|
Europeiska unionens |
SV L-serien |
|
2026/2537 |
18.11.2026 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2026/2537
av den 17 november 2026
om fastställande av ett standardiserat meddelandeformulär för uppgiftsöverföring i enlighet med artikel 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (1) (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv), särskilt artikel 29.7, och
av följande skäl:
|
(1) |
För att samla in tillförlitliga och jämförbara uppgifter om insolvens- och rekonstruktionsförfaranden och skuldavskrivningsförfaranden bör ett standardiserat meddelandeformulär skapas. Eftersom olika medlemsstater har olika förfarandetyper bör detta formulär bidra till att säkerställa att de insamlade uppgifterna är jämförbara och lätta att förstå så att de kan offentliggöras på ett tillgängligt och användarvänligt sätt. |
|
(2) |
Det standardiserade meddelandeformuläret bör säkerställa att uppgifterna tillhandahålls på ett strukturerat sätt, differentierade efter typ av insolvens-, rekonstruktions- och skuldavskrivningsförfarande, samtidigt som en tillräcklig grad av likhet säkerställs för att ta hänsyn till de olika typer av sådana förfaranden som föreligger i medlemsstaterna. |
|
(3) |
Uppgifterna om insolvens-, rekonstruktions- och skuldavskrivningsförfaranden bör samlas in av medlemsstaterna på grundval av en fullständig sammanställning eller urvalsbaserad sammanställning och skickas till kommissionen på elektronisk väg. |
|
(4) |
För att uppnå den nödvändiga jämförbarhetsnivån för uppgifter om längden på insolvens-, rekonstruktions- och skuldavskrivningsförfaranden bör medlemsstaterna ange tidpunkten för olika förfarandetypers början och slut. I samma syfte bör typer av utgångar av insolvens-, rekonstruktions- och skuldavskrivningsförfaranden definieras, samt detaljerade uppgifter om förfarandekostnaderna, antalet nya verksamheter som startas om och förlorade arbetstillfällen i samband med dessa förfaranden. |
|
(5) |
Eftersom olika typer av uppgifter bör samlas in och tillhandahållas för olika typer av företag och fysiska personer är det nödvändigt att definiera dessa typer av företag och fysiska personer. |
|
(6) |
Medlemsstater som väljer att lämna uppgifter till kommissionen på grundval av urvalsbaserad sammanställning bör också lämna uppgifter om metodens aspekter avseende kvantitet och mångfald. |
|
(7) |
I en del medlemsstater kan, när det gäller uppgiftsinsamling, vissa åtgärder eller förfaranden betraktas som delförfaranden, när dessa utgör en del av insolvensförfaranden i den mening som avses i denna förordning men inte utgör ett fristående förfarande eller inledningsfasen av ett förfarande. Ett skuldavskrivningsförfarande bör inte betraktas som ett delförfarande enbart på grund av att det utgör en del av insolvensförfaranden enligt nationell insolvensrätt så länge som medlemsstaten samlar in och tillhandahåller uppgifter av statistisk relevans om skuldavskrivningsförfarandet. |
|
(8) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 30 i direktiv (EU) 2019/1023. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Det standardiserade meddelandeformulär för uppgiftsöverföring som avses i artikel 29.6 i direktiv (EU) 2019/1023 ska vara det som anges i bilaga I till denna förordning.
2. Det standardiserade meddelandeformuläret för uppgiftsöverföring ska fyllas i i enlighet med anvisningarna i bilaga II.
