<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ2005SVB.0700745301.case.xml"><NO.CASE>C-207/04</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62004C0207</NO.CELEX><NO.SEQ>0022.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>7456</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>7473</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>18</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT RUIZJARABO — MÅL C-207/04</LEFT><RIGHT>VERGANI</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20050512">12 maj 2005</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Originalspråk: spanska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Med förevarande begäran om förhandsavgörande vill Commissione tributaria provinciale di Novara (Italien) få klarhet i huruvida artikel 141 EG eller direktiv 76/207/EG<NOTE NOTE.ID="E0002" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rådets direktiv 76/207/EG av den <DATE ISO="19760209">9 februari 1976</DATE> om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="039" DATE.PUB="1976" PAGE.FIRST="40">EGT L 39, s. 40</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78). Detta direktiv har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den <DATE ISO="20020923">23 september 2002</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="269" DATE.PUB="2002" PAGE.FIRST="15">EGT L 269, s. 15</REF.DOC.OJ>), som trädde i kraft den <DATE ISO="20021005">5 oktober 2002</DATE>.</P></NOTE> utgör hinder för en nationell bestämmelse som innebär att kvinnor och män skattemässigt behandlas olika på grund av ålder, när det gäller avgångsvederlag som arbetsgivaren betalar ut till följd av att anställningsavtalet upphör i förtid.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>I —</NO.P><TXT>Tillämpliga bestämmelser</TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Gemenskapsrätten</TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Artikel 141 EG</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>I denna bestämmelse föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>Varje medlemsstat skall säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tilllämpas.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>I denna artikel skall med <QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="2019"/>lön<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="2019"/> förstås den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen.</TXT><P>Lika lön utan könsdiskriminering innebär att</P><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräkningsgrunder,</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="I-7457"?><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>tidlön skall vara lika för lika arbete.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete.</TXT></NP><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män får principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en yrkesverksamhet eller för alt förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären.<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/></TXT></NP></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Dessa primärrättsliga bestämmelser har förstärkts genom olika sekundärrältsakter, som till exempel rådets direktiv 75/117/EEG av den <DATE ISO="19750210">10 februari 1975</DATE> om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män<NOTE NOTE.ID="E0003" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="045" DATE.PUB="1975" PAGE.FIRST="19">EGT L 45, s. 19</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78.</P></NOTE> och det nämnda direktiv 76/207, vars tillämpningsområden utesluter varandra.<NOTE NOTE.ID="E0004" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20030911">11 september 2003</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-77/02" YEAR="2003" PAGE.ECR="I-9027">C-77/02, Stehlicke (REG 2003, s. I-9027), punkterna 48-51</REF.DOC.ECR>. Generaladvokaten Kokott har framfört samma uppfattning i sina förslag till avgörande i målen Wippel (dom av den <DATE ISO="20041022">22 oktober 2004</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-313/02" YEAR="2004" PAGE.ECR="I-9483">C-313/02, REG 2004, s. I-9483</REF.DOC.ECR>), punkt 64, och Hlozek (dom av den <DATE ISO="20041209">9 december 2004</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-19/02" YEAR="2004" PAGE.ECR="I-0000">C-19/02, REG 2004, s. I-0000</REF.DOC.ECR>), punkterna 96 och 97.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Direktiv 76/207</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>I artikel 1 framgår direktivets syfte att uppnå likabehandling i fråga om tillgång till anställning, däribland befordran, yrkesutbildning, arbetsvillkor och, på vissa villkor, social trygghet.<NOTE NOTE.ID="E0005" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Cabeza Pereira, J., <QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>El derecho de la mujer a trabajar en igualdad: apuntes sobre el estado de la cuestión<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/>. Remta española de derecìw dei trabajo, nr 104, mars/april 2001, s. 211, fotnot 65, anser att direktiv 76/207 i vissa aspekter är mindre förmånligt än 1958 års ILO-konvenlion nr 111 om diskriminering vad avser anställning och yrkesutövning.</P></NOTE> Enligt artikel 2.1 skall likabehandlingsprincipen innebära <QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>att det inte får förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, särskilt med hänvisning till äktenskaplig status eller familjestatus.<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/></TXT></NP><?PAGE NO="I-7458"?><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Enligt artikel 5.1 i direktivet innebär tillämpningen av likabehandlingsprincipen <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="201D"/>i fråga om arbetsvillkor, inklusive villkor för att ett anställningsförhållande skall upphöra,... att kvinnor och män skall vara garanterade samma villkor utan diskriminering på grund av kön<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="201D"/>, varvid medlemsstaterna åläggs en skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder <QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>för att säkerställa att</TXT><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>alla lagar och andra författningar som strider mot likabehandlingsprincipen avskaffas,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>alla bestämmelser som strider mot likabehandlingsprincipen och som ingår i kollektivavtal, individuella anställningsavtal, interna bestämmelser i företag eller i bestämmelser som reglerar all självständig yrkesverksamhet skall eller får förklaras ogiltiga eller får ändras,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>de lagar och andra författningar som strider mot likabehandlingsprincipen omarbetas, när det behov av skydd som ursprungligen gav upphov till dem inte längre är välgrundat,... när liknande bestämmelser ingår i kollektivavtal, [och] arbetstagare och arbetsgivare anmodas att utföra den önskade omarbetningen.<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0006" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>I ovannämnda direktiv 2002/73 har denna bestämmelse upphävts, men dess innehåll framgår av den nya lydelsen av artikel 3, eftersom det i artikel 3.1 c föreskrivs att diskrimineringsförbudet gäller i fråga om <QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>[a]nställnings- och arbetsvillkor, inklusive uppsägning och avskedanden, och löner enligt direktiv 75/117/EEG<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/>. Vidare föreskrivs i artikel 3.2 a en skyldighet för medlemsstaterna att upphäva <QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/>.</P></NOTE></TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>6.</NO.P><TXT>I artikel 1.2 föreskrivs att rådet på förslag från kommissionen — för att säkerställa att likabehandlingsprincipen i sociala trygghetsfrågor kommer att successivt genomföras — skall anta bestämmelser som klart anger dess <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>väsentliga innehåll, dess räckvidd och åtgärderna för [den nämnda principens] tillämpning<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/>, däribland direktiv 79/7/EEG.<NOTE NOTE.ID="E0007" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rådets direktiv 79/7/EEG av den <DATE ISO="19781219">19 december 1978</DATE> om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="006" DATE.PUB="1979" PAGE.FIRST="24">EGT L 6, 1979, s. 24</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Direktiv 79/7</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>7.</NO.P><TXT>Enligt artikel 3.1 gäller detta direktiv i fråga om lagstadgade system som lämnar skydd vid sjukdom, invaliditet, ålderdom, olycksfall i arbetet, yrkessjukdomar och arbetslöshet samt i fråga om socialhjälp om denna är avsedd att komplettera eller ersätta de tidigare angivna systemen. Enligt artikel 3.2 gäller direktivet inte bestämmelser om<?PAGE NO="I-7459"?