeringsdokument, vilket också bekräftats av en specialstudie av den kinesiska marknaden för strykbrädor. (38) I den senare studien utförs en särskild analys av utvecklingen inom sektorn mot bakgrund av förverkligandet av den centrala trettonde femårsplanen.

(70)

Utöver detta härrör enligt sökanden mellan 40 och 60 % av strykbrädornas tillverkningskostnader från de olika insatsvaror av stål som används vid tillverkningen av strykbrädor. Förutom detta påverkar andra råvaror, inklusive kemiska insatsvaror (skum, plast, färg eller beläggningar) liksom insatsvaror i form av textilier (bomullstyg) kostnads- och prisstrukturen för tillverkningen av strykbrädor. I det avseendet konstaterade kommissionen att det förekom ett betydande statligt ingripande vad gäller de råvaror som används för att tillverka strykbrädor (39). Det mycket stora antalet påträffade offentliga politiska dokument och åtgärder har potential att påverka de fria marknadskrafterna på marknaden för dessa råvaror, och därmed även priserna på strykbrädornas komponenter, och på samma sätt tillverkningskostnaderna för den produkt som översynen gäller.

(71)

Exempelvis stål omfattas av planen för anpassning och uppgradering av stålindustrin för 2016–2020 (den trettonde femårsplanen för stål), som tar upp i stort sett alla aspekter av industrins utveckling, bland annat mål för produktionskapaciteten, uppgradering och säkerställande av effektiv försörjning, omstrukturering av industrin, ekonomiskt stöd, kvantitativa mål samt stålfabrikernas geografiska läge. På liknande sätt innehåller den trettonde femårsplanen för petrokemi- och kemikalieindustrin (2016–2020) strikta regler för kemikaliesektorn, som omfattar exempelvis de råvaror som används för att framställa cykeldelar, såsom gummi, färg och plast.

(72)

Dessutom kännetecknas stålsektorn av en stor andel statsägda företag (se skäl 59). Stål regleras noga av flera olika planer, direktiv och andra dokument som handlar om stål och som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå, såsom planen för anpassning och uppgradering av stålindustrin för 2016–2020. I denna plan anges att stålindustrin är en viktig och grundläggande sektor i den kinesiska ekonomin och en nationell hörnsten (40).

(73)

I den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2011 års version) (2013 års ändring) (41) (nedan kallad katalogen) anges järn och stål som främjade industrier. I katalogen främjas i synnerhet utveckling och tillämpning av tekniker för högre prestanda och högre kvalitet samt uppgradering av stålprodukter, inklusive men inte begränsat till, höghållfasta bilplåtar på minst 600 MPa, högpresterande stål för olje- och gasledningar, höghållfasta breda och tjocka plattor för fartyg, stål för marinteknik, plattor med måttlig tjocklek på minst 420 MPa för byggnader, broar och andra strukturer, stål för höghastighetsjärnvägar och järnvägar för tung godstransport, kiselstål med låg järnhalt och högmagnetisk induktion, korrosions- och slitbeständigt stål, legerat resurssparande rostfritt stål (modernt ferritiskt rostfritt stål, duplex rostfritt stål och rostfritt nitrogenstål), speciella stålstavar och valstrådar för högpresterande grundläggande delar (högpresterande kugghjul och bultar med grad 12,9 eller högre, höghållfasta fjädringar och lager med lång hållbarhet) samt smidda material av specialstål av hög kvalitet (bland annat stål för verktyg och gjutning, rostfritt stål och stål för maskiner). Katalogens tillämplighet bekräftades av den nyligen genomförda antisubventionsundersökningen om vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Kina (42).

(74)

Kemikaliesektorn är också föremål för omfattande statligt ingripande i Kina. För det första domineras sektorn av statsägda företag. Vissa av de största kemikalieföretagen i Kina är statsägda företag och det statliga ägandet motsvarar betydande andelar av kemikalieföretagens totala tillgångar (43). För det andra kontrolleras kemikaliesektorn av staten genom en mängd olika planerings- och regleringsdokument som utfärdats av efterföljande lagstiftande församlingar och administrativa byråer på alla styrelsenivåer. Alla dessa planeringsåtgärder vidtas på olika förvaltningsnivåer på ett oinskränkt, kontrollerat och systematiskt sätt, och är föremål för ständig statlig granskning (44).

(75)

Såsom kommissionen angett i sin rapport utgörs det övergripande planeringsdokumentet för kemikaliesektorn av den trettonde femårsplanen för petrokemi- och kemikaliesektorn (2016–2020), som utfärdades den 18 oktober 2016 av MIIT. Den utgör en vägledning för petrokemi- och kemikalieindustrin för perioden 2016–2020, i linje med bestämmelserna i den nationella trettonde femårsplanen, strategin Made in China 2025. Denna plan innehåller utvecklingsmål och instruktioner om produktionsmål per industrisegment, men ger också staten kontroll över produktionskapaciteten och bolagsbeslut (45). Bland de produkter som omfattas av planen finns flera av de insatsvaror som används vid tillverkningen av strykbrädor, framför allt färg/beläggningsmaterial i form av epoxi-/polyesterblandningar (46). På samma sätt sköts även marknaden för de sistnämnda produkterna av staten på provinsnivå, såsom i Hebei-provinsen, via den trettonde femårsplanen för utveckling av petrokemiindustrin i Hebei-provinsen, vilken anger utvecklingsmönstren för specifika delsektorer, även genom kapacitetskontroll (vilket omfattar färg och polyester) (47).

(76)

Marknaden för en annan insatsvara för tillverkningen av strykbrädor – bomullstextilier – sköts också av den kinesiska staten genom planeringsdokument, i synnerhet den övergripande trettonde femårsplanen för utveckling av textilindustrin. Den sistnämnda planen innehåller strategin för att förbättra hanteringen av importkvoterna för bomull, öka kvoternas utnyttjandegrad, bemöta textilföretagens efterfrågan på bomull av hög kvalitet, skapa en koppling mellan reservbomullens kursgolv och de inhemska och utländska spotmarknadspriserna, skynda på upptagningen av reservbomull, fortsätta att förbättra prisbildningsmekanismen för bomull, strategin för stöd till riktpriset för bomull och den handelspolitiska skyddsåtgärden för bomull (48). Dessa strategiska riktlinjer beskrivs närmare i de sektorsspecifika vägledningarna, framför allt i den trettonde femårsplanen för utveckling av bomullstextilindustrin, från sammanslutningen, som utfärdats av sammanslutningen för Kinas bomullstextilindustri. I den sistnämnda planen fastställs i synnerhet bomullsindustrins utvecklingsmål för 2020, inklusive ökade procentandelar för försäljning, vinst och export samt produktionsmål (49). Samma plan innehåller även en instruktion om att ”stärka marknadsregleringen [..] utöver de vägledande yttrandena från staten om utvecklingen av de relevanta industrierna, framför allt genom ändring av föreskrifterna för tillverkning och handel i enlighet med produktionen av bomullstextilier eller säkerställa överensstämmelsen med de relevanta industrikataloger som ändras och ges ut av staten” (50).

