02015R0208 — SV — 09.06.2018 — 002.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/208 av den 8 december 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 vad gäller krav på fordons funktionssäkerhet för typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon (EGT L 042 17.2.2015, s. 1) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/1788 av den 14 juli 2016 |
L 277 |
1 |
13.10.2016 |
|
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/829 av den 15 februari 2018 |
L 140 |
8 |
6.6.2018 |
|
Rättad genom:
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/208
av den 8 december 2014
om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 vad gäller krav på fordons funktionssäkerhet för typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon
(Text av betydelse för EES)
KAPITEL I
SYFTE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte
I den här förordningen fastställs detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden för funktionssäkerhet, utom vad gäller bromsprestanda, för godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon och deras system, komponenter och separata tekniska enheter i enlighet med förordning (EU) nr 167/2013.
Artikel 2
Definitioner
Definitionerna i förordning (EU) nr 167/2013 ska gälla. Dessutom ska följande definitioner gälla:
|
1. |
bogseringsanordning : en del på traktorn vilken konstruerats för att utgöra en mekanisk förbindelse mellan en traktor och ett dragfordon för att traktorn ska kunna dras om den inte kan framdrivas av sig själv. |
|
2. |
olastad vikt i körklart skick : vikten på det olastade fordonet när det är klart att användas normalt, inklusive standardutrustning enligt tillverkarens specifikationer, kylvätska, smörjmedel, bränsle, verktyg och föraren (med uppskattad vikt på 75 kg), men utan valfria tillbehör. |
|
3. |
styrreglage : den del som direkt manövreras av föraren för att styra traktorn. |
|
4. |
styrkraft : den kraft som föraren utövar på styrreglaget för att styra traktorn. |
|
5. |
standardmonterade däck : den eller de typer av däck som tillhandahålls av tillverkaren för fordonstypen i fråga och som anges i informationsdokumentet enligt mallen i artikel 2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/504 ( 1 ). |
|
6. |
standardmonterade band : den eller de typer av band som tillhandahålls av tillverkaren för fordonstypen i fråga och som anges i informationsdokumentet enligt mallen i artikel 2 i genomförandeförordning (EU) 2015/504. |
|
7. |
backspegel : varje anordning som är avsedd att inom det geometriskt definierade siktfältet som avses i punkt 5 i bilaga IX, ge tydlig sikt bakåt, vilket inom rimliga gränser inte blockeras av delar av traktorn eller av personer som befinner sig i traktorn. |
|
8. |
inre backspegel : en backspegel som är monterad inuti förarhytten eller traktorns karosseri. |
|
9. |
klass av backspegel : alla backspeglar som har en eller flera gemensamma egenskaper eller funktioner. |
|
10. |
lykta : en anordning som konstruerats för att belysa vägen eller avge en ljussignal. |
|
11. |
traktorns hjulbas eller fordonets hjulbas : avståndet mellan vertikalplanen som är vinkelräta mot traktorns eller fordonets längsgående mittplan och går genom traktorns eller fordonets axlar. |
|
12. |
lastat fordon : ett fordon som lastats med sin högsta tekniskt tillåtna lastade vikt. |
|
13. |
hytt : inneslutning av föraren som omger denne med ett fysiskt hinder och hindrar fri passage av omgivande luft in till förarens område. |
KAPITEL II
KRAV PÅ FUNKTIONSSÄKERHET HOS FORDON
Artikel 3
Monterings- och demonstrationskrav gällande funktionssäkerhet
Artikel 4
Tillämpning av FN/ECE-föreskrifter
De FN/ECE-föreskrifter eller ändringar av dem som anges i bilaga I till den här förordningen ska gälla för typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon.
Artikel 5
Tekniska specifikationer om krav på funktionssäkerhet samt provningsförfaranden
Artikel 6
Krav beträffande fordonets strukturella integritet
Prestandakraven beträffande fordonets strukturella integritet i artikel 17.2 a i förordning (EU) nr 167/2013 ska kontrolleras i enlighet med bilaga II i den här förordningen.
Artikel 7
Krav beträffande högsta hastighet för fordonet, varvtalsregulatorer och hastighetsbegränsande anordningar
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande högsta hastighet för fordonet, varvtalsregulatorer och hastighetsbegränsande anordningar i artikel 17.2 b i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga III i den här förordningen.
Artikel 8
Krav beträffande styrningen för snabba traktorer
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande styrningen för snabba traktorer i artikel 17.2 b i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga IV i den här förordningen.
Artikel 9
Krav beträffande styrning
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande styrningen i artikel 17.2 b i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga V i den här förordningen.
Artikel 10
Krav beträffande hastighetsmätare
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande hastighetsmätare i artikel 17.2 b i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VI i den här förordningen.
Artikel 11
Krav beträffande siktfältet och vindrutetorkarna
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande siktfältet och vindrutetorkarna i artikel 17.2 c i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VII i den här för förordningen.
Artikel 12
Krav beträffande glasytor
Provningsförfarandena och kraven beträffande glasytor i artikel 17.2 c i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VIII i den här förordningen.
Artikel 13
Krav beträffande backspeglar
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande backspeglar i artikel 17.2 c i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga IX i den här förordningen.
Artikel 14
Krav beträffande informationssystem för föraren
Provningsförfarandena och kraven beträffande informationssystem för föraren i artikel 17.2 c i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga X i den här förordningen.
Artikel 15
Krav beträffande belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor i artikel 17.2 d i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XI i den här för förordningen.
Artikel 16
Krav beträffande installation av belysning
Provningsförfarandena och kraven beträffande installation av belysning i artikel 17.2 d i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XII i den här förordningen.
Artikel 17
Krav beträffande skydd av förare och passagerare, inbegripet inredning, huvudstöd, säkerhetsbälten och dörrar
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande skydd av förare och passagerare, inbegripet inredning, huvudstöd, säkerhetsbälten och dörrar i artikel 17.2 e i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XIII i den här förordningen.
Artikel 18
Krav beträffande fordonets yttre och tillbehör
Provningsförfarandena och kraven beträffande fordonets yttre och tillbehör i artikel 17.2 f i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XIV i den här förordningen.
Artikel 19
Krav beträffande elektromagnetisk kompatibilitet
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande elektromagnetisk kompatibilitet i artikel 17.2 g i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XV i den här förordningen.
Artikel 20
Krav beträffande ljudsignalanordningar
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande ljudsignalanordningar i artikel 17.2 h i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XVI i den här förordningen.
Artikel 21
Krav beträffande värmesystem
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande värmesystem i artikel 17.2 i i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XVII i den här förordningen.
Artikel 22
Krav beträffande anordningar för att förhindra otillåten användning
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande anordningar för att förhindra otillåten användning i artikel 17.2 j i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XVIII i den här förordningen.
Artikel 23
Krav beträffande registreringsskyltar
Provningsförfarandena och kraven beträffande registreringsskyltar i artikel 17.2 k i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XIX i den här förordningen.
Artikel 24
Krav beträffande obligatoriska skyltar och märkningar
Kraven beträffande obligatoriska skyltar och märkningar i artikel 17.2 k i förordning (EU) nr 167/2013 ska kontrolleras i enlighet med bilaga XX i den här förordningen.
Artikel 25
Krav beträffande mått och släpvagnsvikt
Provningsförfarandena och kraven beträffande mått och släpvagnsvikt i artikel 17.2 l i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXI i den här förordningen.
Artikel 26
Krav beträffande högsta totalvikt
Provningsförfarandena och kraven beträffande högsta totalvikt i artikel 17.2 l i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXII i den här förordningen.
Artikel 27
Krav beträffande ballastvikt
Provningsförfarandena och kraven beträffande ballastvikt i artikel 17.2 l i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXIII i den här förordningen.
Artikel 28
Krav beträffande säkerhet i elektriska system
Kraven beträffande säkerhet i elektriska system i artikel 17.2 m i förordning (EU) nr 167/2013 ska kontrolleras i enlighet med bilaga XXIV till den här förordningen.
Artikel 29
Krav beträffande bränsletankar
Provningsförfarandena och kraven beträffande bränsletankar i artikel 17.2 a och m och 18.2 l i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXV till den här förordningen.
Artikel 30
Krav beträffande bakre skydd
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande bakre skydd i artikel 17.2 n i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXVI till den här förordningen.
Artikel 31
Krav beträffande sidoskydd
Provningsförfarandena och kraven beträffande sidoskydd i artikel 17.2 o i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXVII till den här förordningen.
Artikel 32
Krav beträffande lastplattformar
Provningsförfarandena och kraven beträffande lastplattformar i artikel 17.2 p i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXVIII till den här förordningen.
Artikel 33
Krav beträffande bogseringsanordningar
Prestandakraven beträffande fordonets bogseringsanordningar i artikel 17.2 q i förordning (EU) nr 167/2013 ska kontrolleras i enlighet med bilaga XXIX till den här förordningen.
Artikel 34
Krav beträffande däck
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande däck i artikel 17.2 r i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXX i den här förordningen.
Artikel 35
Krav beträffande stänkskyddsanordningar
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande stänkskyddsanordningar i artikel 17.2 s i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXXI i den här förordningen.
Artikel 36
Krav beträffande backväxeln
Kraven beträffande backväxeln i artikel 17.2 t i förordning (EU) nr 167/2013 ska kontrolleras i enlighet med bilaga XXXII till den här förordningen.
Artikel 37
Krav beträffande band
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande band i artikel 17.2 u i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXXIII i den här förordningen.
Artikel 38
Krav beträffande mekaniska kopplingar
Provningsförfarandena och prestandakraven beträffande mekaniska kopplingar i artikel 17.2 v i förordning (EU) nr 167/2013 ska genomföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XXXIV i den här förordningen.
KAPITEL III
MEDLEMSSTATERNAS SKYLDIGHETER
Artikel 39
Typgodkännande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter
Från och med den 1 januari 2018 ska nationella myndigheter förbjuda att nya fordon görs tillgängliga på marknaden, registreras eller tas i bruk om de inte uppfyller kraven i förordning (EU) nr 167/2013 och i denna förordning om funktionssäkerhet.
Artikel 40
Nationellt typgodkännande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter
Nationella myndigheter får inte vägra att bevilja nationellt typgodkännande för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet med hänvisning till den funktionella säkerheten om fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten uppfyller kraven i denna förordning, med undantag av krav beträffande följande:
Mått och släpfordonsmassa i artikel 25.
Högsta totalvikt i artikel 26.
Genomsnittligt kontakttryck mot marken och högsta tryck per bandrulle för traktorer i kategori C i artikel 37.
Signalpaneler och signalfolier i artikel 16, på fordon i kategori S med en bredd över 2,55 m.
KAPITEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 40a
Övergångsbestämmelser
Artikel 41
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR
|
Bilagans nr |
Bilagans titel |
|
I |
Förteckning över tillämpliga FN/ECE-föreskrifter |
|
II |
Krav beträffande fordonets strukturella integritet |
|
III |
Krav beträffande högsta hastighet för fordonet, varvtalsregulatorer och hastighetsbegränsande anordningar |
|
IV |
Krav beträffande styrningen för snabba traktorer |
|
V |
Krav beträffande styrning |
|
VI |
Krav beträffande hastighetsmätare |
|
VII |
Krav beträffande siktfältet och vindrutetorkarna |
|
VIII |
Krav beträffande glasytor |
|
IX |
Krav beträffande backspeglar |
|
X |
Krav beträffande informationssystem för föraren |
|
XI |
Krav beträffande belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
|
XII |
Krav beträffande installation av belysning |
|
XIII |
Krav beträffande skydd av förare och passagerare, inbegripet inredning, huvudstöd, säkerhetsbälten och dörrar |
|
XIV |
Krav beträffande fordonets yttre och tillbehör |
|
XV |
Krav beträffande elektromagnetisk kompatibilitet |
|
XVI |
Krav beträffande ljudsignalanordningar |
|
XVII |
Krav beträffande värmesystem |
|
XVIII |
Krav beträffande anordningar för att förhindra otillåten användning |
|
XIX |
Krav beträffande registreringsskyltar |
|
XX |
Krav beträffande obligatoriska skyltar och lämpliga märkningar |
|
XXI |
Krav beträffande mått och släpvagnsvikt |
|
XXII |
Krav beträffande högsta totalvikt |
|
XXIII |
Krav beträffande ballastvikt |
|
XXIV |
Krav beträffande säkerhet i elektriska system |
|
XXV |
Krav beträffande bränsletankar |
|
XXVI |
Krav beträffande bakre skydd |
|
XXVII |
Krav beträffande sidoskydd |
|
XXVIII |
Krav beträffande lastplattformar |
|
XXIX |
Krav beträffande bogseringsanordningar |
|
XXX |
Krav beträffande däck |
|
XXXI |
Krav beträffande stänkskyddsanordningar |
|
XXXII |
Krav beträffande backväxeln |
|
XXXIII |
Krav beträffande band |
|
XXXIV |
Krav beträffande mekaniska kopplingar |
BILAGA I
Förteckning över tillämpliga FN/ECE-föreskrifter
|
Föreskrifter nr |
Ämne |
Ändringsserie |
Hänvisning till EUT |
Tillämplighet |
|
1 |
Installation av belysning |
Inbegripet all giltig text till och med ändringsserie 02 |
EUT L 177, 10.7.2010, s. 1 |
T och C |
|
3 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 12 till ändringsserie 02 |
L 323, 6.12.2011, s. 1 |
T, C, R och S |
|
4 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 14 till föreskrifternas ursprungliga lydelse Supplement 15 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 31, 31.1.2009, s. 35 L 4, 7.1.2012, s. 17 |
T, C, R och S |
|
5 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Inbegripet all giltig text till och med ändringsserie 03 |
L 162, 29.5.2014, s. 1 |
T och C |
|
▼M2 ————— |
||||
|
6 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 18 till ändringsserie 01 Rättelse 1 till supplement 18 Supplement 19 till ändringsserie 01 |
EUT L 177, 10.7.2010, s. 40 |
T, C, R och S |
|
7 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor Installation av belysning |
Supplement 16 till ändringsserie 02 |
L 148, 12.6.2010, s. 1 |
T, C, R och S |
|
8 |
Installation av belysning |
Inbegripet all giltig text till och med ändringsserie 05 Rättelse 1 till revision 4 av föreskrifterna |
EUT L 177, 10.7.2010, s. 71 |
T och C |
|
10 |
Elektromagnetisk kompatibilitet |
Ändringsserie 04 Rättelse 1 till revision 4 Supplement 1 till ändringsserie 04 |
L 254, 20.9.2012, s. 1 |
T och C |
|
18 |
Anordningar mot obehörig användning |
Supplement 2 till ändringsserie 03 |
L 120, 13.5.2010, s. 29 |
T och C |
|
19 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 2 till ändringsserie 03 |
L 177, 10.7.2010, s. 113 |
T och C |
|
20 |
Installation av belysning |
Inbegripet all giltig text till och med ändringsserie 03 |
EUT L 177, 10.7.2010, s. 170 |
T och C |
|
21 |
Inredningsdetaljer – dörrar |
Supplement 3 till ändringsserie 01 |
L 188, 16.7.2008, s. 32 |
T och C |
|
▼M2 ————— |
||||
|
23 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 17 till föreskrifterna i deras ursprungliga lydelse |
EUT L 4, 7.1.2012, s. 18 |
T, C, R och S |
|
25 |
Huvudstöd |
Ändringsserie 04 Rättelse 2 till revision 1 av föreskrifterna |
L 215, 14.8.2010, s. 1 |
T och C |
|
28 |
Ljudsignalanordningar |
Supplement 3 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 323, 6.12.2011, s. 33 |
T och C |
|
30 |
Däck |
Supplement 15 till ändringsserie 02 Supplement 16 till ändringsserie 02 |
L 201, 30.7.2008, s. 70 L 307, 23.11.2011, s. 1 |
T, R och S |
|
31 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 7 till ändringsserie 02 |
L 185, 17.7.2010, s. 15 |
T och C |
|
37 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 34 till ändringsserie 03 |
L 297, 13.11.2010, s. 1 |
T, C och R |
|
38 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 15 till föreskrifternas ursprungliga lydelse Rättelse 1 till supplement 12 Ändringar till föreskrifter nr 38 inbegripet supplement 15 till föreskrifterna i deras ursprungliga lydelse |
L 148, 12.6.2010, s. 55 L 4, 7.1.2012, s. 20 |
T och C |
|
43 |
Glasytor |
Supplement 2 till ändringsserie 01 |
L 42, 12.2.2014, s. 1 |
T och C |
|
46 |
Backspeglar |
Supplement 4 till ändringsserie 02 Rättelse 1 till supplement 4 |
L 177, 10.7.2010, s. 211 |
T och C |
|
48 |
Installation av belysning |
Supplement 6 till ändringsserie 04 Ändringsserie 05 |
L 323, 6.12.2011, s. 46 |
T, C, R och S |
|
54 |
Däck |
Supplement 16 till föreskrifternas ursprungliga lydelse Supplement 17 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 183, 11.7.2008, s. 41 L 307, 23.11.2011, s. 2 |
T, R och S |
|
55 |
Mekaniska kopplingsanordningar |
Supplement 1 till ändringsserie 01 |
L 227, 28.8.2010, s. 1 |
T, C, R och S |
|
62 |
Anordningar mot obehörig användning |
Supplement 2 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 89, 27.3.2013, s. 37 |
T och C |
|
69 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor Installation av belysning |
Supplement 5 till ändringsserie 01 |
L 200, 31.7.2010, s. 1 |
T och C T, C, R och S |
|
73 |
Sidoskydd |
Ändringsserie 01 |
L 122, 8.5.2012, s. 1 |
R3b och R4B |
|
75 |
Däck |
Supplement 13 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 84, 30.3.2011, s. 46 |
T, R och S |
|
▼M2 ————— |
||||
|
77 |
Installation av belysning |
Supplement 14 till föreskrifterna i deras ursprungliga lydelse |
EUT L 4, 7.1.2012, s. 21 |
T, C, R och S |
|
79 |
Styrning för snabba traktorer |
Supplement 3 till ändringsserie 01 |
L 137, 27.5.2008, s. 25 |
Tb och Cb |
|
81 |
Backspeglar |
Supplement 2 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 185, 13.7.2012, s. 1 |
T och C med sadelsits och styre |
|
87 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 14 till föreskrifternas ursprungliga lydelse Rättelse 1 till revision 2 Supplement 15 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 164, 30.6.2010, s. 46 L 4, 7.1.2012, s. 24 |
T och C |
|
89 |
Högsta hastighet för fordonet, varvtalsregulator och hastighetsbegränsande anordningar |
Supplement 1 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 158, 19.6.2007, s. 1 |
T och C |
|
91 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 11 till föreskrifternas ursprungliga lydelse Supplement 12 till föreskrifternas ursprungliga lydelse Supplement 13 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 164, 30.6.2010, s. 69 L 4, 7.1.2012, s. 27 |
R och S |
|
98 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 4 till ändringsserie 01 |
L 176, 14.6.2014, s. 64 |
T och C |
|
99 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 5 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 164, 30.6.2010, s. 151 |
T och C |
|
104 |
Installation av belysning |
Inbegripet all giltig text fram till och med supplement 7 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 75, 14.3.2014, s. 29 |
T, C, R och S |
|
106 |
Däck |
Supplement 8 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 257, 30.9.2010, s. 231 |
T, R och S |
|
112 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Supplement 12 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 230, 31.8.2010, s. 264 |
T och C |
|
113 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Ändringar inbegripet all giltig text fram till supplement 3 till ändringsserie 01 till föreskrifterna |
L 176, 14.6.2014, s. 128 |
T och C |
|
117 |
Däck |
Ändringsserie 02 Rättelse 1 till ändringsserie 02 Rättelse 2 till ändringsserie 02 Rättelse 3 till ändringsserie 02 |
L 307, 23.11.2011, s. 3 |
T, R och S |
|
119 |
Belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor |
Ändringar inbegripet all giltig text fram till supplement 3 till ändringsserie 01 |
L 89, 25.3.2014, s. 101 |
T och C |
|
122 |
Uppvärmningssystem |
Rättelse 2 till föreskrifternas ursprungliga lydelse Supplement 1 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 164, 30.6.2010, s. 231 |
T och C |
|
123 |
Justerbara framljussystem |
Inbegripet all giltig text fram till supplement 4 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 222, 24.8.2010, s. 1 |
T och C |
|
128 |
Lysdiodljuskällor |
Inbegripet all giltig text fram till supplement 2 till föreskrifternas ursprungliga lydelse |
L 162, 29.5.2014, s. 43 |
T, C och R |
Övergångsbestämmelserna i de Uneceföreskrifter som förtecknas i denna tabell ska tillämpas utom när särskilda alternativa datum fastställs i denna förordning. Överensstämmelse med föreskrifter i enlighet med senare ändringar av dem som anges i denna tabell ska också godtas.
BILAGA II
Krav beträffande fordonets strukturella integritet
1. Fordon ska vara utformade och konstruerade så att de är tillräckligt robusta för att tåla avsedd användning under den normala brukstiden, med hänsyn till regelbundet och planerat underhåll och särskild justering av utrustning, såsom beskrivs tydligt och otvetydigt i de handböcker som tillhandahålls med fordonet. Fordonstillverkaren ska tillhandahålla en undertecknad förklaring om detta.
2. Montering och konstruktion av fordon i monteringsanläggningarna, i synnerhet de förfaranden som gäller fordonets ram, chassi och karosseri samt transmissionen, ska omfattas av ett kvalitetssäkringssystem som ska säkerställa att viktiga mekaniska anslutningar som svetsar, gängade anslutningar och andra viktiga materialegenskaper kontrolleras och verifieras.
3. Godkännandemyndigheten ska kontrollera kvalitetssäkringssystemet inom ramen för de krav på produktionsöverensstämmelse som avses i artikel 28 i förordning (EU) nr 167/2013.
4. Typgodkännandemyndigheten ska kontrollera att man i fall av återkallande till följd av allvarlig säkerhetsrisk på begäran omedelbart kan tillhandahålla godkännandemyndigheten och kommissionen särskilda analyser av fordonets struktur, komponenter och/eller delar med hjälp av tekniska kalkyler, virtuella provningsmetoder och/eller strukturprovning.
5. Fordon ska inte beviljas typgodkännande om det finns anledning att tvivla på att fordonstillverkaren kan tillhandahålla den analys som avses i punkt 4. Detta tvivel kan gälla antingen huruvida en sådan analys är tillgänglig eller huruvida den existerar (t.ex. ansökan om typgodkännade av en begränsad fordonsserie av en icke etablerad tillverkare som representeras av en part som sannolikt inte har tillräcklig tillgång till sådan analys).
BILAGA III
Krav beträffande högsta hastighet för fordonet, varvtalsregulatorer och hastighetsbegränsande anordningar
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
varvtalsregulator : en anordning som används för att mäta och reglera motorns och/eller fordonets varvtal. |
|
1.2 |
drivlina : en grupp av komponenter som genererar kraft och överför den till vägbanan, bland annat motor, transmission, drivaxlar, differentialväxlar och drivhjul eller drivband. |
|
1.3 |
manipulering : ej godkända ändringar som kan leda till att funktionssäkerheten sätts på spel, särskilt genom att man ökar fordonets prestanda, och till miljöskador. |
|
1.4 |
hastighetsbegränsande anordning : en anordning vars huvudsakliga funktion är att reglera bränsletillförseln till motorn för att begränsa fordonshastigheten till det fastställda värdet. |
KRAV
2. Högsta konstruktionshastighet
2.1 Vid typgodkännandeprovningarna ska genomsnittshastigheten mätas på en rak bana som traktorn ska passera i båda riktningarna med flygande start. Banans yta ska vara fast. Banan ska vara plan och minst 100 meter lång. Den får dock luta högst 1,5 %.
2.2 Under provningen ska traktorn vara olastad och i körklart skick utan ballastvikter eller särskild utrustning. Däcktrycken ska vara de som anges för körning på väg.
2.3 Vid provningen ska traktorn vara utrustad med nya luftfyllda däck som har den största däckrullningsradie, uttryckt i hastighetsradieindex, som tillverkaren avsett för traktorn.
2.4 Det utväxlingsförhållande som används under provningen ska vara det som åstadkommer den högsta fordonshastigheten. Gasreglaget ska vara fullt pådraget.
2.5 Med hänsyn till olika oundvikliga felkällor, särskilt vad gäller mättekniken och motorns ökade arbetshastighet vid delbelastning, ska ett resultat som är 3 km/tim högre än den högsta konstruktiva hastigheten godtas för typgodkännandeprovningen. En tolerans på ytterligare 5 % ska tillåtas för att ta hänsyn till variationer på grund av däckstorlek.
2.6 För att godkännandemyndigheter ska kunna beräkna fordonets högsta teoretiska hastighet ska tillverkaren som vägledning upplysa om utväxlingsförhållandet, den verkliga förflyttningen framåt för drivhjulen på ett helt hjulvarv samt varvtalet vid största effektuttaget eller varvtalet vid avregleringens början vid full belastning med gasreglaget fullt öppet, beroende på vilket som är högre, och med varvtalsregulatorn, om sådan finns, inställd enligt tillverkarens anvisningar. Den högsta teoretiska hastigheten ska beräknas utan de toleranser som avses i punkt 2.5.
3. Varvtalsregulator
3.1 Om en varvtalsregulator är monterad som standard av tillverkaren ska den vara monterad och konstruerad på ett sådant sätt att traktorn uppfyller kraven om högsta konstruktionshastighet i punkt 2.
4. Krav beträffande den hastighetsbegränsande anordningen och drivlinan samt åtgärder för att förebygga manipulation av den hastighetsbegränsande anordningen
4.1 Krav på den hastighetsbegränsande anordningen
Fordon i kategorierna T och C med en högsta konstruktionshastighet som överstiger 60 km/tim ska utrustas med en inställbar hastighetsbegränsande anordning som uppfyller kraven i den här bilagan.
4.1.1 Inställbara hastighetsbegränsande anordningar ska uppfylla kraven för N2- och N3-fordon i punkterna 1 och 2, punkt 13.2 i del II, punkterna 21.2 och 21.3 i del III, punkt 1 i bilaga 5 och bilaga 6 till FN/ECE:s föreskrifter nr 89, som det hänvisas till i bilaga I.
4.2 Åtgärder för att förbygga manipulation av drivlinan och den hastighetsbegränsande anordningen
4.2.1 Syfte och tillämpningsområde
Åtgärderna för att förbygga manipulation av den hastighetsbegränsande anordningen ska säkerställa att fordon som uppfyller kraven på miljö- och framdrivningsprestanda, fordonskonstruktion samt funktionell säkerhet vid tiden för typgodkännande fortsätter att överensstämma med dessa krav under hela sin brukstid samt att avskräcka från försämringar av fordonets framdrivning som har negativa effekter på funktionssäkerheten och/eller miljön.
4.3 Allmänna krav
4.3.1 Tillverkarna ska se till att godkännandemyndigheten och den tekniska tjänsten får nödvändig information och, i förekommande fall, nödvändiga fordon, framdrivningsanordningar, komponenter och separata tekniska enheter så att de kan kontrollera att kraven i denna bilaga är uppfyllda.
4.3.2 Tillverkarna ska i ansökan om typgodkännande intyga att de förbinder sig att inte saluföra utbytbara komponenter som kan möjliggöra en ökning av framdrivningsprestandan över vad som är tillämpligt för den relevanta varianten.
4.4 Tillverkarna ska se till att det godkända fordonet uppfyller följande bestämmelser om säkerhet för elektroniska system som begränsar fordonets prestanda:
4.4.1 För fordon som är utrustade med en eller flera elektriska/elektroniska anordningar som begränsar framdrivningsprestandan, ska fordonstillverkarna tillhandahålla uppgifter och bevis för de tekniska tjänsterna för att visa att förändring eller frånkoppling av anordningen eller dess ledningar inte ökar framdrivningsprestandan.
4.4.2 Varje fordon som är utrustat med elektronisk kontroll ska innehålla anordningar som förhindrar förändringar som inte är tillåtna av tillverkaren. Tillverkarna ska tillåta ändringar om dessa krävs för diagnos, underhåll, kontroll, ombyggnad eller reparation av fordonet.
4.4.3 Eventuella omprogrammerbara datakoder eller driftsparametrar ska vara skyddade mot manipulering.
4.4.4 Datorkodade driftsparametrar för framdrivningen ska inte kunna ändras utom med speciella verktyg och förfaranden, t.ex. datorkomponenter som är fastlödda eller sitter i socklar eller i förslutna eller fastlödda datorkapslar.
4.4.5 Alla löstagbara minneschip för kalibrering ska sitta i socklar, vara inneslutna i ett förslutet hölje eller skyddas av elektroniska algoritmer och inte kunna ändras utom med speciella verktyg och förfaranden.
4.4.6 Tillverkare som använder kodsystem som kan programmeras (t.ex. Electrical Erasable Programmable Read-Only Memory, EEPROM) ska försvåra otillåten omprogrammering. Tillverkarna ska ta med strategier mot manipulation och skrivskyddsanordningar som kräver elektronisk tillgång till en dator belägen på annan plats som underhålls av tillverkaren, till vilken oberoende aktörer också har lämpligt skyddad tillgång.
4.4.7 Lagrade felkoder för omborddiagnos i framdrivningen eller motorns styrenhet(er), dvs. numeriska eller alfanumeriska identifierare som identifierar eller märker felfunktion i dessa, får inte raderas genom att omborddatorn kopplas från fordonets kraftförsörjning eller genom frånkoppling eller fel i fordonets batteri eller jordkontakt.
BILAGA IV
Krav beträffande styrningen för snabba traktorer
1. Kraven i avsnitten 2, 5 och 6 och i bilagorna 4 och 6 till FN/ECE:s föreskrifter nr 79, som det hänvisas till i bilaga I, rörande styrningen av motorfordon gäller för fordon i kategorierna Tb and Cb med en högsta konstruktionshastighet över 60 km/tim.
▼M2 —————
2. Kraven i ISO 10998:2008, Amd 1 2014, ska gälla för styrningen av fordon av kategorierna Tb och Cb med en högsta konstruktiv hastighet på över 40 km/tim men inte över 60 km/tim.
3. Styrningen av traktorer av kategori Cb ska uppfylla kraven i bilaga XXXIII punkt 3.9.
4. Kraven beträffande styrkraften för de fordon som avses i punkt 1 ska vara samma som kraven för fordon av kategori N2 i bilaga 6 till Uneceföreskrifter nr 79, som det hänvisas till i bilaga I.
För fordon som är utrustade med sadelsits och styre ska samma krav beträffande styrkraft gälla för greppets mitt.
BILAGA V
Krav beträffande styrning
1. Definitioner
I denna bilaga gäller definitionerna i bilaga XXXIII avsnitt 1. Dessutom gäller följande definitioner:
|
1.1 |
styrutrustning : all utrustning som har till uppgift att ändra traktorns färdriktning. Styrutrustningen kan omfatta styrreglaget, styrväxeln, de styrda hjulen och, om tillämpligt, särskild utrustning som genererar tilläggsenergi eller oberoende energi. |
|
1.2 |
styrväxel : alla delar mellan styrreglaget och de styrda hjulen, med undantag av den särskilda utrustning som anges i punkt 1.3. Styrväxeln kan vara mekanisk, hydraulisk, pneumatisk, elektrisk eller en kombination av några av dessa. |
|
1.3 |
särskild utrustning : den del av styrutrustningen med vilken tilläggsenergi eller oberoende energi alstras. Tilläggsenergi eller oberoende energi kan alstras med ett mekaniskt, hydrauliskt, pneumatiskt eller elektriskt system, eller med en kombination av några av dessa (till exempel med en oljepump, en luftpump eller ett batteri osv.). |
|
1.4 |
partiell servostyrutrustning : den utrustning i vilken energin för de styrda hjulens riktningsändring erhålls både genom förarens muskelkraft och genom den särskilda utrustningen. Detta omfattar styrutrustningen, där styrkraften i regel endast erhålls av den särskilda utrustningen, men som vid fel i den särskilda utrustningen gör det möjligt för föraren att styra fordonet med muskelkraft. |
|
1.5 |
servostyrutrustning : den utrustning i vilken energin för de styrda hjulens riktningsändring erhålls endast genom den särskilda utrustningen. |
|
1.6 |
differentialstyrning : en styrmetod för hjul eller band där traktorns färdriktning bestäms genom att det skapas olika rotationshastigheter på vänster och höger hjul eller band. |
|
1.7 |
styrda hjul :
a)
De hjul vars riktning kan ändras direkt eller indirekt i förhållande till traktorns riktning för att åstadkomma en ändring av traktorns färdriktning.
b)
Alla hjul på ramstyrda traktorer.
c)
Hjul på samma axel, vilkas hastighet kan varieras för att åstadkomma en ändring av traktorns färdriktning. |
KRAV BETRÄFFANDE UPPBYGGNAD, MONTERING OCH KONTROLL
2. Allmänna krav
2.1 Styrutrustning ska garantera lätt och säker manövrering av traktorn och ska uppfylla de detaljerade kraven i punkt 3.
2.2 Styrningen av traktorer i kategori C ska uppfylla kraven i punkt 3.9 i bilaga XXXIII.
2.3 ►M1 Kraven i punkt 2.2 är inte tillämpliga på traktorer av kategori C med kedjeband av stål som är utrustade med differentialstyrning. ◄ Den skillnad i rotationshastighet som avses i punkt 1.6 åstadkoms genom en kombination av mekaniska komponenter, såsom bromsar och en differential, eller genom en separat transmissionsväg på vänster och höger sida, t.ex. separata hydrostatiska transmissioner. ►M1 Om styrsystemet kombineras med bromssystemet ska de krav som fastställs i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/68 ( 3 ) gälla. ◄
3. Detaljerade krav
3.1 Styrreglage
3.1.1 Styrreglaget ska vara enkelt att använda och greppa tag i av den förutsebara omfattningen av vuxna förare med olika kroppsstorlek och muskelstyrka. Det ska vara konstruerat på ett sådant sätt att det medger steglös styrning. Styrreglagets rörelseriktning ska överensstämma med önskad ändring av traktorns färdriktning.
3.1.2 ►M2 Den styrkraft som behövs för att åstadkomma en vändcirkel med radien 12 m, med början från riktningen rakt fram, får inte överstiga 25 daN i fråga om självupprätande styrinrättning. ◄ I fråga om partiell servostyrutrustning som inte är ansluten till annan utrustning får den styrkraft som behövs om den kompletterande kraftförsörjningen slutar fungera inte överstiga 60 daN.