> efterlevandeförmåner, moderskapsförmåner eller familjebidrag, med undantag för tillägg avseende make/maka och familjemedlemmar.<NOTE NOTE.ID="E0008" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Bestämmelserna pa detta område kompletteras genom rådets direktiv 86/378/EEG av den <DATE ISO="19860724">24 juli 1986</DATE> om genomförandet av principen om likabeliandling av kvinnor och män i fråga om företags- eller yrkesbnserade system för social trygghet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="225" DATE.PUB="1986" PAGE.FIRST="40">EGT I. 225, s. 10</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 83), i dess lydelse eldigt rädets direktiv 96/97/EG av den <DATE ISO="19961220">20 december 1996</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="046" DATE.PUB="1997" PAGE.FIRST="20">EGT I. 46, 1997, s. 20</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>Enligt artikel 4 innebär likabehandlingsprincipen att det inte får förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, särskilt med hänvisning till äktenskaplig status eller familjestatus, i synnerhet vad beträffar</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P><QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>systemens räckvidd och villkoren för tillgång till dem,</P></ITEM><ITEM><P>skyldigheten att betala avgifter och beräkningen av avgifterna,</P></ITEM><ITEM><P>beräkningen av förmåner...<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/></P></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>9.</NO.P><TXT>Det följer av artikel 5 att medlemsstaterna skall vidta <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>de åtgärder som behövs för att [upphäva] alla lagar och andra författningar<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/> som strider mot likabehandlingsprincipen. Enligt artikel 7 får medlemsstaterna emellertid avvika från direktivets bestämmelser i fråga om <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>avgörandet av pensionsålder för att bevilja ålders- och avgångspension och de eventuella konsekvenserna härav för andra förmåner<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/> samt i fråga om vissa fördelar och rättigheter.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Italiensk rätt</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>10.</NO.P><TXT>I artikel 9 i lag nr 1272 av den <DATE ISO="19390706">6 juli 1939</DATE>, i dess lydelse enligt artikel 2 i lag nr 218 av den <DATE ISO="19520404">4 april 1952</DATE>,<NOTE NOTE.ID="E0009" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>Riordinamento delle pensioni dell'assicurazione obbligatoria per l'invalidità, la vecchiaia e i superstiti<QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/> (ordinarie tillägg till GURI nr 89 av den <DATE ISO="19520415">15 april 1952</DATE>).</P></NOTE> föreskrevs att manliga arbetstagare hade rätt till ålderspension vid 60 års ålder och kvinnliga arbetstagare vid 55 års ålder. Genom artikel 1 i lagstiftningsdekret nr 503 av den <DATE ISO="19921230">30 december 1992</DATE><NOTE NOTE.ID="E0010" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="201D"/>Norme per il riordinamento del sistema previdenziale dei lavoratori privati e pubblici, a norma dell'articolo 3 della Legge <DATE ISO="19921023">23 ottobre 1992</DATE>, n° 421<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="201D"/> (ordinarie tillägg till GURI nr 305 av den <DATE ISO="19921230">30 december 1992</DATE>).</P></NOTE> och tabellen i bilaga A till detta dekret höjdes emellertid dessa åldersnivåer till 65 respektive 60 år.</TXT></NP><?PAGE NO="I-7460"?><NP><NO.P>11.</NO.P><TXT>Enligt lag nr 155 av den <DATE ISO="19810423">23 april 1981</DATE><NOTE NOTE.ID="E0011" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><QUOT.START ID="QS0015" REF.END="QE0015" CODE="201D"/>Adeguamento delle strutture e delle procedure per la liquidazione urgente delle pensioni e per i trattamenti disoccupazione, e misure urgenti in materia previdenziale e pensionistica<QUOT.END ID="QE0015" REF.START="QS0015" CODE="201D"/> (ordinarie tillägg till GURI nr 114 av den <DATE ISO="19810427">27 april 1981</DATE>).</P></NOTE> (nedan kallad lag nr 155) kan anställda i företag vilka Comitato Interministeriale per il Coordinamento della Politica industriale (Interministeriella kommittén för industripolitisk samordning) (nedan kallad CIPI) har förklarat vara krisdrabbade få förtidspension vid en ålder av 55 år för män och 50 år för kvinnor.</TXT></NP><NP><NO.P>12.</NO.P><TXT>I presidentdekret nr 917 av den <DATE ISO="19861222">22 december 1986</DATE><NOTE NOTE.ID="E0012" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><QUOT.START ID="QS0016" REF.END="QE0016" CODE="201D"/>Approvazione del testo unico delle imposte sui redditi<QUOT.END ID="QE0016" REF.START="QS0016" CODE="201D"/> (ordinarie tillägg till GURI nr 302 av den <DATE ISO="19861231">31 december 1986</DATE>).</P></NOTE> (nedan kallat presidentdekret nr 917) regleras den skattemässiga behandlingen av avgångsvederlag som betalas ut inom ramen för program som uppmuntrar förtida pensioneringar, varvid en åtskillnad görs mellan könen. I artikel 17.4a, som infördes genom lagstiftningsdekret nr 314 av den <DATE ISO="19970902">2 september 1997</DATE>,<NOTE NOTE.ID="E0013" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><QUOT.START ID="QS0017" REF.END="QE0017" CODE="201D"/>Armonizzazione, razionalizzazione e semplificazione delle disposizioni fiscali e previdenziali concernenti i redditi di lavoro dipendente e dei relativi adempimenti da parte dei datori di lavoro<QUOT.END ID="QE0017" REF.START="QS0017" CODE="201D"/> (ordinarie tillägg till GURI nr 219 av den <DATE ISO="19970919">19 september 1997</DATE>).</P></NOTE> föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0018" REF.END="QE0018" CODE="201D"/>Belopp som betalas vid anställningens upphörande för att uppmuntra till frivillig uppsägning<NOTE NOTE.ID="E0014" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>På italienska står det följande: <QUOT.START ID="QS0019" REF.END="QE0019" CODE="201D"/>... al fine di incentivare l'esodo dei lavoratori...<QUOT.END ID="QE0019" REF.START="QS0019" CODE="201D"/></P></NOTE> från en arbetstagare som uppnått en ålder av 50 år för kvinnor och 55 år för män, vilka belopp avses i artikel 16.1 a,<NOTE NOTE.ID="E0015" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Vilken bar följande lydelse: <QUOT.START ID="QS0020" REF.END="QE0020" CODE="201D"/>a) Trattamento di fine rapporto di cui all'articolo 2120 del Codice Civile e indennità equipollenti, comunque denominate, commisurate alla durata dei rapporti di lavoro dipendente, compresi quelli contemplati alle lettere a) e g) del comma primo dell'articolo 47, ancbe nelle ipotesi di cui all'articolo 2122 del Codice Civile; altre indennità e somme percepite una volta tanto in dipendenza della cessazione dei predetti rapporti, comprese l'indennità di preavviso, le somme risultanti dalla capitalizzazione di pensioni e quelle attribuite a fronte dell'obbligo di non concorrenza ai sensi dell'articolo 2125 del Codice Civile.<QUOT.END ID="QE0020" REF.START="QS0020" CODE="201D"/></P></NOTE> skall endast beskattas med halva den skattesats som gäller för sådana avgångsvederlag, ersättningar och andra belopp som anges i artikel 16.1 a.<QUOT.END ID="QE0018" REF.START="QS0018" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>II —</NO.P><TXT>Faktiska omständigheter, målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>13.</NO.P><TXT>Paolo Vergani omfattades av ett program för frivillig uppsägning vid företaget Chubb Insurance Company S.A., där han var anställd. Den <DATE ISO="20011114">14 november 2001</DATE>, när han hade fyllt 51 år, sade han upp sin anställning vid företaget och erhöll då som kompensation <FT TYPE="NUMBER">751.000.000</FT> ITL (<FT TYPE="DECIMAL">387.859,13</FT> euro), varvid detta belopp inkomstbeskattades med en skattesats på 33,95 procent.</TXT></NP><?PAGE NO="I-7461"?><NP><NO.P>14.</NO.P><TXT>Paolo Vergarli ingav en begäran till Agenzia Entrate Ufficio Arona (det italienska ekonomi- och finansministeriets verkställande organ) om att skattesatsen skulle sättas ned med hälften och att staten skulle återbetala ett belopp på <FT TYPE="DECIMAL">70757,22</FT> euro jämte ränta till honom. Agenzia Entrate Ufficio Arona avslog begäran med motiveringen att den aktuella skatteförmånen endast gäller manliga arbetstagare som är äldre än 55 år.</TXT></NP><NP><NO.P>15.