Artikel 2
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
(1) |
referensår: hela det kalenderår som slutar den 31 december. |
|
(2) |
rapporteringsår: det år då de uppgifter som avses i artikel 29 i direktiv (EU) 2019/1023 ska lämnas till kommissionen. |
|
(3) |
fullständig sammanställning: metod för uppgiftsinsamling enligt vilken uppgifter om alla insolvensförfaranden, rekonstruktionsförfaranden och skuldavskrivningsförfaranden samlas in från alla domstolar eller andra myndigheter som är behöriga att inleda insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden i medlemsstaten. |
|
(4) |
urvalsbaserad sammanställning: metod för uppgiftsinsamling enligt vilken uppgifter om alla insolvensförfaranden, rekonstruktionsförfaranden och skuldavskrivningsförfaranden samlas in från ett urval av domstolar eller andra myndigheter som är behöriga att inleda insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden i medlemsstaten. |
|
(5) |
rekonstruktionsförfarande vid insolvens: förfarande enligt nationell rätt i en medlemsstat som inbegriper rekonstruktion och
|
|
(6) |
likvidationsförfarande vid insolvens: förfarande enligt nationell rätt i en medlemsstat som inbegriper likvidation vid insolvens och
|
|
(7) |
allmänt insolvensförfarande: annat förfarande enligt nationell rätt i en medlemsstat än ett sådant som avses i leden 5 och 6 och
|
|
(8) |
rekonstruktionsförfarande före insolvens: förfarande enligt nationell rätt i en medlemsstat som inbegriper rekonstruktion och
|
|
(9) |
allmänt rekonstruktionsförfarande: förfarande enligt nationell rätt i en medlemsstat som inbegriper rekonstruktion och
|
|
(10) |
annat insolvensförfarande: annat förfarande enligt nationell rätt i en medlemsstat än ett sådant som avses i leden 5–9 och 11 och
|
|
(11) |
relaterat insolvens- eller rekonstruktionsförfarande: annat förfarande enligt nationell rätt i en medlemsstat än ett sådant som avses i leden 5–10 och
|
|
(12) |
skuldavskrivningsförfarande: förfarande enligt nationell rätt i en medlemsstat vars huvudsyfte är att avskriva eller annullera skulder för en insolvent gäldenär som är en fysisk person. |
|
(13) |
fristående förfarande: förfarande som definieras i leden 5–12 för vilket en medlemsstat separat kan samla in uppgifter i enlighet med artikel 29.6 i direktiv (EU) 2019/1023. |
|
(14) |
delförfarande: förfarande som, när det gäller uppgiftsinsamling, utgör en del av något av de förfaranden som definieras i leden 5–11, och som inte utgör ett fristående förfarande eller inledningsfasen av ett förfarande och som kan omfatta
|
Artikel 3
1. Uppgifterna ska samlas in med hjälp av en av följande metoder:
|
a) |
Fullständig sammanställning. |
|
b) |
Urvalsbaserad sammanställning. |
2. De insamlade uppgifterna ska lämnas till kommissionen via en elektronisk applikation som kommissionen utvecklat. Kommissionen ska ge medlemsstaterna tillgång till denna applikation.
3. Medlemsstaterna ska lämna in uppgifterna på ett av unionens officiella språk.
4. De insolvensförfaranden i medlemsstaterna som förtecknas i bilaga A till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 (2) ska meddelas med de förfaranden som omfattas av de berörda förfarandetyperna som definieras artikel 2.5–2.12 i den här förordningen. Medlemsstaterna behöver inte skilja mellan offentliga och icke-offentliga förfaranden.
5. När det gäller de förfaranden som definieras i artikel 2.8–2.11 ska medlemsstaterna ange vilka av dessa förfaranden som innehåller en eller flera delar som genomför avdelning II i direktiv (EU) 2019/1023.
Artikel 4
1. Vid tillämpning av artikel 29.1 b i direktiv (EU) 2019/1023 ska medlemsstaterna ange längden på den sammanlagda tidsperiod, uttryckt i dagar, som insolvensförfarandena, rekonstruktionsförfarandena eller skuldavskrivningsförfarandena har varat i medlemsstaten.
2. När medlemsstaterna meddelar förfarandenas genomsnittliga längd ska de lämna
|
a) |
information om förfarandenas genomsnittliga längd fram till deras avslutande, |
|
b) |
uppgifter om
|
Artikel 5
1. Vid tillämpning av artikel 29.1 c i direktiv (EU) 2019/1023 ska typerna av utgångar omfatta följande:
|
a) |
För likvidationsförfaranden vid insolvens, allmänna insolvensförfaranden, andra insolvensförfaranden och relaterade insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden, en eller flera av följande utgångar:
|
|
b) |
För rekonstruktionsförfaranden vid insolvens, rekonstruktionsförfaranden före insolvens och allmänna rekonstruktionsförfaranden, en eller flera av följande utgångar:
|
|
c) |
För skuldavskrivningsförfaranden, inklusive när skuldavskrivningsförfarandet är ett delförfarande i ett fristående förfarande enligt leden a och b, en eller flera av följande utgångar:
|
|
d) |
För rekonstruktioner som genomförts utanför domstol eller annan myndighet som är behörig att inleda insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden, är utgången en registrering vid dessa domstolar eller andra myndigheter som är behöriga att inleda insolvensförfaranden utan att något av de förfaranden som definieras i artikel 2.5, 2.7, 2.8, 2.9, 2.10 eller 2.11 inleds vid dem. |
|
e) |
För överklaganden av utgången av de förfaranden som definieras i artikel 2.5–2.12, om medlemsstaterna rapporterar om dessa, en av följande utgångar:
|
2. När medlemsstaterna lämnar uppgifter om utgångar får de dessutom dela upp antalet enskilda typer av utgångar i förhållande till de förfarandetyper som finns enligt nationell rätt och som är mer specifika än de förfarandetyper som definieras i artikel 2.5–2.12, om de beslutar att också lämna uppgifter om dessa mer specifika förfarandetyper som föreligger enligt deras lagstiftning.