(77)

Såsom framgår av de planeringsdokument som avses ovan verkar det som att de kinesiska myndigheterna sköter marknadsutvecklingen inte bara inom själva sektorn för strykbrädor, utan även för den övervägande majoriteten av insatsvaror som utgör de huvudsakliga komponenterna i strykbrädor, i enlighet med en bred uppsättning politiska verktyg och relaterade direktiv, bland annat gällande marknadens sammansättning och omstrukturering, råvaror, kapacitetsförvaltning, produktsortiment, uppgradering osv. Genom dessa och andra medel styr och kontrollerar de kinesiska myndigheterna alla aspekter av hur dessa sektorer utvecklas och fungerar (51). Det aktuella problemet med överkapacitet inom de kinesiska stål- och kemikaliesektorerna är ett tydligt tecken på följderna av de kinesiska myndigheternas politik och de efterföljande snedvridningarna inom dessa sektorer (52). Dessa snedvridningar påverkar i sin tur priserna på strykbrädornas huvudsakliga komponenter, som därigenom snedvrider produktionskostnaderna, som inte längre kan anses vara marknadsbaserade.

(78)

Sammanfattningsvis slog kommissionen fast att de kinesiska myndigheterna har politiska strategier som påverkar de fria marknadskrafterna inom sektorn för tillverkning av strykbrädor, i synnerhet genom att påverka de fria marknadskrafterna inom de sektorer som levererar alla komponenterna till strykbrädor.

(79)

Enligt den tillgängliga informationen förefaller det kinesiska konkurssystemet vara olämpligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter. Detta tycks bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på principer som liknar de som tillämpas i motsvarande lagar i andra länder än Kina, men det kinesiska systemet kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfarandena, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (53).

(80)

Bristerna i systemet för egendomsrätter är särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (54). All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivägd jordbruksmark och statsägd mark i tätorter). Det är endast staten som kan fördela mark. Det finns rättsliga bestämmelser som syftar till att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriser (55). Myndigheterna har dessutom ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (56).

(81)

Liksom i andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas strykbrädessektorn av de vanliga reglerna om kinesisk konkurs-, bolags- och egendomsrätt. Detta leder till att sektorn för strykbrädor också är föremål för de fallande snedvridningar som följer av den diskriminerande tillämpningen eller den otillräckliga tillämpningen av konkurs- och egendomsrätten. Dessutom avslöjades i en tidigare undersökning att verksamheten för markanvändningsrättigheter var föremål för snedvridningar från statens sida (57). Under denna undersökning avslöjades ingenting som kunde ifrågasätta dessa slutsatser. Kommissionen drog därmed den preliminära slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar som den ska, och att snedvridningar alltså uppstår när man upprätthåller driften i insolventa företag och tilldelar markanvändningsrättigheter i Kina.

(82)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt till att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen, bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (58). Enligt den nationella lagstiftningen finns det endast en aktiv facklig organisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna, och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (59). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar lokala invånares tillgång till fullständig social trygghet och andra förmåner inom ett visst administrativt område. Detta leder ofta till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (60). Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(83)

Sektorn för tillverkning av strykbrädor och leverantörerna av de viktigaste insatsvarorna, bland annat stål-, kemikalie- och textilsektorerna, omfattas också av Kinas arbetsrättssystem. Sektorn för strykbrädor påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (eftersom arbetskraften utgör mellan 15 och 35 % av tillverkningskostnaderna) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina).

(84)

Kommissionen fastslog därmed att lönekostnaderna var snedvridna inom sektorn för tillverkning av strykbrädor och inom sektorerna för dess huvudsakliga komponenter.

(85)

Tillgången till kapital för företagsaktörer i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(86)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas starka ställning (61), som tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. Liksom icke-finansiella statsägda företag är bankerna knutna till staten inte bara genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses i slutändan av det kinesiska kommunistpartiet) (62), och precis som icke-finansiella statsägda företag genomför bankerna regelbundet offentlig politik som har utformats av regeringen. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (63). Dessutom tillkommer ytterligare befintliga regler som styr finansieringen till sektorer som regeringen har fastställt som sådana som ska gynnas eller som är viktiga på andra sätt (64).

(87)

Även om det erkänns att olika rättsliga bestämmelser hänvisar till behovet av att respektera normalt bankbeteende och försiktighetsregler, såsom behovet av att undersöka låntagarens kreditvärdighet, tyder ändå överväldigande bevis, inklusive resultaten från undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(88)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för den kinesiska regeringen och styrkan hos eventuella implicita garantier från regeringen. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg.

(89)

Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag i viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till kapital och kapitalkostnaden inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(90)

För det andra har lånekostnaderna hållits konstgjort låga för att stimulera investeringstillväxten. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av den senaste tidens ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte följer normal kommersiell praxis.

(91)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av de fria marknadskrafterna, trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgör fortfarande 45 % av all utlåning, och användningen av riktad kredit förefaller ha ökat eftersom den, trots försämrade ekonomiska förhållanden, har ökat markant sedan 2015. Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(92)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Mot bakgrund av en situation med allt fler osäkra lån, har den kinesiska regeringen valt att undvika betalningsinställelser. Problemet med osäkra fordringar har således hanterats genom förlängningar av lån, vilket i sin tur skapar ”zombie”-företag, eller genom att överföra äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller hanterar dess grundorsaker.

(93)

Trots den senaste tidens åtgärder för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande systemproblem och snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(94)

Tillverkarna av strykbrädor eller deras leverantörer av råvaror och andra insatsvaror gynnas också av detta finansiella system. Vid undersökningen framkom i själva verket ingenting som visar att strykbrädessektorn omfattas av andra regler och inte för allmänt betydande statligt ingripande i det finansiella systemet. Detta system leder till att marknadsvillkoren påverkas allvarligt på alla nivåer av tillverkningen av slutprodukten och insatsvarorna.

(95)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska tillverkarna av strykbrädor hade tillgång till finansiering från institutioner som genomför politiska mål eller på annat sätt inte agerar oberoende av staten.

(96)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är kännetecknande för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.2.2.2–3.2.2.5 och i del A i rapporten gäller hela landet och dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten 3.2.2.6–3.2.2.8 och i del B i rapporten.

(97)

Kommissionen påminner om att det för att tillverka strykbrädor behövs en mängd olika insatsvaror. När tillverkarna av strykbrädor köper/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer. Vid den aktuella undersökningen framkom inte några bevis som visar på motsatsen.

(98)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för den produkt som översynen gäller som inte kan användas, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering och arbetskraft) färgas eftersom deras prisbildning påverkas av statens betydande inflytande, enligt beskrivningen i delarna A och B i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för tillverkningen av insatsvaror och så vidare.