</NO.P><TXT>Paolo Vergani överklagade detta beslut till Commissione tributaria provinciale di Novara, som beslutade att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfråga till EG-domstolen för ett förhandsavgörande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0021" REF.END="QE0021" CODE="201D"/>Är bestämmelsen i artikel 17.4a i presidentdekret nr 917/86 förenlig med kravet på likabehandling av män och kvinnor i artikel 141 EG (tidigare artikel 119 i EG-fördraget) och i direktiv 76/207/EEG, när det i den förstnämnda föreskrivs att den skattesats som skall tillämpas på det belopp som erhållits i avgångsvederlag vid frivillig uppsägning skall sättas ned till hälften för kvinnliga arbetstagare som fyllt 50 år och för manliga arbetstagare som fyllt 55 år?<QUOT.END ID="QE0021" REF.START="QS0021" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>III —</NO.P><TXT>Förfarandet vid domstolen</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>16.</NO.P><TXT>Paolo Vergani, den italienska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden inom den frist som föreskrivs i artikel 20 i domstolens stadga.</TXT></NP><NP><NO.P>17.</NO.P><TXT>Paolo Vergani och kommissionens ombud avgav muntliga yttranden vid förhandlingen den <DATE ISO="20050414">14 april 2005</DATE>.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>IV —</NO.P><TXT>Jämställdhet mellan manliga och kvinnliga arbetstagare i EU</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>18.</NO.P><TXT>För att lättare kunna besvara tolkningsfrågan skall jag inledningsvis ange något om förbudet mot diskriminering i arbetslivet.<NOTE NOTE.ID="E0016" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Balaguer Callejón, M.L., <QUOT.START ID="QS0022" REF.END="QE0022" CODE="201D"/>Derecho comunitario y derecho interno en la interdicción de la discriminación por razón de género<QUOT.END ID="QE0022" REF.START="QS0022" CODE="201D"/>, Revista de Derecho Constitucional Europeo, nr 1, januarijuni 2001, s. 383, anser all de gcmcnskapsrätlsliga bestämmelserna på detta område ofta är mer långtgående än bestämmelserna i vissa medlemsstater, särskilt när det gäller arbetsrätt.</P></NOTE> Jag kommer att börja min framställning i denna del med att redogöra för bestämmelserna i fördragen för att fortsätta med<?PAGE NO="I-7462"?> tolkningen av dessa i rättspraxis och avsluta med de närmare villkoren för att fastställa att det föreligger en diskriminering som strider mot gemenskapsrätten.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Primärrätten</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>19.</NO.P><TXT>Kvinnans rättsliga ställning i Europa på femtiotalet låg mycket långt ifrån den bristande hänsyn som hon visats under historiens gång. Man kan bara som ett exempel nämna att Fray Luis de León, i sitt verk <HT TYPE="ITALIC">La perfecta casada,</HT> [Fritt översatt: Den fullkomliga hustrun] skrev att <QUOT.START ID="QS0023" REF.END="QE0023" CODE="201D"/>[la mujer es de naturaleza] flaca y deleznable más que otro animal y de su costumbre e ingenio quebradiza y melindrosa.<QUOT.END ID="QE0023" REF.START="QS0023" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0017" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Fray Luis de León, La perfecta casada, utgåva utarbetad av Javier San José Lera, Espasa Calpe, col. Austral, Madrid, 1992, s. 86.</P></NOTE> Det fanns emellertid andra röster, också det på 1500-talet, som vittnade om oförrätter. Bland dessa förtjänar särskilt Teresa de Åvilas röst att framhållas. I sitt verk <HT TYPE="ITALIC">Camino de perfección</HT> [Fritt översatt: Vägen till fullkomlighet] skrev hon följande: <QUOT.START ID="QS0024" REF.END="QE0024" CODE="201D"/>No lo creo yo, señor, de vuestra bondad y justicia, que sois justo juez y no como los jueces de este mundo, que como son hijos de Adán y, en fin, todos varones, no hay virtud de mujer que no tengan por sospechosa.<QUOT.END ID="QE0024" REF.START="QS0024" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0018" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Teresa de Ávila, Camino de perfección, utgåva utarbetad av María Jesús Mancho Duque, Espasa Calpe, col. Austral, Madrid, 1996, s. 81, fotnot 170, där det hänvisas till Códice de El Escorial.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>20.</NO.P><TXT>När Europeiska gemenskaperna upprättades fanns det betydande brister i principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, vilka därefter har avhjälpts i en fortlöpande förbättringsprocess.<NOTE NOTE.ID="E0019" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se López López, J., och Chacartegui Jávega, G, <QUOT.START ID="QS0025" REF.END="QE0025" CODE="201D"/>Las políticas de empleo comunitarias sobre inserción de la mujer en el mercado de trabajo. Del principio de igualdad retributiva en el Tratado de Roma a la constitucionalización comunitaria del principio de igualdad de trato y de oportunidades en el Tratado de Ámsterdam<QUOT.END ID="QE0025" REF.START="QS0025" CODE="201D"/>, Revista española de derecho del trabajo, nr 99, 2000, s. 5 och följande sidor.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>21.</NO.P><TXT>I de ursprungliga grundfördragen, som syftade till att underlätta handel, uppmärksammades inte dessa frågor direkt. Dessa fördrag var främst inriktade på att förhindra att arbetstagare diskriminerades på grund av nationalitet (tidigare artikel 48 i EG-fördraget) och på arbetstagarnas sociala skydd (tidigare artikel 51 i EG-fördraget), inom ramen för den fria rörligheten för produktionsfaktorer. De få bestämmelser som innehöll särskilda arbetsrättsliga rättigheter, som till exempel lika lön för kvinnor och män (tidigare artikel 119 i EG-fördraget), syftade till att förhindra <QUOT.START ID="QS0026" REF.END="QE0026" CODE="201D"/>social dumpning<QUOT.END ID="QE0026" REF.START="QS0026" CODE="201D"/>, som ansågs snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna,<NOTE NOTE.ID="E0020" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Ordóñez Solís, D., La igualdad entre hombres y mujeres en el derecho europeo, Ministerio de Trabajo y Asuntos Sociales y Consejo General del Poder Judicial, Madrid, 1999, s. 44.</P></NOTE> även om det också uppmärksammades att det fanns ett behov av att främja förbättringar av levnads- och arbetsvillkoren och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls (tidigare artikel 117 i EG-fördraget). Man beslutade även att upprätta<?PAGE NO="I-7463"?> Europeiska socialfonden (tidigare artikel 123 och följande artiklar i EG-fördraget).<NOTE NOTE.ID="E0021" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rocella, M., och Treu, T., Diritto del Lavoro della Comunità Europea, andra upplagan Ceadm, Padua, 1995, Colina, M., Ramírez, J.M. och Sala Franco, T., Derecho Social Comunitario, andra upplagan, Tirant lo Blanch, Valencia, 1995, och Sciupere Navarro, A.V., i förordet till boken Cuestiones laborales de derecho social comunitário, skriven av Biurrun Abad, F.J., Melendez Morillo-Vclarde, L., och Pérez Campos, A.L.Aranzadi, Pamplona, 2002, s. 21-30.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>22.</NO.P><TXT>Bristen på gemenskapsinitiativ på detta område kan motiveras med den prioritetsordning som rådde när gemenskaperna upprättades. De bestämmelser som fanns var främst inriktade på att underlätta arbetstagarnas rörlighet och att samordna arbetslöshetssystemen. På 1970-talet tog man emellertid upp andra frågor till behandling, och gemenskapen antog bestämmelser om likabehandling i fråga om lön (direktiv 75/117), tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (direktiv 76/207) eller social trygghet (direktiv 79/7).</TXT></NP><NP><NO.P>23.</NO.P><TXT>Europeiska enhetsakten<NOTE NOTE.ID="E0022" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="169" DATE.PUB="1987" PAGE.FIRST="1">EGT I. 169, 1987,5. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> innehöll inga särskilda bestämmelser om jämställdhet i arbetslivet, men innebar att bestämmelser med syftet att förbättra arbetsmiljön samt om arbetstagarnas säkerhet och hälsa (tidigare artikel 118a i EG-fördraget) infördes i de grundläggande texterna. Genom enhetsakten upprättades även strukturfonderna för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen (tidigare artikel 130a och följande artiklar i EG-fördraget) och främja dialogen på detta område (tidigare artikel 118b i EG-fördraget).</TXT></NP><NP><NO.P>24.</NO.P><TXT>Med fördraget om Europeiska unionen<NOTE NOTE.ID="E0023" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="191" DATE.PUB="1992" PAGE.FIRST="1">EGT C 191, 1992, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> blev denna gemenskapspolitik en självständig politik i förhållande till den ekonomiska politiken, eftersom det enligt detta fördrag ingår bland unionens och gemenskapens mål att främja sociala framsteg och en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd (tidigare artikel B i fördraget om Europeiska unionen respektive artikel 2 i EG-fördraget), även om de viktigaste förändringarna infördes i Protokollet om socialpolitik, som Förenade kungariket inte undertecknade. Protokollet var inspirerat av gemenskapsstadgan om arbetstagarnas grundläggande sociala rättigheter från 1989,<NOTE NOTE.ID="E0024" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>KOM(89) 471 slutlig.