Artikel 6
1. Vid tillämpning av artikel 29.3 a i direktiv (EU) 2019/1023 ska medlemsstaterna, om de samlar in och sammanställer de uppgifter som avses i det ledet, ange den genomsnittliga kostnaden för varje förfarandetyp som rör respektive insolvens- eller rekonstruktionsförfarande eller skuldavskrivningsförfarande som definieras i artikel 2.5–2.12, uttryckt som ett absolut värde eller i procent, beräknat på grundval av metoden för fullständig sammanställning eller urvalsbaserad sammanställning som en andel av
|
a) |
de förfarandekostnader som fastställs i det beslut eller annan handling genom vilken utgången av respektive förfarande fastställs eller i ett därmed sammanhängande separat beslut eller annan handling där sådana kostnader anges, |
|
b) |
det totala värdet av gäldenärens bo, som fastställts vid förfarandets början eller under dess förlopp. |
Det belopp från vilket den genomsnittliga förfarandekostnaden beräknas ska alltid omfatta kostnaden för insolvensförvaltarens arbete, och beloppet får också inkludera domstolsavgifter, statliga avgifter eller andra relaterade kostnader om dessa fastställs i ett av de beslut eller andra handlingar som avses i första stycket a.
2. Vid tillämpning av artikel 29.3 b i direktiv (EU) 2019/1023 ska medlemsstaterna, om de samlar in och sammanställer de uppgifter som avses i det ledet, ange det totala belopp som utbetalats till borgenärer i respektive insolvens- eller rekonstruktionsförfarande eller skuldavskrivningsförfarande som definieras i artikel 2.5–2.12, uttryckt i procent, beräknat på grundval av metoden för fullständig sammanställning eller urvalsbaserad sammanställning som en andel av
|
a) |
det faktiska värde av utbetalda fordringar till borgenärer som fastställs i det beslut eller annan handling genom vilken utgången av respektive förfarande i första instans blir slutligt, |
|
b) |
det värde av samma fordringar som inlämnats i respektive förfarande av någon av de typer av borgenärer som avses i artikel 29.3 b i direktiv (EU) 2019/1023 för en sådan typ av borgenär. |
Den angivna genomsnittliga återvinningsgraden får anges för olika typer av borgenärer, såsom borgenärer med säkerhet, borgenärer utan säkerhet och, i tillämpliga fall, andra typer av borgenärer.
3. Vid tillämpning av artikel 29.3 c i direktiv (EU) 2019/1023 ska medlemsstaterna, om de samlar in och sammanställer de uppgifter som avses i det ledet, ange det antal entreprenörer som inom tolv månader efter avslutandet av ett förfarande enligt artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2019/1023 har startat en ny näringsverksamhet.
4. Vid tillämpning av artikel 29.3 d i direktiv (EU) 2019/1023 ska medlemsstaterna, om de samlar in och sammanställer de uppgifter som avses i det ledet, ange det totala antalet förlorade arbetstillfällen i den rapporterande medlemsstaten under referensåret beräknat på grundval av metoden för fullständig sammanställning eller urvalsbaserad sammanställning som antalet förlorade arbetstillfällen i medlemsstaten i alla företag som är föremål för något förfarande inom varje förfarandetyp som definieras i artikel 2.5–2.11 i denna förordning.
5. Antalet förlorade arbetstillfällen kopplade till respektive rekonstruktions- eller insolvensförfarande som definieras i artikel 2.5–2.12 kan beräknas som differensen mellan antalet arbetstillfällen inom företaget vid den tidpunkt då ansökan om respektive insolvens- eller rekonstruktionsförfarande lämnades in eller då förfarandet inleddes, om ett sådant inledande föreskrivs i nationell rätt, och antalet bibehållna arbetstillfällen vid den tidpunkt då insolvens- eller rekonstruktionsförfarandet avslutades.
Artikel 7
1. Vid tillämpning av artikel 29.4 a i direktiv (EU) 2019/1023 ska följande kategorier användas för storleken på gäldenärer som inte är fysiska personer:
|
a) |
Företag med färre än 10 anställda. |
|
b) |
Företag med 10–249 anställda. |
|
c) |
Företag med minst 250 anställda. |
|
d) |
Okänt antal anställda, i förekommande fall. |
Antalet anställda ska anges som årsarbetskrafter i medlemsstater som tillämpar artikel 5 i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (3) i samband med insolvensstatistik. Medlemsstater som inte tillämpar artikel 5 i den rekommendationen får ange antalet anställda som antalet personer. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om den metod de använt för att beräkna antalet anställda.