3.1.3 För kontroll av överensstämmelsen med punkt 3.1.2 ska traktorn köras längs en spirallinje med en hastighet på 10 km/tim, med början från riktningen rakt fram, på en torr och plan vägyta som ger gott fäste för däcken. Styrkraften på styrreglaget ska iakttas tills detta når det läge som medför att traktorn går in i en vändcirkel med radien 12 m. Manöverns varaktighet (tiden mellan det ögonblick då styrreglaget börjar manövreras och det ögonblick då det når det läge där mätningen utförs) får inte överstiga fem sekunder i normala fall och åtta sekunder om den särskilda utrustningen slutar fungera. En manöver ska utföras åt vänster och en åt höger.
För provningen ska traktorn lastas till den tekniskt tillåtna totalvikten. Däcktrycken och viktfördelningen mellan axlarna ska överensstämma med tillverkarens anvisningar. Särskilt bandens tryck får inte överstiga det värde som anges i punkt 3.3 i bilaga XXXIII.
3.2 Styrväxel
3.2.1 Styrutrustningen får inte innehålla vare sig elektrisk eller helt pneumatisk styrväxel.
3.2.2 Styrväxeln ska vara konstruerad så att den uppfyller samtliga driftkrav. Den ska vara lätt åtkomlig för underhåll och kontroll.
3.2.3 I fråga om en styrväxel som inte är helt hydraulisk ska det vara möjligt att köra traktorn även vid fel på de hydrauliska eller pneumatiska delarna i styrväxeln.
3.2.4 En styrväxel som manövreras helt hydrauliskt och den särskilda utrustningen ska uppfylla följande krav:
En eller flera anordningar för tryckbegränsning ska skydda hela eller en del av kretsen mot övertryck.
Anordningarna för tryckbegränsning ska vara inställda så att ett tryck T som motsvarar det högsta drifttrycket enligt tillverkaren inte överskrids.
Rörsystemets egenskaper och mått ska vara sådana att rören kan motstå fyra gånger så högt tryck som trycket T (som medges av anordningarna för tryckbegränsning), och systemet ska vara skyddat och anlagt på sådant sätt att riskerna för skador till följd av kollision eller stötar minskas så mycket som möjligt och så att det går att bortse från riskerna för skador till följd av nötning.
3.3 Styrda hjul
3.3.1 Alla hjul kan vara styrda hjul.
3.4 Särskild utrustning
3.4.1 Den särskilda utrustning som används i typerna av styrutrustning ska vara godtagbar under följande omständigheter:
Om traktorn är utrustad med partiell servostyrutrustning ska det vara möjligt att köra traktorn även om den särskilda utrustningen slutar fungera. Om den partiella servostyrutrustningen inte har en egen energikälla ska den vara försedd med en energibehållare. Denna energibehållare får ersättas med en självförsörjande anordning som åstadkommer energiförsörjning till styrutrustningen med prioritet över andra system som är anslutna till samma energikälla. ►M1 Utan att det påverkar tillämpningen av kraven som fastställs i delegerad förordning (EU) 2015/68, om det finns en hydraulisk förbindelse mellan den hydrauliska styrutrustningen och den hydrauliska bromsutrustningen, och om båda försörjs från samma energikälla, får den kraft som krävs för att manövrera styrinrättningen inte överstiga 40 daN om något av systemen slutar att fungera. ◄ Om energikällan utgörs av tryckluft ska luftbehållaren vara skyddad med en backventil.
När styrkraften erhålls helt från specialutrustningen ska den partiella servostyrinrättningen vara försedd med en anordning som medför att en visuell eller akustisk felsignal avges om styrkraften överstiger 25 daN vid fel på den särskilda utrustningen.
Om traktorn är försedd med en servostyrutrustning, och förutsatt att denna utrustning har en helt hydraulisk styrväxel, ska det vid fel på den särskilda utrustningen eller motorn vara möjligt att utföra de två manövrar som anges i punkt 3.1.3 med hjälp av en särskild tilläggsutrustning. Den särskilda tilläggsutrustningen kan vara en behållare för tryckluft eller gas. En oljepump eller kompressor får användas som särskild tilläggsutrustning om denna anordning drivs av rotationen hos traktorns hjul och inte kan kopplas bort ifrån dessa. Vid fel på den särskilda utrustningen ska en visuell eller akustisk felsignal avges.
Om den särskilda utrustningen är pneumatisk ska den vara försedd med en tryckluftsbehållare som skyddas med en backventil. Tryckluftsbehållarens kapacitet ska beräknas så att minst sju kompletta varv (från låsning till låsning) är möjliga innan behållarens tryck sjunker till hälften av dess drifttryck. Provningen ska utföras med de styrda hjulen fria från marken.
|
4. |
Tillverkarna kan välja att tillämpa antingen kraven i denna bilaga eller kraven i bilaga IV. |
BILAGA VI
Krav beträffande hastighetsmätare
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
normalt tryck vid körning : det av tillverkaren angivna lufttrycket för däcken i kallt tillstånd plus 0,2 bar. |
|
1.2 |
hastighetsmätare : den del av hastighetsmätarutrustningen som vid varje givet tillfälle visar fordonets hastighet för föraren. |
2. Krav
2.1 Alla traktorer med en högsta konstruktionshastighet över 30 km/tim ska vara utrustade med en hastighetsmätare enligt kraven i den här bilagan.
Traktorer i kategori T4.1 och C4.1 med en högsta konstruktionshastighet som inte överstiger 30 km/tim ska vara utrustade med en hastighetsmätare enligt kraven i den här bilagan.
Hastighetsmätaren ska befinna sig i förarens direkta synfält och ska kunna avläsas tydligt såväl på dagen som på natten. Hastighetsområdet ska vara så stort att det omfattar den av tillverkaren angivna högsta hastigheten för den aktuella fordonstypen.
2.2 Om hastighetsmätaren är försedd med en skala, och inte en digital indikator, ska denna kunna läsas av tydligt.
Skalans indelning ska vara 1, 2, 5 eller 10 km/tim. Hastighetsvärdena ska anges på mätaren på följande sätt:
Om det högsta värdet på mätaren inte överstiger 40 km/tim ska hastighetsvärdena anges i intervaller om högst 10 km/tim och skalans indelning ska inte överstiga 5 km/tim.
Om det högsta värdet på mätaren överstiger 40 km/tim ska hastighetsvärdena anges i intervaller om högst 20 km/tim och skalans indelning ska inte överstiga 5 km/tim.
De medlemsstater där hastigheten, vid det datum då den här förordningen träder i kraft, mäts i miles per timme, får kräva att hastighetsmätarutrustningen på fordon som säljs i dessa länder visar hastigheten i både kilometer och miles per timme, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/3/EG ( 4 ).
I fråga om en hastighetsmätare som tillverkats för försäljning i en medlemsstat där brittiska måttenheter används ska hastighetsmätaren också markeras i mph (miles per timme). Skalans indelning ska vara 1, 2, 5 eller 10 mph. Hastighetsvärdena ska anges på mätaren i intervaller på högst 20 mph.
Angivna hastighetsintervaller behöver inte vara enhetliga.
2.3 Hastighetsmätarutrustningens noggrannhet ska provas i enlighet med följande förfarande:
Fordonet är försett med normala däck eller band. Provningen ska upprepas för varje typ av hastighetsmätare som tillverkaren anger.
Belastningen på den axel som driver hastighetsmätarutrustningen ska motsvara den andel av vikten i körklart skick som bärs upp av denna axel.
Referenstemperaturen vid hastighetsmätaren ska vara 23 °C ± 5 °C.
Under varje provning ska däcktrycket vara det normala trycket vid körning.
Fordonet ska provas vid följande tre hastigheter: Vid 20, 30 och 40 km/tim, eller vid 80 % av den maxhastighet som anges av tillverkaren för snabba traktorer.
Den provningsutrustning som används för mätning av fordonets verkliga hastighet ska ha en noggrannhet av ± 1,0 %.
Vid användning av en provbana ska denna ha en plan och torr yta med tillräcklig friktion.
2.4 Den angivna hastigheten får aldrig vara lägre än den verkliga hastigheten. Följande förhållande ska gälla mellan den hastighet som anges på hastighetsmätaren (V1) och den verkliga hastigheten (V2) vid de hastigheter som anges för provet i punkt 2.3.5 och mellan dessa hastigheter:
.
BILAGA VII
Krav beträffande siktfältet och vindrutetorkarna
Fordon i kategorierna T och C ska uppfylla följande krav:
ISO 5721-1:2013 gällande siktfältet framåt och vindrutetorkarna.
Delen angående sikten bredvid traktorn i ISO 5721-2:2014 gällande siktfältet vid sidan av och bakom jordbrukstraktorer. Kraven i punkt 5.1.3 i ISO 5721-2: 2014 får uppfyllas genom en kombination av direkt och indirekt sikt. ►M2 De provningar och acceptanskriterier som anges i ISO 5721–2:2014 ska även gälla för traktorer vars bredd överstiger 2,55 m. ◄
BILAGA VIII
Krav beträffande glasytor
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
referenspunkt för förarens ögon : det av konvention fastställda läget för traktorförarens ögon då dessa teoretiskt befinner sig vid samma punkt. Denna punkt befinner sig på det plan som är parallellt med traktorns längsgående mittplan och går genom sätets mittpunkt, 700 mm rakt ovanför skärningslinjen mellan detta plan och sätets yta och 270 mm i bäckenstödets riktning från vertikalplanet som går genom framkanten på sätets yta och är vinkelrätt mot traktorns längsgående mittplan (figur 1). Den sålunda bestämda referenspunkten gäller när sätet är obemannat och inställt i det mittläge som angetts av traktortillverkaren. |
|
1.2 |
säkerhetsglas som krävs för förarens siktfält bakåt : allt glas som är placerat bakom ett plan som går genom referenspunkten för förarens ögon och vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan genom vilket föraren kan se vägen vid körning eller manövrering av fordonet. |
2. Krav
|
2.1 |
Glasytor på fordon i kategori T ska uppfylla kraven i FN/ECE:s föreskrifter nr 43, som det hänvisas till i bilaga I till denna förordning, med undantag för bilaga 21 till de föreskrifterna. |
|
2.2 |
Glasytor på fordon i kategori C ska uppfylla samma krav som gäller för motsvarande fordon i kategori T. |
|
2.3 |
Installationer av säkerhetsglas på fordon i kategorierna T och C med en högsta konstruktionshastighet som överstiger 60 km/tim ska uppfylla kraven för fordon i kategori N i bilaga 21 till FN/ECE:s förskrifter nr 43, som det hänvisas till i bilaga I. |
|
2.4 |
Installationer av säkerhetsglas på fordon i kategorierna T och C med en högsta konstruktionshastighet som inte överstiger 60 km/tim.
|
Figur 1
Referenspunkt för förarens ögon
BILAGA IX
Krav beträffande backspeglar
1. Utrustningskrav
Alla traktorer ska vara utrustade med två yttre backspeglar och valfritt med en inre backspegel.
2. Allmänt
2.1 Inre backspeglar hör till klass I. Yttre backspeglar hör till klass II. Traktorer ska vara utrustade med två backspeglar i klass II och valfritt med en backspegel i klass I, vilka bär ett typgodkännandemärke enligt FN/ECE:s föreskrifter nr 46, som det hänvisas till i bilaga I, i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) nr 167/2013 och bilaga XX till denna förordning.
2.2 Backspeglar ska monteras på så sätt att deras inställning bibehålles under normala körförhållanden.
2.3 Fordon som är utrustade med sadelsits och styre måste uppfylla kraven i FN/ECE:s föreskrifter nr 81, som det hänvisas till i bilaga I, istället för de krav som anges i punkterna 2.1 och 2.2 och punkterna 3–6.
2.4 Extra speglar och backspeglar som är avsedda för övervakning av redskap under arbete på fält, måste inte nödvändigtvis typgodkännas men ska placeras i enlighet med kraven i punkt 3.1–3.5.
3. Placering
3.1 Den yttre backspegeln i klass II ska placeras så att föraren, när denne sitter i normal körställning, har klar sikt över den del av vägen som definieras i punkt 5.
3.2 Den yttre backspegeln ska vara synlig genom den del av vindrutan som sveps av vindrutetorkaren eller genom sidofönstren om traktorn är försedd med sådana.
3.3 De yttre backspeglarna får inte skjuta ut utanför karosseriet på traktorn eller traktor/släpvagnskombinationen mer än vad som är nödvändigt för att uppnå det siktfält som fastställs i punkt 5.
3.4 I det fall underkanten av en yttre backspegel befinner sig mindre än 2 m över markplanet när traktorn är lastad får denna backspegel inte skjuta ut mer än 0,20 m utanför den största bredden, mätt utan backspeglar, för traktorn eller traktor/släpvagnskombinationen.
3.5 På de villkor som anges i punkterna 3.3 och 3.4 får backspeglar skjuta ut utanför traktorns största tillåtna totalbredd.
4. Justeringar
4.1 Den invändiga backspegeln ska kunna ställas in av föraren när denne sitter i normal körställning.
4.2 Den yttre backspegeln ska kunna ställas in av föraren utan att denne behöver lämna förarplatsen. Spegeln får dock låsas i önskat läge från utsidan.
4.3 Bestämmelserna i punkt 4,2 gäller inte för yttre backspeglar som, när de har rubbats ur läge, automatiskt återgår till sitt ursprungliga läge eller kan återställas till sitt ursprungliga läge utan hjälp av verktyg.
5. Siktfält för backspeglar i klass II
5.1 Siktfältet i höger eller vänster yttre backspegel ska vara sådant att föraren bakåt kan se minst den plana yta av vägbanan fram till horisonten som befinner sig till höger respektive vänster om det plan som är parallellt med det vertikala längsgående mittplanet och som går genom den högra respektive vänstra yttersta punkten av traktorns eller traktor/släpvagnskombinationens totala bredd.
5.2 Tillverkare kan välja att tillämpa antingen kraven i punkt 5.1 eller kraven i ISO 5721-2:2014.
BILAGA X
Krav beträffande informationssystem för föraren
1. Definitioner
virtuella terminaler: elektroniska informationssystem med bildskärmar ombord på fordonet som ger föraren visuell information om prestanda på fordonet och dess system och genom vilka föraren kan övervaka och reglera olika funktioner med hjälp av en pekskärm eller en knappsats.
2. Krav
2.1 Informationssystem för förare ska vara konstruerade så att de distraherar föraren så lite som möjligt, samtidigt som de tillhandahåller nödvändig information.
2.2 Information som tillhandahålls i icke-språklig form på digitala skärmar ska uppfylla kraven i ISO 3767: del 1 (1998 +A2:2012) och del 2 (2008).
BILAGA XI
Krav beträffande belysning, ljussignaleringsanordningar och deras ljuskällor
1. Belysnings- och ljussignaleringsanordningar som är monterade på fordon i kategori T eller C ska uppfylla alla relevanta krav i de FN/ECE-föreskrifter i bilaga I som gäller för dessa fordon.
2. Glödlampor, gasurladdningslampor och lysdioder för belysnings- och ljussignaleringsanordningar som är monterade på fordon i kategori R ska uppfylla alla relevanta krav i FN/ECE:s föreskrifter nr 37, 99 och 128, som det hänvisas till i bilaga I.
3. Belysnings- och ljussignaleringsanordningar som är monterade på fordon i kategori R eller S ska uppfylla alla relevanta krav för fordon i kategori O i de FN/ECE-föreskrifter som anges i bilaga I.
BILAGA XII
Krav beträffande installation av belysning
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
tvärplan : ett vertikalt plan vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan. |
|
1.2 |
oberoende lyktor : lyktor som har skilda linser, skilda ljuskällor och skilda lamphus. |
|
1.3 |
grupperade lyktor : lyktor som har skilda linser och skilda ljuskällor men gemensamt lamphus. |
|
1.4 |
kombinerade lyktor : lyktor som har skilda linser, men gemensam ljuskälla och gemensamt lamphus. |
|
1.5 |
flerfunktionslyktor : lyktor som har skilda ljuskällor (eller en enda ljuskälla som fungerar under olika förhållanden), helt eller delvis skilda linser och gemensamt lamphus. |
|
1.6 |
lyktor med variabla lägen : lyktor som monterats på fordonet och som kan röra sig i förhållande till fordonet utan att demonteras. |
|
1.7 |
helljusstrålkastare : lykta som används för att belysa vägen över en lång sträcka framför fordonet. |
|
1.8 |
halvljusstrålkastare : lykta som används för att belysa vägen framför fordonet utan att orsaka onödig bländning eller onödigt obehag för mötande förare och andra trafikanter. |
|
1.9 |
nedfällbar lykta : strålkastare som helt eller delvis kan döljas då den inte används. Detta kan åstadkommas med hjälp av ett rörligt skydd, genom förflyttning av strålkastaren eller på något annat lämpligt sätt. Termen infällbar används särskilt för att beskriva en nedfällbar lykta som kan fällas in i karosseriet. |
|
1.10 |
dimstrålkastare : lykta som används för att förbättra belysningen av vägen i händelse av dimma, snöfall, kraftigt regn eller dammoln. |
|
1.11 |
backlykta : lykta som används för att belysa vägen bakom fordonet och för att varna andra trafikanter för att fordonet backar eller ska börja backa. |
|
1.12 |
körriktningsvisare : lykta som används för att visa andra trafikanter att föraren har för avsikt att ändra färdriktning åt höger eller vänster. |
|
1.13 |
varningsblinkers : anordning som medger samtidig tändning av alla körriktningsvisare på traktorn för att fästa andra trafikanters uppmärksamhet på att fordonet tillfälligt utgör en särskild fara för dem. |
|
1.14 |
stopplykta : lykta som används för att visa andra trafikanter bakom fordonet att fordonets rörelse framåt avsiktligt inbromsas. |
|
1.15 |
lykta för bakre registreringsskylt : anordning som används för att belysa den plats som är avsedd för den bakre registreringsskylten. Den kan bestå av flera optiska komponenter. |
|
1.16 |
främre positionslykta : lykta som används för att ange fordonets förekomst och bredd när detta betraktas framifrån. |
|
1.17 |
bakre positionslykta : lykta som används för att ange fordonets förekomst och bredd när detta betraktas bakifrån. |
|
1.18 |
dimbaklykta : lykta som används för att göra fordonet mer synligt bakifrån i tät dimma. |
|
1.19 |
parkeringslykta : lykta som används för att dra uppmärksamheten till ett stillastående fordon i tättbebyggt område. Under sådana omständigheter ersätter den de främre och bakre positionslyktorna. |
|
1.20 |
breddmarkeringslykta : lykta som är monterad på fordonets yttersta kant så nära fordonets topp som möjligt och som är avsedd att klart visa fordonets totala bredd. Denna ljussignal är för vissa fordon avsedd att komplettera fordonets främre och bakre positionslyktor genom att särskilt framhäva fordonets omfång. |
|
1.21 |
arbetslykta : anordning för belysning av ett arbetsområde eller en arbetsprocess. |
|
1.22 |
reflexanordning : en anordning som används för att ange närvaron av ett fordon genom att återkasta ljus som avges av en ljuskälla som inte är ansluten till fordonet och där betraktaren befinner sig nära ljuskällan. I denna bilaga anses inte följande vara reflexanordningar:
—
Reflekterande registreringsskyltar.
—
Andra skyltar och reflekterande signaler som måste användas för att uppfylla en avtalsslutande parts föreskrifter för användning avseende vissa fordonskategorier eller vissa driftmetoder.
|
|
1.23 |
sidomarkeringslykta : lykta som används för att ange närvaron av fordonet när det ses från sidan. |
|
1.24 |
varsellykta : lykta som är riktad framåt och som används för att göra fordonet lättare synligt när det körs under dagtid. |
|
1.25 |
kurvtagningslykta : lykta som används för att ge kompletterande belysning av den del av vägen som befinner sig nära fordonets främre hörn på den sida mot vilken fordonet ska svänga. |
|
1.26 |
exteriör omgivningsbelysning : en lampa som ger extra belysning vid in- och ursteg ur fordonet och vid lastning. |
|
1.27 |
manövreringslykta : lykta som används för att ge extrabelysning på fordonets sida som hjälp vid långsam manövrering. |
|
1.28 |
justerbart framljussystem : belysningsanordning som typgodkänts enligt FN/ECE:s föreskrifter nr 123, som det hänvisas till i bilaga I, och som avger ljus med olika egenskaper för automatisk anpassning till olika användningsvillkor för halvljus (avbländningsljus) och, i förekommande fall, helljus (körningsljus). |
|
1.29 |
lysande yta : den rätvinkliga projektionen av hela reflektoröppningen för helljusstrålkastare med reflektor, halvljusstrålkastare med reflektor och dimstrålkastare med reflektor eller på ett tvärplan för strålkastare med ellipsoid reflektor. Om lyktans lysande yta endast till en del sträcker sig över hela reflektoröppningen beaktas endast projektionen av denna del. För halvljusstrålkastare begränsas den lysande ytan av den synliga ljus-/mörkergränsen på linsen. Om reflektorn och linsen är inställbara i förhållande till varandra ska medelinställningen användas. |
|
1.30 |
lysande yta : den rätvinkliga projektionen av en lykta på ett plan som ligger vinkelrätt mot lyktans referensaxel och tangerar lyktans yttre ljusavgivande yta, varvid denna projektion avgränsas av kanterna på skärmar placerade i detta plan och som vardera tillåter endast 98 % av den totala ljusstyrkan att kvarstå i referensaxelns riktning för bakre positionslyktor och parkeringslyktor, och för helljusstrålkastare, halvljusstrålkastare och dimstrålkastare utan reflektor. För en ljussignalanordning vars lysande yta antingen helt eller delvis omfattar den lysande ytan hos en annan funktion eller omfattar en icke-belyst yta, får den lysande ytan betraktas som den ljusavgivande ytan själv. |
|
1.31 |
lysande yta i en reflexanordning, ljussignalanordning eller ljussignalfolie : såsom den angivits av den sökande under godkännandeförfarandet för reflexanordningarna, rätvinklig projektion av reflektorn i ett plan som är vinkelrät mot dess referensaxel och avgränsat av plan som tangerar de angivna yttersta delarna av reflektorns optiska system och är parallella med denna axel. För att bestämma anordningens nedre och övre kanter samt dess sidokanter ska endast horisontella och vertikala plan beaktas. |
|
1.32 |
yttre ljusavgivande yta : den del av den genomskinliga linsens ytteryta som omsluter belysnings- eller ljussignalanordningen och gör det möjligt för den att avge ljus. |
|
1.33 |
synlig yta : för en bestämd observationsriktning den rätvinkliga projektionen av antingen gränsen för den lysande yta som projiceras på linsens yttre yta eller den ljusavgivande ytan på ett plan som ligger vinkelrätt mot observationsriktningen och tangerar linsens yttersta punkt. |
|
1.34 |
referensaxel : ljussignalens karaktäristiska axel bestämd av lykttillverkaren för användning som referensriktning (H = 0°, V = 0°) för fotometriska mätningar och vid montering av lyktan på fordonet. |
|
1.35 |
referenscentrum : den av tillverkaren bestämda skärningspunkten mellan referensaxeln och den yttre ljusavgivande ytan. |
|
1.36 |
vinklar för geometrisk synbarhet : de vinklar som bestämmer området för den minsta rymdvinkel inom vilken lyktans synliga yta ska vara synlig. Detta rymdvinkelsområde bestäms av segmenten i den sfär vars mittpunkt sammanfaller med lyktans referenscentrum och där ekvatorn är parallell med markytan. Dessa segment bestäms i förhållande till referensaxeln. De horisontella vinklarna β motsvarar längden och de vertikala vinklarna α motsvarar bredden. |
|
1.37 |
yttersta kant : det plan på vardera sidan om traktorn som är parallellt med traktorns längsgående mittplan och som tangerar dess yttersta punkt bortsett från projektionen
1.
av däck nära deras kontaktpunkt med marken och av anslutningar för däcktrycksmätare och anordningar eller ledningar för pumpning eller utpumpning av däck,
2.
av eventuella halkskyddsanordningar som kan vara monterade på hjulen,
3.
av backspeglar,
4.
av körriktningsvisare, breddmarkeringslyktor, främre och bakre positionslyktor, parkeringslyktor och sidoreflexanordningar,
5.
av tullplomberingar som anbringats på fordonet, och anordningar för säkring och skydd av sådana plomberingar. |
|
1.38 |
totalbredd : avståndet mellan de två vertikala plan som avses i definitionen av den yttersta kanten ovan. |
|
1.39 |
enskild lykta :
1.39.1
en anordning eller del av en anordning med belysnings- eller ljussignalfunktion, en eller flera ljuskällor och en synlig yta i referensaxelns riktning som kan vara en sammanhängande yta eller bestå av två eller flera skilda delar, eller
1.39.2
varje aggregat av två oberoende lyktor, som är identiska eller inte, har samma funktion, är båda godkända som lykta av typ D och har installerats så att
1.39.2.1
projektionen av deras synliga ytor i referensaxelns riktning upptar minst 60 % av den minsta rektangel som omskriver nämnda synliga ytors projektioner i referensaxelns riktning, eller
1.39.2.2
avståndet mellan två angränsande/tangentiella åtskilda delar inte överstiger 15 mm när det mäts vinkelrätt mot referensaxeln, eller
1.39.3
varje sammansättning av två oberoende reflexanordningar, oavsett om de är identiska eller inte, som godkänts var för sig och installerats så att
1.39.3.1
projektionen av deras synliga ytor i referensaxelns riktning upptar minst 60 % av den minsta rektangel som omskriver nämnda synliga ytors projektioner i referensaxelns riktning, eller
1.39.3.2
att avståndet mellan två angränsande/tangentiella åtskilda delar inte överstiger 15 mm när det mäts vinkelrätt mot referensaxeln. |
|
1.40 |
två lyktor : en enda ljusavgivande yta i form av ett band eller en remsa som sitter symmetriskt i förhållande till fordonets längsgående mittplan och på båda sidorna sträcker sig till minst 0,4 m från fordonets yttersta kant, och är minst 0,8 mm lång. Belysningen av en sådan yta ska erhållas från minst två ljuskällor som placerats så nära dess ändar som möjligt. Den ljusavgivande ytan kan utgöras av ett antal bredvid varandra placerade element, förutsatt att projektionerna av de många enskilda ljusavgivande ytorna på ett tvärplan upptar minst 60 % av området för den minsta rektangel som omskriver projektionerna av de nämnda enskilda ljusavgivande ytorna. |
|
1.41 |
avstånd mellan två lyktor som är riktade åt samma håll : avståndet mellan de rätvinkliga projektionerna på ett plan som är vinkelrätt mot riktningen i fråga av konturerna av de två lysande ytorna. |
|
1.42 |
frivilligt : installationen av en ljussignaleringsanordning lämnas till tillverkarens gottfinnande. |
|
1.43 |
funktionskontrollanordning : en ljus- eller ljudsignal eller någon likvärdig signal som visar att en anordning slagits på och om den fungerar korrekt. |
|
1.44 |
färg på det ljus som anordningen avger : färgen på det ljus som avges enligt FN/ECE:s föreskrifter nr 48, som det hänvisas till i bilaga I. |
|
1.45 |
reflexmärkning : en anordning som avses öka synligheten hos ett fordon när det betraktas från sidan eller bakifrån, och även framifrån i fråga om släpvagnar, genom att återkasta ljus som avges av en ljuskälla som inte är ansluten till fordonet och där betraktaren befinner sig nära ljuskällan. |
|
1.46 |
kontrollampa : en signal som visar att en anordning slagits på, men inte om denna anordning fungerar korrekt eller inte. |
|
1.47 |
bakre skylt för långsamma fordon : en triangelformig skylt med trubbiga hörn och ett karakteristiskt mönster klätt med reflekterande och fluorescerande material eller anordningar (klass 1), eller endast med reflekterande material eller anordningar (klass 2) (se t.ex. FN/ECE:s föreskrifter nr 69, som det hänvisas till i bilaga I). |
|
1.48 |
par : uppsättning lyktor med samma funktion på fordonets vänster- och högersida. |
|
1.49 |
H-plan : det horisontella plan som omfattar lyktans referenscentrum. |
|
1.50 |
belysningsfunktion : ljus som avges av en anordning för att belysa vägen och föremål i fordonets rörelseriktning. |
|
1.51 |
ljussignalsfunktion : ljus som avges eller reflekteras av en anordning för att ge andra trafikanter synlig information om fordonets närvaro, identifiering och/eller ändring av rörelseriktning. |
|
1.52 |
ljuskälla : ett eller flera element för synlig strålning som kan vara förbundna med ett eller flera genomskinliga höljen och med ett fäste för mekanisk och elektrisk anslutning. En ljuskälla kan också bestå av det yttersta uttaget i en ljusledare, som en del av en belysnings- eller ljussignalsystemsfördelning som inte har en inbyggd yttre lins. |
|
1.53 |
ljusavgivande yta : hos en belysningsanordning, en ljussignalanordning eller en reflektor, ytan som beskrivs av tillverkaren av anordningen i ritningen till ansökan om godkännande. |
2. Provningsförfarande för EU-typgodkännande
Ansökan om EU-typgodkännande ska åtföljas av de dokument som anges i punkterna 2.1–2.4 i tre exemplar och följande uppgifter:
En beskrivning av fordonstypen med avseende på dimensioner och yttre form samt antalet belysnings- och ljussignaleringsanordningar och deras placering. Den vederbörligen identifierade fordonstypen ska anges.
En förteckning över de anordningar som av tillverkaren avses utgöra belysnings- och ljussignalutrustningen. Förteckningen får omfatta flera typer av anordningar för varje funktion. Förteckningen kan dessutom för varje funktion innefatta den kompletterande angivelsen ”eller likvärdiga anordningar”.
Ett diagram över belysnings- och ljussignalutrustningen i dess helhet, som visar de olika anordningarnas läge i fordonet.
En ritning eller flera ritningar över varje lykta som visar den lysande ytan på lyktan, belysningsanordningen eller signallampan, förutom reflexanordningar.
Den ljusavgivande ytan hos en belysnings-, ljussignalerings- eller reflexanordning ska beskrivas enligt något av följande villkor:
Om den yttre linsen är räfflad ska den beskrivna ljusavgivande ytan vara hela eller delar av den yttre linsens yttre yta.
Om den yttre linsen är icke-räfflad kan man bortse från den och den ljusavgivande ytan ska beskrivas enligt ritningen.
Ett olastat fordon som är försett med en fullständig uppsättning belysnings- och ljussignalutrustning och är representativt för den fordonstyp som ska typgodkännas ska lämnas till den tekniska tjänst som utför typgodkännandeprovningarna.
3. Godkännande
Mallarna till de dokument som avses i punkterna 2.1–2.4 och som ska lämnas in under EU-typgodkännandeförfarandet, ska vara de som anges i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2015/504.
4. Godkännandenummer och godkännandemärken
Varje fordon som godkänns i enlighet med kraven i den här bilagan ska tilldelas ett godkännandenummer och ett godkännandemärke i enlighet med den mall som anges i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2015/504.
5. Allmänna specifikationer
|
5.1 |
Belysnings- och ljussignalanordningarna ska vara monterade så att de under normala användningsförhållanden, och oavsett eventuell vibration som de kan komma att utsättas för, bibehåller de egenskaper som anges i punkterna 5.2–5.21 och 6 och tilläggen 1, 2 och 3, och gör det möjligt för fordonet att uppfylla kraven i punkterna 5.2, 5.4, 5.5, 5.7, 5.9, 5.10.1, 5.11.1, 5.11.2, 5.11.3.2, 5.17.1.1, 5.18.3 och 6. Det får i synnerhet inte vara möjligt att oavsiktligt ändra lyktornas inställning. |
|
5.2 |
Fordon ska vara försedda med det fast anslutna hylsuttag som rekommenderas i ISO 1724:2003 (Elektriska anslutningar för fordon med 6 eller 12 volts elektriskt system gällande särskilt för personbilar och lätta släpvagnar eller husvagnar) eller ISO 1185:2003 (Elektriska anslutningar mellan dragande och dragna fordon med 24 volts elektriskt system och använda för internationella kommersiella transporter) eller både och om de har en koppling för släpfordon eller monterade maskiner. Fordon kan dessutom utrustas med en extra 7-stiftskontakt enligt ISO 3732:2003 (kontakter för elanslutning mellan dragande och dragna fordon – extra 7-polig kontakt av typen 12 S för fordon med en nominell matningsspänning på 12 V). |
|
5.3 |
Helljusstrålkastare, halvljusstrålkastare och dimstrålkastare ska vara installerade så att en korrekt inställning av deras riktning lätt kan utföras. |
|
5.4 |
För alla ljussignalanordningar ska lyktans referensaxel då lyktan är monterad på fordonet vara parallell med fordonets bärplan på vägen. Dessutom ska axeln vara vinkelrät mot fordonets längsgående mittplan i fråga om sidoreflexanordningar och parallell med detta plan i fråga om alla andra signalanordningar. I varje riktning ska en avvikelse på ±3° tillåtas. Dessutom ska alla särskilda monteringsinstruktioner som fastställts av tillverkaren iakttas. |
|
5.5 |
Om det inte finns några särskilda anvisningar ska lyktornas höjd och inriktning kontrolleras med det olastade fordonet placerat på en plan, horisontell yta. |
|
5.6 |
Om det inte finns några särskilda anvisningar ska de lyktor som bildar ett par
5.6.1
vara monterade symmetriskt i förhållande till det längsgående mittplanet,
5.6.2
vara inbördes symmetriska i förhållande till det längsgående mittplanet,
5.6.3
uppfylla samma kolorimetriska krav, och
5.6.4
i huvudsak ha identiska fotometriska egenskaper. |
|
5.7 |
På traktorer med asymmetrisk yttre form ska kraven i punkt 5.6.1 och 5.6.2 uppfyllas så långt som möjligt. Dessa krav ska anses uppfyllda om avstånden från de två lyktorna till det längsgående mittplanet respektive till bärplanet på marken är desamma. |
|
5.8 |
Grupperade, kombinerade eller flerfunktionslyktor
|
|
5.9 |
Den högsta höjden över markytan ska mätas från den synliga ytans högsta punkt och den lägsta höjden från dess lägsta punkt och i referensaxelns riktning. Där den högsta och lägsta höjden över markytan klart uppfyller kraven i föreskrifterna behöver de yttersta kanterna hos någon yta inte fastställas. Lyktor ska installeras så att fordonet överensstämmer med tillämplig lagstiftning i fråga om högsta tillåtna höjd.
|
|
5.10 |
I avsaknad av specifika instruktioner får inte en lyktas fotometriska egenskaper (styrka, färg synlig yta osv.) avsiktligt varieras under lyktans aktiveringstid.
|
|
5.11 |
Inget rött ljus, som kan ge upphov till förväxling, får avges i riktning framåt från en lykta och inget vitt ljus, som kan ge upphov till förväxling, får avges i riktning bakåt från en lykta. Belysningsanordningar som monterats för inre belysning av fordonet ska inte beaktas. I tveksamma fall ska detta krav kontrolleras enligt följande:
5.11.1
I fråga om synlighet för rött ljus framför ett fordon, med undantag för den bakre röda sidomarkeringslyktan, får den synliga ytan av en röd lykta inte vara direkt synlig när den betraktas av en person som rör sig inom den zon 1 som anges i tillägg 1.