</P></NOTE> som gav upphov till en överenskommelse på området, i vilken lika möjligheter och likabehandling omnämns (artikel 2.1).</TXT></NP><NP><NO.P>25.</NO.P><TXT>I Amslerdamfördraget<NOTE NOTE.ID="E0025" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Anistcrdamïbrdraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, undertecknat i Amsterdam den <DATE ISO="19971002">2 oktober 1997</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="340" DATE.PUB="1997" PAGE.FIRST="1">EGT C 340, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> befästes jämställdhetsprincipen, genom att den uttryckligen infördes bland gemenskapens mål. I detta fördrag infördes en bestämmelse om att gemenskapen skall ha till uppgift att <QUOT.START ID="QS0027" REF.END="QE0027" CODE="201D"/>... genom att upprätta en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union och genom att fullfölja den gemensamma politik<?PAGE NO="I-7464"?> eller verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4 främja... jämställdhet mellan kvinnor och män...<QUOT.END ID="QE0027" REF.START="QS0027" CODE="201D"/> (artikel 2).<NOTE NOTE.ID="E0026" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rodríguez-Pinero och Bravo-Ferrer, M.,<QUOT.START ID="QS0028" REF.END="QE0028" CODE="201D"/>Igualdad de género y políticas comunitarias<QUOT.END ID="QE0028" REF.START="QS0028" CODE="201D"/>, Relaciones Laborales, nr 6, 2000, s. 3 och följande sidor.</P></NOTE> Detta bekräftades genom införandet av en ny punkt i artikel 3, enligt vilken gemenskapen, i all verksamhet som avses i denna artikel, skall syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.<NOTE NOTE.ID="E0027" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Enligt Ledere, S., <QUOT.START ID="QS0029" REF.END="QE0029" CODE="201D"/>L'égalité de traitement entre les hommes et les femmes: l'ascension d'un droit social fondamental<QUOT.END ID="QE0029" REF.START="QS0029" CODE="201D"/>, i samlingsverket L'Union européenne et les droits fondamentaux, Bruylant, Bryssel, 1999, s. 215 och s. 216, innebär denna nya bestämmelse att jämslälldhetsprincipens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta mer än sociala frågor, eftersom principen häri formuleras på ett positivt sätt och inte endast som en härledning av förbudet mot diskriminering.</P></NOTE> I och med nämnda fördrag integrerades dessutom avtalet om socialpolitik i EG-fördraget, vilket stärkte jämställdhetsprincipen och utökade dess innehåll. Av särskild betydelse var att de grundläggande sociala rättigheterna erkändes (artikel 136 EG), bland vilka likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet är särskilt viktig.</TXT></NP><NP><NO.P>26.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa bestämmelser är Nicefördraget<NOTE NOTE.ID="E0028" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="080" DATE.PUB="2001" PAGE.FIRST="1">EGT C 80, 2001, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> — för närvarande den senaste grundstenen i det europeiska bygget -inriktat på frågor som till exempel bekämpning av social utslagning.</TXT></NP><NP><NO.P>27.</NO.P><TXT>Större betydelse har Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, proklamerad den <DATE ISO="20001207">7 december 2000</DATE> vid Europeiska rådets möte i Nice. Trots att stadgans rättsliga karaktär är omdiskuterad, har den haft ett stort inflytande på texter som utarbetats eller antagits efter dess tillkomst.</TXT></NP><NP><NO.P>28.</NO.P><TXT>Slutligen anges i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa<NOTE NOTE.ID="E0029" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="310" DATE.PUB="2004" PAGE.FIRST="1">EGT C 310, 2004, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> att jämlikhet ingår bland de värden som unionen bygger på, med en konkret hänvisning till <QUOT.START ID="QS0030" REF.END="QE0030" CODE="201D"/>jämställdhet mellan kvinnor och män<QUOT.END ID="QE0030" REF.START="QS0030" CODE="201D"/> (artikel I-2). Häri föreskrivs att unionen skall <QUOT.START ID="QS0031" REF.END="QE0031" CODE="201D"/>bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män...<QUOT.END ID="QE0031" REF.START="QS0031" CODE="201D"/> (artikel I-3.3 andra stycket), och i delen om grundläggande rättigheter anges att <HT TYPE="ITALIC"><QUOT.START ID="QS0032" REF.END="QE0032" CODE="201D"/>[j]</HT> ämställdhet mellan kvinnor och män skall säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön<QUOT.END ID="QE0032" REF.START="QS0032" CODE="201D"/>, även om denna princip <QUOT.START ID="QS0033" REF.END="QE0033" CODE="201D"/>[inte] utgör [något] hinder för att behålla eller vidta åtgärder som innebär särskilda förmåner för det underrepresenterade könet<QUOT.END ID="QE0033" REF.START="QS0033" CODE="201D"/> (artikel II-83). Andra bestämmelser rör socialpolitiken. I konstitutionsfördraget föreskrivs att unionen skall understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom området <QUOT.START ID="QS0034" REF.END="QE0034" CODE="201D"/>[j] ämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och på arbetsplatsen<QUOT.END ID="QE0034" REF.START="QS0034" CODE="201D"/> (artikel III-210.1 i) och att medlemsstaterna skall se till att <QUOT.START ID="QS0035" REF.END="QE0035" CODE="201D"/>principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas<QUOT.END ID="QE0035" REF.START="QS0035" CODE="201D"/>, varvid de får behålla eller besluta om <QUOT.START ID="QS0036" REF.END="QE0036" CODE="201D"/>åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade<?PAGE NO="I-7465"?> könet att bedriva en yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären<QUOT.END ID="QE0036" REF.START="QS0036" CODE="201D"/>, samtidigt som det anges att åtgärder skall föreskrivas i europeiska lagar eller ramlagar för att förhindra diskriminering i <QUOT.START ID="QS0037" REF.END="QE0037" CODE="201D"/>frågor som rör anställning och yrke<QUOT.END ID="QE0037" REF.START="QS0037" CODE="201D"/>, däribland lönefrågor (artikel III-214).</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Innehall</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>29.</NO.P><TXT><QUOT.START ID="QS0038" REF.END="QE0038" CODE="201D"/>Avskaffandet av könsdiskriminering<QUOT.END ID="QE0038" REF.START="QS0038" CODE="201D"/> är en princip som omfattas av de mänskliga rättigheterna<NOTE NOTE.ID="E0030" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19780615">15 juni 1978</DATE> i mal <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="149/77" YEAR="1978" PAGE.ECR="1365">149/77, Defrenne III (REG 1978, s. 1365; svensk specialutgåva, volym 4, s. 127), punkt 27</REF.DOC.ECR>. Se, för ett liknande resonemang, dom av den <DATE ISO="20021212">12 december 2002</DATE> I mäl <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-442/00" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-11915">C-442/00, Rodríguez Caballero (REG 2002, s. I-11915), punkt 32</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> och har blivit en viktig del av gemenskapens socialpolitik, såväl i kvalitativt som i kvantitativt hänseende.<NOTE NOTE.ID="E0031" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Pérez, del Rio, T., Una aproximación al derecho social comunitario, Tecnos, Madrid, 2000, s. 87.</P></NOTE> Denna princip är tillämplig på följande tre huvudområden: lön, tillgång till anställning, yrkeskarriär och arbetsvillkor samt social trygghet.<NOTE NOTE.ID="E0032" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Montoya Melgar, A., Galiana Moreno, J.M., och Semperc Navarro, A.V., Derecho Social Europeo, Tecnos, Madrid, 1994, särskilt andra kapitlet <QUOT.START ID="QS0039" REF.END="QE0039" CODE="201D"/>l.a acción comunitaria a favor de la igualdad laboral por razón de sexo<QUOT.END ID="QE0039" REF.START="QS0039" CODE="201D"/>, s. 49 och följande sidor.</P></NOTE></TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Likalönsprincipen</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>30.</NO.P><TXT>Denna princip <QUOT.START ID="QS0040" REF.END="QE0040" CODE="201D"/>utgör en av gemenskapens grundvalar<QUOT.END ID="QE0040" REF.START="QS0040" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0033" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19760408">8 april 1976</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="43/75" YEAR="1976" PAGE.ECR="455">43/75, Defrenne II (REG 1976, 455; svensk specialutgåva, volym 3, s. 59)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> och är det tydligaste uttrycket för förbudet mot diskriminering mellan manliga och kvinnliga arbetstagare.<NOTE NOTE.ID="E0034" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Quintanilla Navarro, B., Discriminación retributiva. Diferencias salariales por razón de sexo, Marcial l'ons, Madrid, 1996, s. 63-168.