2. Gäldenärernas storlek ska anges i en av de kategorier som anges i punkt 1 enligt något av följande:
|
a) |
Vid datumet för utgången av den senaste räkenskapsperiod som omfattas av företagets senast offentliggjorda årsredovisning, förutsatt att informationen om antalet anställda finns i denna. |
|
b) |
På grundval av andra handlingar som meddelats domstolen eller en annan myndighet som är behörig att inleda insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden innan det relevanta förfarandet inleds eller vid dess början. |
3. När det gäller förfaranden som leder till skuldavskrivning, inklusive i form av delförfaranden, ska medlemsstaterna ange vilka av följande typer av fysiska personer dessa förfaranden avser:
|
a) |
Entreprenörer och andra fysiska personer än entreprenörer. |
|
b) |
Endast entreprenörer. |
|
c) |
Endast andra fysiska personer än entreprenörer. |
Artikel 8
1. När det gäller uppgiftsinsamling genom en urvalsbaserad sammanställning ska det krav på minsta urval när det gäller kvantitet som avses i artikel 29.5 i direktiv (EU) 2019/1023 motsvara minst 5 % av det totala antalet av varje typ av de förfaranden som definieras i artikel 2.5–2.12 i denna förordning, som förelåg i medlemsstaterna under referensåret och
|
a) |
för vilka en ansökan lämnades in eller som inleddes, om ett sådant inledande föreskrivs i nationell rätt, och som var pågående, |
|
b) |
som avslutades, eller |
|
c) |
som avvisades, avslogs eller återkallades innan de inleddes. |
2. Det krav på minsta urval när det gäller mångfald som avses i artikel 29.5 i direktiv (EU) 2019/1023 ska motsvara minst 5 % av det totala antalet domstolar och andra myndigheter som är behöriga att handlägga varje förfarandetyp som avses i punkt 1 i den här artikeln.
Artikel 9
Det första referensåret ska vara 2027.
Medlemsstaterna behöver inte meddela förfaranden som inleddes före den 17 juli 2022.
Artikel 10
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 17 november 2026.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 172, 26.6.2019, s. 18, ELI: https://eur-lex.europa.eu/eli/dir/2019/1023/oj.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 5.6.2015, s. 19, ELI: https://eur-lex.europa.eu/eli/reg/2015/848/oj).
(3) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36, ELI: https://eur-lex.europa.eu/eli/reco/2003/361/oj).
BILAGA I
STANDARDISERAT MEDDELANDEFORMULÄR FÖR UPPGIFTSÖVERFÖRING
|
ANMÄRKNING: |
|
Referensår
1. Information om typer av insolvensförfaranden, rekonstruktionsförfaranden och skuldavskrivningsförfaranden som ska rapporteras (1)
|
a) |
Benämning på förfarande i nationell rätt: Förfarandetyp enligt definitionen i artikel 2.5–2.12 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2026/2537 (genomförandeförordningen): Omfattar det nationella insolvensförfarandet ett delförfarande i den mening som avses i artikel 2.14 i genomförandeförordningen? JA/NEJ [om ja] Ange om delförfarandet utgör
Om typen är ett relaterat insolvens- eller rekonstruktionsförfarande enligt definitionen i artikel 2.11 i genomförandeförordningen, ange syftet eller syftena: Om typen är något av de förfaranden som avses i artikel 2.8, 2.9, 2.10 eller 2.11 i genomförandeförordningen, innehåller förfarandet en eller flera delar som genomför avdelning II i direktiv (EU) 2019/1023? JA/NEJ Om typen är ett skuldavskrivningsförfarande enligt definitionen i artikel 2.12 i genomförandeförordningen, ange om förfarandet gäller
|
|
b) |
Benämning på förfarande i nationell rätt: Förfarandetyp enligt definitionen i artikel 2.5–2.12 i genomförandeförordningen: Omfattar det nationella insolvensförfarandet ett delförfarande enligt definitionen i artikel 2.14 i genomförandeförordningen? JA/NEJ [om ja] Ange om delförfarandet utgör
Om typen är ett relaterat insolvens- eller rekonstruktionsförfarande enligt definitionen i artikel 2.11 i genomförandeförordningen, ange syftet eller syftena: Om typen är något av de förfaranden som avses i artikel 2.8, 2.9, 2.10 eller 2.11 i genomförandeförordningen, innehåller förfarandet en eller flera delar som genomför avdelning II i direktiv (EU) 2019/1023? JA/NEJ Om typen är ett skuldavskrivningsförfarande enligt definitionen i artikel 2.12 i genomförandeförordningen, ange om förfarandet gäller
|
[c) …. osv.]