(99)

Analysen i avsnitt 3.2.2.2–3.2.2.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning om Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet och i sektorn för tillverkning av strykbrädor i synnerhet (inklusive den produkt som översynen gäller), visar att priser eller kostnader, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av den faktiska eller potentiella inverkan av en eller flera relevanta delar som förtecknas där. På grundval av detta, och i avsaknad av något slags samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(100)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det efterföljande avsnittet.

(101)

Valet av representativt land grundades på följande kriterier:

(102)

Såsom nämns i skäl 28 i kommentaren av den 6 september informerade kommissionen de berörda parterna om att den hade identifierat tre möjliga representativa länder, nämligen Brasilien, Serbien och Turkiet, och uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter och föreslå andra länder. Bara en sökande inkom med synpunkter genom att stödja valet av Turkiet och motsätta sig valet av Brasilien och Serbien. Inget annat land föreslogs.

(103)

Brasilien, Serbien och Turkiet klassificeras alla som länder med en ekonomisk utveckling som liknar den i Kina, dvs. att Världsbanken klassificerar dem som högremedelinkomstländer.

(104)

Bara ett fåtal länder i världen tillverkar den produkt som översynen gäller. Efter analysen av tillgängliga uppgifter och i synnerhet uppgifterna från GTA och Orbis identifierade kommissionen Brasilien, Serbien och Turkiet som möjliga representativa länder för undersökningen.

(105)

En av sökandena inkom med synpunkter om att nivåerna för tillverkning och inhemsk förbrukning av den produkt som översynen gäller inte är meningsfull i Brasilien och Serbien. Sökanden hävdade att tillverkarna i dessa länder köpte den produkt som översynen gäller från Kina för att komplettera sin egen produktion.

(106)

Som svar på dessa påståenden angav kommissionen att sökanden inte lämnade några bevis gällande tillverkningsnivån i dessa länder och inte lade fram några argument för varför denna nivå inte borde anses meningsfull. Utan några bevis som pekade på motsatsen och baserat på de tillgängliga uppgifterna bekräftade kommissionen att den produkt som översynen gäller visst tillverkas i de tre länderna, och påståendet förkastades därmed.

(107)

Kommissionen analyserade noga alla relevanta uppgifter i ärendet gällande produktionsfaktorerna i samtliga tre möjliga representativa länder och noterade följande:

(108)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet innehålla ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Dessutom måste det upprättas ett värde för att fastställa produktionsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna. Följaktligen undersökte kommissionen om det fanns tillverkare av den produkt som översynen gäller med offentligt tillgängliga finansiella uppgifter under översynsperioden i de tre länderna ovan.

(109)

Detta urval gjordes med hjälp av Orbis. Eftersom tillverkningen av strykbrädor vanligtvis inte är en primär verksamhet identifierades flera Nace-koder (70) som sedan användes för detta urval:

Dessa koder avsåg tillverkare av strykbrädor som kommissionen kände till från begäran om översyn och vissa tidigare undersökningar som nämns i skäl 1–6.

(110)

Som en följd av förfrågan ovan kunde man, från en förteckning över länder som tillverkar strykbrädor och som har en liknande ekonomisk utveckling som Kina (dvs. Argentina, Brasilien, Colombia, Ecuador, Malaysia, Mexiko, Peru, Ryssland, Serbien, Sydafrika, Thailand och Turkiet), konstatera att det fanns 433 verksamma företag med tillgängliga finansiella uppgifter under översynsperioden. Enligt de uppgifter som fanns tillgängliga tycktes bara följande fem företag tillverka strykbrädor:

Tabell 1

Förteckning över företag

(111)

De berörda parterna fick möjlighet att inkomma med synpunkter på denna förteckning och komplettera den med ytterligare företag i ett möjligt representativt land som de kände till och som hade offentligt tillgängliga uppgifter. Inga synpunkter lämnades in gällande förteckningen över utvalda företag.

(112)

I kommissionens analys visade det sig att företaget i Serbien bara sålde två strykbrädesmodeller och att företagen i Brasilien sålde många andra produkter utöver strykbrädor, som troligtvis utgjorde en stor del av deras omsättning samt av försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna. Kommissionen fastställde därför att de tillgängliga siffrorna för dessa företag inte i tillräcklig utsträckning motsvarar de kostnader som uppstår i samband med försäljningen av strykbrädor.

(113)

Å andra sidan konstaterade kommissionen att de turkiska företagen sålde flera olika slags strykbrädor och hade en mindre produktion av andra produkter, och ansåg därmed att de tillgängliga siffrorna för dessa företag troligtvis skulle vara mer exakta i fråga om tillverkningen och försäljningen av strykbrädor och mer lämpliga för att ersätta uppgifter gällande ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(114)

Mot denna bakgrund uppfyllde Turkiet samtliga kriterier i artikel 2.6a a i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land. I kommentaren av den 26 oktober underrättade kommissionen de berörda parterna om sin avsikt att använda Turkiet som representativt land och inbjöd berörda parter att komma med synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(115)

Följaktligen använde kommissionen uppgifter från Turkiet och de turkiska företagen

för att fastställa motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(116)

I artikel 2.6a a andra stycket i grundförordningen fastställs följande: ”Det konstruerade normalvärdet ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste man fastställa ett värde för produktionsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(117)

För att fastställa ett icke snedvridet värde för produktionsomkostnader och med tanke på att de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade använde sig kommissionen av de uppgifter som fanns tillgängliga i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. På grundval av uppgifterna i begäran om översyn fastställde kommissionen därför hur stor andel av de totala tillverkningskostnaderna som utgörs av produktionsomkostnader (71), uttryckt som en procentsats. Procentsatsen tillämpades sedan på det icke snedvrida värdet för tillverkningskostnaden för att erhålla det icke snedvridna värdet för produktionsomkostnaderna, beroende på den modell som tagits fram.

(118)

För att upprätta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst utgick kommissionen från de finansiella uppgifterna för 2017 för de två turkiska företagen.

(119)

Kommissionen använde det viktade genomsnittet för försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinst för de två företagen enligt vad som rapporterades i Orbis för 2017.

(120)

I kommentaren av den 26 oktober uppgav kommissionen att den för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen skulle använda GTA för att fastställa icke snedvridna kostnader för alla produktionsfaktorer med anknytning till råvaror. Kommissionen använde uppgifter från Turkiets statistikbyrå för arbetskraftsuppgifter och finansiella uppgifter, som fanns tillgängliga i Orbis, från de två turkiska företag som förtecknas i skäl 115 för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst och andra omkostnader.