5.11.2
I fråga om synlighet för vitt ljus bakåt, med undantag för backlyktor och vita reflexmärkningar som monterats på fordonet, får den synliga ytan av en vit lykta inte vara direkt synlig när den betraktas av en person som rör sig inom zon 2 i ett tvärplan beläget 25 m bakom fordonet (se tillägg 1).
5.11.3
I sina respektive plan begränsas zonerna 1 och 2 enligt följande när de betraktas av observatören:
5.11.3.1
I fråga om höjd, av två horisontella plan 1 m respektive 2,2 m över markytan.
5.11.3.2
I fråga om bredd, av två vertikala plan som bildar en vinkel på 15° framåt respektive bakåt, och utanför fordonet i förhållande till fordonets längsgående mittplan genom kontaktpunkten eller kontaktpunkterna för vertikala plan som är parallella med fordonets längsgående mittplan och som begränsar fordonets totalbredd. Om det finns flera kontaktpunkter ska den främsta motsvara det främre planet och den bakersta det bakre planet. |
|
5.12 |
De elektriska anslutningarna ska vara sådana att främre och bakre positionslyktor, breddmarkeringslyktor, i förekommande fall, sidomarkeringslyktor, i förekommande fall, och lyktan för belysning av bakre registreringsskylt endast kan tändas och släckas samtidigt. Detta villkor gäller inte
5.12.1
när de främre och bakre positionslyktorna är tända, samt sidomarkeringslyktorna när de är kombinerade eller bildar flerfunktion med nämnda lyktor eller parkeringslyktor, eller
5.12.2
för främre positionslyktor när deras funktion ersätts enligt bestämmelserna i punkt 5.13.1. |
|
5.13 |
De elektriska anslutningarna ska vara sådana att hel-och- halvljusstrålkastarna och de främre dimlyktorna inte kan tändas om inte de lyktor som avses i punkt 5.12 också tänds. Detta krav ska emellertid inte tillämpas på hel- eller halvljusstrålkastarna när deras ljusvarningssignal består av att hel- eller halvljusstrålkastaren upprepade gånger tänds med korta mellanrum eller av att hel- och halvljusstrålkastaren växelvis tänds med korta mellanrum.
|
|
5.14 |
Kontrollampornas funktion får fullgöras av funktionskontrollanordningar. |
|
5.15 |
Färgerna på det ljus som avges av lyktorna ( 5 ) är följande:
5.15.1
Helljusstrålkastare: vit.
5.15.2
Halvljusstrålkastare: vit.
5.15.3
Dimstrålkastare: vit eller selektivt gul.
5.15.4
Backlykta: vit.
5.15.5
Körriktningsvisare: orangegul.
5.15.6
Varningsblinker: orangegul.
5.15.7
Stopplykta: röd.
5.15.8
Lykta för bakre registreringsskylt: vit.
5.15.9
Främre positionslykta: vit.
5.15.10
Bakre positionslykta: röd.
5.15.11
Dimbaklykta: röd.
5.15.12
Parkeringslykta: vit framåt, röd bakåt, orangegul om den bildar flerfunktion med lyktor för sidokörriktningsvisare eller i sidomarkeringslyktor.
5.15.13
Sidomarkeringslykta: orangegul. Den bakre sidomarkeringslyktan kan dock vara röd om den är grupperad, kombinerad eller bildar flerfunktion med den bakre positionslyktan, den bakre breddmarkeringslyktan, dimbaklyktan eller stopplyktan eller är grupperad med eller har en del av den ljusavgivande ytan gemensam med den bakre reflexanordningen.
5.15.14
Breddmarkeringslykta: vit framåt, röd bakåt.
5.15.15
Varsellykta: vit.
5.15.16
Bakre reflexanordning, icke-triangelformad: röd.
5.15.17
Bakre reflexanordning, triangelformad: röd.
5.15.18
Främre reflexanordning, icke-triangelformad: vit eller färglös.
5.15.19
Sidoreflexanordning, icke-triangelformad: orangegul. Den bakre sidoreflexanordningen kan emellertid vara röd om den är grupperad med eller har en del av den ljusavgivande ytan gemensam med den bakre positionslyktan, den bakre breddmarkeringslyktan, dimbaklyktan, stopplyktan, den bakre sidomarkeringslyktan med rött ljus eller den bakre icke-triangelformade reflexanordningen.
5.15.20
Kurvtagningslykta: vit.
5.15.21
Reflexmärkning: vit eller gul åt sidan, röd eller gul bakåt.
5.15.22
Exteriör omgivningsbelysning: vit.
5.15.23
Manövreringslykta: vit. |
|
5.16 |
Nedfällbara lyktor
|
|
5.17 |
Lyktor med variabla lägen
|
|
5.18 |
Allmänna bestämmelser om geometrisk synbarhet
|
|
5.19 |
Antal lyktor
|
|
5.20 |
Allmänna bestämmelser gällande den lysande ytan på backlyktor, varningsblinkers, bakre positionslyktor, dimbaklyktor, parkeringslyktor, varsellyktor och på hel- och halvljusstrålkastare, dimstrålkastare, backlyktor och kurvlyktor, de sista fem utan reflexanordning. För att bestämma den lysande ytans nedre och övre gränser samt dess sidogränser ska endast skärmar med horisontella eller vertikala kanter användas vid kontrollen av avståndet till fordonets yttersta kanter och höjden över markytan.
För andra användningar av den lysande ytan, t.ex. för avståndet mellan två lyktor eller funktioner, ska formen på denna lysande ytas omkrets användas. Skärmarna ska förbli parallella men andra riktningar får användas.
|
|
5.21 |
Reflexanordningar ska anses vara lyktor och ska därmed uppfylla kraven i den här bilagan. |
6. Särskilda specifikationer
6.1 Helljusstrålkastare (Uneceföreskrifterna nr 1, 8, 20, 98, 112 och 113, vilka det hänvisas till i bilaga I till denna förordning)
|
6.1.1 |
Förekomst: Obligatoriska för traktorer med en högsta konstruktiv hastighet som överstiger 40 km/h. Valfria för andra traktorer. Helljusstrålkastare är förbjudna på fordon av kategorierna R och S. Helljusstrålkastare enligt kraven i Uneceföreskrifter nr 1, vilka hänvisas till i bilaga I, är endast tillåtna på traktorer med en högsta konstruktiv hastighet som inte överstiger 40 km/h. Helljusstrålkastare enligt kraven i Uneceföreskrifterna nr 1, 8 och 20, vilka hänvisas till i bilaga I, är endast tillåtna på nya traktortyper till och med den 31 december 2020 och är endast tillåtna på nya traktorer till och med den 31 december 2022. |
|
6.1.2 |
Antal: Två eller fyra. |
|
6.1.3 |
Arrangemang: Inga särskilda anvisningar. |
|
6.1.4 |
Placering i fråga om
6.1.4.1
Bredd: Den lysande ytans ytterkanter får inte i något fall befinna sig närmare fordonets yttersta kant än ytterkanterna på den lysande ytan i halvljusstrålkastarna.
6.1.4.2
Höjd: Inga särskilda anvisningar.
6.1.4.3
Längd: Framtill på fordonet. Detta krav anses uppfyllt om det ljus som avges inte direkt eller indirekt förorsakar föraren obehag genom backspeglarna och/eller andra reflekterande ytor på fordonet. |
|
6.1.5 |
Geometrisk synbarhet: Den lysande ytans synbarhet, inklusive dess synbarhet inom områden som inte förefaller belysta i den ifrågavarande riktningen, ska säkerställas inom ett divergerande utrymme som bestäms av de linjer som utgår från den lysande ytans omkrets och som med strålkastarens referensaxel bildar en vinkel av minst 5°. |
|
6.1.6 |
Inriktning: Framåt. Bortsett från de anordningar som behövs för att upprätthålla rätt inställning och när det finns två par helljusstrålkastare får ett par, bestående av strålkastare som endast fungerar som helljusstrålkastare, vridas med hänsyn till rattens vridningsvinkel omkring en axel som är i det närmaste vertikal. |
|
6.1.7 |
Elanslutningar: Helljusstrålkastarna får tändas antingen samtidigt eller parvis. Vid omkoppling från halvljus till helljus ska minst ett par helljus tändas. Vid omkoppling från helljus till halvljus ska alla helljusstrålkastare släckas samtidigt. Halvljusen får förbli tända samtidigt som helljusen. |
|
6.1.8 |
Kontrollampa: Obligatoriskt. |
|
6.1.9 |
Övriga krav:
6.1.9.1
Den högsta samlade ljusstyrkan från de helljusstrålkastare som kan tändas samtidigt får inte överstiga 430 000 cd, vilket motsvarar ett referensvärde av 100.
6.1.9.2
Denna högsta ljusstyrka ska erhållas genom addition av de enskilda referensmärkningar som finns angivna på de olika strålkastarna. Referensmärkningen 10 ska tilldelas var och en av de strålkastare som märkts med R eller CR. |
6.2 Halvljusstrålkastare (Uneceföreskrifterna nr 1, 8, 20, 98, 112 och 113, vilka det hänvisas till i bilaga I till denna förordning)
|
6.2.1 |
Förekomst: Traktorer ska vara utrustade med halvljusstrålkastare. Halvljusstrålkastare är förbjudna på fordon av kategorierna R och S. Halvljusstrålkastare enligt kraven i Uneceföreskrifter nr 1, vilka det hänvisas till i bilaga I, är endast tillåtna på traktorer med en högsta konstruktiv hastighet som inte överstiger 40 km/h. Halvljusstrålkastare enligt kraven i Uneceföreskrifterna nr 1, 8 och 20, vilka det hänvisas till i bilaga I, är endast tillåtna på nya traktortyper till och med den 31 december 2020 och är endast tillåtna på nya traktorer till och med den 31 december 2022. |
|
6.2.2 |
Antal: Två eller fyra (se punkt 6.2.4.2.4). |
|
6.2.3 |
Arrangemang: Inga särskilda anvisningar. |
|
6.2.4 |
Placering i fråga om
6.2.4.1
Bredd: Inga särskilda anvisningar.
6.2.4.2
Höjd:
6.2.4.2.1
Minst 500 mm. Detta värde kan minskas till 350 mm för fordon med en högsta bredd som inte överskrider 1 300 mm.
6.2.4.2.2
Max. 1 500 mm.
6.2.4.2.3
Detta värde kan ökas till 2 500 m i de fall då fordonets form, konstruktion, utformning eller användningsvillkor gör att värdet 1 500 mm inte kan uppfyllas.
6.2.4.2.4
I fråga om fordon som framtill är utrustade för montering av bärbara anordningar ska två halvljusstrålkastare utöver de lyktor som är placerade enligt kraven i punkt 6.2.4.2.1–6.2.4.2.3 tillåtas på en höjd som inte överstiger 4 000 mm, om de elektriska anslutningarna är sådana att två par halvljusstrålkastare inte kan tändas samtidigt.
6.2.4.3
Längd: Så nära fordonets front som möjligt. Det avgivna ljuset får dock inte under några omständigheter orsaka föraren obehag, varken direkt eller indirekt genom backspeglarna och/eller andra reflekterande ytor på fordonet. |
|
6.2.5 |
Inom detta område ska nästan hela den synliga ytan i lyktan vara synlig. Förekomsten av skiljeväggar eller annan utrustning nära strålkastaren får inte ge upphov till sekundära effekter som orsakar obehag för andra trafikanter. |
|
6.2.6 |
Inriktning: Framåt.
|
|
6.2.7 |
Elanslutningar: Med manöverdonet för omkoppling till halvljus ska alla helljusstrålkastare släckas samtidigt. Halvljusstrålkastarna får förbli tända samtidigt med helljusstrålkastarna. Om ett extra par halvljusstrålkastare är installerade (som i punkt 6.2.2) ska elanslutningarna vara sådana att två par halvljusstrålkastare aldrig är påslagna samtidigt. |
|
6.2.8 |
Kontrollampa: Frivilligt. |
|
6.2.9 |
Övriga krav Halvljusstrålkastare med ljuskällor som avger huvudhalvljus (enligt definitionen i FN/ECE:s föreskrifter nr 48, som det hänvisas till i bilaga I) med ett totalt objektivt ljusflöde på mer än 2 000 lumen är förbjudna. |
6.3 Dimstrålkastare (FN/ECE:s föreskrifter nr 19, som det hänvisas till i bilaga I)
|
6.3.1 |
Förekomst: Frivilligt på traktorer. Förbjudet på fordon i kategori R eller S. |
|
6.3.2 |
Antal: Två. |
|
6.3.3 |
Arrangemang: Inga särskilda anvisningar. |
|
6.3.4 |
Placering i fråga om
6.3.4.1
bredd: Inga särskilda anvisningar.
6.3.4.2
höjd: Inte lägre än 250 mm över markytan. Ingen punkt på den lysande ytan får befinna sig högre än den högsta punkten på halvljusstrålkastarens lysande yta.
6.3.4.3
längd: Så nära fordonets front som möjligt. Det avgivna ljuset får dock inte under några omständigheter orsaka föraren obehag, varken direkt eller indirekt genom backspeglarna och/eller andra reflekterande ytor på fordonet. |
|
6.3.5 |
|
|
6.3.6 |
Inriktning: Framåt. De ska vara riktade framåt utan att orsaka onödig bländning eller obehag för mötande förare och andra trafikanter. |
|
6.3.7 |
Elanslutningar: Det ska vara möjligt att tända och släcka dimstrålkastarna oberoende av helljus- eller halvljusstrålkastarna och tvärtom. |
|
6.3.8 |
Kontrollampa: Frivilligt. |
6.4 Backlyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 23, som det hänvisas till i bilaga I)
|
6.4.1 |
Förekomst: Frivilligt. |
|
6.4.2 |
Antal: En eller två. |
|
6.4.3 |
Arrangemang: Inga särskilda anvisningar. |
|
6.4.4 |
Placering:
6.4.4.1
Bredd: Inga särskilda anvisningar.
6.4.4.2
Höjd: Inte lägre än 250 mm och inte högre än 1 200 mm över marken. Om fordonets form, konstruktion, utformning eller användningsvillkor gör det omöjligt att hålla lyktan inom 1 200 mm är det tillåtet att öka höjden till 4 000 mm. I det senare fallet ska lyktan installeras med en nedåtlutning på minst 3° för en installationshöjd på mer än 2 000 mm men högst 3 000 mm och på minst 6° för en installationshöjd på mer än 3 000 mm men högst 4 000 mm. Ingen lutning är nödvändig för installationshöjder upp till 2 000 mm.
6.4.4.3
Längd: Baktill på fordonet. |
|
6.4.5 |
|
|
6.4.6 |
Inriktning: Bakåt. |
|
6.4.7 |
Elanslutningar: Får bara tändas eller förbli tända om backväxeln är ilagd och om
—
antingen motorn är igång,
—
eller en av anordningarna som reglerar motorns start och stopp är i ett sådant läge att motorn kan köras.
|
|
6.4.8 |
Kontrollampa: Frivilligt. |
|
6.5 |
Körriktningsvisare (FN/ECE:s föreskrifter nr 6, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.6 |
Varningsblinkers
|
|
6.7 |
Stopplyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 7, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.8 |
Främre positionslyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 7, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.9 |
Bakre positionslyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 7, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.10 |
Dimbaklyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 38, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.11 |
Parkeringslyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 77 eller 7, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.12 |
Breddmarkeringslyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 7, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.13 |
Arbetslykta(-or)
|
|
6.14 |
Bakre reflexanordningar, icke-triangelformade (FN/ECE:s föreskrifter nr 3, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.15 |
Sidoreflexanordningar, icke-triangelformade (FN/ECE:s föreskrifter nr 3, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.16 |
Lykta(or) för bakre registreringsskylt (FN/ECE:s föreskrifter nr 4, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.17 |
Främre reflexanordningar, icke-triangelformade (FN/ECE:s föreskrifter nr 3, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.18 |
Sidmarkeringslyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 91, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.19 |
Varsellyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 87, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.20 |
Kurvtagningslykta (FN/ECE:s föreskrifter nr 119, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.21 |
Reflexmärkningar (FN/ECE:s föreskrifter nr 104, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.22 |
Bakre skylt för långsamma fordon (FN/ECE:s föreskrifter nr 69, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.23 |
Exteriör omgivningsbelysning
|
|
6.24 |
Manövreringslyktor (FN/ECE:s föreskrifter nr 23, som det hänvisas till i bilaga I)
|
|
6.25 |
Bakre reflexanordningar, triangelformade
|
|
6.26 |
Signalpaneler och signalfolier
|
Tillägg 1
Lyktornas synbarhet
Figur 1
Synlighet framåt för en röd lykta
Figur 2
Synlighet bakåt för en vit lykta
Tillägg 2
Körriktningsvisare
Geometrisk synbarhet (se punkt 6.5.5.)
Arrangemang A
Arrangemang B
Arrangemang C
Arrangemang D
Värdet 10 ° för den främre körriktningsvisarens inre synlighetsvinkel minskas till 3 ° för fordon med en totalbredd på högst 1 400 mm.
Tillägg 3
Dimensioner, minimistorlek på den reflekterande ytan, färg och fotometriska minimikrav samt identifiering och märkning av signalpaneler och signalfolier för fordon vars bredd överstiger 2,55 m
1. Dimensioner, antal och minsta reflekterande yta
1.1 Signalpaneler och signalfolier ska ha följande dimensioner:
Figur 1
Signalpanel eller signalfolie
Figur 2
Grundkvadrat
Tabell 1
|
Signalpanel eller signalfolie |
a (mm) |
b (mm) |
Yta (cm2) |
|
Förlaga A |
423 |
423 |
1 790 |
|
Förlaga B |
282 |
282 |
795 |
|
Förlaga R1 |
282 |
423 |
1 193 |
|
Förlaga R2 |
423 |
282 |
|
|
Förlaga L1 |
141 |
846 |
1 193 |
|
Förlaga L2 |
846 |
141 |
|
|
Förlaga K1 |
141 |
423 |
596 |
|
Förlaga K2 |
423 |
141 |
Avvikelser från de specificerade formaten är tillåtna om ytan av de ospecificerade formaten innehåller minst 3 grundkvadrater. Antalet signalpaneler eller signalfolier för varje effektiv riktning framåt och bakåt anges i tabell 2.
1.2
Tabell 2
Antalet signalpaneler eller signalfolier för varje effektiv riktning
|
Signalpanel eller signalfolie |
Antal för varje effektiv riktning |
|
Förlaga A |
2 |
|
Förlaga B |
2 |
|
Förlaga R1 |
2 |
|
Förlaga R2 |
|
|
Förlaga L1 |
2 |
|
Förlaga L2 |
|
|
Förlaga K1 |
4 |
|
Förlaga K2 |
Signalpaneler eller signalfolier enligt formulär A får kombineras med lyktor, om den yta av skyltarna som täcks av lyktorna inte är större än 150 cm2.
2. Färger och fotometriska minimikrav
Vit enligt punkt 2.29.1 i FN/ECE:s föreskrifter nr 48, som det hänvisas till i bilaga I.
Röd enligt punkt 2.29.4 i FN/ECE:s föreskrifter nr 48.
De fotometriska krav som anges i bilaga 7 till FN/ECE:s föreskrifter nr 69, som det hänvisas till i bilaga I, eller i bilaga 7 till FN/ECE:s föreskrifter nr 104, som det hänvisas till i bilaga I, gäller.
Paneler eller folier enligt formulär B ska överensstämma med bilaga 7 till FN/ECE:s föreskrifter nr 104, klass C.
3. Identifiering
Signalpaneler som uppfyller kraven i den här förordningen är märkta med numret på den här förordningen och namnet på tillverkaren.
BILAGA XIII
Krav beträffande skydd av förare och passagerare, inbegripet inredning, huvudstöd, säkerhetsbälten och dörrar
DEL 1
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
Definitionerna för skydd av transmissionskomponenter i enlighet med kraven i artikel 20 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1322/2014 ( 6 ) gäller i denna bilaga.
|
1.1 |
inredningsdetaljer : passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, bland annat
—
manöverorganens utformning,
—
taket,
—
elstyrda fönster, taklucka och skiljeväggar.
|
|
1.2 |
instrumentbrädans nivå : den linje som bestäms av lodräta tangenters kontaktpunkter med instrumentbrädan. |
|
1.3 |
elstyrda fönster : fönster som stängs genom strömtillförsel från fordonets elsystem. |
|
1.4 |
öppning : den största möjliga öppningen mellan den övre kanten eller framkanten, beroende på i vilken riktning stängningen sker, av ett elstyrt fönster, en elstyrd skiljevägg eller taklucka och den fordonskonstruktion som utgör kanten för fönstret, skiljeväggen eller takluckan sett från insidan av fordonet, eller, för en skiljevägg, sett från den bakre delen av passagerarutrymmet. |
DEL 2
Inredningsdetaljer
1. Specifikationer
1.1 Inre delar av passagerarutrymmet förutom sidodörrarna och med alla dörrar, fönster och åtkomstlock i stängt läge
1.1.1 Omgivningen vid förarstolen och passagerarstolar, om sådana är monterade
1.1.1.1 Säkerhetszonen A ovanför förarstolens sätesindexpunkt och framför denna, så som visas i figur 1, ska inte innehålla några farliga ojämnheter eller vassa kanter som kan öka risken för eller förvärra skador på förare eller passagerare. Om delar av säkerhetszonen A ovanför sätesindexpunkten och framför denna uppfyller kraven i punkterna 1.1.2–1.1.6 ska även de anses uppfylla detta krav.
Figur 1
1.1.1.2 Säkerhetszonen A, vars mittpunkt är 670 mm ovanför mittpunkten på förarstolens främre kant, om denna är monterad, och belägen framför den, så som visas i figur 2, ska inte innehålla några farliga ojämnheter eller vassa kanter som kan öka risken för eller förvärra skador på förare eller passagerare. Om delar av säkerhetszonen A ovanför sätesindexpunkten och framför denna uppfyller kraven i punkterna 1.1.2–1.1.6 ska även de anses uppfylla detta krav.
Figur 2
1.1.1.3 För fordon som är utrustade med ratt och odelade säten eller skålade säten på mer än en rad, ska omgivningen vid de bakre passagerarsätena, om sådana är monterade, uppfylla kraven i bilaga XVII till förordning (EU) nr 3/2014 ( 7 ).
|
1.1.2 |
Delar som kan komma i kontakt med föraren eller passageraren får inte ha vassa kanter eller ojämnheter som kan orsaka skador. |
|
1.1.3 |
För traktorer vars högsta hastighet överstiger 40 km/tim gäller kraven i punkterna 1.1.3.1–1.1.3.4 utöver kraven i punkterna 1.1.1–1.1.2, 1.1.5–1.1.6 och delarna 3–5:
1.1.3.1
Eventuella fastsättningsanordningar av metall får inte ha utskjutande kanter.
1.1.3.2
De delar som kan beröras av ett halvklot med en diameter på 165 mm enligt punkt 3.2.1, när denna närmar sig längs radien av zon A i figur 1, ska vara avrundade med en krökningsradie på minst 2,5 mm. ►M1 Detta krav gäller inte delar av manöverdon och höljen mellan deras strömbrytare som skjuter ut mindre än 5 mm, men de utåtriktade kanterna av sådana delar ska vara avrundade om inte dessa skjuter ut mindre än 1,5 mm. ◄
1.1.3.3
Fönstervevar, om sådana är monterade, får skjuta ut 35 mm från panelens yta.
1.1.3.4
Kraven i punkterna 1.1.3.1, 1.1.3.2 och 1.1.3.3 gäller inte för komponenter som är placerade bakom ratten, som bestäms från spetsen av en kon, där spetsen utgör mittpunkten av zon A i figur 1 och rattens krans är konens generatris. |
|
1.1.4 |
För traktorer vars högsta hastighet överstiger 60 km/tim gäller kraven i punkterna 1.1.4.1–1.1.4.6 utöver kraven i punkterna 1.1.1–1.1.3.4, 1.1.5–1.1.6 och delarna 3–5:
1.1.4.1
Den nedre kanten på instrumentpanelen ska vara avrundad till en krökningsradie som inte understiger 19 mm.
1.1.4.2
Strömbrytare, handtag eller liknande av hårt material, som enligt den mätmetod som beskrivs i punkt 3 skjuter ut 3,2–9,5 mm från panelen, ska ha en tvärsnittsarea på minst 2 cm2 mätt 2,5 mm från den mest utskjutande punkten och ha avrundade kanter med en radie på minst 2,5 mm.
1.1.4.3
Om dessa delar skjuter ut mer än 9,5 mm från instrumentpanelens yta ska de vara utformade och konstruerade med ett tvärsnitt på minst 6,50 cm2 i det område som är beläget minst 6,5 mm från den mest utskjutande punkten.
1.1.4.4
Komponenter som är monterade på taket, om sådana finns, men inte ingår i takkonstruktionen, till exempel handtag, lyktor och ventilationsöppningar osv., ska ha en krökningsradie på minst 3,2 mm och dessutom ska bredden på de utskjutande delarna inte understiga deras nedåtriktade utskjutning.
1.1.4.5
För en utskjutande komponent tillverkad av mjukt material med en hårdhet mindre än 60 Shore A monterad på ett hårt stöd ska bestämmelserna i punkt 1.1.4.2–1.1.4.4 endast tillämpas på det hårda stödet.
1.1.4.6
Kraven i detta avsnitt gäller för sådana inredningsdetaljer som inte behandlats i punkt 1.1.2–1.1.6 och som kan komma i kontakt med föraren och passagerarna på det sätt som beskrivs i punkt 1.1.1–1.1.6 beroende på var i fordonet de är placerade. Om sådana delar består av material med en hårdhet under 60 Shore A och är monterade på fasta stöd, gäller kraven i fråga endast de fasta stöden. |
|
1.1.5 |
Hyllor och andra liknande detaljer, om sådana är monterade, ska vara konstruerade så att deras fasta delar inte har utskjutande kanter. |
|
1.1.6 |
Andra utrustningsdetaljer i fordonet som inte omfattas av föregående punkter, såsom sätenas glidskenor, utrustning för inställning av sätets horisontella och vertikala del, upprullningsanordningar för bilbälten etc., omfattas inte av dessa föreskrifter, om de befinner sig under ett horisontalplan genom sätesindexpunkten för respektive säte, även om föraren och passageraren kan komma i kontakt med sådana detaljer. |
2. Provningsförfarande för EU-typgodkännande
2.1.1 Ansökan om EU-typgodkännande för komponenter ska åtföljas av följande provexemplar, som ska lämnas in till den tekniska tjänst som ansvarar för att utföra typgodkännandeprovningarna:
2.1.2 Efter tillverkarens val antingen ett fordon, som representerar det fordon som ska godkännas, eller de delar av fordonet, som betraktas som väsentliga för de kontroller och provningar som föreskrivs i denna förordning, och
2.1.3 på begäran av nämnda tekniska tjänst, vissa komponenter och vissa prover av använt material.
3. Metod för mätning av utskjutande delar
|
3.1 |
För att bestämma hur mycket en del skjuter ut från den panel där den är monterad, ska en sfär med en diameter av 165 mm förskjutas tangentiellt till och i kontakt med den ifrågavarande komponenten, med början från den ursprungliga beröringspunkten. Värdet för den utskjutande delen ska vara det största av alla möjliga variationer av ”y”, mätt från sfärens mittpunkt vinkelrätt mot panelen. Om paneler, komponenter osv. är täckta med material mjukare än 60 Shore A, ska förfarandet för mätningen av utskjutande delar som beskrivs i det första stycket inte tillämpas förrän sådana material har avlägsnats. Utskjutande delar av strömbrytare, knappar eller liknande som är placerade i referensområdet ska mätas med hjälp av följande utrustning och förfarande: |
|
3.2 |
Utrustning 3.2.1 För mätning av utskjutande delar ska ett halvsfäriskt attrapphuvud med en diameter på 165 mm användas, i vilket det finns en glidstämpel med en diameter på 50 mm. 3.2.2 Det relativa förhållandet mellan stämpelns plana sida och huvudets kant ska framgå av en graderad skala, på vilken en rörlig visare ska registrera det största mått som erhålls när anordningen fjärmas från det undersökta föremålet. Ett minsta avstånd om 30 mm ska vara mätbart. Mätskalan ska vara graderad i halva millimetrar, så att motsvarande utskjutande delar är möjliga att visa. 3.2.3 Förfarande vid justering:
3.2.3.1
Apparaten ska placeras på en plan yta med axeln vinkelrät mot denna. När stämpelns plana sida kommer i kontakt med ytan, ska skalan nollställas.
3.2.3.2
En 10 mm lång stötta ska föras in mellan stämpelns plana sida och stödytan. Härvid kontrolleras att den rörliga visaren indikerar korrekt mätvärde. 3.2.4 En modell av apparaten för mätning av utskjutande delar visas i figur 3. |
|
3.3 |
Provningsförfarande 3.3.1 Ett hålrum ska skapas i attrapphuvudet genom att stämpeln dras tillbaka och den rörliga visaren placeras mot stämpeln. 3.3.2 Utrustningen ska placeras mot den utskjutande del som ska mätas med en kraft som inte överstiger 2 daN, så att attrapphuvudet berör en så stor omgivande yta som möjligt. 3.3.3 Stämpeln ska skjutas framåt tills den kommer i kontakt med den utskjutande del som ska mätas, och den utskjutande delens mått avläses på skalan. 3.3.4 Huvudet ska ställas in så att största utskjutning uppnås. Den utskjutande delens storlek ska antecknas. 3.3.5 Om två eller flera manöverorgan sitter så tätt att de kan beröras av stämpeln eller huvudet samtidigt, ska de behandlas enligt följande:
3.3.5.1
Flera manöverorgan, som får plats i huvudets hålrum, behandlas som en utskjutning.
3.3.5.2
När normal provning förhindras av huvudets kontakt med andra manöverorgan, ska dessa avlägsnas och provningen utföras utan dessa. De kan därefter åter sättas på plats och provas i tur och ordning med andra manöverorgan som har avlägsnats för att underlätta förfarandet. |
Figur 3
Utrustning för mätning av utskjutande delar
4. ►M1 Utrustning och förfarande för tillämpning av punkterna 1.1.3 och 1.1.4 ◄
De delar (strömbrytare, knappar etc.) som kan beröras med den utrustning och det förfarande som beskrivs nedan ska anses som möjliga att beröras av förarens eller passagerares knän:
4.1 Utrustning
Utrustningen i tvärsnitt
4.2 Förfarande
Utrustningen kan placeras i valfritt läge under instrumentpanelen så att
DEL 3
Huvudstöd, om sådana är monterade
Om huvudstöd är monterade ska de uppfylla kraven i FN/ECE:s föreskrifter nr 25, som det hänvisas till i bilaga I.
DEL 4
Säkerhetsbälten
Kraven i artikel 21 i delegerad förordning (EU) nr 1322/2014 ska tillämpas.
DEL 5
Fordonsdörrar, om sådana är monterade
Fordonsdörrar med elstyrda fönster och elstyrda takluckor, om sådana är monterade, ska uppfylla kraven i punkt 5.8.1–5.8.5 i FN/ECE:s föreskrifter nr 21, som det hänvisas till i bilaga I.
BILAGA XIV
Krav beträffande fordonets yttre och tillbehör
1. Definitioner
I denna bilaga gäller definitionerna i avsnitt 1 av bilaga XII och i avsnitt 1 av bilaga XXXIII. Dessutom gäller följande definitioner:
utvändig yta: fordonets utsida inklusive hjul, band, dörrar, stötfångare, motorhuv, åtkomstmedel, tankar, stänkskärmar och avgassystem.
krökningsradie: radien för den cirkelbåge som bäst överensstämmer med den avrundade formen av den aktuella komponenten.
yttersta kant: i relation till fordonets sidor, det plan som är parallellt med fordonets längsgående mittplan och som sammanfaller med dess yttre sidokant, bortsett från utskjutande delar av
däck nära deras kontaktpunkt med marken och anslutningar för däcktrycksmätare och anordningar eller ledningar för pumpning eller utpumpning av däck,
eventuella halkskyddsanordningar som kan vara monterade på hjulen,
backspeglar, inbegripet deras fästen,
sidokörriktningsvisare, breddmarkeringslyktor, främre och bakre positionslyktor, parkeringslyktor, retroreflektorer, signalpaneler och bakre skyltar för långsamma fordon,
anordningar för nedfällbara överrullningsskydd på traktorer av kategorierna T2, C2, T3 och C3, och
mekaniska, elektriska, pneumatiska eller hydrauliska kopplingar och deras stöd på sidorna av traktorer.
2. Tillämpningsområde
2.1 Denna bilaga gäller de delar av den utvändiga ytan som, när fordonet är lastat, utrustat med däck med den största diameter eller band med det högsta vertikala mått, som inte är avsedda för markskydd, som fordonet är godkänt för, och med alla dörrar, fönster och åtkomstlock eller liknande stängda, är
på en höjd som understiger 0,75 m, ska de delar som endast på fordonets sidor utgör den yttersta kanten i varje lodrätt plan vinkelrätt mot fordonets längdaxel, med undantag av de delar med ett avstånd på mer än 80 mm från fordonets yttersta sidokant och mot det längsgående mittplanet, när fordonet är utrustat med de däck eller band som beskrivs i punkt 2.1 som ger den minsta spårvidden, om fordonet har fler än ett däck eller band som beskrivs i punkt 2.1 ska det som ger den minsta fordonsbredd beaktas,
på sidorna och på en höjd mellan 0,75 och 2 m, alla delar, utom
de delar som inte kan beröras med en sfär med en diameter på 100 mm, när denna närmar sig horisontellt i varje lodrätt plan vinkelrätt mot fordonets längdaxel; sfärens förskjutning får inte överstiga 80 mm, med början vid fordonets vänstra och högra yttersta kant och mot fordonets längsgående mittplan, när fordonet är utrustat med de däck eller band som beskrivs i punkt 2.1 som ger den smalaste spårvidden, om fordonet har fler än ett däck eller band som beskrivs i punkt 2.1 ska det som ger den minsta fordonsbredd beaktas.
2.2 Syftet med dessa bestämmelser är att minska risken för eller allvarligheten av kroppsskador hos personer som träffas av fordonets yttre eller snuddar vid detta vid en kollision. Detta gäller både när fordonet står stilla och är i rörelse.
2.3 Denna bilaga gäller inte för yttre backspeglar, inbegripet deras fästen.
2.4 Denna bilaga gäller inte för kedjeband eller de delar av band som ligger inom vertikalplanet som ges av larvbandets eller kedjebandets yttersta kant på fordon av kategori C.