</P></NOTE> Principen framgår av artikel 141 EG, vars ekonomiska syfte, det vill säga alt avskaffa konkurrenssnedvridningar mellan företag som är etablerade i olika medlemsstater, är sekundärt i förhållande till bestämmelsens sociala syfte.<NOTE NOTE.ID="E0035" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20000210">10 februari 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-50/96" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-743">C-50/96, Schröder (KEG 2000, s. I-743), punkt 57</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Som jag redan har anfört i punkt 32 i mitt förslag till avgörande i målet Mayer,<NOTE NOTE.ID="E0036" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20050113">13 januari 2005</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-356/03" YEAR="2005" PAGE.ECR="I-295">C-356/03 (REG 2005, s. I-295)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> innehåller denna artikel en bestämmelse som är ovanlig i ett internationellt fördrag. Dels representerar den ett socialt ideal och, åtminstone indirekt, ett instrument för att harmonisera arbetsmarknadspolitiken inom unionen, dels medför den en lagsladgad skyldighet alt uppnå ett bestämt resultat,<NOTE NOTE.ID="E0037" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19910928">28 september 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-200/91" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-4389">C-200/91, Colorali Pension Trastees (REG 1994, s. I-4389; svensk.specialutgåva, volym 16, s. I-89), punkt 38</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> vilket utgör ett ekonomiskt och<?PAGE NO="I-7466"?> socialt mål i sig. Dess formulering grundas på artikel 2 i ILO-konvention nr 100 från år 1951.<NOTE NOTE.ID="E0038" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Eilis, Evelyn, <HT TYPE="ITALIC">EC Sex Equality Law,</HT> andra upplagan,</P><P>Collection Oxford EC Law Library, Ed. Clarendon Press, Oxford, 1998, s. 62. Se även Cruz Villalón, J., <QUOT.START ID="QS0041" REF.END="QE0041" CODE="201D"/>Los intersticios de penetración de la prohibición de discriminación en el derecho comunitario<QUOT.END ID="QE0041" REF.START="QS0041" CODE="201D"/>, i samlingsverket La igualdad de trato en el Derecho comunitario, Aranzadi, Pamplona, 1997, särskilt s. 38 och följande sidor.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>31.</NO.P><TXT>Det centrala i artikel 141 EG är begreppet lön, vilket EG-domstolen successivt har preciserat<NOTE NOTE.ID="E0039" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Det framgår av rättspraxis att lön utgörs av till exempel reseförmåner, som ett järnvägsföretag beviljade sina anställda när dessa gick i pension och som även utsträcktes till att omfatta deras familjemedlemmar, vilket innebar alt även familjemedlemmar till kvinnliga tidigare arbetstagare måste beviljas dessa förmåner på samma villkor (dom av den <DATE ISO="19820209">9 februari 1982</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="12/81" YEAR="1982" PAGE.ECR="359">12/81, Garland, REG 1982, s. 359</REF.DOC.ECR>), ett företags pensionssystem, som upprättats genom avtal med arbetsmarknadens parter och som finansieras helt eller delvis av företaget (dom av den <DATE ISO="19860513">13 maj 1986</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="170/84" YEAR="1986" PAGE.ECR="1607">170/84, Bilka, REG 1986, s. 1607</REF.DOC.ECR>; svensk specialutgåva, volym 8, s. 583), fortsatt löneutbetalning vid sjukskrivning (dom av den <DATE ISO="19890713">13 juli 1989</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="171/88" YEAR="1989" PAGE.ECR="2743">171/88, Rinner-Kühn, REG 1989, s. 2743</REF.DOC.ECR>), avgångsvederlag för uppsägning av ekonomiska skäl, liksom avgångspension som utbetalas från ett privat yrkespensionssyslem (dom av den <DATE ISO="19900517">17 maj 1990</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-262/88" YEAR="1990" PAGE.ECR="I-1889">C-262/88, Barber, REG 1990, s. I-1889</REF.DOC.ECR>; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), ersättning som deltidsanställda ledamöter av företagsnämnder erhåller från arbetsgivaren i form av kompensationsledighet eller övertidsersättning på grund av att de deltar i utbildning som krävs för verksamheten inom företagsnämnden, trots att de under den tid utbildningen pågår inte utför någon arbetsuppgift enligt anställningsavtalet (dom av den <DATE ISO="19920604">4 juni 1992</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-360/90" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-3589">C-360/90, Bötel, REG 1992, s. I-3589</REF.DOC.ECR>; svensk specialutgåva, volym 12, s. 1-127), rätten alt vara ansluten till ett yrkespensionssystem (dom av den <DATE ISO="19940928">28 september 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-57/93" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-4541">C-57/93, Vroege, REG 1994, s. I-4541</REF.DOC.ECR>, och i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-128/93" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-4583">C-128/93, Fisscher, REG 1994, s. I-4583</REF.DOC.ECR>; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-127), avgångsvederlag (dom av den <DATE ISO="19990914">14 september 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-249/97" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-5295">C-249/97, Gruber, REG 1999, s. I-5295</REF.DOC.ECR>), jultillägg, som betalas ut för att uppmuntra framtida arbetsinsatser och trogen tjänst (dom av den <DATE ISO="19991021">21 oktober 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-333/97" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-7243">C-333/97, Lewen, REG 1999, s. I-7243</REF.DOC.ECR>), övergångspension, som betalas ut som komplement till avgångsvederlag (den ovan i fotnot 4 nämnda domen i målet Hlozek).</P></NOTE> och utsträckt till att omfatta alla förmåner, aktuella eller framtida, i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får från arbetsgivaren på grund av anställningen<NOTE NOTE.ID="E0040" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19710525">25 maj 1971</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="80/70" YEAR="1971" PAGE.ECR="445">80/70 Defrenne I (REG 1971, s. 445; svensk specialutgåva volym 1, s. 569), punkt 6</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19871203">3 december 1987</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="192/85" YEAR="1987" PAGE.ECR="4753">192/85, Newstead (REG 1987, s. 4753), punkt 11</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19931222">22 december 1993</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-152/91" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-6935">C-152/91, Neath (REG 1993, s. I-6935; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-487), punkt 28</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="20031023">23 oktober 2003</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-4/02+C-5/02" YEAR="2003" PAGE.ECR="I-12575">C-4/02 och C-5/02, Schönheit och Becker (REG 2003, s. I-12575), punkt 56</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20040330">30 mars 2004</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-147/02" YEAR="2004" PAGE.ECR="I-3101">C-147/02, Alabaster (REG 2004, s. I-3101), punkt 42</REF.DOC.ECR>. Se även domarna i de ovannämnda målen Garland, punkt 5, Barber, punkt 12, och Coloroll Pension Trustees, punkt 77.</P></NOTE>, till följd av ett avtal, lagbestämmelser eller frivilligt.<NOTE NOTE.ID="E0041" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Domarna i de ovannämnda målen Garland, punkt 10, Barber, punkt 20, och Lewen, punkt 21.</P></NOTE> Av rättspraxis framgår att de som omfattas av bestämmelsen har en gemensam nämnare, eftersom det står klart — utan att denna fråga har framhållits särskilt — att den som är ansvarig för förpliktelsen måste vara arbetsgivaren, även om denna är ett offentligt organ.<NOTE NOTE.ID="E0042" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>I dom av den <DATE ISO="19900627">27 juni 1990</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-33/89" YEAR="1990" PAGE.ECR="I-2591">C-33/89, Kowalska (REG 1990, s. I-2591), punkt 12</REF.DOC.ECR>, fastställde domstolen att likalönsprincipen gäller för såväl privata arbetsgivare som offentliga myndigheter.</P></NOTE> Detta framgår av lydelsen i artikel 141 EG.</TXT></NP><NP><NO.P>32.</NO.P><TXT>Vidare måste andra sekundärrättsliga bestämmelser beaktas, som till exempel direktiv 75/117.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Likabehandlingsprincipen</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>33.</NO.P><TXT>Efter de ändringar som infördes genom Amsterdamfördraget innehåller artikel 141.3<?PAGE NO="I-7467"?