(121)

För att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen analyserade kommissionen alla tillgängliga uppgifter om produktionsfaktorerna och beslutade sig för att använda följande källor och värden:

Tabell 2

Produktionsfaktorer för strykbrädor

(122)

En strykbräda består i regel av ett hårt, smalt och platt material som skyddas av ett värmesäkert överdrag och som ofta har vikbara ben, på vilken klädesplagg eller linne kan strykas. Enligt definitionen av den produkt som översynen gäller och som omfattas av denna undersökning kan detta också innefatta strykbrädor med ångfunktion, uppvärmning eller blåsfunktion, ärmbrädor och andra delar. Den huvudsakliga råvara som används i strykbrädor är metall, främst stål (plåt, rör, trådar). Andra råvaror som används vid tillverkningen av strykbrädor är färg/beläggning, plastdelar, skum och tyg.

(123)

Kostnadsstrukturen varierar beroende på vilken typ av strykbräda som tillverkas, t.ex. innehåller exklusiva strykbrädor andra typer av material än enklare strykbrädor. Kommissionen utgick från begäran om översyn för att specificera vilka produktionsfaktorer som används vid tillverkningen av strykbrädor. Såsom nämns ovan inkom ingen av de berörda parterna med några synpunkter i detta avseende. För alla råvaror bestämdes det icke snedvridna enhetsvärdet genom det genomsnittliga importpriset till det representativa landet från alla tredjeländer förutom Kina för översynsperioden, enligt vad som registrerats i GTA. Importen från Kina undantogs med tanke på de befintliga betydande snedvridningarna i landet, vilket fastställts i avsnitt 4.2.

(124)

För att beräkna normalvärdet enligt kommissionens metod bör importtullarna för produktionsfaktorerna och de material som importeras till Turkiet, liksom de inhemska transportkostnaderna, läggas till dessa importpriser. Detta skulle leda till ett högre normalvärde eftersom importtullarna skulle höja produktionsfaktorernas importpriser ytterligare. Detta skulle följaktligen leda till en ännu högre dumpningsmarginal. Med tanke på slutsatserna i skälen 137 och 138 liksom karaktären hos denna undersökning vid giltighetstidens utgång, som inriktas på att ta reda på huruvida dumpningen fortsatte under översynsperioden snarare än att fastställa dess exakta omfattning, beslutade kommissionen att det var onödigt att utföra justeringar för importtullar och inhemsk transport.

(125)

Turkiets statistikbyrå offentliggör detaljerade uppgifter om löner inom olika ekonomiska sektorer i Turkiet. Kommissionen använde den senast tillgängliga statistiken (2016) (72) som innefattar den genomsnittliga timlönen för tillverkningssektorn i flera koder i Nace rev. 2 (närmare bestämt 25, 27 och 32; löneuppgifter finns bara tillgängliga för tvåsiffriga koder) och som identifierats för tillverkningen av strykbrädor.

(126)

Det genomsnittliga månadsvärdet för 2016 justerades vederbörligen för inflation med användning av det inhemska producentprisindexet (73), som offentliggjordes av Turkiets statistikbyrå.

(127)

Enligt begäran om översyn saknar den energi (elektricitet och naturgas) som används under produktionsprocessen betydelse. Eftersom undersökningen inte visade på något som stred mot detta påstående godtogs det, och energikostnaden ansågs i denna undersökning vara försumbar.

(128)

Kommissionen fastställde det konstruerade normalvärdet i följande två steg:

(129)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Eftersom de exporterande tillverkarna inte samarbetade utgick kommissionen från de uppgifter som de sökande tillhandahöll i begäran om översyn om utnyttjandet av varje faktor (material och arbetskraft) i samband med tillverkningen av tre modeller av strykbrädor (enklare och exklusiva). Kommissionen multiplicerade utnyttjandefaktorerna med de icke snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet Turkiet.

(130)

För det andra, vilket nämns i skäl 117, tillämpade kommissionen produktionsomkostnaderna, försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinst på de tillverkningskostnader som fastställts ovan. De fastställdes på grundval av de finansiella uppgifterna för 2017 för de två turkiska företagen (skäl 115) samt sökandenas uppskattningar i begäran om översyn. Kommissionen lade till följande punkter till den icke snedvridna tillverkningskostnaden:

(131)

På grundval av vad som nämns ovan konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp på grundval av värdet från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. Då inga kinesiska tillverkare/exportörer samarbetade gick det inte att fastställa vilka strykbrädemodeller som tillverkades i Kina. Kommissionen förlitade sig därför på den information som tillhandahölls av sökanden i begäran om översyn i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Sökandena hade identifierat tre strykbrädesmodeller, som varierade från enklare till mer exklusiva modeller. Ett normalvärde fastställdes för dessa modeller.

(132)

Eftersom ingen kinesisk exporterande tillverkare samarbetade fastställdes normalvärdet på landsbasis.

(133)

Som en konsekvens av det bristande samarbetet fastställdes exportpriserna på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen (se skäl 40). I likhet med den föregående översynen vid giltighetstidens utgång (som nämns i skäl 6) använde kommissionen de importuppgifter som rapporterats i artikel 14.6-databasen för att fastställa exportpriserna.

(134)

Eftersom importvolymerna rapporteras i kg i artikel 14.6-databsen omvandlade kommissionen de rapporterade siffrorna till delar (enheter) med hjälp av den konverteringsnyckel som fastställdes i föregående översyn vid giltighetstidens utgång, som nämns i skäl 6.

(135)

Eftersom dessa priser rapporteras i form av kostnader, försäkring och frakt drog kommissionen av ett belopp för transportkostnaderna mellan Kina och EU:s gräns utifrån de uppskattningar som lämnades i begäran om översyn.

(136)

Kommissionen jämförde det konstruerade normalvärdet, som fastställts i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, med det genomsnittliga exportpriset från fabrik till EU som fastställs ovan.

(137)

De konstaterade dumpningsmarginalerna uttryckt som en andel av cif-priset vid EU:s gräns, före tull, varierade mellan 43 och 67 %.

(138)

Kommissionen slog därför fast att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(139)

Med hänvisning till slutsatsen att dumpning förekom under översynsperioden analyserade kommissionen sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphävas.

(140)

Till följd av det bristande samarbetet från de kinesiska tillverkarnas/exportörernas sida grundade kommissionen sin bedömning på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. på slutsatserna i den föregående översyn vid giltighetstidens utgång som nämns i skäl 6 (nedan kallad den föregående översynen vid giltighetstidens utgång), på informationen i begäran om översyn samt på uppgifter från artikel 14.6-databsen och den kinesiska databasen. Följande faktorer analyserades: Kinas produktionskapacitet, de kinesiska exportpriserna till övriga tredjelandsmarknader och EU-marknadens attraktionskraft.