2.5 Denna bilaga gäller inte för de delar av hjulen och hjulskydden som ligger inom det vertikalplan som ges av hjulens yttre sidovägg.
2.6 Denna bilaga gäller inte för steg och stegpinnar, inbegripet deras fästen, som nämns i punkterna 3.3 och 4.2 i bilaga XV till delegerad förordning (EU) nr 1322/2014.
2.7 Denna gäller inte för mekaniska, elektriska, pneumatiska eller hydrauliska kopplingar och deras stöd på sidorna av traktorer.
2.8 Denna bilaga gäller inte för anordningar för nedfällbara överrullningsskydd på traktorer av kategorierna T2, C2, T3 och C3.
3. Krav
3.1 Det får på den utvändiga ytan av fordonet inte finnas utåtriktade spetsar eller vassa kanter, ojämna ytor eller utskjutande delar av sådan form, dimension, riktning eller hårdhet att de sannolikt ökar risken för eller allvarligheten av kroppsskador på en person som träffas av eller snuddar vid fordonets utsida vid en kollision.
3.2 Det får på den utvändiga ytan på varje sida av fordonet inte finnas utåtriktade delar som fotgängare, cyklister eller motorcyklister sannolikt kan fastna i.
3.3 Inga utskjutande delar på den utvändiga ytan får ha en krökningsradie som understiger 2,5 mm och varje yttre del med kanter ska placeras i förhållande till den längsgående axeln så att den utåtriktade ytan av sådana delar är platt och utan kanter och på ett plan som är parallellt med det vertikala plan som innehåller den längsgående axeln. Detta krav gäller inte delar av den utvändiga ytan som skjuter ut mindre än 5 mm, men de utåtriktade kanterna av sådana delar ska vara avrundade om inte dessa skjuter ut mindre än 1,5 mm.
3.4 Utskjutande delar på den utvändiga ytan som är tillverkade av material med en hårdhet som inte överstiger 60 Shore A får ha en krökningsradie på mindre än 2,5 mm. Hårdhetsmätningen enligt Shore A får ersättas med en deklaration gällande hårdhetsvärdet från komponentens tillverkare.
3.5 Fordon som är försedda med hydropneumatisk, hydraulisk eller pneumatisk hjulupphängning eller en anordning för automatisk nivåreglering som anpassar sig till lasten ska provas med fordonet lastat.
3.6 För anslutningselement till överrullningsskydd på traktorer av kategorierna T2, C2, T3 och C3 ska endast punkt 3.1 gälla.
3.7 För sidokörriktningsvisare, breddmarkeringslyktor, främre och bakre (sido)positionslyktor, parkeringslyktor, retroreflektorer, signalpaneler, arbetslyktor, bakre skyltar för långsamma fordon, inklusive fästen för dessa, ska endast punkterna 3.1 och 3.2 gälla.
3.8 Exponerade verktyg på fordon av kategorierna R och S som har vassa kanter eller tänder när de befinner sig i vägtransportläge och som redan omfattas av direktiv 2006/42/EG är undantagna från bestämmelserna i punkterna 3.1–3.5. För exponerade ytor av andra delar på fordon av kategorierna R och S med en högsta konstruktiv hastighet som överstiger 60 km/h ska punkterna 3.1–3.5 gälla. För exponerade ytor av andra delar på fordon av kategorierna R och S med en högsta konstruktiv hastighet som inte överstiger 60 km/h ska endast punkterna 3.1 och 3.2 gälla.
BILAGA XV
Krav beträffande elektromagnetisk kompatibilitet
DEL 1
Denna bilaga ska tillämpas på elektromagnetisk kompatibilitet för de motorfordon som omfattas av artikel 2 i förordning (EU) nr 167/2013. Direktivet ska också tillämpas på elektriska eller elektroniska separata tekniska enheter som är avsedda att monteras på fordon.
Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1. |
elektromagnetisk kompatibilitet : förmågan hos fordon, komponenter eller separata tekniska enheter att fungera tillfredsställande i elektromagnetisk miljö utan att tillföra oacceptabla elektromagnetiska störningar till någon del av denna miljö. |
|
2. |
elektromagnetisk störning : alla typer av elektromagnetiska fenomen som kan minska prestandan hos ett fordon, komponenter eller separata tekniska enheter. En elektromagnetisk störning kan vara elektromagnetiskt brus, en oönskad signal eller en förändring i själva överföringsmediet. |
|
3. |
elektromagnetisk immunitet : förmågan hos fordon, komponenter eller separata tekniska enheter att fungera utan förminskad prestanda när specifika elektromagnetiska störningar är närvarande. |
|
4. |
elektromagnetisk miljö : samtliga elektromagnetiska fenomen som förekommer på en given plats. |
|
5. |
referensgräns : den nominella nivå mot vilken typgodkännande och överensstämmelse av produktionstoleranser kontrolleras. |
|
6. |
referensantenn : för frekvensområdet 20–80 MHz en förkortad balanserad dipolantenn som är en halvvågsavstämd dipolantenn på 80 MHz, och för frekvensområdet över 80 MHz en balanserad halvvågsavstämd dipolantenn som är avstämd mot mätfrekvensen. |
|
7. |
elektromagnetisk bredbandsstrålning : strålning med en större bandbredd än bandbredden för en särskild mätutrustning eller mottagare. |
|
8. |
elektromagnetisk smalbandsstrålning : strålning med en mindre bandbredd än bandbredden för en särskild mätutrustning eller mottagare. |
|
9. |
elektriskt/elektroniskt system : en eller flera elektriska eller elektroniska anordningar eller uppsättningar av anordningar tillsammans med alla slag av tillhörande elektriska förbindelser, som utgör del av ett fordon men inte är avsedda att typgodkännas separerade från fordonet. |
|
10. |
elektrisk/elektronisk underenhet : en elektrisk eller elektronisk anordning eller uppsättning av anordningar avsedda att utgöra en del av ett fordon, tillsammans med alla slag av tillhörande elektriska förbindelser och ledningar, som utför en eller flera särskilda funktioner. |
|
11. |
typ av elektrisk/elektronisk underenhet : i samband med elektromagnetisk kompatibilitet elektriska/elektroniska underenheter som inte väsentligt skiljer sig åt i fråga om funktion eller den allmänna installationen av elektriska och/eller elektroniska komponenter, om tillämpligt. |
DEL 2
Krav som ska uppfyllas av fordon och elektriska/elektroniska underenheter i fordon
1. Ansökan om EU-typgodkännande
1.1 Godkännande av en fordonstyp
1.1.1 Ansökan om godkännande av en fordonstyp avseende elektromagnetisk kompatibilitet i enlighet med artiklarna 24 och 26 i förordning (EU) nr 167/2013 och bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2015/504 ska lämnas in av fordonstillverkaren.
1.1.2 Fordonstillverkaren ska lämna in ett informationsdokument enligt mallen i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2015/504.
1.1.3 Fordonstillverkaren ska göra en förteckning över alla projekterade kombinationer av väsentliga elektriska/elektroniska system i fordon eller elektriska/elektroniska underenheter, karossutformning ( 8 ), variationer av karossmateria ( 9 ), allmänna dragningar av ledningar, motorvariationer, vänster- och högerstyrda versioner och hjulbasversioner. Väsentliga elektriska/elektroniska system eller elektriska/elektroniska underenheter är sådana som kan utstråla märkbar bred- eller smalbandsstrålning eller de som påverkar förarens direkta kontroll av fordonet (punkt 3.4.2.3).
1.1.4 Ett representativt fordon ska väljas ut från denna förteckning med syftet att provas i ömsesidig överenskommelse mellan tillverkare och ansvarig myndighet. ►M1 Fordonet ska vara representativt för den fordonstyp som specificeras i det informationsdokument som anges i artikel 2 i genomförandeförordning (EU) 2015/504. ◄ Valet av fordon ska vara grundat på de elektriska/elektroniska system som tillverkaren erbjuder. Ännu ett fordon kan väljas ur denna förteckning med syftet att provas om tillverkaren och ansvarig myndighet har kommit överens om att olika elektriska/elektroniska system ska omfattas, vilka med stor sannolikhet väsentligt kan påverka fordonets elektromagnetiska kompatibilitet i jämförelse med det första representativa fordonet.
1.1.5 Valet av fordon i överensstämmelse med punkt 1.1.4 är begränsat till elektriska/elektroniska systemkombinationer samt systemkombinationer för fordon som är avsedda att produceras.
1.1.6 Tillverkaren kan komplettera ansökan med en rapport om de provningar som har utförts. All information som tillhandahållits kan användas av den godkännande myndigheten för att utfärda EU-typgodkännandeintyget.
1.1.7 Ett fordon som är representativt för den typ som ska typgodkännas enligt punkt 1.1.4 ska tillhandahållas den tekniska tjänst som utför själva provningen.
1.2 Typgodkännande av en typ av elektrisk/elektronisk underenhet
1.2.1 ►M1 Ansökan om godkännande av en typ av elektrisk/elektronisk underenhet avseende elektromagnetisk kompatibilitet i enlighet med artiklarna 24 och 26 i förordning (EU) nr 167/2013 och artikel 2 i genomförandeförordning (EU) 2015/504 ska lämnas in av fordonstillverkaren eller av tillverkaren av den elektriska/elektroniska underenheten. ◄ En elektrisk/elektronisk underenhet kan godkännas på begäran av en tillverkare som antingen en ”komponent” eller en ”separat teknisk enhet”.
1.2.2 Fordonstillverkaren ska lämna in ett informationsdokument enligt mallen i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2015/504.
1.2.3 Tillverkaren kan komplettera ansökan med en rapport om de provningar som har utförts. All information som tillhandahållits kan användas av den godkännande myndigheten för att utfärda EU-typgodkännandeintyget.
1.2.4 Ett provexemplar av den typ av elektrisk/elektronisk underenhet som är representativ för den typ som ska typgodkännas ska lämnas till den tekniska tjänst som utför själva provningen, om nödvändigt efter diskussion med tillverkaren om till exempel möjliga variationer i utförandet, antal komponenter och antal sensorer. Om den tekniska tjänsten anser det nödvändigt, kan den välja ännu ett provexemplar.
1.2.5 Provexemplaren ska tydligt och outplånligt märkas med tillverkarens handelsnamn eller varumärke och typbeteckning.
1.2.6 Om tillämpligt ska eventuella restriktioner för användningen anges. Alla sådana restriktioner ska inkluderas i informationsdokumentet som avses i artikel 2 i genomförandeförordning (EU) 2015/504 eller i EU-typgodkännandeintyget som avses i bilaga V till genomförandeförordning (EU) 2015/504.
2. Märkning
2.1 Varje elektrisk/elektronisk underenhet som överensstämmer med en typ som har godkänts enligt denna förordning ska vara försedd med ett EU-typgodkännandemärke i enlighet med artikel 5 i genomförandeförordning (EU) 2015/504 och bilaga XX till den här förordningen.
2.2 Märkning krävs inte för elektriska/elektroniska system i fordon som är typgodkända enligt denna förordning.
2.3 Märkning på elektriska/elektroniska underenheter som överensstämmer med punkt 2.1 och 2.2 ovan behöver inte vara synlig när den elektriska/elektroniska underenheten installeras i ett fordon.
3. Specifikationer
3.1 Allmänna specifikationer
3.1.1 Ett fordon (och dess elektriska/elektroniska system eller elektriska/elektroniska underenheter) ska vara utformade, konstruerade och monterade på ett sätt som gör det möjligt för fordonet, i normalt bruk, att uppfylla kraven i denna förordning.
|
3.2 |
Specifikationer som avser elektromagnetisk bredbandsstrålning från fordon med gnisttändning 3.2.1 Mätmetod Den elektromagnetiska strålning som alstras av det fordon som representerar sin typmodell ska mätas med den metod som beskrivs i del 3 med ett av de bestämda antennavstånden. Valet ska göras av fordonstillverkaren. 3.2.2 Fordonsreferensgränser för bredband 3.2.2.1 Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i del 3 genom att hålla ett avstånd från fordon till antenn på 10 ± 0,2 m, ska referensgränsen för utstrålning vara 34 dB mikrovolt/m (50 mikrovolt/m) i frekvensbandet 30–75 MHz och 34–45 dB mikrovolt/m (50–180 mikrovolt/m) i frekvensbandet 75–400 MHz, denna gräns ökande logaritmiskt (linjärt) med frekvenser över 75 MHz som visas i punkt 5. Inom frekvensbandet 400–1 000 MHz ska gränsen kvarstå konstant på 45 dB mikrovolt/m (180 mikrovolt/m). 3.2.2.2 Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i del 3 genom att hålla ett avstånd från fordon till antenn på 3,0 ± 0,05 m, ska referensgränsen för utstrålning vara 44 dB mikrovolt/m (160 mikrovolt/m) i frekvensbandet 30–75 MHz och 44–55 dB mikrovolt/m (160–562 mikrovolt/m) i frekvensbandet 75–400 MHz; denna gräns ökar logaritmiskt (linjärt) med frekvenser över 75 MHz som visas i punkt 6. Inom frekvensbandet 400–1 000 MHz ska gränsen kvarstå konstant på 55 dB mikrovolt/m (562 mikrovolt/m). 3.2.2.3 För det fordon som representerar sin typmodell, ska de uppmätta värdena som redovisas i dB mikrovolt/m (mikrovolt/m) vara åtminstone 2,0 dB (20 %) under referensgränsen. |
|
3.3 |
Specifikationer som avser elektromagnetisk smalbandsstrålning från fordon 3.3.1 Mätmetod Den elektromagnetiska strålning som alstras av det fordon som representerar sin typmodell ska mätas med den metod som beskrivs i del 4 med ett av de bestämda antennavstånden. Valet ska göras av fordonstillverkaren. 3.3.2 Fordonsgränsvärden för smalband 3.3.2.1 Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i del 4 genom att hålla ett avstånd från fordon till antenn på 10,0 ± 0,2 m, ska referensgränsen för utstrålning vara 24 dB mikrovolt/m (16 mikrovolt/m) i frekvensbandet 30–75 MHz och 24–35 dB mikrovolt/m (16–56 mikrovolt/m) i frekvensbandet 75–400 MHz, denna gräns ökande logaritmiskt (linjärt) med frekvenser över 75 MHz som visas i punkt 7. Inom frekvensbandet 400–1 000 MHz ska gränsen kvarstå konstant på 35 dB mikrovolt/m (56 mikrovolt/m). 3.3.2.2 Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i del 4 genom att hålla ett avstånd från fordon till antenn på 3,0 ± 0,05 m, ska referensgränsen för utstrålning vara 34 dB mikrovolt/m (50 mikrovolt/m) i frekvensbandet 30–75 MHz och 34–45 dB mikrovolt/m (50–180 mikrovolt/m) i frekvensbandet 75–400 MHz, denna gräns ökande logaritmiskt (linjärt) med frekvenser över 75 MHz som visas i punkt 8. Inom frekvensbandet 400–1 000 MHz ska gränsen kvarstå konstant på 45 dB mikrovolt/m (180 mikrovolt/m). 3.3.2.3 För det fordon som representerar sin typmodell, ska de uppmätta värdena som redovisas i dB mikrovolt/m (mikrovolt/m) vara åtminstone 2,0 dB (20 %) under referensgränsen. 3.3.2.4 Utan hinder av de gränser som anges i punkterna 3.3.2.1, 3.3.2.2 och 3.3.2.3, ska ett fordon anses överensstämma med gränserna för smalbandsstrålning och inga fler provningar krävas om den signalstyrka som mäts vid fordonets radioantenn under det första steg som beskrivs i punkt 1.3 i del 4 är mindre än 20 dB mikrovolt/m (10 mikrovolt/m) över frekvensområdet 88–108 MHz. |
|
3.4 |
Specifikationer för fordons immunitet mot elektromagnetisk strålning 3.4.1 Provningsmetod Immuniteten mot elektromagnetisk strålning för det fordon som är representativt för sin modelltyp ska provas med de metoder som beskrivs i del 5. 3.4.2 Fordons referensgränser för immunitet 3.4.2.1 Om provningar utförs med de metoder som beskrivs i del 5, ska referensnivån för fältstyrka vara 24 volt/m effektivvärde i över 90 % av frekvensbandet 20– ►M2 2 000 ◄ MHz och 20 volt/m effektivvärde över hela frekvensbandet 20– ►M2 2 000 ◄ MHz. 3.4.2.2 Den representativa fordonstypmodellen ska anses uppfylla immunitetskrav om det, under de provningar som utförs enligt del 5, och under påverkan av fältstyrka (uttryckt i volt/m) som ligger 25 % över referensnivån, inte förekommer några onormala förändringar i hastigheten hos fordonets drivande hjul, ingen försämring av prestanda som kan störa andra vägtrafikanter eller någon försämring av förarens direkta kontroll över fordonet, som kan observeras av föraren eller andra vägtrafikanter. 3.4.2.3 Förarens direkta kontroll över fordonet sker via styrning, bromsar och varvtalsregulator. |
|
3.5 |
Specifikationer beträffande elektromagnetiska bredbandsstörningar som alstras av elektriska/elektroniska underenheter. 3.5.1 Mätmetod Den elektromagnetiska strålning som alstras av den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin modelltyp ska mätas med de metoder som beskrivs i del 6. 3.5.2 Elektrisk/elektronisk underenhets referensgränser för bredband 3.5.2.1 Om mätningar utförs med de metoder som beskrivs i del 6, ska referensgränsen för strålning vara 64–54 dB mikrovolt/m (1 600 –500 mikrovolt/m) inom frekvensbandet 30–75 MHz, där denna gräns minskar logaritmiskt (linjärt) med frekvenser över 30 MHz, och 54–65 dB mikrovolt/m (500–1 800 mikrovolt/m) i frekvensbandet 75–400 MHz, där denna gräns ökar logaritmiskt (linjärt) med frekvenser över 75 MHz som visas i punkt 9 till denna del. Inom frekvensbandet 400–1 000 MHz ska gränsen kvarstå konstant på 65 dB mikrovolt/m (1 800 mikrovolt/m). 3.5.2.2 För den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin typmodell, ska de uppmätta värden som redovisas i dB mikrovolt/m (mikrovolt/m) vara åtminstone 2,0 dB (20 %) under referensgränsen. |
|
3.6 |
Specifikationer som avser elektromagnetiska smalbandsstörningar alstrade av elektriska/elektroniska underenheter 3.6.1 Mätmetod Den elektromagnetiska strålning som alstras av den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin modelltyp ska mätas med de metoder som beskrivs i del 7. 3.6.2 Elektrisk/elektronisk underenhet referensgräns för smalband 3.6.2.1 Om mätningar utförs med de metoder som beskrivs i del 7, ska referensgränsen för strålning vara 54–44 dB mikrovolt/m (500–160 mikrovolt/m) inom frekvensbandet 30–75 MHz, där denna gräns minskar logaritmiskt (linjärt) med frekvenser över 30 MHz, och 44–55 dB mikrovolt/m (160–560 mikrovolt/m) i frekvensbandet 75–400 MHz, där denna gräns ökar logaritmiskt (linjärt) med frekvenser över 75 MHz enligt punkt 10 till denna del. Inom frekvensbandet 400–1 000 MHz ska gränsen kvarstå konstant på 55 dB mikrovolt/m (560 mikrovolt/m). 3.6.2.2 För den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin typmodell, ska de uppmätta värden som redovisas i dB mikrovolt/m (mikrovolt/m) vara åtminstone 2,0 dB (20 %) under referensgränsen. |
|
3.7 |
Specifikationer som avser elektriska/elektroniska underenheters immunitet mot elektromagnetisk utstrålning 3.7.1 Provningsmetoder Immunitet mot elektromagnetisk utstrålning för den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin typmodell ska provas med de metoder som finns att välja bland de som beskrivs i del 8. 3.7.2 Elektrisk/elektronisk underenhets referensgränser för immunitet 3.7.2.1 Om provningar utförs med de metoder som beskrivs i del 8, ska referensnivån för immunitet vara 48 volt/m för mätmetoden med 150 millimeters stripline, 12 volt/m för provningsmetoden med 800 millimeters stripline, 60 volt/m för mätmetod för cell i tvärgående elektromagnetisk läge, 48 mA för mätmetoden med masströmsinducering och 24 volt/m för mätmetoden i fritt fält. 3.7.2.2 Den representativa elektriska/elektroniska typenheten ska, i en fältstyrka eller ström som uttrycks i lämpliga linjära enheter 25 % över referensgränsen, inte uppvisa någon felaktig funktion som kan orsaka försämring av prestanda som kan störa vägtrafikanter, eller försämring av förarens direkta kontroll över ett fordon som är utrustat med systemet vilket kan observeras av föraren eller andra vägtrafikanter. |
4. Undantag
|
4.1 |
Om ett fordon, ett elektriskt/elektroniskt system eller en elektrisk/elektronisk underenhet inte innehåller en elektronisk frekvensgenerator med en verksam frekvens större än 9 kHz, ska dessa anses stämma överens med punkt 3.3.2 eller 3.6.2 och med del 4 och 7. |
|
4.2 |
Fordon som inte har elektriska/elektroniska system eller elektriska/elektroniska underenheter som har samband med den direkta kontrollen av fordonet behöver inte immunitetsprovas och ska anses stämma överens med punkt 3.4 och del 5. |
|
4.3 |
Elektriska/elektroniska underenheter vars funktioner inte har samband med den direkta kontrollen av fordonet behöver inte immunitetsprovas och ska anses stämma överens med punkt 3.7 och del 8. |
|
4.4 |
Elektrostatisk urladdning För fordon utrustade med däck kan fordonskarossen/chassit anses vara en elisolerad struktur. Väsentliga elektrostatiska krafter som hänför sig till ett fordons yttre miljö inträffar bara under den tidpunkt när någon åkande stiger in i eller ur fordonet. Eftersom fordonet är stillastående under dessa tidpunkter anses inga typgodkännandeprovningar för elektrostatisk urladdning vara nödvändiga. |
|
4.5 |
Ledda transienter Eftersom det under normal körning inte genomförs några yttre elektriska förbindelser med fordon, alstras inga ledda transienter som har samband med den yttre miljön. Ansvaret för att säkerställa att utrustning kan tolerera de ledda transienterna inne i ett fordon, t.ex. orsakade av ändringar i belastning och växelverkan mellan system, ligger hos tillverkaren. Ingen typgodkännandeprovning för ledda transienter anses vara nödvändig. |
5. Fordons referensgränser för bredband med ett avstånd mellan antenn och fordon på 10 m
Frekvens – megahertz – logaritmisk
(Se punkt 3.2.2.1 i del 2)
6. Fordons referensgränser för bredband med ett avstånd mellan antenn och fordon på 3 m
Frekvens – megahertz – logaritmisk
(Se punkt 3.2.2.2 i del 2)
7. Fordons referensgränser för smalband med ett avstånd mellan antenn och fordon på 10 m
Frekvens – megahertz – logaritmisk
(Se punkt 3.3.2.1 i del 2)
8. Fordons referensgränser för smalband med ett avstånd mellan antenn och fordon på 3 m
Frekvens – megahertz – logaritmisk
(Se punkt 3.3.2.2 i del 2)
9. Referensgränser för bredband för elektrisk/elektronisk underenhet
Frekvens – megahertz – logaritmisk
(Se punkt 3.5.2.1 i del 2)
10. Referensgränser för smalband för elektrisk/elektronisk underenhet
Frekvens – megahertz – logaritmisk
(Se punkt 3.6.2.1 i del 2)
DEL 3
Krav som ska uppfyllas av fordon: provningsmetod för elektromagnetisk bredbandsstrålning från fordon
1. Allmänt
|
1.1 |
Den provningsmetod som beskrivs i denna del ska enbart tillämpas på fordon. |
|
1.2 |
Mätinstrument Mätutrustningen ska uppfylla kraven i publikation 16-1 från CISPR (Internationella specialkommittén för radiostörning). En kvasitoppdetektor ska användas för att mäta elektromagnetisk bredbandsstrålning i denna del, eller om en toppdetektor används ska en lämplig korrektionsfaktor användas beroende på gnistfrekvensen. |
|
1.3 |
Provningsmetod Denna provning är avsedd att mäta den bredbandselektromagnetiska strålning som avges av gnisttändningssystem och av elektriska motorer (motorer för eldrift, motorer för uppvärmning och för avfrostning, bränslepumpar, hydrauliska pumpar etc.) som fordonet alltid är utrustat med. Två alternativa avstånd för referensantenn är tillåtna: 10 m eller 3 m från fordonet. I båda fallen ska punkt 3 tillämpas. |
2. Angivande av resultat
Mätresultaten ska redovisas i dB mikrovolt/m (mikrovolt/m) för bandbredd 120 kHz. Om mätutrustningens verkliga bandbredd B (redovisad i kHz) avviker från 120 kHz ska avläsningarna i mikrovolt/m omvandlas till bandbredd 120 kHz genom multiplicering med en faktor 120/B.
3. Mätplats
|
3.1 |
Provningsplatsen ska vara en plan, öppen yta, fri från elektromagnetiska reflektionsytor inom en cirkel med en minsta radie av 30 m mätt från mittpunkten mellan fordonet och antennen (figur 1 i punkt 7). |
|
3.2 |
Mätutrustningen, provhytten eller det fordon inuti vilket mätutrustningen är placerad får finnas inom provningsplatsen, men endast i det område som visas i figur 1 i punkt 7. Andra mätantenner är tillåtna inom provningsplatsen på minst 10 m avstånd från både den mottagarantenn och det fordon som kontrolleras, förutsatt att det kan påvisas att mätresultaten inte påverkas av detta. |
|
3.3 |
Anläggningar inomhus får användas om det kan påvisas ett samband mellan anläggningen inomhus och en anläggning utomhus. Anläggningar inomhus behöver inte uppfylla dimensionskraven i figur 1 i punkt 7, förutom när det gäller avståndet från antennen till fordonet och antennhöjden. Inte heller behöver de omgivande strålningarna kontrolleras före eller efter den provning som beskrivs i punkt 3.4. |
|
3.4 |
Omgivning För att säkerställa att det inte förekommer brus och signaler med tillräcklig styrka att direkt påverka mätningen, ska mätningar göras före och efter huvudprovningen. Om fordonet är närvarande när omgivande mätningar utförs, ska den tekniska tjänsten säkerställa att utstrålningar från fordonet inte påverkar de omgivande mätningarna väsentligt, t.ex. genom att avlägsna fordonet från provningsplatsen, ta bort startnyckeln eller koppla bort batteriet. I båda dessa mätningar ska brus eller signaler vara åtminstone 10 dB under den störningsgräns som föreskrivs i någon av punkterna 3.2.2.1 eller 3.2.2.2 (efter tillämplighet) i del 2, förutom för avsiktliga omgivande smalbandssändningar. |
4. Fordonets tillstånd under provning
4.1 Motor
Motorn ska vara igång med normal arbetstemperatur och växellådan ska ligga i neutralt läge. Om detta inte är möjligt av praktiska skäl, kan tillverkaren och kontrollmyndigheten tillämpa arrangemang som är godkända av bägge parter.
Man ska noga se till att anordningen för hastighetsreglering inte påverkar elektromagnetiska utstrålningar. Vid varje mätning ska motorn köras enligt följande:
|
Motortyp |
Mätmetod |
|
|
Kvasitopp |
Topp |
|
|
Gnisttändning |
Motorvarvtal |
Motorvarvtal |
|
En cylinder |
2 500 varv/minut ± 10 % |
2 500 varv/minut ± 10 % |
|
Mer än en cylinder |
1 500 varv/minut ± 10 % |
1 500 varv/minut ± 10 % |
|
4.2 |
Provningar ska inte utföras när regn eller annan nederbörd faller på fordonet eller inom 10 minuter efter det att nederbörden har upphört. |
5. Antenntyp, läge och riktning
5.1 Antenntyp
Alla antenner får användas under förutsättning att de kan normaliseras mot referensantennen. Den beskrivna metoden i CISPR-publikation nr 12 (sjätte utgåvan), bilaga C kan användas för att kalibrera antennen.
5.2 Höjd och avstånd för mätning
5.2.1 Höjd
5.2.1.1 10-meters provsträcka
Antennens fascentrum ska befinna sig 3,00 ± 0,05 m över den yta som fordonet står på.
5.2.1.2 3-meters provsträcka
Antennens fascentrum ska befinna sig 1,80 ± 0,05 m över den yta som fordonet står på.
|
5.2.1.3 |
Ingen del av antennens mottagarelement får befinna sig närmare än 0,25 m från den yta som fordonet står på. |
5.2.2 Mätavstånd
5.2.2.1 10-meters provsträcka
Det horisontella avståndet från antenntoppen eller annan lämplig punkt på antennen som har bestämts under normaliseringsförfarandet mot fordonets yttre karossyta, enligt punkt 5.1, ska vara 10,0 ± 0,2 m.
5.2.2.2 3-meters provsträcka
Det horisontella avståndet från antenntoppen eller annan lämplig punkt på antennen som har bestämts under normaliseringsförfarandet mot fordonets yttre karossyta, enligt punkt 5.1, ska vara 3,00 ± 0,05 m.
|
5.2.2.3 |
Om provningen utförs i en anläggning inomhus för att avskärma mot elektromagnetiska radiovågor, ska antennens mottagarelement inte befinna sig närmare än 1 m från någon typ av energiabsorberande material och inte närmare än 1,5 m från väggen i anläggningen inomhus. Det får inte finnas något absorberande material mellan mottagarantennen och det fordon som provas. |
5.3 Antennens placering i förhållande till fordonet
Antennen ska placeras omväxlande till vänster och till höger om fordonet så att antennen är parallell med fordonets symmetriplan och i linje med motorns mittpunkt (figur 1 i punkt 7) och i linje med fordonets mittpunkt, definierad som den punkt som ligger på fordonets huvudaxel och halvvägs från mittpunkterna mellan fordonets framaxel och bakaxel.
5.4 Antennens läge
I varje mätpunkt ska avläsning göras med antennen i både horisontellt och vertikalt polariseringsläge (figur 2 i punkt 7).
5.5 Avläsning
Den högsta av de fyra avläsningar som har gjorts enligt punkterna 5.3 och 5.4 vid varje frekvens ska betraktas som det karaktäristika mätvärdet för den frekvens där mätningarna utfördes.
6. Frekvenser
6.1 Mätningar
Mätningar ska utföras inom frekvensområdet 30–1 000 MHz. För att bekräfta att fordonet möter kraven i denna del ska kontrollmyndigheten prova i upp till 13 frekvenser inom området, t.ex. 45, 65, 90, 120, 150, 190, 230, 280, 380, 450, 600, 750 och 900 MHz. Om gränsen överskrids under provningen ska detta undersökas för att säkerställa att det beror på fordonet och inte på bakgrundsstrålning.
6.1.1 Gränserna gäller inom hela frekvensområdet 30–1 000 MHz.
6.1.2 Mätningar kan utföras med antingen kvasitoppdetektor eller toppdetektor. De begränsningar som anges i punkterna 3.2 och 3.5 i del 2 avser kvasitopp. Om toppdetektor används ska 38 dB för 1 MHz brandbredd läggas till eller 22 dB för 1 kHz bandbredd dras ifrån.
6.2 Toleranser
|
Frekvens (MHz) |
Tolerans (MHz) |
|
45, 65, 90, 120, 150, 190 och 230 |
± 5 |
|
280, 380, 450, 600, 750 och 900 |
± 20 |
Dessa toleranser gäller för de angivna frekvenserna och avser att undvika störning från sändningar som verkar vid eller nära de nominella frekvenserna under den tid då mätning pågår.
7. Figurer
Figur 1
Traktorns provområde
(Ett plant område som är fritt från reflekterande elektromagnetisk strålning)
Antennens läge i förhållande till traktorn
Höjd
Dipolsantennens läge för mätning av utstrålningens vertikalkomponent
Figur 2
Traktorn sedd uppifrån
Dipolsantennens läge för mätning av utstrålningens horisontalkomponent
DEL 4
Mätmetod för elektromagnetisk smalbandsstrålning från fordon
1. Allmänt
|
1.1 |
Den provningsmetod som beskrivs i denna del ska enbart tillämpas på fordon. |
|
1.2 |
Mätinstrument Mätutrustningen ska uppfylla kraven i publikation 16-1 från CISPR (Internationella specialkommittén för radiostörning). En medelvärdesdetektor eller en toppdetektor ska användas för att mäta elektromagnetisk smalbandsstrålning i denna bilaga. |
|
1.3 |
Provningsmetod 1.3.1 Denna provning är avsedd att mäta smalbandsstrålning av sådana slag som kan avges från ett mikroprocessbaserat system eller annan smalbandskälla. 1.3.2 Som ett första steg ska strålningsnivåerna på FM-bandet (88–108 MHz) mätas vid fordonets radioantenn med utrustning som specificeras i punkt 1.2. Om den specificerade nivån i punkt 3.3.2.4 i del 2 inte överskrids, ska fordonet anses uppfylla kraven i denna del inom detta frekvensband och hela provningen behöver inte genomföras. 1.3.3 För hela provningsförfarandet är två alternativa antennavstånd tillåtna: 10 m eller 3 m från fordonet. I båda fallen ska kraven i punkt 3 följas. |
2. Redovisande av resultat
Mätresultaten ska redovisas i dB mikrovolt/m (mikrovolt/m).
3. Mätplats
|
3.1 |
Provningsplatsen ska vara en plan, öppen yta, fri från elektromagnetiska reflektionsytor inom en cirkel med en minsta radie av 30 m mätt från mittpunkten mellan fordonet och antennen (figur 1 i del 3). |
|
3.2 |
Mätutrustningen, provhytten eller det fordon inuti vilket mätutrustningen är placerad får finnas inom provningsplatsen, men endast i det område som visas i figur 1 i del 3. Andra mätantenner är tillåtna inom provningsplatsen på minst 10 m avstånd från både den mottagarantenn och det fordon som kontrolleras, förutsatt att det kan påvisas att mätresultaten inte påverkas av detta. |
|
3.3 |
Anläggningar inomhus får användas om det kan påvisas ett samband mellan anläggningen inomhus och en anläggning utomhus. Anläggningar inomhus behöver inte uppfylla dimensionskraven i figur 1 i punkt 7 i del 3, förutom när det gäller avståndet från antennen till fordonet och antennhöjden. Inte heller behöver de omgivande strålningarna kontrolleras före eller efter den provning som beskrivs i punkt 3.4 i denna del. |
|
3.4 |
Omgivning För att säkerställa att det inte förekommer brus och signaler med tillräcklig styrka att direkt påverka mätningen, ska omgivande mätningar göras före och efter huvudprovningen. Den tekniska tjänsten ska säkerställa att utstrålningar från fordonet inte påverkar de omgivande mätningarna väsentligt, t.ex. genom att avlägsna fordonet från provningsplatsen, ta bort startnyckeln eller koppla bort batterierna. I båda dessa mätningar ska brus eller signaler vara åtminstone 10 dB under den störningsgräns som föreskrivs i någon av punkterna 3.3.2.1 eller 3.3.2.2 (efter tillämplighet) i del 2, förutom för avsiktliga omgivande smalbandssändningar. |
4. Fordonets tillstånd under provning
4.1 Fordonets elektroniska system ska vara i normalt bruksläge och fordonet ska vara stillastående.
4.2 Tändningen ska vara tillslagen. Motorn ska inte vara igång.
4.3 Mätningar ska inte utföras när regn eller annan nederbörd faller på fordonet eller inom 10 minuter efter det att nederbörden har upphört.