> EG principen om <QUOT.START ID="QS0042" REF.END="QE0042" CODE="201D"/>lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke.<QUOT.END ID="QE0042" REF.START="QS0042" CODE="201D"/> Det fanns redan tidigare, i direktiv 76/207, ett erkännande av att likabehandlingsprincipen måste gälla i alla skeden och situationer i anställningsförhållandet,<NOTE NOTE.ID="E0043" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Durán López, F., <QUOT.START ID="QS0043" REF.END="QE0043" CODE="201D"/>La igualdad de trato cutre hombres y mujeres en la Directiva 76/207, de <DATE ISO="19760209">9 de febrero de 1976</DATE><QUOT.END ID="QE0043" REF.START="QS0043" CODE="201D"/>, i samlingsverket Cuestiones actuales tlet Derecha del trabajo, Esetudios ofrecidos por los catedráticos españoles de Derecho del trabajo al profesor Manuel Alonso Olea, Ministerio de Trabajo y Seguridad Social, Madrid, 1990, s. 406 och följande sidor.</P></NOTE> eftersom direktivet inte endast rör lön, utan även tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor, inklusive villkor för uppsägning.<NOTE NOTE.ID="E0044" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19930802">2 augusti 1993</DATE> i mal <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-271/91" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-4367">C-271/91, Marshall II (REG 1993, s. I-4367; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-315), punkt 19</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Begreppet uppsägning skall förstås i vid mening, på så sätt att det avser alla fall av anställningsavtalets upphörande eller avslutande, oavsett hur parterna har valt att beteckna detta, vilket även omfattar att parterna är överens om att häva avtalet.<NOTE NOTE.ID="E0045" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19820216">16 februari 1982</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="19/81" YEAR="1982" PAGE.ECR="554">19/81, Durton (REG 1982, s. 551)</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19860226">26 februari 1986</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="151/84" YEAR="1986" PAGE.ECR="703">151/81, Roberts (REG 1986, s. 703)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>34.</NO.P><TXT>Det är värt att särskilt uppmärksamma problemen kring pensionering, eftersom domstolen har fastställt att en åldersgräns för arbetstagares obligatoriska avgång, vilken tillämpas som ett led i en arbetsgivares allmänna pensioneringspolitik, även när avgången är förenad med rätt till pension, omfattas av begreppet uppsägning, vilket innebär att <QUOT.START ID="QS0044" REF.END="QE0044" CODE="201D"/>undantaget från diskrimineringsförbudet på grund av kön i artikel 7.1 a i direktiv 79/7... endast är tillämpligt på avgörandet av pensionsålder för att bevilja ålders- och avgångspension och de eventuella konsekvenserna härav för andra förmåner<QUOT.END ID="QE0044" REF.START="QS0044" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0046" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19860226">26 februari 1986</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="152/84" YEAR="1986" PAGE.ECR="723">152/84, Marshall I (REG 1986, s. 723; svensk specialutgåva, volym 8, s. 457), punkterna 34 och 36</REF.DOC.ECR>, och domen i det ovannämnda målet Roberts, punkterna 34 och 35.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Likabehandling beträffande sociala förmåner</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>35.</NO.P><TXT>Enligt direktiv 79/7 skall likabehandlingsprincipen tillämpas på de risker som beskrivs i de lagstadgade systemen för social trygghet. Det ovannämnda direktivet 86/378 innebär att denna princip skall tillämpas på företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.<NOTE NOTE.ID="E0047" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Recio Laza, A., ia seguridad social en la jurisprudencia comunitaria, La Ley, Madrid, 1986. Sc även Fernández Domínguez, J.J., La mujer ante el Derecho de la seguridad social. Antinuos y nuevos problemas de la igualdad de trato por razón de sexo. La Ley, Madrid, 1999.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>36.</NO.P><TXT>Det följer av rättspraxis att en förmån endast omfattas av direktiv 79/7 om den utgör ett skydd mot en av de risker som räknas upp i artikel 3.1 i direktivet och att det<?PAGE NO="I-7468"?> skall finnas ett direkt och faktiskt samband mellan förmånen och dessa risker.<NOTE NOTE.ID="E0048" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se bland annat dom av den <DATE ISO="19920204">4 februari 1992</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-243/90" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-467">C-243/90, Smithson (REG 1992, s. I-467), punkterna 12 och 14</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19920716">16 juli 1992</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-63/91+C-64/91" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-4737">C-63/91 och C-64/91, Jackson och Cresswell (REG 1992, s. I-4737), punkterna 15 och 16</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19951019">19 oktober 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-137/94" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-3407">C-137/94, Richardson (REG 1995, s. I-3407), punkterna 8 och 9</REF.DOC.ECR>. Med tillämpning av dessa kriterier har domstolen fastställt att direktivet materiellt sett inte omfattar till exempel en rabatt på priset för allmänna kommunikationsmedel för äldre personer (dom av den <DATE ISO="19960711">11 juli 1996</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-228/94" YEAR="1996" PAGE.ECR="I-3633">C-228/94, Atkins, REG 1996, s. I-3633</REF.DOC.ECR>), en tilläggsförmän till personer som inte har tillräckliga medel för att täcka sina behov (domen i de ovannämnda förenade målen Jackson och Cresswell), familjebidrag avsett att säkerställa familjens försörjning under barnens uppväxttid (dom av den <DATE ISO="19961010">10 oktober 1996</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-245/94+C-312/94" YEAR="1996" PAGE.ECR="I-4895">C-245/94 och C-312/94, Hoever och Zachow, REG 1996, s. I-4895</REF.DOC.ECR>) eller fördel vad beträffar försäkring vid ålderdom för personer som vårdat sina barn eller rätt till förmåner på grundval av perioder under vilka förvärvsarbete inte har utförts på grund av vård av barn (dom av den <DATE ISO="19941213">13 december 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-297/93" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-5535">C-297/93, Grau-Hupka, REG 1994, s. I-5535</REF.DOC.ECR>). Däremot har domstolen ansett att direktivet omfattar bidrag för vård av en invalidiserad person (dom av den <DATE ISO="19860624">24 juni 1986</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="150/85" YEAR="1986" PAGE.ECR="I-1995">150/85, Drake (REG 1986, s. I-1995)</REF.DOC.ECR> och uppvärmningsbidrag på vintern till personer som har uppnått pensionsålder (dom av den <DATE ISO="19991216">16 december 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-382/98" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-8955">C-382/98, Taylor, REG 1999, s. I-8955</REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>C —</NO.P><TXT>Fastställandet av att en diskriminering föreligger</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>37.</NO.P><TXT>I avsaknad av en legaldefinition håller domstolen fast vid samma beskrivning av diskriminering på de tre ovannämnda områdena. Det följer av fast rättspraxis att diskriminering består i att olika regler tilllämpas på lika situationer eller i att samma regel tillämpas på olika situationer.<NOTE NOTE.ID="E0049" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19950214">14 februari 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-279/93" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-225">C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 30</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19960213">13 februari 1996</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-342/93" YEAR="1996" PAGE.ECR="I-475">C-342/93, Gillespie m.fl. (REG 1996, s. I-475), punkt 16</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19981027">27 oktober 1998</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-411/96" YEAR="1998" PAGE.ECR="I-6401">C-411/96, Boyle m.fl. (REG 1998, s. I-6401), punkt 39</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> För att fastställa om det föreligger en sådan diskriminering måste det prövas huruvida de omtvistade bestämmelserna har mindre gynnsamma verkningar för kvinnliga arbetstagare än för manliga arbetstagare.<NOTE NOTE.ID="E0050" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19990209">9 februari 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-167/97" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-623">C-167/97, Seymour-Smith och Pérez (REG 1999, s. I-623), punkt 58</REF.DOC.ECR>, och domen i de ovannämnda förenade målen Schönheit och Becker, punkt 69.