2. Antal förfaranden under referensåret (2)
|
2.1 |
Totalt antal av ALLA förfaranden som
|
|
2.2 |
Antal olika förfaranden
|
|
2.3* |
Antal delförfaranden, i förekommande fall, uppdelat efter förfarandetyp
|
3. Genomsnittlig längd på förfarandena (sammanlagd tidsperiod uttryckt i dagar enligt artikel 4 i genomförandeförordningen) (12)
|
3.1 |
Genomsnittlig längd på alla förfaranden under referensåret: |
|
3.2 |
Genomsnittlig längd på olika förfaranden
|
4. Antal förfaranden, uppdelat efter typ av utgång (13)
|
4.1 |
Under referensåret
|
|
4.2 |
Åtgärder som genomförts utanför domstol eller annan myndighet som är behörig att inleda insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden (i den mening som avses i artikel 5.1 d i genomförandeförordningen), om sådana åtgärder registreras enligt nationell rätt: |
|
4.3* |
Överklaganden av utgången av förfaranden (i den mening som avses i artikel 5.1 e i genomförandeförordningen)
|
5.* Genomsnittlig förfarandekostnad under referensåret (14)
|
5.1* |
Genomsnittlig förfarandekostnad för alla förfaranden, uttryckt
|
|
5.2* |
Genomsnittlig förfarandekostnad, uppdelat efter förfarandetyp
|
6.* Genomsnittlig återvinningsgrad (i procent) i förfarandena under referensåret (15)
|
6.1* |
Genomsnittlig återvinningsgrad i alla förfaranden
|
|
6.2* |
Genomsnittlig återvinningsgrad, uppdelat efter förfarandetyp
|
7. Antal gäldenärer som varit föremål för rekonstruktions- och insolvensförfaranden och som inom tre år hade fått en rekonstruktionsplan fastställd i ett tidigare rekonstruktionsförfarande vilket var ett genomförande av avdelning II i direktiv (EU) 2019/1023 (16) :
8.* Antal entreprenörer som efter att ha undergått ett förfarande som lett till en skuldavskrivning startar en ny näringsverksamhet (17) :
9.* Antal förlorade arbetstillfällen kopplade till rekonstruktions- och insolvensförfaranden (18)
|
9.1* |
Totalt antal förlorade arbetstillfällen under referensåret: |
|
9.2* |
Förlorade arbetstillfällen, uppdelat efter förfarandetyp
|
10. Information om den metod som medlemsstaten tillämpar (19)
|
10.1 |
Uppgiftsinsamlingen har gjorts på grundval av
|
|
10.2** |
Om medlemsstaten samlar in uppgifter enligt en metod för urvalsbaserad sammanställning, ange följande:
|
|
10.3** |
Om medlemsstaten samlar in uppgifter enligt en metod för urvalsbaserad sammanställning, ange följande:
|
|
10.4** |
Annan relevant information om den urvalsmetod som använts. |
(1) Se punkt 1 i bilaga II.
(2) Se punkt 2 i bilaga II.
(3) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(4) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(5) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(6) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(7) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(8) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(9) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(10) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(11) Se punkt 2.1.5 i bilaga II.
(12) Se punkt 3 i bilaga II.
(13) Se punkt 4 i bilaga II.
(14) Se punkt 5 i bilaga II.
(15) Se punkt 6 i bilaga II.
(16) Se punkt 7 i bilaga II.
(17) Se punkt 8 i bilaga II.
(18) Se punkt 9 i bilaga II.
(19) Se punkt 10 i bilaga II.
BILAGA II
ANVISNINGAR TILL MEDLEMSSTATERNA OM HUR DE SKA FYLLA I DET STANDARDISERADE MEDDELANDEFORMULÄRET FÖR UPPGIFTSÖVERFÖRING
INLEDANDE KOMMENTAR
|
1. |
Anvisningarna i denna bilaga är en vägledning för hur det standardiserade meddelandeformuläret för uppgiftsöverföring (formuläret) i bilaga I ska fyllas i. Numreringen av punkterna i denna bilaga motsvarar numreringen i det standardiserade meddelandeformuläret för uppgiftsöverföring i bilaga I, vilket betyder att den relevanta informationen om varje punkt i formuläret kan hittas under samma nummer och rubrik i den här bilagan. |
|
2. |
Medlemsstaterna ska ange referensåret för de uppgifter som samlats in. |
1. Information om typer av insolvensförfaranden, rekonstruktionsförfaranden och skuldavskrivningsförfaranden som ska rapporteras
|
1. |
Medlemsstaterna ska ange benämningarna på alla insolvens- och rekonstruktionsförfaranden samt skuldavskrivningsförfaranden som föreligger enligt nationell rätt under de relevanta förfarandetyperna enligt definitionerna i artikel 2.5–2.12. |
|
2. |