5. Antenntyp, läge och riktning
5.1 Antenntyp
Alla antenner får användas under förutsättning att de kan normaliseras mot referensantennen. Den beskrivna metoden i CISPR-publikation nr 12 (sjätte utgåvan), bilaga C kan användas för att kalibrera antennen.
5.2 Höjd och avstånd för mätning
5.2.1 Höjd
5.2.1.1 10-meters provsträcka
Antennens fascentrum ska befinna sig 3,00 ± 0,05 m över den yta som fordonet står på.
5.2.1.2 3-meters provsträcka
Antennens fascentrum ska befinna sig 1,80 ± 0,05 m över den yta som fordonet står på.
|
5.2.1.3 |
Ingen del av antennens mottagarelement får befinna sig närmare än 0,25 m från den yta som fordonet står på. |
5.2.2 Mätavstånd
5.2.2.1 10-meters provsträcka
Det horisontella avståndet från antenntoppen eller annan lämplig punkt på antennen som har bestämts under normaliseringsförfarandet mot fordonets yttre karossyta, enligt punkt 5.1, ska vara 10,0 ± 0,2 m.
5.2.2.2 3-meters provsträcka
Det horisontella avståndet från antenntoppen eller annan lämplig punkt på antennen som har bestämts under normaliseringsförfarandet mot fordonets yttre karossyta, enligt punkt 5.1, ska vara 3,00 ± 0,05 m.
|
5.2.2.3 |
Om provningen utförs i en anläggning inomhus för att avskärma mot elektromagnetiska radiovågor, ska antennens mottagarelement inte befinna sig närmare än 1,0 m från någon typ av energiabsorberande material och inte närmare än 1,5 m från väggen i anläggningen inomhus. Det får inte finnas något absorberande material mellan mottagarantennen och det fordon som provas. |
5.3 Antennens placering i förhållande till fordonet
Antennen ska placeras omväxlande till vänster och till höger om fordonet så att antennen är parallell med fordonets symmetriplan och i linje med motorns mittpunkt (figur 2 i punkt 7 i del 3).
5.4 Antennens läge
I varje mätpunkt ska avläsning göras med antennen i både horisontellt och vertikalt polariseringsläge (figur 2 i punkt 7 i del 3).
5.5 Avläsning
Den högsta av de fyra avläsningar som har gjorts enligt punkterna 5.3 och 5.4 vid varje frekvens ska betraktas som det karaktäristiska mätvärdet för den frekvens där mätningarna utförs.
6. Frekvenser
6.1 Mätningar
Mätningar ska utföras inom frekvensområdet 30–1 000 MHz. Detta område ska delas in i 13 band. Inom varje band kan en frekvens provas för att visa att de krävda begränsningarna tillgodoses. För att bekräfta att fordonet möter kraven i denna del ska kontrollmyndigheten prova i en sådan punkt i vart och ett av de 13 frekvensbanden:
30–50, 50–75, 75–100, 100–130, 130–165, 165–200, 200–250, 250–320, 320–400, 400–520, 520–660, 660–820, 820–1 000 MHz.
Om gränsen överskrids under provningen ska detta undersökas för att säkerställa att det beror på fordonet och inte på bakgrundsstrålning.
DEL 5
Provningsmetod för fordons immunitet mot elektromagnetisk strålning
1. Allmänt
|
1.1 |
Den provningsmetod som beskrivs i denna del ska enbart tillämpas på fordon. |
|
1.2 |
Provningsmetod Denna provning avser att visa immuniteten mot försämring i den direkta kontrollen av fordonet. Fordonet ska utsättas för elektromagnetiska fält så som beskrivs i denna del. ►M2 ————— ◄ |
2. Redovisande av resultat
För den provning som beskrivs i denna del ska fältstyrkan redovisas i volt/m.
3. Mätplats
Provanläggningen ska klara att alstra den fältstyrka inom de frekvensområden som har definierats i denna del. Provningsanläggningen ska uppfylla de lagkrav som gäller utstrålning av elektromagnetiska signaler.
Hänsyn ska tas så att kontroll- och övervakningsutrustningar inte kan påverkas av strålningsfält på ett sätt som kan göra provningarna ogiltiga.
4. Fordons skick under provning
4.1 Fordonet ska vara i olastat skick förutom nödvändig provningsutrustning.
4.1.1 Motorn kommer vanligtvis att driva hjulen med en konstant hastighet som motsvarar tre fjärdedelar av fordonets maximala hastighet om tillverkaren inte väljer en annan hastighet av tekniska skäl. Fordonets motor måste belastas med lämpligt moment. Vid behov kan kraftöverföringsaxlarna vara frikopplade (t.ex. för fordon med fler än två axlar) under förutsättning att axlarna inte driver någon komponent som kan orsaka interferens.
4.1.2 Strålkastare ska sättas på halvljus.
4.1.3 Vänster eller höger körriktningsvisare ska vara i funktion.
4.1.4 Alla andra anordningar som påverkar förarens kontroll över fordonet ska vara i funktion som under normal körning av fordonet.
4.1.5 Fordonet ska inte ha någon elektrisk förbindelse med provytan och inga förbindelser ska göras mellan någon utrustning och fordonet, förutom så som krävs i punkt 4.1.1 eller 4.2. Däckens kontakt med provytans golv anses inte vara någon elektrisk förbindelse.
4.2 Om det finns elektriska/elektroniska anordningar som utgör en integrerad del av fordonets direkta kontroll, vilka inte kommer att vara i funktion under de omständigheter som beskrivs i punkt 4.1, får tillverkaren tillhandahålla kontrollmyndigheten en rapport eller ytterligare uppgifter som styrker att den elektriska/elektroniska anordningen möter de krav som finns i denna förordning. Sådana uppgifter ska bevaras i dokumentationen för typgodkännande.
4.3 Endast icke-störande utrustning ska användas när fordonet övervakas. För att bestämma om kraven i denna del uppfylls ska man övervaka fordonets utsida och passagerarutrymmet (t.ex. med videokameror).
4.4 Fordonet ska i normala fall riktas mot en fixerad antenn. I de fall då elektroniska kontrollenheter och tillhörande kabelhärvor till största delen är lokaliserade i fordonets bakdel, ska provningen dock normalt göras med fordonet riktat bort från antennen. När det gäller långa fordon (dvs. förutom bilar och lätta skåpbilar), som har elektroniska kontrollenheter och tillhörande kabelhärvor till största delen placerade mot fordonets mitt, kan en referenspunkt (punkt 5.4) fastställas som är baserad på endera högersidans eller vänstersidans yta av fordonet. Denna referenspunkt ska befinna sig vid fordonslängdens mittpunkt eller vid en punkt längs med fordonets sida som valts och godkänts av både tillverkaren och kontrollmyndigheten efter att distributionen av elektriska anordningar och dispositionen av förekommande kabelnät beaktats.
Sådana provningar får bara förekomma om provkammarens fysiska konstruktion tillåter detta. Antennens placering ska anges i provningsrapporten.
5. Fältalstrande anordning, läge och riktning
5.1 Fältalstrande anordning
5.1.1 De fältalstrande anordningarna ska väljas på ett sådant sätt att den önskade fältstyrkan uppnås vid referenspunkten (punkt 5.4) för de tillämpliga frekvenserna.
5.1.2 De fältalstrande anordningarna kan vara antenner eller ett transmissionsledningssystem.
5.1.3 Alla fältalstrande anordningars konstruktion och riktning ska vara sådan att det alstrande fältet är polariserat från 20– ►M2 2 000 ◄ MHz horisontellt eller vertikalt.
5.2 Höjd och avstånd för mätning
5.2.1 Höjd
5.2.1.1 Antennens fascentrum ska inte vara mindre än 1,5 m över den yta som fordonet står på eller inte mindre än 2,0 m över den yta som fordonet står på om fordonets tak överskrider 3 m höjd.
5.2.1.2 Ingen del av någon antenns utstrålande element får befinna sig närmare än 0,25 m från den yta som fordonet står på.
5.2.2 Mätavstånd
5.2.2.1 Vid provning är en placering av den fältalstrande anordningen så långt som det är praktiskt möjligt från fordonet att föredra. Detta avstånd ska vara 1–5 m.
5.2.2.2 Om provning utförs inne i en avskärmad anläggning, ska den fältalstrande anordningens utstrålande element inte befinna sig närmare än 1,0 m från någon typ av energiabsorberande material och inte närmare än 1,5 m från väggen i den inneslutna anläggningen. Det ska inte finnas något absorberande material mellan sändarantennen och det fordon som provas.
5.3 Antennens placering i förhållande till fordonet
5.3.1 Den fältalstrande anordningens utstrålande element ska inte befinna sig närmare än 0,5 m från fordonets yttre karossyta.
5.3.2 Den fältalstrande anordningen ska placeras vid fordonets centrumlinje (längsgående symmetriplan).
5.3.3 Ingen del av ett transmissionsledningssystem, förutom den yta som fordonet står på, ska befinna sig närmare än 0,5 m från någon del av fordonet.
5.3.4 Alla fältalstrande anordningar som är placerade över fordonet ska sträcka sig centralt över åtminstone 75 % av fordonets längd.
5.4 Referenspunkt
5.4.1 I denna del avser referenspunkt den punkt där fältstyrkan ska fastställas och ska definieras enligt följande:
Åtminstone 2 m horisontellt från antennens fascentrum eller åtminstone 1 m vertikalt från det utstrålande elementet i ett transmissionsledningssystem.
Vid fordonets mittlinje (längsgående symmetriplan).
På en höjd på 1,0 ± 0,05 m över den yta som fordonet står på eller 2,0 ± 0,05 m, om den minsta takhöjden i något fordon inom modellprogrammet överskrider 3,0 m.
För främre belysning, antingen
beroende på vilken som har en referenspunkt som ligger närmast antennen.
För bakre belysning, antingen
beroende på vilken som har en referenspunkt som ligger närmast antennen.
|
5.5 |
Om man bestämmer att bestråla den bakre delen av fordonet, ska referenspunkten fastställas som i punkt 5.4. Fordonet ska då vara installerat med fronten bort från antennen och placerat som om det hade roterats horisontellt 180 grader runt sin mittpunkt, dvs. på sådant sätt att samma avstånd från antennen till den närmaste delen av fordonets yttre kaross kvarstår, så som visas i figur 3 i punkt 8. |
6. Provningskrav
6.1 Frekvensområde, uppehållstid, polarisering
Fordonet ska utsättas för elektromagnetisk utstrålning i frekvensområdet 20– ►M2 2 000 ◄ MHz.
6.1.1 För att bekräfta att fordonet uppfyller kraven i denna del, ska fordonet provas vid upp till 14 frekvenser i frekvensområdet, t.ex. 27, 45, 65, 90, 120, 150, 190, 230, 280, 380, 450, 600, 750, 900 och från 1 000 till 2 000 MHz, i enlighet med den ökning som anges i ISO 11451–1, 3:e utg., 2005, och Amd 1:2008.
6.1.2 En polarisation ska användas vid varje frekvens, se punkt 5.1.3.
6.1.3 Alla andra provningsparametrar ska vara så som definieras i denna del.
6.1.4 Om ett fordon inte klarar de provningar som har definieras i punkt 6.1.1, måste den tekniska tjänsten kontrollera att provningarna skett under de relevanta provningsförhållandena och att det negativa resultatet inte beror på alstring av okontrollerade fält.
7. Alstring av erforderlig fältstyrka
7.1 Provningsmetod
|
7.1.1 |
”Substitutionsmetoden” ska användas för att upprätta fältförhållandena för provning. |
|
7.1.2 |
Kalibreringsfas Vid varje provfrekvens ska en effektnivå matas in i den fältalstrande anordningen för att producera den erforderliga fältstyrkan vid referenspunkten (enligt definitionen i punkt 5) på provningsplatsen med fordonet frånvarande, och nivån på frameffekt, eller annan parameter som har direkt samband med den frameffekt som behövs för att definiera fältet, ska mätas och resultaten registreras. Provfrekvenserna ska ligga i området 20– ►M2 2 000 ◄ MHz. Kalibrering ska börja vid 20 MHz, utföras i steg som inte är större än 2 % av föregående frekvens och sluta vid ►M2 2 000 ◄ MHz. Dessa resultat ska användas för typgodkännandeprovningar om inga förändringar inträffar i anläggningarna eller utrustningen som gör det nödvändigt att upprepa förfarandet. |
|
7.1.3 |
Provningsfas Fordonet ska sedan placeras inne i provningsanläggningen enligt kraven i punkt 5. Den erforderliga frameffekten som definieras i punkt 7.1.2 vid varje frekvens som definieras i punkt 6.1.1 ska sedan matas in i den fältalstrande anordningen. |
|
7.1.4 |
Den parameter som valdes i punkt 7.1.2 för att definiera fältet ska också användas för att fastställa fältstyrkan under provningen. |
|
7.1.5 |
Den fältalstrande anordningen och dess uppställning under provningen ska vara enligt samma specifikation som den som användes under förfarandet som utfördes i punkt 7.1.2. |
|
7.1.6 |
Mätanordning för fältstyrka En lämplig kompakt mätanordning för fältstyrka ska användas för att bestämma fältstyrkan under substitutionsmetodens kalibreringsfas. |
|
7.1.7 |
Under substitutionsmetodens kalibreringsfas ska fascentrumet i mätanordningen för fältstyrka placeras vid referenspunkten. |
|
7.1.8 |
Om en kalibrerad mottagarantenn används som mätanordning för fältstyrka, ska avläsningar erhållas i tre ömsesidigt rätvinkliga riktningar och det motsvarande isotropiska värdet i avläsningen ska räknas som fältstyrkan. |
|
7.1.9 |
För att ta med olika fordonsgeometrier i beräkningen, kan ett antal antennlägen och referenspunkter behöva upprättas för en given provanläggning. |
7.2 Fältstyrkeprofil
7.2.1 Under substitutionsmetodens kalibreringsfas (innan ett fordon körs in på provningsområdet), ska fältstyrkan i åtminstone 80 % av kalibreringsstegen inte vara mindre än 50 % av den nominella fältstyrkan vid följande placeringar:
För alla fältalstrande anordningar, 0,50 ± 0,05 m vid endera sidan av referenspunkten i en linje som passerar genom referenspunkten och på samma höjd som referenspunkten, och i rät vinkel mot fordonets längsgående symmetriplan.
När ett transmissionsledningssystem används, 1,50 ± 0,05 m på en linje som passerar genom referenspunkten vid samma höjd som referenspunkten och längsmed linjen av längsgående symmetriplan.
7.3 Kammarresonans
Trots de omständigheter som anges i punkt 7.2.1 ska provningar inte göras i kammarresonanta frekvenser.
7.4 Egenskaper hos de provningssignaler som ska alstras
Fordonet ska utsättas för elektromagnetisk strålning i frekvensområdet 20–2 000 MHz i vertikalt polariseringsläge.
7.4.1 Signalens maxvärde
Provningssignalens maxvärde ska vara detsamma som maxvärdet för en omodulerad sinuskurva vars effektivvärde i volt/m är definierat i punkt 3.4.2 i del 2 (figur 3 i denna del).
7.4.2 Provningssignalens kurvform
Provsignalens modulering ska vara
amplitudmodulering (AM), med 1 kHz modulering och 80 % moduleringsdjup (m = 0,8 ± 0,04) i frekvensområdet 20–1 000 MHz (i enlighet med figur 3 i denna del), och
pulsmodulering (PM), med t = 577 μs och period = 4 600 μs, i frekvensområdet 1 000 –2 000 MHz, såsom anges i ISO 11451–1, 3:e utg., 2005, och Amd 1:2008.
7.4.3 Modulationsdjup
Modulationsdjupet m är definierat som
|
m |
= |
|
7.4.4 Exponeringstid
Exponeringstiden för varje provningsfrekvens ska vara tillräcklig för att det fordon som provas ska kunna reagera under normala förhållanden. Den får aldrig vara mindre än 2 s.
8. Figurer
Figur 1
Figur 2
Figur 3
Egenskaper hos de provningssignaler som ska alstras
DEL 6
Mätmetod för elektromagnetisk bredbandsstrålning från elektriska/elektroniska underenheter
1. Allmänt
|
1.1 |
Den provningsmetod som beskrivs i denna del får tillämpas på elektriska/elektroniska underenheter, som efteråt får monteras i fordon som stämmer överens med del 3. |
|
1.2 |
Mätinstrument Mätutrustningen ska uppfylla kraven i publikation 16-1 från CISPR (Internationella specialkommittén för radiostörning). En kvasitoppdetektor ska användas för att mäta elektromagnetisk bredbandsstrålning i denna del, eller om en toppdetektor används ska en lämplig korrektionsfaktor användas beroende på pulsfrekvensen för störning. |
|
1.3 |
Provningsmetod Denna provning är avsedd att mäta bredbandsstrålning från elektriska/elektroniska underenheter. |
2. Redovisande av resultat
Mätresultaten ska redovisas i dB mikrovolt/m (mikrovolt/m) för bandbredd 120 kHz. Om mätutrustningens verkliga bandbredd B (redovisad i kHz) avviker från 120 kHz ska avläsningarna i mikrovolt/m omvandlas till bandbredd 120 kHz genom multiplicering med en faktor 120/B.
3. Mätplats
|
3.1 |
Provningsplatsen ska uppfylla kraven i publikation 16-1 från CISPR (punkt 7). |
|
3.2 |
Mätutrustningen, provhytten eller det fordon inuti vilket mätutrustningen är placerad ska befinna sig utanför den gräns som visas i punkt 7. |
|
3.3 |
Anläggningar inomhus får användas om det kan påvisas ett samband mellan anläggningen inomhus och en anläggning utomhus. Anläggningar inomhus behöver inte uppfylla dimensionskraven i punkt 7, förutom när det gäller avståndet från antennen till den elektriska/elektroniska underenhet som provas och antennhöjden (figur 1 och 2 i punkt 8). |
|
3.4 |
Omgivning För att säkerställa att det inte förekommer brus och signaler med tillräcklig styrka att direkt påverka mätningen, ska mätningar göras före och efter huvudprovningen. I båda dessa mätningar ska brus eller signaler vara åtminstone 10 dB under den störningsgräns som föreskrivs i punkt 3.5.2.1 i del 2, förutom för avsiktliga omgivande smalbandssändningar. |
4. Den elektriska/elektroniska underenhetens skick under provningarna
|
4.1 |
Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska vara i normalt funktionsläge. |
|
4.2 |
Mätningar ska inte utföras när regn eller annan nederbörd faller på den elektriska/elektroniska underenheten eller inom 10 minuter från det att nederbörden har upphört. |
|
4.3 |
Provningsarrangemang 4.3.1 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas och dess kabelnät ska stöttas upp 50 ± 5 mm över ett träbord eller ett motsvarande icke ledande bord. Om dock någon del av den elektriska/elektroniska underenhet som provas är avsedd att förbindas elektriskt med ett fordons metallkaross, ska denna del placeras på ett jordplan och ska vara elektriskt förbunden med detta jordplan. Jordplanet ska vara en metalldel med en minsta tjocklek av 0,5 mm. Jordplanets minsta storlek beror på storleken av den elektriska/elektroniska underenhet som provas, men ska tillåta en distribution av den elektriska/elektroniska underenhetens kabelnät och komponenter. Jordplanet ska vara anslutet till provanläggningens skyddsjord. Jordplanet ska vara placerat på 1,0 ± 0,1 m höjd över provningsanläggningen och vara parallellt med provningsanläggningens golv. 4.3.2 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska läggas upp och kopplas enligt dess krav. Nätet för kraftförsörjning ska vara placerat längs med, och inom 100 mm från, jordplanets kant/bordet som finns närmast antennen. 4.3.3 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska kopplas till jordanordningen enligt tillverkarens specifikationer för installation och inga ytterligare jordförbindelser ska tillåtas. 4.3.4 Det minsta avståndet mellan den elektriska/elektroniska underenhet som provas och alla andra ledande strukturer, som t.ex. väggar i ett avskärmat område (förutom jordplanet/bordet under föremålet som provas), ska vara 1,0 m. |
|
4.4 |
Kraftförsörjning ska tillföras den elektriska/elektroniska underenhet som provas via ett konstgjort nätverk (5 μH/50 ohm) som ska vara elektriskt förbundet med jordplanet. Den elektriska spänningen ska upprätthållas inom ± 10 % av dess nominella systemdriftspänning. Förekommande små spänningsvariationer ska vara mindre än 1,5 % av den nominella systemdriftspänning som mäts i övervakningsporten för det konstgjorda nätverket. |
|
4.5 |
Om den elektriska/elektroniska underenhet som provas består av mer än en enhet ska de sammankopplade kablarna helst vara det kabelnät som är avsett att användas i fordonet. Om dessa inte är tillgängliga, ska längden mellan den elektriska kontrollenheten och det konstgjorda nätverket vara 1 500 ± 75 mm. Alla ledningar i kabelnätet ska avslutas så realistiskt som möjligt och företrädesvis med verkliga belastningar och manöverdon. Om yttre utrustning krävs för en korrekt funktion av den elektriska/elektroniska underenhet som provas, ska kompensation göras för det bidrag den medför till den strålning som mäts. |
5. Antenntyp, läge och riktning
5.1 Antenntyp
Alla typer av linjärt polariserade antenner får användas under förutsättning att de kan normaliseras mot referensantennen.
5.2 Höjd och avstånd för mätning
5.2.1 Höjd
Antennens fascentrum ska befinna sig 150 ± 10 mm över jordplanet.
5.2.2 Mätavstånd
Det horisontella avståndet från fascentrumet eller antenntoppen, efter tillämplighet till kanten av jordplanet ska vara 1,0 ± 0,05 m. Ingen del av antennen ska befinna sig närmare än 0,5 m från jordplanet.
Antennen ska placeras parallellt med en yta som är vinkelrät mot jordplanet och sammanfaller med kanten av jordplanet längs med vilken huvuddelen av nätet går.
|
5.2.3 |
Om provningen utförs i en anläggning inomhus för att avskärma mot elektromagnetiska radiofrekvenser, ska antennens mottagarelement inte befinna sig närmare än 0,5 m från någon typ av energiabsorberande material och inte närmare än 1,5 m från väggen i anläggningen inomhus. Det ska inte finnas något absorberande material mellan mottagarantennen och den elektriska/elektroniska underenheten. |
5.3 Antennens riktning och polarisering
I mätpunkten ska avläsning göras med antennen i både horisontellt och vertikalt polariseringsläge.
5.4 Avläsning
Den högsta av de två avläsningar som har gjorts (enligt punkt 5.3) i varje frekvens ska betraktas som det karaktäristiska mätvärdet för den frekvens där mätningarna utfördes.
6. Frekvenser
6.1 Mätningar
Mätningar ska utföras inom frekvensområdet 30–1 000 MHz. En elektrisk/elektronisk underenhet anses som mycket trolig att tillgodose de krävda begränsningarna över hela frekvensområdet om den tillgodoser begränsningarna i följande 13 frekvenser inom området: 45, 65, 90, 120, 150, 190, 230, 280, 380, 450, 600, 750 och 900 MHz.
Om gränsen överskrids under provningen ska detta undersökas för att säkerställa att det beror på underenheten och inte på bakgrundsstrålning.
6.1.1 Gränserna gäller inom hela frekvensområdet 30–1 000 MHz.
6.1.2 Mätningar kan utföras med antingen kvasitoppdetektor eller toppdetektor. De begränsningar som anges i punkterna 3.2 och 3.5 i del 2 avser kvasitopp. Om toppdetektor används ska 38 dB för 1 MHz bandbredd läggas till eller 22 dB för 1 kHz bandbredd dras ifrån.
6.2 Toleranser
|
Frekvens (MHz) |
Tolerans (MHz) |
|
45, 65, 90, 120, 150, 190 och 230 |
± 5 |
|
280, 380, 450, 600, 750 och 900 |
± 20 |
Dessa toleranser gäller för de angivna frekvenserna och avser att undvika störning från sändningar som verkar vid eller nära de nominella frekvenserna under den tid då mätning pågår.
7. Provningsplatsgräns för elektrisk/elektronisk underenhet
En plan öppen yta fri från elektromagnetiskt reflekterande ytor
8. Utstrålad elektromagnetisk strålning vid provningar
Figur 1
Provuppställning för utstrålad elektromagnetisk strålning från en elektrisk/elektronisk underenhet (ESA) (generell planskiss)
Figur 2
Utstrålad elektromagnetisk strålning från en elektrisk/elektronisk underenhet
DEL 7
Mätmetod för elektromagnetisk smalbandsstrålning från elektriska/elektroniska underenheter
1. Allmänt
|
1.1 |
Den provningsmetod som beskrivs i denna del kan tillämpas på elektriska/elektroniska underenheter. |
|
1.2 |
Mätinstrument Mätutrustningen ska uppfylla kraven i publikation 16-1 från CISPR (Internationella specialkommittén för radiostörning). En medelvärdesdetektor eller en toppdetektor ska användas för att mäta elektromagnetisk smalbandsstrålning i denna del. |
|
1.3 |
Provningsmetod 1.3.1 Denna provning är avsedd att mäta smalbandsstrålning av sådant slag som kan avges från ett mikroprocessbaserat system. 1.3.2 Som ett kort första steg (2–3 minuter), när en antennplacering väljs, är det tillåtet att göra svep i det frekvensområde som finns i punkt 6.1 med hjälp av en spektrumanalysator för att söka närvaron av toppstrålning. Detta kan tjäna till att välja frekvens som ska provas (punkt 6). |
2. Redovisande av resultat
Mätresultaten ska redovisas i dB mikrovolt/m (mikrovolt/m).
3. Mätplats
|
3.1 |
Provningsplatsen ska uppfylla kraven i publikation 16-1 från CISPR (punkt 7 i del 6). |
|
3.2 |
Mätutrustningen, provhytten eller det fordon inuti vilket mätutrustningen är placerad ska befinna sig utanför den gräns som visas i punkt 7 i del 6. |
|
3.3 |
Anläggningar inomhus får användas om det kan påvisas ett samband mellan anläggningen inomhus och en anläggning utomhus. Anläggningar inomhus behöver inte uppfylla dimensionskraven i punkt 7 i del 6, förutom när det gäller avståndet från antennen till den elektriska/elektroniska underenhet som provas och antennhöjden (figur 1 och 2 i punkt 8 i del 6). |
|
3.4 |
Omgivning För att säkerställa att det inte förekommer brus och signaler med tillräcklig styrka att direkt påverka mätningen, ska mätningar göras före och efter huvudprovningen. I båda dessa mätningar ska brus eller signaler vara åtminstone 10 dB under den störningsgräns som föreskrivs i punkt 3.6.2.1 i del 2, förutom för avsiktliga omgivande smalbandssändningar. |
4. Den elektriska/elektroniska underenhetens skick under provningarna
|
4.1 |
Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska vara i normalt funktionsläge. |
|
4.2 |
Mätningar ska inte utföras när regn eller annan nederbörd faller på den elektriska/elektroniska underenheten eller inom 10 minuter från det att nederbörden har upphört. |
|
4.3 |
Provningsarrangemang 4.3.1 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas och dess kabelnät ska stöttas upp 50 ± 5 mm över ett träbord eller ett motsvarande icke ledande bord. Om dock någon del av den elektriska/elektroniska underenhet som provas är avsedd att förbindas elektriskt med ett fordons metallkaross, ska denna del placeras på ett jordplan och ska vara elektriskt förbunden med detta jordplan. Jordplanet ska vara en metalldel med en minsta tjocklek av 0,5 mm. Jordplanets minsta storlek beror på storleken av den elektriska/elektroniska underenhet som provas men ska tillåta en distribution av den elektriska/elektroniska underenhetens kabelnät och komponenter. Jordplanet ska vara anslutet till provanläggningens skyddsjord. Jordplanet ska vara placerat på 1,0 ± 0,1 m höjd över provningsanläggningen och vara parallellt med provningsanläggningens golv. 4.3.2 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska läggas upp och kopplas enligt dess krav. Nätet för kraftförsörjning ska vara placerat längsmed, och inom 100 mm från, jordplanets kant/bordet som finns närmast antennen. 4.3.3 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska kopplas till jordanordningen enligt tillverkarens specifikationer för installation och inga ytterligare jordförbindelser ska tillåtas. 4.3.4 Det minsta avståndet mellan den elektriska/elektroniska underenhet som provas och alla andra ledande strukturer, som t.ex. väggar i ett avskärmat område (förutom jordplanet/bordet under föremålet som provas), ska vara 1,0 m. |
|
4.4 |
Kraftförsörjning ska tillföras den elektriska/elektroniska underenhet som provas via ett konstgjort nätverk (5 μH/50 ohm) som ska vara elektriskt förbundet med jordplanet. Den elektriska spänningen ska upprätthållas inom ± 10 % av dess nominella systemdriftspänning. Förekommande små spänningsvariationer ska vara mindre än 1,5 % av den nominella systemdriftspänning som mäts i övervakningsporten för det konstgjorda nätverket. |
|
4.5 |
Om den elektriska/elektroniska underenhet som provas består av mer än en enhet ska de sammankopplade kablarna helst vara det kabelnät som är avsett att användas i fordonet. Om dessa inte är tillgängliga, ska den minsta längden mellan den elektriska kontrollenheten och det konstgjorda nätverket vara 1 500 ± 75 mm. Alla ledningar i kabelnätet ska avslutas så realistiskt som möjligt och företrädesvis med verkliga belastningar och manöverdon. Om yttre utrustning krävs för en korrekt funktion av den elektriska/elektroniska underenhet som provas, ska kompensation göras för det bidrag den medför till den strålning som mäts. |
5. Antenntyp, läge och riktning
5.1 Antenntyp
Alla typer av linjärt polariserade antenner får användas under förutsättning att de kan normaliseras mot referensantennen.
5.2 Höjd och avstånd för mätning
5.2.1 Höjd
Antennens fascentrum ska befinna sig 150 ± 10 mm över jordplanet.
5.2.2 Mätavstånd
Det horisontella avståndet från fascentrumet eller antenntoppen, efter tillämplighet till kanten av jordplanet ska vara 1,0 ± 0,05 m. Ingen del av antennen ska befinna sig närmare än 0,5 m från jordplanet.
Antennen ska placeras parallellt med en yta som är vinkelrät mot jordplanet och sammanfaller med kanten av jordplanet längsmed vilken huvuddelen av nätet går.
|
5.2.3 |
Om provningen utförs i en anläggning inomhus för att avskärma mot elektromagnetiska radiofrekvenser, ska antennens mottagarelement inte befinna sig närmare än 0,5 m från någon typ av energiabsorberande material och inte närmare än 1,5 m från väggen i anläggningen inomhus. Det ska inte finnas något absorberande material mellan mottagarantennen och den elektriska/elektroniska underenheten. |
5.3 Antennens riktning och polarisering
I mätpunkten ska avläsning göras med antennen i både horisontellt och vertikalt polariseringsläge.
5.4 Avläsning
Den högsta av de två avläsningar som görs (enligt punkt 5.3) i varje frekvens ska betraktas som det karaktäristiska måttet för den frekvens där mätningarna utfördes.
6. Frekvenser
6.1 Mätningar
Mätningar ska utföras inom frekvensområdet 30–1 000 MHz. Detta område ska delas in i 13 band. Inom varje band kan en frekvens provas för att visa att de krävda begränsningarna tillgodoses. För att bekräfta att underenheten möter kraven i denna del ska kontrollmyndigheten prova en sådan punkt i vart och ett av följande 13 frekvensband:
30–50, 50–75, 75–100, 100–130, 130–165, 165–200, 200–250, 250–320, 320–400, 400–520, 520–660, 660–820, 820–1 000 MHz.
Om gränsen överskrids under provningen ska detta undersökas för att säkerställa att det beror på underenheten och inte på bakgrundsstrålning.
|
6.2 |
Om den utstrålade smalbandsstrålningen i något av de frekvensband som har fastställts i punkt 6.1 under det första steg som ska ha utförts enligt beskrivningen i punkt 1.3 är åtminstone 10 dB under referensgränsen, ska den elektriska/elektroniska underenheten anses uppfylla kraven i denna del inom detta frekvensband. |
DEL 8
Provningsmetoder för elektriska/elektroniska underenheters immunitet mot elektromagnetisk strålning
1. Allmänt
|
1.1 |
De provningsmetoder som beskrivs i denna del får tillämpas på elektriska/elektroniska underenheter. |
|
1.2 |
Provningsmetoder 1.2.1 Elektriska/elektroniska underenheter kan uppfylla kraven för vilken kombination som helst av följande provningsmetoder efter tillverkarens gottfinnande, förutsatt att detta resulterar i att hela frekvensområdet som anges i punkt 5.1 täcks.
—
Striplineprovning, se punkt 11.
—
Provning av masströmsinducering, se punkt 12.
—
Provning av cell i tvärgående elektromagnetiskt läge, se punkt 13.
—
Immunitetsprovning med fritt fält, se punkt 14.
1.2.2 På grund av utstrålning av elektromagnetiska fält under dessa provningar, ska alla provningar utföras på en avskärmad plats, t.ex. cellen i tvärgående elektromagnetiskt läge. |
2. Redovisande av resultat
För de provningar som beskrivs i denna del, ska fältstyrkan redovisas i volt/m och inducerad ström ska redovisas i milliampere.
3. Mätplats
3.1 Provningsanläggningen ska klara att alstra den fältstyrka inom de frekvensområden som fastställts i denna del. Provningsanläggningen ska uppfylla de lagkrav som gäller utstrålning av elektromagnetiska signaler.
3.2 Mätutrustningen ska befinna sig utanför kammaren.
4. Den elektriska/elektroniska underenhetens skick under provningarna
4.1 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska vara i normalt funktionsläge. Den ska ställas i ordning så som har definierats i denna del om inte annat föreskrivs i enskilda provningsmetoder.