</P></NOTE> Det alinte heller tillåtet med indirekt diskriminering, som föreligger om en bestämmelse — trots att den är neutralt formulerad — faktiskt medför att en mycket högre procentandel kvinnor än män missgynnas, såvida inte särbehandlingen är befogad av sakliga skäl som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön.<NOTE NOTE.ID="E0051" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19931130">30 november 1993</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-189/91" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-6185">C-189/91, Kirsammer- Hack (REG 1993, s. I-6185), punkt 22</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19960206">6 februari 1996</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-457/93" YEAR="1996" PAGE.ECR="I-243">C-457/93, Lewark (REG 1996, s. I-243), punkt 31</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19980617">17 juni 1998</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-243/95" YEAR="1998" PAGE.ECR="I-3739">C-243/95, Hill och Stapleton (REG 1998, s. I-3739), punkt 34</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="20010712">12 juli 2001</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-189/01" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-5689">C-189/01, Jippes (REG 2001, s. I-5689), punkt 129</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20030320">20 mars 2003</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-187/00" YEAR="2003" PAGE.ECR="I-2741">C-187/00, Kutz-Bauer (REG 2003, s. I-2741), punkt 50</REF.DOC.ECR>, samt domarna i de ovannämnda målen Rinner-Kühn, punkt 12, och Rodríguez Caballero, punkt 32.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>38.</NO.P><TXT>När det gäller den sistnämnda punkten har domstolen fastställt att åtgärder inte strider mot likabehandlingsprincipen om de svarar mot ett berättigat socialpolitiskt mål, är ägnade att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och är nödvändiga för att uppnå målet.<NOTE NOTE.ID="E0052" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19921119">19 november 1992</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-226/91" YEAR="1992" PAGE.ECR="I-5943">C-226/91, Molenbroek (REG 1992, s. I-5943, punkt 13</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20000406">6 april 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-226/98" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-2447">C-226/98, Jørgensen (REG 2000, s. I-2447), punkt 41</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Detta gäller dock inte åtgärder som vidtas enbart av budeethänsyn.<NOTE NOTE.ID="E0053" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19940224">24 februari 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-343/92" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-571">C-343/92, Roks m.fl. (REG 1994, s. I-571), punkt 35</REF.DOC.ECR>, domen i det ovannämnda målet Jørgensen, punkt 42, och domen i de ovannämnda förenade målen Schönheit och Becker, punkt 85.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>V —</NO.P><TXT>Prövning av tolkningsfrågan</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>39.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda skall jag i det följande, när det gäller det nu<?PAGE NO="I-7469"?> aktuella fallet, fastställa vilka gemenskapsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga, undersöka huruvida det eventuellt föreligger en diskriminerande behandling och, om så är fallet, pröva om denna kan anses vara motiverad.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Avgränsning av de gemenskapsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>40.</NO.P><TXT>Tolkningsfrågan gäller de italienska bestämmelserna om den skattemässiga behandlingen av avgångsvederlag. Härvid är inte de utbetalda beloppen eller pensionsåldern omtvistade, utan det förhållandet att kvinnor betalar mindre skatt.</TXT></NP><NP><NO.P>41.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av detta kan det konstateras att bestämmelserna om lika lön inte är tillämpliga, eftersom belopp som skattskyldiga betalar i form av inkomstskatt inte omfattas av begreppet lön, trots att detta begrepp skall tolkas i vid mening i gemenskapsrätten, eftersom arbetsgivaren inte betalar beloppen på grundval av anställningsförhållandet. Omvänt kan det inte heller anses att dessa belopp tas ut av staten på grundval av ett sådant förhållande. Artikel 141.1 EG och 141.2 EG och direktiv 75/117 samt den rättspraxis där dessa bestämmelser tolkats skall således inte tillämpas i förevarande fall.</TXT></NP><NP><NO.P>42.</NO.P><TXT>Vidare ingår inte skyldigheter gentemot skattemyndigheterna i den sociala tryggheten, oavsett om det är fråga om lagstadgade eller företags- eller yrkesbaserade system. Det förhållandet att vissa skatter har ett socialt ändamål innebär inte att de skall betraktas som riskskyddsåtgärder. Således är inte heller direktiv 79/7 tillämpligt.</TXT></NP><NP><NO.P>43.</NO.P><TXT>Det återstår att pröva huruvida direktiv 76/207 är tillämpligt. Som nämnts ovan, innebär detta direktiv att likabehandlingsprincipen utsträcks till att omfatta praktiskt taget samtliga aspekter av arbetslivet, särskilt arbetsvillkor, inklusive villkor för uppsägning.</TXT></NP><NP><NO.P>44.</NO.P><TXT>Även om detta direktiv syftar till att kunna reagera oftare mot diskriminering från arbetsgivarnas sida, omfattar det även i princip diskriminering som följer av kollektivavtal eller från statens sida. Staten är skyldig alt upphäva bestämmelser i lagar eller andra författningar som främjar, uppmuntrar eller ger upphov till särbehandling.</TXT></NP><NP><NO.P>45.</NO.P><TXT>Avgångsvederlag som utbetalas till arbetstagare beskattas enligt härför gällande skattebestämmelser, och nettobeloppet beror på dessa bestämmelser. De nationella skattesystemen berörs således av bestämmelserna i direktiv 76/207, oaktat de kan beröras av andra bestämmelser.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="I-7470"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Den skattemässiga behandlingen av avgångsvederlag</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>46.</NO.P><TXT>I presidentdekret nr 917 regleras skattesatsen för avgångsvederlag vid frivillig uppsägning, varvid en lägre skattesats fastställs för kvinnor som har fyllt 50 år och för män som har fyllt 55 år.</TXT></NP><NP><NO.P>47.</NO.P><TXT>Arbetstagarna erhåller denna skatteförmån vid den ena eller andra åldern på grundval av deras kön. På detta sätt har en åtskillnad införts till förmån för kvinnor, eftersom de, om man antar att de lever lika länge som män, betalar mindre skatt på en extraordinär ersättning som de erhåller på grund av anställningsavtalets upphörande, och de erhåller således ett större nettobelopp.</TXT></NP><NP><NO.P>48.</NO.P><TXT>Paolo Vergani påverkas av dessa bestämmelser. Han var 51 år gammal vid tiden för de faktiska omständigheterna och nekades den skatteförmån som en kvinnlig arbetstagare vid samma företag under samma omständigheter skulle ha erhållit.</TXT></NP><NP><NO.P>49.</NO.P><TXT>Innan det kan fastställas att detta utgör ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, måste det prövas huruvida det finns något skäl som motiverar denna särbehandling.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>C —</NO.P><TXT>Huruvida särbehandlingen är motiverad</TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Förtidspensionsåldern</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>50.</NO.P><TXT>Italien har försökt förklara de diskriminerande nationella bestämmelserna med att de beror på bestämmelserna om förtidspensionsåldern, vilken enligt lag nr 155 är 55 år respektive 50 år, beroende på om de anställda * vid krisförklarade företag är män eller kvinnor. Detta samband är uppenbart, men motiverar inte den omtvistade diskrimineringen, och detta av följande skäl:</TXT><P>För det första gäller inte tvisten att det finns olika åldersgränser för förtida uppsägning, utan det förhållandet att denna skillnad påverkar beskattningen.</P><P>För det andra har Italien underlåtit att beakta att det finns andra möjligheter att avsluta ett anställningsförhållande. Enligt Italiens synsätt skulle skatteförmånen i artikel 17.4a i presidentdekret nr 917 endast vara tillämplig i de fall som anges i lag nr 155.1 artikel 17.4a hänvisas emellertid, utan närmare precisering, till varje form av <QUOT.START ID="QS0045" REF.END="QE0045" CODE="201D"/>anställning[s] upphörande för att uppmuntra till uppsägning<QUOT.END ID="QE0045" REF.START="QS0045" CODE="201D"/>, medan det i lag nr 155 regleras när denna möjlighet kan användas i krisdrabbade företag.</P></NP><?PAGE NO="I-7471"?><NP><NO.P>51.</NO.P><TXT>I motsats till vad kommissionen har gjort gällande innebär detta att skattebestämmelserna endast återspeglar skillnaden i ålder för förtidspensionering i de fall som anges i lag nr 155. Denna lag omfattar emellertid inte samtliga fall, bland annat inte Paolo Verganis fall.