När medlemsstaterna lämnar uppgifter om benämningarna på de insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden eller skuldavskrivningsförfaranden som föreligger enligt nationell rätt ska de ange vilken förfarandetyp enligt definitionerna i artikel 2.5–2.12 som dessa förfaranden, i förekommande fall, omfattas av. Benämningen på varje sådant insolvens- eller rekonstruktionsförfarande ska anges endast under någon av de förfarandetyper som definieras i artikel 2.5–2.12. Förfarandena ska hänföras till någon av de förfarandetyper som avses i artikel 2.5–2.12 i enlighet med det huvudsyfte som kännetecknar dem, även om de kan ha ett eller flera underordnade syften som motsvarar en eller flera andra förfarandetyper som avses i artikel 2.5–2.12. Medlemsstaterna får lämna information om mer än ett av sina insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden eller skuldavskrivningsförfaranden under varje sådan förfarandetyp. |
|
3. |
Medlemsstaterna ska för vart och ett av de fristående förfaranden som föreligger enligt nationell rätt och som omfattas av någon av de förfarandetyper som definieras i artikel 2.5–2.11 ange eventuella delförfaranden avseende skuldavskrivning som kan ingå i sådana fristående förfaranden. |
|
4. |
Medlemsstaterna får för vart och ett av de fristående förfaranden som föreligger enligt nationell rätt och som omfattas av någon av de förfarandetyper som definieras i artikel 2.5–2.11 ange antalet eventuella delförfaranden inom varje sådant fristående förfarande med avseende på förfarandenas enskilda syften enligt artikel 2.11 a. |
|
5. |
Om en medlemsstat lämnar uppgifter om mer än ett insolvens- eller rekonstruktionsförfarande eller skuldavskrivningsförfarande som föreligger enligt nationell rätt under någon av de förfarandetyper som definieras i artikel 2.5–2.12, får den dessutom ange hur många sådana insolvens- eller rekonstruktionsförfaranden eller skuldavskrivningsförfaranden som föreligger enligt nationell rätt. |
|
6. |
När medlemsstaterna anger benämningarna på de förfaranden i nationell rätt som omfattas av förfarandetypen ”relaterat insolvens- eller rekonstruktionsförfarande”, enligt definitionen i artikel 2.11, ska de ange vilka av syftena i artikel 2.11 a som dessa förfaranden med koppling till insolvens eller rekonstruktion avser. |
|
7. |
När det gäller nationella förfaranden som omfattas av förfarandetyperna ”rekonstruktionsförfarande före insolvens” (artikel 2.8), ”allmänt rekonstruktionsförfarande” (artikel 2.9), ”annat insolvensförfarande” (artikel 2.10) eller ”relaterat insolvens- eller rekonstruktionsförfarande” (artikel 2.11) ska medlemsstaterna ange om dessa förfaranden innehåller en eller flera delar som genomför avdelning II i direktiv (EU) 2019/1023. |
|
8. |
När medlemsstaterna anger benämningarna på de förfaranden i nationell rätt som omfattas av förfarandetypen ”skuldavskrivningsförfarande”, enligt definitionen i artikel 2.12, ska de ange om förfarandet gäller alla fysiska personer, endast entreprenörer eller endast fysiska personer som inte är entreprenörer. |
2. Antal förfaranden under referensåret
2.1 Totalt antal av alla förfaranden
|
1. |
Under det totala antalet förfaranden ska medlemsstaterna ange det totala antal förfaranden under referensåret som är fristående förfaranden enligt definitionen i artikel 2.13 och som omfattas av något av de relevanta förfarandesteg som förtecknas i punkt 2.1 i–iv i formuläret. |
|
2. |
Det totala antalet förfaranden i varje förfarandesteg (punkt 2.1 i–iv i formuläret) ska vara lika med summan av de förfaranden som medlemsstaten angett under motsvarande förfarandesteg för de olika förfarandtyper som förtecknas i punkt 2.2 i formuläret. |
|
3. |
Under förfarandesteget i punkt 2.1 i) i formuläret ska det anges det antal förfaranden under referensåret som har varit föremål för en ansökan eller som har inletts, om ett sådant inledande föreskrivs i nationell rätt. I en medlemsstat där insolvensrätten föreskriver ett separat inledande av förfarandet (separat från påbörjandet av förfarandet) är det upp till den medlemsstaten att välja vilken tidpunkt i förfarandet (dvs. ansökan eller inledandet) som rapporteras. Varje förfarande ska endast tas upp en gång under punkt 2.1 i) i formuläret. |
|
4. |
Under förfarandesteget i punkt 2.1 ii) i formuläret ska det anges det antal förfaranden under referensåret som fortfarande var pågående, men som har varit föremål för en ansökan (eller som har inletts) före referensårets början. Förfaranden som har avslutats under referensåret ska tas upp separat under punkt 2.1 iii) i formuläret. |
|
5. |
Under förfarandesteget i punkt 2.1 iv) i formuläret (”inte har inletts”) ska medlemsstaterna ange alla rekonstruktionsförfaranden där ansökningarna under referensåret har avvisats, avslagits eller återkallats innan förfarandena inleddes. Denna information får anges även för andra förfaranden i den mån den finns tillgänglig. |