(141)

På grund av det bristande samarbetet lämnade inga av de kinesiska exportörerna/tillverkarna någon information om den faktiska produktionskapaciteten i Kina. Det finns inte heller några offentligt tillgängliga uppgifter om strykbrädor, såsom statistik eller marknadsstudier, och avgörandena fick därför fattas på grundval av uppgifterna i begäran samt avgörandena från den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, som tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(142)

I den föregående översynen vid giltighetstidens utgång uppskattades Kinas produktionskapacitet till omkring 8 miljoner enheter, vilket motsvarade ungefär 80 % av förbrukningen i EU under 2009 och skulle omfatta nästan 100 % av förbrukningen i EU under den nuvarande översynsperioden (8,3 miljoner enheter – se skäl 158). Enligt en översyn vid giltighetstidens utgång som utfördes av amerikanska myndigheter av samma produkt som importeras från Kina till Förenta staterna (74), som slutfördes den 8 mars 2016 (75) genom återinförande av antidumpningsåtgärder mot den kinesiska importen av strykbrädor fram till 2021 (nedan kallad Förenta staternas översyn vid giltighetstidens utgång), hade den kinesiska produktionskapaciteten ökat sedan 2009, vilket tyder på att den aktuella produktionskapaciteten i Kina under översynsperioden till och med översteg förbrukningen i EU under samma period.

(143)

Baserat på avgörandena i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång kan de kinesiska tillverkarna dessutom med lätthet installera ytterligare produktionskapacitet eftersom tillverkningsprocessen främst baseras på arbetskraft. Dessutom tillverkar de kinesiska tillverkarna av strykbrädor också andra metallprodukter i produktionslinjer som lätt skulle kunna användas för att tillverka strykbrädor. Detta gör det möjligt för de kinesiska tillverkarna att öka produktionen av strykbrädor genom att växla produktionen mellan de befintliga produktionslinjerna beroende på efterfrågan. En sådan kapacitetsökning kräver inte några stora investeringar eller särskilda färdigheter och det är därför lätt att växla mellan olika produkter. Under den aktuella undersökningen framkom ingen information som skulle motsäga dessa slutsatser.

(144)

Det konstaterades därför att det finns omfattande produktionskapacitet i Kina, som täcker åtminstone nästan 100 % av förbrukningen i EU, som utan problem skulle kunna ökas ännu mer.

(145)

Eftersom de kinesiska exportörerna/tillverkarna inte samarbetade var kommissionen tvungen att utgå från tillgängliga uppgifter för att fastställda exportpriserna från Kina till andra tredjelandsmarknader. Eftersom det saknades mer tillförlitlig information använde kommissionen uppgifter från den kinesiska databasen. Trots att de samlades in med hjälp av en åttasiffrig tullkod, och därför inkluderar flera andra hushållsprodukter än strykbrädor, ansågs detta vara det rimligaste tillgängliga referensvärdet som gav meningsfulla insikter om möjliga prisnivåer gentemot andra tredjeländers exportmarknader.

(146)

Under översynsperioden var enligt den kinesiska databasen de tre främsta exportmarknaderna för Kina vad gäller volym Förenta staterna, EU och Japan. Förenta staterna och EU är båda stora marknader, medan Japan är betydligt mindre. Vad gäller priser var det genomsnittliga enhetspriset till EU högre än priset till Förenta staterna och liknade enhetspriset till Japan.

(147)

De kinesiska exportörerna/tillverkarna fortsatte att exportera till EU-marknaden till dumpade priser under översynsperioden, vilket slås fast i skäl 138 ovan. Att de kinesiska exportpriserna till de andra stora exportmarknaderna är liknande (76) eller lägre (77) än priserna till EU tyder på att de kinesiska exportörerna/tillverkarna har ett likande exportbeteende gentemot andra tredjelandsmarknader. Detta tycks bekräftas av Förenta staternas översyn vid giltighetstidens utgång, efter vilken antidumpningsåtgärderna med avseende på den kinesiska importen av strykbrädor till Förenta staterna förlängdes.

(148)

Analysen av den kinesiska exporten visar att EU-marknaden, trots de gällande antidumpningsåtgärderna, förblir en av de viktigaste exportmarknaderna för kinesiska tillverkare av strykbrädor. De kinesiska exportpriserna till andra marknader ligger i genomsnitt under exportpriserna till EU. Detta tyder på att EU-marknaden är mer lönsam och därmed attraktiv för kinesisk export. Vad gäller Japan visar statistiken att landet är en mycket mindre marknad och att exporten från Kina till Japan inte steg särskilt mycket under de senaste åren. Med tanke på den begränsade efterfrågan på den japanska marknaden är det inte sannolikt att den kinesiska exporten till Japan kommer att öka påtagligt.

(149)

Detta bekräftas av att den kinesiska marknadsandelen under översynsperipden fortfarande var 11 %, trots de gällande antidumpningsåtgärderna (se skäl 160). Omkring 80 % av denna import kommer från det kinesiska företag som har den lägsta individuella antidumpningstullen. Detta visar tydligt att EU förblir en attraktiv marknad för de kinesiska tillverkarna av strykbrädor och att importen från Kina sannolikt skulle öka om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(150)

Mot bakgrund av Förenta staternas översyn vid giltighetstidens utgång, som nämns i skäl 142, tillkännagav det amerikanska handelsdepartement (78) i mars 2016 att man skulle fortsätta med antidumpningstullen på strykbrädor från Kina i fem år till, dvs. fram till 2021. Antidumpningstullsatsen för "alla övriga företag" uppgår till 157,68 % (79) (jämfört med 42,3 % i EU). Under översynen fann de amerikanska myndigheterna, trots att importen av strykbrädor från Kina till Förenta staterna fortskred, att åtgärderna hade en minskande effekt (från 1,1 miljoner under 2012 till 0,43 miljoner under 2014), ett läge som troligtvis inte kommer att förändras inom den närmaste tiden.

(151)

Eftersom den amerikanska marknaden praktiskt taget är stängd för kinesiska tillverkare är det mycket sannolikt att de kinesiska tillverkarna av strykbrädor skulle rikta om eller återuppta sin export till EU om åtgärderna tilläts upphöra att gälla, och att denna import skulle ske till dumpade priser.

(152)

På grundval av ovanstående konstaterades det att EU är en attraktiv marknad för kinesiska exportörer.

(153)

Baserat på den avsevärda produktionskapaciteten i Kina och möjligheten att öka kapaciteten utan påtagliga kostnader samt den kinesiska prissättningen gentemot andra tredjeländer och EU-marknadens attraktionskraft för de kinesiska exportörerna/tillverkarna, drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna skulle leda till fortsatt dumpning.

(154)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av tio kända tillverkare i EU. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(155)

Unionens sammanlagda tillverkning under översynsperioden fastställdes till 5,2 miljoner enheter. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av de uppgifter som lämnats av sökanden och som dubbelkontrollerats mot de kontrollerade uppgifterna för företagen i urvalet.