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Den nationella socialpolitiken</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>52.</NO.P><TXT>Det följer av rättspraxis att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller valet av lämpliga åtgärderna för att uppnå sina mål på området för social trygghet.<NOTE NOTE.ID="E0054" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19951214">14 december 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-317/93" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-4625">C-317/93, Nolle (RUG 1995, s. I-4625), punkt 33</REF.DOC.ECR>, och i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-444/93" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-4741">C-444/93, Megner och Scheffel (REG 1995, s. I-4741), punkt 29</REF.DOC.ECR>, samt av den <DATE ISO="19990909">9 september 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-281/97" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-5127">C-281/97, Krüger (REG 1999, s. I-5127), punkt 28</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Således kan de riktlinjer som en stat anger för sina behov och ändamål motivera att kvinnor slutar arbeta vid en tidigare ålder än män, varvid direktiv 79/7 blir tillämpligt, särskilt artikel 7 häri, där det anges att medlemsstaterna får utesluta avgörandet av pensionsålder för att bevilja ålders- och avgångspension och de eventuella konsekvenserna härav för andra förmåner från direktivets tillämpningsområde.</TXT></NP><NP><NO.P>53.</NO.P><TXT>Undantaget i nämnda bestämmelse är, som anförts ovan, emellertid <QUOT.START ID="QS0046" REF.END="QE0046" CODE="201D"/>begränsat till den diskriminering som finns inom andra förmånssystem och som har ett nödvändigt och objektivt samband med denna ålders- skillnad<QUOT.END ID="QE0046" REF.START="QS0046" CODE="201D"/>. Så är fallet om den finansiella jämvikten i det sociala trygghetssystemet eller överensstämmelsen mellan systemet för avgångspension och andra förmånssystem äventyras.<NOTE NOTE.ID="E0055" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19930330">30 mars 1993</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-328/91" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-1247">C-328/91, Thomas m.fl. (REG 1993, s. I-1247), punkt 20</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19950811">11 augusti 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-92/94" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-2521">C-92/94, Graham m.fl. (REG 1995, s. I-2521), punkt 11</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="19970130">30 januari 1997</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-139/95" YEAR="1997" PAGE.ECR="I-549">C-139/95, Balestra (REG 1997, s. I-549), punkt 33</REF.DOC.ECR>, av den <DATE ISO="20000523">23 maj 2000</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-104/98" YEAR="2000" PAGE.ECR="I-3625">C-104/98, Buchner m.fl. (REG 2000, s. I-3625), punkt 25</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="20010304">4 mars 2001</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-303/02" YEAR="2001" PAGE.ECR="I-2195">C-303/02, Haackert (REG 2001, s. I-2195), punkt 30</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Tvisten rör således frågan på vilket sätt de olika åldersgränserna för anställningens upphörande har samband med beviljandet av en skattereduktion.</TXT></NP><NP><NO.P>54.</NO.P><TXT>Som jag anfört ovan är direktiv 79/7 inte heller tillämpligt på det nu aktuella fallet.</TXT></NP><NP><NO.P>55.</NO.P><TXT>Det måste även prövas huruvida den förmånliga skattesatsen gynnar kvinnor. Mot bakgrund av det sammanhang som de aktuella nationella bestämmelserna ingår i förefaller det svårt att hävda att deras syfte består i att gynna kvinnliga arbetstagare eller att undvika att de åsamkas skada, genom att de uppmuntras att säga upp sig i förtid. Om syftet med skattereduktionen var att samtliga arbetstagare skulle erhålla jämförbara inkomster, skulle domen i målet Birds Eye Walls kunna åberopas. Enligt denna dom kan nämligen en särbehandling som har detta syfte motiveras. Det saknas emellertid tillräckliga<?PAGE NO="I-7472"?> uppgifter för att fastställa att det finns ett sådant syfte och således att det är fråga om samma fall.<NOTE NOTE.ID="E0056" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19931109">9 november 1993</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-132/92" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-5579">C-132/92, Bilds Eve Walls (REG 1993, s. I-5579)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Ekonomiska skäl</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>56.</NO.P><TXT>Slutligen skall jag pröva huruvida det finns ekonomiska eller finansiella intressen i den omtvistade särbehandlingen, såsom kommissionen har gjort gällande.</TXT></NP><NP><NO.P>57.</NO.P><TXT>Det framgår inte att så är fallet, eftersom domstolen i domen i det ovannämnda målet Roks m.fl. har fastställt att budgethänsyn visserligen kan vara avgörande för en medlemsstats socialpolitiska val och påverka karaktären och omfattningen av de sociala skyddsåtgärder som staten önskar vidta, men att sådana hänsyn emellertid inte i sig utgör ett mål för politiken och därför inte heller kan motivera en diskriminering till nackdel för ett av könen (punkt 35 i domen).<NOTE NOTE.ID="E0057" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <DATE ISO="20050310">10 mars 2005</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-196/02" YEAR="2005" PAGE.ECR="I-1789">C-196/02, Nikoloudi (REG 2005, s. I-1789)</REF.DOC.ECR>, punkt 53, och domen i det ovannämnda målet Kutz-Baucr, punkt 59.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>58.</NO.P><TXT>Dessutom har inte ens Italien gjort gällande att detta fall föreligger.<NOTE NOTE.ID="E0058" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>När kommissionen under den muntliga förhandlingen svarade på en fråga som jag ställde, preciserade den inte detta påstående. Inte heller anförde den några konkreta omständigheter till stöd för det, utan tog i stället fasta på de italienska bestämmelsernas neutrala karaktär.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>D —</NO.P><TXT>Slutsats</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>59.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att en skattereduktion för avgångsvederlag som medges vid olika åldersgränser för kvinnor och män strider mot artiklarna 2.1 och 5.1 i direktiv 76/207, och att denna särbehandling inte kan motiveras med något sakligt skäl som inte har samband med arbetstagarnas kön.</TXT></NP><NP><NO.P>60.</NO.P><TXT>Man kommer till samma slutsats om man hypotetiskt tillämpar principen om lika lön, i den mening som avses i domstolens rättspraxis efter domen i det ovannämnda målet Barber. Härav framgår att det strider mot artikel 141 EG att uppställa olika åldersvillkor för kvinnor och män för rätten till yrkes- och företagsförmåner, även om skillnaden i pensionsålder mellan kvinnor och män har sin motsvarighet i det rättsligt reglerade nationella pensionssystemet.<NOTE NOTE.ID="E0059" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se bland annat dom av den <DATE ISO="19931214">14 december 1993</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-110/91" YEAR="1993" PAGE.ECR="I-6591">C-110/91, Moroni (REG 1993, s. I-6591: svensk specialutgåva, volym 14, s. I-453), punkterna 10 och 20</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19940928">28 september 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-408/92" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-4435">C-408/92, Smith m.fl. (REG 1994, s. I-4435), punkt 11</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Denna bedömning kan utan vidare överföras på den skattemässiga behandlingen av alla typer av lön.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="I-7473"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>VI —</NO.P><TXT>Förslag till avgörande</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>61.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar den tolkningsfråga som har ställts av Commissione tributaria provinciale di Novara (Italien) på följande sätt:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0047" REF.END="QE0047" CODE="201D"/>Gemenskapsrätten, närmare bestämt rådets direktiv 76/207/EEG av den <DATE ISO="19760209">9 februari 1976</DATE> om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor, utgör hinder för att en skattereduktion för belopp som betalas vid anställningens upphörande för att uppmuntra till uppsägning tillämpas på kvinnliga arbetstagare som har fyllt 50 år och på manliga arbetstagare först när de har fyllt 55 år.<QUOT.END ID="QE0047" REF.START="QS0047" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>