2.2 Antal förfaranden uppdelade efter de förfarandetyper som definieras i artikel 2.5–2.12
|
1. |
Medlemsstaterna ska för referensåret ange följande:
|
|
2. |
När antalet delas upp efter gäldenärer som är juridiska eller fysiska personer (enligt punkt 1) ska medlemsstaterna, utöver det totala antalet juridiska personer och fysiska personer, lämna uppgifter om antalet enligt följande uppdelning:
|
|
3. |
När det gäller punkt 2.2 h i formuläret (skuldavskrivningsförfaranden enligt definitionen i artikel 2.12) ska medlemsstaterna endast dela upp antalet förfaranden enligt de kategorier som avser fysiska personer i artikel 7.3 a, b eller c, förutsatt att sådana uppgifter samlas in enligt nationell rätt, eftersom skuldavskrivningsförfaranden är utformade för att hantera överskuldsättningen hos gäldenärer som är fysiska personer. |
3. Genomsnittlig längd på förfarandena
|
1. |
Under punkt 3.1 i formuläret ska medlemsstaterna för referensåret ange den genomsnittliga längden på alla insolvensförfaranden, uttryckt i dagar och beräknat i enlighet med artikel 4. |
|
2. |
Under punkt 3.2 i formuläret ska medlemsstaterna dela upp uppgifterna om förfarandenas genomsnittliga längd efter de förfarandetyperna enligt definitionerna i artikel 2.5–2.12. Medlemsstaterna ska i förekommande fall separat ange den genomsnittliga längden på dessa förfaranden för juridiska personer och fysiska personer. |
|
3. |
När det gäller den genomsnittliga längden på förfaranden för
|
|
4. |
Den genomsnittliga längden på skuldavskrivningsförfaranden (enligt definitionen i artikel 2.12) ska utöver den period som beräknas enligt artikel 4 innefatta perioden för det förfarande som avses i artikel 21.2 andra stycket i direktiv (EU) 2019/1023, vad gäller medlemsstater som har beslutat att införa ett sådant förfarande. Den genomsnittliga längden på skuldavskrivningsförfaranden ska endast omfatta den del av skuldavskrivningsperioden som äger rum inför den rättsliga eller administrativa myndighet som avses i artikel 21.1 a eller b i direktiv (EU) 2019/1023. |
4. Antal förfaranden, uppdelat efter typ av utgång
|
1. |
När det gäller de förfarandetyper som definieras i artikel 2.6, 2.7, 2.10 och 2.11 ska medlemsstaterna ange en eller flera av de utgångar som avses i artikel 5.1 a och som de relevanta förfarandetyperna omfattade under referensåret. I detta sammanhang ska medlemsstaterna informera kommissionen ifall de uppgifter som anges för typen av utgång under led i (försäljning av tillgångar) omfattar alla förfaranden där tillgångar har sålts eller endast avser vissa former av försäljning av tillgångar (t.ex. försäljning av affärsverksamheten eller av en del av den som en fortlevande verksamhet). |
|
2. |
När det gäller förfarandetyperna i artikel 2.5, 2.8 och 2.9 ska medlemsstaterna ange antalet av varje utgång som avses i artikel 5.1 b och som de relevanta förfarandetyperna omfattade under referensåret. |
|
3. |
När det gäller skuldavskrivningsförfaranden enligt definitionen i artikel 2.12 ska medlemsstaterna ange en eller flera av de utgångar som avses i artikel 5.1 c och som skuldavskrivningsförfarandena omfattade under referensåret. |
|
4. |
När det gäller artikel 5.1 a–c får medlemsstaterna rapportera utgångar i sin nationella insolvensrätt som inte kan hänföras till några specifika typer i dessa led, på raden som är avsedd för en annan typ av utgång (artikel 5.1 a vi, artikel 5.1 b v, artikel 5.1 c vii). |
|
5. |
Om uppgifter finns tillgängliga får medlemsstaterna ange antalet av de överklaganden som avses i artikel 5.1 e för varje förfarandetyp för vilket uppgifter samlas in i medlemsstaterna och som avses i artikel 2.5–2.12 enligt följande:
|
5. Genomsnittliga förfarandekostnader
|
1. |
Fälten i punkt 5 i formuläret är inte obligatoriska. Endast medlemsstater som samlar in sådana uppgifter ska rapportera om förfarandekostnaderna. |
|
2. |
Under punkt 5.1 i formuläret får medlemsstaterna för referensåret ange de genomsnittliga förfarandekostnaderna, om möjligt både i absolut värde i den relevanta nationella valutan och i procent beräknat som en andel av det totala värdet av gäldenärens bo, i enlighet med anvisningarna i artikel 6.1. |
|
3. |
Under punkt 5.2 i formuläret får medlemsstaterna för referensåret ange de genomsnittliga kostnaderna, i den mening som avses i artikel 6.1, för varje förfarandetyp enligt definitionen i artikel 2.5–2.12 för både juridiska personer och fysiska personer samt separat. |
|
4. |
När det gäller de förfarandetyper som avses i
|
6. Uppgifter om genomsnittlig återvinningsgrad
|
1. |