(156)

Förbrukningen i EU fastställdes på grundval av importvolymen i artikel 14.6-databsen och unionsindustrins försäljningsvolym i EU, enligt sökandens uppgifter. Dessa försäljningsvolymer dubbelkontrollerades och uppdaterades där så var nödvändigt med verifierade uppgifter från unionstillverkarna i urvalet.

(157)

Av de anledningar som anges i skäl 133 fastställde kommissionen importvolymerna från Kina baserat på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Därför fastställdes importvolymen från Kina på grundval av de uppgifter som registrerats i artikel 14.6-databasen.

(158)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades förbrukningen i EU på följande sätt:

Tabell 3

Förbrukning i EU

(159)

Förbrukningen i EU ökade med 5 % under skadeundersökningsperioden. Denna ökning ägde rum mellan 2014 och 2015 och förbrukningen förblev densamma efter detta.

(160)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades importen till EU från Kina och marknadsandelen på följande sätt:

Tabell 4

Import från Kina och marknadsandel

(161)

Importen minskade mellan 2014 och 2016 med 53 %, men ökade igen under översynsperioden med 54 %. Totalt sett minskade den med 27 % under skadeundersökningsperioden. Den kinesiska importens marknadsandel följde samma trend, dvs. den minskade från 15,8 % under 2014 till 7,1 % under 2016 och ökade sedan igen med 3,8 procentenheter och nådde 10,9 % under översynsperioden. Medan marknadsandelen för den kinesiska importen sammantaget minskade med 31 % under skadeundersökningsperioden, förblev den betydande.

(162)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade var man tvungen att fastställa det genomsnittliga importpriset från Kina på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. utifrån informationen i artikel 14.6-databasen och med hjälp av samma konverteringsnyckel som i föregående översyn vid giltighetstidens utgång. På denna grundval ökade importpriserna först mellan 2014 och 2015 med 20 %, men minskade sedan till 2014 års nivåer. Under översynsperioden uppgick priserna till 8,7 euro per enhet.

Tabell 5

Importpriser

(163)

I syfte att fastställa prisunderskridandet under översynsperioden jämfördes det vägda genomsnittliga försäljningspris som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på EU:s marknad, justerat till nivån från fabrik (dvs. exklusive fraktkostnader i EU och med avräkning för rabatter och avdrag), med motsvarande vägda genomsnittliga importpriser som fastställs i skäl 162, på cif-nivå, och då inklusive tullarna och antidumpningstullen.

(164)

Jämförelsen visade att importen från Kina, när den uttrycktes som en procentsats av de utvalda unionstillverkarnas omsättning under översynsperioden, understeg unionsindustrins priser med 2,3 %. Efter avdrag av den gällande antidumpningstullen uppgick marginalen för underskridandet till 19,4 %.

(165)

Importen från tredjeländer utan antidumpningsåtgärder fastställdes på grundval av artikel 14.6-databasen enligt beskrivningen i skäl 156.

Tabell 6

Import från tredjeländer utan antidumpningsåtgärder

(166)

Importvolymen från alla tredjeländer som inte omfattades av åtgärder ökade med 28 % under skadeundersökningsperioden. Importvolymen för alla tredjeländer som inte omfattades av åtgärder sett som en helhet uppgick till omkring 2,8 miljoner enheter under översynsperioden, vilket kan omvandlas till en marknadsandel på 32,9 %. Majoriteten av denna import kom från Ukraina och Turkiet. Importen från Ukraina ökade från 0,7 miljoner enheter till 1,0 miljon enheter mellan 2014 och 2016 och låg kvar på samma nivå under översynsperioden. Importen från Turkiet ökade först från 0,9 miljoner enheter till 1,3 miljoner enheter mellan 2014 och 2016, och sjönk sedan till 1,0 miljon enheter under översynsperioden. Importen från Indien förblev relativt stabil (omkring 0,5–0,6 miljoner enheter) under skadeundersökningsperioden. Importvolymen från övriga tredjeländer var låg och ökade från 0,1 miljoner enheter till 0,2 miljoner enheter under skadeundersökningsperioden. Omvandlat till marknadsandelar motsvarar detta en ökning med 3 procentenheter, till 12 % för Ukraina, en ökning med 1,1 procentenheter för Turkiet till 11,9 % och en minskning för Indien från 6,6 % under 2014 till 6,1 % under översynsperioden. Marknadsandelen för övriga tredjeländer ökade från 0,7 % till 2,9 % under skadeundersökningsperioden.

(167)

Det genomsnittliga importpriset från Ukraina minskade från 11,3 euro/enhet under 2014 till 10,5 euro/enhet under översynsperioden. Under samma period ökade det genomsnittliga importpriset från Turkiet något från 10,5 euro/enhet till 10,7 euro/enhet. Importpriset från Indien ökade i större utsträckning, från 7,9 euro/enhet under 2014 till 11,0 euro/enhet under översynsperioden. Det viktade genomsnittliga importpriset från alla tredjeländer i sin helhet förblev relativt stabilt, med en ökning från 10,4 euro/enhet under 2014 till 10,8 euro/enhet under översynsperioden.

(168)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som hade betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(169)

För skadeanalysen fastställdes skadeindikatorer på följande två nivåer:

(170)

Den totala produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(171)

Den sammantagna unionstillverkningen förblev stabil under skadeundersökningsperioden, medan kapaciteten ökade med 4 procentenheter. Denna blygsamma ökning av produktionskapaciteten var främst ett resultat av automatisering och småskaliga förbättringar som avlägsnade vissa flaskhalsar i produktionsprocessen. Under skadeundersökningsperioden minskade därför kapacitetsutnyttjandegraden något, från 72 % till 69 %, vilket speglar den ökade kapaciteten och konstanta produktionsvolymer.

(172)

Unionsindustrins försäljningsvolym fastställdes på grundval av uppgifter som lämnats av den sökande. Informationen dubbelkontrollerades och uppdaterades där så var nödvändigt med de kontrollerade uppgifterna från de tre unionstillverkarna i urvalet.

(173)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins försäljningsvolym på följande sätt:

Tabell 8

Försäljningsvolym

(174)

Unionsindustrins försäljning på EU-marknaden ökade något mellan 2014 och 2016 och förblev därefter stabil under översynsperioden. Under skadeundersökningsperioden ökade den med 4 % totalt sett.

(175)

Unionsindustrins marknadsandel minskade från 57,0 % till 56,1 % under skadeundersökningsperioden. Detta följer av att unionsindustrins försäljning ökade i något mindre utsträckning (4 %) än förbrukningen i EU, som steg med 5 % under skadeundersökningsperioden, enligt beskrivningen i skäl 158.