4.2 Kraftförsörjning ska tillföras den elektriska/elektroniska underenhet som provas via ett konstgjort nätverk (5 μH/50 ohm) som ska vara elektriskt jordat. Den elektriska spänningen ska upprätthållas inom ± 10 % av dess nominella systemdriftspänning. Förekommande små spänningsvariationer ska vara mindre än 1,5 % av den nominella systemdriftspänning som mäts i övervakningsporten för det konstgjorda nätverket.
4.3 All yttre utrustning som krävs för att den elektriska/elektroniska underenheten ska fungera ska finnas på plats under kalibreringsfasen. Ingen yttre utrustning får befinna sig närmare än 1 m från referenspunkten under kalibrering.
4.4 För att säkerställa att återgivbara mätresultat uppnås när provningar och mätningar repeteras, ska utrustningen som alstrar provsignaler och dess uppställning vara av samma specifikation som den som användes under varje enskild kalibreringsfas (punkterna 7.2, 7.3.2.3, 8.4, 9.2 och 10.2).
4.5 Om den elektriska/elektroniska underenhet som provas består av mer än en enhet ska de sammankopplade kablarna helst vara det kabelnät som är avsett att användas i fordonet. Om dessa inte är tillgängliga, ska den minsta längden mellan den elektriska kontrollenheten och det konstgjorda nätverket vara 1 500 ± 75 mm. Alla ledningar i kabelnätet ska avslutas så realistiskt som möjligt och företrädesvis med verkliga belastningar och manöverdon.
5. Frekvensområde, uppehållstid
5.1 Mätningar ska utföras i frekvensområdet 20–1 000 MHz.
5.2 För att bekräfta att de elektriska/elektroniska underenheterna möter kraven i denna del, ska provningar utföras i upp till 14 frekvenser i området, t.ex.
27, 45, 65, 90, 120, 150, 190, 230, 280, 380, 450, 600, 750 och 900 MHz.
Svarstiden för utrustningen under provningen ska beaktas och uppehållstiden ska vara tillräcklig för att tillåta att den utrustning som provas reagerar under normala förhållanden. Den ska aldrig vara mindre än två sekunder.
6. Egenskaper hos de provningssignaler som ska alstras
6.1 Signalens maxvärde
Provningssignalens maxvärde ska vara detsamma som maxvärdet för en omodulerad sinussignal vars effektivvärde i volt/m är definierat i punkt 3.4.2 i del 2 (figur 3 i punkt 8 i del 5).
6.2 Provningssignalens kurvform
Provningssignalen ska vara en sinuskurva av en radiofrekvens, amplitudmodulerad med en sinussignal på 1 kHz med ett modulationsdjup på 0,8 ± 0,04 m.
6.3 Modulationsdjup
Modulationsdjupet m är definierat som
|
m |
= |
|
7. Striplineprovning
7.1 Provningsmetod
Denna provningsmetod består i att kabelnätet som förbinder komponenterna i en elektrisk/elektronisk underenhet utsätts för en specificerad fältstyrka.
7.2 Mätning av fältstyrka i stripline
I varje önskad provningsfrekvens, ska en effektnivå tillföras stripline för att producera den fältstyrka som behövs i provningsområdet med den elektriska/elektroniska underenhet som mäts frånvarande, denna nivå av frameffekt, eller en annan parameter som har direkt samband med den frameffekt som behövs för att definiera fältet, ska mätas och resultaten noteras. Dessa resultat ska användas för typgodkännandeprovningar om inga förändringar inträffar i anläggningarna eller utrustningen som gör det nödvändigt att upprepa förfarandet. Under denna process, ska placeringen av fältsondhuvudet vara under den aktiva ledaren, centrerad i längsgående, vertikala och tvärgående riktningar. Platsen för sondens elektronik ska befinna sig så långt borta som möjligt från den längsgående striplineaxeln.
7.3 Installation av den elektriska/elektroniska underenhet som provas
7.3.1 150 mm striplineprovning
Provningsmetoden tillåter alstring av homogena fältstyrkor mellan en aktiv ledare (stripline 50 ohm impedans), och ett jordplan (den ledande ytan av monteringsbordet), mellan vilka delar av nätet kan sättas in. De elektroniska kontrollerna för den elektriska/elektroniska underenheten som provas ska installeras på jordplanet men utanför stripline med en av dess kanter parallell med den aktiva ledaren av stripline. Den ska ligga 200 ± 10 mm från en linje på jordplanet direkt under kanten av den aktiva ledaren.
Avståndet mellan alla kanter av den aktiva ledaren och alla yttre anordningar som används för mätning ska vara minst 200 mm.
Den del som är kabelnät för den elektriska/elektroniska underenheten som provas ska placeras mellan den aktiva ledaren och jordplanet (figur 1 och 2 i punkt 11).
7.3.1.1 Kabelnätets minsta längd, som ska innefatta kabelhärvan för den elektroniska kontrollenheten och vara placerad under stripline, ska vara 1,5 m om inte kabelnätet i fordonet är mindre än 1,5 m. Om detta är fallet, ska kabelnätets längd vara densamma som den längsta längden av kabelnätet som används för installationen i fordonet. Alla förgreningsledningar som finns inom denna längd ska dras vinkelrätt mot linjens längsgående axel.
7.3.1.2 Alternativt ska kabelnätets hela längd, inklusive den längsta längden av de förgreningar som förekommer, vara 1,5 m.
7.3.2 800 mm striplineprovning
7.3.2.1 Provningsmetod
Stripline består av två parallella metallplattor som är separerade med 800 mm avstånd. Utrustning som provas är placerad centralt mellan plattorna och är påverkad av en elektromagnetisk fältstyrka (figur 3 och 4 i punkt 11).
Med denna metod kan kompletta elektroniska system provas, inklusive sensorer och manöverdon samt kontroll- och ledningsnät. Den är lämplig för utrustningar vars största dimension är mindre än en tredjedel av avståndet i separeringen mellan plattorna.
7.3.2.2 Placering av stripline
Stripline ska befinna sig i ett avskärmat rum (för att förhindra yttre strålning) och placeras 2 m från väggarna samt alla metalliska inneslutningar för att förhindra elektromagnetiska reflektioner. Material som absorberar radiofrekvenser kan användas för att dämpa dessa reflektioner. Stripline ska placeras på icke ledande stöd åtminstone 0,4 m ovanför golvytan.
7.3.2.3 Kalibrering av stripline
En sond för fältmätning ska placeras inom den centrala tredjedelen av de längsgående, vertikala och tvärgående dimensionerna av utrymmet mellan de parallella plattorna och med systemet som provas frånvarande. Den tillhörande mätutrustningen ska vara placerad utanför det avskärmade rummet.
I varje önskad provningsfrekvens ska en effektnivå tillföras stripline för att producera den fältstyrka som behövs vid antennen. Denna nivå på frameffekt, eller någon annan parameter som har direkt samband med den frameffekt som krävs för att definiera fältstyrkan, ska användas för typgodkännandeprovningar om inga förändringar inträffar i anläggningarna eller utrustningarna som gör det nödvändigt att göra om förfarandet.
7.3.2.4 Installation av den elektriska/elektroniska underenhet som provas
Huvudkontrollenheten ska placeras inom den centrala tredjedelen av de längsgående, vertikala och tvärgående dimensionerna av utrymmet mellan de parallella plattorna. Den ska stödjas av ett stativ som är tillverkat av ett icke ledande material.
7.3.2.5 Nät för huvudkablar och kablar för sensorer/manövreringsorgan
Nätet för huvudkablar och alla kablar för sensorer/manövreringsorgan ska resa sig vertikalt från kontrollenheten till den översta jordplattan (detta bidrar till att ge bästa koppling med det elektromagnetiska fältet). Sedan ska de följa undersidan av plattan till en av dess fria kanter där de ska löpa över och följa toppen av jordplattan så långt som kopplingarna för stripline räcker. Kablarna ska sedan dras till den anslutna utrustningen, vilken ska vara placerad på en yta som inte påverkas av det elektromagnetiska fältet, t.ex. på golvet i det avskärmade rummet 1 m ifrån och längsmed stripline.
8. Immunitetsprovning med fritt fält för elektrisk/elektronisk underenhet
8.1 Provningsmetod
Denna provningsmetod tillåter provning av fordons elektriska/elektroniska system genom att en elektrisk/elektronisk underenhet utsätts för elektromagnetisk strålning som alstras av en antenn.
8.2 Beskrivning av provbänk
Provningen ska utföras inne i en halvdämpad kammare ovanpå en bänk.
8.2.1 Jordplan
8.2.1.1 För immunitetsprovning med fritt fält, ska den elektriska/elektroniska underenhet som provas och dess kabelnät stöttas upp 50 ± 5 mm över ett träbord eller ett motsvarande icke ledande bord. Om dock någon del av den elektriska/elektroniska underenhet som provas är avsedd att förbindas elektriskt med ett fordons metallkaross, ska denna del placeras på ett jordplan och ska vara elektriskt förbunden med detta jordplan. Jordplanet ska vara en metalldel med en minsta tjocklek av 0,5 mm. Jordplanets minsta storlek beror på storleken av den elektriska/elektroniska underenhet som provas men ska tillåta en distribution av den elektriska/elektroniska underenhetens kabelnät och komponenter. Jordplanet ska vara anslutet till provanläggningens skyddsjord. Jordplanet ska vara placerat på 1,0 ± 0,1 m höjd över provningsanläggningen och vara parallell med provningsanläggningens golv.
8.2.1.2 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska läggas upp och kopplas enligt dess krav. Nätet för kraftförsörjning ska vara placerat längsmed, och inom 100 mm från, jordplanets kant/bordet som finns närmast antennen.
8.2.1.3 Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska kopplas till jordanordningen enligt tillverkarens specifikationer för installation och inga ytterligare jordförbindelser ska tillåtas.
8.2.1.4 Det minsta avståndet mellan den elektriska/elektroniska underenhet som provas och alla andra ledande strukturer, som t.ex. väggar i ett avskärmat område, (förutom jordplanet/bordet under föremålet som provas) ska vara 1,0 m.
8.2.1.5 Storleken på ett jordplan ska vara 2,25 m2 eller med större yta där den minsta sidan inte är mindre än 750 mm. Jordplanet ska vara förbundet med rummet med spännband på sådant sätt att resistansen för likströmsförbindelsen inte överskrider 2,5 milliohm.
8.2.2 Installation av elektrisk/elektronisk underenhet som provas
För stora utrustningar monterade på ett provstativ i metall, ska provstativet anses vara en del av jordplanet för provningsändamål och ska förbindas därefter. Framsidorna av provexemplaret ska placeras på ett minsta avstånd av 200 mm från jordplanets kant. Alla ledningar och kablar ska vara minst 100 mm från jordplanets kant och avståndet till jordplanet (från den lägsta punkten av kabelnätet) ska vara 50 ± 5 mm över jordplanet. Kraftförsörjning ska tillföras den elektriska/elektroniska underenhet som provas via ett konstgjort nätverk (5 μH/50 ohm).
8.3 Fältalstrande anordning, läge och riktning
8.3.1 Fältalstrande anordning
8.3.1.1 De fältalstrande anordningarna ska väljas på sådant sätt att den önskade fältstyrkan uppnås vid referenspunkten (punkt 8.3.4) för de tillämpliga frekvenserna.
8.3.1.2 De fältalstrande anordningarna kan vara en eller flera antenn(er) eller en fatantenn.
8.3.1.3 Alla fältalstrande anordningars konstruktion och riktning ska vara sådana att det alstrande fältet är polariserat från 20–1 000 MHz horisontellt eller vertikalt.
8.3.2 Höjd och avstånd för mätning
8.3.2.1 Höjd
En antenns fascentrum ska inte vara mindre än 150 ± 10 mm över det jordplan som den elektriska/elektroniska underenhet som provas står på. Ingen del av någon antenns utstrålande element ska befinnas sig närmare än 250 mm från anläggningens golv.
8.3.2.2 Mätavstånd
8.3.2.2.1 Funktionstillstånd kan uppskattas på bästa sätt genom att placera den fältalstrande anordningen så långt från den elektriska/elektroniska underenheten som är praktiskt möjligt. Detta avstånd ska vara 1–5 m.
8.3.2.2.2 Om provningen utförs i en anläggning inomhus, ska den fältalstrande anordningens utstrålande element inte befinna sig närmare än 0,5 m från någon typ av energiabsorberande material och inte närmare än 1,5 m från väggen i anläggningen inomhus. Det ska inte finnas något absorberande material mellan sändarantennen och den elektriska/elektroniska underenhet som provas.
8.3.3 Antennens placering i förhållande till den elektriska/elektroniska underenhet som provas
8.3.3.1 De fältalstrande anordningselementen ska inte befinna sig närmare än 0,5 m från jordplanets kant.
8.3.3.2 Fascentrumet i den fältalstrande anordningen ska befinna sig på en yta som
är vinkelrät mot jordplanet,
går mitt emellan jordplanets kant och mittpunkten av huvuddelen av kabelnätet och
är vinkelrät mot jordplanets kant och huvuddelen av kabelnätet.
Den fältalstrande anordningen ska placeras parallellt med detta plan (figur 8 och 9 i punkt 14).
8.3.3.3 Alla fältalstrande anordningar som placeras över jordplanet eller den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska sträcka sig över den elektriska/elektroniska underenhet som provas.
8.3.4 Referenspunkt
I denna del avser referenspunkt den punkt där fältstyrkan ska fastställas och ska definieras enligt följande:
Åtminstone 1 m horisontellt från antennens fascentrum eller åtminstone 1 m vertikalt från strålningselementen på en E-fältgenerator.
På en plan yta som
är vinkelrät mot jordplanet,
är vinkelrät mot jordplanets kant där huvuddelen av kabelnätet går längsmed,
går mitt emellan jordplanets kant och mittpunkten av huvuddelen av kabelnätet och
är sammanfallande med den huvuddel av kabelnätets mittpunkt som går längs med kanten av det jordplan som är närmast antennen.
150 ± 10 mm över jordplanet.
8.4 Alstring av fältstyrka som behövs, provningsmetod
|
8.4.1 |
Substitutionsmetoden ska användas för att upprätta fältförhållandena för provning. |
|
8.4.2 |
Substitutionsmetoden Vid varje önskad provningsfrekvens ska en effektnivå tillföras den fältalstrande anordningen för att producera den fältstyrka som behövs vid referenspunkten (som definierad i punkt 8.3.4 på provningsplatsen med den elektriska/elektroniska underenheten frånvarande), denna nivå på frameffekt, eller annan parameter som har direkt samband med den frameffekt som behövs för att definiera fältet, ska mätas och resultaten registreras. Dessa resultat ska användas för typgodkännandeprovningar om inga förändringar inträffar i anläggningarna eller utrustningarna som gör det nödvändigt att göra om förfarandet. |
|
8.4.3 |
Yttre utrustning ska befinna sig på minst 1 m avstånd från referenspunkten under kalibrering. |
|
8.4.4 |
Mätanordning för fältstyrka En lämplig kompakt mätanordning för fältstyrka ska användas för att bestämma fältstyrkan under substitutionsmetodens kalibreringsfas. |
|
8.4.5 |
Fascentrumet för mätanordningen för fältstyrka ska placeras vid referenspunkten. |
|
8.4.6 |
Den elektriska/elektroniska underenhet som provas och som kan innefatta ytterligare ett jordplan ska sedan placeras inne i provanläggningen enligt punkt 8.3. Om ett andra jordplan används ska den finnas inom 5 mm från bänkytan och vara elektriskt förbunden med den. Den nödvändiga frameffekten som definierats i punkt 8.4.2 vid varje frekvens som definierats i punkt 5 ska sedan tillämpas i den fältalstrande anordningen. |
|
8.4.7 |
Den parameter som valdes i punkt 8.4.2 för att definiera fältet, ska också användas för att bestämma fältstyrkan under provningen. |
8.5 Fältstyrkeprofil
|
8.5.1 |
Under kalibreringsfasen av substitutionsmetoden (innan en elektrisk/elektronisk underenhet som provas placeras inne på provningsområdet), ska fältstyrkan inte vara mindre än 50 % av den nominella fältstyrkan 0,50 ± 0,05 m vid endera sidan av referenspunkten i en linje som är parallell med kanten av det jordplan som är närmast antennen och passerar genom referenspunkten. |
9. Provning med cell i tvärgående elektromagnetiskt läge
9.1 Provningsmetod
Cellen i tvärgående elektromagnetiskt läge alstrar homogena fält mellan den inre ledaren (avskiljning) och höljet (jordplan). Den används för att prova elektriska/elektroniska underenheter (figur 6 i punkt 13).
9.2 Mätning av fältstyrka i en cell i tvärgående elektromagnetiskt läge
9.2.1 Det elektriska fältet i en cell i tvärgående elektromagnetiskt läge ska bestämmas med hjälp av följande ekvation:
|
E |
= |
elektriskt fält (volt/meter) |
|
P |
= |
effekt som matas in i cellen (watt) |
|
Z |
= |
cellens impedans (50 Ω) |
|
d |
= |
avstånd (meter) mellan den övre väggen och plattan (avskiljning) |
9.2.2 Alternativt ska en lämplig sensor för fältstyrka placeras i den övre halvan av cellen i tvärgående elektromagnetiskt läge. I denna del av cellen i tvärgående elektromagnetiskt läge påverkar den elektroniska kontrollenheten provningsfältet endast i liten utsträckning. Fältstyrkan ska fästställas på grundval av denna sensors utgångssignal.
9.3 Dimension av cell i tvärgående elektromagnetiskt läge (TEM-cell)
För att upprätthålla en homogen fältstyrka i cellen i tvärgående elektromagnetiskt läge och för att uppnå mätresultat som kan upprepas, ska föremålet som provas inte vara större än en tredjedel av höjden i cellens insida.
Rekommenderade dimensioner för cell i tvärgående elektromagnetiskt läge ges i figur 7 i punkt 13.
9.4 Effekt, signal och kontrollkablar
TEM-cellen ska vara försedd med en genomföringspanel och kopplad så nära som möjligt till ett paneluttag med ett tillräckligt antal kontaktstift. Kraftförsörjningen och signalerna som leds från paneluttaget i cellväggen ska vara direkt kopplade till det föremål som provas.
De yttre komponenterna som sensorer, effekttillförsel och kontrollelement ska vara kopplade
till en avskärmad kringutrustning,
till ett fordon bredvid TEM-cellen eller
direkt till det avskärmade kopplingsbordet.
Avskärmade kablar ska användas för att koppla cellen med tvärgående elektromagnetiskt tillstånd till kringutrustningen eller fordonet om fordonet eller kringutrustningen inte befinner sig i samma rum och inte heller i ett närgränsande avskärmat rum.
10. Provning med masströmsinducering
10.1 Provningsmetod
Detta är en metod för immunitetsprovning genom att ström induceras direkt i kabelnätet med användning av en sond för ströminducering. Sonden för inducering består av en kopplingsklämma genom vilken kablarna för de elektriska/elektroniska underenheterna som provas passerar igenom. Immunitetsprovningar kan sedan utföras genom att frekvensen av de inducerade signalerna varieras.
Den elektriska/elektroniska underenhet som provas ska vara installerad på ett jordplan som i punkt 8.2.1 eller i ett fordon enligt fordonets konstruktionsspecifikationer.
10.2 Kalibrering av sonden för masströmsinducering innan provningar påbörjas
Sonden för inducering ska monteras i en kalibreringsjigg. Medan ett svep görs över det frekvensområde som ska provas, ska effekten som behövs för att uppnå den ström som specificeras i punkt 3.7.2.1 övervakas. Denna metod kalibrerar frameffekten i systemet för inducering av masström gentemot ström före provning, och det är denna frameffekt som ska tillämpas på induceringssonden när den kopplas till den elektriska/elektroniska underenhet som provas via de kablar som används under kalibreringen. Det bör noteras att den övervakningseffekt som tillämpas på induceringssonden är frameffekten.
10.3 Installation av den elektriska/elektroniska underenhet som provas
I en elektrisk/elektronisk underenhet som är monterad på ett jordplan som i punkt 8.2.1 ska alla kablar avslutas med realistiska belastningar och manöverdon. För elektriska/elektroniska underenheter som är monterade i både fordon och på jordplanet ska sonden för ströminducering placeras runtom alla kablar i kabelnätet till varje koppling och 150 ± 10 mm från varje koppling för den elektriska/elektroniska underenhet som provas under elektroniska kontrollenheter, instrumentmoduler eller aktiva sensorer så som visas i punkt 12.
10.4 Effekt, signal och kontrollkablar
För en elektrisk/elektronisk underenhet som provas och är monterad på ett jordplan som i punkt 8.2.1, ska ett kabelnät kopplas mellan ett konstgjort nätverk och den huvudsakliga elektroniska kontrollenheten. Detta kabelnät ska gå parallellt med jordplanet och befinna sig minst 200 mm från jordplanets kant. Detta kabelnät ska innehålla kabeln för kraftförsörjning som används för att koppla fordonets batteri med denna elektroniska kontrollenhet och kabeln för kraftåterledning om sådan används i fordonet.
Avståndet mellan den elektroniska kontrollenheten och det konstgjorda nätverket ska vara antingen 1,0 ± 0,1 m eller kabelnätets längd, om denna är känd, mellan den elektroniska kontrollenheten och batteriet så som det används i fordonet, beroende på vad som är kortast. Om ett fordons kabelnät används ska alla förekommande kabelförgreningar inom denna längd dras längsmed jordplanet. Annars ska den elektriska/elektroniska underenheten med provningskablar som befinner sig inom denna längd komma ut vid det konstgjorda nätverket.
11. Striplineprovning och mått
Figur 1
150 mm striplineprovning
Alla mått i millimeter.
|
1 |
= |
Avskärmat rum |
|
2 |
= |
Kabelnät |
|
3 |
= |
Föremål som provas |
|
4 |
= |
Termineringsmotstånd |
|
5 |
= |
Frekvensgenerator |
|
6/7 |
= |
Alternativt batteri |
|
8 |
= |
Kraftförsörjning |
|
9 |
= |
Filter |
|
10 |
= |
Kringutrustning |
|
11 |
= |
Filter |
|
12 |
= |
Videoutrustning |
|
13 |
= |
Optoelektrisk omvandlare |
|
14 |
= |
Optiska ledningar |
|
15 |
= |
Icke bestrålningsskyddad kringutrustning |
|
16 |
= |
Linjär eller utstrålningsskyddad kringutrustning |
|
17 |
= |
Optoelektrisk omvandlare |
|
18 |
= |
Isolerat underlag |
|
19 |
= |
Videokamera |
Figur 2
150 mm striplineprovning
Alla mått i millimeter.
|
L |
= |
2 500 mm |
|
Sida |
= |
800 mm |
|
Bredd |
= |
740 mm |
|
h |
= |
150 mm |
|
1 |
= |
Föremål som provas |
|
2 |
= |
Kabelnät |
|
3 |
= |
Kringutrustning |
|
4 |
= |
Termineringsmotstånd |
|
5 |
= |
Isolerat underlag |
Figur 3
800 mm striplineprovning
|
1 |
= |
Jordplatta |
|
2 |
= |
Huvudhylsa och kablar för sensorer och manöverdon |
|
3 |
= |
Träram |
|
4 |
= |
Matad ledare |
|
5 |
= |
Isolering |
|
6 |
= |
Föremål som provas |
Figur 4
800 mm dimensioner för striplineprovning
Vy från ytan.
Vy från sidan.
Alla mått i millimeter
12. Exempel på konfiguration vid provningsmetod med masströmsinducering
Figur 5
|
1 |
= |
Anordning som provas |
|
2 |
= |
Mätsond för radiofrekvens (valfritt) |
|
3 |
= |
Induceringssond för radiofrekvens |
|
4 |
= |
Konstgjort nätverk |
|
5 |
= |
Filternätverk i avskärmat rum |
|
6 |
= |
Kraftkälla |
|
7 |
= |
Gränsyta för anordning som provas, stimulerings- och bevakningsutrustning |
|
8 |
= |
Signalgenerator |
|
9 |
= |
Bredbandsförstärkare |
|
10 |
= |
Riktkopplare för radiofrekvens 50 ohm |
|
11 |
= |
Mätanordning för effektnivå i radiofrekvens eller motsvarande |
|
12 |
= |
Spektrumanalysator eller motsvarande (valfritt) |
13. Provning med cell i tvärgående elektromagnetiskt läge
Figur 6
Provning med cell i tvärgående elektromagnetiskt läge
|
1 |
= |
Yttre ledare, avskärmning |
|
2 |
= |
Inre ledare (avskiljning) |
|
3 |
= |
Isolering |
|
4 |
= |
Inflöde |
|
5 |
= |
Isolering |
|
6 |
= |
Dörr |
|
7 |
= |
Paneluttag |
|
8 |
= |
Kraftförsörjning till föremål som provas |
|
9 |
= |
Termineringsmotstånd 50 Ω |
|
10 |
= |
Isolering |
|
11 |
= |
Föremål som provas (högsta höjd en tredjedel av avståndet mellan cellens golv och avskiljning) |
Figur 7
Utformning av rektangulär cell i tvärgående elektromagnetiskt läge – typiska dimensioner
Följande tabell visar dimensionerna för att konstruera en cell med specifika gränser för övre frekvenser:
|
Övre frekvens (MHz) |
Faktor för cellform W: b |
Faktor för cellform L/W |
Separering av plattor b (cm) |
Avskiljning S (cm) |
|
200 |
1,69 |
0,66 |
56 |
70 |
|
200 |
1,00 |
1,00 |
60 |
50 |
14. Immunitetsprovning med fritt fält för elektrisk/elektronisk underenhet (ESA)
Figur 8
Provuppställning (generell planskiss)
Figur 9
Vy över bänk med längsgående symmetriplan
DEL 9
Tillverkarna får välja att tillämpa antingen kraven i delarna 2–8 eller kraven i FN/ECE:s föreskrifter nr 10, som det hänvisas till i bilaga I, eller kraven i ISO 14982:1998.
BILAGA XVI
Krav beträffande ljudsignalanordningar
|
1. |
Ljudsignalanordningen ska beviljas typgodkännande enligt kraven för fordon i kategori N i FN/ECE:s föreskrifter nr 28, som det hänvisas till i bilaga I. |
|
2. |
Ljudsignalanordningens egenskaper då den är monterad på traktorn
2.1 Akustiska provningar När en traktor typgodkänns ska egenskaperna hos den signalanordning som är monterad på denna typ av traktor provas enligt följande:
2.1.1
Anordningens ljudtrycksnivå då den är monterad på traktorn ska provas i en punkt 7 meter framför traktorn på en plats som är öppen och så jämn som möjligt. Traktorns motor ska inte vara igång. Den effektiva spänningen ska vara den som anges i punkt 6.2.3 i FN/ECE:s föreskrifter nr 28, som det hänvisas till i bilaga I.
2.1.2
Mätningar ska göras med A-vägning enligt IEC-standarden (Internationella elektrotekniska kommissionen).
2.1.3
Högsta ljudtrycksnivå ska bestämmas på en höjd av mellan 0,5 och 1,5 meter över marken.
2.1.4
Den maximala ljudtrycksnivån ska vara minst 93 dB (A) och högst 112 dB (A). |
BILAGA XVII
Krav beträffande värmesystem
1. Krav för alla fordon i kategori T och C, om värmesystem är monterat
1.1 Traktorer med hytt ska vara utrustade med ett värmesystem som uppfyller kraven i denna bilaga. Traktorer med hytt får utrustas med luftkonditioneringssystem. Om sådana system finns ska de uppfylla kraven i denna bilaga.
1.2 Värmesystemet, i kombination med hyttens ventilation, ska ha förmågan att frosta av och imma av vindrutan. Värme- och kylsystem ska provas i enlighet med avsnitten 8 och 9, punkterna 8.1.1–8.1.4 respektive 9.1.1–9.1.4 i ISO 14269-2:2001. Under provningen ska systemet vara inställt enligt tillverkarens anvisningar. Provningsrapporterna ska ingå i informationsdokumentet.
1.3 Tillverkarna får välja om de vill uppfylla kraven i denna bilaga om värmesystem eller kraven för fordon i kategori N, vilka anges i FN/ECE:s föreskrifter nr 122 enligt hänvisning i bilaga I.
BILAGA XVIII
Krav beträffande anordningar för att förhindra otillåten användning
1. Krav för alla fordon i kategori T och C
Tillverkarna får välja om de vill tillämpa den här punkten eller punkt 2.
1.1 Starta och stänga av motorn
1.1.1 Det ska finnas en anordning som ska förhindra oavsiktlig eller otillåten start av motorn. Exempel på sådana anordningar är
2. Krav för alla fordon i kategori T och C enligt FN/ECE:s föreskrifter eller internationella standarder
2.1 Fordon som är försedda med styre ska uppfylla alla relevanta krav i FN/ECE:s föreskrifter nr 62, enligt hänvisning i bilaga I.
2.2 För fordon som inte är försedda med styre ska tillverkarna tillämpa alla relevanta krav som föreskrivs för fordon i kategori N2 i punkterna 2, 5 (med undantag av 5.6), 6.2 och 6.3 i FN/ECE:s föreskrifter nr 18, enligt hänvisning i bilaga I till denna förordning, eller kraven i lämpliga standarder om programmerbar elektronisk utrustning för att förhindra obehörig användning, om sådana standarder finns från och med den 1 januari 2018.
3. Krav för alla fordon i kategori S och för utbytbar dragen utrustning i kategori R, där förhållandet mellan fordonets högsta tekniskt tillåtna totalvikt och vikten i olastat skick är lika med eller större än 3,0
På ett fordon i kategori S eller på utbytbar dragen utrustning i kategori R ska minst en anordning vara installerad för att förhindra oavsiktlig eller otillåten användning, på grund av att förhållandet mellan den tekniskt tillåtna högsta totalvikten och vikten i olastat skick är lika med eller större än 3,0.
En sådan anordning kan vara något av följande:
Förarhandboken ska innehålla information om hur de anordningar som är monterade på fordonet ska användas.
BILAGA XIX
Krav beträffande registreringsskyltar
1. Form och mått för utrymmet för montering av bakre registreringsskyltar
Utrymmet där skyltarna ska monteras ska utgöras av en jämn eller nästan jämn rektangulär yta med följande minsta mått:
|
bredd |
: |
520 mm |
|
höjd |
: |
120 mm |
|
bredd |
: |
255 mm |
|
höjd |
: |
165 mm. |
2. Platsen för montering och fastsättning av skyltarna
Utrymmet där skyltarna ska monteras ska vara sådant att skyltarna, när de monterats korrekt, uppfyller följande krav:
2.1 Skyltens placering i sidled
Skyltens mittpunkt får inte vara till höger om fordonets symmetriplan. Skyltens vänsterkant får inte vara till vänster om det vertikalplan som är parallellt med fordonets symmetriplan och tangerar fordonets yttersta punkt.
2.2 Skyltens läge i förhållande till fordonets längsgående symmetriplan
Skylten ska vara vinkelrät eller nästan vinkelrät mot fordonets symmetriplan.
2.3 Skyltens läge i förhållande till vertikalplanet
Skylten ska vara vertikal med en tolerans på 5°. Om fordonets form så kräver får dock skylten lutas i förhållande till vertikalplanet enligt följande:
Med högst 30° om ytan med registreringsnumret lutar uppåt, förutsatt att skyltens övre kant befinner sig högst 1,2 meter över marken.
Med högst 15° om ytan med registreringsnumret lutar nedåt, förutsatt att skyltens övre kant befinner sig mer än 1,2 meter över marken.
2.4 Skyltens höjd över marken
Skyltens nedre kant får inte vara mindre än 0,3 meter över marken. Skyltens övre kant får inte vara mer än 4 meter över marken.
2.5 Bestämning av skyltens höjd över marken
De höjder som anges i punkt 2.3 och 2.4 ska mätas med fordonet olastat.
|
2.6 |
Geometrisk synbarhet:
2.6.1
Om höjden över marken för skyltens övre kant inte överskrider 1,20 m, ska skylten vara synlig i hela det utrymme som omfattas av följande fyra plan:
a)
De två vertikala plan som tangerar skyltens två sidokanter och som bildar en utåtriktad vinkel på 30o till vänster och till höger om skylten i förhållande till fordonets längsgående mittplan.
b)
Det plan som tangerar skyltens övre kant och som bildar en uppåtriktad vinkel på 15o i förhållande till det horisontella planet.
c)
Det horisontella plan som går genom skyltens lägre kant.
2.6.1a
Om höjden över marken för skyltens övre kant överskrider 1,20 m, ska skylten vara synlig i hela utrymmet som omfattas av följande fyra plan:
a)
De två vertikala plan som tangerar skyltens två sidokanter och som bildar en utåtriktad vinkel på 30o till vänster och till höger om skylten i förhållande till fordonets längsgående mittplan.
b)
Det plan som tangerar skyltens övre kant och som bildar en uppåtriktad vinkel på 15o i förhållande till det horisontella planet.
c)
Det plan som tangerar skyltens nedre kant och som bildar en nedåtriktad vinkel på 15o i förhållande till det horisontella planet.
2.6.2
Inga konstruktionsdelar, även om de är helt genomskinliga, får placeras i det utrymme som beskrivs i punkterna 2.6.1 och 2.6.1a. |
BILAGA XX
Krav beträffande obligatoriska skyltar och lämpliga märkningar
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
obligatorisk skylt : den skylt som tillverkaren ska fästa på alla fordon som tillverkats i överensstämmelse med den godkända typen som anges i artikel 34 i förordning (EU) nr 167/2013; skylten ska ha lämplig märkning i enlighet med denna bilaga. |
|
1.2 |
obligatoriska märkningar : alla obligatoriska märkningar tillsammans med det typgodkännandemärke som anges i artikel 34 i förordning (EU) nr 167/2013 och som i enlighet med denna bilaga ska fästas på fordon, komponenter och separata tekniska enheter när de tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen eller för identifiering under typgodkännandeprocesser. |
2. Allmänt
2.1 Alla jordbruks- och skogsbruksfordon ska vara försedda med den skylt och de märkningar som beskrivs i de följande punkterna. Skylten och märkningarna ska monteras av fordonstillverkaren.
2.2 Alla komponenter eller separata tekniska enheter som överensstämmer med en typ som har godkänts enligt förordning (EU) nr 167/2013 ska vara försedda med ett EU-typgodkännandemärke som beskrivs i punkt 6 i denna bilaga, eller ett märke i enlighet med artikel 34.2 i förordning (EU) nr 167/2013, enligt vad som anges i artikel 5 i genomförandeförordning (EU) 2015/504.
3. Obligatorisk skylt
3.1 En obligatorisk skylt, utformad enligt vad som anges i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2015/504, ska vara fast fäst på en framträdande och lätt åtkomlig plats på en del som normalt inte byts ut vid normal användning, regelbundet underhåll eller reparation (t.ex. på grund av olycksskador). Skylten ska tydligt och outplånligt visa den information som anges i den mall för EU-typgodkännandemärket som fastställs i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2015/504.