Fälten i punkt 6 i formuläret är inte obligatoriska. Endast medlemsstater som samlar in uppgifter om detta ska rapportera om genomsnittliga återvinningsgrader. |
|
2. |
Under punkt 6.1 i formuläret får medlemsstaterna för referensåret ange de genomsnittliga återvinningsgraderna, i den mening som avses i artikel 6.2, vilka anger andelen av faktiska utbetalningar till borgenärer och värdet av deras inlämnade fordringar, uppdelade efter typ av borgenär, dvs. separat för borgenärer med säkerhet, borgenärer utan säkerhet och om tillämpligt för andra typer av borgenärer. |
|
3. |
Under punkt 6.2 i formuläret får de medlemsstater som samlar in sådana uppgifter ange de genomsnittliga återvinningsgraderna, i den mening som avses i artikel 6.2, för varje förfarandetyp som definieras i artikel 2.5–2.12 separat för borgenärer med säkerhet, borgenärer utan säkerhet och om tillämpligt för andra typer av borgenärer. |
7. Antal gäldenärer som varit föremål för rekonstruktions- och insolvensförfaranden och som inom tre år hade fått en rekonstruktionsplan fastställd i ett tidigare rekonstruktionsförfarande vilket var ett genomförande av avdelning II i direktiv (EU) 2019/1023
|
1. |
Under punkt 7 i formuläret ska medlemsstaterna ange den information som krävs enligt artikel 29.2 i direktiv (EU) 2019/1023. |
|
2. |
Medlemsstaterna ska ange antalet gäldenärer
|
8. Antal entreprenörer som efter att ha undergått ett förfarande som lett till en skuldavskrivning startar en ny näringsverksamhet
|
1. |
Fältet i denna punkt i formuläret är inte obligatoriskt. Endast medlemsstater som samlar in sådana uppgifter ska rapportera om entreprenörer som startar en ny näringsverksamhet. |
|
2. |
Medlemsstaterna får ange antalet entreprenörer som startat en ny näringsverksamhet, i den mening som avses i artikel 6.3, efter att ha undergått
|
|
3. |
Medlemsstater som samlar in uppgifter om avskrivningsförfaranden endast med avseende på alla fysiska personer, inklusive både entreprenörer och andra än entreprenörer, får lämna en uppskattning av antalet entreprenörer som, efter att ha undergått ett förfarande som lett till en skuldavskrivning för en sådan insolvent entreprenör, startat en ny näringsverksamhet. |
9. Uppgifter om förlorade arbetstillfällen kopplade till rekonstruktions- och insolvensförfaranden
|
1. |
Fältet i denna punkt i formuläret är inte obligatoriskt. Endast medlemsstater som samlar in uppgifter om detta ska rapportera om förlorade arbetstillfällen. |
|
2. |
Medlemsstaterna får för det aktuella referensåret ange förlorade arbetstillfällen, i den mening som avses i artikel 6.4 och 6.5, både när det gäller alla förfaranden och uppdelat efter de förfarandetyper som definieras i artikel 2.5–2.11, och både när det gäller gäldenärer som är juridiska personer och gäldenärer som är fysiska personer. |
|
3. |
När det gäller de förfaranden som avses i punkt 2 och som gäller juridiska personer får de medlemsstater som samlar in sådana uppgifter ange de förlorade arbetstillfällena för varje företagskategori enligt artikel 7.1 a–d. |
10. Uppgifter om urvalsbaserad sammanställning
|
1. |
Under punkt 10.1 i formuläret ska medlemsstaten ange på grundval av vilken metod de har samlat in uppgifter, antingen enligt
|
|
2. |
Varje medlemsstat som väljer att lämna uppgifter till kommissionen på grundval av en metod för urvalsbaserad sammanställning ska lämna följande information om sina domstolar eller andra myndigheter som är behöriga att inleda insolvensförfaranden, rekonstruktionsförfaranden och skuldavskrivningsförfaranden:
Medlemsstaterna ska i den förteckning över domstolar eller andra behöriga myndigheter som avses i första stycket b inkludera minst en domstol eller annan behörig myndighet som under referensåret har handlagt minst ett förfarande av den typ som definieras i artikel 2.5–2.12, och som förelåg under referensåret i den berörda medlemsstaten. |
|
3. |
När det gäller domstolar eller andra behöriga myndigheter som avses i punkt 2 b ska medlemsstaterna ange följande:
|
|
4. |
Medlemsstaterna ska förklara hur de har fastställt det totala antalet eller de sammanlagda genomsnittliga värdena på grundval av enskilda antal eller värden enligt metoden för urvalsbaserad sammanställning. |
|
5. |
Medlemsstaterna får förklara
Om korrigeringskoefficienter för en grupp av antal eller värden används enligt den förklaring som medlemsstaterna lämnar i enlighet med första stycket a, ska medlemsstaten ange enligt vilka egenskaper denna eller dessa grupper fastställdes. |
ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2026/2537/oj
ISSN 1977-0820 (electronic edition)