Tabell 9

Marknadsandel

(176)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades sysselsättningsnivån och produktiviteten på följande sätt:

Tabell 10

Sysselsättning och produktivitet

(177)

Sysselsättningen varierade något, och minskade sammantaget med 2 % under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt skedde en ökning mellan 2014 och 2015, som följdes av en minskning mellan 2015 och översynsperioden. Produktiviteten, mätt som resultat (enheter) per person som sysselsätts per år, varierade också något och ökade med totalt 2 % under skadeundersökningsperioden. Två huvudsakliga faktorer påverkade antalet anställda och produktiviteten: den vertikala integreringen av produktionsprocessen samt automatiseringen. Medan den förstnämnda faktorn ledde till ökad sysselsättning medförde den andra en minskning av antalet anställda, vilket sammantaget ledde till en relativt stabil sysselsättning med endast små variationer. Sammantaget ledde detta till ökad produktivitet.

(178)

Såsom förklaras i skälen 158 och 159 ökade förbrukningen i EU med 5 % mellan 2014 och översynsperioden. Samtidigt ökade unionsindustrins försäljningsvolym på EU-marknaden med 4 % och dess marknadsandel minskade med 1 %. Unionsindustrins produktion förblev stabil och sysselsättningen minskade något (2 %, skäl 177) under samma period. Det går därför inte att dra slutsatsen att unionsindustrin endast upplevde en blygsam tillväxt, som understeg tillväxten på marknaden under skadeundersökningsperioden.

(179)

Dumpningen fortsatte även under översynsperioden, på en betydande nivå. De kinesiska exporterande tillverkarna fortsatte också att underskrida unionsindustrins försäljningspriser under översynsperioden.

(180)

Samtidigt förblev importnivåerna från Kina avsevärda och stod för 10,9 % av marknadsandelen under översynsperioden. Den effekt på unionsindustrin som storleken på den faktiska dumpningsmarginalen från Kina kan därför inte anses vara försumbar.

(181)

De utvalda unionstillverkarnas genomsnittliga tillverkningskostnader och försäljningspriser per enhet till icke-närstående kunder i EU utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 11

Försäljningspris och tillverkningskostnad

(182)

De genomsnittliga priserna minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden. I viss utsträckning speglade denna minskning förändringen på marknaden, där företag som ger stora rabatter ökade sin marknadsandel jämfört med de traditionella stormarknaderna, vilket ökade prispressen.

(183)

Tillverkningskostnaden per enhet minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden som en följd av automatiseringen och den ökade vertikala integreringen, som ledde till ökad effektivitet. Försäljningspriserna minskade dock något mer än kostnaden, vilket hade en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet mellan 2014 och översynsperioden, vilket framgår av tabell 14.

(184)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Arbetskraftskostnader

(185)

Medellönerna varierade under skadeundersökningsperioden men förblev ändå relativt stabila. De ökade med 1 % under skadeundersökningsperioden.

(186)

De utgående lagervolymerna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lager

(187)

Lagernivåerna minskade under skadeundersökningsperioden och var 32 % lägre under översynsperioden jämfört med 2014.

(188)

Unionsindustrins lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga

(189)

Kommissionen fastställde lönsamheten för unionstillverkarna i urvalet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i EU uttrycktes i procent av omsättningen av den försäljningen. Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins lönsamhet gradvis från 6,3 % 2014 till 3,6 % under översynsperioden. Trots att industrin var lönsam understeg vinstnivån under skadeundersökningsperioden det vinstmål som ansågs lämplig för denna industri i den ursprungliga undersökningen (dvs. 7,0 %).

(190)

Nettokassaflödet från verksamheten förbättrades först mellan 2014 och 2015. Efteråt, från 2015 fram till översynsperioden, försämrades det i linje med lönsamheten. Investeringsnivån minskade först mellan 2014 och 2015 och ökade sedan, vilket ledde till en sammantagen ökning på 55 % under skadeundersökningsperioden. En stor del av investeringarna syftade till att öka den vertikala integreringen och automatiseringen för att minska tillverkningskostnaden. Kapacitetsökningen stod bara för 4 % och var ett resultat av effektivitetsvinsterna (se skälen 170 och 171).

(191)

Mellan 2014 och översynsperioden sjönk räntabiliteten, som definieras som vinsten som en andel av investeringarnas bokförda nettovärde, i linje med lönsamheten.

(192)

Analysen av makroekonomiska indikatorer visade att unionsindustrins situation inte förändrades särskilt mycket under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins produktion, marknadsandel och sysselsättning låg praktiskt taget kvar på samma nivåer och försäljningsvolymerna ökade något, men fortfarande mindre än förbrukningen i EU. Å andra sidan försämrades vissa av de relevanta mikroekonomiska indikatorerna, såsom lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet. Tack vare investeringar i vertikal integrering och automatisering kunde unionsindustrin förbättra sin produktivitet något och minska sin tillverkningskostnad per enhet.

(193)

Samtidigt förändrades marknadssituationen, framför allt genom att företag som ger stora rabatter fick en större roll i distributionen av den produkt som översynen gäller. Detta ledde till en ökad prispress. Kombinerat med prispressen från den dumpade kinesiska importen, som hade en betydande marknadsandel och som underskred unionsindustrins försäljningspriser under skadeundersökningsperioden, ledde detta till en försämring av unionsindustrins finansiella situation, och priserna minskade mer än tillverkningskostnaden.

(194)

Mot denna bakgrund kan slutsatsen dras att unionsindustrins situation inte försämrades drastiskt och att åtgärderna beträffande den kinesiska importen i viss mån var effektiva. De förhindrade framför allt att unionsindustrin förlorade betydande marknadsandelar. Trots den uppenbara stabiliseringen av marknadsandelen och ansträngningarna för att skära ner på kostnaderna minskade dock unionsindustrins lönsamhet och fortsatte att underskrida målvinsten (7 %) under skadeundersökningsperioden. På grundval av detta slogs det fast att unionsindustrin inte lider någon väsentlig skada, men att situationen fortfarande är sårbar.

(195)

Mot bakgrund av slutsatserna i skälen 192–194 undersökte kommissionen huruvida det är sannolikt att det uppstår återkommande skada om de skulle upphävas. För detta ändamål analyserades följande: produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Kina, EU-marknadens attraktionskraft, de kinesiska exporterande tillverkarnas prissättning på andra tredjelandsmarknader och de sannolika prisnivåerna i EU om åtgärderna skulle upphävas samt effekterna av framtida import på unionsindustrins situation.

(196)

Såsom nämns i skäl 140 ovan, med tanke på det bristande samarbetet från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida, grundades analysen enligt artikel 18 i grundförordningen på de uppgifter som fanns tillgängliga. I detta avseende utgick kommissionen från artikel 14.6-databasen, den kinesiska databasen och slutsatserna i Förenta staternas översyn vid giltighetstidens utgång (80), som tas upp i skäl 142.

(197)

Såsom anges i skälen 142–144 är den kinesiska produktionskapaciteten betydande och står för nästan 100 % av förbrukningen i EU. Den skulle enkelt kunna öka utan stora investeringar beroende på hur marknaden utvecklas.