3.2 Tillverkaren får ange ytterligare uppgifter nedanför eller bredvid de föreskrivna uppgifterna, utanför en tydligt markerad rektangel som ska omge enbart de uppgifter som krävs enligt bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2015/504.
4. Fordonets identifieringsnummer
Fordonets identifieringsnummer utgörs av en fast teckenkombination som tillverkaren tilldelar varje fordon och som bara kan knytas till detta fordon. Syftet är att säkerställa att varje fordon, särskilt dess typ, med hjälp av tillverkaren entydigt ska kunna identifieras under en period av 30 år, utan att ytterligare hänvisningar behövs.
Identifieringsnumret ska uppfylla följande krav:
Fordonets identifieringsnummer ska anbringas på den obligatoriska skylten och även på chassit, ramen eller någon liknande konstruktion på fordonet när fordonet lämnar produktionslinjen.
Numret ska överallt där det är möjligt skrivas på en enda rad.
Numret ska anges på chassit eller någon annan liknande del, om möjligt på höger sida framtill på fordonet.
Det skall vara hamrat, stansat, etsat eller lasergraverat direkt på en lättåtkomlig del, helst på fordonets främre högra sida så att det inte kan utplånas, ändras eller avlägsnas.
5. Tecken
De tecken som anges i mallen för EU-typgodkännandemärket i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2015/504 ska användas för de märkningar som avses i avsnitten 3 och 4.
6. Märkningskrav för komponenter och separata tekniska enheter
►M1 Alla separata tekniska enheter eller komponenter, som överensstämmer med en typ för vilken ett EU-typgodkännande av separat teknisk enhet eller komponent har beviljats i enlighet med kapitel V i förordning (EU) nr 167/2013, ska vara försedda med ett EU-typgodkännandemärke för separat teknisk enhet eller komponent enligt artikel 34.2 i förordning (EU) nr 167/2013 och i enlighet med artikel 5 i genomförandeförordning (EU) 2015/504. ◄ Märkena ska vara synliga på fordonet utan att man behöver ta bort några delar med hjälp av verktyg, och de ska vara beständigt fastsatta (t.ex. stämplade, etsade, lasergraverade eller bestå av ett självförstörande klistermärke).
BILAGA XXI
Krav beträffande mått och släpvagnsvikt
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
fordonslängd :
—
Fordonets längd mätt mellan de vertikala plan som bildar räta vinklar mot traktorns längsgående axel och går genom dess yttersta punkter, dock exklusive
—
alla speglar,
—
alla starthandtag,
—
alla (sido)positionslyktor framtill eller på sidan.
|
|
1.2 |
fordonsbredd :
—
Fordonets bredd mätt mellan de vertikala plan som är parallella med traktorns längsgående axel och går genom dess yttersta punkter, dock exklusive
—
alla speglar,
—
alla körriktningsvisare,
—
alla (sido)positionslyktor framtill, på sidan eller baktill, och alla parkeringslyktor,
—
alla vikbara delar, såsom uppfällbara fotsteg och böjliga stänkskydd.
|
|
1.3 |
fordonshöjd : det vertikala avståndet mellan marken och den punkt på fordonet som befinner sig på längst bort från marken, bortsett från antennen. När denna höjd bestäms ska fordonet vara försett med nya däck som har den största rullningsradien som angetts av däcktillverkaren, uttryckt med värdet för hastighetsradieindex. |
|
1.4 |
tillåten släpvagnsvikt : den massa som en traktortyp får dra. |
|
1.5 |
tekniskt tillåten släpvagnsvikt : något av följande:
a)
Obromsad släpvagnsvikt.
b)
Släpvagnsvikt med påskjutsbroms.
c)
Släpvagnsvikt försedd med hydraulisk eller pneumatisk broms. |
Krav
Fordonen får inte överstiga de mått och vikter som anges nedan:
2. Mått
Mätningar som görs för att kontrollera dessa mått ska utföras enligt följande:
2.1 De största tillåtna måtten för ett fordon av kategori T eller C är följande:
Längd: 12 m.
Bredd: 2,55 m (exklusive den utbuktande delen av däcksidorna vid den punkt där däcket är i kontakt med marken).
Bredden får ökas till upp till 3,00 m om detta uteslutande sker på grund av montering av däck, gummilarvband eller konfigurationer med dubbeldäck som behövs för markskydd, inbegripet stänkskyddsanordningar, förutsatt att bredden på fordonets permanenta konstruktion begränsas till 2,55 m och det typgodkända fordonet även utrustas med minst en uppsättning däck eller gummilarvband med vilka fordonets bredd inte överstiger 2,55 m.
Höjd: 4 m.
2.2 De största tillåtna måtten för ett fordon i kategori S är följande:
Längd: 12 m.
Bredd: 3 m (exklusive den utbuktande delen av däcksidorna vid den punkt där däcket är i kontakt med marken).
Höjd: 4 m.
2.3 De största tillåtna måtten för ett fordon av kategori R är följande:
Längd: 12 m.
Bredd: 2,55 m (exklusive den utbuktande delen av däcksidorna vid den punkt där däcket är i kontakt med marken).
Bredden får ökas till upp till 3,00 m om detta uteslutande sker på grund av någon av följande orsaker:
Användning av konfigurationer med markskyddande däck, förutsatt att fordonet även kan utrustas med minst en uppsättning däck med vilka fordonets bredd inte överstiger 2,55 m. Den fordonskonstruktion som behövs för transporter får inte vara bredare än 2,55 m. Om fordonet även kan utrustas med minst en uppsättning däck med vilka fordonets bredd inte överstiger 2,55 m, ska fordonets bredd med eventuella monterade stänkskyddsanordningar begränsas till 2,55 m.
Förekomst av verktyg som behövs för fordonets funktion och som överensstämmer med genomförandebestämmelserna för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG ( 10 ). Den fordonskonstruktion som behövs för transporter får inte vara bredare än 2,55 m.
Höjd: 4 m.
3. Tillåten släpvagnsvikt
3.1 Tillåten släpvagnsvikt kan utgöras av en eller flera dragna släpvagnar eller jordbruks- eller skogsbruksredskap. En skillnad finns mellan den tekniskt tillåtna släpvagnsvikt som anges av tillverkaren och den tillåtna släpvagnsvikten enligt punkt 3.2 nedan.
3.2 Den tillåtna släpvagnsvikten får inte överstiga
den tekniskt tillåtna släpvagnsvikten som angetts av traktortillverkaren, med hänsyn till kraven på traktorn i bilaga XXXIV,
släpvagnsvikten för den eller de mekaniska kopplingarna enligt respektive typgodkännande i enlighet med denna förordning.
BILAGA XXII
Krav beträffande högsta totalvikt
1. Definitioner
I denna bilaga gäller de definitioner av släpfordon med dragstång och släpfordon med styv dragstång som anges i artikel 2 i delegerad förordning (EU) 2015/68.
Dessutom gäller följande definitioner:
släpfordon med dragstång och släpfordon med styv dragstång: definieras i denna bilaga i enlighet med kraven som fastställs på grundval av artikel 17.2 b och 17.4 i förordning (EU) nr 167/2013.
|
1.1 |
högsta tekniskt tillåtna totalvikt : högsta vikten för ett fordon på grundval av dess konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda, oberoende av däckens eller larvbandens bärförmåga. |
|
1.2 |
högsta tekniskt tillåtna vikt per axel : den vikt som motsvarar högsta tillåtna statiska vertikala belastning som överförs till marken av axelns hjul eller bandunderreden, på grundval av axelns och fordonets konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda, oberoende av däckens eller bandens bärförmåga. |
2. Krav
|
2.1 |
Typgodkännandemyndigheten ska godta den tekniskt tillåtna högsta totalvikten enligt tillverkarens uppgift som den högsta tillåtna totalvikten under förutsättning att
2.1.1
resultaten av alla provningar som myndigheten utför är tillfredsställande, särskilt de som gäller bromsning och styrning,
2.1.2
den högsta tekniskt tillåtna totalvikten och den högsta tekniskt tillåtna vikten per axel beroende på fordonskategori inte överstiger de värden som anges i tabell 1.
Tabell 1 Högsta tillåtna totalvikt och högsta tillåtna vikt per axel beroende på fordonskategori
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
2.2 |
Oavsett vilken belastning traktorn utsätts för, får inte den massa som överförs till vägen från hjulen på styraxeln vara mindre än 20 % av vikten för olastad traktor. |
|
2.3 |
Sammanlagd största tekniskt tillåtna vikt per axel 2.3.1 För fordon i kategorierna T och C och kategorierna R och S, som inte belastar traktorn med någon betydande statisk vertikal belastning (släpfordon med dragstång), ska den sammanlagda högsta tillåtna vikten per axel vara lika med eller högre än högsta tillåtna totalvikt för fordonet. 2.3.2 För fordon av kategorierna R och S som belastar traktorn med en betydande statisk vertikal belastning (släpfordon med styv dragstång och släpkärror) ska fordonets högsta tillåtna vikt anses vara den sammanlagda högsta tillåtna vikten per axel och vara tillämplig för typgodkännandeändamål, i stället för motsvarande högsta tillåtna vikt som anges i den tredje kolumnen i tabell 1. Den betydande statiska vertikala belastningen på traktorn ska beaktas vid typgodkännande av traktorn enligt punkt 2.3.1. |
BILAGA XXIII
Krav beträffande ballastvikt
Om en traktor måste förses med ballastvikter för att den ska uppfylla bestämmelserna för EU-typgodkännande, ska traktortillverkaren tillhandahålla dessa vikter, och de ska vara utformade för fastsättning på traktorn och vara försedda med tillverkarens varumärke och en angivelse av vikten i kilogram med en noggrannhet på ± 5 %. De främre ballastvikterna, som är utformade för att ofta tas av och sättas på, ska ha ett säkerhetsavstånd på minst 25 mm för handtagen. Ballastvikterna ska fästas på ett sådant sätt att de inte oavsiktligt kan lossna (t.ex. om traktorn välter).
BILAGA XXIV
Krav beträffande säkerhet i elektriska system
1. Krav för alla fordon i kategori T, C, R och S som är utrustade med elektriska system
1.1 Elektrisk utrustning
1.1.1 Elkablar som är placerade så att de eventuellt kan komma i kontakt med skrovliga ytor ska skyddas och vara motståndskraftiga eller skyddas mot kontakt med smörjmedel eller bränsle. Elkablar ska vara placerade så att ingen del av dem kommer i kontakt med avgassystemet, rörliga delar eller vassa kanter.
1.1.2 Säkringar och andra överbelastningsskydd ska finnas installerade på alla elektriska kretsar utom högströmskretsar som startmotorkretsen och tändningssystem med högspänning. Eldistributionen för dessa anordningar på olika kretsar ska förhindra möjligheten att alla varningssystem slås ut samtidigt.
2. Krav beträffande statisk elektricitet
Kraven beträffande statisk elektricitet är desamma som de som anges i punkt 3 i bilaga XXV.
|
3. |
Helt eldrivna fordon i kategori T2, T3, C2 och C3 ska, så långt det är möjligt, uppfylla kraven i bilaga IV i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 3/2014 ( 11 ). |
BILAGA XXV
Krav beträffande bränsletankar
|
1. |
Denna bilaga gäller för tankar utformade för det flytande bränsle som i första hand används för att driva fordonet. Bränsletankar ska vara korrosionsbeständiga. De ska ge godkänt resultat vid de läckageprovningar som tillverkaren utför med ett tryck som motsvarar dubbla arbetstrycket och i varje fall inte är lägre än 0,3 bar. Varje övertryck eller tryck som överstiger arbetstrycket ska automatiskt utjämnas med lämpliga anordningar (ventilationshål, säkerhetsventiler osv.). Ventilationshålen ska genom sin utformning förhindra brandfara. Bränslet ska inte kunna rinna ut genom bränsletankslocket eller genom de anordningar som är till för att utjämna övertryck, även om tanken vänds upp och ned; droppar kan tillåtas. |
|
2. |
Bränsletankar ska vara monterade på ett sådant sätt att de inte påverkas av stötar i händelse av kollision framifrån eller bakifrån. Det får inte finnas några utstickande delar, vassa kanter e.d. nära tankarna. Bränslepåfyllningsröret och påfyllningsöppningen ska vara monterade utanför förarhytten. |
|
3. |
Krav beträffande bränsletankens säkerhet mot statisk elektricitet
Bränsletanken och tillhörande delar ska vara utformade och installerade i fordonet på ett sådant sätt att antändning på grund av statisk elektricitet förhindras. Om nödvändigt ska även åtgärder för avledning vidtas. Något system för avledning krävs dock inte för bränsletankar som är utformade för att innehålla bränsle med en flampunkt på minst 55 °C. Flampunkten ska bestämmas i enlighet med ISO 2719:2002. Tillverkaren ska visa för den tekniska tjänsten vilka åtgärder som vidtagits för att uppfylla dessa krav. |
BILAGA XXVI
Krav beträffande bakre skydd
1. Allmänt
Fordon av kategori R som omfattas av denna förordning ska vara utformade så att de ger effektivt skydd mot underkörning bakifrån av fordon av kategorierna M1 och N1 ( 12 ). De ska uppfylla kraven i avsnitten 2 och 3 i denna bilaga och vara beviljade ett typgodkännandeintyg enligt bilaga V till genomförandeförordning (EU) 2015/504 och EU-typgodkännandemärket, som anges i punkt 5.2 i bilaga IV till den förordningen, ska anbringas på det bakre skyddet.
2. Krav
2.1 Fordon i kategorierna Ra och Rb ska vara konstruerade och/eller utrustade så att de längs hela bredden ger effektivt skydd mot underkörning bakifrån av fordon i kategorierna M1 och N1.
Fordonet ska testas under följande betingelser:
Fordon med hydropneumatisk, hydraulisk eller pneumatisk fjädring eller med en anordning för automatisk nivåreglering i förhållande till lasten ska provas med fjädringen eller anordningen i normalt driftläge som ska specificeras av tillverkaren.
2.2 Alla fordon i någon av kategorierna R1a, R1b, R2a eller R2b ska anses uppfylla villkoret ovan
Finns det mer än en bakaxel ska den bredaste axelns bredd gälla.
Detta krav ska minst uppfyllas på en linje som är högst 45 cm från fordonets bakersta punkt.
2.3 Alla fordon i någon av kategorierna R3a, R3b, R4a eller R4b ska anses uppfylla villkoret ovan
2.4 En anordning för skydd mot underkörning bakifrån består i allmänhet av en tvärbalk och komponenter som är förbundna med chassits tvärbalkar eller motsvarande.
På fordon som är försedda med en lyftplattform baktill får det separata underkörningsskyddet ha urtag för att inte störa mekanismens funktion. I så fall gäller följande:
Avståndet i sidled mellan det bakre skyddet och lyftplattformens delar, som kräver ett urtag, får inte vara större än 2,5 cm.
Det bakre skyddets enskilda delar ska var och en ha en faktisk yta på minst 350 cm2.
Det bakre skyddets enskilda delar ska ha tillräckliga mått för att uppfylla kraven i punkt 2.4.5.1 om provningspunkternas relativa placering. Om punkterna P1 finns inom det urtag som anges i punkt 2.4.a ska P1-punkterna som ska användas befinna sig mitt på någon av det bakre skyddets tvärgående delar.
Punkt 2.4.1 behöver inte tillämpas på urtagen i det bakre skyddet eller för lyftplattformen.
Skyddet ska ha följande egenskaper:
Det bakre skyddet ska vara placerat så nära fordonets bakparti som möjligt. När fordonet är olastat ( 13 ) får det bakre skyddets nederkant inte på någon punkt befinna sig mer än 55 cm ovanför marken.
Det bakre skyddets bredd får inte på någon punkt överstiga bakaxelns bredd mätt vid hjulens yttersta punkter, med undantag av däckens utbuktning nära marken, och får inte heller understiga denna bredd med mer än 10 cm på någon sida. Finns det mer än en bakaxel ska den bredaste axelns bredd gälla. Anordningens bredd får aldrig överstiga 2,55 m.
Tvärbalkens höjd i genomskärning ska vara minst 10 cm. Dess yttre ändar får inte vara framåtböjda eller ha någon vass yttre kant; detta villkor är uppfyllt när tvärbalkens yttre ändar är rundade på utsidan och deras krökningsradie inte understiger 2,5 mm.
Det bakre skyddet kan vara så konstruerat att dess läge i fordonets bakparti kan varieras. I så fall ska det finnas en säker metod för att låsa det i arbetsläge, så att oavsiktliga ändringar av läget förhindras. Föraren ska kunna variera skyddets läge genom att anbringa en kraft av högst 40 daN.
Det bakre skyddet måste bjuda tillräckligt motstånd mot krafter som verkar parallellt med fordonets längsgående axel, och det ska i funktionsläge vara förenat med chassits sidobalkar eller delar med motsvarande funktion.
Detta krav ska anses uppfyllt om det kan påvisas att det horisontella avståndet mellan skyddets bakre del och fordonets bakparti, såväl under som efter det att kraften anbringas, inte överstiger 40 cm vid någon av punkterna P1, P2 och P3. När detta avstånd mäts ska alla delar av fordonet undantas som är mer än 3 m ovan marken när fordonet är olastat.
Punkterna P1 befinner sig 30 cm från de längsgående plan som tangerar ytterkanterna på bakaxelns hjul. Punkterna P2, som befinner sig på linjen som förenar punkterna P1, är symmetriska med fordonets längsgående mittplan på ett avstånd från varandra på 70–100 cm; det exakta läget ska specificeras av tillverkaren. Höjden över marken för punkterna P1 och P2 ska bestämmas av fordonstillverkaren inom de linjer som begränsar skyddet horisontellt. Höjden får dock inte överstiga 60 cm då fordonet är olastat. P3 är mittpunkten på den raka linje som förenar punkterna P2.
En horisontell kraft som motsvarar 25 % av fordonets högsta tekniskt tillåtna vikt, men som inte överstiger 5 × 104 N, ska successivt påföras både punkterna P1 och punkt P3.
En horisontell kraft som motsvarar 50 % av fordonets högsta tekniskt tillåtna vikt, men som inte överstiger 10 × 104 N, ska successivt påföras båda punkterna P2.
De krafter som anges i punkt 2.4.5.2 och 2.4.5.3 ska påföras var för sig. Tillverkaren får ange i vilken ordning krafterna ska påföras.
När en praktisk provning utförs som kontroll av att ovanstående krav har uppfyllts, ska följande villkor vara tillgodosedda:
Det bakre skyddet ska vara förbundet med chassits tvärbalkar eller motsvarande.
De angivna krafterna ska påföras med rammar som är vridbara på lämpligt sätt (t.ex. med hjälp av kardankopplingar) och som är parallella med fordonets längsgående mittplan via en yta som är högst 25 cm hög (den exakta höjden ska anges av tillverkaren) och högst 20 cm bred, med en krökningsradie på 5 ± 1 mm vid de vertikala kanterna. Ytans mittpunkt placeras i tur och ordning vid punkterna P1, P2 och P3.
2.5 Med avvikelse från ovanstående krav behöver fordon i följande kategorier inte uppfylla kraven i denna bilaga vad gäller bakre underkörningsskydd:
3. Undantag
Fordon där ett bakre skydd är oförenligt med baktill monterade driftsystem, ska undantas från detta krav. I övriga fall ska fordonet vara utrustat med ett bakre skydd som inte hindrar dessa driftsystem från att fungera.
BILAGA XXVII
Krav beträffande sidoskydd
1. Allmänna föreskrifter
|
1.1 |
Alla fordon i kategorierna R3b och R4b ska vara konstruerade och/eller utrustade så att de, i sitt färdiga utförande, ger oskyddade trafikanter (fotgängare, cyklister, motorcyklister) ett effektivt skydd mot risken att hamna under fordonets sidor och fastna under fordonet. Denna bilaga ska inte tillämpas på
—
släpvagnar som är speciellt utformade och byggda för att transportera mycket långa laster som inte kan delas på längden, t.ex. timmer,
—
fordon som är utformade och byggda för särskilda ändamål, där det av praktiska skäl är omöjligt att montera sidoskydd.
|
|
1.2 |
Ett fordon uppfyller kraven i punkt 1.1 om dess sidor ger skydd i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1.3–5 och i tillägg 1. |
|
1.3 |
Fordonets placering vid provning av sidoskyddets överensstämmelse Vid provning av överensstämmelser med de tekniska specifikationerna i punkt 2 ska följande gälla:
—
Fordonet ska vara placerat på en horisontell och plan yta.
—
De styrande hjulen ska vara riktade rakt framåt.
—
Fordonet ska vara olastat.
—
Påhängsvagnar ska stå på sina stöd så att lastytan blir horisontell.
|
2. Skydd på sidan med hjälp av en särskild anordning (sidoskydd)
2.1 ►M2 Fordonets bredd med anordningen får inte överstiga fordonets maximala totala bredd eller 2,55 m, beroende på vilket mått som är minst. Huvuddelen av dess utvändiga yta får inte befinna sig mer än 120 mm innanför fordonets yttersta plan (största bredd). ◄ På vissa fordon får skyddets främre ände vara svängd inåt enligt punkterna 2.4.2 och 2.4.3. Skyddets bakre ände får inte befinna sig mer än 30 mm innanför bakdäckens ytterkant (exklusive eventuell däcksutbuktning intill marken) åtminstone vad gäller dess bakersta 250 mm.
2.2 Anordningens yttre yta ska vara slät, huvudsakligen plan eller horisontellt korrugerad och så långt som möjligt kontinuerlig från framänden till bakänden; angränsande delar får dock överlappa varandra, förutsatt att den överlappande kanten pekar bakåt eller nedåt, och ett mellanrum på högst 25 mm kan också tillåtas (mäts vågrätt), förutsatt att den bakre delen inte sticker ut utanför den främre. Avrundade skruv- och nitskallar får sticka ut högst 10 mm från ytan och andra detaljer får sticka ut lika långt om de är släta och har liknande rundning. Alla yttre kanter och hörn ska vara avrundade med en radie på minst 2,5 mm (provade enligt vad som föreskrivs i tillägg 1).
2.3 Sidoskyddet får bestå av en sammanhängande plan yta eller av en eller flera horisontella skenor eller en kombination av yta och skenor. När skenor används får dessa inte sitta mer än 300 mm från varandra och inte vara mindre än
2.4 Sidoskyddets framkant ska vara utformad enligt följande:
Skyddets placering ska vara enligt följande:
På ett släpfordon med dragstång: högst 500 mm bakom ett tvärgående vertikalt plan som tangerar den bakersta delen av däcket på det hjul som sitter närmast framför skyddet.
På ett släpfordon med styv dragstång eller en släpkärra: i utrymmet framför ett tvärgående plan genom centrum av framaxeln men inte längre fram än framkanten på karosseriet, om det finns, för att säkerställa släpfordonets normala manöverduglighet.
När framkanten är placerad i ett i övrigt tomt utrymme ska den bestå av en sammanhängande vertikal balk som sträcker sig över skyddets hela höjd; balkens yttre och främre ytor ska sträcka sig minst 50 mm bakåt och vara insvängda 100 mm för R3b och sträcka sig minst 100 mm bakåt och vara insvängda 100 mm för R4b.
2.5 Sidoskyddets bakkant får inte befinna sig mer än 300 mm framför ett tvärgående plan genom den främsta delen av däcket på det hjul som sitter närmast bakom skyddet. Någon sammanhängande vertikal balk behövs inte på bakkanten.
2.6 Sidoskyddets nederkant får inte vid någon punkt befinna sig mer än 550 mm ovanför marken.
2.7 Skyddets överkant får inte befinna sig mer än 350 mm nedanför den fordonsdel som skärs eller vidrörs av ett vertikalt plan som tangerar däckens yttersta punkter (exklusive eventuell däcksutbuktning intill marken), med undantag för följande fall:
När planet enligt punkt 2.7 inte skär någon fordonsdel ska överkanten befinna sig i nivå med lastplattformens yta eller 950 mm ovanför marken, beroende på vilket avstånd som är minst.
När planet enligt punkt 2.7 skär en fordonsdel på en nivå som ligger mer än 1,3 m ovanför marken får sidoskyddets överkant inte befinna sig mindre än 950 mm ovanför marken.
2.8 Sidoskydd ska i huvudsak vara styva, säkert fastsatta (för att inte kunna lossna till följd av vibrationer vid normal användning av fordonet) och tillverkade av metall eller annat lämpligt material.
Sidoskyddet ska betraktas som ändamålsenligt om det kan motstå en horisontell statisk kraft på 1 kN, påförd vinkelrätt mot någon del av skyddets yttre yta med hjälp av en platta vars stötyta ska vara rund och plan och ha en diameter på 220 ± 10 mm, så att intryckningen till följd av belastningen inte blir mer än
Ovanstående krav får kontrolleras genom beräkningar.
2.9 Sidoskyddet får inte utnyttjas för fastsättning av broms-, luft- eller hydraulledningar.
|
3. |
Med avvikelse från ovanstående bestämmelser behöver fordon av följande typer endast uppfylla de krav som anges för varje typ:
3.1
En förlängningsbar släpvagn ska uppfylla alla krav i punkt 2 då den har sin minsta längd. När släpvagnen förlängs ska sidoskydden uppfylla kraven i punkt 2.6, 2.7 och 2.8, och antingen dem i punkt 2.4 eller 2.5 men inte nödvändigtvis båda. Förlängningen av släpvagnen får inte orsaka mellanrum mellan sidoskydden.
3.2
Ett tankfordon som är avsett uteslutande för transport av vätska i en sluten tank som är varaktigt fastsatt på fordonet och försedd med slang- eller rörkopplingar för fyllning och tömning, ska så långt som det är praktiskt möjligt ha sidoskydd som uppfyller kraven i punkt 2. Undantag från detta krav får endast göras om användningen av fordonet gör det nödvändigt.
3.3
På fordon med utdragbara ben för extra stabilitet under lastning, lossning eller andra arbetsmoment för vilka fordonet är konstruerat, får sidoskyddet ha extra öppningar om det krävs för att benen ska kunna dras ut. |
|
4. |
Om fordonets sidor är utformade och/eller utrustade så att deras form och egenskaper medför att delarna tillsammans uppfyller kraven i punkt 2, kan de betraktas som en ersättning för sidoskydd. |
|
5. |
Alternativa krav
I stället för att uppfylla kraven i punkterna 1.3–2.9 och punkt 4 kan tillverkarna välja att uppfylla kraven i punkterna 2 och 3 och i del I, II och III i och bilaga 3 till FN/ECE:s föreskrifter nr 73, enligt hänvisningar i bilaga I. |
Tillägg 1
Metod för bestämning av höjden på utvändiga utskjutande delar
1. Höjden H för en utskjutande del bestäms grafiskt i förhållande till en cirkel med en diameter på 165 mm, som invändigt tangerar den yttre konturen av den utvändiga yta som ska kontrolleras.
2. H är det högsta värdet för avståndet, mätt längs en rät linje genom centrum av cirkeln med en diameter på 165 mm, mellan omkretsen av nämnda cirkel och den utskjutande delens yttre kontur (se figur 1).
3. När den utskjutande delen har sådan form att en del av den yttre omkretsen av den utvändiga ytan på den del som ska undersökas inte kan beröras från utsidan med en cirkel med en diameter på 100 mm, antas ytans omkrets i detta område motsvara den som bildas av en cirkel med en diameter på 100 mm mellan dess tangeringspunkter med den utvändiga konturen (se figur 2).
4. Tvärsnittsritningar av nödvändiga delar genom den utvändiga ytan ska tillhandahållas av tillverkaren för bestämning av den utskjutande delens höjd enligt ovanstående metod.
Figur 1
Figur 2
BILAGA XXVIII
Krav beträffande lastplattformar
1. Plattformens tyngdpunkt ska ligga mellan axlarna.
2. Plattformens mått ska vara sådana att
3. Plattformen ska vara placerad symmetriskt i förhållande till traktorns längsgående mittplan.
4. Lastplattformens höjd över marken ska vara högst 150 cm.
5. Plattformens typ och montering ska vara sådana att förarens siktfält vid normal last förblir tillräcklig och så att de olika obligatoriska belysnings- och ljussignalanordningarna kan fungera på föreskrivet sätt.
6. Lastplattformen ska vara avtagbar. Den ska vara fastsatt på traktorn på ett sådant sätt att varje risk för att den oavsiktligt ska lossna undviks.
7. Plattformens längd för traktorer av kategorierna T4.3 och T2
7.1 För traktorer av kategori T4.3 får plattformens längd inte överskrida 2,5 gånger traktorns främre eller bakre högsta spårvidd, beroende på vilken som är störst.
7.2 För traktorer av kategori T2 får plattformens längd inte överskrida 1,8 gånger traktorns främre eller bakre högsta spårvidd, beroende på vilken som är störst.
8. För fordon med flera lastplattformar ska fordonets tyngdpunkt med lastad(e) plattform(ar) och utan förare ligga mellan den främsta och den bakersta axeln under alla belastningsförhållanden. All last ska vara jämnt fördelad på lastplattformen eller lastplattformarna.
BILAGA XXIX
Krav beträffande bogseringsanordningar
1. Antal
Alla traktorer ska vara försedda med en särskild anordning på vilken en förbindelse, såsom en dragstång eller en bogserlina, kan sättas fast för bogseringsändamål.
2. Placering
Anordningen ska monteras framtill på traktorn som ska vara utrustad med en kopplingstapp eller krok.
3. Utformning
Bogseringsanordningen ska vara av gaffeltyp eller en vinsch som är lämplig för detta användningsområde. Öppningen i låstappens centrum ska vara 60 + 0,5/-1,5 mm och gaffelns djup från tappens centrum ska vara 62 – 0,5/+5 mm.
Kopplingstappen ska ha en diameter på 30 + 1,5 mm och vara försedd med en anordning som förhindrar att den lossnar under användning. Säkringsanordningen ska inte kunna tas bort.
Toleransen + 1,5 mm här ovan bör inte uppfattas som en tillverkningstolerans utan som en tillåten variation av det nominella måttet för bultar av olika utförande.
4. Alternativa krav
4.1 Måtten i punkt 3 får överskridas om tillverkaren bedömer att de inte är lämpliga för fordonets storlek eller vikt.
4.2 Tillverkaren kan, när det gäller fordon med en högsta tekniskt tillåtna vikt på högst 2 000 kg, välja att tillämpa antingen kraven i punkterna 1, 2 och 3 eller kraven i kommissionens förordning (EU) nr 1005/2010 ( 14 ).
5. Anvisningar
I förarhandboken ska det finnas förklaringar om hur bogseringsanordningen används på rätt sätt, i enlighet med de krav som fastställs i artikel 25 i delegerad förordning (EU) nr 1322/2014.
BILAGA XXX
Krav beträffande däck
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
cyklisk drift : det förhållande som gäller när belastningen på däcket varierar mellan fullt lastat och olastat. |
|
1.2 |
permanent högt vridmoment : det förhållande som uppstår på grund av belastning av dragstången eller dragkroken. |
|
1.3 |
tillämpligt däcktryck : däckets inre tryck, när däcket har samma temperatur som den omgivande temperaturen (dvs. kalla däck), rekommenderas beroende på belastning, hastighet och driftsförhållanden. Det omfattar inte tryck som byggs upp på grund av däckslitage och det uttrycks i kPa. |
|
1.4 |
största belastningsklass : den vikt som ett däck kan bära när det används enligt de krav för användning som däcktillverkaren angett. |
|
1.5 |
högsta tillåtna massa per axel enligt däckspecifikationen : den högsta tillåtna statiska vertikala belastningen som kan överföras till marken via hjulen på axeln, med de begränsningar som kommer av den största belastningsklassen för de däcktyper som kan monteras på fordonet enligt förteckningen i informationsdokumentet. |
2. Krav
2.1 Krav gällande typgodkännande av däck
|
2.1.1 |
Bestämmelser för däck som i första hand är avsedda för jordbruksfordon med diagonal-, korsskikts- eller gördelkonstruktion med en referenshastighet på högst 40 km/tim (dvs. hastighetssymbolen A8), och radialdäck som främst är utformade för byggverksamhet (dvs. däck märkta ”Industrial”, ”IND”, ”R-4” eller ”F-3”).
|
|
2.1.2 |
Nya däck som överensstämmer med den typ som uppfyller kraven i punkt 2.1.1–2.1.1.2.4 får fortsatt släppas ut på marknaden till den 31 december 2018.
|
|
2.1.3 |
Krav för däck som främst är utformade för jordbruksfordon, andra än de som anges i punkt 2.1.1–2.1.1.2.4.
|
2.2 Krav för godkännande av en fordonstyp med avseende på montering av däck
|
2.2.1 |
Särskilda krav för montering av däck på fordon med högsta konstruktionshastighet på högst 65 km/tim.
|
|
2.2.2 |
Särskilda krav för montering av däck på fordon med högsta konstruktionshastighet på över 65 km/tim.
|
|
2.2.3 |
Allmänna krav gällande montering av däck
|
|
2.2.4 |
Bärförmåga
|
|
2.2.5 |
Hastighetskapacitet
|
|
2.2.6 |
Särskilda krav för fordon med däck med hastighetssymboler motsvarande en högsta konstruktionshastighet på högst 65 km/tim (dvs. upp till symbol D). 2.2.6.1 Cyklisk drift
|
3. Tillverkarens ackrediterade interna tekniska tjänster
En däcktillverkare kan utses till ackrediterad intern teknisk tjänst och får därmed utföra självprovning, i enlighet med artikel 60 i förordning (EU) nr 167/2013.
BILAGA XXXI
Krav beträffande stänkskyddsanordningar
1. Krav för alla fordon i kategori Tb och Rb
1.1 Fordon av kategorierna Tb och Rb ska vara utrustade med hjulskydd (delar av karossen, stänkskärmar, osv.).
1.2 Hjulskydden ska vara utformade så att de i möjligaste mån skyddar andra trafikanter från skvättande stenar, smuts, is, snö och vatten.
1.3 Hjulen ska upptill ha ett skydd som täcker minst 2/3 av däckets totala bredd. Skyddets främre och bakre kant ska täcka en vinkel på minst 90 grader.
1.4 Fordon i kategori Rb med C3-däck eller andra däck med en profil som är tillåten för dessa fordon, ska vara utrustade hjulskydd som täcker däckets hela bredd. Hjulskyddets främre del ska täcka en vinkel på minst 30° framåt, dess bakre del ska täcka en vinkel på minst 60° bakom vertikalplanet genom hjulens mitt. Delar av karossen kan utgöra delar av skydden om de ger samma skydd mot stenar, lera, is, snö och vatten.
BILAGA XXXII
Krav beträffande backväxeln
Alla traktorer ska vara utrustade med en anordning för backning, vilken ska kunna manövreras från förarplatsen.