(198)

Såsom nämns i skälen 148–152 är EU en av de främsta exportmarknaderna för strykbrädor från Kina. Detta kommer troligtvis inte att förändras på kort sikt eftersom det finns höga antidumpningstullar på den kinesiska exporten av strykbrädor i Förenta staterna (ytterligare en stor exportmarknad för Kina) fram till åtminstone 2021. I den aktuella undersökningen har det också slagits fast att EU-marknaden är attraktiv i fråga om priser för de kinesiska tillverkarna av strykbrädor. Det är därför sannolikt att de kinesiska tillverkarna kommer att fortsätta att exportera till EU:s marknad i stora kvantiteter och till dumpade priser om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(199)

Kommissionen analyserade den sannolika prisnivån för den kinesiska importen till EU om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. I detta avseende ansågs det att de nuvarande prisnivåerna i EU utan antidumpningsåtgärder, liksom prisnivåerna på alla andra större exportmarknader, skulle vara en rimlig indikator. Med tanke på att ingen av de kinesiska exportörerna/tillverkarna samarbetade grundade kommissionen sin analys på informationen i artikel 14.6-databasen liksom på den kinesiska databasen i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(200)

Under översynsperioden var de kinesiska exporterande tillverkarnas genomsnittliga exportpris till EU-marknaden utan antidumpningstull betydligt lägre än unionsindustrins pris på EU-marknaden, och marginalen för prisunderskridande uppgick till 19,4 %. I själva verket var de kinesiska importpriserna (utan antidumpningstull) (8,7 euro/enhet) också lägre än importpriserna från andra tredjeländer till EU-marknaden (som också varierade mellan 10,5 och 12,7 euro/enhet).

(201)

Vad beträffar de kinesiska exportpriserna till övriga kinesiska huvudsakliga exportmarknader, dvs. Japan och Förenta staterna, var de antingen lika eller rentav lägre än deras exportpriser till EU (i enlighet med skäl 147).

(202)

Det är därmed sannolikt att om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla skulle importvolymerna från Kina ligga på prisnivåer som påtagligt underskrider unionsindustrins försäljningspris på EU-marknaden.

(203)

I och med det som nämns ovan, skulle unionsindustrin, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla, uppleva en stor ökning av den kinesiska importen, som i hög grad underskrider unionsindustrins priser. Med tanke på den aktuella marknadsutvecklingen, i synnerhet övergången till företag med stora rabatter som orsakar prispress, skulle denna import ytterligare förvärra prispressen på EU-marknaden.

(204)

Om unionsindustrin, i ett försök att upprätthålla sin lönsamhet, då skulle behålla sina nuvarande prisnivåer skulle den sannolikt förlora försäljningsvolymer och marknadsandelar i snabb takt, även om förbrukningen ökade. Strykbrädorna från Kina är i själva verket av samma kvalitet som de som tillverkas och säljs av unionsindustrin, och de skulle vara helt utbytbara. Förlorad försäljningsvolym skulle leda till ett lägre kapacitetsutnyttjande och en ökad genomsnittlig tillverkningskostnad. Detta skulle i sin tur försämra unionsindustrins finansiella situation och minska dess lönsamhet, som redan underskred vinstmålet och uppvisade en minskande tendens redan under skadeundersökningsperioden.

(205)

Om unionsindustrin tvärtom skulle försöka matcha importens låga prisnivåer i ett försök att behålla sin försäljningsvolym och marknadsandel, skulle den behöva sälja till prisnivåer som inte skulle täcka enhetskostnaderna och därför snabbt gå med förlust. Detta skulle leda till en ytterligare försämring av andra finansiella indikatorer och dess övergripande finansiella situation. Den lönsamhetsnivå som uppnåtts under översynsperioden understeg redan vinstmålet, och all ytterligare förlorad lönsamhet skulle snabbt försvaga unionsindustrin, äventyra de investeringar som gjorts under skadeundersökningsperioden och leda till en skadevållande situation.

(206)

Kommissionen slog därmed fast att ett upphävande av åtgärderna på import av strykbrädor från Kina mycket sannolikt skulle leda till återkommande väsentlig skada för unionsindustrin.

(207)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna inte stred mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, dvs. å ena sidan unionsindustrins intresse och å andra sidan importörernas och övriga parters intresse.

(208)

Kommissionen påminner om att det i de föregående undersökningarna ansågs att ett antagande eller bibehållande av åtgärderna inte stred mot unionens intresse. Eftersom den aktuella undersökningen är en översyn, och därmed består av en analys av en situation där antidumpningsåtgärder redan har varit i kraft, är det möjligt att bedöma de gällande antidumpningsåtgärdernas eventuella negativa, oönskade effekter för de berörda parterna.

(209)

På denna grund undersöktes det därför om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada, fanns några tvingande orsaker att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att behålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(210)

Undersökningen visade att om åtgärderna upphör att gälla skulle detta troligtvis ha en påtagligt negativ effekt för unionsindustrin (skälen 203–206). Å andra sidan skulle fortsatta åtgärder göra det möjligt för unionsindustrin att återhämta sig ytterligare från tidigare skada som vållats av dumpad import, dra nytta av de investeringar som gjorts under skadeundersökningsperioden och anpassa sig till förändringarna på marknaden genom att fortsätta sina ansträngningar för att öka produktiviteten och utnyttja dess potential på en EU-marknad som inte påverkas av otillbörliga handelsmetoder.

(211)

Det slås därför fast att det ligger i unionens intresse att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(212)

Ingen icke-närstående importör samarbetade i undersökningen. Inga andra potentiella berörda parter gav sig till känna under undersökningen. Liksom under tidigare undersökningar visade analysen av unionens intresse att åtgärderna inte hade någon negativ inverkan på importörer eller andra berörda parter. Dessutom står importen från andra länder utan antidumpningsåtgärder för 33 % av marknadsandelen, vilket säkerställer konkurrensen och utbudet på marknaden. Det konstateras därmed att det inte finns några bevis som antyder att de gällande åtgärderna påtagligt påverkar importörerna av den produkt som översynen gäller eller andra berörda parter.

(213)

Liksom under den föregående undersökningen trädde inga parter som företräder slutanvändarnas intressen fram eller samarbetade under undersökningen (t.ex. konsumentsammanslutningar). Eftersom inga användare samarbetade i samband med den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång ansåg kommissionen att dess avgöranden från de tidigare undersökningarna fortfarande är giltiga och att fortsatta åtgärderna inte skulle vara orimligt betungande för konsumenterna, exempelvis hushåll.

(214)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna i fråga om importen av strykbrädor från Kina.

(215)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på importen av strykbrädor med ursprung i Kina bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(216)

Ett företag får begära att individuella antidumpningstullsatser ska fortsätta att tillämpas om det i ett senare skede byter namn på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen (81). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett tillkännagivande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(217)

I artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (82) fastställs att när ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(218)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.