BILAGA XXXIII
Krav beträffande band
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
bandunderrede : ett system med minst två av följande: bandrullar, bandsträckare och banddrivhjul med ett sammanhängande kedjeband eller larvband som löper runt dem. |
|
1.2 |
bandrullar : cylindrar i bandunderredet som överför fordonets och bandunderredets vikt till marken via larvbandet eller kedjebandet. |
|
1.3 |
larvband : ett sammanhängande, böjligt bälte av gummiliknande material, förstärkt internt för att möjliggöra dragkrafterna. |
|
1.4 |
bandlängd : avståndet mellan mittpunkten på de yttersta bandrullarna under vilka plattorna eller banden kommer i kontakt med marken. |
|
1.5 |
bandbredd : avståndet mellan två parallella plan som avgränsar utsidan på det upphöjda slitbanemönstret (ribbor) eller plattorna. |
|
1.6 |
bandbredd : kedjehjul eller block i bandunderredet som inte överför vridmoment till larvbandet eller kedjebandet utan vars huvudsakliga funktion är att sträcka kedjebandet eller larvbandet; bandsträckare kan också skapa rampvinklar upp och ner i bandgeometrin. |
|
1.7 |
banddrivhjul : kedjehjul eller burhjul i bandunderredet som överför vridmomentet från fordonets drivsystem till larvbandet eller kedjebandet. |
|
1.8 |
kedjeband : en sammanhängande metallisk kedja i kontakt med banddrivhjulet och där varje länk utgör en tvärgående metallisk bandplatta, som kan vara klädd med ett gummiband för att skydda vägytan. |
|
1.9 |
Figurer som illustrerar de definitioner som fastställs i punkterna 1.2, 1.6 och 1.7: :
|
2. Tillämpningsområde
2.1 Fordon i kategori C ska uppfylla kraven i denna bilaga.
2.1.1 Fordon med en högsta konstruktiv hastighet som inte överstiger 15 km/h ska vara utrustade antingen med kedjeband eller med larvband.
2.1.2 Fordon med en högsta konstruktiv hastighet som överstiger 15 km/h men inte 40 km/h får endast vara utrustade med larvband.
2.1.3 Fordon med en högsta konstruktiv hastighet som överstiger 40 km/h får endast vara utrustade med larvband.
3. Krav
|
3.1 |
Fordon med en högsta konstruktiv hastighet som inte är mindre än 15 km/h ska vara utrustade med larvband. |
|
3.2 |
Bandunderreden ska vara icke skadliga för vägbanor. Fordon med bandunderreden är icke skadliga för vägbanor om de gränsvärden som fastställs i punkterna 3.3–3.5 inte överskrids och bandunderredets kontaktyta mot vägbeläggningen består av ett elastiskt material (exempelvis gummi). |
|
3.3 |
Genomsnittligt kontakttryck mot marken
3.3.1 Kedjeband 3.3.1.1 Fordon som omfattas av punkt 2.1.1 ska ha ett genomsnittligt kontakttryck mot marken, P, på högst 0,65 MPa, beräknat enligt följande formel:
där NR är det totala antalet spårrullar som direkt överför tryck till vägbanan (via band och plattor) och AP är ytterkantsområdet på varje platta (dvs. i kontakt med vägbanan) i mm2. AP fastställs genom att ett avtryck av en platta i rät vinkel under mittpunkten på en bandrulle, dock inte den yttersta, mäts; det görs genom att ett lastat fordon sänks ned på en lagom stor kartongbit eller något annat varaktigt deformerbart material, och sedan mäts det område som tryckts ned. 3.3.1.2 För fordon med en kombination av hjulaxlar och band ska den belastning som verkar genom hjulaxlarna när fordonet är lastat mätas med hjälp av lämpliga vågplattor och sedan subtraheras från den totala högsta tillåtna vikten när P ska beräknas. Alternativt får den av tillverkaren angivna högsta kombinerade belastningen för bandunderreden användas i stället för högsta tillåtna fordonsvikt. 3.3.2 Larvband 3.3.2.1 Fordon som omfattas av punkt 2.1.2 ska ha ett genomsnittligt kontakttryck mot marken, P, på högst 0,5 MPa, beräknat enligt följande formel:
där AL är den totala yta där gummiribborna är i kontakt med vägbanan, mellan mittpunkterna på de yttersta bandrullarna under vilka spårbandet är i kontakt med marken. Leverantören av gummibandet ska ange procentandelen ribbor ( 16 ) jämfört med bandets totala yta (definieras som spårlängden multiplicerad med spårvidden), eller också kan den totala ribbytan i kontakt med vägbanan mätas genom att ett lastat fordon sänks ned på en lagom stor kartongbit eller något annat varaktigt deformerbart material, och sedan mäts det område som tryckts ned. 3.3.2.2 För fordon med en kombination av hjulaxlar och band ska den belastning som verkar genom hjulaxlarna när fordonet är lastat mätas med hjälp av lämpliga vågplattor och sedan subtraheras från den totala högsta tillåtna vikten när P ska beräknas. Alternativt får den av tillverkaren angivna högsta kombinerade belastningen för bandunderreden användas i stället för högsta tillåtna fordonsvikt. 3.3.2.3 Fordon som omfattas av punkt 2.1.3 ska ha ett genomsnittligt kontakttryck mot marken, P, på högst 0,2 MPa, beräknat enligt punkt 3.3.2.1 och 3.3.2.2. |
|
3.4 |
Högsta tryck per bandrulle ska inte överstiga 2 250 kg, vilket beräknas genom att högsta tillåtna vikt i kg (med beaktande av all massa som verkar på alla hjulaxlar på samma sätt som 3.3.1.2 eller 3.3.2.2) divideras med det totala antalet spårrullar som direkt överför tryck till vägbanan. |
|
3.5 |
Högsta tryck per enhetslängd bandyta i kontakt med vägbanan ska beräknas genom att högsta tillåtna vikt i kg (med beaktande av all massa som verkar på alla hjulaxlar på samma sätt som 3.3.1.2 eller 3.3.2.2) divideras med den totala bandlängden i meter som är i kontakt med vägbanan vid ett givet tillfälle (dvs. mellan mitten av de yttersta bandrullarna), baserat på de gränser som anges i 3.3.1.1, 3.3.2.1 eller 3.3.2.3, enligt exemplet i 2.1.1, 2.1.2 respektive 2.1.3 och 3.4. |
|
3.6 |
På larvbandens insida ska finnas delar som ser till att bandet styrs över rullarna. På utsidan ska det finnas ett bandmönster som lämpar sig för det speciella avsedda användningsområdet inom jordbruk eller skogsbruk. |
|
3.7 |
Vridmoment kan överföras genom friktion (direkt) eller genom hopkoppling mellan spårrullar och band. |
|
3.8 |
I fordon där larvbanden drivs med friktion ska föraren få fortlöpande information om bandspänningen vid transport på väg, eller också ska det finnas en visuell signal och/eller en ljudsignal som aktiveras när lägsta bandspänning nås. |
|
3.9 |
Styrning 3.9.1 Fordon som omfattas av punkt 2.1.1 eller 2.1.2 3.9.1.1 På fordon med endast ett bandunderrede på varje sida, ska styrningen ske genom att hastigheten växlas mellan bandunderreden på vänster respektive höger sida. 3.9.1.2 På fordon med två bandunderreden på varje sida, ska styrningen ske genom att fordonets främre och bakre del vinklas runt en central vertikal axel eller genom att två motsatta eller alla fyra bandunderreden vinklas. 3.9.2 Fordon som omfattas av punkt 2.1.3 3.9.2.1 Styrningen ska ske genom att fordonets främre och bakre del vinklas runt en central vertikal axel eller genom att alla bandunderreden vinklas. 3.9.3 Fordon som omfattas av punkt 2.1.1, 2.1.2 eller 2.1.3 och på vilket underredet består av en kombination av en hjulaxel och en uppsättning motsvarande band 3.9.3.1 Styrningen ska ske genom att riktningen på hjulen på hjulaxeln ändras och/eller genom att fordonets främre och bakre del vinklas runt en central vertikal axel. Hjulaxeln kan monteras baktill eller framtill på fordonet. |
|
3.10 |
Märkning Typgodkännandemärket ska fästas på den obligatoriska skylten i enlighet med bilaga XX, och visa att fordonet uppfyller de relevanta kraven i punkt 3.1–3.7. |
BILAGA XXXIV
Krav beträffande mekaniska kopplingar
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
|
1.1 |
mekanisk koppling mellan traktor och draget fordon : de delar som monterats på traktorn och på det dragna fordonet för att åstadkomma en mekanisk koppling mellan dessa fordon. |
|
1.2 |
typ av mekanisk koppling mellan traktor och draget fordon : delar som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som
—
art av mekanisk kopplingsdel,
—
dragstångsringar,
—
yttre form, mått eller funktionssätt (t.ex. automatisk eller icke-automatisk),
—
material,
—
värdet på D enligt definitionen i tillägg 2 för den provning som utförs med hjälp av den dynamiska metoden eller släpvagnsmassan enligt definitionen i tillägg 3 för provningar som utförs med hjälp av den statiska metoden, samt den vertikala belastningen på kopplingspunkten S.
|
|
1.3 |
referenscentrum för mekanisk koppling på traktor : den punkt på tappens axel som befinner sig på samma avstånd från tungorna i fråga om en gaffel och den punkt som bestäms av skärningen mellan krokens symmetriplan och generatrisen för krokens konkava del vid kontaktnivån med ringen när denna befinner sig i dragläget. |
|
1.3a |
referenscentrum för mekanisk koppling på släpfordon : för kopplingsanordningar med en cylindrisk eller rundad kopplingshalva: skärningspunkten mellan den vertikala axeln som passerar genom centrum av anordningens hål och den cylindriska eller rundade kopplingshalvans mittplan och för kopplingsanordningar med sfärisk kopplingshalva: den geometriska mittpunkten för den sfäriska kaviteten. |
|
1.4 |
höjd över marken för mekanisk koppling på traktor : avståndet mellan horisontalplanet genom referenscentrum för den mekaniska kopplingen på traktorn och det horisontalplan som traktorns hjul vilar på. |
|
1.5 |
vertikal belastning på kopplingspunkten : den belastning som under statiska förhållanden överförs på referenscentrum för den mekaniska kopplingen. |
|
1.6 |
automatisk mekanisk koppling : en mekanisk kopplingsdel som, utan ytterligare åtgärd, sluter och säkrar sig själv när den glidande mekanismen för dragstångsringarna påverkas. |
|
1.7 |
vikt på främre axeln på den olastade traktorn : den del av traktorns vikt som under statiska förhållanden överförs till marken av traktorns framaxel. |
2. Allmänna krav
2.1 De mekaniska kopplingsdelarna får vara konstruerade så att de fungerar automatiskt eller icke-automatiskt.
2.2 De mekaniska kopplingsdelarna på fordonet ska uppfylla mått- och hållfasthetskraven i punkterna 3.1 och 3.2 och kraven för den vertikala belastningen på kopplingspunkten i punkt 3.3.
2.3 De mekaniska kopplingsdelarna ska vara konstruerade och tillverkade så att de vid normal användning fortsätter att fungera tillfredsställande och behåller de egenskaper som föreskrivs i denna bilaga.
2.4 Alla delar av mekaniska kopplingsdelar ska vara tillverkade av material av en kvalitet som är tillräcklig för att motstå de provningar som avses i punkt 3.2 och ska ha varaktiga hållfasthetsegenskaper.
2.5 Alla kopplingar och lås till dessa ska vara lätta att koppla ihop och lossa och ska vara så konstruerade att ingen oavsiktlig isärkoppling kan ske under normala användningsförhållanden.
För automatiska kopplingsdelar ska det låsta läget vara säkrat på ett låsliknande sätt genom två säkerhetsanordningar som fungerar oberoende av varandra. Dessa anordningar får dock lossas med hjälp av samma manöveranordning.
2.6 ►M1 För mekaniska kopplingar på traktorer: dragstångsringen ska kunna luta minst 60o horisontellt på båda sidor om den längsgående axeln av en icke inbyggd kopplingsanordning. Dessutom krävs alltid en vertikal rörlighet på 20o uppåt och nedåt. (Se även tillägg 1.) ◄
Lutningsvinklarna ska inte uppnås samtidigt.
2.7 För mekaniska kopplingar på traktorer: gaffeln ska tillåta dragstångsringarna att vrida sig minst 90o axiellt åt höger eller vänster runt kopplingens längsgående axel med ett fast bromsmoment på 30–150 Nm.
Dragkroken, den fixerade dragkopplingen, kulkopplingen eller pitonkopplingen ska tillåta dragstångsringen att vrida sig minst 20o axiellt åt höger eller vänster runt kopplingens längsgående axel.
2.8 För mekaniska kopplingar på traktorer: för att hindra oavsiktligt frikopplande från öglan får avståndet mellan dragkroken eller kultappen eller pitontappen och blockeringsanordningen inte överstiga 10 mm vid den högsta konstruktiva lasten.
2.9 Om ett draget fordon bogserar ett annat draget fordon ska det förstnämnda fordonets mekaniska koppling uppfylla kraven beträffande mekaniska kopplingar på traktorer.
3. Särskilda krav
3.1 Mått
Måtten på de mekaniska kopplingsdelarna på traktorn ska överensstämma med figurerna 1–5 och tabell 1 i tillägg 1.
Måtten på de mekaniska kopplingsdelarna på det dragna fordonet ska överensstämma med de som är tillåtna enligt kombinationerna i tabell 2 i tillägg 1.
3.2 Hållfasthet
3.2.1 För kontroll av hållfastheten ska de mekaniska kopplingsdelarna genomgå
en dynamisk provning under de förhållanden som anges i tillägg 2 eller en statisk provning under de förhållanden som anges i tillägg 3, om de används på fordon med en högsta konstruktionshastighet på högst 40 km/tim,
en dynamisk provning under de förhållanden som anges i tillägg 2, om de används på fordon med en högsta konstruktionshastighet på över 40 km/tim.
Alternativt kan i båda de fall som anges i punkterna i och ii den dynamiska provningen utföras i enlighet med FN/ECE:s föreskrifter nr 55, enligt hänvisning i bilaga I.
3.2.2 Provningen får inte orsaka någon kvarstående formförändring, brott eller revor.
3.3 Vertikal belastning på kopplingspunkten (S)
3.3.1 Den högsta statiska vertikala belastningen ska fastställas av tillverkaren. ►M1 Den får dock inte överskrida 3 000 kg, utom för kulkopplingar där det högsta värdet inte får överskrida 4 000 kg. ◄
3.3.2 Godtagbara förhållanden:
Den tillåtna statiska vertikala belastningen får inte överstiga den tekniskt tillåtna statiska vertikala belastning som rekommenderas av traktortillverkaren eller den statiska vertikala belastning som fastställts för den mekaniska kopplingen vid typgodkännande.
Oavsett vilken belastning traktorn utsätts för, får inte den massa som överförs till vägen från hjulen på framaxeln (styraxeln) vara mindre än 20 % av vikten för olastad traktor, men högsta belastning på bakaxeln (den andra axeln) får inte överskridas.
3.4 Höjd över marken för kopplingsanordningen (h)
3.4.1 ►M1 För mekaniska kopplingar på traktorer: alla traktorer med en högsta tekniskt tillåtna totalvikt som överstiger 2,5 ton ska vara utrustade med en kopplingsanordning vars höjd över marken överensstämmer med ett av följande förhållanden: ◄
eller
där:
|
mt |
: |
är traktorns vikt, |
|
mlt |
: |
är traktorns vikt med ballastvikt på främre axeln, |
|
ma |
: |
är vikten på framaxeln på den olastade traktorn, |
|
mla |
: |
är vikten på traktorns framaxel med ballastvikt på framaxeln, |
|
l |
: |
är traktorns hjulbas, |
|
S |
: |
är vertikal belastning på kopplingspunkten, |
|
c |
: |
är avstånd mellan referenscentrum för den mekaniska kopplingen och vertikalplanet genom axeln för traktorns bakre hjul. |
Vikterna mt, mlt, ma and mla uttrycks i kg.
4. Villkor för beviljande av EG-typgodkännande
4.1 Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska godkännas, på vilken en vederbörligen godkänd kopplingsanordning är monterad, ska lämnas in till den tekniska tjänst som ansvarar för genomförande av typgodkännandeprovningarna.
4.2 Den tekniska tjänst som ansvarar för att genomföra typgodkännandeprovningarna ska kontrollera om den godkända typen av kopplingsanordning är lämplig för montering på den fordonstyp som typgodkännande begärs för. Den tekniska tjänsten ska särskilt förvissa sig om att kopplingsanordningens fastsättning överensstämmer med den som provades när EU-typgodkännandet av komponenten beviljades.
4.3 För varje typ av mekanisk kopplingsdel ska ansökan åtföljas av följande handlingar och uppgifter:
4.4 Innehavaren av EU-typgodkännandet får ansöka om att detta utvidgas för andra typer av kopplingsanordningar.
4.5 De behöriga myndigheterna beviljar sådan utvidgning om följande villkor är uppfyllda:
Den nya typen av kopplingsanordning har erhållit EU-typgodkännande.
Den är lämplig för montering på den fordonstyp som en utökning av EU-typgodkännandet begärs för.
Kopplingsanordningens fastsättning på fordonet motsvarar den som visades när EU-typgodkännandet av komponenten beviljades.
4.6 Ett intyg enligt den mall som anges i bilaga V till genomförandeförordning (EU) 2015/504 ska bifogas EU-typgodkännandeintyget för varje typgodkännande eller utökat typgodkännande som har beviljats eller ej beviljats.
4.7 Om ansökan om EU-typgodkännande för en fordonstyp görs samtidigt som begäran om EU-typgodkännande av komponent för en kopplingsanordning på ett fordon som EU-typgodkännande begärs för, behöver punkterna 4.1 och 4.2 inte genomföras.
4.8 Alla mekaniska kopplingar ska åtföljas av tillverkarens användaranvisningar. Dessa anvisningar ska innehålla numret på EU-komponenttypgodkännandet och även värdena för D (kN) eller T (ton) beroende på vilken provning som utförts på kopplingen.
5. Märkningar
5.1 Varje mekanisk kopplingsdel som överensstämmer med den typ som beviljats EU-typgodkännande ska vara försedd med följande märkningar:
Handelsbeteckning eller varumärke.
EU-typgodkännandemärke för komponent som överensstämmer med mallen som anges i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2015/504.
När hållfastheten kontrolleras enligt tillägg 2 (dynamisk provning):
Tillåtet värde för D (kN).
Statiskt vertikalt belastningsvärde för S (kg).
När hållfastheten kontrolleras enligt tillägg 3 (statisk provning):
Tillåten släpvagnsvikt T (ton) och vertikal belastning på kopplingspunkten S (kg).
Uppgifterna ska vara väl synliga, lättlästa och hållbara.
|
6. |
I stället för att uppfylla kraven i denna bilaga, kan tillverkaren välja att visa ett typgodkännande för en mekanisk koppling som beviljats enligt FN/ECE:s föreskrifter nr 55, enligt hänvisning i bilaga I. |
|
7. |
För fordon som är försedda med styre kan tillverkarna välja om de vill tillämpa kraven i punkterna 2–6 eller kraven i de relevanta bestämmelserna i bilaga II C 4 i förordning (EU) nr 168/2013. |
|
8. |
Följande fordon får vara utrustade med kopplingar som är avsedda att anslutas till traktorns trepunktskoppling eller lägre länkarmar:
a)
Fordon av kategori Sa.
b)
Utbytbar dragen utrustning av kategori R1a eller R2a huvudsakligen avsedd för att bearbeta material i den mening som avses i artikel 3.9 i förordning (EU) nr 167/2013.
c)
Fordon av kategori Ra med en skillnad på lastad och olastad vikt på mindre än 2 ton. |
Om de fordon som avses i första stycket är försedda med kopplingar som är avsedda att anslutas till traktorns trepunktskoppling eller lägre länkarmar, ska dessa kopplingars delar uppfylla kraven avseende mått i avsnitt 5 i ISO 730:2009, ändring 1: 2014.
Tillverkarens beräkningar av eller provningsresultaten för hållfastheten av kopplingssystems delar, som ett led i efterlevnaden av direktiv 2006/42/EG, ska lämnas till den tekniska tjänsten i stället för de provningsresultat som avses i punkt 3.2 i denna bilaga. Den tekniska tjänsten ska kontrollera tillförlitligheten av tillverkarens beräkningar eller provningsresultaten. Lämplig information avseende säker koppling och fixering av de lägre länkarna i vertikalled och sidled samt reservdelarnas materialkvalitet och den tillåtna frigången ska anges i förarhandboken.
Tillägg 1
Mekaniska kopplingar på jordbruks- och skogsbruksfordon
Mekaniska kopplingar på traktorer
Mekanisk gaffelkoppling: se figurerna 1 och 2.
Fixerad mekanisk gaffelkoppling: se figur 1d.
Dragkrok: se figur 1 (”Hitch-hook dimensions”) i ISO-standarden 6489-1:2001.
Traktordragstång: se figur 3.
Mekanisk kulkoppling: se figur 4.
Mekanisk pitonkoppling: se figur 5.
Traktordragstångens mått ska överensstämma med dem i följande kategorier i ISO 6489-3:2004:
Kategori (0) (sprint 18), kompatibel med ISO 5692-3, W-form (22 mm hål).
Kategori (1) (sprint 30), kompatibel med ISO 5692-3, X-form (35 mm ring); ISO 5692-2:2002 (40 mm hål); ISO 8755:2001 (40 mm hål).
Kategori (2) (sprint 30), kompatibel med ISO 5692-3, X-form (35 mm ring); ISO 5692-2:2002 (40 mm hål); ISO 8755:2001 (40 mm hål).
Kategori (3) (sprint 38), kompatibel med ISO 5692-1:2004 (50 mm ring); ISO 5692-3:2011 (50 mm hål); ISO 20019:2001.
Kategori (4) (sprint 50), kompatibel med ISO 5692-3:2011, Z-form (68 mm hål).
Mekaniska kopplingar på dragna fordon
Öglor enligt ISO 5692-1:2004 (50 mm hål, 30 mm ringdiameter).
Öglor enligt ISO 20019:2001 (50 mm hålcentrum, 30‒41 mm ringdiameter).
Vridbara öglor enligt ISO 5692-3:2011.
Kopplingsringar enligt ISO 5692-2:2002 (40 mm hylsa).
Dragstångsögla enligt ISO 8755:2001 (40 mm hål).
Dragstångsögla enligt ISO 1102:2001 (50 mm hål).
Kopplingsanordning enligt ISO 24347:2005 (80 mm hylsa).
Ritningar över mekaniska kopplingsdelar
Figur 1 a
Icke-automatisk kopplingsanordning med cylindriskt lås
Figur 1 b
Automatisk kopplingsanordning med cylindriskt lås
Figur 1 c
Automatisk kopplingsanordning med tandat lås
Figur 1 d
Fixerad dragkoppling (överensstämmer med ISO 6489-5:2011)
|
|
|
Tabell 1
Former och mått för dragkopplingar på släpvagnar eller redskap
|
Vertikal belastning S kg |
D-värde D kN |
Form |
Dimensioner mm |
||
|
D ± 0,5 |
a min. |
b min. |
|||
|
≤ 1 000 |
≤ 35 |
w |
18 |
50 |
40 |
|
≤ 2 000 |
≤ 90 |
x |
28 |
70 |
55 |
|
≤ 3 000 |
≤ 120 |
y |
43 |
100 |
80 |
|
≤ 3 000 |
≤ 120 |
z |
50 |
110 |
95 |
Figur 2
Icke-automatisk släpvagnskoppling (överensstämmer med ISO 6489 del 2 från juli 2002)
|
|
|
|
|
|
Figur 3
Exempel på traktordragstång (överensstämmer med ISO 6489 del 3 från juli 2004)
Figur 4
Kulkoppling (överensstämmer med ISO 24347:2005)
|
|
|
|
|
|
Figur 5
Pitonkoppling (överensstämmer med ISO 6489-4:2004)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tabell 2
|
Kopplingskomponent på traktorn |
Kopplingskomponent på det dragna fordonet |
|
Överensstämmer med ISO 6489-1:2001 (dragkrok) |
Överensstämmer med ISO 5692-1:2004 (ögla, 50 mm mitthål, 30 mm ringdiameter) eller med ISO 20019:2001 (ögla, 50 mm mitthål, 30–41 mm ringdiameter) eller med ISO 5692-3:2011 (vridbara öglor, endast kompatibla med Y-form, 50 mm hål) |
|
Överensstämmer med ISO 6489-5:2011 (ej vridbar, av gaffeltyp) |
Överensstämmer med ISO 5692-3:2011 (vridbara öglor) |
|
Överensstämmer med ISO 6489-2:2002 (gaffelkoppling) |
Överensstämmer med ISO 5692-2:2002 (kopplingsring, 40 mm hylsa) eller med ISO 8755:2001 (40 mm dragstångsögla) eller med ISO 1102:2001 (50 mm dragstångsögla, överensstämmer endast med ISO 6489-2:2002, A-form – icke-automatisk) |
|
Överensstämmer med ISO 6489-3:2004 (dragstång) |
Lämplig koppling som nämns i den här kolumnen och passar dragstångens mått på den traktor som anges i detta tillägg eller som överensstämmer med öglor för fordon av kategorin Sa och tillbehör till traktordragstänger enligt ISO 21244:2008. |
|
Överensstämmer med ISO 24347:2005 (mekanisk kulkoppling) |
Överensstämmer med ISO 24347:2005 (kula med 80 mm diameter) |
|
Överensstämmer med ISO 6489-4:2004 (pitonkoppling) |
Överensstämmer med ISO 5692-1:2004 (ögla, 50 mm mitthål, 30 mm ringdiameter) eller med ISO 5692-3:2011 (vridbara öglor, endast kompatibla med Y-form, 50 mm hål). |
Tillägg 2
Dynamisk provningsmetod för mekaniska kopplingar
1. Provningsförfarande
Hållfastheten hos den mekaniska kopplingen ska bestämmas genom växelvis dragning i en provbänk.
Denna metod beskriver utmattningsprovningen som ska användas på den kompletta mekaniska kopplingsanordningen, dvs. när den är försedd med alla delar som behövs för monteringen och monteras och provas i en provbänk.
Växelkrafterna ska så långt möjligt påföras i sinusform (växlande och/eller stigande) med en belastningscykel som är beroende av vilket material det handlar om. Inga revor eller brott får uppstå under provningen.
2. Provningskriterier
Grunden för provbelastningarna ska utgöras av de horisontella kraftdelarna i fordonets längsgående axel tillsammans med de vertikala kraftdelarna.
Om de är av underordnad betydelse ska inte horisontella kraftdelar i räta vinklar mot fordonets längsgående axel och inte heller moment beaktas.
De horisontella kraftdelarna i fordonets längsgående axel ska motsvaras av en matematiskt fastställd representativ kraft, värdet D.
Följande ekvation ska tillämpas för den mekaniska kopplingen:
där
|
MT |
= |
fordonets högsta tekniskt tillåtna totalvikt, |
|
MR |
= |
de dragna fordonens tekniskt tillåtna totalvikt, |
|
g |
= |
9,81 m/s2. |
De vertikala kraftdelarna i räta vinklar mot körbanan uttrycks med den statiska vertikala belastningen S.
De tekniskt tillåtna belastningarna ska anges av tillverkaren.
3. Krav för provningsförfarande
3.1 Allmänna krav
Provkraften ska påföras på de mekaniska kopplingar som provas nedanför en vinkel som bildas av läget hos den vertikala provbelastningen Fv gentemot den horisontella provbelastningen Fh i riktning med det längsgående mittplanet som går från främre överdelen till bakre nederdelen.
Provkraften ska påföras vid de vanliga kontaktpunkterna mellan traktorns mekaniska koppling och släpfordonets motsvarande.
Spelet mellan traktorns mekaniska koppling och släpfordonets motsvarande ska hållas till ett minimum.
I princip ska provkraften påföras växelvis runt nollpunkten. Med en växelvis verkande provkraft blir den belastningen lika med noll.
Om den mekaniska kopplingens konstruktion (t.ex. för stort spel, dragkrok) gör det omöjligt att utföra provningen med en växlande provbelastning, får provbelastningen även påföras stigande i dragets eller tryckets riktning, beroende på vilken som är störst.
När provningen utförs med en stigande kraftkurva är provbelastningen lika med den övre (högsta) belastningen, och den nedre (minsta) belastningen ska inte överstiga 5 % av den övre belastningen.
Vid provningen med växelkraft ska man genom lämplig montering av provningsutrustningen och val av effektledningssystem vara noga med att se till att inga ytterligare kraftmoment uppstår i räta vinklar mot provkraften; vinkelfelet för kraftens riktning vid provning med växelkraft får inte överstiga ± 1,5°, och för provning med stigande kraft ställs vinkeln in i övre belastningsläget.
Provningsfrekvensen får inte överstiga 30 Hz.
För delar av stål eller gjutjärn uppgår belastningscykeln till
. Den efterföljande draghållfasthetsprovningen ska utföras med färggenomträngningsmetoden eller liknande metod.
Om fjädrar och/eller dämpare ingår i kopplingsdelarna ska de inte tas bort under provningen, men de får bytas ut om de under provningen utsätts för påfrestning under förhållanden som inte uppstår under normal användning (t.ex. värmepåverkan) och därmed skadas. Deras uppträdande före, under och efter provningen ska beskrivas i provningsrapporten.
3.2 Provkrafter
Provkrafterna ska bestå i geometriska termer av de horisontella och vertikala provningsdelarna enligt följande:
där
Fh =
(kN) i fråga om växelkraft,
eller
Fh =
(kN) i fråga om stigande kraft (drag eller tryck),Fv =
(värde uttryckt i kN).
S = statisk dragstångsbelastning (belastning på körbanan uttryckt i kg).
3.3 Påförande av belastning
För komponenter av den mekaniska kopplingen på traktorn eller släpfordonet ska belastningen påföras med hjälp av komponenterna av en motsvarande mekanisk koppling på släpfordonet respektive traktorn enligt vad som medges enligt kombinationerna i tabell 2 i tillägg 1.
Tillägg 3
Statisk provningsmetod för mekaniska kopplingar
1. Provningskrav
1.1 Allmänt
1.1.1 När konstruktionsegenskaperna ska kontrolleras ska den mekaniska kopplingen genomgå statiska provningar enligt kraven i punkt 1.2, 1.3 och 1.4.
1.2 Provningsförberedelse
Provningarna ska utföras i en specialmaskin, med den mekaniska kopplingen och den eventuella anordning som kopplar den till fordonets stomme fastsatt i en fast anordning med hjälp av samma komponenter som används för att montera den på fordonet.
1.3 Provningsinstrument
De instrument som används för att registrera påförd belastning och rörelser ska ha följande noggrannhet:
1.4 Provningsförfarande
1.4.1 Kopplingsanordningen ska först genomgå en fördragningsbelastning som inte överstiger 15 % av den dragprovningsbelastning som anges i punkt 1.4.2.
1.4.1.1 Manövern som beskrivs i punkt 1.4.1 ska upprepas minst två gånger, med början från en nollbelastning som gradvis ökas till det värde som föreskrivs i punkt 1.4.1 och sedan minskas till 500 daN. Stabiliseringsbelastningen ska upprätthållas under minst 60 sekunder.
1.4.2 ►M1 De uppgifter som registreras för uppritning av belastnings/deformationskurvan under dragning, eller en graf av denna kurva som erhålls från skrivaren som är kopplad till dragmaskinen, ska enbart baseras på påförandet av ökande belastningar, med början från 500 daN, i förhållande till referenscentrumet för den mekaniska kopplingen på traktorn eller släpfordonet. ◄
Det får inte bli några avbrott för värden upp till och med dragprovningsbelastningen som fastställs till 1,5 gånger den tekniskt tillåtna släpvagnsmassan. Dessutom ska belastningsdeformationskurvan uppvisa en jämn spridning, utan ojämnheter, i intervallet mellan 500 daN och 1/3 av största dragbelastningen.
1.4.2.1 Kvarstående deformation registreras på belastningsdeformationskurvan i förhållande till belastningen på 500 daN sedan provbelastningen har återställts till detta värde.
1.4.2.2 Det värde som registreras för kvarstående deformation får inte överstiga 25 % av den största tillfälliga deformation som uppstår.
|
1.5 |
►M1 Provningen som avses i punkt 1.4.2 ska föregås av en provning där en belastning på tre gånger den högsta tillåtna vertikala kraft (uttryckt i daN, lika med g × S/10) som rekommenderas av tillverkaren påförs gradvis stigande, med början från en initial belastning på 500 daN, på referenscentrumet för den mekaniska kopplingen på traktorn eller släpfordonet. ◄ Under provningen får deformationen av kopplingsanordningen inte överstiga 10 % av den största tillfälliga deformation som uppstår. Kontrollen utförs sedan den vertikala belastningen (uttryckt i daN, lika med
|
( 1 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/504 av den 11 mars 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 vad gäller krav på fordonsbromsar för typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 85, 28.3.2015, s. 1).
( 2 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/829 av den 15 februari 2018 om ändring och rättelse av delegerad förordning (EU) 2015/208 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 vad gäller krav på fordons funktionssäkerhet för typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 140, 6.6.2018, s. 8).
( 3 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/68 av den 15 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 vad gäller krav på fordonsbromsar för typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 17, 23.1.2015, s. 1).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/3/EG av den 11 mars 2009 om ändring av rådets direktiv 80/181/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter (EUT L 114, 7.5.2009, s. 10).
( 5 ) Denna bilaga omfattar inte mätning av kromaticitetskoordinaterna för det ljus som lyktorna avger.
( 6 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1322/2014 av den 19 september 2014 om komplettering och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 vad gäller fordonskonstruktion och allmänna krav för godkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 364, 18.12.2014, s. 1).
( 7 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 3/2014 av den 24 oktober 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller krav på fordons funktionssäkerhet för typgodkännande av två- eller trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 7, 10.1.2014, s. 1).
( 8 ) Om tillämpligt.
( 9 ) Om tillämpligt.
( 10 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24).
( 11 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 3/2014 av den 24 oktober 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller krav på fordons funktionssäkerhet för typgodkännande av två- eller trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 7, 10.1.2014, s. 1).
( 12 ) Enligt definitionen i avsnitt A i bilaga II till direktiv 2007/46/EG.
( 13 ) Enligt vad som anges i punkt 2.6 i tillägg 1.
( 14 ) Kommissionens förordning (EU) nr 1005/2010 av den 8 november 2010 om krav för typgodkännande av bogseringsanordningar till motorfordon och om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 291, 9.11.2010, s. 36).
( 15 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).
( 16 ) Procent av ribbområdet.